Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets utlåtande Nr 39

1941-04-25 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1941:39, Bankoutskottets utlåtande Nr 39

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 39.

1

Nr 39.

Ankom till riksdagens kansli den 25 april 1941 kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om beredande av fyllnadspension

ät viss militär personal pä övergångsstat.

1 en inom riksdagens första kammare under nr 154 väckt motion hemställer

herr Ström, Fredrik, »att riksdagen måtte besluta att på tvångsvis

övergångsstat i beställning såsom löjtnant, sergeant eller underofficer av

2. respektive 3. graden kvarstående officer eller underofficer skall vid uppnådd

pensionsålder erhålla fyllnad i honom tillkommande pension, så att

denna kommer att utgå med samma belopp som pensionen till kapten,

respektive fanjunkare och flaggunderofficer på aktiv stat».

Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet hänvisa

till motionen.

över motionen har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat utlåtande

från statskontoret, som hört arméförvaltningens civila departement och

marinförvaltningen.

Arméfördelningens civila departement har anfört följande:

Departementet anser sig till en början, på grund av vad i sådant hänseende

i motionen anförts, böra, vad armén angår, framhålla, att vid övergångsstatens

inrättande föreskrifter meddelats rörande vissa lindringar i

övergångsstatspersonalens tjänstgöringsskyldighet, i syfte att underlätta personalens

möjligheter till tryggad civilanställning.

I sådant avseende torde få erinras örn att genom Kungl. Maj:ts brev den

7 oktober 1926 och den 11 november 1927 föreskrivits, att i fråga örn personalens

tjänstgöring utöver densamma författningsenligt åliggande minsta

tjänstgöring skulle iakttagas, bland annat, att inbeordrande, i den mån så

läte sig göra med hänsyn till tjänstens behöriga upprätthållande, skedde på

frivillighetens väg samt alt meddelande angående inkallades till- och avgång

från tjänstgöring, där så kunde ske, lämnades vederbörande i god tid före

den tidpunkt, då inryckning respektive avgång från tjänstgöring skulle

äga rum.

Vidare torde böra framhållas, att möjligheter alltid stålt öppna för beställningshavare,

som tvångsvis överförts till övergångsstat, att efter därom

gjord ansökning inträda i de rättigheter och skyldigheter, som jämlikt kungl

kungörelsen den 23 oktober 1925, nr 429, tillkomma beställningshavare,

som frivilligt överförts till övergångsstat.

Slutligen får departementet erinra om att genom Kungl. Maj:ts brev den 30

juni 1933 övergångsstatspersonalen medgivits befrielse i stor utsträckning

från den personalen under budgetåret 1933/34 åliggande tjänstgöringen, var
Bilutng

till riksdagens protokoll 1941. 8 samt. Nr 39—40.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Itankoutskolteis utlåtande Nr 30.

jämte genom breven den 15 juni 1934, den 28 juni 1935 och den 19 juni

1936 med giltighet för budgetåren 1931/35, 1935/36 och 1936/37 föreskrivits

viss inskränkning i personalens tjänstgöringsskyldighet de tre sista åren före

uppnådd pensionsålder.

Det må jämväl beaktas att, då till följd av 1936 års försvarsbeslut fråga

uppstod om övergångsstatspersonalens utnyttjande för tjänstgöring i vakanta

beställningar, i Kungl. Majds brev i ämnet den 19 februari 1937 och den

28 januari 1938 ytterligare betonats, att inkallelser av personalen borde ske

efter frivilligt åtagande.

Det synes, som om syftet med motionen vore att bereda samtliga å övergångsstat

kvarstående löjtnanter, sergeanter eller underofficerare av 2.

respektive 3. graden pensionsförbättring till belopp, så ait vederbörande

bomme i åtnjutande av pension i närmast högre lönegrad. Till stöd härför

har åberopats bland annat, att beställningshavare å övergångsstat med högre

tjänstegrad fått enligt bestämmelserna i krigsavlöningsreglementet å månadslönen

vidkännas avdrag med belopp, som beställningshavare på aktiv stat

i motsvarande tjänstegrad har att vidkännas. Det torde böra erinras därom,

att åsyftade bestämmelser tillkommit för att upprätthålla den allmänna regeln,

att beställningshavare icke skall komma i åtnjutande av högre löneförmåner

än motsvarande beställningshavare å aktiv stat.

