Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 18 § 1 mom. förordningen den 15 december 1914
1941-11-29 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1941:42, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 18 § 1 mom. förordningen den 15 december 1914
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.
1
Nr 42.
Ankom till riksdagens kansli den 29 november 1941.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse
av 18 § 1 mom. förordningen den 15 december
1914 (nr 436) angående statsmonopol å tobakstillverkningen
i riket.
I en den 14 november 1941 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 335, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga följande, vid propositionen fogade
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 18 § 1 mom. förordningen den
15 december 1914 (nr 436) angående statsmonopol å tobakstillverkningen
i riket.1
Härigenom förordnas, att 18 § 1 mom. förordningen den 15 december 1914
angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives:
18 §.
1 mom. I varje tobaksvaras priskurantpris skall skatt ingå dels med ett
belopp, vilket motsvarar nedanstående procent av priskurantpriset eller i fall,
som avses i 22 § 2 mom. fjärde stycket, av varans värde, dels ock med nedan
angivna, i förhållande till varans myckenhet bestämda belopp, nämligen:
1 Senaste lydelse av 18 § 1 morn., sc SFS 1941:305.
lii hang till riksdagens protokoll 1941. 7 sami. Nr 42.
1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.
För inom riket till- verkad vara
För till
förd
riket in- vara
Procent av
priskurant- priset eller
värdet
Belopp för
Procent av
priskurant- priset eller
värdet
Belopp för
1 st.
1 kg.
1 st.
1 kg.
öre
kr.
öre
kr.
52
0.8
—
56
4
—
60
0.4
—
61
2
—
70
0.2
—
61
1.8
—
70
0.2
—
61
1.8
—
71
—
1.50
71
1.50
43
—
1 —
53
—
1.50
57
—
0.76
59
—
1.50
Cigarrer ............................
Cigarrcigarretter ....................
Cigarretter nied fast pappersmunstycke
Cigarretter utan fast pappersmunstycke
Röktobak ..........................
Tuggtobak..........................
Snus ..............................
I skattehänseende
3.3 gram.
Denna förordning träder i kraft den 1 december 1941.
Beträffande vad föredragande departementschefen vid ärendets föredragning
inför Kungl. Maj :t anfört får utskottet, i den mån redogörelse härför ej
lämnas i det följande, hänvisa till förenämnda statsrådsprotokoll.
Enligt gällande bestämmelser utgår tobaksskatten dels med viss procent
av varans priskurantpris eller varans värde, dels ock med visst efter varans
myckenhet bestämt belopp. Skattesatserna återfinnas i 18 § 1 mom. förordningen
den 15 december 1914 angående statsmonopol å tobakstillverkningen
i riket. Dessa skattesatser ha under åren 1939—41 blivit föremål för jämkning
vid fyra olika tillfällen. De nu gällande skattesatserna, som innefattas i en
den 30 maj 1941 utfärdad förordning (nr 305), vilken trädde i kraft den 1 juni
1941, framgå av följande sammanställning:
För inom riket till- verkad vara
För till riket in- förd vara
Procent av
priskurant- priset eller
värdet
Belopp för
Procent av
priskurant- priset eller
värdet
Belopp för
1 St.
1 kg.
1 st.
1 kg.
öre
kr.
öre
kr.
40
0.8
—
44
4
—
52
0.4
—
53
2
—
64
0.2
—
55
1.8
—
68
0.2
—
59
1.8
—
67
—
1.50
67
—
1.50
43
—
1.—
53
—
1.50
51
—
0.75
53
—
1.60 ■
Cigarrer ........................
Cigarrcigarretter.................
Cigarretter med fast pappersmunstycke
Cigarretter utan fast pappersmunstycke
Röktobak.......................
Tuggtobak......................
Snus...........................
Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.
3
I riksstaten för budgetåret 1941/42 har statsverkets inkomst av tobaksskatt
upptagits till 160 miljoner kronor.
