Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om förbättrad pensionering för sjöfolk i manskapsklass.

1941-05-15 · 18 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 17 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1941:41, Utlåtande i anledning av väckta motioner om förbättrad pensionering för sjöfolk i manskapsklass.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 41.

1

Nr 41.

Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1941 kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om förbättrad pensionering

för sjöfolk i manskapsklass.

I två till bankoutskottets handläggning hänvisade likalydande motioner,

väckta den ena inom första kammaren under nr 93 av herr Berg, Robert, och

herr Andersson, Karl, samt den andra inom andra kammaren under nr 140

av herr Lindberg i Stockholm jämte två av kammarens övriga ledamöter, har

hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit anhåller, att Kungl.

Majit snarast ville låta verkställa utredning, vad angår sjöfolk i manskapsklass,

om uttagande av höjd hyresavgift och häremot svarande redarebidrag

till förbättring av manskapets pensionering genom handelsflottans pensionsanstalt

samt därefter för riksdagen framlägga förslag, vartill utredningen

kan föranleda.»

Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag hänvisas till motionen.

Gällande bestämmelser rörande pensioneringen hos handelsflottans

pcnsionsanstalt.

Gällande reglemente för handelsflottans pcnsionsanstalt har av Kungl.

Majit utfärdats den 9 juni 1939 (nr 413).

Reglementet, som ehuru med åtskilliga övergångsbestämmelser trätt i

kraft den 1 juli 1939, tillerkänner med vissa inskränkningar pensionsrätt åt

varje svensk sjöman, som deltagit i utrikes fart på svenskt handelsfartyg och

därvid erlagt hyresavgift. I samband härmed har sjömanshusens utdelning

av årsunderstöd upphört, såvitt angår sjömännen själva (men icke deras efterlevande),

och utbetalningen av förut beviljade sådana understöd från och

med den 1 juli 1939 övertagits av pensionsanstalten. Bestämmelser i detta

syfte ha, förutom i reglementet, meddelats i en likaledes den 9 juni 1939 (nr

306) utfärdad kungörelse angående sjömanshusen i riket samt sjömäns påoch

avmönstring.

Till anstaltens sålunda utvidgade verksamhet, som i sin helhet får karaktären

av pensionering, stå till förfogande, utom avkastning av fonder, sjömäns

hyresavgifter, andel i tonavgifterna samt ett årligt statsanslag av

536 000 kronor. Hyresavgifterna bilda, såsom antytts, grundval för det nya

pensionssystemet. Då hyresavgifterna tillförts anstalten först från och med

år 1939 (förut tiJlföllo de sjömanshusen och användes i dessas understödsverksamhet),

kan emellertid detta nya system endast successivt bringas i tilllämpning

under en övergångstid, som tager sin början den 1 juli 1944 (d. v. s.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. S sami. Nr 41—42. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr il.

för sjömän, vilka från och med nämnda dag inträda i pensionsåldern) och

sträcker sig till den 1 juli 1969, då det nya systemet alltså skulle beräknas

vara slutligt genomfört.

De övergångsbestämmelser, avseende tiden till den 1 juli 1944, vilka reglera

pensioneringen i det nu förhandenvarande utgångsläget, anknyta till de

före omläggningen gällande pensioneringsbestämmelserna. Sjömän, vilka

före den 1 juli 1944 uppnå föreskriven (i vissa fall höjd) pensionsålder, indelas

liksom tidigare efter tjänsteställning i 4 klasser (55 § reglementet). De

årliga pensionsbeloppen äro inom klasserna oförändrat respektive 240, 180,

150 och 135 kronor för sjömän, som bland annat erlagt hyresavgift för en

tid av minst 150 månader (56 § lia st.). Som viss motsvarighet till de tidigare

årsunderstöden från sjömanshusen har införts en reducerad ålderspension

för sjömän, som bland annat erlagt hyresavgift för en tid av minst 120

månader. Ärsbeloppen för reducerad pension äro inom de fyra klasserna

lägst respektive 160, 120, 100 och 90 kronor (56 § 2:a st.). Årsunderstöden

ha därjämte viss motsvarighet i särskilda invalidpensioner, även såtillvida

som i detta fall behovsprövning bibehållits. Jämväl invalidpensionerna utgå

efter klass med årligt belopp, som högst må motsvara lägsta belopp för reducerad

ålderspension inom respektive klass, minskad med vad som kan tillkomma

vederbörande såsom livränta enligt lagen örn försäkring för olycksfall

i arbete (58 §, jfr 18—22 §§).

Pensionen är liksom förut livstidspension utom vad angår fjärde pensionsklassen

— sjömän i manskapsklass — där ålderspensionen i regel utgår intill

fyllda 67 år, från och med vilket år folkpension erhålles, med i motsvarande

mån förhöjt belopp, högst 222 och lägst (reducerad pension) 148 kronor

(57 §)■

De från sjömanshusen övertagna årsunderstödstagama ha, även i fall då

de jämte årsunderstöd innehaft pension från anstalten, i regel bibehållits vid

sina under stödsförmåner; årsunderstöd för sjömän, som icke därjämte åtnjuta

pension, kunna under givna förutsättningar förhöjas till belopp, varmed

pension må högst utgå inom vederbörandes pensionsklass (52 och

53§§).

I fråga om sjömän, som före den 1 juli 1939 enbart innehaft pension från

anstalten, innebära de nya bestämmelserna ej någon ändring.

En sammanställning över huru pensioneringen i enlighet med de förenämnda

bestämmelserna tedde sig den 31 december 1940 lämnas här nedan.

Pensionstagare den 31 december 19i0.

Grupp Antal

1) Pensionstagare, vilka före den 1 juli 1939 innehaft både årsunderstöd

och pension.

a) klass 1: årsbelopp 240 kr. jämte understöd.......... 145

b) »2: » 180 » » » 145

c) » 3: » 150» » » 155

d) » 4: » 135 » » » 772 1 217

2) Pensionstagare, vilka före den 1 juli 1939 innehaft enbart årsunderstöd.

a) årsbelopp över 120 kr............................. 437

b) » av 120 kr. och därunder.................. 752 i 189

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr Al.

