Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om pension eller avskedsersättning åt växelstationsföreståndare, som entledigas till följd av växelstations automatisering.

1941-03-27 · 14 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1941:34, Utlåtande i anledning av väckt motion om pension eller avskedsersättning åt växelstationsföreståndare, som entledigas till följd av växelstations automatisering.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

1

Nr 34.

Ankom till riksdagens kansli den 27 mars 1941 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om pension eller avskedsersättning

åt växelstationsföreståndare, som entledigas

till följd av växelstations automatisering.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 141, som hänvisats till bankoutskottets

förberedande handläggning, hemställer herr Hällgren jämte fyra

av kammarens övriga ledamöter, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit

måtte göra framställning om att till växelstationsföreståndare vid station

med minst 20 abonnenter, som entledigats eller kommer att entledigas till

följd av växelstations automatisering och som efter uppnådda 18 års ålder

under minst 10 år innehaft anställning såsom föreståndare eller biträde vid

växelstation, skall utgå antingen pension — därest vederbörande uppnått

en ålder av 50 år samt, om anställningen fått fortgå, skulle vid uppnådda

55 års ålder kunnat uppvisa 15 anställningsår —- med de belopp och på de

villkor i övrigt, som angivas i kungl, kungörelsen den 7 december 1934 angående

pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst (S. F. nr

585/1934)

eller eljest avskedsersättning beräknad efter 8 kronor för varje full månad

vederbörande varit anställd; samt

att till växelstationsföreståndare vid station med mindre än 20 abonnenter,

som entledigas till följd av växelstationens automatisering och som efter

uppnådda 18 års ålder innehaft anställning som föreståndare eller biträde

vid växelstation, skall utgå avskedsersättning efter sådana grunder att vid

en tjänstetid av 10 men ej 15 år utgår 25 kr., vid 15 men ej 20 år 37: 50 kr.,

vid 20 år och därutöver 50 kr. för varje vid stationen befintligt abonnemang,

dock lägst 100 kr.»

Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet, i den

mån ej redogörelse härför lämnas i det följande, hänvisa till motionen.

Bestämmelser angående understöd eller avskedsersättning åt växelstationsföreståndare,

som entledigas till följd av växelstations automatisering,

finnas meddelade i ett kungl, brev av den 18 oktober 1940. Bestämmelserna

i fråga äro av följande innehåll.

Årlig ersättning enligt föreskrifter, meddelade genom Kungl. Maj:ts beslut

den 16 januari 1935 angående bemyndigande för telegrafstyrelsen att

tilldela ur telegrafverkets tjänst entledigad icke-ordinarie personal årligt

Bihang tilt riksdagens protokoll 1941. 8 sami. Nr 34. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bcmkoutskottets utlåtande Nr 34.

understöd, må av telegrafstyrelsen utbetalas jämväl till föreståndare för

växelstation med 35 eller flera abonnenter, vilken efter utgången av år 1936

entledigats eller framdeles kommer att entledigas till följd av växelstationens

automatisering samt vid tidpunkten för entledigandet uppnått 50 års

ålder och innehar 15 tjänsteår, vilka, såvida särskilda skäl icke föranleda

undantag, böra hava infallit i obruten följd omedelbart före entledigandet.

Telegrafstyrelsen må vidare utbetala avskedsersältning, beräknad efter

åtta kronor för anställningsmånad, till sådan föreståndare för växelstation

med minst 20 abonnenter, vilken efter utgången av år 1936 entledigats eller

framdeles kommer att entledigas till följd av växelstationens automatisering

och som icke kan komma i åtnjutande av årlig ersättning, varom nyss

nämnts, men i avseende å tjänsteåren uppfyller de villkor, som enligt vad

ovan sagts skola gälla för erhållande av sådan ersättning.

Med avseende å tillkomsten av ifrågavarande bestämmelser må anföras

följande.

I skrivelse den 2 juli 1938 hemställde telegraf styrelsen hos Kungl. Maj:t

om bemyndigande att utbetala ersättning till personal, sorn entledigades till

följd av växelstations automatisering. Till stöd härför anförde telegrafstyrelsen

i huvudsak följande.

Genom den automatisering av landsbygdens telefonstationer, som i viss

utsträckning redan påbörjats, blir växlingspersonal vid de av automatiseringen

berörda stationerna antingen helt obehövlig eller erforderlig i betydligt

mindre utsträckning än tidigare. För den personal, som till följd härav

blir övertalig, torde endast i undantagsfall annan sysselsättning vid telegrafverket

kunna beredas.

Utvecklingen mot automatisk telefondrift kommer därigenom självfallet

att för den växlingspersonal, som måste entledigas, innebära olägenheter,

särskilt om vederbörande för sin utkomst är beroende av inkomsten från

telefontjänsten och uppnått en levnadsålder, sorn avsevärt försvårar erhållandet

av annan sysselsättning. Någon formell skyldighet att utgiva gottgörelse

för i detta sammanhang utebliven arbetsinkomst från telegrafverket

lärer visserligen icke åvila telegrafverket, enär all ifrågakommande personal

efter uppsägning kan avskedas, men styrelsen finner det likafullt rimligt,

att dylik ersättning i vissa fall utbetalas. Det bör nämligen beaktas, att det

här vanligen gäller personer, som vid antagningen torde hava förutsatt, att

de, så länge dem åliggande arbete utfördes till belåtenhet, skulle få kvarstanna

å sina respektive befattningar, och alltså icke räknat med att till

följd av tekniska förändringar mista sin sysselsättning och därmed i många

fall också sin bärgning.

