Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående skyldighet att i vissa fall verkställa odling av sockerbetor jämte i ämnet väckta motioner.

1941-04-02 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1941:24, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående skyldighet att i vissa fall verkställa odling av sockerbetor jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 24.

1

Nr 24.

Ankom till riksdagens kansli den 2 april 1941 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag angående skyldighet att i vissa fall verkställa

odling av sockerbetor jämte i ämnet väckta motioner.

I en till riksdagen den 31 mars 1941 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad

proposition, nr 184, har Kungl. Majit, under åberopande av bilagda

i statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen alt antaga vid

propositionen fogat förslag till lag angående skyldighet i vissa fall att verkställa

odling av sockerbetor.

Författningsförslaget är av följande lydelse:

»Förslag

till

lag angående skyldighet att i vissa fall verkställa odling

av sockerbetor.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Har under år 1940 å fastighet för avsalu odlats sockerbetor, vare fastighetens

brukare, där icke befrielse enligt 3 § medgivits, skyldig att jämväl

under år 1941 för leverans till köpare, som Konungen anvisar, verkställa

sådan odling å en areal, som motsvarar minst 75 procent av den under förstnämnda

år för sockerbetsodling brukade arealen.

Kommer uppgörelse om priset å sockerbetor icke till stånd, bestämmes

detta av fem skiljemän, vilka utses två av Konungen och två av styrelsen för

Sveriges betodlares centralförening u. p. a. samt den femte av de sålunda utsedda

gemensamt. Vinnes ej enighet om valet av femte skiljeman, utses

denne av Konungen. Underlåter föreningens styrelse att inom skälig tid utse

skiljemän, skola dessa i stället utses av lantbruksstyrelsen.

2 §■

Har någon, som enligt 1 § är skyldig att odla sockerbetor, genom anslutning

till organisation eller eljest ingått särskild förbindelse med avseende å

odling eller försäljning av sockerbetor, vare sådan förbindelse utan verkan.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 10 sami. Nr 24. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 24.

3 §.

Befrielse från skyldighet att verkställa odling som i 1 § avses må, då särskilda

skäl därtill äro, medgivas av statens livsmedelskommission eller efter

dess bemyndigande av vederbörande kristidsstyrelse. Såsom dylika skäl må

främst räknas, att sådan ändring i odlingsförhållandena inträffat i fråga om

den fastighet, varå odlingen skall ske, att dess verkställande icke skäligen

kan påfordras eller att livsmedelskommissionen med hänsyn till den å fastigheten

tillämpade odlingsplanen eller av liknande anledning finner annan

brukning av jorden böra ske.

Ansökan om befrielse från odlingsskyldighet skall ingivas till kristidsnämnden

i orten, som har att med eget yttrande och erforderlig utredning

skyndsamt överlämna handlingarna i ärendet till kristidsstyrelsen.

4 §.

Underlåter någon att verkställa odling av sockerbetor, som enligt denna

lag åligger honom, straffes med böter från och med femtio till och med

fyrahundra kronor för varje hektar, som han underlåtit att odla.

Underlåter den som odlat sockerbetor att fullgöra honom enligt 1 § åliggande

leveransskyldighet, dömes till dagsböter.

5 §.

Brott mot denna lag må av allmän åklagare åtalas allenast efter angivelse

av statens livsmedelskommission.

6 §•

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla Kronan.

7 §•

Konungen äger meddela erforderliga föreskrifter om tillämpningen av

denna lag.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.»

Beträffande utredningen i ärendet hänvisas till propositionen.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft två inom riksdagen

väckta, till utskottet hänvisade likalydande motioner, nämligen I: 200

av herr Gränebo m. fl. samt 11:269 av herr Svensson i Grönvik m. fl., vari

hemställts, att riksdagen ville avslå Kungl. Maj:ts proposition 184 samt i

skrivelse till regeringen förorda en överenskommelse med betodlarnas organisationer

om sockerbetsodling på grundval av ett pris av kr. 4: 30 per 100

kg 16-procentiga betor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 24. 3

Angående de skäl, som anförts till stöd för motionerna, får utskottet hänvisa

till dessa.