3

Grupp Antal

3) Pensionstagare, vilka före den 1 juli 1939 tilldelats enbart

pension.

a) klass 1: årsbelopp 240 kr.........................228

b) » 2: » 180 » ISO

c) » 3: » 150 » 79

d) » 4: » 135 » 438 895

4) Pensionstagare med livsvarig ålderspension enligt 56 § 1 st.

a) klass 1: årsbelopp 240 kr......................... lil

b) » 2: » 180 » 102

c) » 3: » 150 » 117

d) ä 4: » 135 » 23 353

(reducerad pension).

a) klass 1: årsbelopp lägst 160 kr..................... 2

b) » 2: » » 120 » 4

c) » 3: » » 100 » 13

d) » 4: » » 90 » 14 33

6) Pensionstagare (i 4:e klass) med ålderspension intill 67 år.

a) enligt 56 § 1 st. och 57 §:

årsbelopp 222 kr............................... 39

b) enligt 56 § 2 st. och 57 § (reducerad pension):

årsbelopp lägst 148 kr........................... 13 52

7) Pensionstagare med invalidpension (58 §).

a) klass 1: årsbelopp (högst) 160 kr................... 1

b) » 2: » » 120 » .................. .

c) » 3: » » 100 » .................. 4

d) » 4: » » 90 » .................. 14 19

Summa antal pensionstagare 3 758.

Sammandrag med fördelning efter klass.

Grupp 1 2 3 4 5 6 7 Summa %

klass 1........ 145 cirka 70 228 lil 2 — 1 c:a 557 14.8

» 2....... 145 » 50 150 102 4 — — » 451 12,0

» 3....... 155 » 250 79 117 13 — 4 )) 618 16,5

» 4 772 » 819 438 23 14 52 14 » 2 132 56,7

1 217 1 1891 895 353 33 52 19 3 758 100,0

Efter den 1 juli 1944 skall som nämnts det nya pensionssystemet börja

successivt tillämpas. Sedan slutläget uppnåtts (år 1969) och reglementets huvudbestämmelser

alltså trätt i full tillämpning, skulle pensioneringen komma

att te sig i huvudsak på följande sätt.

Vid ålderspensionen skall i första hand enligt försäkringstekniska regler

1 Sjömännen äro inom denna grupp ej klassindelade. Den här gjorda fördelningen är en

approximera med ledning av pensionskorten.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr il.

uträknas en grundpension på basis av de hyresavgifter, sjömannen erlagt,

s. k. hyresavgiftspension. Denna pension erhålles oberoende av seglationstidens

längd med den inskränkningen allenast att pensionsrätt icke skall tillkomma

sjöman, som lämnar yrket före fyllda 25 år (7—10 §§).

Härefter skall beräknas en pensionsförhöjning, som fastställes i proportion

till det antal seglationsmånader sjömannen fullgjort i svensk utrikes

fart under tiden mellan fyllda 25 år och den fastställda pensionsåldern. Förhöjningen

beräknas så att en seglationstid av 180 månader eller därutöver

medför en fördubbling, en seglationstid av 150 månader en ökning med

b/g, en seglationstid av 120 månader en ökning med 2j3 o. s. v. av den del av

hyresavgiftspensionen, som härrör från avgifter upp till ett sammanlagt

högsta belopp av 75 kronor för varje femårsperiod (11 §).

Slutligen skall utgå en tilläggspension, som dock begränsas till sjömän

med minst 120 månaders seglationstid. Tilläggspensionen utgår vid 150 månaders

seglationstid med 75 kronor (maximibelopp), vid 120 månaders seglationstid

med 50 kronor och vid mellanliggande seglationstider med belopp

utmätta i proportion därtill (12 och 13 §§).

De nya bestämmelserna angående pensionsålder ha redan trätt i tillämpning.

Pensionsåldern är (enligt 3 §) för befälhavare med sjökaptens- eller

styrmansbrev och övermaskinister 60 år, för annat befäl 57 år och för

övriga — sjömän i manskapsklass — 55 år.

Uppskjuten pension med förhöjning enligt angivna grunder (15 §) må

medgivas sjöman, som vid uppnådd pensionsålder alltjämt är i aktiv tjänst.

Temporär (förhöjd) pension mellan 55 och 67 år skall i regel utgå till sjöman

i manskapsklass (5 § jmf. 10 och 13 §§; jmf. även ovan övergångsbestämmelserna)

.

Angående invalidpensionen (jämför ovan) torde få hänvisas till bestämmelserna

i ämnet (18—23 §§). Vad angår invalidpensionen är den tidigare,

liksom fortfarande under övergångstiden allmänt tillämpade klassindelningen

efter tjänsteställning bibehållen.

Avgivna yttranden.

Över förevarande motion har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat

utlåtande från kommerskollegium, som hört direktionen över handelsflottans

pensionsanstalt ävensom Sveriges Allmänna Sjöfartsförening, Sveriges Redareförening,

Sveriges Segelfartygsförening, Sveriges Fartggsbefälsförening,

Svenska Maskinbefälsförhundet, Svenska Sjöfolksförbundet samt Ångfartggs-Befälhavare-Sällskapet.

De av ifrågavarande föreningar m. fl. avgivna

yttrandena finnas fogade såsom bilagor vid detta utlåtande (Bil. A—G).

Direktionen över handelsflottans pensionsanstalt har anfört följande:

Pensions- och understödsväsendet för sjöfolk har nyligen blivit föremål

för omorganisation. Vad angår grunderna för den härvid beslutade, men

ännu icke i praktiken genomförda nya pensioneringen hos anstalten bör

återgivas ett principuttalande ur det sakkunnigutlåtande, avgivet till Kommerskollegium

den 30 december 1937, som låg till grund för Kungl. Maj:ts

och riksdagens beslut angående omorganisationen. De sakkunniga anförde

(sid. 265 ff.) följande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr il.

b

»Då det nu gäller att upptaga till behandling frågan om den framtida

gestaltningen av pensions- och understödsväsendet för sjöfolk och framlägga

förslag rörande riktlinjerna för en reform på området, bör det av

naturliga skäl tagas sikte på att grunddragen för organisationen avpassas

på sådant sätt, att därest i framtiden — helt på frivillighetens väg eller

på annat sätt — en utvidgning av verksamheten utanför ramen för nuvarande

anordningar skulle befinnas böra komma till stånd, en dylik skall

kunna nied största möjliga lätthet äga rum i nära anslutning till redan befintliga

former. Det säger sig självt, att en sådan utvidgning icke kan ske,

utan att medelstillgångar ställas till förfogande av helt annan storleksordning

än dem, som nu stå till buds.

