Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående dyrtidstillägg å vissa från handelsflottans pensionsanstalt utgående pensioner.
1941-04-18 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1941:37, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående dyrtidstillägg å vissa från handelsflottans pensionsanstalt utgående pensioner.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 37.
1
Nr 37.
Ankom till riksdagens kansli den 18 april 1941 kl. 12 m''.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående dyrtidstillägg
å vissa från handelsflottans pensionsanstalt
utgående pensioner.
I en den 7 mars 1941 dagtecknad proposition nr 162, som hänvisats till
bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj:t, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att under kalenderåret
1941 dyrtidstillägg må utgå å pensioner från handelsflottans pensionsanstalt
enligt i propositionen tillstyrkta grunder.
I skrivelse till Kungl. Majit den 4 februari 1941 har direktionen över handelsflottans
pensionsanstalt hemställt om bemyndigande för direktionen att
under kalenderåret 1941 utbetala dyrtidstillägg å vissa pensioner från anstalten.
Direktionen har härvid hänvisat till en i skrivelsen intagen, här återgiven
sammanställning över huru pensioneringen i enlighet med de förenämnda
bestämmelserna tedde sig den 31 december 1940:
Pensionstagare den 31 december 1940.
<-''ruPP Antal
1) Pensionstagare, vilka före den 1 juli 1939 innehaft både årsunderstöd
och pension.
a) klass 1: årsbelopp 240 kr. jämte understöd.............. 145
b) » 2: » 180 » » » 145
c) » 3: » 150 » » » 155
d) » 4: » 135 » » » 772 j 217
understöd.
a) årsbelopp över 120 kr.................................. 437
b) » av 120 kr. och därunder...................... 752 l igg
3) Pensionstagare, vilka före den 1 juli 1939 tilldelats enbart pension.
a) klass 1: årsbelopp 240 kr............................... 228
b) » 2: » ISO » 150
c) ■» 3: » 150 » 79
d) * 4: » 135 » 43g gg^
Bihang till riksdagens protokoll 1941. 8 sami. Nr 37.
1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 37
Grupp Antal
4) Pensionstagare med livsvarig ålderspension enligt 56 § 1 st.
a) klass 1: årsbelopp 240 kr............................... lil
b) » 2: » 180 » 102
c) » 3: » 150 » 117
d) » 4: » 135 » 23 353
5) Pensionstagare med livsvarig ålderspension enligt 56 § 2 st. (redu
cerad
pension).
a) klass 1: årsbelopp lägst 160 kr.......................... 2
b) » 2: » » 120 » 4
c) » 3: > » 100 » 13
d) » 4: » » 90 » 14 33
6) Pensionstagare (i 4:e klass) med ålderspension intill 67 år.
a) enligt 56 § 1 st. och 57 §:
årsbelopp 222 kr..................................... 39
b) enligt 56 § 2 st. och 57 § (reducerad pension):
årsbelopp lägst 148 kr................................ 13 52
7) Pensionstagare med invalidpension (58 §).
a) klass 1: årsbelopp (högst) 160 kr......................... 1
b) » 2: » » 120 » —
c) » 3: t> » 100 » 4
d) » 4: » » 90 » 14 19
Summa antal pensionstagare 3,758.
