Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 2 § 3 mom. samt 12 och 30 §§ skogsvårdslagen den 15 juni 1923
1941-04-18 · 28 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 28 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1941:31, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 2 § 3 mom. samt 12 och 30 §§ skogsvårdslagen den 15 juni 1923
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 31.
1
Nr 31.
Ankom till riksdagens kansli den 19 april 1941 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse av 2 § 3 mom. samt 12
och 30 §§ skogsvårdslagen den 15 juni 1923 (nr 212)
m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
(l:a avd.)
I årets statsverksproposition har Kungl. Majit under punkt 177 i nionde
huvudtiteln föreslagit riksdagen att i avbidan på särskild proposition i ämnet
till Skogsvård m. m.: Skogsstyrelsen för budgetåret 1941/42 beräkna ett
förslagsanslag av 80,000 kronor.
Sedermera har Kungl. Majit i en till riksdagen den 28 februari 1941 avlåten,
till jordbruksutskottet hänvisad proposition, nr 94, under åberopande
av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att
dels antaga vid propositionen fogade förslag till
1) lag örn ändrad lydelse av 2 § 3 mom. samt 12 och 30 §§ skogsvårdslagen
den 15 juni 1923 (nr 212),
2) lag angående ändrad lydelse av 18 och 28 §§ lagen den 10 juni 1932
(nr 180) örn vård av vissa skogar inom Västerbottens och Norrbottens läns
lappmarker med flera områden,
3) förordning angående skogsvårdsstyrelser,
dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Författningsförslagen äro av följande lydelse:
»Förslag
till
Lag om ändrad lydelse av 2 § 3 mom. samt 12 och 30 §§ skogsvårdslagen
den 15 juni 1923 (nr 212).
Härigenom förordnas, att 2 § 3 mom. samt 12 och 30 §§ skogsvårdslagen
den 15 juni 19231 skola erhålla följande ändrade lydelse:
2 §•
3 mom. Äges skog —--är stadgat.
över skogar, rörande vilka sådant medgivande är lämnat, äge skogsstyrelsen
ulöva tillsyn.
1 Senaste lydelse av 30 § se 1937 : 151.
Bihang till riksdagens protokoll 19il. 10 sami. Nr 31.
1
2
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 31.
12 §.
Finner skogsvårdsstyrelsen--— avfattas skriftligen.
Varder ej sålunda överenskommelse träffad, må skogsvårdsstyrelsen, där
den ej finner saken omedelbart böra stämmas till domstol, hos skogsstyrelsen
påkalla undersökning av avverkningsområdet. Skogsstyrelsen förordnar
i anledning härav sakkunnig person att med biträde av två ojäviga
gode män, vilka av förrättningsmannen utses bland dem, som äro ägodelningsnämndemän
eller gode män vid lantmäteriförrättningar eller ledamöter
av häradsnämnd, å stället undersöka förhållandet. Örn tiden för förrättningen
skola genom förrättningsmannens försorg skogsvårdsstyrelsen och
fastighetens ägare ävensom annan, som kan vara ansvarig för kostnaderna
för återväxtåtgärderna, bevisligen underrättas. Synemännen skola till skogsvårdsstyrelsen
avgiva redogörelse med förslag till de åtgärder, som för markens
återställande i skogbärande skick må finnas nödiga. Stanna synemännen
i olika meningar, varde de särskilda meningarna skogsvårdsstyrelsen
meddelade. Sedan undersökning hållits, söke styrelsen ånyo få till stånd
överenskommelse, som ovan sagts.
30 §.
1 morn. Den, som med skogsvårdsstyrelsens slutliga beslut i ärende, varom
i 4, 5, 8, 17, 19, 21, 21 a eller 23 § sägs, icke åtnöjes, äger att däröver anföra
besvär hos skogsstyrelsen. I fall, som i 8 eller 17 § avses, vare rätten till
sådan klagan ej till viss tid inskränkt, men skola i andra fall besvären, vid
talans förlust, vara ingivna sist innan klockan tolv å trettionde dagen efter
det klaganden av beslutet erhållit del; och skall underrättelse därom i beslutet
meddelas.