Sockernäringen i Sverige har under en följd av år åtnjutit statsmakternas

stöd i form av särskilda åtgärder vid sidan av tullskyddet. Från och med

1932 innebära dessa åtgärder i huvudsak, att den inhemska sockerindustrien

tillförsäkrats ensamrätt i fråga örn införsel av socker mot skyldighet att vid

inköp av sockerbetor och försäljning av socker tillämpa vissa angivna priser

och bestämmelser. Sockerindustrien i landet har tidigare varit representerad

av två bolag, Svenska sockerfabriksaktiebolaget och mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag,

med vilka staten slutit särskilda skriftliga kontrakt av

nyss angiven innebörd. Under 1936 inträdde en förändring såtillvida, att

mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag uppgick i Svenska sockerfabriksaktiebolaget.

De nuvarande stödåtgärderna, grundade å ett kontrakt mellan

sistnämnda bolag och staten, gälla för tiden till och med den 31 juli 1941.

De ha tillkommit i överensstämmelse med beslut av 1940 års lagtima riksdag

(prop. nr 189; r. skr. nr 159).

I samband med förhandlingarna angående 1941 års sockerproduktion

tillsatte Kungl. Majit den 7 februari 1941 en särskild kommission för frågans

behandling. Till medlemmar i kommissionen utsågos landshövdingen Carl

Mannerfelt, tillika ordförande, dåvarande t. f. generaldirektören Axel Gjöres,

statssekreteraren Nils Malmfors, direktören Hjalmar Carlborn och direktören

Hjalmar Degerstedt. Kommissionen har enligt medgivande av chefen

för jordbruksdepartementet anlitat biträde av agronomen Nils M. Heidendahl

såsom sekreterare, auktoriserade revisorn A. Ljunggren vid behandlingen

av vissa sockerbolaget berörande frågor samt professor Åke Åkerman,

Svalöv, och agronomen Nilsson, Svalöv, beträffande utredningar om

produktionskostnaderna vid betodlingen.

I skrivelse till chefen för jordbruksdepartementet har kommissionen lämnat

redogörelse för kommissionens verksamhet.

Departementschefen har enligt statsrådsprotokollet för den 28 mars 1941

i ärendet anfört följande:

»Statsmakterna ha såsom framgår av vad förut anförts under senare

år lämnat sockernäringen ett kraftigt stöd. I anslutning härtill har viss

reglering av socker- och betpriserna ägt rum. Till grund för regleringsanordningarna

ligger ett avtal mellan slaten och svenska sockerfabriksaktiebolaget

om att bolaget enligt vissa bestämmelser tillförsäkras ensamrätt till import

av socker mot det att bolaget inbjuder lill teckning av kontrakt angående sockerbetsodling

i enlighet med av staten godkända grunder samt vidare att bolaget

förbinder sig att ej låta någon betodlare ingå betodlingskontrakt till

det av staten bestämda betpriset, med mindre odlaren avlämnar viss förbindelse

angående betarbetarlönerna. En förutsättning för alt denna uppgörelse

mellan bolaget och slaten skall kunna genomföras är att överenskommelse

träffats med betodlarna angående sockerbetspriset. Tidigare under åren har

en dylik uppgörelse alltid kommit till stånd. Avsikten har varit att även un
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 24.

der nästa konsumtionsår reglera sockerodlingen efter i huvudsak samma

grunder som för närvarande. För att för år 1941 förbereda denna fråga tillsattes

den 7 fehman 1941 av Kungl. Majit en särskild kommission för att förhandla

med parterna rörande 1941 års sockerbetsodling. Oaktat förhandlingar

i saken sedan dess bedrivits, har uppgörelse hittills icke träffats och enligt

vad kommissionen upplyst torde utsikter icke för närvarande förefinnas att

få en överenskommelse till stånd om betpriset. Kommissionen har för betodlarnas

representanter framlagt ett förslag, innebärande i huvudsak

att odlare, som år 1941 tecknar en sockerareal av minst 85 procent

av 1940 års areal, skall erhålla 4 kronor för deciton 16-procentiga

betor med vanligt tillägg för högre sockerhalt och att för övriga odlare

sagda grundpris skall bliva 3 kronor 70 öre per deciton. I anslutning

till förslaget meddelade kommissionen betodlarrepresentanterna att detta

förslag innefattade kommissionens längst gående erbjudande och att, därest

detsamma ej godtoges, kommissionen icke kunde åtgöra något vidare i betodlingsfrågan