Med hänsyn till de på grund av rådande krisläge starkt ökade statsutgifterna
har styrelsen för aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet av föredragande
departementschefen anmodats verkställa utredning angående skärpt tobaksbeskattning,
därvid borde eftersträvas att snarast erhålla en ökning av inkomsterna
av tobaksskatten med minst 20 miljoner kronor. I anledning härav
har styrelsen i en den 30 oktober 1941 dagtecknad, inom bolaget upprättad
promemoria, föreslagit en höjning av skattesatserna för tobaksskatten på sätt
framgår av det ovan intagna författningsförslaget.
Med utgångspunkt från de av bolaget föreslagna skattesatserna samt under
förutsättning, att försäljningen av tobaksvaror under budgetåret 1942/43 komme
att omfatta de av bolaget angivna kvantiteterna (sid. 4—7 i propositionen),
ävensom att de föreslagna pris- och skatteförhöjningarna skulle träda
i kraft från och med den 1 januari 1942, har inkomsten av tobaksskatten för
ett år beräknats till i runt tal 184.9 miljoner kronor. Av den ökade tobaksskatten,
c:a 21 miljoner kronor, beräknades c:a 10 miljoner kronor belöpa
på budgetåret 1941/42. Statens sammanlagda inkomst av tobaksskatt under
sistnämnda budgetår skulle enligt bolagets beräkning komma att uppgå till
c:a 174 miljoner kronor.
I promemorian har erinrats örn att i samband med de prisförhöjningar,
som verkställts de senaste åren, goda skäl ansetts tala för att återförsäljarna
icke i rabatthänseende skulle få draga nämnvärd fördel av prisstegringen.
Styrelsen har därför förutsatt, att återförsäljarnas rabatt vid förslagets genomförande
skulle minskas för cigarrer från 13 till 11 °/o samt för cigarrcigarretter
och snus från 11 till 10 °/o. Den ökning i den totala årliga rabattinkomsten,
som vid ungefärligen oförändrad försäljning skulle komma återförsäljarna
tillgodo, beräknades till c:a 600,000 kronor.
För egen del har departementschefen i ärendet anfört följande:
»Jag tillstyrker en böjning av skattesatserna för tobaksskatten i enlighet
med det förslag, som framlagts i den inom monopolbolaget upprättade promemorian.
Som av promemorian framgår, utgår förslaget från en genomsnittlig
böjning av styckepriset å cigarrer och cigarrcigarretter med 6 respektive
3 öre samt å de cigarretter, som redan tidigare tillverkats med munstycke,
med 1 öre ävensom en höjning av priset å snus med 1 krona för
kilogram, medan förslagets genomförande icke föranleder prisförhöjningar å
övriga slag av tobaksvaror, enär omläggningarna i fabrikationen av cigarretter
och röktobak utan prissänkning skapat utrymme för ett genomförande
av den planerade skattehöjningen utan prisstegring å sistnämnda varuslag.
Jag förordar att skattehöjningen genomföres vid nästkommande månadsskifte.
Återförsäljarrabatten å tobaksmonopolets varor, som under åren 1922—
39 utgjort 15 procent för cigarrer och 13 procent för övriga varuslag, bär
under de senaste åren undergått flera justeringar nedåt. Sedan den 1 mars
i år utgör rabatten 13 procent för cigarrer, 10 procent för röktobak samt 11
procent för övriga varor. Trots de nedsättningar, monopolbolaget sålunda
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.
genomfört, ha återförsäljarnas bruttointäkter genomsnittligt undergått en
icke oväsentlig ökning på grund av de verkställda prisförhöjningarna å
tobaksvaror.
Det i promemorian framlagda förslaget utgår från en ytterligare nedsättning
av återförsäljarrabatten beträffande vissa varuslag, nämligen beträffande
cigarrer från 13 till 11 procent samt beträffande cigarrcigarretter och
snus från 11 till 10 procent. För cigarretter och tuggtobak skulle alltså rabatten
bliva oförändrad och utgå med 11 procent. Även i detta fall skulle,
trots rabattsänkningen, vid ungefärligen oförändrad försäljning en ökning
av återförsäljarnas rabattinkomst inträda, vilken av monopolbolaget uppskattas
till omkring 600,000 kronor om året.
