Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckta motioner om ändring i kommunalskattelagens bestämmelser beträffande jordbrukares taxering.

1941-06-10 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1941:34, Betänkande, i anledning av väckta motioner om ändring i kommunalskattelagens bestämmelser beträffande jordbrukares taxering.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.

I

Nr 34.

Ankom till riksdagens kansli den 11 juni 1941 kl. 1 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner

om ändring i kommunalskattelagens bestämmelser beträffande

jordbrukares taxering.

(2:a avd.)

I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 31 i

första kammaren av herr Bondeson m. fl. och nr 199 i andra kammaren av

herr Olsson i Kullenbergstorp m. fl., har hemställts, att »riksdagen ville för

sin del antaga sådan ändring av kommunalskattelagen, att rätten för jordbrukare

att taxeras efter bokföringsmässiga grunder kommer till direkt uttryck

i lagen eller i anvisningarna». Tillika har anhållits, att vederbörande

utskott vid ett tillstyrkande av förestående hemställan ville förelägga förslag

till de härför erforderliga ändringarna i förenämnda lag respektive i anvisningarna

till densamma.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionärernas hemställan,

får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas i det följande, hänvisa

till motionerna.

Frågan om jordbrukares rätt att deklarera efter bokföringsmässiga grunder

har varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet bland annat i samband

med behandlingen vid 1927 års riksdag av Kungl. Maj:ts proposition

nr 102 med förslag till kommunalskattelag m. m.

Kommunalskattekommittén hade i 28 § av sitt förslag till kommunalskattelag

intagit en bestämmelse att, därest för jordbruk, dess binäringar

eller skogsbruk ordnad bokföring funnes av beskaffenhet att läggas till

grund för uppskattning av inkomsten, denna finge beräknas efter bokföringsmässiga

grunder.

Uti flertalet av de utlåtanden, som avgivits över kommitténs förslag i förenämnda

hänseende, hade detta lämnats utan erinran. Kammarrätten hade

icke gjort någon annan anmärkning mot förslaget än att i lagtexten borde

tydligt utsägas, att det skulle tillkomma vederbörande myndigheter att avgöra,

huruvida en jordbrukare skulle få deklarera bokföringsmässigt.

Beträffande denna fråga anförde föredragande departementschefen i ovannämnda

proposition nr 102 följande:

»Kommunalskattekommitténs förslag innebär, såvitt jag kunnat finna,

rätt för vederbörande taxeringsmyndigheter att bestämma icke blott, liuru
Biliang

till riksdagens protokoll 1941. 7 sunil. Nr 34. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.

vida en jordbrukare skall taxeras efter bokföringsmässiga grunder, utan jämväl

de grunder, efter vilka taxeringen i dylikt fall skall ske, detta senare

dock med den inskränkningen, som kan anses ligga i uttrycket ''efter bokföringsmässiga

grunder’. I motsats till vad fallet var med 1922 års sakkunnigförslag,

innehåller kommittéförslaget inga närmare bestämmelser örn inkomstberäkningen

vid taxering efter bokföringsmässiga grunder liksom ej

heller bestämmelser, huru bör förfaras, när en jordbrukare vill övergå från

det ena till det andra systemet. Jag finner det icke tillrådligt att på detta

sätt överlämna åt taxeringsmyndigheterna att, utan ledning av lagstiftningen,

bestämma omfattningen av det inkomstbegrepp, som skall tillämpas i vissa

fall. Skall författningsenlig rätt för jordbrukare att taxeras efter bokföringsmässiga

grunder införas, synas i skattelagstiftningen böra meddelas närmare

regler för inkomstberäkningen. Emellertid hava mot inkomstsakkunnigas

härutinnan framlagda förslag framförts anmärkningar av den art, att sagda

förslag icke lärer kunna utan omarbetning i väsentliga delar läggas till grund

för lagstiftning i ämnet. En dylik omarbetning har icke nu kunnat ske. På

grund av vad jag nu anfört hava i det framlagda förslaget icke upptagits

några bestämmelser i ämnet, utan torde med denna fråga tillsvidare få bero

i avvaktan på vidare utredning.»