2 mom. över skogsstyrelsens beslut må klagan föras hos Konungen genom
besvär, som skola ingivas till jordbruksdepartementet före klockan tolv å
trettionde dagen från den dag klaganden erhöll del av samma beslut. Sådan
klagan må jämväl föras av skogs vårdsstyrelse, där skogsstyrelsen ändrat eller
upphävt skogsvårdsstyrelsens beslut.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1941; dock att talan mot beslut, som
tidigare meddelats av länsstyrelse eller av skogsvårdsstyrelse såvitt angår
ärende, varom i 4, 5, 19, 21, 21 a och 23 §§ förmäles, skall föras enligt
bestämmelserna i äldre lag.»
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 31.
3
»Förslag
till
Lag angående ändrad lydelse av 18 och 28 §§ lagen den 10 juni
1932 (nr 180) om vård av vissa skogar inom Västerbottens och
Norrbottens läns lappmarker med flera områden.
Härigenom förordnas, att 18 och 28 §§ lagen den 10 juni 1932 om vård av
vissa skogar inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker med flera
områden skola erhålla följande ändrade lydelse:
18 §.
Finner skogsvårdsstyrelsen---avfattas skriftligen.
Varder ej sålunda överenskommelse träffad, må skogsvårdsstyrelsen, dälden
ej finner saken omedelbart böra stämmas till domstol, hos skogsstyrelsen
påkalla undersökning av avverkningsområdet. Skogsstyrelsen förordnar
i anledning härav sakkunnig person att med biträde av två ojäviga gode
män, vilka av förrättningsmannen utses bland dem, som äro ägodelningsnämndemän
eller gode män vid lantmäteriförrättningar eller ledamöter av
häradsnämnd, å stället undersöka förhållandet. Örn tiden för förrättningen
skola genom förrättningsmannens försorg skogsvårdsstyrelsen och fastighetens
ägare ävensom annan, som kan vara ansvarig för kostnaderna för återväxtåtgärderna,
bevisligen underrättas. Synemännen skola till skogsvårdsstyrelsen
avgiva redogörelse med förslag till de åtgärder, som för markens återställande
i skogbärande skick må finnas nödiga. Stanna synemännen i olika
meningar, varde de särskilda meningarna skogsvårdsstyrelsen meddelade. Sedan
undersökning hållits, söke styrelsen ånyo få till stånd överenskommelse,
som ovan sagts.
Kan ej---vara fullgjort.
28 §.
1 mom. Är någon missnöjd med beslut, som enligt denna lag meddelats
av skogsvårdsstyrelsen, åge han däröver anföra besvär hos skogsstyrelsen.
I fall, som i 13 § avses, vare rätten till sådan klagan ej till viss tid inskränkt.
I andra fall skola besvären, vid talans förlust, vara ingivna före klockan
tolv å trettionde dagen efter det klaganden av beslutet erhållit del. Underrättelse
härom skall i beslutet meddelas.
2 mom. över skogsstyrelsens beslut må klagan föras hos Konungen genom
besvär, som skola ingivas till jordbruksdepartementet före klockan tolv
å trettionde dagen från den dag klaganden erhöll del av samma beslut. Sådan
klagan må jämväl föras av skogsvårdsstyrelse, där skogsstyrelsen ändrat
eller upphävt skogsvårdsstyrelsens beslut.
4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 31.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1941; dock att talan mot beslut,
som tidigare meddelats av länsstyrelse eller av skogsvårdsstyrelse såvitt angår
andra ärenden än sådana, som avses i 13 §, skall föras enligt bestämmelserna
i äldre lag.»
»Förslag
till
Förordning angående skogsvårdsstyrelser.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Skogsvårdsstyrelse, som jämlikt skogsvårdslagen skall finnas för uppsikt
över lagens efterlevnad, skall bestå inom vart och ett av Västerbottens och
Norrbottens läns landstingsområden av fem samt inom annat landstingsområde
med endast ett hushållningssällskap av tre i skogsbruk förfarna och
med skogsförhållandena i orten väl förtrogna män, utsedda för tre år i
sänder, en såsom ordförande av Kungl. Majit samt de övriga till halva
antalet av landstinget och halva antalet av hushållningssällskapet. Finnes
inom landstingsområde mera än ett hushållningssällskap, utses för varje
hushållningssällskap en ledamot samt av landstinget så många ledamöter,
som hushållningssällskapen äro. För envar av ordföranden och övriga ledamöter
i skogsvårdsstyrelsen skall för samma tid och på enahanda sätt, som
gäller i fråga om dessa, utses en suppleant.