I denna del föranleder det i promemorian framlagda förslaget ej annan
erinran från min sida, än att frågan örn återförsäljarrabattens storlek bör
u.P?^®as till förnyad prövning, därest en mera bestående minskning i försäljningen
efter den nu föreslagna skattehöjningen skulle inträda.»
Utskottet. I likhet med departementschefen finner utskottet det i nuvarande läge
med starkt ökade statsutgifter vara nödvändigt att skärpa tobaksbeskattningen.
Emot den föreslagna höjningen av skattesatserna för tobaksskatten bar
utskottet intet att erinra.
I propositionen förutsättes, att den nuvarande rabatten till återförsäljare
av tobaksvaror skall minskas beträffande cigarrer från 13 till 11 procent
samt i fråga örn cigarrcigarretter och snus från 11 till 10 procent, medan
åter för cigarretter och tuggtobak rabatten skall vara oförändrad och sålunda
utgå med 11 procent. Enligt en av tobaksmonopolet verkställd utredning
beräknas vid ungefärligen oförändrad försäljning den årliga totala rabattinkomsten
till återförsäljare komma att okas med omkring 600,000
kronor.
För utskottet bar upplysts, att den totala återförsäljarrabatten, trots att
procentsatserna minskats sedan år 1938, ökat från 22.6 miljoner kronor under
budgetåret 1937/38 till 26.9 miljoner kronor under budgetåret 1940/41.
Vid denna beräkning bar tobaksmonopolet, som saknade kännedom om den
verkliga storleken av rabatten å tobakshandlarnas egen import av tobaksvaror,
med ledning av samma genomsnittsprocent, som gällt för tobaksmonopolets
egna försäljningar under samma år, uppskattat förenämnda rabatt
till 2.9 miljoner kronor respektive 900,000 kronor.
Utskottet finner det givetvis vara förenat med stora svårigheter att på förhand
bedöma, huruvida en minskning av försäljningen av tobaksvaror efter
den av utskottet förordade skattehöjningen kan komma att inträda. Då återförsäljarnas
ersättning är direkt beroende av huru försäljningen kommer
att utvecklas, ansluter sig utskottet till departementschefens uttalande, att
frågan om återförsäljarrabattens storlek bör upptagas till förnyad prövning,
därest en mera bestående minskning i försäljningen efter den föreslagna
skattehöjningen skulle inträda.
I anslutning till vad utskottet ovan anfört, får utskottet erinra om att
frågan örn återförsäljarnas framtida förmåner vid försäljning av tobaksvaror
beror på deras möjligheter att omsätta ifrågavarande varor. Då denna
Bevillningsutskottets betänkande Nr 42. 5
fråga direkt sammanhänger med spörsmålet, huru försäljningens organisation
lämpligen bör vara ordnad, finner utskottet en rationell lösning av denna
ersättningsfråga ej vara möjlig att ernå med mindre än att en reformering
av det nuvarande återförsäljaresystemet åstadkommes.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition
nr 335.
Stockholm den 29 november 1941.
På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Johan Bärg, friherre Lagerfelt, Wahlmark, Sjödahl,
Ekman, Frans Ericson, Egnell, Lindblom och Sandström; samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Sandberg, Persson i Undersvik, Thorell,
Karlsson i Grängesberg, Rosander*, Nilsson i Kristinehamn*, Henriksson, Andersson i
Vigelsbo* och Bladh.
* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.
Särskilt yttrande
av herrar Sandström, Thorell och Henriksson, som anfört:
»Då statsmakterna nu anse ännu en höjning av tobaksbeskattningen vara
påkallad — den femte i ordningen sedan september 1939 — bör denna icke
genomföras ulan att uppmärksamhet ägnas åt skattehöjningens återverkningar
för tobaksvarudistributionen och överhuvud taget åt förhållandena inom tobaksbranschen.
Förhållandena inom tobaksbran^hen ha sedan länge varit otillfredsställande.
Det kan icke bestridas, att utvecklingen inom branschen varit direkt
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.
beroende av statsmakternas och det statliga tobaksmonopolets åtgöranden.