Direktionen har härefter anfört i huvudsak följande:
Det vore uppenbart, att de nu avsevärt höjda levnadskostnaderna komme
att i hög grad förringa betydelsen av pensionerna från anstalten, om dessa
oavsett dyrtiden skulle fortfarande utgå med oförändrade belopp.---
Det hade i detta läge för direktionen framstått som en nödvändighet att
söka finna utväg för att i varje fall för en del av pensionärerna bereda
en tillfällig förbättring i pensionsförmånerna från anstalten. Härvid hade
direktionen även beaktat den visserligen ofrånkomliga men dock icke tillfredsställande
ojämnhet, som i nuvarande utgångsläge utmärkte pensioneringen
och som åskådliggjorts i sammanställningen. Den förbättring av pensionerna,
som genom omläggningen vore avsedd, komme icke de sjömän till
godo, som sedan den 1 juli 1939 ingått och under närmaste tiden framåt inginge
i pensionsåldern. Tvärtom innebure omläggningen just för sjömän
i behövande omständigheter en försämring, i det att dessa tidigare utom
pensionen kunnat erhålla understöd från sjömanshus, en möjlighet som
icke vidare stöde dem öppen. Inom klasserna 1 och 2 vore behovssynpunkten
visserligen mindre framträdande, men sjömännen inom dessa klasser
hade erlagt jämförelsevis mycket högre hyresavgifter, som enligt det nya
systemet skulle ha medfört avsevärt högre pensioner i jämförelse med de
nu utgående inom dessa klasser.
Främst av finansiella skäl, till vilka direktionen senare återkomme, men
även med hänsyn till de nu anförda synpunkterna, borde den avsedda tillfälliga
förbättringen av pensionerna icke tillgodokomma alla pensionstagare
hos anstalten. Bland dessa funnes, såsom framginge av sammanställningen,
Bankoutskottets utlåtande Nr 37.
3
en mest gynnad grupp, nämligen sjömän som bibehållits vid sina före den 1
juli 1939 utgående dubbla förmåner av såväl pension från anstalten som
årsunderstöd från sjömanshus. Denna grupp räknade 1,217 sjömän eller
32.4 procent av hela antalet pensionärer den 31 december 1940. Då dyrtidstillägget
avsåges skola stå i relation till hittillsvarande pension, bleve emellertid
finansiellt sett betydelsen av att denna grupp med de högsta pensionsförmånerna
undantoges större än vad dess relativa antal i och för sig
antydde. Att denna grupp undantoges torde principiellt sett vara försvarligt
och praktiskt sett icke möta större svårigheter.
I fråga om storleken av dyrtidstillägget å pensionerna har direktionen
anfört:
Direktionen hade ansett skäl tala för att anknyta till de förberedda dyrtidstilläggen
å folkpensionerna. Direktionen ville således föreslå, att tillägget
bestämdes i princip skola motsvara två månadsdelar av årspensionen.
Direktionen hade ansett såsom ej endast praktiskt motiverat utan även sakligt
önskvärt, att minimibelopp för tillägget fastställdes till 20 kronor eller
motsvarande två månadsdelar av en årspension av 120 kronor. Sakligt sett
vore detta i hög grad motiverat därav, att de förutvarande årsunderstödstagarna
i gruppen 2) i sammanställningen, inom vilken grupp det stora flertalet
av pensionärer med pension under 120 kronor hörde hemma, fått sitt
understöd helt olika utmätt, alltefter de ekonomiska möjligheterna för och
det ej sällan i förhållande till andra sjömanshus skiljaktiga bedömandet vid
det sjömanshus, som vederbörande tillhört.
Beredande av dyrtidstillägg med två månadsbelopp, dock minst tillhopa 20
kronor, åt anstaltens pensionärer med undantag för grupp 1) i sammanställningen
skulle innevarande kalenderår kunna beräknas draga en kostnad av
omkring 65,000 kronor.
Beträffande spörsmålet örn finansieringen av de sålunda föreslagna dyrtidstilläggen
har direktionen anfört följande:
Rörande anstaltens finansiella ställning med hänsyn till pensioneringsverksamheten
funnes i nuvarande övergångsläge icke några säkra hållpunkter.
Därjämte tillkomme en osäkerhetsfaktor beträffande medelstillgången, i det
aR anstaltens andel i tonavgifter, i varje fall icke under nuvarande sjöfartsförhållanden,
läte sig på förhand beräknas. Under budgetåret 1939/40 hade
anstalten tilldelats en andel i tonavgifter av ej mindre än 335,000 kronor.