Det har redan förut framhållits, hurusom det enligt givna direktiv icke

fått komma i fråga att grunda det förslag, som i förevarande sammanhang

kunde komma att framläggas, på tanken att någon åtgärd i syfte att införa

särskilda bestämmelser rörande en pensionering i sist nämnda, mera vidsträckta

bemärkelse, i nuvarande läge borde företagas. I den mån som emellertid

framdeles planer skulle uppslå på att söka — i eller utan samband

med en mera allmän arbetarpensionering — lösa frågan om åstadkommande

av en verklig sjömanspensionering, måste det förslag, som här skall till sina

huvuddrag angivas, i större eller mindre grad betraktas såsom ett provisorium.

»

Av detta uttalande och utredningen i övrigt framgår väl, att syftet med

omorganisationen icke varit att åstadkomma en verklig sjömanspensionering

utan endast att »på ett rationellt och tidsenligt sätt samordna redan

befintliga anordningar på förevarande område» (Kommerskollegium 15 febr.

1938, sid. 76). Men uttalandet visar också, att omorganisationen så mycket

mindre kan utgöra hinder för ett realiserande av tanken på en verklig sjömanspensionering

som den nya organisationen just tagit sikte på möjligheten

av en sådan utveckling och därför också närmast fått karaktären av

ett provisorium.

Redan genom denna organisation, som nu befinner sig i sitt förberedande

stadium, kommer att ordnas en pensionering på rent försäkringsteknisk

grund. Den pension, som efter fullt genomförd organisation kommer att utgå,

skulle således utgöra, dels en efter försäkringstekniska regler beräknad pension

å de avgifter sjömannen erlagt, dels ock såväl en med stigande antal

anställningsår ökad procentuell förhöjning av denna pension som slutligen

också en tilläggspension, endast utgående till sjömän, som fullgjort viss

längre sjötjänst. Grundpensionen bekostas genom hyresavgifterna, pensionsförhöjningen

och tilläggspensionen genom andel i tonavgifterna, statsanslag

och övriga inkomstmedel.

Pensioneringen hos anstalten blir härigenom i överensstämmelse med förut

återgivna uttalande om syftet med omorganisationen utbyggd på ett sådant

sätt att en utvidgning av såväl de anställdas som redarnas avgiftsplikt med

tämlig lätthet låter sig inordnas i organisationen och alltså ramen för denna

vidgas till att omfatta en pensionering i verklig mening. Givetvis måste

emellertid en dylik utvidgning draga med sig konsekvenser i olika hänseenden,

såväl vad angår själva systemet pensionstekniskt sett som även vad

angår den yttre förvaltningsapparaten.

I frågans nuvarande läge finns det givetvis icke anledning att närmare

beröra den pensionstekniska sidan av spörsmålet. Direktionen vill blott antydningsvis

framlägga vissa synpunkter härutinnan.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bankoutskottets utlåtande Nr 41.

\ ad de anställdas egna hyresavgifter beträffar synes det för närvarande

— inom ramen av en fristående sjöfolkspensionering, som ej utgör en detalj

av en allmännare pensionering av anställda — vara ofrånkomligt, att i princip

en försäkringstekniskt beräknad valuta lämnas den som erlagt avgift.

Annorlunda ställer det sig i fråga örn arbetsgivarens bidrag. Förfares på

samma sätt härmed, skulle det dröja alltför länge innan den avsedda förbättringen

av sjömännens pensioner bleve mera märkbar. Hela den nuvarande

stocken av något äldre sjömän skulle bli relativ! lottlös. Det synes

därför önskvärt, att — naturligtvis med modifierade bestämmelser under en

viss övergångstid — arbetsgivarbidraget ginge till förstärkning av de efter

ändringens ikraftträdande beviljade pensionerna för menigt sjöfolk efter liknande

principer som de, vilka nu tillämpas. D. v. s. en del av medlen skulle

användas till en med stigande anställningstid växande procentisk ökning

av sjömännens på egna avgifter grundade pensioner, under det att återstoden

skulle användas till att bekosta ett rikligare utmätt pensionstillägg åt

sådana sjömän, vilka fullgjort en så avsevärd sjötjänst, alt de kunna anses

ha haft sin huvudsakliga gärning intill pensionsåldern som anställda å

svenska handelsfartyg i utrikes fart. Det skulle härvid tvivelsutan bliva

möjligt, genom reglering av tilläggsbeloppet, såväl att ernå en mera kontinuerlig

övergång vid den undre sjötjänstgränsen för rätten till pensionstilläggets

åtnjutande som även ali dels höja tilläggspensionens normalbelopp, dels

ock låta progressionen för dess ökning med stigande sjötjänsttid fortgå längre

uppåt än nu är fallet.

Den typ av pensionering, som tillämpas beträffande menigt sjöfolk, nämligen

att pensionen i allmänhet utgår (med ett högre belopp) intill den ålder,

då rätten till folkpensionen (tilläggspensionen) inträder, torde fortfarande

böra vara grundläggande även efter en avgiftsförhöjning. Efter denna förhöjnings

genomförande torde det sannolikt bliva möjligt att bevilja pensioner

av sådan storlek, att de före fyllda 67 år utginge med ett belopp, som

överstiger en eventuell senare folkpension och efter denna ålder med detta

belopp, minskat med folkpensionens maximibelopp. På detta sätt skulle en

•— inklusive folkpensionen — praktiskt taget konstant pension komma att

från den pensionsålder, som gäller inom sjömanspensioneringen, utgå till

pensionären under hela hans återstående livstid.

I de fall, då den pensionsberättigades ekonomiska förhållanden äro sådana,

att han icke kan förväntas erhålla tilläggspension från folkpensioneringen,

synes det vara lämpligast att tilldela honom en livsvarig sjömanspension

på konstant belopp, i värde motsvarande den normala pensionen.

Ett problem, som jämväl torde i detta samband böra upptagas till dryftande,

är eventuell normalisering och förbättring av invalidpensioneringen

för sjömän. Denna fråga kan emellertid här icke närmare beröras.

Frågan om befälets pensionering har i motionerna lämnats å sido. Det

torde få anses naturligt, att såväl av befälet som av redarna en motsvarande

prestation bör begäras för befälets pensionering. Då emellertid befälspensioneringen

medför problem av en helt annan typ, torde det måhända vara

lämpligare, att denna frågas lösning koncentreras till den redan på enskilt

initiativ upprättade pensionskassan för befäl. Emellertid torde ett antal

frågor rörande det inbördes förhållandet mellan befälets och manskapets

pensionering samt mellan Handelsflottans pensionsanstalt och befälets pensionskassa

böra upptagas till behandling vid här avsedd utredning. Ett

sådant problem är t. ex. frågan örn eventuell befrielse från hyresavgifterna

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr il.