Sammanfaller landstingsområde icke med verksamhetsområdet för ett
eller flera hushållningssällskap, förordnar Kungl. Majit, med iakttagande,
i den mån sådant kan ske, av ovan stadgade grunder, huru med utseende
av ledamöter i skogsvårdsstyrelse och suppleanter för dem skall förfaras.
2 §.
Hos skogsvårdsstyrelse skall såsom biträde (länsjägmästare) vara anställd
en skogligt bildad man, vilken avlagt fullständig avgångsexamen från skogsinstitutets
högre kurs eller skogshögskolans jägmästarekurs. Dock må i
särskilt fall till länsjägmästare antagas den, som avlagt avgångsexamen från
skogsinstitutets lägre kurs eller skogshögskolans forstmästarekurs.
Skogsvårdsstyrelse må därjämte i mån av behov anställa skogligt utbildade
tillsyningsman (länsskogvaktare) ävensom övrig erforderlig personal.
över skogsvårdsstyrelses beslut i fråga om tillsättande av befattning hos
styrelsen må klagan föras hos Kungl. Majit inom tjugu dagar efter den då
beslutet tillkännagivits genom anslag i styrelsens lokal.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 31.
5
3 §•
För besluts fattande inom skogsvårdsstyrelse fordras, att densamma skall
vara fulltalig. Äro vid omröstning inom styrelsen meningarna delade, skall
den mening gälla, varom de flesta förenat sig; äro rösterna för olika meningar
lika delade, gäller den mening, som biträdes av ordföranden.
4 §•
Skogsvårdsstyrelsen skall hava till uppgift att befrämja och understödja
den enskilda skogshushållningen samt verka för att skogsvårdsarbetet bedrives
på ett planmässigt sätt inom styrelsens verksamhetsområde, så ock
att utöva den uppsikt och vidtaga de åtgärder, som jämlikt gällande skogsvårds-
och andra författningar ankomma på styrelsen.
Styrelsen har att till fullgörande av sin uppgift
verka för utbredande av kunskap örn skogsskötseln och landets skogsbruk
genom anordnande eller understödjande av kurser, föreläsningar, studiefärder
eller annan undervisnings- eller upplysningsverksamhet;
lämna sakkunnigt biträde vid planläggning av skogsbrukets drift samt vid
skogens vård och skötsel i övrigt;
stödja sammanslutningar av skogsägare i deras verksamhet för skogsvårdens
befrämjande;
bevilja bidrag till utförande av skogsvårdsfrämjande åtgärder;
medverka till genomförandet av åtgärder i syfte att bekämpa skogseld;
samt
vidtaga i övrigt påkallade åtgärder till befordrande av en förbättrad skogshushållning.
Skogsvårdsstyrelsen skall tillika
förvalta de medel, som genom skogsvårdsavgifter eller eljest inflyta till
skogsvårdskassan;
antaga och med omhänderhavda medel avlöna den i 2 § omförmälda personalen
samt utfärda instruktioner för denna;
tillhandagå skogsstyrelsen med de upplysningar och det biträde, som av
skogsstyrelsen påkallas och som ligga inom området för skogsvårdsstyrelsens
verksamhet; samt
fastställa visst stämpelmärke att användas vid utsyningar och andra förrättningar,
som verkställas av styrelsens personal, samt på lämpligt sätt
bringa detta märke till allmän kännedom.
Skogsvårdsstyrelsen skall äga föreskriva de villkor, under vilka styrelsen
lämnar biträde vid planläggning av skogsbrukets drift eller vid skogens vård
och skötsel i övrigt, i den mån sådant biträde icke enligt gällande bestämmelser
skall lämnas kostnadsfritt.
Vid fullgörande av sin uppgift har skogsvårdsstyrelsen att ställa sig till
efterrättelse vad i övrigt finnes föreskrivet i författningar och det reglemente,
som Kungl. Maj:t efter styrelsens förslag fastställer.
6
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 31.
5 §.
För att medverka vid utförandet av skogsvårdsstyrelse enligt 4 § första och
andra styckena tillkommande uppgifter skall inom kommun, som så önskar
eller där skogsvårdsstyrelsen så påfordrar, tillsättas en skogsvårdskommitté
av minst tre personer, vilka för en tid av tre år utses, en av skogsvårdsstyrelsen
samt de övriga av kommunalstämman enligt den grund, som för utseende
av gode män vid laga skifte är stadgad.