Första särskilda utskottet vid 1927 års riksdag anförde i sitt utlåtande nr 1

i detta ämne följande:

»I anledning av vad chefen för finansdepartementet anfört rörande fortsatt

utredning av frågan om jordbrukares rätt att taxeras efter bokföringsmässiga

grunder, tillåter sig utskottet framhålla önskvärdheten av att under

tiden intill dess en även enligt utskottets mening behövlig dylik utredning

kommer till stånd och leder till resultat, taxeringsmyndigheterna ej skola

bryta med nuvarande praxis att, om ordnad bokföring med vinst- och förlustkonto

finnes och kan väntas komma till fortsatt användning, så att trygghet

för en likformig taxering i framtiden föreligger, medgiva taxering efter

bokföringsmässiga grunder. Bland de skäl, som anförts för en reform, vilken

lagfäster denna praxis, tillåter sig utskottet särskilt framhålla, att för dem,

som äro pliktiga att i eljest bedriven näringsverksamhet föra handelsböcker,

vilka i dylikt fall laglikmätig! böra avse även jordbruksrörelse, en taxering

efter bokföringsmässiga grunder måste te sig särskilt naturlig.»

Förenämnda proposition nr 102 avslogs av 1927 års riksdag.

I Kungl. Maj:ts proposition nr 213 till 1928 års riksdag med nytt förslag

till kommunalskattelag liksom vid förslagets behandling i riksdagen var den

nu förevarande frågan ej föremål för särskild uppmärksamhet.

Vid 1939 års riksdag var frågan om betydelsen av bokföring för jordbruket

föremål för uppmärksamhet i samband med spörsmålet om avdrag för

värdeminskning å inventarier vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet.

I de likalydande motionerna I: 157 och II: 227 hemställdes nämligen örn

utredning och förslag till sådan ändring i kommunalskattelagen, att jordbruket

i fråga om avdrags- och avskrivningsbestämmelser bleve fullt jämställt

med andra näringar. Dessa motioner föranledde ej någon riksdagens

åtgärd.

1939 års bevillningsutskott framhöll i sitt betänkande nr 30 i anledning

av förenämnda motioner bland annat, att i fråga örn jordbruk ej förelåge

bokföringsskyldighet samt att ordnad bokföring i allmänhet ej förekomme.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.

3

Utskottet, som ansåg de nuvarande bestämmelserna i ämnet för jordbruket

stundom icke leda till ett i beskattningsavseende nöjaktigt resultat, funne

skäl tala för att frågan gjordes till föremål för närmare utredning. Därvid

borde omprövas, huruvida icke jordbrukets avskrivningsfråga kunde lösas

efter i huvudsak samma grunder, som gällde beträffande rörelse. Vid en sådan

lösning av frågan funne utskottet det vara nödvändigt, att garantier

skapades för en tillfredsställande kontroll liknande den vid rörelse antingen

genom bestämmelser om bokföringsskyldighet för jordbruket eller ock på

annat betryggande sätt.

Till stöd för det i de nu föreliggande motionerna framställda yrkandet

hava motionärerna under hänvisning till första särskilda utskottets vid 1927

års riksdag ovan återgivna uttalande i denna fråga anfört bland annat, att

vad utskottet uttalat visserligen beaktats i ett pär utslag av regeringsrätten

men att de lägre taxeringsmyndigheterna icke syntes känna sig bundna därav.

Ur olika synpunkter måste det anses beklagligt, att jordbrukarnas önskan

att få deklarera och taxeras efter bokföringsmässiga grunder icke i görligaste

mån underlättades och stimulerades. Särskilt kunde framhållas, att

en materiellt mera riktig taxering på detta sätt kunde erhållas till gagn

för såväl det allmänna som de skattskyldiga. Jämväl för jordbrukarna såsom

näringsidkare skulle rätt att bliva taxerade efter bokföringsmässiga grunder

vara betydelsefull, då genom bokföringen bättre översikt över jordbrukets

ekonomi kunde erhållas. Det vore emellertid givet att, örn bokföringen

icke finge läggas till grund för taxeringen, intresset för bokföringen väsentligt

minskades. Det enda sätt, som säkerställde, att taxeringsnämnderna mera

allmänt godtoge rätt för jordbrukarna att bliva taxerade efter bokföringsmässiga

grunder, vore enligt motionärernas mening, att denna rätt komme

till direkt uttryck i lagtexten eller anvisningarna. Först på detta sätt kunde

det förväntas, att principen bleve allmänt känd och respekterad.

I de föreliggande motionerna hava icke riktats några anmärkningar i sak

mot gällande bestämmelser i fråga om beräkningen av inkomst av jordbruk

eller dess binäringar. Motionärernas förslag går allenast ut på att en bestämmelse

borde införas i kommunalskattelagen eller anvisningarna till densamma

om rätt för jordbrukare att taxeras efter bokföringsmässiga grunder.

Enligt motionärernas mening vore nödvändigt, att en sådan bestämmelse

infördes, för att jordbrukarna skulle vinna säkerhet för att taxeringsmyndigheterna

respekterade sagda rätt.