7

lor befäl ävensom rörande en gränsdragning mellan Handelsflottans pensionsanstalt

och befälets pensionskassa med därav följande konsekvenser.

Till äventyrs borde Handelsflottans pensionsanstalt sedermera, efter lämplig

övergångstid, endast omfatta menige sjömän samt sådant befäl, som ej kan

tillhöra den nyssnämnda pensionskassan för befäl.

Därest ifrågasatt utvidgning av anstaltens pensionering funnes böra

komma till stånd, måste såsom nämnts förutses en utbyggnad i någon mån

även av själva förvaltningsapparaten. Såsom denna nu är ordnad, torde

emellertid för planens realiserande knappast någon större kostnadsökning

böra befaras.

Under åberopande av det ovan anförda får direktionen tillstyrka begärd

utredning, ehuru enligt vad ovan framhållits i något mer vidgad omfattning

än vad i förevarande riksdagsmotioner avsetts. Utredningen torde för övrigt

få beräknas bliva av sådan omfattning att den bör anförtros åt särskilda

sakkunniga. • „„ j.jf

Kommerskollegium har anfört:

Såsom framgår av direktionens över Handelsflottans Pensionsanstalt yttrande,

har pensions- och understödsväsendet för sjöfolk så sent som år 1939

undergått en genomgripande omorganisation. De nya bestämmelserna innefattas

i det i direktionens yttrande åberopade, av Kungl. Majit den 9 juni

1939 utfärdade reglementet för pensionsanstalten. Huvudgrunderna för detta

reglemente liksom för sjöfolkets pensionering härleda sig från ett förslag,

som vissa jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande av Kollegium tillkallade

sakkunniga framlagt i en den 30 december 1937 avgiven promemoria.

Genom omorganisationen avsågs emellertid icke att genomföra en reell

förbättring av sjöfolkets pensionsvillkor av sådan omfattning, att därigenom

skulle kunna lämnas trygghet åt sjömännen för en nödtorftig försörjning på

ålderdomen. Syftet med densamma var, med hänsyn till givna direktiv för

de sakkunnigas arbete, närmast att på lämpligt sätt samordna de dittills

förefintliga olika formerna av understöd och pensioner till sjöfolk samt

skapa en rationellare grundval för understöds- och pensionsväsendet. Emellerlid

hava de sakkunniga, med tanke på att pensionsverksamheten framdeles

skulle kulina utvecklas till en sjöfolkspensionering i egentlig mening,

utformat sitt förslag så, att en sådan utveckling skulle kunna inordnas i den

nya organisationen. Det kan således sägas, att genomförandet av en verklig

sjöfolkspensionering underlättats genom deli verkställda omorganisationen.

Tanken på en effektiv sjöfolkspensionering har ej heller tidigare varit

främmande för myndigheterna och övriga intresserade. I själva verket har

frågan i vart fall sedan 1886 såväl offentligt som enskilt ofta varit föremål

för behandling och utredning. Omnämnas må här särskilt det av 1900 års

sjömanspensioneringskommitté år 1904 avgivna betänkande angående förbättrat

pensionssätt för sjömän, i vilket betänkande framlades förslag örn

fullständigt ordnande av sjöfolkets och dess efterlevandes försörjning vid

invaliditet, ålderdom och dödsfall. Även de s. k. skeppstjänstkommitterade

framlade i sitt den 28 februari 1923 avgivna betänkande lil: »Förslag till

lag örn särskild pensionsförsäkring av sjöfolk» (Statens off. utr. 1924: 20)

ett närmare utformat program för sjömanspensioneringen. Att frågan trots

upprepade ingående undersökningar icke bringats till en slutgiltig lösning

torde huvudsakligen .sammanhänga med att spörsmålet örn de ekonomiska

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr il.

grundvalar, varpå pensioneringen måste uppbyggas, icke kunnat på ett tillfredsställande

sätt lösas. Emellertid har i samband med utredningarna från

skilda håll städse medgivits, att sjömansyrket ägde den särart i jämförelse

med andra näringsgrenar, att särskilda åtgärder för tryggande av sjömännens

nödtorftiga försörjning på ålderdomen vore motiverade.

Då frågan om sjömanspensioneringen nu åter genom förevarande motioner

aktualiserats, har den ställts mot bakgrunden av det nuvarande krisläget

och de stora påfrestningar, som vår sjömanskår lill följd av krigsförhållandena

för närvarande måste utstå. Tvivelsutan är även behovet av en pålitlig

och erfaren sjömansstam mera kännbart under rådande allvarliga sjöfartsläge

än i normala tider. Att utsikten till en tryggad försörjning på

ålderdomen i viss mån skulle kunna bidraga till vidmakthållandet av en

god sjömanskår, torde ej heller kunna förnekas och har även framhållits

under föregående utredningar. Därjämte innebära onekligen de offer och

umbäranden, som sjöfolket, särskilt under kristider som de nuvarande, måste

underkasta sig för vår sjöfarts uppehållande, en maning för statsmakterna

att i möjligaste mån vidtaga anstalter för att tillgodose sjöfolkets anspråk på

en mera tryggad ålderdomsförsörjning än som för närvarande står dem

till buds.

Av det sagda torde framgå, att Kollegium i likhet med direktionen över

Handelsflottans Pensionsanstalt och flertalet av de i ärendet hörda sjöfartsorganisationerna

anser en förnyad allsidig utredning av förevarande spörsmål

med hänsyn till förhållandena vara motiverad och önskvärd. Att därvid

alla med frågan sammanhängande spörsmål böra tagas upp till ingående

undersökning torde ligga i öppen dag. Sålunda böra de med problemet förbundna

vanskliga ekonomiska spörsmålen vinna en allsidig belysning. Vidare

bör, såsom nämnda direktion angivit, det inbördes förhållandet mellan

befälets och manskapets pensionering tagas under behandling. Därvid bör,

såsom Segelfartygsföreningen påyrkat, bland annat befälets inom den mindre

handelsflottan ställning i pensionshänseende närmare klarläggas. Andra

frågor som jämväl tarva sin lösning vid utredningen hava berörts i yttrandet

från Pensionsanstalten.

Med hänsyn till utredningens omfattning synes densamma böra verkställas

genom särskilda sakkunniga så att bland annat de av frågan berörda intressegrupperna

kunna bliva representerade vid utredningen.