för år 1941. Kommissionens förslag har förkastats av betodlarnas

representanter, vilka såsom förut omnämnts begärt ett pris av 4 kronor

75 öre för deciton. Ytterligare förhandlingar lia ägt rum inför vissa av statsrådets

ledamöter, varvid såsom ett sista förslag till betodlarna erbjudits följande

villkor, nämligen antingen ett fixerat pris per 100 kilogram 16-procentiga

betor av 4 kronor 10 öre eller ett garanterat pris av 4 kronor med

möjlighet för en omprövning längre fram genom skiljedomsförfarande,

huruvida ett högre pris kan anses motiverat med hänsyn till de förändringar

som kunna inträda i de för prisets beräkning väsentliga faktorerna. Med

hänsyn till den allmänna prispolitik som för närvarande bedrives synes det

av betodlarna begärda priset icke kunna godtagas.

För den händelse förhandlingarna rörande sockerbetspriset skulle slutgiltigt

stranda, vilket synes vara att befara, skulle detta medföra mycket allvarliga

konsekvenser för årets sockerbetsodling. Vid den sålunda uppkomna

situationen kunna statsmakterna uppenbarligen icke låta bero. Åtgärder

måste otvivelaktigt från statsmakternas sida vidtagas för att säkerställa

landets försörjning med socker. Då några möjligheter att importera denna

vara för närvarande icke föreligga, blir det nödvändigt att tillse, att de för

landets förseende med socker erforderliga odlingarna inom landet äga rum.

Härvid kunna flera utvägar tänkas komma till användning. Sålunda kunde

man tänka sig att staten själv med stöd av förfoganderättslagen finge i sin

hand de erforderliga arealerna och därefter själv ombesörjde odlingen. Denna

utväg innefattar emellertid så stora olägenheter och svårigheter att densamma

icke lämpligen bör ifrågakomma. Överhuvud synes med hänsyn till den

stora räckvidd ifrågavarande reglering kommer att få icke ändamålsenligt

att mera allmänt använda förfoganderättslagens bestämmelser utan en sär

skild lagstiftning torde vara att föredraga. En utväg för lösande av frågan

torde under sådana förhållanden vara att brukare av fastighet, varå under år

1940 odlats sockerbetor, förpliktas vid lämplig påföljd att under innevarande

år verkställa dylik odling. Enligt min uppfattning synes detta vara en

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 24.

5

framkomlig väg, därvid jag förutsätter, att statsmakterna vidtaga åtgärder

för anskaffande av för odlingarna erforderlig arbetskraft. Jag förordar

därför, att åtgärder vidtagas för att få till stånd en lagstiftning i nyssnämnt

syfte.

Den av mig nu ifrågasatta lagstiftningen synes i huvudsak böra vara av

följande innehåll. Odlare, som under förra året odlat sockerbetor, bör principiellt

såsom förut berörts vara skyldig att aven under innevarande år verkställa

dylik odling under förutsättning att han alltjämt brukar fastigheten.

Att ålägga honom att verkställa odling å lika stor areal som föregående år

torde vara varken behövligt eller skäligt. Det torde vara tillräckligt, att han

förpliktas att å en areal, som motsvarar 75 procent av den under år 1940

odlade arealen, odla sockerbetor. Har fastighet, å vilken betodling under år

1940 skett, försålts, torde samma förpliktelse böra åvila den nye ägaren. Att

i själva den tilltänkta lagen närmare angiva huru odlingen skall ske låter sig

svårligen göra. Det torde vara lämpligast, att Kungl. Majit erhåller befogenhet

att i särskilda tillämpningsföreskrifter härom förordna.