I detta sammanhang torde böra anmärkas, att 1937 års lagtima riksdag

haft till behandling två i första och andra kammaren väckta, lika lydande

motioner, nr 164 och 336, om förhöjd pension åt vissa beställningshavare

på övergångsstat, vilka motioner icke föranlett någon riksdagens åtgärd

(jämför bankoutskottets utlåtande nr 31). I dessa motioner hade yrkats,

att för sådan beställningshavare å övergångsstat vid försvarsväsendet, vilken

vid tiden för överföringen till övergångsstat uppnått högsta löneklassen inom

vederbörlig lönegrad och på grund därav jämlikt 17 och 28 §§ kungl, kungörelsen

nr 429/1925, vunnit eller komme alt vinna uppfattning till närmast

högre löneklass inom vederbörlig löneplan, pensionsunderlaget skulle beräknas

och tjänstepension utgå med samma belopp och efter de grunder,

som enligt militära tjänstepensionsreglementet gällde för beställningshavare

på aktiv stat i den högre lönegraden.

Vad den nu föreliggande motionen beträffar, torde det knappast kunna

ifrågasättas att bereda samtliga å övergångsstat kvarstående beställningshavare

av angivna kategorier, oberoende av örn vederbörande endast fullgjort

honom åliggande minsta tjänstgöring, pensioner med belopp, som örn

vederbörande kvarstått å aktiv stat och vunnit befordran till närmast högre

lönegrad, utan lärer spörsmålet i allt fall få inskränkas att avse dem, som erhållit

eller kunna erhålla den högre löneställning, varom förmäles i 17 och 28 §§

övergångsstatskungörelsen, eller åtminstone fullgjort tjänstgöring i avsevärt

större omfattning än vad som regelmässigt plägar ifrågakomma för denna

personalkategori. 117 och 28 §§ omförmälda beställningshavare hava emellertid

tillagts en speciell ställning i löneavseende och redan genom militära

tjänstepensionsreglementet tillförsäkrats en därefter avpassad pension. Att

för dem tillskapa ett ytterligare förhöjt pensionsunderlag, vilket, i motsats

till vad eljest är fallet, icke står i direkt förhållande till tjänstegrad och löneunderlag,

torde dock vara ägnat att möta betänkligheter. Principiellt bedömt

vill det nämligen synas, som om en förutsättning för åtgärd i den

föreliggande motionens syfte borde vara att skapa en löneställning, från

vilken man med tillämpning av gängse grunder kunde utgå vid bestämmande

av pensionens belopp.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Rankoutskottets utlåtande Nr 39.

3

Med hänsyn till den omfattning, i vilken i allmänhet ifrågavarande personal

tagits i anspråk under den militära försvarsbercdskapen, synes det i

och för sig icke oberättigat att överväga en sådan åtgärd. För arméns del

torde därvid böra ifrågakomma sådan till övergångsstat tvångsvis överförd

personal, som sedan september 1939 tagits i anspråk för en mera stadigvarande

tjänstgöring.

Vid bedömande av spörsmålet torde man dock icke få bortse från att

under ifrågakommen tid för tjänstgöring tagits i anspråk även från tvångsvis

övergångsstat med pension avgångna beställningshavare, vilka vid avgången

befunnit sig i enahanda löneläge, sorn de i motionen avsedda beställningshavarna

och vilka följaktligen kommit i åtnjutande av samma pension,

örn vars förbättrande fråga nu är. Även dessa hava vid tjänstgöring på

grund av förstärkt försvarsberedskap fått vidkännas motsvarande olägen

heter, som anges i motionen. Denna omständighet kan enligt departementets

mening göra det tveksamt, om någon åtgärd i nyss antydd riktning bör

vidtagas. Departementet utgår nämligen från att någon omreglering för

redan pensionerad personal ej kan ifrågakomma.