Under åberopande av vad ovan anförts hemställer Kollegium, att Utskottet

måtte föreslå Riksdagen att hos Kungl. Maj:t begära, att förevarande

spörsmål göres till föremål för en förnyad allsidig utredning genom särskilda

sakkunniga.

Utskottets yttrande.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, Ilar det nuvarande pensioneringssystemet

för sjöfolket närmast karaktären av ett provisorium,

som endast i begränsad omfattning tillgodoser sjöfolkets anspråk på en

tryggad ålderdomsförsörjning. Med hänsyn härtill torde genomförandet

av en förbättrad pensionering på förevarande område framstå som ett

beaktansvärt önskemål. Såväl direktionen över handelsflottans pensionsanstalt

som kommerskollegium hava ock uttalat sin anslutning till det av

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 41.

9

motionärerna framförda förslaget örn en utredning i detta syfte, varjämte

olika sammanslutningar inom den svenska sjöfartsnäringen tillstyrkt eller

förklarat sig ej vilja motsätta sig, att en sådan utredning kommer till stånd.

Från redarhåll ha härvid visserligen uttalats betänkligheter mot en vidgad

pensionering med hänsyn till att densamma skulle kunna medföra krav

på liknande åtgärder från arbetstagare inom andra yrkesgrupper. Anmärkas

må emellertid, att sjöfolket i skilda hänseenden intager en särställning,

som bland annat tagit sig uttryck i den av staten understödda pensioneringen

genom handelsflottans pensionsanstalt. En ytterligare utbyggnad

av detta pensioneringssystem synes, såsom kommerskollegium anfört, vara

ägnad att i viss mån bidraga till vidmakthållandet av en god sjömanskår.

Med hänsyn till det anförda vill utskottet för sin del uttala sig för att

den nu väckta frågan göres till föremål för utredning genom Kungl. Maj:ts

försorg.

En undersökning rörande möjligheterna att åstadkomma en vidgad pensionering

för sjöfolket torde — såsom i motionerna antytts — i första

hand böra taga sikte på en ökning av såväl de anställdas som redarnas

avgiftsplikt. Självfallet bör härvid beaktas, att arbetsgivarnas bidrag så

avväges, att risk icke uppstår för att vår sjöfartsnärings konkurrensförmåga

gentemot den utländska sjöfarten mera avsevärt försämras genom den nya

pålagan. Med hänsyn till det nära samband den föreliggande frågan äger

med spörsmålet om befälets pensioneringsförhållanden torde vidare befälets

ställning i pensionshänseende böra närmare klarläggas. På sätt framhållits

i de avgivna yttrandena torde slutligen vid utredningen även böra eftersträvas

en lösning av åtskilliga andra med pensioneringsfrågan sammanhängande

spörsmål. I vidare mån än nu skett anser sig utskottet icke

böra uppdraga några särskilda riktlinjer för utredningen, vilken synes böra

vara förutsättningslös.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande motioner 1:93

och II: 140, måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att

Kungl. Majit ville låta verkställa en allsidig utredning rörande

möjligheterna att åstadkomma en förbättrad pensionering

genom handelsflottans pensionsanstalt för sjöfolk i

manskapsklass samt därefter för riksdagen framlägga det

förslag, vartill utredningen må föranleda.

Stockholm den 15 maj 1941.

På bankoutskottets vägnar:

BJ. HOLMGREN.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 41.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg*, Nordborg, Sandén*, Friggeråker''*,

von Horn, Ohlin*, Sundvik och Edin;

från andra kammaren: herrar Holmgren, Paulsen, Andersson i Falkenberg,

K. A. Westman, Gustavson i Västerås, Hilding, Eriksson i Sandby och Sundberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 41.

11

Bilaga A.

SVERIGES ALLMÄNNA

SJÖFARTSFÖRENING.

Till Kungl. Kommerskollegium.

Genom remiss den 26 februari 1941 har Kungl*Kommerskollegium berett

tillfälle åt Sveriges Allmänna Sjöfartsförening att avgiva yttrande över ett i

Riksdagen motionsledes framfört förslag angående förbättrad pensionering

av sjöfolk i manskapsklassen (motionerna i första kammaren nr 93 och i

andra kammaren nr 140). I anledning härav får föreningen härigenom anföra

följande.

Strävandena att åvägabringa en effektiv sjömanspensionering äro i vårt

land mycket gamla. Det första resultatet av dessa strävanden blev inrättandet

på 1860-talet av Handelsflottans Pensionsanstalt. Anstalten tillkom

emellertid huvudsakligen såsom en ersättning åt sjömännen för en av dem

förut åtnjuten förmån, den s. k. föringen, vilken i Sverige liksom i andra

länder utgått under århundraden.

Föringen avlöstes sålunda av statsbidrag till sjöfolkets pensionering, men

de belopp som anslogos för detta ändamål voro alltför små för att ett —

även enligt den tidens anspråk — tillfredsställande pensioneringssystem

skulle kunna ordnas. Det dröjde sålunda icke länge förrän krav på förbättrade

pensionsförliållanden gjorde sig gällande mera allmänt och med växande

styrka. Frågan har också berörts i en hel del utredningar utan att leda

till praktiskt resultat förrän genom omorganisationen år 1938, då grunden

lades till ett nytt pensionssystem, som torde erbjuda möjlighet att påbyggas

genom ökade pensionsavgifter.

För befälets vidkommande har icke ifrågasatts utnyttjande av denna möjlighet

utan har i stället pensionsfrågan slutgiltigt ordnats genom inrättandet

på frivillighetens grund av en pensionskassa, till vilken pensionsavgifter erläggas

såväl av arbetstagarna som av arbetsgivarna. För manskapets del

ifrågasättes i de förevarande motionerna en tvångsvis reglering av pensionerna

genom ökning av hyresavgifterna liksom även av tonavgifterna eller

eventuellt, i stället för ökning av tonavgifterna, påläggandet av en helt ny

avgift å fartygen.

Ehuru föreningen anser syftet med motionerna i och för sig behjärtansvärt,

finner föreningen den av motionärerna ifrågasatta utvägen till detta

syftes ernående icke vara framkomlig, särskilt därför, att ett beträdande av

denna väg skulle innebära ett ingripande från statens sida i de fria avtalsförhållandena

parterna emellan. Örn en utredning i pensionsfrågan anses

böra komma till stånd, bör den enligt föreningens mening göras förutsättningslös

och i första hand avse ett klarläggande av kostnadsfrågan. Först

på grundval av en sådan utredning lärer frågan kunna närmare bedömas.

