Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 18 § 1 mom. förordningen den 15 december 1914

1941-11-29 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1941:42, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 18 § 1 mom. förordningen den 15 december 1914

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

1

Nr 42.

Ankom till riksdagens kansli den 29 november 1941.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse

av 18 § 1 mom. förordningen den 15 december

1914 (nr 436) angående statsmonopol å tobakstillverkningen

i riket.

I en den 14 november 1941 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 335, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga följande, vid propositionen fogade

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 18 § 1 mom. förordningen den

15 december 1914 (nr 436) angående statsmonopol å tobakstillverkningen

i riket.1

Härigenom förordnas, att 18 § 1 mom. förordningen den 15 december 1914

angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket skall erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives:

18 §.

1 mom. I varje tobaksvaras priskurantpris skall skatt ingå dels med ett

belopp, vilket motsvarar nedanstående procent av priskurantpriset eller i fall,

som avses i 22 § 2 mom. fjärde stycket, av varans värde, dels ock med nedan

angivna, i förhållande till varans myckenhet bestämda belopp, nämligen:

1 Senaste lydelse av 18 § 1 morn., sc SFS 1941:305.

lii hang till riksdagens protokoll 1941. 7 sami. Nr 42.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

För inom riket till- verkad vara

För till

förd

riket in- vara

Procent av

priskurant- priset eller

värdet

Belopp för

Procent av

priskurant- priset eller

värdet

Belopp för

1 st.

1 kg.

1 st.

1 kg.

öre

kr.

öre

kr.

52

0.8

—

56

4

—

60

0.4

—

61

2

—

70

0.2

—

61

1.8

—

70

0.2

—

61

1.8

—

71

—

1.50

71

1.50

43

—

1 —

53

—

1.50

57

—

0.76

59

—

1.50

Cigarrer ............................

Cigarrcigarretter ....................

Cigarretter nied fast pappersmunstycke

Cigarretter utan fast pappersmunstycke

Röktobak ..........................

Tuggtobak..........................

Snus ..............................

I skattehänseende

3.3 gram.

Denna förordning träder i kraft den 1 december 1941.

Beträffande vad föredragande departementschefen vid ärendets föredragning

inför Kungl. Maj :t anfört får utskottet, i den mån redogörelse härför ej

lämnas i det följande, hänvisa till förenämnda statsrådsprotokoll.

Enligt gällande bestämmelser utgår tobaksskatten dels med viss procent

av varans priskurantpris eller varans värde, dels ock med visst efter varans

myckenhet bestämt belopp. Skattesatserna återfinnas i 18 § 1 mom. förordningen

den 15 december 1914 angående statsmonopol å tobakstillverkningen

i riket. Dessa skattesatser ha under åren 1939—41 blivit föremål för jämkning

vid fyra olika tillfällen. De nu gällande skattesatserna, som innefattas i en

den 30 maj 1941 utfärdad förordning (nr 305), vilken trädde i kraft den 1 juni

1941, framgå av följande sammanställning:

För inom riket till- verkad vara

För till riket in- förd vara

Procent av

priskurant- priset eller

värdet

Belopp för

Procent av

priskurant- priset eller

värdet

Belopp för

1 St.

1 kg.

1 st.

1 kg.

öre

kr.

öre

kr.

40

0.8

—

44

4

—

52

0.4

—

53

2

—

64

0.2

—

55

1.8

—

68

0.2

—

59

1.8

—

67

—

1.50

67

—

1.50

43

—

1.—

53

—

1.50

51

—

0.75

53

—

1.60 ■

Cigarrer ........................

Cigarrcigarretter.................

Cigarretter med fast pappersmunstycke

Cigarretter utan fast pappersmunstycke

Röktobak.......................

Tuggtobak......................

Snus...........................

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

3

I riksstaten för budgetåret 1941/42 har statsverkets inkomst av tobaksskatt

upptagits till 160 miljoner kronor.