Skogsvårdskommitté vare skyldig att efter instruktion, som av skogsvårdsstyrelsen
fastställes, lämna de meddelanden och uppgifter rörande skogsvården,
som av styrelsen begäras, ävensom att i övrigt inom kommunen tillhandagå
styrelsen vid utövandet av dess verksamhet.
6 §■
De i skogsvårdskassan inflytande medel må ej användas för andra skogar
än dem, som stå under skogsvårdsstyrelsens tillsyn, eller för andra uppgifter
än sådana, som enligt denna förordning eller eljest gällande bestämmelser
tillhöra området för skogsvårdsstvrelses verksamhet.
Skogsvårdsstyrelse vare berättigad att för sagda medel inköpa fastighet,
som är till gagn för styrelsens verksamhet. Avtal örn sådant köp må dock
ej av skogsvårdsstyrelse slutas utan medgivande av Kungl. Majit eller utan
förbehåll om sådant medgivande.
Skogsvårdsstyrelse skall årligen inom tid, som Kungl. Majit bestämmer, till
skogsstyrelsen inkomma med uppgift och förslag rörande de anslag av allmänna
medel, som under nästföljande budgetår äro erforderliga för fullgörande
av skogsvårdsstyrelsens verksamhet.
7 §•
Ordförande och övriga ledamöter i skogsvårdsstyrelse skola av skogsvårdskassan
erhålla resekostnads- och traktamentsersättning vid resor, som föranledas
av deras uppdrag, enligt klass I B i gällande resereglemente.
De i 8 § omförmälda revisorer skola erhålla ersättning ur skogsvårdskassan
enligt de grunder Kungl. Majit bestämmer.
8 §■
Skogsvårdsstyrelse åligger att före april månads utgång varje år till skogsstyrelsen
avgiva redovisning för sin förvaltning under näst föregående kalenderår.
Vid denna redovisning skall vara fogad en kortfattad framställning
angående de under skogsvårdsstyrelsens tillsyn stående skogarnas tillstånd
och skötsel. Denna redovisning och framställning skall vara avfattad enligt
grunder och i uppställning, varom skogsstyrelsen äger meddela föreskrifter.
Skogsvårdsstyrelses förvaltning och redovisning skola granskas av revisorer,
utsedda för ett år i sänder, en av Kungl. Majit och de övriga till antal
och enligt de grunder, som om ledamöter i skogsvårdsstyrelsen är föreskrivet,
dock att inom Västerbottens och Norrbottens län varje landsting och hus
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 31.
7
hållningssällskap skall äga att utse endast en revisor. Revisionsberättelsen,
i vilken ansvarsfrihet för styrelsen skall till- eller avstyrkas, skall tillika med
nämnda framställning angående skogarnas tillstånd och skötsel till trycket
befordras samt dels utdelas bland ledamöterna i landstinget och vederbörande
hushållningssällskaps förvaltningsutskott samt bland sällskapets lantbruksombud
minst en månad före landstingets nästa lagtima sammanträde,
dels ock samtidigt insändas till Kungl. Majit och skogsstyrelsen.
På landstinget och hushållningssällskapet ankommer att för dess del bevilja
eller vägra skogsvårdsstyrelsen ansvarsfrihet för styrelsens förvaltning
under det år, revisionsberättelsen omfattar. Finner Kungl. Majit ansvarsfrihet
icke böra beviljas skogsvårdsstyrelse, förordnar Kungl. Majit örn vidtagande
av därav påkallade åtgärder.
9 §•
Ordförande och övriga ledamöter i skogsvårdsstyrelse så ock skogsvårdsstyrelses
tjänstemän vare i utövningen av sina befattningar underkastade det
ansvar och den påföljd, som i allmän lag stadgas om statens ämbets- och
tjänstemän.
För de medel, som skogsvårdsstyrelse haft under sin förvaltning, ansvara
styrelsens ordförande och övriga ledamöter gemensamt. Denna ansvarighet
fortfar, till dess förvaltningen blivit efter ty i 8 § sägs eller, örn klander anställes,
av vederbörlig domstol godkänd, eller ock till dess natt och år efter
räkenskapens avlämnande förflutit, utan att klander i laga ordning blivit
anställt.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1941, från och med vilken dag
förordningen den 15 juni 1923 (nr 213) angående skogsvårdsstyrelser skall
upphöra att gälla.»
Beträffande utredningen i ärendet hänvisas till statsrådsprotokollet.