Under åberopande av det ovan anförda får föreningen förklara sig icke

vilja motsätta sig att en förutsättningslös utredning som nyss nämnts kommer

till utförande.

Svenska Sjöfolksförbundets representant i styrelsen, herr Sven J. Lundgren,

har i detta ärende anmält skiljaktig mening, i det han funnit sig höra

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 41.

rörande motiveringen för en utredning åberopa de skäl som anförts i

motionen.

SVERIGES ALLMÄNNA SJÖFARTSFÖRENING

Hans Ericson.

Fritz von Schwerin.

SVERIGES REDAREFÖRENING

Göteborg.

Bilaga B.

Kungl. Kommerskollegium, Stockholm.

Genom remiss den 25 februari 1941 har Kungl. Kommerskollegium berett

Sveriges Redareförening tillfälle att avgiva yttrande över två lika lydande

motioner, nr 93 i Första Kammaren och nr 140 i Andra Kammaren, rörande

sjöfolks pensionering, i anledning varav föreningen får anföra följande.

I motionerna föreslås, att de till sjöfolk i manskapsklassen från Handelsflottans

Pensionsanstalt utgående pensionerna skulle förbättras dels genom

hyresavgiftens höjande till 5 % från nuvarande 1 % för sjöfolk av manskapsklass

och dels genom uttagande av en särskild redareavgift, vilken

skulle vara lika med den förhöjning av hyresavgiften sjöfolk av manskapsklass

finge vidkännas, d. v. s. 4 %, och vilken avgift endast skulle utgå å

de till manskapet utbetalade lönerna.

Nu gällande reglemente för Handelsflottans Pensionsanstalt fastställdes så

sent som den 9 juni 1939. Genom detta reglemente ordnades manskapets

pensionsfråga efter försäkringstekniska grunder och de gångna årens missförhållanden

eliminerades. Det är givet, att pensionsbeloppen under övergångsåren,

till dess att Pensionsanstaltens fonder vuxit i tillräcklig grad,

komma att bliva relativt blygsamma, ett förhållande, vilket som bekant är

rådande inom alla pensionskassor. Efter hand komma emellertid pensionerna

att utgå med högre belopp, vilket motionärerna ej synas hava tillräckligt

beaktat.

En annan omständighet, som man härutinnan icke kan bortse ifrån, är,

att hyresavgift för närvarande utgår å de mycket höga löneförmåner, som

manskapet under nu rådande förhållanden åtnjuter, varför man kan räkna

med, att stora inkomster härigenom komma att tillföras Pensionsanstalten.

Därigenom kommer i vart fall det sjöfolk, som nu tjänstgör å fartygen, att

kunna beredas förbättrade pensionsförmåner för gjorda uppoffringar under

krigsförhållandena.

Föreningen vill i detta sammanhang ej underlåta erinra om det förhållandet,

att en sjöman genom den ikraftvarande pensionslagstiftningen redan

vid 55 års ålder erhåller pension från Handelsflottans Pensionsanstalt, varigenom

han också kommer i ett bättre läge än övriga landets arbetstagare.

Det står ju även en sjöman fritt att genom den s. k. frivilliga pensionsförsäkringen

utöka sin vid 67 års ålder utfallande folkpension.

I övrigt torde det kunna ifrågasättas, huruvida bland sjöfolket återfinnes

ett så stort intresse för deltagande i egenpensionering genom väsentligt förhöjda

hyresavgifter som motionärerna synas antaga.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr il.

13

Vad avser uttagandet av en s. k. redareavgift å 4 % av manskapslönerna

får föreningen framhålla, att, då redarna redan nu deltaga i sjöfolkets pensionering

genom inbetalandet av den s. k. tonavgiften, det icke synes rimligt,

att denna företagaregrupp ytterligare belastas. Densamma skulle även

härigenom komma i en än mera markerad särställning i förhållande till

övriga arbetsgivare, vilka icke hava lagliga skyldigheter att bidraga till sina

kollektivanställdas pensionering.

I samband härmed kan man icke heller undgå att beakta det förhållandet,

att den svenska sjöfarten genom dylika extra pålagor kommer i ett än sämre

konkurrensläge till övriga länder, där dylika förpliktelser icke åvila redarna.

Det är föreningens uppfattning, att man här i landet måste iakttaga största

försiktighet, då det gäller att genom lagstiftningsåtgärder eller i övrigt öka

omkostnaderna för näringen, helst som man torde kunna utgå ifrån, att,

när det nu pågående stormaktskriget en gång är slut, med oss konkurrerande

sjöfartsländer komma att med alla till bilds stående medel nedbringa

sina omkostnader för att på så sätt göra sina fartyg konkurrensdugliga eller

ock begära statsunderstöd för näringens upprätthållande och utveckling.

Man har i övrigt anledning hysa starka betänkligheter emot de föreslagna

åtgärderna även ur den synpunkten, att de innebära ett statligt reglerande

av ett förhållande mellan arbetsgivare och arbetstagare, som staten hittills

av lätt förklarliga skäl ansett sig böra stå utanför. En sådan lagstiftning

skulle otvivelaktigt innebära en rubbning av denna principiella inställning

från det allmännas sida.

En lagstiftning angående utökad pensionering för en särskild grupp av

yrkesutövare skulle vidare helt säkert föx-anleda arbetstagare och deras organisationer

inom andra yrkesgrupper att påyrka statens ingripande för genomförande

av en allmän kroppsarbetarepensionering under motivering, att

en lagstiftning angående redares skyldighet att ytterligare bidraga till sjöfolkets

pensionering vore ett uttryck för det allmännas åsikt i denna sak.

Utan att vilja bestrida sjömansyrkets vid vissa tillfällen och för vissa kategorier

krävande natur måste man dock hysa synnerliga betänkligheter i

fråga om att mot den inställning, som allmänt hittills intagits i avseende å

detta spörsmåls allmänna reglering, genom en särlagstiftning utvidga sjöfolkets

pensionering, men skulle i trots härav en allmän och förutsättningslös

utredning i ärendet anses böra verkställas, vill föreningen icke motsätta

sig densamma.

Vid ståndpunkttagande därtill torde emellertid böra beaktas, att frågan

tidigare varit föremål för ingående behandling av de s. k. Skeppstjänstkommitterade,

som den 28 februari 1923 avgåvo förslag till lag om särskild pensionsförsäkring

av sjöfolk. Detta förslag, vilket sedermera överarbetats

under åren 1934 och 1938, har haft till följd den omläggning av sjömanspensioneringen,

som skedde genom ovannämnda reglemente för Handelsflottans

Pensionsanstalt, vilket trädde i kraft så sent som den 1 juli 1939.