Marinförvaltningen har anfört:

Det torde vara riktigt, att bestämmelserna angående avlöning och befordran

av personal på övergångsstat (svensk författningssamling 429/25,

247/28 och 430/39) äro så utformade, att vissa till övergångsstat tvångsvis

överförda beställningshavare, kvarstå i sagda beställningar intill uppnådd

pensionsålder och således, enligt gällande pensionsbestämmelser, komma

att avgå ur tjänst med mot nämnda beställningar svarande pensioner. Därest

ifrågavarande beställningshavare emellertid ansetts förtjänta och lämpliga

att befordras, torde de hava vunnit befordran till högre tjänstegrad i flottan,

kustartilleriet etc. i samband med befordran av jämnåriga på aktiv stat.

Vid avgången ur tjänst torde därför ifrågavarande personal innehava högre

tjänstegrad än den mot beställningen svarande, därest skäl till förbigående

vid befordran icke förelegat.

Den hemställan, vari motionen utmynnar, är så utformad, att den ifrågasatta

fyllnadspensionen .skulle utgå oberoende av örn vederbörande blivit

sålunda befordrad eller icke. Den till övergångsstat tvångsvis överförda

personalen skulle alltså i pensionsavseende komma att intaga en fördelaktigare

ställning än den aktiv stat tillhörande, för vilken utebliven befordran

till högre beställning jämväl innebär förlust av den nied den högre

beställningen förknippade bättre ställningen i pensionshänseende.

Då emellertid i motionen anföres, att vissa officerare på tvångsvis övergångsstat

med kaptens tjänstegrad alltjämt kvarstå i löjtnants lönegrad och

vid uppnådd pensionsålder komma att avgå med löjtnants pension, samt

att på motsvarande sätt många underofficerare på tvångsvis övergångsstat

kvarstå — ehuru med tjänstegrad såsom fanjunkare oller flaggunderofficerare

— i sergeants och underofficers av 2. eller till och med i den år 1925

indragna underofficers av 3. graden löneställning, utan möjlighet att genom

uppflyttning i högre lönegrad komma i åtnjutande av pension, motsvarande

fanjunkares eller flaggunderofficers, torde det vara motionärens mening, att

det såsom villkor för åtnjutande av fyllnadspensionen skall fordras, att

vederbörande vad marinen beträffar innehar lägst kaptens respektive flaggunderofficers

tjänstegrad.

Under åberopande av vad sålunda anförts, får marinförvaltningen tillstyrka

bifall till motionärens hemställan under förutsättning att bestämmel
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskott!’!/; utlåtande Xr 39.

serna om fyllnadspension erhålla sådan utformning att såsom villkor för

åtnjutande av fyllnadspensionen stadgas, att vederbörande innehar lägst

kaptens respektive flaggunderofficers tjänstegrad.

Beträffande omfattningen av den marinens personal, som skulle beröras

av den föreslagna fyllnadspensionen torde nu icke kvarstå någon officer på

tvångsvis övergångsstat, som innehar högre tjänstegrad än som motsvarar

vederbörandes beställning. Vatt angår underofficerare utgör antalet sådana

kvarstående, för llottan 1-1 flaggunderofficerare och 22 underofficerare av

2. graden samt för kustartilleriet .39 flaggunderofficerare och 10 underofficerare

av 2. graden.

Marinförvaltningen förutsätter att ämbetsverket, sedan eventuellt förslag

till bestämmelser örn ifrågavarande fyllnadspension utarbetats, beredes tillfälle

ali ånyo yttra sig i ärendet, men vill redan nu förutskicka, att de ökade

pensionsförmånerna böra omfatta såväl tjänstepension som familjepension.

Statskontoret har för egen del anfört i huvudsak följande:

Jämlikt 17 och 28 §§ kungörelsen den 23 oktober 1925 (nr 429) med

vissa bestämmelser rörande arméns och marinens övergångsstater gäller,

att löjtnant, underlöjtnant, sergeant eller underofficer av 2. eller 3. graden,

sorn vid liden för överföringen till övergångsstat uppnått högsta löneklassen

inom vederbörlig lönegrad, må under vissa, närmare angivna förutsättningar

kunna vinna uppflyttning lill närmast högre löneklass inom vederbörlig

löneplan. För sålunda uppflyttad personal gälla enligt 1 mom. b)

övergångsbestämmelserna till militära tjänstepensionsreglementet särskilda

pensionsunderlag och pensionsavdrag. Enligt vad som framgår av förarbetena

till nämnda reglemente har avsikten med tillskapandet av dessa pensionsunderlag

varit att bereda ifrågavarande befattningshavare en av deras

högre löneställning motiverad pensionsförhöjning utan att därvid avvika

från den såväl i civila som militära tjänstepensionsreglementet tillämpade

grundprincipen, att pensionsunderlaget skall utgöra två tredjedelar av slutlönen

å A-ort.