I detta sammanhang har utskottet till behandling föreliaft följande inom
riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen
1. I: 190 av friherre Beck-Friis m. fl., vari hemställts, att sådan ändring
i Kungl. Majits proposition nr 94 vidtoges, att skogsvårdsstyrelserna finge
utse två ledamöter i skogsstyrelsen;
2. 1:191 av herr Wagnsson, vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen
av Kungl. Majits proposition nr 94 måtte taga hänsyn till vad i motionen
anförts;
3. 11:255 av herr Svensson i Grönvik, vari hemställts, att riksdagen med
beaktande av vad i motionen anförts måtte för sin del besluta sådan ändring
av det i propositionen nr 94 framlagda förslaget till förordning angående
skogsvårdsstyrelser, att klagorätt över beslut av skogsvårdsstyrelse ut
-
8
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 31.
tryckligen medgåves, samt att vederbörande utskott ville låta utarbeta de
förslag till författningsändringar, som härav föranleddes.
Angående de skäl, som anförts till stöd för motionerna, hänvisas till dessa.
Genom beslut den 23 juli 1936 bemyndigade Kungl. Majit chefen för jordbruksdepartementet
att tillkalla en utredningsman för att i enlighet med i
statsrådsprotokollet angivna riktlinjer verkställa utredning och avgiva förslag
rörande skogsbrukets ekonomiska läge och de åtgärder, som kunde
vidtagas för att höja dess bärkraft, ävensom högst sju sakkunniga personer
att med utredningsmannen deltaga i överläggningar i ämnet. Den 3 oktober
1936 erhöll departementschefen Kungl. Maj:ts bemyndigande att förordna
ytterligare en utredningsman i berörda ärende. Med stöd härav tillkallades
såsom utredningsmän numera statssekreteraren i folkhushållningsdepartementet
N. A. E. Malmfors och ledamoten av riksdagens andra kammare
hemmansägaren G. Strindlund samt som sakkunniga ordföranden i skogsägareföreningamas
riksförbund ryttmästaren N. R. Berg, juris doktorn G.
Hedlund, direktören i Munksunds aktiebolag jägmästaren B. Holmbäck,
landstingsmannen länsskogvaktaren J. V. Jansén, ledamoten av riksdagens
lörsta kammare redaktören H. Sten och direktören i aktiebolaget Iggesunds
bruk civilingenjören G. Sundblad.
Med skrivelser den 25 och 26 november 1938 har utredningen, vilken antagit
benämningen 1936 års skogsutredning, avlämnat två betänkanden, innefattande
det ena förberedande undersökningar och uttalanden rörande åtgärder
för främjande av en ändamålsenlig virkesproduktion och det andra
förslag till åtgärder i ämnet (stat. off. utr. 1938: 53 och 58). över betänkandena
ha yttranden avgivits av statskontoret, kommerskollegium, domänstyrelsen,
styrelsen för skogshögskolan och statens skogsförsöksantalt, fullmäktige
i riksgäldskontoret, allmänna civilförvaltningens lönenämnd, centralrådet
för skogsvårdsstyrelsernas förbund jämte samtliga skogsvårdsstyrelser
i riket, ingenjörsvetenskapsakademien, landsorganisationen i Sverige, svenska
skogs- och flottningsarbetarförbundet, Sveriges kommunaltjänstemannaförbund,
riksförbundet landsbygdens folk, Sveriges skogsägareförbund, Sveriges
skogsägareföreningars riksförbund, skogssällskapet, Sveriges lantbruksförbund,
handelskamrarna i Karlstad, örebro, Gävle, Sundsvall och Luleå,
svenska trävaruexportföreningen samt svenska cellulosaföreningen.
I utredningens betänkande 1938: 58 har framlagts förslag, bland annat,
dels angående vissa ändringar i bestämmelserna örn skogsvårdsstyrelserna
samt i skogsvåi-dslagen och lagen om vård av vissa skogar inom Västerbottens
och Norrbottens läns lappmarker med flera områden, dels ock rörande
inrättande av ett centralt statligt organ för handläggande av frågor rörande
skogsvården å de enskilda skogarna m. m.
Sedan inom jordbruksdepartementet en överarbetning av författningsförslagen
ägt rum, har lagrådets yttrande över förslag till ändringar i nyssnämnda
två lagar inhämtats.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 31.
9
Historik och gällande bestämmelser.