För att ifrågavarande lagstiftning skall få avsedd effektivitet torde det

böra åligga vederbörande betodlare att leverera de odlade sockerbetorna till

köpare som Kungl. Majit anvisar. Även rörande leveransvillkoren synes

Kungl. Majit böra erhålla fullmakt att besluta. Beträffande frågan om försäljningspriset

synes dock ej lämpligt att avgörandet skall träffas av Kungl.

Majit. En ändamålsenlig anordning torde kunna vinnas genom användning

av skiljedomsförfarande. Priset synes sålunda böra bestämmas av fem skiljemän,

av vilka Kungl. Majit och betodlarnas organisation utse två var och

dessa gemensamt den femte. Vinnes ej enighet örn valet av femte skiljeman,

skall denne utses av Kungl. Majit. För den händelse organisationen underlåter

att inom skälig tid utse skiljemän, skola dessa i stället utses av lantbruksstyrelsen.

Ett stadgande av nu angiven innebörd torde böra intagas i lagen.

I fråga örn det lägsta betpriset per deciton 16-procentiga betor torde man

emellertid böra utgå från att detta icke bör understiga det av medlingskommissionen

föreslagna eller 4 kronor vid betodling av minst 85 procent av

fjolårets areal och eljest 3 kronor 70 öre.

Enligt de stadgar som gälla för betodlarföreningen är betodlare, som tillhör

föreningen, pliktig att ställa sig dennas föreskrifter rörande odling och

försäljning av sockerbetor till efterrättelse. Uppenbarligen måste en dylik

förpliktelses giltighet upphöra i och med den nu ifrågasatta lagstiftningen.

Ett stadgande härom synes böra intagas i lagen.

Givet är, att det kan föreligga skäl, som kommer det att framstå såsom

obilligt eller helt och hållet omöjligt för odlare att fullgöra den nu ifrågasatta

skyldigheten. Med hänsyn härtill bör i den nya lagstiftningen inrymmas

möjlighet att lämna dispens från odlingsskyldigheten. Att närmare angiva

alla de omständigheter som böra föranleda befrielse från ifrågavarande

förpliktelse låter sig icke göra. Självfallet är, att, därest en fastighet å vilken

odlats sockerbetor styckats eller är avsedd att omläggas för att utnyttjas

till annat ändamål såsom t. ex. tomtmark, det icke bör åvila ägarna av de

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 24.

nya fastigheterna att verkställa odling av nu avsedd beskaffenhet. Har för

viss fastighet upplagts en odlingsplan och skulle odlingsskyldigheten medföra

ett frångående av denna, bör befrielse kunna medgivas, där ett genomförande

av sockerbetsodlingen skulle medföra allvarlig olägenhet för jordbruket.

Befrielse från skyldigheten bör även kunna medgivas i de fall då vederbörande

myndighet av liknande anledning finner, att annan gröda bör

odlas å egendomen i fråga.

Vad angår spörsmålet vilken myndighet, som må kunna lämna dispens,

torde det vara lämpligast att anförtro denna uppgift åt statens livsmedelskommission

eller efter dess bemyndigande vederbörande kristidsstyrelse.

Dessa myndigheter torde ha de största förutsättningarna att bedöma samtliga

de faktorer som kunna vara av betydelse för avgörandet huruvida dispens

bör lämnas eller ej. Ansökan om dispens torde för att påskynda ärendets

handläggning böra ingivas till vederbörande kristidsnämnd, vilken det

bör åligga att efter erforderlig utredning med eget yttrande skyndsamt insända

handlingarna i ärendet till kristidsstyrelsen.

