Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 6 § förordningen den 11 juli 1924

1941-02-27 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1941:10, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 6 § förordningen den 11 juli 1924

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

1

Nr 10.

Ankom till riksdagens kansli den 27 februari 1941 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till förordning om ändrad lydelse av 6 §

förordningen den 11 juli 1924 (nr 378) angående

postgirorörelse, jämte en i ämnet väckt motion.

I en den 31 januari 1941 dagtecknad proposition, nr 40, vilken hänvisats

till bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Majit, under

åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden

för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga ett vid

propositionen fogat förslag till förordning örn ändrad lydelse av 6 § förordningen

den 11 juli 1924 (nr 378) angående postgirorörelse.

Berörda författningsförslag är av följande lydelse:

Förslag

till

Förordning

örn ändrad lydelse av 6 § förordningen den 11 juli 1924 (nr 378)

angående postgirorörelse.1)

Härigenom förordnas, att 6 § förordningen den 11 juli 1924 angående

postgirorörelse skall erhålla följande ändrade lydelse:

6 §•

Postverket äger i postgirorörelsen uppbära följande avgifter:

1) för varje inbetalning av högst 5 kronor............................ 10 öre,

för varje inbetalning överstigande 5 men ej 50 kronor.......... 15 » ,

för varje inbetalning överstigande 50 kronor...................... 20 » ,

2) för varje utbetalning.................................................. 15 » .

För girering utgår ingen avgift.

Inbetalningsavgift utgår — —- — hans postgirokonto.

Denna förordning träder i kraft den 1 april 1941.

'') Senaste lydelse, se 1934: 169.

Bihang till riksdagens protokoll 1,941. 8 sami. Nr 10 niis u

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

Jämlikt förordningen den 18 maj 1934 (nr 169) örn ändrad lydelse av 6 §

förordningen den 11 juli 1924 (nr 378) angående postgirorörelse äger post
-

verket i postgirorörelsen uppbära följande avgifter:

1) för varje inbetalning av högst 5 kronor............................ 10 öre,

för varje inbetalning överstigande 5 men ej 50 kronor .......... 15 » ,

för varje inbetalning överstigande 50 kronor...................... 20 » ,

2) för varje utbetalning.................................................. 10 » .

För girering utgår ingen avgift. Inbetalningsavgift utgår icke för belopp,

som med posten försänts till kontoinnehavaren för att kontant utbetalas till

honom av postanstalt, men som, på hans begäran, i stället gottskrives hans

postgirokonto.

I skrivelse till Kungl. Majit den 21 januari 1941 har generalpoststyrelsen

hemställt, att avgiften för utbetalning över postgiro medelst s. k. utbetalningskort

måtte höjas från 10 till 15 öre. Styrelsen har härvid bland annat

hänvisat till en under åren 1936 och 1937 verkställd utredning rörande kostnaderna

för postgirorörelsen m. fl. rörelsegrenar. Denna utredning hade

givit till resultat huvudsakligen följande:

Kostnaden per inbetalningskort beräknades utgöra 22.57 öre, varav 17.58 öre

hänförde sig till arbetet vid postanstalterna. Motsvarande kostnader för utbetalningskorten

utgjorde respektive 34.63 och 21.13 öre. Sedan utredningen

verkställdes, hade genom vidtagna rationaliseringsåtgärder de sammanlagda

kostnaderna för transaktioner i postgirorörelsen kunnat ytterligare något

nedbringas.

De genomsnittliga portoinkomsterna för inbetalningskorten under år 1939

belöpte sig till 15.3 öre för varje kort. För utbetalningskorten vore, såsom

redan nämnts, portot 10 öre per kort. Det visade sig alltså, att portoinkomsterna

för utbetalningskorten icke täckte kostnaderna i tillnärmelsevis

samma grad som fallet vore beträffande inbetalningskorten. Medan portot

för de senare i medeltal täckte cirka 70 procent av totalkostnaderna, belöpte

sig portoinkomsten för ett utbetalningskort till icke fullt en tredjedel av de

sammanlagda kostnaderna för behandlingen av ett sådant kort. Beträffande

utbetalningskorten finge sålunda en avsevärt större del av kostnaderna täckas

av ränteinkomsterna å postgirokontorets medelsplaceringar än vad fallet vore

med inbetalningskorten.

