Utlåtande i anledning av väckt motion örn åtgärder för effektivare utnyttjande av arbetstiden för befattningshavare i statens tjänst.
1941-02-01 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 2TU 1941:1, Utlåtande i anledning av väckt motion örn åtgärder för effektivare utnyttjande av arbetstiden för befattningshavare i statens tjänst.
Dokumentets text
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 1.
1
Nr 1.
Ankom till riksdagens kansli den 7 februari 1941 kl. 2 e. m.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande i anledning
av väckt motion örn åtgärder för effektivare utnyttjande
av arbetstiden för befattningshavare i statens
tjänst.
I en inom riksdagens första kammare väckt, till dess andra tillfälliga utskott
hänvisad motion, nr 39, har herr Bengtsson m. fl. anhållit, att riksdagen
måtte hemställa, att Kungl. Majit skyndsamt ville föranstalta om utredning
angående åtgärder för kontroll över att stadgad arbetstid för befattningshavare
i statens tjänst iakttages.
Inom andra kammaren har en likalydande motion, II: 68, väckts av herrar
Hallén och Lindmark.
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen I: 39.
I motionen har erinrats om att i två likalydande motioner vid 1940 års
lagtima riksdag (I: 110 och II: 168) framställning gjorts om utökning av den
stadgade arbetstiden för befattningshavare i statens tjänst. Dessa motioner
utmynnade i en hemställan, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit
anhålla örn ändring i gällande instruktion, arbetsordningar m. m., så att
arbetstiden för befattningshavare i statens tjänst ökades från 42 timmar till
48 timmar per vecka samt under s. k. sommartid från 33 timmar till 39
timmar för vecka.
Statsutskottet, som erhöll berörda två motioner för förberedande behandling,
inhämtade yttrande från allmänna lönenämnden. I överensstämmelse
med vad statsutskottet yttrat i sitt i anledning av motionerna avgivna utlåtande
(nr 168), anförde riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit den 28 maj
1940 (nr 293) följande:
»Av allmänna lönenämndens utlåtande framgår, att en generell utökning
av arbetstiden för statens tjänstemän till 48 timmar per vecka skulle erhålla
en jämförelsevis begränsad räckvidd. Dels bava nämligen genom särskilda
kungörelser för stora delar av statsförvaltningen meddelats föreskrifter om
längre daglig arbetstid än 7 timmar, dels förekommer i övrigt en faktisk
övertidstjänstgöring utan särskild ersättning i betydande omfattning. I allmänhet
inrymma ämbetsverkens instruktioner även befogenhet för vederbörande
verk eller närmaste förman, att, då göromålens gång det kräver,
påkalla nödig utsträckning av arbetstiden. Såvitt riksdagen kunnat finna,
lägga gällande avlöningsreglementen för civilförvaltningen icke heller hinder
i vägen för Kungl. Majit att, därest Kungl. Majit med hänsyn till omständig
Bihang
till riksdagens protokoll 1941. 12 sami. 2 avd. haft. Nr 1.
Motionen
1940 års
riksdag.
2 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 1.
heterna så skulle anse nödvändigt, för längre eller kortare perioder meddela
föreskrifter om utökning av den dagliga tjänstgöringstiden. Under sådana
förhållanden är riksdagen för sin del icke benägen att i anledning av ifrågavarande
motioner påkalla en generell utvidgning av arbetstiden för statens
tjänstemän till 48 timmar per vecka.
Enligt riksdagens mening torde emellertid möjligheter föreligga alt inom
ramen för den nu tillämpade 7-timmarsdagen uppnå ett effektivare utnyttjande
av arbetstiden än för närvarande vanligen är fallet, varigenom motionernas
syfte skulle i viss mån kunna tillgodoses. I sådant hänseende synes
det riksdagen förtjäna övervägas, huruvida icke en mera enhetlig och rationell
uppdelning av den dagliga arbetstiden skulle kunna åvägabringas genom
införande i möjligaste mån av en för tjänstemännen gemensam, lämpligt
förlagd måltidsrast, som icke torde böra understiga en timme. Vidare
vill riksdagen rikta uppmärksamheten på den förkortning av arbetstiden,
som enligt gällande instruktioner för flertalet ämbetsverk må äga rum under
sommaren för en tid av högst tre månader. Genom att begränsa utnyttjandet
av denna s. k. sommartid förslagsvis till högst två månader för år eller
på annat sätt torde en icke obetydlig besparing i arbetskraft och utgifter
stå att vinna. Måhända kunna även andra åtgärder i förevarande syfte
komma i fråga. Då riksdagen finner det vara av vikt, att nu berörda spörsmål
snarast göras till föremål för närmare prövning, har riksdagen ansett
sig böra hos Kungl. Majit hemställa örn skyndsamt övervägande av frågan
örn ett effektivare utnyttjande av arbetstiden för statens tjänstemän samt
om vidtagande av de åtgärder, som därav kunna föranledas.
Under åberopande härav får riksdagen i anledning av motionerna I: 110
och II: 168 anhålla, att Kungl. Majit ville med beaktande av vad här ovan
anförts skyndsamt överväga, huruvida och i vad mån ett effektivare utnyttjande
av arbetstiden för befattningshavare i statens tjänst må kunna äga
rum, samt vidtaga de åtgärder, som därav kunna föranledas.»
Åtgärder av Riksdagens berörda skrivelse har enligt Kungl. Majits beslut den 22 no
Kungl.
Maj:t vember 1940 överlämnats till den inom finansdepartementet tillsatta beredningen
rörande begränsningar i statsutgifterna för att tagas i övervägande
vid fullgörande av beredningens uppdrag.
Vidare har Kungl. Majit, såsom i den till behandling nu föreliggande
motionen ock framhålles, genom kungörelse den 31 maj 1940, nr 397, förordnat
örn begränsning under år 1940 av den i vederbörande instruktioner
statsmyndigheterna givna befogenheten att under sommarmånaderna inskränka
arbetstiden för sådana statens befattningshavare, för vilka arbetstiden
är bestämd till 7 timmar dagligen eller 42 i veckan.
Utskottet. Lika med motionärerna anser utskottet det vara av största vikt, att de
statsanställdas arbetstid effektivt utnyttjas och att erforderlig kontroll häröver
upprättliålles. Att det på vissa håll brister härutinnan framgår av den
utav riksdagens revisorer den 15 december 1940 avgivna berättelsen. Utskottet
anser därför syftet med motionen erkännansvärt. Så sent som år
1940 har emellertid som ovan framhållits riksdagen gjort framställning till
Kungl. Majit i fråga örn ett effektivare utnyttjande av de statsanställdas
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 1.
3
arbetstid, vilken framställning nyligen överlämnats till den inom finansdepartementet
tillsatta besparingsberedningen. Vid detta förhållande och då
utskottet förutsätter att vid den fortsatta behandlingen av denna fråga uppmärksamhet
jämväl kommer att ägnas de av motionärerna berörda kontrollåtgärderna,
anser utskottet att någon framställning till Kungl. Majit i anledning
av motionen icke påkallas.
Utskottet får därför hemställa,
att ifrågavarande motion icke måtte till någon första kammarens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 1 februari 1941.
På utskottets vägnar:
O. A. NORDBORG.
Närvarande: herrar Nordborg, Heuman, Gottfrid Karlsson, Franzon, Näsström,
Anton Svensson, Nils Elowsson och Wennqvist.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.