Anställningsförhållandena för den personal, varom här är fråga, äro väsentligt

olika vid stationer med 35 eller flera helårsabonnemang och vid

mindre stationer.

Vid stationer med 35 eller flera helårsabonnenter, d. v. s. stationer, vid

vilka tillämpas den s. k. abonnemangstaxa I, bekostar telegrafverket lokal

och betjäning. Stationens föreståndare är anställd hos telegrafverket,

vanligen genom kontrakt. Kontraktsanställd växelstationsföreståndare åtnjuter

en, huvudsakligen i förhållande till abonnentantalet beräknad årsersättning

för stationens skötsel och har att själv anställa och avlöna eventuellt

erforderliga biträden. Kontraktet stipulerar understundom skyldighet

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 3A.

3

för föreståndaren att tillhandahålla stationslokal, i vilket tall ersättningen

givetvis beräknas med hänsyn härtill. I andra fall ingår fri bostad i en av

telegrafverket ägd eller förhyrd lägenhet, vanligen i anslutning till stationslokalen,

såsom del i avlöningsförmånen.

Vid stationer med mindre än 35 helårsabonnemang, d. v. s. stationer vid

vilka tillämpas den s. k. abonnemangstaxa II, anvisa som regel abonnenterna

själva lokal oell anställa betjäning samt svara för därmed förbundna

kostnader. Till föreståndare antagas vanligen personer med stillasittande

arbete, vilka kunna sköta växlingen såsom en bisyssla, eller också

lämnas uppdraget såsom växelstationsföreståndare till någon av medlemmarna

i en familj, där jämväl övriga familjemedlemmar bruka hjälpa till

med växlingsarbetet. Stationslokalen inredes så gott som undantagslöst i

bostaden hos den person, som abonnenterna — efter telegrafverkets godkännande

—- anställt för växlingens skötande. Huvudparten av växelstationsföreståndarens

inkomst kommer också direkt från abonnenterna. Inkomsten

från telegrafverket inskränker sig huvudsakligen till ersättning för expediering

av lands- och eventuella riksledningar samt viss ersättning för från allmänna

samtalsapparater avgående telefonsamtal.

Vid bedömande av frågan örn gottgörelse till personal, som entledigas till

följd av växeltelefonstations automatisering, får man skilja mellan stationer

med 35 eller flera helårsabonnenter och stationer med mindre än 35 helårsabonnemang.

Vid det förra slaget av stationer, för vilka lokal och betjäning

bekostas av telegrafverket, utser och antager telegrafverket föreståndare.

Arbetet är här av den omfattning, att det så gott som undantagslöst

kan anses som vederbörandes huvudsakliga sysselsättning. Telegrafstyrelsen

anser därför skäligt, att föreståndare vid denna grupp av stationer under

vissa förutsättningar beredes ekonomisk gottgörelse vid avskedande till följd

av automatisering.

Vid station med mindre än 35 helårsabonnemang, där alltså abonnenterna

själva anställa och i huvudsak avlöna föreståndare samt bestrida kostnaderna

för stationslokal, kan telegrafverket självfallet icke anses hava samma

skyldighet. Abonnentantalet vid dessa stationer växlar mellan 5 och 34

abonnenter, varför arbetet med skötseln av stationen blir mycket varierande.

Särskild ersättning bör ifrågakomma endast vid station av sådan

storlek, att arbetet med densammas skötsel kan anses hava utgjort föreståndarens

huvudsakliga sysselsättning. Efter samråd med vederbörande personalorganisation

har, för att få en praktisk gräns härutinnan, överenskommits,

att detta skall anses vara fallet vid stationer med 20 eller flera helårsabonnemang.

Naturligtvis kan arbetet även vid mindre stationer, exempelvis

vissa förmedlingsstationer, i enstaka fall vara av så krävande natur, att

det giver föreståndaren full sysselsättning och alltså motiverar gottgörelse,

men dessa undantag böra då i della hänseende bliva föremål för särskild

prövning av telegrafstyrelsen.

Även vid taxa-II-stationer gäller givetvis, att vederbörande föreståndare

för att komma i åtnjutande av ersättning skall fylla vissa villkor.

Vad därefter beträffar den biträdande personalen vid växelstationerna, är

denna icke anstiilld av telegrafverket, och någon ekonomisk kompensation

från telegrafverket torde icke behöva förekomma.

För att gottgörelse skall utgå, har styrelsen tänkt sig en anställningstid

av minst 10 år, räknade från den tidpunkt då vederbörande uppnått tX års

ålder eller samma åldersgräns som numera gäller för summarisk pension.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

Därvid skulle emellertid som regel icke medräknas sådan anställning, för

vilken särskild avgångsersättning på grund av innehavd tjänst vid telegrafverket

redan förut uppburits, och ej heller tjänstetid vid station med mindre

än 20 abonnenter. Däremot bör efter telegrafstyrelsens beprövande kunna

medräknas tid, under vilken vederbörande, efter uppnådda 18 år, tjänstgjort

som biträde vid växelstation med mer än 20 abonnenter, därest tjänstgöringen

varit av normal omfattning och utgjort vederbörandes huvudsakliga

sysselsättning.

Gottgörelse bör icke utgå, om telegrafverket skaffar vederbörande annat

likartat arbete i telegrafverkets tjänst eller örn sådant arbete avvisas.

Rätten till gottgörelse föreslås skola prövas av telegrafstyrelsen.