På sätt framgår av den förut lämnade redogörelsen föreligger enligt utskottets

mening rätt för jordbrukare, som hava ordnad bokföring, att deklarera

sin inkomst av jordbruk eller dess binäringar efter bokföringsmässiga

grunder. I praxis hava också jordbrukare medgivits rätt till taxering efter sådana

grunder. Vid sådant förhållande finner utskottet behov icke föreligga av

någon särskild bestämmelse härom i kommunalskattelagen, och utskottet får

därför avstyrka bifall till motionärernas förslag. Då det emellertid visat sig,

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.

att taxeringsnämnderna icke alltid synas äga kännedom örn att jordbrukare,

som hava ordnad bokföring, äga rätt att deklarera sin inkomst med stöd

av räkenskaperna, finner utskottet det vara av vikt att landskamrerarna

i sina anvisningar till ledning vid taxeringen fästa taxeringsmyndigheternas

uppmärksamhet på förefintligheten av sagda rätt.

I detta sammanhang finner utskottet lämpligt att beröra frågan örn betydelsen

i beskattningsavseende av ordnad bokföring för jordbrukarna. I

1939 års bevillningsutskotts förenämnda betänkande nr 30 har i samband

med frågan om jordbrukares rätt till avdrag för värdeminskning å

inventarier anförts bland annat, att för en lösning av denna fråga efter i huvudsak

samma grunder, som gälla beträffande rörelse, vore nödvändigt att

skapa garantier för en tillfredsställande kontroll liknande den vid rörelse

genom bestämmelser örn bokföringsskyldighet för jordbrukare eller ock på

annat betryggande sätt. Med anledning av ett vid innevarande års riksdag

motionsvis väckt förslag om uppmjukning av gällande avskrivningsregler

bland annat för driftbyggnader, som användas i jordbruket, har utskottet

i sitt denna dag avgivna betänkande nr 33 uttalat sig till förmån för en sådan

uppmjukning, och utskottet har jämväl hemställt örn utredning i ämnet.

För att skattskyldig skall komma i åtnjutande av nämnda förmån i

beskattningshänseende, har utskottet ansett det villkoret böra uppställas, att

den skattskyldige har ordnad bokföring. Utskottet har sålunda anledning

antaga, att frågan om jordbrukets bokföring blir aktuell i nu berörda sammanhang,

samt att därvid beträffande jordbrukarnas beskattning i allmänhet

frågan måhända kommer att lösas.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna 1:31 av herr Bondeson m.

fl. och II: 199 av herr Olsson i Kullenbergstorp m. fl., om

ändring i kommunalskattelagens bestämmelser beträffande

jordbrukets taxering, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 10 juni 1941.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, friherre Lagerfelt, Wahlmark,

Sjödahl, Ekman, Velander, Frans Ericson, Egnell och Sandström; samt

från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö, Björklund, Olsson i Gävle,

Persson i Undersvik, Lundell, Falk, Jonsson i Skedsbygd, Sundström i Skövde och Svensson

i Ljungskile.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.

5

Reservationer:

1) av herr Lundell, som anfört:

»Bestämmelserna i kommunalskattelagen (21—23 §§ med tillhörande anvisningar)

beträffande beräkningen av inkomst av jordbruksfastighet synas

mig icke medgiva deklaration och taxering efter ’bokföringsmässiga grunder’

om däri inlägges även rätt till affärsmässiga avskrivningar i samma omfattning

som ifråga örn inkomst av rörelse är medgivet. Särskilt är att observera

att enligt 22 § 2 mom. avdrag icke få göras för värdeminskning

å inventarier. Icke heller få avdrag göras för värdeminskning av

dränering, stängsel m. m. Föreskrifterna örn avdrag för värdeminskning av

byggnader äro icke i sig själva särskilt otillfredsställande, men de tillämpas

av beskattningsmyndigheterna mera restriktivt än i fråga örn rörelse.

Billighet och rättvisa fordra att, vid sidan av de föreskrifter, som nu gälla

för jordbrukares deklaration och taxering på grund av särskilt uppställd jordbruksbilaga,

jordbrukare, som har tillfredsställande affärsbokföring, även må

medgivas lagfäst rätt att deklarera med stöd av denna bokföring och rörelsebilaga

(ev. särskilt utformad för inkomst av jordbruksfastighet).

På grund härav hemställes,

att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om

skyndsamt utarbetande av förslag till sådana ändringar och

tillägg till kommunalskattelagen, att inkomst av jordbruksfastighet

må kunna deklareras och taxeras även efter bokföringsmässiga

grunder motsvarande dem som gälla för inkomst

av rörelse.»;

2) av herr Jonsson i Skedsbygd.

liihan() litt riksdagens protokoll t9il. 7 samt. Nr 34.

S

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.