Vad den kvarvarande »fria» importverksamheten beträffar ha de importerade
varorna haft att bära en avsevärt hårdare skattebelastning än monopolets produktion.
På grund av tobaksskattens konstruktion har importens oförmånliga
läge skärpts för varje ny skattehöjning.
Denna utveckling har påfordrat uppmärksamhet från statsmakternas sida.
I bevillningsutskottets av riksdagen godkända betänkande nr 31 vid 1940 års
riksdag i anledning av förslag till skattehöjning yttrar utskottet rörande importhandeln:
!I
detta sammanhang vill utskottet slutligen framhålla, att den föreslagna
skattehöjningen torde vara ägnad att öka de svårigheter, som redan med gällande
beskattning visat sig vara förenade med importverksamheten. Med hänsyn
till sistberörda förhållande har enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallats
särskilda sakkunniga, 1938 års tobakshandelsutredning, med uppgift
att undersöka, i vad mån och på vilket sätt vissa påtalade missförhållanden
inom import och detaljhandeln med tobaksvaror kunna genom statligt ingripande
avhjälpas. Utskottet finner det vara angeläget, att förenämnda sakkunniga
snarast möjligt framlägga förslag till denna frågas lösning.’
Med detta uttalande torde riksdagen också ha förmenat att något skulle åtgöras
i denna fråga. 1938 års tobakshandelsutredning avlämnade sitt betänkande
den 16 december 1940. Ännu har riksdagen icke bereus tillfälle att taga
ställning till något förslag i ärendet. Nu rådande exceptionella förhållanden
böra icke tagas till intäkt för ett uppskjutande av frågans lösning.
Vad detaljhandeln beträffar arbetar den under tryckta förhållanden, väsentligen
beroende därpå att en tämligen ohämmad nyetablering ökat antalet
distributörer och pressat ned omsättningen per distributionsföretag.
Statsmakterna ha avsett att nå en lösning även på detaljhandelns problem.
Innan så skett bör detaljhandelns rabattfråga behandlas med försiktighet.
En jämförelse mellan återförsäljarrabattens totalsumma under olika år ger
ingen riktig bild av läget. Denna totalsumma måste nämligen ställas i relation
dels till totalomsättningen och dels till antalet distributörer.
I den promemoria från tobaksmonopolets styrelse, som ligger till grund
för Kungl. Majus proposition nr 335, föreslås en ny reduktion av återförsäljarrabatten
på tobaksvaror. Förslaget motiveras med att ''återförsäljarna
icke i rabatthänseende skola få draga nämnvärd fördel av prisstegringen’.
I promemorian gör styrelsen sin beräkning på oförändrad kvantitetsomsättning,
men finner anledning göra följande reservation: ''Örn detta resultat i
verkligheten kommer att nås, beror på den tobakskonsumerande allmänhetens
förmåga att bära de förhöjda priserna, vilket måste anses tveksamt med
hänsyn till tobaksvarornas redan höga prisnivå, som framskapats genom
de ofta återkommande prisförhöjningarna sedan krigsutbrottet.’ Denna tveksamhet
om resultatet måste anses mer än väl motiverad. Därtill kommer
att hänsyn bör tagas till stegringen av fcandelns allmänna omkostnader under
krisen.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.
7
Departementschefen har mot sistberörda förslag ingen annan erinran att
göra, ’än att frågan om återförsäljarrabattens storlek bör upptagas till förnyad
prövning, därest en mera bestående minskning i försäljningen efter
den nu föreslagna skattehöjningen skulle inträda’. En sådan väg kan icke
vara lämplig. Den påtagliga risken för en sjunkande konsumtion tillika med
hänsynen till handelns stegrade kostnader tala i stället för ett bibehållande
av nu utgående rabattsatser tills dess att skattehöjningens verkningar
kunna överblickas, då frågan bör upptagas till förnyat övervägande.»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1941:489 Skrivelse till Konungen, med förslag till förordning om ändrad lydelse av 18 § 1 mom. förordningen den 15 december 1914 a1 i texten