Ifrågakommande ersättning synes styrelsen böra utgå antingen i form av

pension eller i form av avskedsersättning — det ena eller det andra beroende

på vederbörandes anställningstid och levnadsålder.

Bestämmelserna för pensions erhållande i samband med entledigande till

följd av växeltelefonstations automatisering synas styrelsen i tillämpliga delar

böra överensstämma med föreskrifterna angående pensionering av viss

arbetarpersonal i statens tjänst, Kungl. Maj:ts kungörelse den 7 december

1934 (S. F. S. nr 585). Telegrafstyrelsen anser emellertid, att den i nämnda

kungörelse förutsatta levnadsålder, vid vilken rätt till pension må inträda,

bör sänkas till 50 år, en åldersgräns som belt sammanfaller med den i

Kungl. Maj:ts proposition den 3 mars 1938, nr 246, för vissa fjärdingsman

föreslagna och som synts lämplig jämväl av den anledningen, att det här

huvudsakligen gäller kvinnliga arbetstagare.

I fråga om krav på anställningstid — på förenämnt sätt beräknad — föreslås

en minskning från 15 till 10 år av den i ovanberörda kungörelse stadgade

anställningstiden, under förutsättning alt vederbörande, örn anställningen

fått fortgå, skulle vid uppnådda 55 år — som utgör den för telefonistbefattning

fastställda pensionsåldern — kunna uppvisa en anställningstid

av minst 15 år.

Pensionens storlek bör bestämmas i enlighet nied vad som angives i 6 §

förenämnda kungörelse den 7 december 1934.

Till entledigad, som, enligt vad tidigare sagts, skulle vara berättigad till

gottgörelse men icke uppfyller de föreslagna fordringarna för pension, bör

avskedsersättning kunna utbetalas med belopp, beräknat efter förslagsvis 8

kronor för varje full månad av vederbörandes på förut angivna sätt beräknade

anställningstid.

På därom gjord framställning bör telegrafstyrelsen kunna medgiva utbyte

av pension, vartill vederbörande är berättigad, mot avskedsersättning.

Automatiseringen av landsbygdens telefonväsende kommer att sträcka sig

över mycket lång tidsperiod — snarare över än under 20 år. Att vid dylikt

förhållande göra några mera exakta beräkningar av den ifrågakommande

kostnaden är givetvis omöjligt. Verkställda överslagsberäkningar visa dock,

att den årliga utgiftsökningen till följd av föreslagen gottgörelse till här

ifrågavarande personal icke kan bli av den storleksordning, att den mera

avsevärt lär inverka på telegrafverkets överskott.

Som en del växelstationer redan automatiserats, föreslår styrelsen, att

ersättning enligt ovan angivna grunder må få utbetalas även till sådan

genom automatiseringen av landsbygdens växelstationer avskedad personal,

som avgått före de ifrågasatta bestämmelsernas tillkomst men efter den 1

januari 1937.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Iiankoutskottets utlåtande Nr lii.

5

Över ifrågavarande framställning ävensom över en av väzelstationsföreståndarnas

riksförbund den 10 augusti 1938 avlåten framställning angående

grunder för beredande av ersättning åt genom automatiseringen entledigade

växelstationsföreståndare infordrade Kungl. Majit utlåtande från statskontoret,

som anförde i huvudsak följande.

Skötseln av telegrafverkets växelstationer är genom kontrakt anförtrodd

enskilda personer å stationsorterna. Dessa kontrakt äro i väsentliga delar av

växlande innehåll. Särskilt kommer detta till synes vid jämförelse mellan

stationer med 35 eller flera helårsabonnenter och sådana stationer, som icke

uppnått detta abonnentantal. Såsom regel torde i samtliga fall gälla, att den

person å stationsorten, med vilken telegrafverket tecknat kontrakt angående

växelstations skötsel, förbundit sig att förestå växelstationen samt svara för

densammas behöriga skötsel. Vid stationsgrupp med 35 eller flera abonnenter

har telegrafverket tillförsäkrat föreståndaren viss, huvudsakligen -i

förhållande till abonnentantalet beräknad, årlig ersättning (arvode) samt

upplåtit åt honom lokal för växelstationsanläggning och bostad eller i fall,

då föreståndaren upplåtit lokal, ersättning för såväl stationslokal som bostad.

Erfordras biträden för växelstationens skötsel, har föreståndaren att

själv anställa och avlöna sådana. Vid stationer med lägre abonnentantal

än 35 åvilar det som regel abonnenterna att upplåta lokal och anställa betjäning

samt att svara för därmed förbundna kostnader.

Statskontoret har med denna redogörelse velat påvisa, alt den personal,

som i allmänhet svsselsättes vid telegrafverkets växelstationer, icke har .sådana

anställningsförhållanden, som enligt 1934 års grunder för den statliga

pensioneringen av statsmakterna ansetts böra utgöra en förutsättning för

beviljande av pension. Ämbetsverket måste därför ur bär angivna synpunkt

ställa sig synnerligen tveksamt till telegrafstyrelsens föreliggande framställning.