Statskontoret måste för sin del finna det i hög grad betänkligt att, såsom

ett bifall till motionen skulle innebära, avsteg göres från den ovan angivna

huvudregeln för pensionsunderlagets avvägning. Såsom arméförvaltningens

civila departement framhållit, bör en åtgärd i motionens syfte i första hand

vara att skapa en sådan tjänste- och löneställning för ifrågavarande beställningshavare,

att vid tillämpning av nämnda huvudregel följer en höjning av

pensionsunderlaget. I betraktande av att ett betydande antal heställningshavare

överförts från övergångsstat till aktiv stat för fyllandet av nya officers-

och underofficersbeställningar, som inrättats genom beslut av 1940

års lagtima riksdag, samt att således de å övergångsstat numera kvarstående

officerare och underofficerare till väsentlig del torde utgöras av sådana beställningsliavare,

vilka anses icke böra komma i fråga för befordran, torde

emellertid åtgärder på sätt här angivits få anses uteslutna.

I enlighet med vad sålunda anförts anser sig statskontoret böra bestämt

avstyrka bifall till den föreliggande motionen.

Från motionären har till utskottet överlämnats en av vissa underofficerare

d frivillig övergångsstat gjord framställning i förevarande ämne.

tskottet. Såsom arméförvaltningens civila departement framhållit, har frågan örn

förbättrade pensionsförmåner åt vissa beställningsliavare å övergångsstat

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 39.

5

vid ett tidigare tillfälle motionsvägen bragts under riksdagens prövning

utan att likväl föranleda någon riksdagens åtgärd (jfr bankoutskottets utlåtande

nr 31 vid 1937 års riksdag). Den nu väckta motionen avser att

bereda samtliga å tvångsvis övergångsstat kvarstående löjtnanter, sergeanter

och underofficerare av 2. respektive 3. graden pensionsförbättring till

belopp, så att vederbörande bomme i åtnjutande av pension i närmast

högre lönegrad. Till stöd härför har åberopats bland annat, att beställningshavare

å övergångsstat med högre tjänstegrad fått enligt bestämmelserna

i krigsavlöningsreglementet å månadslönen vidkännas enahanda pensionsavdrag

som beställningshavare å aktiv stat i motsvarande tjänstegrad.

Emellertid torde detta förhållande ej kunna åberopas såsom saklig motivering

för det nu väckta yrkandet, då ju omförmälda bestämmelser i krigsavlöningsreglementet

allenast tillkommit i syfte att upprätthålla den grundläggande

regeln, att beställningshavaren ej må komma i åtnjutande avhögre

behållna löneförmåner än motsvarande beställningshavare å aktiv

stat. Såsom statskontoret påpekat, torde ej heller böra förglömmas, att

ett betydande antal beställningshavare i samband med de på sistone beslutade

kaderökningarna överförts från övergångsstat till aktiv stat, samt

att de å övergångsstat numera kvarstående beställningshavarna till väsentlig

del torde utgöras av sådan personal, vilken ansetts ej böra komma i fråga

för befordran.

Viel nu angivna förhållanden finner utskottet sig ej kunna förorda bifall

till motionen, varigenom den tvångsvis överförda personalen skulle i förhållande

till sin löneställning beredas pensionsförmåner enligt gynnsammare

grunder än som hittills tillämpats vid utmätande av statliga befattningshavares

pension.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion I: 154 ej må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 25 april 1941.

På bankoutskottets vägnar:

harald Akerberg.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Berling, Sandén, Friggeråker, Nilsson

i Mölndal, von Horn*, Andersson i Jäger och Albertsson;

från andr a kammaren: herrar Holmgren, Paulsen*, Andersson i Falkenberg*,

K. A. Westman, Andersson i Munkaljungby, Hilding*, Eriksson i Sandby* och Söderdahl*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.