Utlåtande i anledning av väckta motioner om höjning av livräntan till personer, som i militärtjänst ådragit sig varaktig invaliditet eller sjukdom.
1941-06-17 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1941:73, Utlåtande i anledning av väckta motioner om höjning av livräntan till personer, som i militärtjänst ådragit sig varaktig invaliditet eller sjukdom.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 73.
3
Nr 73.
Ankom till riksdagens kansli den 17 juni 1941 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om höjning av livräntan
till personer, som i militärtjänst ådragit sig varaktig
invaliditet eller sjukdom.
I två inom riksdagen väckta likalydande motioner, den ena inom första
kammaren under nr 155 av herrar Holstenson och Persson och den andra
inom andra kammaren under nr 202 av herrar Nilson i Spånstad och Pettersson
i Dahl, har hemställts, »att riksdagen ville hos Kungl. Maj:t göra
framställning om utredning och förslag angående skälig höjning av de belopp,
som i form av s. k. livränta utgå till dem som i militärtjänst ådragit sig
varaktig invaliditet eller sjukdom».
Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet hänvisa
till motionen I: 155.
Över förevarande motioner har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat
utlåtande från riksförsäkringsanstalten, som anfört följande:
Nu gällande bestämmelser angående ersättning till i förenämnda motioner
avsedda personer innefattas i kungl, förordningen den 18 juni 1927 om
ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
vilken förordning trädde i kraft den 1 januari 1928. Genom denna förordning
upphävdes den äldre förordningen i ämnet av den 18 juni 1909, dock
skola ersättningsanspråk, som grundas på olycksfall, som inträffat eller
sjukdom som yppats före den 1 januari 1928, bedömas enligt äldre bestämmelser.
Enligt de äldre bestämmelserna utgick vid förlust av arbetsförmågan livränta
med 450 kronor, vilket belopp sedermera definitivt höjdes till 900 kronor
genom kungl, förordningen den 18 juni 1925 (nr 268).
Enligt bestämmelserna i 1927 års militärersättningsförordning däremot
skall, örn olycksfallet efter upphörande av därav förorsakad sjukdom medfört
under längre eller kortare tid bestående förlust eller nedsättning av arbetsförmågan,
i ersättning utgivas livränta under tiden å ett årligt belopp,
motsvarande vid förlust av arbetsförmågan två tredjedelar av den skadades
årliga arbetsförtjänst och vid nedsättning av arbetsförmågan det lägre belopp,
som svarar emot nedsättningen. Då den årliga arbetsförtjänsten enligt
8 § i förordningen för värnpliktiga skall antagas utgöra 2 160 respektive
1 764 kronor, kan livränta vid förlust av arbetsförmågan utgå med två tredjedelar
av sagda belopp eller med 1 440 kronor respektive 1 176 kronor. För
fast anställt manskap skall den årliga arbetsförtjänsten beräknas efter de
grunder, som stadgas i olycksfallsförsäkringslagen. Då arbetsförtjänsten enligt
av Kungl. Försäkringsrådet fastställd praxis beräknas till lägst 1 800 kronor,
utgår livränta vid förlust av arbetsförmågan med lägst 1 200 och högst
2 000 kronor.
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 73.
Utskottet.
Vid förlust av arbetsförmågan må livräntan, när den skadades tillstånd
kräver särskild vård, med hänsyn härtill bestämmas till högre belopp än
nyss sagts; dock ej överstigande beloppet av den årliga arbetsförtjänsten.
Vad ovan sagts angående olycksfall gäller även under militärtjänstgöring
ådragen sjukdom, som ej föranletts av olycksfall.
Riksförsäkringsanstalten har den 27 februari 1941 avgivit underdånigt utlåtande
i anledning av sociala försvarsberedskapskommitténs betänkande
del III med förslag till krigspensionsförordning m. m. Därest kommitténs förslag,
som, bland annat, innebär förändrade grunder för beräknandet av ersättning
vid invaliditet, vinner bifall, torde det vara att förvänta, att bestämmelserna
i 1927 års militärersättningsförordning i nu berörda hänseenden
bliva föremål för revision.
På grund härav torde behandlingen av de i förevarande motioner berörda
spörsmålen enligt riksförsäkringsanstaltens förmenande böra anstå, till dess
militärersättningsförordningen blir föremål för omarbetning.
Utskottet får erinra, att Kungl. Majit i proposition nr 290 till innevarande
riksdag bland annat framlagt förslag i fråga örn provisorisk förbättring av
ersättningen till värnpliktiga m. fl. vid skador till följd av olycksfall under
militärtjänstgöring m. m. Propositionen har av bankoutskottet tillstyrkts i
utskottets förut denna dag avgivna utlåtande nr 71. Det i propositionen sålunda
framlagda förslaget är avsett att i avvaktan på utarbetandet av slutliga
bestämmelser i ämnet, varom utredning för närvarande pågår inom
socialdepartementet, bereda en tillfällig förbättring av de förmåner, vilka
enligt nu gällande författningar tillkomma dem, som under tjänstgöring vid
neutralitetsvakten drabbas av kroppsskador. Därest förslaget vinner riksdagens
bifall, torde något aktuellt behov av förhöjda ersättningar i enlighet med
motionärernas förslag, vilket åsyftar en revision av bestämmelserna i 1927
års militärersättningsförordning, knappast föreligga. På grund härav torde
förevarande motioner ej för närvarande böra föranleda någon riksdagens åtgärd.
Anmärkas må i detta sammanhang, att en omarbetning av militärersättningsförordningen
på sätt i motionerna ifrågasatts lärer böra komma
till stånd först i samband med en blivande överarbetning av olycksfallsförsäkringslagen.
På grund av vad sålunda anförts torde de väckta motionerna icke för närvarande
böra föranleda någon riksdagens åtgärd. Utskottet hemställer förty,
att förevarande motioner 1: 155 och II: 202 ej må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 17 juni 1941.
På bankoutskottets vägnar:
BJ. HOLMGREN.
Närvarande: se anteckning å utlåtandet nr 71.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.