För erhållande av en tillräckligt effektiv reaktion mot den som icke fullgör

odling som åligger honom enligt den sålunda förordade lagstiftningen torde

böra stipuleras normerade böter Straffskalan torde böra bestämmas till

böter från och med 50 till och med 400 kronor för varje hektar, som icke

odlats. Underlåter någon att leverera sockerbetor till anvisad köpare, torde

han böra straffas med dagsböter. Det kunde ifrågasättas att därjämte stadga

att staten på vederbörande odlares bekostnad läte verkställa den försummade

odlingen. Då det emellertid torde innebära stora svårigheter för staten

att genomföra dylika odlingar, synes denna påföljd icke böra upptagas i

lagstiftningen. Det bör dock icke vara uteslutet, att staten vid fall av tredska

med stöd av gällande förfogandelagstiftning vidtager erforderliga åtgärder

för verkställande av odling. I likhet med vad som gäller i ett stort antal

kristidsförfattningar torde brott mot lagstiftningen icke böra få åtalas

av allmän åklagare med mindre livsmedelskommissionen angivit saken

till åtal.

I huvudsaklig överensstämmelse med vad jag nu anfört har inom jordbruksdepartementet

upprättats förslag till lag angående skyldighet att i vissa

fall verkställa odling av sockerbetor, vilket författningsförslag torde böra

såsom bilaga fogas vid detta protokoll.»

Sedan lagrådets utlåtande i ärendet inhämtats, har föredragande departementschefen

till statsrådsprotokollet för den 31 mars 1941 anfört följande:

»Lagrådet har lämnat lagförslaget utan erinran. Sveriges betodlares centralförening

har vid föreningsstämma den 29 mars 1941 avslagit det i statsrådsprotokollet

för den 28 mars 1941 omförmälda erbjudandet rörande sockerbetspriset

men samtidigt meddelat, att odling kunde antagas till ett pris av

4 kronor 30 öre per deciton betor med sexton procent sockerhalt. Då betodlarnas

organisation således icke godtagit det gjorda erbjudandet, hemställer

jag, att förenämnda lagförslag måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.»

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 24. 7

Såsom pramgår av vad i propositionen anförts ha förhandlingar sedan

början av februari i år bedrivits med betodlarnas organisation rörande sockerbetspriset.

Till en början bedrevos dessa förhandlingar inför en av Kungl.

Majit särskilt tillsatt förlikningskommission. Sedan kommissionens försök

att bringa frågan till en lycklig lösning strandat, ha ytterligare förhandlingar

bedrivits inför vissa av statsrådets ledamöter. Efter dessa förhandlingar framlades

såsom ett sista förslag till betodlarna följande villkor, nämligen antingen

ett fixerat pris per 100 kilogram 16-procentiga betor av 4 kronor 10 öre

eller ett garanterat pris av 4 kronor med möjlighet för en omprövning längre

fram genom skiljedomsförfarande huruvida ett högre pris kunde anses motiverat

med hänsyn till de förändringar som kunde inträda i de för prisets

beräkning väsentliga faktorerna. Betodlarorganisationen, vilken inför förlikningskommissionen

avslagit ett anbud å ett pris av 4 kronor vid odling av

85 procent av föregående års betodlingsareal eller eljest ett pris av 3 kronor

70 öre och vilken såsom sitt sista anbud då uppgivit ett pris av 4 kronor

75 öre per deciton, har även avslagit nu ifrågavarande erbjudande. I sammanhang

härmed har emellertid från betodlarorganisationens sida erbjudits

odling till ett pris av 4 kronor 30 öre.

I de likalydande motionerna I: 200 och II: 269 har yrkats, alt förevarande

proposition måtte av riksdagen avslås samt att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Majit måtte förorda en överenskommelse med betodlarnas organisationer

om sockerbetsodling på grundval av ett pris av 4 kronor 30 öre per

deciton 16-procentiga betor.

Såsom i propositionen framhållits skulle den omständigheten, att uppgörelse

rörande sockerbetspriset icke träffas, få synnerligen allvarliga konsekvenser

för landets sockerförsörjning. Utskottet anser i anslutning till vad

i propositionen yttrats, att statsmakterna icke kunna låta bero vid en sådan

situation. Åtgärder måste vidtagas i syfte att få sockerbetsodling till stånd.