Göteborg den 22 mars 1941.

SVERIGES REDAREFÖRENING

C. Carlsson.

H. F. Reuterskiöld.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Rankoutskottets utlåtande Nr 41.

SVERIGES SEGELFARTYGSFÖRENING

Hälsingborg.

Bilaga C.

Till Kungl. Kommerskollegium, Sjöfartsbyrån, Stockholm.

I yttrande över av Kungl. Majit till Kollegium ställd remisshandling angående

utredning örn förbättrad pensionering för sjöfolk i manskapsklassen

få vi vördsamt anföra följande.

I nu gällande reglemente för handelsflottans pensionsanstalt är sjömän,

som inträder i pensionsåldern, indelade i fyra klasser, för de två första klasserna

lär frivillig pensionering vara träffad mellan Redareföreningen och

Befälsföreningen. Den av motionärerna föreslagna utredningen avser klass 4

eller manskapsklassen, däremot har klass 3 lämnats utanför vad motionärerna

åsyftar i förbättrad pensionering.

Klass 3 andra fartygsbefälhavare, styrmän och maskinister än till kl. 1

och 2 hänförliga, bland vilka räknas befälhavare och styrmän i mindre fartyg,

som ej tillhör Redareföreningen och således icke ingår under den frivilliga

pensioneringen, samt befälhavare i motorseglare och andra mindre

fartyg.

Större delen av besättningsmännen i dessa mindre fartyg och motorseglare

utgöres av skärgårds- och kustbefolkning, söner till redarna och befälhavarna.

Sedan dessa besättningsmän och i synnerhet de senare seglat en

del år, blir de befälhavare i faderns eller eget fartyg. Under seglationstiden

såsom besättningsmän får de, om pensionsfrågan löses på sätt som motionärerna

föreslagit, erlägga 5 % på hyresbeloppet och redaren erlägga samma

avgift, efter ett tiotal år blir besättningsmännen befälhavare, men ställas då

utanför det nya pensionsreglementet och hans såväl som redarens hyresbelopp

går till pension åt andra, medan denne befälhavare får gå in under

3 klassens pensionsbelopp.

Ett stort antal dyl. fall skulle under en pensionstid intill 55 år komma

att uppstå, sjöman som kom att övergå från besättningsman till befäl i

dessa mindre fartyg skulle inte ha något större intresse av att betala den

högre hyresavgiften, när han icke kunde lia utsikt att vid 57-års åldern erhålla

högre pension än den som nu utgår i 3 klassen.

Med ovan anförda få vi lika vördsamt framhålla, att vi icke lia något att

erinra mot en utredning, under förutsättning att utredningen omfattar alla

sjömän i manskaps- och befälsklasserna för vilka icke tidigare ordnats frivillig

pensionering.

Hälsingborg den 19 mars 1941.

SVERIGES SEGELFARTYGSFÖRENING U. P. A.

B. Johansson.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande A''r 41.

15

SVERIGES FARTYGSBEFÄLSFÖRENING

Stockholm

Bilaga D.

Till Kungl. Kommerskollegium.

I skrivelse av den 26 februari 1941 har Kungl. Kommerskollegium berett

Sveriges Fartygsbefälsförening tillfälle att till Kollegium avgiva yttrande

med anledning av tvenne i riksdagen väckta motioner angående förbättrad

pensionering för sjöfolk i manskapsklassen. Föreningen vill i ärendet meddela

följande:

För fartygs- och maskinbefälets vidkommande är sedan 1937 pensionsfrågan

ordnad genom överenskommelse mellan Sveriges Redareförening å

ena sidan samt Sveriges Fartygsbefälsförening och Svenska Maskinbefälsförbundet

å den andra. Genom denna överenskommelse har tillkommit Sjöbefälets

Pensionskassa, Understödsförening, till vilken praktiskt taget allt

befäl i utrikes fart är anslutet. Till pensionskassan är även anslutet den

övervägande delen av befäl i kustfart. Då sålunda befälets pensionsfråga är

löst avtalsvägen och den av motionärerna begärda utredningen endast avser

sjöfolk i manskapsgrad, anser sig föreningen icke böra göra något uttalande

i frågan.

Stockholm den 4 april 1941.

SVERIGES FARTYGSBEFÄLSFÖRENING.

G. Osvald.

I Gösta Larsson.

Bilaga E.

SVENSKA MASKINBEFÄLSFÖRBUNDET

Till Kungl. Kommerskollegium, Sjöfartsbyrån, Stockholm.

Genom skrivelse den 26 februari har Kungl. Kommerskollegium berett

Svenska Maskinbefälsförbundet tillfälle att inkomma med yttrande över två

inom Riksdagen väckta, likalydande motioner om förbättrad pensionering

för sjöfolk av manskapsklass.

Förbundet har ingenting att erinra mot förslaget i sin helhet. Principiellt

är det likartat med den pensionsform, som avtalsvägen kommit till stånd

mellan Sveriges Redareförening å ena samt Svenska Maskinbefälsförbundet

och Sveriges Fartygsbefälsförening å andra sidan. Såväl redaren som befälet

inbetalar nämligen 6 % vardera av tarifflönen enligt avtalet till Sjöbefälets

Pensionskassa. Genom tillkomsten av denna pensionskassa har det

yngre maskinbefälets pensionsfråga ordnats. Det befäl, som vid kassans

bildande 1937 hade uppnått sådan ålder, att det vid inträde i pensionsåldern

endast inbetalat avgifter i några år, får helt naturligt — då pensionens stor
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande Nr il.

lek är baserad på inbetalda avgifter — endast en blygsam pension, som

det ej tillnärmelsevis kan leva på, varför befälets pensionsfråga icke ännu

på åtskilliga år är tillfredsställande löst.