Redan under förarbetena till 1903 års lag angående vård av enskildas skogar
uttalades, att verkningarna av denna i väsentlig mån komme att bliva
beroende av att den myndighet, åt vilken övervakandet av lagens efterlevnad
anförtroddes, kunde vinna skogsägarnas förtroende samt hos dem väcka
intresse för skogens rätta vård och handhavande. Statsmakterna trodde sig
bäst kunna nå detta syfte genom inrättande av lokala, med ortens förhållanden
och befolkning väl förtrogna organ, skogsvårdsstyrelser, åt vilka lämnades
en förhållandevis självständig och av lagstiftningen obeskuren befogenhet
att utöva tillsyn över efterlevandet av den nya lagen och att samtidigt
verka för skogsvårdens och skogsvårdsintressets höjande.
Skogsvårdsstyrelsernas organisation och verksamhet regleras för närvarande
i skogsvårdslagen den 15 juni 1923 (nr 212) samt förordningen av
samma dag (nr 213) angående skogsvårdsstyrelser. För skogsvårdsstyrelser - na äro bestämmelser meddelade jämväl i andra författningar, bland annat,
lagen den 10 juni 1932 (nr 180) örn vård av vissa skogar inom Västerbottens
och Norrbottens läns lappmarker m. fl. områden.
Sedan år 1925 äro skogsvårdsstyrelserna sammanslutna till ett förbund,
skogsvårdsstyrelsernas förbund. Stadgar härför ha av Kungl. Majit fastställts
genom beslut den 14 augusti 1925. Förbundets uppgift angives i stadgarna
sålunda:
att bevaka och främja skogsvårdsstyrelsernas gemensamma intressen och
att i sådant syfte göra erforderliga framställningar;
att verka för erforderlig enhetlighet i tillämpningen av lagar och författningar,
som angå vården av enskildas skogar, och att för sådant ändamål
verkställa nödiga utredningar samt vidtaga erforderliga åtgärder;
att åstadkomma samverkan mellan skogsvårdsstyrelserna för att tillgodose
landets och den skogsägande allmänhetens anspråk på god och ändamålsenlig
skogsvård;
att upprätta statistik över den enskilda skogsvården; samt
att avgiva yttranden och verkställa utredningar i ärenden, som röra skogsvårdsstyrelserna
och deras verksamhet och som av Kungl. Majit eller andra
myndigheter till förbundet för sådant ändamål överlämnas.
Förbundet företrädes av ett centralråd, bestående av åtta ledamöter. För
val av dessa, vilket skall ske å ordinarie förbundsstämma, fördelas till förbundet
anslutna skogsvårdsstyrelser i åtta grupper.
Av varje sådan grupp utses bland medlemmarna av till gruppen hörande
skogsvårdsstyrelser en ledamot och en suppleant i centralrådet.
Förutom nu nämnda åtta ledamöter äger Kungl. Majit utse en ledamot i
centralrådet jämte en suppleant för denne. Vid ordinarie förbundsstämma
utses vidare två länsjägmästare jämte två suppleanter, även dessa länsjägmästare,
med uppgift alt närvara vid centralrådets sammanträden och deltaga
i dess överläggningar.
10
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 31.
Centralrådet utser inom sig ordförande och vice ordförande samt antager
och entledigar sekreterare samt annan erforderlig personal. Såsom bidrag
till förbundet har å riksstaten uppförts ett särskilt anslag alltsedan budgetåret
1926/27. För budgetåret 1940/41 utgår anslaget med 39,000 kronor.
Återstoden av utgifterna bestrides genom tillskott från skogsvårdsstyrelserna.
1936 års skogsutrednings förslag.
Beträffande skogsvårdsstyrelserna innefattar utredningens betänkande icke
några mera genomgripande ändringsförslag. Utredningen anser, att liksom hittills
skogsvårdsstyrelserna skola utgöra å ena sidan allmänna myndigheter
för tillvaratagande av särskilda statsintressen och å andra sidan hjälporgan
till den enskilde skogsägarens tjänst med uppgift att stimulera och biträda
samt i viss utsträckning även leda skogsägarna och deras organisationer i arbetet
för åstadkommande av en förbättrad virkesproduktion. I det förra hänseendet
bör det enligt utredningens mening ankomma på skogsvårdsstyrelserna,
bland annat, att handha tillsynen över skogsvårdslagarnas efterlevnad,
uppgöra planer för och i anslutning därtill leda det statsunderstödda
skogsvårdsarbetet inom sina distrikt samt vidtaga åtgärder i syfte att förstärka
det gemensamma skyddet mot brand och annan skadegörelse i skogarna.
