Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning och förslag angående principerna för befordran och pensionering inom den svenska krigsmakten.

1941-06-10 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1941:64, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning och förslag angående principerna för befordran och pensionering inom den svenska krigsmakten.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 64.

1

Nr 64.

Ankom till riksdagens kansli den 10 juni 1941 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning

och förslag angående principerna för befordran och

pensionering inom den svenska krigsmakten.

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren under

nr 77 av herr Andrén jämte åtta av kammarens övriga ledamöter samt den

andra inom andra kammaren under nr 139 av herr Svensson i Grönvik jämte

fem av kammarens övriga ledamöter, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t måtte anhålla om att Kungl. Majit låter verkställa en utredning

angående principerna för befordran och pensionering inom den svenska

krigsmakten och för riksdagen framlägga de förslag, som en sådan utredning

kan föranleda».

Till stöd för ifrågavarande förslag anföra motionärerna följande:

Det gångna året har i fråga om militär organisation och beredskap givit

oss många lärdomar. Dessa ha till dels kunnat erhållas inom vårt land vid

den omfattande beredskapstjänst, som ägt rum till landets värn, till dels

erhållits vid de omfattande och händelsedigra militära operationer, som ägt

rum i Europa, ofta inpå våra egna gränser.

Vid den utbyggnad av vårt försvar, som äger rum och framdeles till följd

av lägesutvecklingen avses äga rum, synas såvitt man kunnat döma de vunna

erfarenheterna i allmänhet utnyttjas i syfte att göra våra stridskrafter mäktiga

att örn så skulle bli nödvändigt möta en modernt rustad och modernt uppträdande

motståndare.

På ett område synas oss emellertid erfarenheterna icke ha blivit i erforderlig

grad beaktade, och detta gäller den ytterligt viktiga frågan örn de militära

ledarna och ur vilket åldersskikt dessa skola rekryteras.

Hittills har man med all rätt lagt den största vikt vid, att envar som

bekläder en ansvarsfull chefsbefattning skall innan han tillträder denna ha

hunnit förvärva största möjliga kunskaper och erfarenheter från den militära

tjänstens olika områden. Detta har å andra sidan medfört, att vederbörande,

innan han når ansvarig ställning, uppnår en relativt hög ålder. Uppåt regleras

detta genom pensionsåldern.

Under fredsarbetet framträda knappast olägenheterna av en relativt hög

ålder för de högre cheferna. Tvärtom kan den därmed förenade större erfarenheten

väl komma till sin rätt, när det gäller att i lugn och ro pröva innan

beslut i olika ärenden fattas. Vid krigstillfälle komma emellertid helt andra

krav i förgrunden, nämligen do som äro en följd av att vederbörande chef

skall föra sitt förband i fält. Och härvidlag synas erfarenheterna från krigsskådeplatserna

giva vid handen, att dessa krav väsentligt skärpts. Detta synes

ha sin grund i att de förfaringssätt, som tillämpas i det moderna blixtkriget,

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 8 sami. Nr 64.

1297 41

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 64.

fordra en personlig insats i ledningen —- ofta i de främsta linjerna — vilken

tidigare icke ansetts erforderlig eller i varje fall icke synes lia tillämpats. På

grund härav lia under de avgörande operationerna de högre truppförbanden

också i regel förts av officerare, tillhörande ett yngre åldersskikt än man

tidigare räknat med. Detta på den tyska sidan. På fransk sida synas däremot

dessa principer icke lia varit beaktade, vilket medförde att man linder pågående

operationer nödgades avskeda ett väsentligt antal högre officerare och

ersätta dem nied yngre. Denna nödfallsutväg är naturligen synnerligen oläglig,

då befälsombyte under avgörande operationer kan äventyra framgången. Inom

den engelska krigsmakten har nian under de sista åren alltmer beaktat kravet

att på ledande militära poster ha icke alltför gamla officerare.

I syfte att för vår krigsmakt säkerställa högre ledare ur, med hänsyn till

den moderna krigföringen, lämpliga åldersskikt, vilja vi föreslå att en utredning

verkställes, varvid enligt vår mening en sänkning av pensionsåldrarna

till nedan angivna bör tågås under omprövning.