Det enligt statsrådsprotokollet för den 28 mars 1941 till betodlarna sist gjorda

erbjudandet torde få anses innebära ett skäligt pris. Den utväg, som

Kungl. Majit valt för sockerproduktionens säkerställande, har utskottet —

ehuru givetvis starka betänkligheter mot densamma kunna resas — ansett

sig kunna biträda. En följd av detta ståndpunktstagande från utskottets sida

är, att utskottet icke kan biträda de i motionerna framställda yrkandena.

I likhet med Kungl. Majit anser utskottet att i den föreslagna lagstiftningen

bör stadgas, att därest under år 1940 å fastighet odlats sockerbetor, fastighetens

brukare principiellt skall vara skyldig att även under 1941 verkställa

sådan odling. Det torde vara tillräckligt, att odlingsskyldigheten omfattar 75

procent av den under år 1940 för sockerbetsodling brukade arealen. Därjämte

torde böra stadgas, att odlare av sockerbetor skall vara skyldig att leverera

betorna till av Kungl. Majit anvisad köpare. Beträffande sättet flir odlingen

och villkoren för leveranserna samt därmed sammanhängande frågor torde

Kungl. Maj t böra få fullmakt att i administrativ väg meddela erforderliga

föreskrifter.

Betpriset anser utskottet i likhet med Kungl. Majit böra fastställas av en

Utekottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 24.

skiljenämnd. Mot Kungl. Maj:ts förslag rörande nämndens sammansättning

har utskottet intet att erinra. Även utskottet utgår från, att det lägsta betpriset

per deciton 16-procentiga betor icke kommer att understiga 4 kronor

vid betodling av minst 85 procent av fjolårets areal och eljest 3 kronor 70 öre.

Enligt de stadgar som gälla för betodlarorganisationerna torde de betodlare

som tillhöra dessa vara pliktiga att ställa sig organisationens föreskrifter

rörande odling och försäljning av sockerbetor till efterrättelse. Dylika förpliktelser

måste såsom en följd av lagstiftningen upphöra att gälla.

Såsom i propositionen anförts böra möjligheter förefinnas att lämna dispens

från den nu förordade odlingsskyldigheten. Sådan dispens torde böra

kunna meddelas av statens livsmedelskommission eller efter dess bemyndigande

av vederbörande kristidsstyrelse.

Även vad i propositionen i övrigt föreslagits i fråga örn den nya lagstiftningen

kan utskottet i huvudsak biträda. Enligt utskottets mening bör emellertid

den nu förordade lagen icke utfärdas, därest frivillig uppgörelse angående

sockerbetspriset inom den närmaste tiden skulle komma till stånd. Med

hänsyn härtill anser utskottet att den i propositionen föreslagna bestämmelsen

rörande lagstiftningens ikraftträdande bör omredigeras sålunda, att lagen

förklaras skola träda i kraft först från och med dag som Kungl. Maj :t bestämmer.

Det sätt, varpå det föreliggande lagförslaget i övrigt utformats, ger icke

anledning till någon erinran från utskottets sida.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

A) att riksdagen i anledning av förevarande proposition

må, med förklaring att riksdagen funnit viss ändring böra

vidtagas i Kungl. Maj:ts förslag, för sin del antaga följande

förslag till

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Lag

angående skyldighet att i vissa fall verkställa odling av

sockerbetor.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Har under år 1940 å fastighet för avsalu odlats sockerbetor, vare fastighetens

brukare, där icke befrielse enligt 3 § medgivits, skyldig att jämväl

under år 1941 för leverans till köpare, som Konungen anvisar, verkställa

sådan odling å en areal, som motsvarar minst 75 procent av den under förstnämnda

år för sockerbetsodling brukade arealen.

Kommer uppgörelse om priset å sockerbetor icke till stånd, bestämmes

detta av fem skiljemän, vilka utses två av Konungen och två av styrelsen för

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 24.

9

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Sveriges betodlares centralförening u. p. a. samt den femte av de sålunda utsedda

gemensamt. Vinnes ej enighet om valet av femte skiljeman, utses

denne av Konungen. Underlåter föreningens styrelse att inom skälig tid utse

skiljemän, skola dessa i stället utses av lantbruksstyrelsen.