Statskontoret vill emellertid erinra, att det i vissa fall intill år 1920 förekommit,

att då omständigheterna varit av ömmande art, växelstationsföreståndare,

som övergått i telegrafverkets tjänst, blivit genom riksdagens medverkan

vid avgången tillförsäkrad ett årligt understöd. Sedermera genom

Kungl. Maj:ts brev den 30 juni 1920, utfärdat i anslutning till ett av samma

års riksdag meddelat beslut i ämnet, erhöll telegrafstyrelsen bemyndigande

att på vissa villkor tilldela ur telegrafverkets tjänst entledigad icke-ordinarie

personal, för vilken understöd tidigare plägat bestämmas av Kungl. Majit

och riksdagen, årligt understöd av verkets medel. De härvid meddelade bestämmelserna

hava avsetts gälla även växelstationsföreståndare. Ifrågavarande

bestämmelser blevo sedermera genom Kungl. Majits beslut den 10

januari 1935 med hänsyn till de genom kungörelsen den 7 december 1934

(nr 585) utfärdade s. k. summariska pensioneringsbestämmelserna jämkade

i vissa avseenden.

Enligt Kungl. Majits förenämnda beslut den 10 januari 1935 gäller sålunda,

att ur telegrafverkets tjänst avgången person, vilken icke enligt .särskild

författning eller eljest meddelade föreskrifter är berättigad till tjänstepension

och som finnes icke böra erhålla pension enligt ovanberörda kungörelse

den 7 december 1934, må, därest han befinnes vara i behov av understöd,

av telegrafstyrelsen tilldelas årligt understöd av telegrafverkets medel

med lämpligt belopp, icke överstigande vad som motsvarar två tredjedelar

av den årsinkomst, han senast åtnjutit från telegrafverket. Dylikt under
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottcts utlåtande Nr 34.

stöd ina dock, där cj särskilda omständigheter föranleda undantag, tilldelas

allenast den, vars tjänstetid uppgår till minst 25 år, däri inberäknad den tid

vederbörande före antagandet i telegrafverkets tjänst kan hava innehaft anställning

vid enskilt telefonnät, som övertagits av telegrafverket, eller såsom

föreståndare för eller biträde vid sådan växelstation inom rikstelefonnätet,

vars betjäning antages av vederbörande abonnenter.

Telegrafstyrelsens föreliggande framställning går nu ut på, att sådan växelstationsföreståndare,

som från och med den 1 januari 1937 eller senare

entledigats eller som framdeles kommer att entledigas till följd av växelstationens

automatisering, måtte efter styrelsens beprövande kunna tilldelas

ersättning, bestämd efter andra grunder än dem, som nu gälla för de till

ifrågavarande personalkategorier utgående understöden.

Det av växelstationsföreståndarnas riksförbund avlåtna förslaget till grunder

för beredande av ersättning åt genom automatiseringen entledigade växelstationsföreståndare

är till sin uppbyggnad närmast jämförbart med den

del av det av sakkunniga för utredning rörande ett statligt kaffemonopol

år 1936 avgivna betänkande (statens offentliga utredningar 1936:10), vari

de sakkunniga föreslagit vissa ersättningsgrunder för sådan i kaffehandeln

sysselsatt personal, som skulle bliva arbetslös genom införandet av ett kaffemonopol.

Förbundets föreliggande förslag innebär, att ersättning skulle

utgå i vida större utsträckning än vad som skulle bliva fallet vid en tilllämpning

av de av telegrafstyrelsen förordade grunderna.

Statskontoret vill — trots förut uttalade principiella betänkligheter —

med hänsyn till den ställning statsmakterna redan tagit till frågan örn att

vid sidan av den författningsenligt ordnade statliga pensioneringen bereda

ålderdomsunderstöd åt ifrågavarande personal icke motsätta sig, att växelstationsföreståndare,

vars verksamhet upphört från och med den 1 januari

1937 eller senare till följd av växelstations automatisering, i vissa begränsade

fall beredes ersättning av statsmedel, att utgå i form av årligt understöd.

Vid de överväganden, som statskontoret företagit rörande de grunder, efter

vilka ersättning till ifrågavarande personal lämpligen bör beredas, har ämbetsverket

stannat för den uppfattningen, att dessa grunder böra i görligaste

mån anpassas till de understödsbestämmelser, som nu äro gällande

och för vilka här ovan redogjorts, men samtidigt icke till någon del givas

en vidare omfattning än den som skulle hava ifrågakommit vid en tillämpning

av de allmänna statliga pensioneringsprinciperna.

Enligt statskontorets förmenande torde således understöd böra komma i

fråga endast i sådana fall, då skötseln av växelstationen varit vederbörandes

huvudsakliga sysselsättning och då samtidigt ett behov av understöd visar

sig föreligga. I anslutning till vad nu gäller torde i den tid, som tages i

betraktande för bedömande av understödets storlek, böra förutom verksamhetstiden

vid telegrafverket få inräknas tid, varunder vederbörande kan hava

bedrivit en motsvarande verksamhet vid enskilt telefonnät, sorn övertagits

av telegrafverket. Såsom villkor för erhållande av understöd i förevarande

fall torde även böra gälla, att vederbörande uppnått viss levnadsålder. Mot

den av telegrafstyrelsen i sådant avseende föreslagna åldersgränsen, 50 år

— vilken överensstämmer med vad som gällt vid tilldelandet av årligt understöd

åt befattningshavare, som entledigats vid genomförandet av 1925 års

försvarsordning — har statskontoret intet att erinra. I fråga örn verksamhetstidens

längd, beräknad på nyss angivet sätt, finner sig statskontoret, i

anslutning till den praxis som numera så gott som undantagslöst gäller vid

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

beviljandet av riksdagspensioner, böra föreslå en minimitid av 15 år, vilken

alltså bör ligga i tiden före entledigandet.

Det synes statskontoret vidare motiverat, att en viss differentiering av

understöden sker med hänsyn till förefintliga olikheter i antalet verksamhetsår.

