Utlåtande i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställning örn tilläggspension åt förre arbetaren vid Tumba bruk Johan Theodor Jansson.
1941-03-11 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1941:19, Utlåtande i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställning örn tilläggspension åt förre arbetaren vid Tumba bruk Johan Theodor Jansson.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 19.
1
Nr 19.
Ankom till riksdagens kansli den 11 mars 1941 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställning
örn tilläggspension åt förre arbetaren vid Tumba bruk
Johan Theodor Jansson.
I skrivelse till bankoutskottet den 30 december 1940 hava fullmäktige i
riksbanken hemställt, att utskottet ville utverka riksdagens medgivande för
fullmäktige att tillerkänna förre arbetaren vid Tumba bruk Johan Theodor
Jansson en tilläggspension av 108 kronor per år, att utgå räknat från den 1
augusti 1940.
Till stöd härför hava fullmäktige anfört följande:
»Genom beslut den 22 augusti 1940 hava fullmäktige i riksbanken tillerkänt
arbetaren vid Tumba bruk Johan Theodor Jansson pension, räknat från
och med den 1 i samma månad, till ett belopp av 1 044 kronor för år. Jansson
har sedermera i skrivelse till fullmäktige anhållit om förhöjd pension
ävensom att vid pensionens beräknande vissa för honom mera gynnsamma
grunder måtte tillämpas.
I anledning härav vilja fullmäktige med överlämnande av samtliga handlingar
i ärendet underställa frågan Bankoutskottets prövning samt därvid
anföra följande.
Jansson, som är född den 15 november 1879 och som sålunda uppnått
föreskriven pensionsålder med utgången av november 1939, hade av fullmäktige
medgivits att kvarstå i sin anställning vid bruket till och med den
31 juli 1940.
Jansson är hänförd till pensionsgrupp 3 enligt 4 § reglementet angående
tjänstepension för arbetare vid riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk
med ett pensionsunderlag av 1 824 kronor. Om Jansson avgått vid pensionsålderns
inträde den 1 december 1939 eller sålunda före den 1 januari 1940,
skulle han med tillämpning av punkten 2 andra stycket i övergångsbestämmelserna
till förenämnda reglemente ägt tillgodoräkna fyra femtedelar av
anställningstiden vid bruket före den 1 juli 1935. I så fall skulle han hava
blivit berättigad till en pension av 1 104 kronor. På grund av att avgången
skedde efter den 1 januari 1940, hava emellertid fullmäktige med hänsyn
till avfattningen av nyssnämnda övergångsbestämmelse och i enlighet med
den tolkning, som bestämmelsen givits på andra håll inom statsförvaltningen,
ansett, att Jansson ägt av sin anställningstid före den 1 juli 1935 tillgodoräkna
endast tre fjärdedelar. Jansson, som anställdes vid bruket den 24
oktober 1918, kunde sålunda tillgodoräkna såsom tjänstår 16 år 11 månader
6 dagar och tillerkändes i enlighet härmed avkortad pension med förenämnda
belopp, 1 044 kronor för år, eller alltså med 60 kronor mindre än
Bihang till riksdagens protokoll 1941. 8 sami. Nr 19—20.
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 19.
han författningsenligt skulle hava tillerkänts, om avgången skett före den
1 januari 1940.
Jansson uppehöll under större delen av sin anställningstid eller till och
med den 30 september 1933 sysslan såsom trädgårdsmästare vid bruket.
Under åberopande härav har Jansson såväl i sin förenämnda ansökan örn
pension som i sin nu ingivna framställning örn förhöjd pension hemställt,
att pension för honom måtte beräknas såsom örn han varit hänförd till pensionsgrupp
1, för vilken grupp pensionsunderlaget utgör 2 640 kronor. Med
nämnda pensionsunderlag skulle Jansson blivit berättigad till en pension
av 1 500 kronor.
Såsom skäl härför har Jansson i huvudsak åberopat, att han vore utbildad
trädgårdsmästare samt att han intagit förmansställning vid utövande
av trädgårdsmästarsysslan vid bruket.