Detta hade möjliggjorts på grund av då rådande gynnsamma, mera normala
förhållanden och hade för övrigt avsett att delvis täcka viss engångsutgift i
samband med omläggningen. Genom den stora tilldelningen av tonavgifter
hade pensionsfonden nämnda budgetår tillförts ett överskott av cirka 100,000
kronor. Läget vore nu omvänt, och tonavgiftsandelen hade redan för andra
halvåret 1940 nedgått till 100,000 kronor och måste befaras ytterligare komma
att nedgå för innevarande halvår. Genom den erhållna andelen i tonavgiller
för andra halvåret 1940 kunde emellertid detta halvår beräknas hava
lämnat ett överskott å omkring 30,000 kronor. För innevarande halvår torde
däremot av nämnt skäl snarare vara ett emotse ett underskott.
Ehuru utsikterna för även den närmaste framtiden sålunda tedde sig
ovissa, ansåge dock direktionen, sorn i nuvarande budgetära läge icke ville
påkalla särskilt statsanslag, frågan örn dyrtidstillägg lill pensionärerna i nu
angivna omfattning vara så betydelsefull, att direktionen ansåge denna fråga
böra nu lösas, i trots av att man, i mån som nu rådande krisläge förlängdes
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 37.
Utskottet.
mera avsevärt, nödgades räkna med minskade reserver för den framtida
pensioneringen. Direktionen föresloge sålunda, att de avsedda dyrtidstilläggen
helt finansierades genom i anspråktagande av anstaltens medel.
Föredragande departementschefen har anfört:
Såsom direktionen över handelsflottans pensionsanstalt framhållit hava de
höjda levnadskostnaderna medfört, att de enligt nuvarande grunder utgående
pensionerna förlorat åtskilligt av sitt värde. Riksdagen har tidigare under
året med hänsyn till de inträdda prisstegringarna medgivit, att dyrtidstilllägg
må utgå å allmänna folkpensioner och invalidunderstöd. Det synes rimligt,
att liknande tillägg tillerkännes pensionstagare hos handelsflottans pensionsanstalt.
Liksom direktionen och på av denna anförda skäl anser jag
emellertid, att härvid böra undantagas de sjömän, som äro bibehållna vid
dem före den 1 juli 1939 tillkommande förmån av såväl pension som understöd.
Beträffande dyrtidstilläggens storlek tillstyrker jag direktionens
förslag. Det torde sålunda böra få utgå med ett belopp, motsvarande två
månadsdelar av årspensionen, dock lägst 20 kronor.
Enligt vad i ärendet framgår påkallar finansieringen av dyrtidstilläggen
icke för närvarande något särskilt statsanslag, utan avses ifrågavarande utgifter,
beräkade till sammanlagt omkring 65,000 kronor, helt skola bestridas
av för anstalten tillgängliga medel. Frågans ekonomiska och principiella
räckvidd synes emellertid böra föranleda att den underställes riksdagen.
Det förslag i fråga om dyrtidstillägg å vissa från handelsflottans pensionsanstalt
utgående pensioner, som innefattas i den nu föreliggande propositionen,
synes utskottet innebära en skälig kompensation åt pensionstagama
hos anstalten för den inträdda levnadskostnadsstegringen. I fråga örn sättet
för finansieringen av de föreslagna dyrtidstilläggen har utskottet icke någon
erinran att framställa. Utskottet får fördenskull tillstyrka bifall till förslaget.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.
Stockholm den 18 april 1941.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerberg, Berling, Sandén, Friggeråker, Nilsson i Mölndal,
von Horn, Andersson i Jäger och Albertsson;
från andra kammaren: herrar Holmgren, Paulsen, Andersson i Falkenberg, K. A. Westman,
Andersson i Munkaljungby, Hilding, Eriksson i Sandby och Söderdahl.
417670. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1941.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1941:179 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående dyrtidstillägg å vissa från handelsflottans pensionsanstalt utgående pensioner. a1 i texten