Statskontoret har härvid ansett det vara tillfyllest att uppdela ifrågavarande

personal i två grupper med hänsyn till deras sammanlagda verksamhetstid,

den första gruppen omfattande sådana fall, där tiden uppgår till

15 men ej 20 år, och den andra sådana, där den uppgår till 20 men icke

25 år. Beträffande föreståndare, vilka innehava en verksamhetstid av 25 år

eller därutöver, förordar statskontoret en tillämpning av nu gällande bestämmelser,

därvid dock såsom oeftergivligt villkor för understöd torde höra

gälla, att vederbörandes arbete vid växelstation utgjort huvudsaklig sysselsättning.

Då enligt sistnämnda bestämmelser understödet icke må bestämmas

till högre belopp än vad som motsvarar två tredjedelar av den årsinkomst,

vederbörande senast åtnjutit från telegrafverket, torde en skälig avvägning

vinnas, därest understödets maximibelopp för den första gruppen

bestämmes till två femtedelar och för den andra gruppen till hälften av

årslönen.

I samband med förevarande ärendes handläggning inom finansdepartementet

upprättades härefter i departementet en promemoria i ämnet av följande

innehåll:

De i telegrafstyrelsens förslag innefattade villkoren för ersättnings erhållande

avvika i väsentliga hänseenden från de villkor, som föreskrivits genom

1935 års beslut angående ålderdomsunderstöd. Enligt telegrafstyrelsens

förslag skulle sålunda till växelstationsföreståndare, som entledigas till

följd av växelstations automatisering, kunna utgå årligt understöd även till

föreståndare för vissa stationer med abonnemangstaxa II, nämligen till stationer

med mellan 20 och 34 helårsabonnenter, under det att enligt vad som

blivit upplyst telegrafstyrelsen hittills strängt upprätthållit den principen,

att endast föreståndare för stationer med abonnemangstaxa I, alltså stationer

med minst 35 helårsabonnenter, kunna erhålla ålderdomsunderstöd enligt

1935 års beslut. Vidare skulle enligt telegrafstyrelsens föreliggande förslag

ersättning utgå utan behovsprövning, medan ålderdomsunderstöd jämlikt

1935 års beslut kan beviljas endast då behov av understöd är för handen.

Å andra sidan äro de nu av telegrafstyrelsen föreslagna villkoren för

ersättnings erhållande strängare än 1935 års bestämmelser härutinnan att

enligt telegrafstyrelsens förslag vid beräkning av tjänstetid hänsyn må tagas

allenast till sådan anställning vid växelstation, som utgjort vederbörandes

huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla, varemot enligt 1935 års beslut

även viss annan anställningstid kan tillgodoräknas. Del synes kunna

befaras, att de olika bedömningsgrunder, som alltså vid bifall till telegrafstyrelsens

förslag skulle tillämpas alltefter som fråga vore örn växelstationsföreståndare,

som entledigats i anledning av växelstationens automatisering,

eller om föreståndare, som avgått av åldersskäl utan samband med automatisering,

i praktiken skulle vålla komplikationer oell medföra resultat, som

sakligt sett måste framstå såsom mindre tilltalande. Såsom exempel må anföras,

att därest växelstationsföreståndare vid station nied mellan 20 och 34

helårsabonnenter entledigas framemot 00 års ålder till följd av stationens

automatisering han — under förutsättning av tillräckligt antal tjänstår —

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets ut låtande Nr lii.

enligt telegrafstyrelsens förslag skulle bliva berättigad till pension och detta

utan hänsyn till föreliggande behov, lindel- det att dylik växelstationsföreståndare,

om stationen ej automatiserats, skulle vid avgång på grund av

åldersskäl några år senare ej kunnat erhålla något som helst ålderdomsunderstöd,

även örn behov av understöd varit för handen.

Även i fråga örn avvägningen av pensionsbeloppen torde lätt ojämnheter

komma att uppstå vid genomförandet enligt telegrafstyrelsens förslag avsärskilda

pensioneringsbestämmelser för entledigade växelstationsföreståndare

vid sidan om det hittills tillämpade systemet med ålderdomsunderstöd.

På skäl som nu antytts och då lämpligheten av att över huvud taget vid

beviljande av årliga understöd åt nu ifrågavarande personalkategori tilllämpa

de i kungörelsen 585/1934 innefattade pensioneringsgrunderna torde

kunna ifrågasättas, synes i första hand böra tagas under övervägande, huruvida

icke en lämplig form för beredande av årliga understöd, varom nu är

fråga, skulle kunna vinnas genom närmare anknytning till 1935 års bestämmelser.

Det av statskontoret avgivna förslaget synes härvid kunna tagas

till utgångspunkt, dock möjligen med jämkning av de i detta förslag innefattade

tjänstårsberäkningsreglerna till närmare överensstämmelse med vad

som gäller enligt 1935 års beslut. Beredandet av ersättning, som nu avses,

skulle sålunda kunna i huvudsak regleras genom meddelandet av föreskrift,

att understöd enligt 1935 års grunder — i här förevarande sammanhang

lämpligen benämnt »ersättning» — må kunna av telegrafstyrelsen beviljas

även åt i anledning av växelstations automatisering entledigad växelstationsföreståndare,

som vid tidpunkten för entledigandet uppnått 50 års ålder

och vid samma tidpunkt kan räkna 15 tjänstår. Givetvis bör viss differentiering

av ersättningsbeloppen ske med hänsyn till förefintliga olikheter i

antalet verksamhetsår. Mot vad statskontoret därutinnan anfört synes sakligt

sett intet vara att erinra, och det synes möjligen även vara lämpligt att

Kungl. Majit, såsom statskontoret förutsatt, fastställer maximibelopp i enlighet

med statskontorets förslag.