Chef för försvarsstaben, försvarsgrenchef .............................. Ob 4 65 år

Arméfördelningschef, amiralsperson m. fl............................... Ob 3 60 »

Arméfördelningschefs stf m. fl., överste .................................... Ob 2 57 »

Regementschef m. fl., överste, kommendör .............................. Ob 1 55 »

Överste m. fl...................................................................... Oa 6 53 »

Överstelöjtnant, major, kommendörkapten ........................Oa 5, Oa 4 52 »

Genom en dylik sänkning av pensionsåldern skulle den svenska krigsmakten

också erhålla ett väl behövligt tillskott till sin reserv av högt skoiade och

erfarna officerare.

I sammanhang med en sådan utredning torde det också vara lämpligt

undersöka, örn icke befordringsprinciperna för officerare till och med kaptens

grad borde underkastas en revision, som tillåter en officer av mera framstående

militär duglighet att tidigare än nu som regel är fallet befordras till

högre grad. Ett dylikt hänsynstagande till andra befordringsgrunder än

tjänsteår och »tur» vid regementet skulle helt visst bliva en nyttig sporre för

dessa officerare, giva dem mera av framåtanda och initiativkraft samt bidraga

till en bättre och bredare rekrytering av hela vår officerskår.

I skrivelse till Kungl. Majit den 14 februari 1941 har överbefälhavaren över

rikets försvarskrafter anfört i huvudsak följande.

Det vore ett statens intresse av vital betydelse, att den vid krigsmakten på

aktiv stat anställda personalen besutte sådan tjänstduglighet, att den på ett

fullt tillfredsställande sätt kunde fullgöra med innehavande beställning i fred

förenade tjänsteåligganden ävensom i krig bestrida mot beställningen svarande

krigsbefattning. Beställningshavare, som icke fyllde i sådant hänseende

uppställda krav, borde utan omgång kunna skiljas från sin beställning på

aktiv stat, så att beställningen kunde liesättas med för densamma mera lämpad

person. Särskilt gällde detta beställningshavare i chefsbefattning från lägsta

regementsofficersgraden och uppåt samt likställda civilmilitärer. Gällande

lagstiftning gåve emellertid endast snävt begränsade möjligheter till önskvärd

utgallring från aktiv stat före pensionsåldern. Såsom förutsättning för

skyldighet att på grund av olycksfall m. m. i tjänsten eller sjukdom m. m.

avgå från tjänsten stadgades nämligen i militära tjänstepensionsreglementet,

11 § 1 mom. b) och c), att beställningshavare skall hava prövats icke lämpligen

kunna tjänstgöra i annan befattning vid försvarsväsendet, till vilken han

må vara pliktig att låta förflytta sig. I den mån sådan beställningshavare icke

är helt urståndsatt att utföra något arbete, syntes han således icke hava

skyldighet att avgå från tjänsten utan endast att låta förflytta sig till annan

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr (i-i.

3

befattning. Då det gällde att städse ur försvarsväsendet kunna utvinna största

möjliga effekt, kunde ifrågavarande begränsning i beställningshavares skyldighet

att avgå från tjänsten icke vara förenlig med statsnyttans intresse. Det

borde därför förefinnas möjlighet att från beställning på aktiv stat kunna

utan tidsutdräkt avskilja även den som, ehuru användbar för viss tjänstgöring,

dock befunnes oförmögen att på ett tillfredsställande sätt bestrida

den beställning han innehade på aktiv stat. Det i tjänstepensionsreglementet

(11 § 3 mom.) åt Kungl. Hajd lämnade medgivandet att entlediga beställningshavare,

som av annan anledning befunnes urståndsatt att fullgöra sina

tjänsteåligganden, vore likaledes begränsat genom föreskriften att sådant

entledigande finge förekomma endast under den sista femårsperioden före

pensionsåldern. Ett borttagande av nyssnämnda begränsning komme icke att

bereda möjlighet att i tillräcklig omfattning från aktiv stat avskilja varje

beställningshavare, som icke fyllde kvalitetskraven. Det syntes nämligen icke

möjligt att till detta författningsruin hänföra beställningshavare, vilka åtminstone