2 §•

Har någon, som enligt 1 § är skyldig att odla sockerbetor, genom anslutning

till organisation eller eljest ingått särskild förbindelse med avseende å

odling eller försäljning av sockerbetor, vare sådan förbindelse utan verkan.

3 §•

Befrielse från skyldighet att verkställa odling som i 1 § avses må, då särskilda

skäl därtill äro, medgivas av statens livsmedelskommission eller efter

dess bemyndigande av vederbörande kristidsstyrelse. Såsom dylika skäl må

främst räknas, att sådan ändring i odlingsförhållandena inträffat i fråga örn

den fastighet, varå odlingen skall ske, att dess verkställande icke skäligen

kan påfordras eller att livsmedelskommissionen med hänsyn till den å fastigheten

tillämpade odlingsplanen eller av liknande anledning finner annan

brukning av jorden böra ske.

Ansökan örn befrielse från odlingsskyldigliet skall ingivas till kristidsnämnden

i orten, som har att med eget yttrande och erforderlig utredning

skyndsamt överlämna handlingarna i ärendet till kristidsstyrelsen.

4 §•

Underlåter någon att verkställa odling av sockerbetor, som enligt denna

lag åligger honom, straffes med böter från och med femtio till och med

fyrahundra kronor för varje hektar, som han underlåtit att odla.

Underlåter den som odlat sockerbetor att fullgöra honom enligt 1 § åliggande

leveransskyldighet, dömes till dagsböter.

5 §.

Brott mot denna lag må av allmän åklagare åtalas allenast efter angivelse

av statens livsmedelskommission.

6 §•

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla Kronan.

7 §•

Konungen äger meddela erforderliga föreskrifter örn tillämpningen av

denna lag.

Bihanq til! riksdagens protokoll 1941. 10 sand. Nr 24.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 24.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Denna lag träder i kraft dagen ef- Denna lag träder i kraft från och

ter den, då lagen enligt därå medde- med den dag Konungen bestämmer.

lod uppgift utkommit från trycket i

Svensk författningssamling.

B) att motionerna 1:200 och 11:269 icke må föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 2 april 1941.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Tjällgren, Cart Eriksson, Granath, Mannerskantz,

von Stockenström, Anderberg, Nils Olsson och Bondeson samt

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Andersson i Tungelsta, Gustafson

i Vimmerby, Ericsson i Sörsjön, Karlsson i Munkedal, Carlström, Mäler och Liedberg.

Reservationer:

1) Av herrar Tjällgren och Gustafson i Vimmerby, vilka ansett, att utskottets

motivering och hemställan bort ha följande lydelse:

»Såsom framgår av---(lika med utskottet) — — — för landets

sockerförsörjning. Utskottet finner det därför påkallat att åtgärder vidtagas

som trygga folkförsörjningen i berörda hänseende. Emellertid synes det utskottet

som om de meningsskiljaktigheter i prishänseende, som efter de hittills

förda förhandlingarna kvarstå, icke äro av den omfattning att de behövt

utgöra hinder för en överenskommelse. Utskottet anser, att prövningen av

en tvångslagstiftning av det slag varom här är fråga bör upptagas från principiella

och mera omfattade utgångspunkter, därest förhållandena i allmänhet

utvecklas på sådant sätt att en lagstiftning anses påkallad. Utskottet är

därför icke berett att biträda det nu föreliggande lagförslaget och hemställer

därför,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 24.

11

A. att riksdagen måtte avslå förevarande proposition,

B. att motionerna 1:200 och II: 269 måtte anses besvarade

med vad utskottet ovan anfört och hemställt.»

2) Av herrar Mannerskantz, von Stockenström, Bondeson och Liedberg,

vilka ansett, att utskottet icke bort fatta beslut, innan meddelande ingått örn

resultatet av nu pågående förnyade överläggningar inom betodlareorganisationen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1941:157 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn fortsatt giltighet av lagen den 12 april 1940 s. 5 i texten