Därest beviljande av pension begränsas till fall, som nu angivits, synes

frågan om beredande av engångsersättningar i samband med entledigande

i viss mån komma i annat läge. På sätt av det föregående framgår innebär

vad här ifrågasatts bland annat den avvikelsen från telegrafstyrelsens förslag,

att föreståndare vid växelstation med abonnemangstaxa II skulle —

i likhet med vad som gäller i fråga örn hans rätt till ålderdomsunderstöd

enligt 1935 års beslut — vara utesluten från möjligheten att erhålla årlig

ersättning, även örn han av sin anställning haft huvudsaklig sysselsättning.

Särskilt då fråga är om dylik anställningshavare synes fall kunna uppstå,

då anställningshavaren i samband med den nödtvungna avgången icke

skulle bliva tillfyllest gottgjord genom en engångsersättning, beräknad i enlighet

med telegrafstyrelsens förslag. Det synes därför vara förtjänt av

övervägande, huruvida icke avskedsersättningen åtminstone för vissa fall

må kunna bestämmas enligt för anställningshavaren något förmånligare

beräkningsgrund än den som innefattas i telegrafstyrelsens förslag.

I infordrat förnyat utlåtande förklarade telegrafstyrelsen, att styrelsen ansåge

sig icke böra motsätta sig en lösning av frågan örn ersättning till växelstationsföreståndare

efter i huvudsak de grunder, som framförts i den inom

finansdepartementet upprättade promemorian.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bcmkoiitskottets utlåtande Nr 34.

9

Härefter utfärdade Kungl. Maj.t deli 18 oktober 1940 bestämmelser i ämnet

av det innehåll, som framgår av den ovan inledningsvis lämnade redogörelsen.

Till stöd för det förslag, som innefattas i den nu föreliggande motionen,

hava motionärerna anfört bland annat följande:

Inom de organiserade växelstationsföreståndarnas led har man vänt sig

emot den i de av Kungl. Maj:t fastställda ersättningsbestämmelserna stipulerade

behovsprövningen. Bland annat kan denna befaras medföra, att

äldre örn sin egen ekonomi skötsamma föreståndare, vilka kanske utfört

ett livslångt och uppoffrande arbete i telegrafverkets tjänst, bliva tillbakasätta

i förhållande till den som örn sin ekonomi varit mindre aktsam. Det

torde anses vara skäligt, att till beloppet fastställda pensioner utan behovsprövning

utgå till sådana föreståndare vid automatiserad växelstation, vilka

i övrigt fylla de villkor som uppställas för ersättnings erhållande. Det torde

i detta sammanhang vara befogat upptaga till prövning, huruvida det icke

vore skäligt att ersättning efter vissa grunder utginge även till föreståndare

vid station med lägre abonnentantal än 20 under förutsättning att föreståndaren

under längre tid innehaft sin anställning. Härvid torde beaktas att

föreståndarna vid sådana stationer mången gång utfört en verklig kulturgärning,

då de med åsidosättande av egen bekvämlighet för en ringa ersättning

utfört sin telefonpassning. Stationer av detta slag äro mest tillfinnandes

i obygder eller å platser med gles bebyggelse, vadan föreståndaren

oftast härigenom varit urståndsatt att medverka till någon större ökning av

abonnentantalet. Sådan ersättning torde även kunna anses befogad ur den

synpunkten, att den betalning vederbörande erhållit under sin anställning

icke stått i rimlig proportion till den för uppdragets fullgörande offrade

tiden.

Enligt av telegrafstyrelsen lämnade uppgifter utgjorde vid utgången av

år 1938 antalet växelstationer med 35 eller flera abonnenter 1 753, med mellan

20 och 34 abonnenter 552 samt med mindre än 20 abonnenter 2 822.

Av de växelstationsföreståndare, som sedan år 1937 avgått på grund av

automatiseringen, hava 19 erhållit årlig ersättning, i flertalet fall med belopp

av 000 kronor, varjämte 11 erhållit avskedsersättning med belopp,

varierande mellan 1 544 och 3 680 kronor. Å den årliga ersättningen utgå

dyrtidstillägg och kristillägg.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har Kungl. Maj:t den 18 utskottet.

oktober 1940 utfärdat bestämmelser angående dels årlig ersättning, dels ock

avskedsersättning åt växelstationsföreståndare, som efter utgången av år

1936 entledigats eller framdeles kommer alt entledigas till följd av växelstations

automatisering. Till grund för dessa bestämmelser har legat ett av

telegrafstyrelsen i ämnet framlagt förslag, över vilket statskontoret avgivit

utlåtande, varefter hithörande spörsmål behandlats i en inom finansdeparteBihang

till riksdagens protokoll 1041. 8 sand. Nr 34. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

mentet upprättad promemoria, vilken underställts telegrafstyrelsen och av

styrelsen i huvudsak lämnats utan erinran.

