Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om höjning av livräntan till personer, som i militärtjänst ådragit sig varaktig invaliditet eller sjukdom.

1941-06-17 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1941:73, Utlåtande i anledning av väckta motioner om höjning av livräntan till personer, som i militärtjänst ådragit sig varaktig invaliditet eller sjukdom.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 73.

3

Nr 73.

Ankom till riksdagens kansli den 17 juni 1941 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om höjning av livräntan

till personer, som i militärtjänst ådragit sig varaktig

invaliditet eller sjukdom.

I två inom riksdagen väckta likalydande motioner, den ena inom första

kammaren under nr 155 av herrar Holstenson och Persson och den andra

inom andra kammaren under nr 202 av herrar Nilson i Spånstad och Pettersson

i Dahl, har hemställts, »att riksdagen ville hos Kungl. Maj:t göra

framställning om utredning och förslag angående skälig höjning av de belopp,

som i form av s. k. livränta utgå till dem som i militärtjänst ådragit sig

varaktig invaliditet eller sjukdom».

Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet hänvisa

till motionen I: 155.

Över förevarande motioner har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat

utlåtande från riksförsäkringsanstalten, som anfört följande:

Nu gällande bestämmelser angående ersättning till i förenämnda motioner

avsedda personer innefattas i kungl, förordningen den 18 juni 1927 om

ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

vilken förordning trädde i kraft den 1 januari 1928. Genom denna förordning

upphävdes den äldre förordningen i ämnet av den 18 juni 1909, dock

skola ersättningsanspråk, som grundas på olycksfall, som inträffat eller

sjukdom som yppats före den 1 januari 1928, bedömas enligt äldre bestämmelser.

Enligt de äldre bestämmelserna utgick vid förlust av arbetsförmågan livränta

med 450 kronor, vilket belopp sedermera definitivt höjdes till 900 kronor

genom kungl, förordningen den 18 juni 1925 (nr 268).

Enligt bestämmelserna i 1927 års militärersättningsförordning däremot

skall, örn olycksfallet efter upphörande av därav förorsakad sjukdom medfört

under längre eller kortare tid bestående förlust eller nedsättning av arbetsförmågan,

i ersättning utgivas livränta under tiden å ett årligt belopp,

motsvarande vid förlust av arbetsförmågan två tredjedelar av den skadades

årliga arbetsförtjänst och vid nedsättning av arbetsförmågan det lägre belopp,

som svarar emot nedsättningen. Då den årliga arbetsförtjänsten enligt

8 § i förordningen för värnpliktiga skall antagas utgöra 2 160 respektive

1 764 kronor, kan livränta vid förlust av arbetsförmågan utgå med två tredjedelar

av sagda belopp eller med 1 440 kronor respektive 1 176 kronor. För

fast anställt manskap skall den årliga arbetsförtjänsten beräknas efter de

grunder, som stadgas i olycksfallsförsäkringslagen. Då arbetsförtjänsten enligt

av Kungl. Försäkringsrådet fastställd praxis beräknas till lägst 1 800 kronor,

utgår livränta vid förlust av arbetsförmågan med lägst 1 200 och högst

2 000 kronor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 73.

Utskottet.

Vid förlust av arbetsförmågan må livräntan, när den skadades tillstånd

kräver särskild vård, med hänsyn härtill bestämmas till högre belopp än

nyss sagts; dock ej överstigande beloppet av den årliga arbetsförtjänsten.

Vad ovan sagts angående olycksfall gäller även under militärtjänstgöring

ådragen sjukdom, som ej föranletts av olycksfall.

Riksförsäkringsanstalten har den 27 februari 1941 avgivit underdånigt utlåtande

i anledning av sociala försvarsberedskapskommitténs betänkande

del III med förslag till krigspensionsförordning m. m. Därest kommitténs förslag,

som, bland annat, innebär förändrade grunder för beräknandet av ersättning

vid invaliditet, vinner bifall, torde det vara att förvänta, att bestämmelserna

i 1927 års militärersättningsförordning i nu berörda hänseenden

bliva föremål för revision.

På grund härav torde behandlingen av de i förevarande motioner berörda

spörsmålen enligt riksförsäkringsanstaltens förmenande böra anstå, till dess

militärersättningsförordningen blir föremål för omarbetning.

Utskottet får erinra, att Kungl. Majit i proposition nr 290 till innevarande

riksdag bland annat framlagt förslag i fråga örn provisorisk förbättring av

ersättningen till värnpliktiga m. fl. vid skador till följd av olycksfall under

militärtjänstgöring m. m. Propositionen har av bankoutskottet tillstyrkts i

utskottets förut denna dag avgivna utlåtande nr 71. Det i propositionen sålunda

framlagda förslaget är avsett att i avvaktan på utarbetandet av slutliga

bestämmelser i ämnet, varom utredning för närvarande pågår inom

socialdepartementet, bereda en tillfällig förbättring av de förmåner, vilka

enligt nu gällande författningar tillkomma dem, som under tjänstgöring vid

neutralitetsvakten drabbas av kroppsskador. Därest förslaget vinner riksdagens

bifall, torde något aktuellt behov av förhöjda ersättningar i enlighet med

motionärernas förslag, vilket åsyftar en revision av bestämmelserna i 1927

års militärersättningsförordning, knappast föreligga. På grund härav torde

förevarande motioner ej för närvarande böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

Anmärkas må i detta sammanhang, att en omarbetning av militärersättningsförordningen

på sätt i motionerna ifrågasatts lärer böra komma

till stånd först i samband med en blivande överarbetning av olycksfallsförsäkringslagen.

På grund av vad sålunda anförts torde de väckta motionerna icke för närvarande

böra föranleda någon riksdagens åtgärd. Utskottet hemställer förty,

att förevarande motioner 1: 155 och II: 202 ej må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 17 juni 1941.

På bankoutskottets vägnar:

BJ. HOLMGREN.

Närvarande: se anteckning å utlåtandet nr 71.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.