Chefen för kommunikationsdepartementet har anfört följande:

Av generalpoststyrelsens redogörelse framgår, att portoinkomsterna för

utbetalningskorten icke förslå till att täcka de utgifter, som äro förenade

med verkställande av utbetalningarna över postgiro. Sålunda motsvara inkomsterna

ej ens hälften av utgifterna för arbetet med korten vid postanstalterna

och icke fullt en tredjedel av de sammanlagda kostnaderna för behandlingen

av utbetalningskorten. Även i fråga örn inbetalningskorten uppgå

portoinkomsterna ej till belopp, som motsvara utgifterna för inbetalningstransaktionerna,

men underskottet å denna del av postgirorörelsen är förhållandevis

mindre. På grund av ränteinkomsterna av poostgirokontorets

medelsplaceringar täckas emellertid dessa underskott. Å rörelsen som

helhet uppkommer därjämte överskott, som för åren 1936 — 1939 uppgick

till i runda tal respektive 178,000, 10,000, 194,000 och 659,000 kronor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr W.

3

Rörelsen torde sålunda få anses lämna ett i stort sett tillfredsställande

ekonomiskt resultat, något som kan förväntas jämväl för åren 1940 och

1941. Med hänsyn till den avsevärda skillnaden mellan utgifterna för

och inkomsterna av utbetalningskorten torde det emellertid kunna anses

väl motiverat, att en skälig höjning av avgiften för varje utbetalning sker.

Härför talar också, såsom generalpoststyrelsen framhållit, att antalet utbetalningar

ökat avsevärt under de senare åren. I jämförelse med år 1934

har sålunda antalet under år 1940 stigit med ej mindre än 148 procent.

Beträffande det belopp, varmed avgiften bör ökas, vill jag ansluta mig till

generalpoststyrelsens förslag, innebärande att avgiften skall utgå med 15 öre

i stället för 10 öre. Styrelsen har beräknat, att avgiftshöjningen kommer

att medföra en inkomstökning av närmare 700,000 kronor per år.

I en i anledning av förevarande proposition inom första kammaren under

nr 183 väckt motion föreslår herr Wistrand, »att riksdagen beslutar höja

samtliga avgifterna i postgirorörelsen med vardera 5 öre».

Beträffande motiveringen för detta förslag får utskottet hänvisa till motionen.

Såsom av utredningen framgår, äro de nuvarande portoinkomsterna för

utbetalningskorten — liksom för inbetalningskorten — icke tillräckliga för

att täcka postverkets kostnader för behandling av korten. Underskottet för

utbetalningskorten är emellertid förhållandevis större än vad fallet är beträffande

inbetalningskorten. Den i propositionen föreslagna höjningen av

avgiften för utbetalning från postgiro skulle vara ägnad att medföra en

bättre relation mellan postgirorörelsens två grenar och dessutom i viss mån

förbättra det ekonomiska resultatet av rörelsen. Utskottet finner i likhet

med departementschefen motiverat, att en höjning av utbetalningsavgiften

kommer till stånd, och har icke något att erinra mot vad som i sådant avseende

föreslagits i propositionen.

Vidkommande härefter det i motionen 1:183 framlagda förslaget, att jämväl

avgifterna för inbetalning till postgiro skulle höjas i förevarande sammanhang,

är utskottet icke berett att nu förorda en åtgärd i sådan riktning.

Innan ståndpunkt kan tagas i denna fråga, torde det nämligen vara nödvändigt

att hava tillgång till en utredning rörande de verkningar, som en

höjning av inbetalningsavgifterna skulle föranleda särskilt för postanvisningsrörelsen.

Någon utredning härom föreligger emellertid icke nu. Det synes

dessutom icke uteslutet, att en höjning av inbetalningsavgifterna skulle medföra

en nedgång av inbetalningarna och därmed även av ränteinkomsterna

å postgirokontorets medelsplaceringar, vilka inkomster äro av stor betydelse

för postgirorörelsens bärighet. Med hänsyn till det anförda får utskottet

avstyrka bifall till den föreliggande motionen.

Utskottet hemställer alltså,

1) att Kungl. Maj:ts proposition nr 40 må av riksdagen bifallas;

samt

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

2) att förevarande motion 1:183, i den mån densamma ej

besvarats genom utskottets hemställan under 1), icke må till

någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 27 februari 1941.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Berling, Friggeråker, Nilsson i Mölndal,

von Horn, Ohlin, Sundvik och Nordenson-,

från andra kammaren: herrar Paulsen, K. A. Westman, Gustavson i Västerås,

Hilding, Sundberg, Svedman, Ericsson i Kinna och Molander i Stockholm.

Stockholm 1941. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1941:64 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis proposition med förslag till förordning örn ändrad lydelse av 6 § förordningen den 11 juli 1924 a1 i texten