De av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelserna hava anpassats till de

föreskrifter, som av Kungl. Majit med stöd av riksdagens bemyndigande år

1935 utfärdats angående årligt understöd (ålderdomsunderstöd) åt ur telegrafverkets

tjänst avgångna personer, vilka icke enligt särskild författning

eller eljest meddelade föreskrifter äro berättigade till tjänstepension och som

finnas icke böra erhålla pension enligt de s. k. summariska arbetarpensionsreglerna

i kungörelsen 585/1934. Till den personal, som hänförts under

1935 års föreskrifter, höra bland andra växelstationsföreståndarna. Enligt

nämnda föreskrifter må telegrafstyrelsen tilldela ur telegrafverkets tjänst

avgången växelstationsföreståndare, som är i behov av understöd och vars

tjänstetid uppgår till minst 25 år, årligt understöd med belopp, motsvarande

högst två tredjedelar av senast åtnjuten årsinkomst från telegrafverket. Dylikt

understöd beviljas emellertid endast föreståndare för stationer med

abonnemangstaxa I, d. v. s. stationer med minst 35 helår sabonnenter. Ifrågavarande

föreståndare äro nämligen till skillnad mot föreståndarna för

mindre stationer direkt anställda av telegrafverket, och deras arbete i telegrafverkets

tjänst får anses utgöra deras huvudsakliga sysselsättning. Även

i 1940 års bestämmelser örn ersättning till växelstationsföreståndare, som

entledigas till följd av växelstations automatisering, begränsas uttryckligen

rätten till årligt understöd till föreståndare för stationer nied minst 35 helårsabonnenter.

För erhållande av årligt understöd enligt sistnämnda bestämmelser

erfordras, att vederbörande vid tidpunkten för entledigandet uppnått

50 års ålder och innehar 15 tjänstår. Reglerna för beräkning av tjänstetid

äro desamma, som gälla enligt 1935 års bestämmelser för ålderdomsunderstöd.

Det må anmärkas, att dessa regler äro gynnsammare för personalen

än de regler, som tillämpas vid den statliga arbetarpensioneringen. Understöden

vid förtidsavgång enligt 1940 års bestämmelser utgå efter en tjänstetid

av 25 år med samma belopp som ålderdomsunderstöden enligt 1935 års

bestämmelser. Vid kortare tjänstetid tillämpas en viss nedsättning i beloppen.

Enligt 1940 års bestämmelser må vidare avskedsersättning, beräknad efter

åtta kronor för anställningsmånad, utgå till sådana föreståndare för växelstation

med minst 20 abonnenter, vilka efter utgången av år 1936 entledigats

eller framdeles komma att entledigas till följd av växelstations automatisering

och som icke kunna komma i åtnjutande av årlig ersättning, varom

nyss nämnts. Nämnda nedre storleksgräns för växelstationerna har fixerats

efter samråd mellan telegrafstyrelsen och vederbörande personalorganisation.

Jämväl för erhållande av avskedsersättning erfordras en tjänstetid av minst

15 år. Någon minimiålder vid avgången är däremot ej föreskriven.

Enligt utskottets mening torde de grunder, som i anslutning till 1935 års

bestämmelser om ålderdomsunderstöd fastställts för beviljande av ersätt
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

11

ning till växelstationsföreståndare, vilka entledigas på grund av växelstations

automatisering, i stort sett få anses väl avvägda med hänsyn till de speciella

anställningsförhållandena för ifrågavarande personal. Att för växelstationsföreståndare,

som entledigas i anledning av växelstations automatisering,

tillämpa andra regler för tjänstårsberäkning o. d. än som gälla för föreståndare,

som avgått av åldersskäl utan samband med automatisering,

skulle sannolikt vara mindre välbetänkt. På sätt framhålles i departementspromemorian,

skulle nämligen åtskilliga komplikationer kunna uppstå vid

tillämpning av olika bedömningsgrunder i förevarande fall. På grund härav

torde det icke vara lämpligt att, såsom ursprungligen föreslogs av telegrafstyrelsen

och jämväl påyrkats i motionen, för förtidsavgångna växelstationsföreståndare

tillämpa exempelvis 1934 års s. k. summariska grunder för

arbetarpensioneringen; dessa grunder hava ju icke ansetts tillämpliga i

fråga örn sådana föreståndare, som avgå i vanlig ordning med fullt antal

tjänstår.

Det i motionen framförda förslaget sammanfaller även på två andra

punkter med det förslag till bestämmelser, som ursprungligen framlades av

telegrafstyrelsen men som under utredningen befunnits icke lämpligen böra

genomföras. Sålunda innebär motionen, att årligt understöd (pension)

skulle kunna utgå även till föreståndare för växelstation med mellan 20 och

34 abonnenter, samt att antalet tjänstår för erhållande av årligt understöd

(pension) skulle minskas från 15 till 10 år. Vad beträffar förslaget om årligt

understöd åt föreståndare för växelstation med mellan 20 och 34 abonnenter,

synes något generellt medgivande om dylik förmån icke böra ifrågakomma,

enär dessa föreståndare icke äro berättigade till ålderdomsunderstöd

enligt 1935 års bestämmelser. Såsom i departementspromemorian

framhållits, förekommer det emellertid understundom, särskilt vid de större

stationerna i gruppen, att föreståndare kan hava haft huvudsaklig sysselsättning

av sin anställning. I dylika fall torde omständigheterna kunna vara

sådana, att avskedsersättning enligt av Kungl. Majit fastställda grunder

knappast kan anses utgöra tillräcklig gottgörelse i samband med förtidsavgång

på grund av växelstations automatisering. Enligt utskottets mening

synes i dessa gränsfall frågan örn en gynnsammare ersättning lämpligen

böra av telegrafstyrelsen underställas Kungl. Majits prövning. Vad härefter

angår det i motionen väckta förslaget örn en minskning av antalet för

erhållande av understöd erforderliga tjänstår från 15 till 10 har utskottet

ansett sig icke kunna biträda detsamma. Utskottet vill erinra, att vid tidigare

genomförda personalindragningar i samband med organisationsförändringar

minst 15 tjänstår i regel uppställts såsom förutsättning för årlig

pension.