Med hänsyn till de på grund av rådande krisläge starkt ökade statsutgifterna

har styrelsen för aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet av föredragande

departementschefen anmodats verkställa utredning angående skärpt tobaksbeskattning,

därvid borde eftersträvas att snarast erhålla en ökning av inkomsterna

av tobaksskatten med minst 20 miljoner kronor. I anledning härav

har styrelsen i en den 30 oktober 1941 dagtecknad, inom bolaget upprättad

promemoria, föreslagit en höjning av skattesatserna för tobaksskatten på sätt

framgår av det ovan intagna författningsförslaget.

Med utgångspunkt från de av bolaget föreslagna skattesatserna samt under

förutsättning, att försäljningen av tobaksvaror under budgetåret 1942/43 komme

att omfatta de av bolaget angivna kvantiteterna (sid. 4—7 i propositionen),

ävensom att de föreslagna pris- och skatteförhöjningarna skulle träda

i kraft från och med den 1 januari 1942, har inkomsten av tobaksskatten för

ett år beräknats till i runt tal 184.9 miljoner kronor. Av den ökade tobaksskatten,

c:a 21 miljoner kronor, beräknades c:a 10 miljoner kronor belöpa

på budgetåret 1941/42. Statens sammanlagda inkomst av tobaksskatt under

sistnämnda budgetår skulle enligt bolagets beräkning komma att uppgå till

c:a 174 miljoner kronor.

I promemorian har erinrats örn att i samband med de prisförhöjningar,

som verkställts de senaste åren, goda skäl ansetts tala för att återförsäljarna

icke i rabatthänseende skulle få draga nämnvärd fördel av prisstegringen.

Styrelsen har därför förutsatt, att återförsäljarnas rabatt vid förslagets genomförande

skulle minskas för cigarrer från 13 till 11 °/o samt för cigarrcigarretter

och snus från 11 till 10 °/o. Den ökning i den totala årliga rabattinkomsten,

som vid ungefärligen oförändrad försäljning skulle komma återförsäljarna

tillgodo, beräknades till c:a 600,000 kronor.

För egen del har departementschefen i ärendet anfört följande:

»Jag tillstyrker en böjning av skattesatserna för tobaksskatten i enlighet

med det förslag, som framlagts i den inom monopolbolaget upprättade promemorian.

Som av promemorian framgår, utgår förslaget från en genomsnittlig

böjning av styckepriset å cigarrer och cigarrcigarretter med 6 respektive

3 öre samt å de cigarretter, som redan tidigare tillverkats med munstycke,

med 1 öre ävensom en höjning av priset å snus med 1 krona för

kilogram, medan förslagets genomförande icke föranleder prisförhöjningar å

övriga slag av tobaksvaror, enär omläggningarna i fabrikationen av cigarretter

och röktobak utan prissänkning skapat utrymme för ett genomförande

av den planerade skattehöjningen utan prisstegring å sistnämnda varuslag.

Jag förordar att skattehöjningen genomföres vid nästkommande månadsskifte.

Återförsäljarrabatten å tobaksmonopolets varor, som under åren 1922—

39 utgjort 15 procent för cigarrer och 13 procent för övriga varuslag, bär

under de senaste åren undergått flera justeringar nedåt. Sedan den 1 mars

i år utgör rabatten 13 procent för cigarrer, 10 procent för röktobak samt 11

procent för övriga varor. Trots de nedsättningar, monopolbolaget sålunda

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

genomfört, ha återförsäljarnas bruttointäkter genomsnittligt undergått en

icke oväsentlig ökning på grund av de verkställda prisförhöjningarna å

tobaksvaror.

Det i promemorian framlagda förslaget utgår från en ytterligare nedsättning

av återförsäljarrabatten beträffande vissa varuslag, nämligen beträffande

cigarrer från 13 till 11 procent samt beträffande cigarrcigarretter och

snus från 11 till 10 procent. För cigarretter och tuggtobak skulle alltså rabatten

bliva oförändrad och utgå med 11 procent. Även i detta fall skulle,

trots rabattsänkningen, vid ungefärligen oförändrad försäljning en ökning

av återförsäljarnas rabattinkomst inträda, vilken av monopolbolaget uppskattas

till omkring 600,000 kronor om året.