till formen fullgjorde sin tjänst i fredstid men ändock icke fyllde

måttet för de krav, som bestridandet av beställningen uppställde, eller vilka

icke ansåges kunna bekläda mot beställningen svarande krigsbefattning, men

likväl kunde användas i annan mindre krävande eller mindre ansvarsfull på

aktiv stat icke uppförd befattning vid försvarsväsendet. Det vore emellertid

av stor betydelse, att även sådana beställningshavare kunde avskiljas från

aktiv stat. Ett sådant avskiljande kunde icke ske genom tillämpning av pensionsreglementets

bestämmelser örn förtidspensionering. En tillfredsställande

lösning syntes heller icke kunna erhållas genom förändring av pensionsåldern.

Föreskrifterna örn avgång från aktiv stat borde därför enligt överbefälhavarens

mening fullständigas på sådant sätt, att de beredde en ökad

möjlighet till utgallring av de ur tjänstens synpunkt mindre användbara

oberoende av deras ålder.

Under åberopande av vad sålunda och i övrigt anförts har överbefälhavaren

hemställt, att Kungl. Majit måtte dels föranstalta örn utarbetande,

enligt vissa i skrivelsen närmare angivna grunder, av bestämmelser angående

till militära avlöningsreglementet hänförliga beställningshavare av regementsofficers-

eller högre grad samt motsvarande civilmilitära beställningshavares

försättande i disponibilitet mot åtnjutande av expektansarvode, dels ock till

prövning upptaga frågan om vissa i skrivelsen närmare angivna ändringar i

militära tjänstepensionsreglementet.

I anledning av överbefälhavarens ifrågavarande framställning har Kungl.

Majit genom beslut den 21 mars 1941 bemyndigat chefen för försvarsdepartementet

att uppdraga åt presidenten i kammarrätten N. -T. E. Quensel och expeditionschefen

i finansdepartementet E. A. Westling att inom departementet

biträda med utredning rörande lämpligheten av och möjligheterna för ett

genomförande helt eller delvis av de i överbefälhavarens förenämnda skrivelse

åsyftade åtgärderna ävensom att, om och i den mån utredningen därtill giver

anledning, till Kungl. Majit inkomma med förslag till bestämmelser i ämnet.

De synpunkter med avseende å principerna för befordran och pensionering

inom krigsmakten, vilka beröras i förevarande motioner, hava synts utskottet

vara förtjänta, av närmare övervägande. Från utskottets sida är fördenskull icke

något att erinra mot att de nu väckta spörsmålen göras till föremål för särskild

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 64.

undersökning. Emellertid pågår för närvarande, såsom i det föregående

nämnts, genom särskilt tillkallade sakkunniga utredning rörande lämpligheten

av och möjligheterna för ett genomförande av vissa utav överbefälhavaren

över rikets försvarskrafter ifrågasatta åtgärder i syfte att i större

utsträckning än för närvarande åstadkomma utgallring av ur tjänstens synpunkt

mindre användbara militära och civilmilitära beställningshavare, oberoende

av deras ålder, genom deras försättande i disponibilitet. I samband

härmed torde vissa av överbefälhavaren framförda förslag till ändringar i

militära tjänstepensionsreglementet komma att prövas av de sakkunniga. Då

utredningen således berör förhållanden, vilka i viss mån sammanhänga med

de i motionerna väckta spörsmålen, förutsätter utskottet, att i anslutning till

utredningen jämväl dessa frågor tagas under omprövning och att därvid beaktas

de olika synpunkter, som beröras i motionerna, Vid sådant förhållande synas

förevarande motioner ej böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att förevarande motioner I: 77 och II: 139 ej må till någon

riksdagens åtgärd föranleda,

Stockholm den 10 juni 1941.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD AKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Berling, Nordborg, Friggeråker*,

Nilsson i Mölndal, Sundvik*, Andersson i Jäger* och Albertsson;

från andra kammaren: herrar Holmgren, Paulsen, Andersson i Falkenberg,

K. A. Westman, Gustavson i Västerås, Andersson i Munkal jungby, Hilding och

Sundberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1041. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.