Då fullmäktige icke ansett sig böra bifalla denna framställning hava fullmäktige
utgått från att till pensionsgrupp 1 böra hänföras endast sådana
arbetare, vilka utöva ett verkligt förmansskap vid bruket och på grund härav
erhållit en högre löneställning än de övriga arbetarna därstädes. Att märka
är nämligen, att pensionen i pensionsgrupp 1 utgår med väsentligt högre
belopp än som enligt tjänstepensionsreglementet för arbetare den 30 juli
1934 (nr 443) tillkommer arbetare vid statsförvaltningen i övrigt. Enligt
nämnda reglemente utgör sålunda det högsta pensionsunderlaget — d. v. s.
det för yrkesarbetare gällande — 1 644 kronor eller 180 kronor mindre än
som tillämpats beträffande Jansson. Den motivering för fastställande av ett
avsevärt högre pensionsunderlag för »arbetsledande förmän vid pappersbruket»,
nämligen att ifrågavarande arbetares löneställning till följd av befattningen
med sedelpapperstillverkningen vore betydligt högre än för andra hos
staten anställda arbetare, äger icke tillämpning på Jansson. Dennes avlöning
utgjorde från år 1930 såsom trädgårdsmästare vid bruket 3 600 kronor jämte
försäljningsprovision uppgående till cirka 400 kronor för år och såsom pappersarbetare
cirka 2 400 kronor för år.
Fullmäktige vilja i samband därmed framhålla, att för ordinarie trädgårdsmästare
vid statens sinnessjukhus (A 10), vilkas göromål i regel torde vara
mera omfattande och medföra större ansvar än vad fallet varit med den
syssla, som Jansson varit anförtrodd, gäller ett pensionsunderlag av 2 160
kronor. För trädgårdsmästaren vid Serafimerlasarettet (A 7) utgör pensionsunderlaget
endast 1 824 kronor eller samma belopp, som tillämpats beträffande
Jansson.
Fullmäktige anse icke anledning föreligga att vidtaga uppflyttning av Jansson
i högre pensionsgrupp. Det synes emellertid obilligt, att den omständigheten,
att Jansson fått kvarstå i tjänst efter den 1 januari 1940, skulle föranleda,
att pensionen beräknades efter grunder, som äro mindre förmånliga
än örn han avgått vid pensionsålderns inträde. Vidare vilja fullmäktige
framhålla, att då Jansson anställdes vid bruket och därefter ända fram till
1935 någon pensionsålder icke var bestämd för arbetarna. Dessa ringö i stället
kvarbliva i tjänst, så länge de på ett tillfredsställande sätt kunde utföra
sina göromål. Jansson kan sålunda lia haft anledning förmoda, att han
skulle få behålla sin anställning längre tid än som nu blev fallet efter införande
av 1935 års pensioneringsbestämmelscr. Genom övergångsbestämmelserna
har visserligen någon kompensation bereus honom härför. Enligt fullmäktiges
mening synes det dock skäligt, att Jansson herodes ytterligare kompensation
genom tillägg till sin pension.
Bankoutskottets utlåtande Nr 19.
3
Fullmäktige vilja i detta sammanhang nämna, att sistnämnda skäl för
höjd pension visserligen kan åberopas av andra arbetare vid bruket, men till
särskild förmån för Jansson i detta fall talar det förhållandet, att han, till
följd av omständigheter, varöver han ej själv kunnat råda, under sex år
fått nöja sig med mindre lön än han skulle ha erhållit, därest han kunnat
behålla sin förutvarande tjänst.
Beträffande storleken av det belopp, som Jansson skulle tillerkännas som
tilläggspension, hava fullmäktige stannat för ett belopp av 100 kronor, som
för att bliva delbart med 12 bör avrundas uppåt till 108 kronor.
Med hänsyn till de särskilda skäl, som av fullmäktige anförts till stöd för
föreliggande framställning, har utskottet funnit sig böra tillstyrka, att Jansson
beredes en årlig tilläggspension med det av fullmäktige föreslagna
beloppet, 108 kronor. Utskottet hemställer således,
att riksdagen, i anledning av fullmäktiges i riksbanken
förevarande framställning, må medgiva, att förre arbetaren
vid Tumba bruk Johan Theodor Jansson må, räknat från
och med den 1 augusti 1940, under sin återstående livstid
av riksbankens medel uppbära — utöver honom författningsenligt
tillkommande pension — tilläggspension till belopp
av 108 kronor för år.
Stockholm den 11 mars 1941.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerberg, Nordborg*, Sandén, Nilsson i Mölndal*,
Leander, Andersson i Jäger och Bodin i Visby;
från andra kammaren: herrar Holmgren, K. A. Westman, Gustavson i Västerås,
Eriksson i Sandby*, Sundberg, Söderdahl, Ericsson i Åtvidaberg* och fru Humla.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Utskottet.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.