I denna del föranleder det i promemorian framlagda förslaget ej annan

erinran från min sida, än att frågan örn återförsäljarrabattens storlek bör

u.P?^®as till förnyad prövning, därest en mera bestående minskning i försäljningen

efter den nu föreslagna skattehöjningen skulle inträda.»

Utskottet. I likhet med departementschefen finner utskottet det i nuvarande läge

med starkt ökade statsutgifter vara nödvändigt att skärpa tobaksbeskattningen.

Emot den föreslagna höjningen av skattesatserna för tobaksskatten bar

utskottet intet att erinra.

I propositionen förutsättes, att den nuvarande rabatten till återförsäljare

av tobaksvaror skall minskas beträffande cigarrer från 13 till 11 procent

samt i fråga örn cigarrcigarretter och snus från 11 till 10 procent, medan

åter för cigarretter och tuggtobak rabatten skall vara oförändrad och sålunda

utgå med 11 procent. Enligt en av tobaksmonopolet verkställd utredning

beräknas vid ungefärligen oförändrad försäljning den årliga totala rabattinkomsten

till återförsäljare komma att okas med omkring 600,000

kronor.

För utskottet bar upplysts, att den totala återförsäljarrabatten, trots att

procentsatserna minskats sedan år 1938, ökat från 22.6 miljoner kronor under

budgetåret 1937/38 till 26.9 miljoner kronor under budgetåret 1940/41.

Vid denna beräkning bar tobaksmonopolet, som saknade kännedom om den

verkliga storleken av rabatten å tobakshandlarnas egen import av tobaksvaror,

med ledning av samma genomsnittsprocent, som gällt för tobaksmonopolets

egna försäljningar under samma år, uppskattat förenämnda rabatt

till 2.9 miljoner kronor respektive 900,000 kronor.

Utskottet finner det givetvis vara förenat med stora svårigheter att på förhand

bedöma, huruvida en minskning av försäljningen av tobaksvaror efter

den av utskottet förordade skattehöjningen kan komma att inträda. Då återförsäljarnas

ersättning är direkt beroende av huru försäljningen kommer

att utvecklas, ansluter sig utskottet till departementschefens uttalande, att

frågan om återförsäljarrabattens storlek bör upptagas till förnyad prövning,

därest en mera bestående minskning i försäljningen efter den föreslagna

skattehöjningen skulle inträda.

I anslutning till vad utskottet ovan anfört, får utskottet erinra om att

frågan örn återförsäljarnas framtida förmåner vid försäljning av tobaksvaror

beror på deras möjligheter att omsätta ifrågavarande varor. Då denna

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42. 5

fråga direkt sammanhänger med spörsmålet, huru försäljningens organisation

lämpligen bör vara ordnad, finner utskottet en rationell lösning av denna

ersättningsfråga ej vara möjlig att ernå med mindre än att en reformering

av det nuvarande återförsäljaresystemet åstadkommes.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition

nr 335.

Stockholm den 29 november 1941.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, friherre Lagerfelt, Wahlmark, Sjödahl,

Ekman, Frans Ericson, Egnell, Lindblom och Sandström; samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Sandberg, Persson i Undersvik, Thorell,

Karlsson i Grängesberg, Rosander*, Nilsson i Kristinehamn*, Henriksson, Andersson i

Vigelsbo* och Bladh.

* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

Särskilt yttrande

av herrar Sandström, Thorell och Henriksson, som anfört:

»Då statsmakterna nu anse ännu en höjning av tobaksbeskattningen vara

påkallad — den femte i ordningen sedan september 1939 — bör denna icke

genomföras ulan att uppmärksamhet ägnas åt skattehöjningens återverkningar

för tobaksvarudistributionen och överhuvud taget åt förhållandena inom tobaksbranschen.

Förhållandena inom tobaksbran^hen ha sedan länge varit otillfredsställande.

Det kan icke bestridas, att utvecklingen inom branschen varit direkt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

beroende av statsmakternas och det statliga tobaksmonopolets åtgöranden.