I ett avseende sträcker sig motionen längre än det förslag, sorn förelåg

till bedömande av statskontoret och finansdepartementet, nämligen i fråga

örn yrkandet på avskedsersättning jämväl till föreståndare för växelstation

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

med mindre än 20 abonnenter. I flertalet fall torde det här gälla bisysslor,

beträffande vilka befogade krav på ersättning från staten icke kunna framställas.

Såsom telegrafstyrelsen framhållit, kan emellertid arbetet vid

mindre stationer i undantagsfall vara av så krävande beskaffenhet, att det

ger föreståndaren full sysselsättning och alltså motiverar en viss gottgörelse.

Utskottet förutsätter, att frågan örn utbetalning av avskedsersättning av telegrafstyrelsen

i dylika fall underställes Kungl. Maj:ts prövning.

Vad slutligen angår den i motionen särskilt berörda frågan om behovsprövningen

vid beviljandet av årligt understöd har utskottet inhämtat, att

det sedan år 1935 endast i några enstaka fall förekommit, att växelstationsföreståndare

av telegrafstyrelsen förvägrats understöd på den grund, att

behov av understöd icke ansetts föreligga. Man torde ock kunna utgå från

att även i fortsättningen icke alltför stränga regler komma att upprätthållas

härutinnan.

Av det anförda torde framgå, att utskottet icke kan biträda det i motionen

framlagda förslaget, som innefattar en fullständig omläggning av de nyligen

utfärdade bestämmelserna om ersättning till växelstationsföreståndare, som

entledigas till följd av växelstations automatisering. Vad beträffar de jämkningar

i tillämpningen av dessa bestämmelser, som utskottet funnit lämpligen

böra komma till stånd, håller utskottet före, att dessa jämkningar

kunna genomföras utan ändring av bestämmelserna.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion II: 141 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 27 mars 1941.

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Nordborg, Nilsson i Mölndal, Ohlin,

Sundvik, Leander och Bodin i Visby;

från andra kammaren: herrar Holmgren, Paulsen, K. A. Westman, Gustavson

i Västerås, Andersson i Munkaljungby, Hilding, Sundberg och Nilsson i Landskrona.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

13

Reservation

herrar Leander och Paulsen, vilka ansett, att utskottet bort hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 141,

må i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att till växelstationsföreståndare

vid station med mindre än 20 abonnenter, som

entledigas till följd av växelstationens automatisering och

som efter uppnådda 18 års ålder innehaft anställning som

föreståndare eller biträde vid växelstation, skall utgå avskedsersättning

vid en tjänstetid av 10 men ej 15 år med

25 kronor, vid en tjänstetid av 15 men ej 20 år med 37

kronor 50 öre samt vid en tjänstetid av 20 år och därutöver

med 50 kronor, allt för varje vid stationen befintligt abonnemang,

dock med lägst 100 kronor.

3

Billang till riksdagens protokoll 1941. 8 sami. Nr 34.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1941

116731

P. M.

Bilaga.

ang. pension eller avskedsersättning åt växelstationsföreståndare, som entledigas till följd av växelstations automatisering.

Jämförelse mellan å ena sidan nu utgående, av Kungl. Majit fastställda förmåner och å andra sidan i motionen II: 141 föreslagna förmåner.

Föreståndare för växelstation med 35

eller flera abonnenter

ålder vid

entledi- gandet

antal tjänstår

i en följd före

entledigandet

ersättning

minst 50 år

minst 15 år

årligt understöd

med högst 2/s av

senaste årsink.

under 50 år

minst 15 år

avskedsersättning

efter 8 kr. pr an- ställningsmånad

under 50 år

under 15 år

ingen ersättning

Enligt

kungl.

brev

18/io

1940

Föreståndare för växelstation med

mellan 34 och 20 abonnenter

Föreståndare för växelstation med

mindre än 20 abonnenter

ålder vid

entledigandet
-

över

eller

under

50

år

antal tjänstår

i en följd före

entledigandet

minst 15 år

under 15 år

ersättning

ålder vid

entledigandet
-

antal tjänstår

en följd före

entledigandet

avskedsersättning

efter 8 kr.

pr anställningsmånad
-

ingen ersättning

ersättning

ingen ersättning
-

Enligt

motio
nen
II:

141

Föreståndare för växelstation med 20 eller flera abonnenter

ålder vid entledigandet

minst 50 år

under 50 år

antal tjänstår i en följd

före entledigandet

minst 10 år efter 18 års

ålder samt, örn anställningen

fått fortgå, minst 15 år vid

55 års ålder

minst 10 år efter 18 års

ålder

ersättning

pension enligt

kung. 585/1934

avskedsersättning efter

8 kr. pr anstållningsmånad
-

över

eller

under

50

år

10—15 år

efter 18 års

ålder

25 kr. pr abon

nemang, dock

lägst 100 kr.

15—20 år

efter 18 års

ålder

37: 50 kr. pr

abonnemang,

dock lägst

100 kr.

minst 20 år

efter 18 års

ålder

50 kr. pr abonnemang,

dock

lägst 100 kr.

Bankoutskottets utlåtande Nr 3-1.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.