Av motionerna framgår ej huru motionärerna tänkt sig frågans lösning

på den punkten beträffande manskapet, ty samma problem kommer givetvis

att uppstå även där, om pension skall utgå efter inbetalda avgifter. Speciellt

nuvarande förhållanden och omständigheterna inom sjömansyrket i

allmänhet äro sådana, att alla äldre sjömän av såväl manskaps- som befälsgrad,

vilka icke längre kunna utöva sitt yrke, borde vara berättigade till

en fullt betryggande pension. Det är helt naturligt att den pensionsform,

som numera genom Sjöbefälets Pensionskassa kommit till stånd, är bra

och örn en likartad enligt motionärernas förslag för manskapet genom Handelsflottans

Pensionsanstalt går att ordna, är mycket vunnet. Det bör dock

ifrågasättas om ej utredning även bör företagas för att ordna det äldre sjöfolkets

av såväl befäls- som manskapsgrad pension. Då detta näppeligen

kan ske på den i motionen åsyftade vägen av enbart från sjömannen och

arbetsgivaren inbetalda avgifter, utan även statsmedel böra ifrågakomma,

får förbundet som sin mening framhålla, att en sådan utredning, som motionerna

avse, bör komma till stånd, att pensionsbestämmelserna göras sådana,

att det manskap, som snart inträder i pensionsåldern, erhåller full pension,

att det äldre befälet, som ej genom Sjöbefälets Pensionskassa kan komma i

åtnjutande av full pension, genom Handelsflottans Pensionsanstalt erhåller

tilläggspension av sådan storlek, att det sammanlagda beloppet uppgår till

att trygga deras ålderdom.

Stockholm den 19 mars 1941.

SVENSKA MASKINBEFÄLSFÖRBUNDET.

Anders Söre.

Bilaga F.

Till Kungl. Kommerskollegium, Stockholm.

Genom skrivelse den 26 februari har Svenska Sjöfolksförbundet beretts

tillfälle att avgiva yttrande med anledning av i Riksdagen väckta motioner

— inom första kammaren under nr 93 och inom andra kammaren under nr

140 med förslag om förbättrad pensionering för sjöfolk i manskapsklass.

Sjöfolksförbundets styrelse får med anledning därav vördsamt anföra

följande.

Det torde få anses välberättigat att hysa den uppfattningen, att en funktionsduglig

välskött handelsflotta är ett statsintresse av första ordningen

såväl i onda tider som goda, och att en stabil, pålitlig och kunnig sjömanskår

är en av betingelserna för fartygsmaterialens handhavande och skötsel

på sådant sätt att den med full effektivitet kan tjäna det allmännas bästa.

De nutida förhållandena ha medfört, att sjömansyrket i långt högre grad

än för blott några tiotal år sedan blivit ett genomgångsyrke, vilket i sin tur

måste medföra, att den stabilitet och yrkestrohet som tidigare i stor utsräckning

utmärkte sjömanskåren nu icke längre är tillfinnandes.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr il.

17

Utifrån dessa synpunkter är givetvis varje åtgärd som syftar till att åstadkomma

förbättrad stabilitet inom handelsflottans manskapskår att hälsa

med tillfredsställelse, såväl ur kårsynpunkt som med hänsyn till det allmänna.

Emellertid torde det kunna ifrågasättas, örn den av motionärerna

förslagsvis nämnda högst betydande förhöjningen av nu utgående pensionsavgift

kan tänkas åstadkomma en så verkligt effektiv ålderdomspensionering

att den ger en ekonomiskt tryggad ålderdom till resultat. Någon som

helst beräkning härom är i varje fall i motionen icke förebragt.

Med hänsyn till här anförda omständigheter får Sjöfolksförbundets styrelse

för sin del uttala den meningen, att det i motionerna framförda yrkandet

är väl förtjänt av bifall.

Göteborg den 19 mars 1941.

SVENSKA SJÖFOLKSFÖRBUNDET.

Nicklas Olsson.

Bilaga G.

Till Kungl. Kommerskollegium.

Genom skrivelse den 3 april 1941 har Kungl. Kommerskollegium berett

Ångfartygs Befälhavare Sällskapet tillfälle att avgiva yttrande över två inom

riksdagen väckta likalydande motioner, 1:93 och II: 140, angående förbättrad

pensionering för sjöfolk i manskapsklass. Med anledning härav får

Sällskapet anföra följande.

Sällskapet kan i stort sett ansluta sig till de synpunkter på frågan, som

framläggas av motionärerna. Enligt vad erfarenheten visar, möta redan

under normala förhållanden stora svårigheter att erhålla kvalificerat folk

för sjöfartens behov. Särskilt gäller detta under goda konjunkturer och

under vissa årstider. Utvecklingen har efter hand lett därhän, att sjömansyrket

blivit ett genomgångsyrke, som kanske de flesta välja av brist på

andra utkomstmöjligheter. Så snart andra utvägar för försörjning yppa

sig, övergives sjömansyrket. Följden härav blir, att behovet av besättningsmän

måste tillgodoses med folk av sämre kvalitet, och detta är självfallet

ägnat att medföra olägenheter icke minst beträffande ordningens upprätthållande

ombord.

Helt säkert skulle förhållandena härutinnan bliva väsentligen förbättrade,

därest, sjöfolkets pensionsfråga erhölle en tillfredsställande lösning, så att

sjömännen kunde känna sin ekonomiska ställning tryggad på ålderdomen.

Den omläggning av sjömanspensioneringen, som skett från och med den

1 juli 1939, kan ju icke betecknas annat än som en första etapp på vägen

till en dylik lösning. Enligt Sällskapets förmenande tala därför goda skäl

för att den av motionärerna begärda utredningen snarast kommer till stånd.

Att i frågans nuvarande läge ingå på de riktlinjer, efter vilka en lösning

bör eftersträvas, torde icke vara påkallat. Då motionärerna, vad angår

redarebidraget till pensioneringen, för sin del avvisa tanken på en höjning

av tonavgiften och i stället förorda att en helt ny avgift uttages av redarna,

må emellertid framhållas, att detta synes Sällskapet mindre välbetänkt. En

Bihang lill riksdagens protokoll 194-1. 8 sami. Nr 41—42. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande Nr il.

sådan ny avgift torde nämligen endast komma att påvila den svenska rederinäringen

och skulle därigenom lägga en tyngre börda på denna än på den

konkurrerande utländska sjöfarten på Sverige, under det att den redan nu

utgående tonavgiften drabbar utländsk sjöfart mera än den svenska, alldenstund

över hälften av sjöfarten på Sverige tyvärr bedrives med utländskt

tonnage.

Med åberopande av vad sålunda anförts får Sällskapet tillstyrka den av

motionärerna begärda utredningen.

Stockholm den 15 april 1941.

För ÅNGFARTYGS BEFÄLHAVARE SÄLLSKAPET:

E. Indebetou.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1941:262 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om förbättrad pensionering för sjöfolk i manskapsklass. s. 5 i texten