Vad den kvarvarande »fria» importverksamheten beträffar ha de importerade

varorna haft att bära en avsevärt hårdare skattebelastning än monopolets produktion.

På grund av tobaksskattens konstruktion har importens oförmånliga

läge skärpts för varje ny skattehöjning.

Denna utveckling har påfordrat uppmärksamhet från statsmakternas sida.

I bevillningsutskottets av riksdagen godkända betänkande nr 31 vid 1940 års

riksdag i anledning av förslag till skattehöjning yttrar utskottet rörande importhandeln:
!I

detta sammanhang vill utskottet slutligen framhålla, att den föreslagna

skattehöjningen torde vara ägnad att öka de svårigheter, som redan med gällande

beskattning visat sig vara förenade med importverksamheten. Med hänsyn

till sistberörda förhållande har enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallats

särskilda sakkunniga, 1938 års tobakshandelsutredning, med uppgift

att undersöka, i vad mån och på vilket sätt vissa påtalade missförhållanden

inom import och detaljhandeln med tobaksvaror kunna genom statligt ingripande

avhjälpas. Utskottet finner det vara angeläget, att förenämnda sakkunniga

snarast möjligt framlägga förslag till denna frågas lösning.’

Med detta uttalande torde riksdagen också ha förmenat att något skulle åtgöras

i denna fråga. 1938 års tobakshandelsutredning avlämnade sitt betänkande

den 16 december 1940. Ännu har riksdagen icke bereus tillfälle att taga

ställning till något förslag i ärendet. Nu rådande exceptionella förhållanden

böra icke tagas till intäkt för ett uppskjutande av frågans lösning.

Vad detaljhandeln beträffar arbetar den under tryckta förhållanden, väsentligen

beroende därpå att en tämligen ohämmad nyetablering ökat antalet

distributörer och pressat ned omsättningen per distributionsföretag.

Statsmakterna ha avsett att nå en lösning även på detaljhandelns problem.

Innan så skett bör detaljhandelns rabattfråga behandlas med försiktighet.

En jämförelse mellan återförsäljarrabattens totalsumma under olika år ger

ingen riktig bild av läget. Denna totalsumma måste nämligen ställas i relation

dels till totalomsättningen och dels till antalet distributörer.

I den promemoria från tobaksmonopolets styrelse, som ligger till grund

för Kungl. Majus proposition nr 335, föreslås en ny reduktion av återförsäljarrabatten

på tobaksvaror. Förslaget motiveras med att ''återförsäljarna

icke i rabatthänseende skola få draga nämnvärd fördel av prisstegringen’.

I promemorian gör styrelsen sin beräkning på oförändrad kvantitetsomsättning,

men finner anledning göra följande reservation: ''Örn detta resultat i

verkligheten kommer att nås, beror på den tobakskonsumerande allmänhetens

förmåga att bära de förhöjda priserna, vilket måste anses tveksamt med

hänsyn till tobaksvarornas redan höga prisnivå, som framskapats genom

de ofta återkommande prisförhöjningarna sedan krigsutbrottet.’ Denna tveksamhet

om resultatet måste anses mer än väl motiverad. Därtill kommer

att hänsyn bör tagas till stegringen av fcandelns allmänna omkostnader under

krisen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

7

Departementschefen har mot sistberörda förslag ingen annan erinran att

göra, ’än att frågan om återförsäljarrabattens storlek bör upptagas till förnyad

prövning, därest en mera bestående minskning i försäljningen efter

den nu föreslagna skattehöjningen skulle inträda’. En sådan väg kan icke

vara lämplig. Den påtagliga risken för en sjunkande konsumtion tillika med

hänsynen till handelns stegrade kostnader tala i stället för ett bibehållande

av nu utgående rabattsatser tills dess att skattehöjningens verkningar

kunna överblickas, då frågan bör upptagas till förnyat övervägande.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1941:489 Skrivelse till Konungen, med förslag till förordning om ändrad lydelse av 18 § 1 mom. förordningen den 15 december 1914 a1 i texten