Till de uppgifter, vilka böra åligga styrelserna såsom skogsägarnas
hjälporgan, torde särskilt böra höra bedrivandet av undervisning och upplysning
samt utövandet av biträdesverksamhet.
Någon mera omfattande ändring i skogsvårdsstyrelsernas sammansättning
har icke föreslagits. För närvarande utser Kungl. Maj:t ordföranden
samt landsting och hushållningssällskap lika antal ledamöter. Utredningen
har emellertid föreslagit, att i de områden, där sammanslutning av skogsägare
tinnes, som kan anses nöjaktigt företräda skogsägarnas intressen inom
området, Kungl. Maj:t skall äga förordna att den hushållningssällskapet tillkommande
valrätten skall utövas av sammanslutningen. Meddelas dylikt
förordnande, bör hushållningssällskapets övriga uppgifter i fråga örn skogsvårdsstyrelserna,
såsom beträffande utseende av revisorer, beviljande av
ansvarsfrihet m. m., jämväl övertagas av sammanslutningen. Finnes inom
skogsvårdsstyrelses område mer än en sådan sammanslutning, bör Kungl.
Majit äga förordna, att de hushållningssällskapet tillkommande befogenheterna
skola utövas av föreningarna gemensamt. Enligt utredningens förslag
bör suppleant även utses för ordföranden i skogsvårdsstyrelsen. Särskilt
har av utredningen betonats, att ledamöterna böra vara med skogsförhållandena
i orten väl förtrogna samt i övrigt äga den sakkunskap, utan
tjänstemannabetoning, som uppdraget kräver. Utredningen har med hänsyn
härtill ansett sig böra föreslå, att skogsvårdsstyrelseledamöterna skola vara
i skogsbruk förfarna.
Utredningen har vidare varit av den uppfattningen, att skogsvårdsstyrelserna
alltjämt böra äga utse sina tjänstemän själva. Enligt utredningens mening
bör någon besvärsrätt hos statlig myndighet icke förefinnas vid tjänste
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 31.
11
tillsättningarna. I fråga om länsjägmästare har utredningen emellertid ansett
böra gälla, att dylik tjänsteman skall ha förklarats kompetent till befattningen.
Utredningen har föreslagit, att ledamöterna i skogsvårdsstyrelse, med hänsyn
till de omfattande och betydelsefulla uppgifter, som åvila dem, samt
uppdragets arbetskrävande och i övrigt fordrande natur, skola erhålla arvode
för uppdraget. Arvodet Ilar av utredningen ansetts böra utgå med 18 kronor
för sammanträdesdag till ordföranden och 12 kronor till annan ledamot.
Resekostnads- och traktamentsersättning bör till alla ledamöterna utgå efter
klass I B i resereglementet. Enligt utredningens förslag böra revisorerna erhålla
ersättning för sitt uppdrag jämlikt grunder, som Kungl. Majit bestämmer.
En av de sakkunniga inom utredningen länsskogvaktaren J. V. Jansén
har i ett särskilt yttrande till betänkandet hemställt, att länsskogvaktartiteln
måtte utbytas mot titeln skogskonsulent.
Utredningens förslag innebär vidare även inrättande av ett statligt centralorgan
för det enskilda skogsbruket. Den föreslagna centralmyndigheten har
av utredningen förslagsvis benämnts statens skogsstyrelse. Rörande skogsstyrelsens
organisation har utredningen anfört i huvudsak följande.
Styrelsen bör bestå av en av Kungl. Majit förordnad chef, med titeln överdirektör,
samt tio ledamöter, därav två böra utses av Kungl. Majit och åtta
av skogsvårdsstyrelserna. Ledamöterna böra förordnas för en tid av tre år.
Av de två av Kungl. Majit utsedda ledamöterna skall en ha juridisk eller
administrativ sakkunskap. Beträffande den andre av ifrågavarande ledamöter
har utredningen förutsatt, att han skall väljas under hänsynstagande till
att i skogsstyrelsen blir företrädd speciell sakkännedom i fråga om det med
jordbruk förenade mindre skogsbruket. För de av skogsvårdsstyrelserna
valda ledamöterna utses lika antal suppleanter. Överdirektören skall vara
ordförande vid styrelsens sammanträden.
För val av ledamöter i styrelsen föreslås, att skogsvårdsstyrelserna fördelas
i grupper. Den vid valförrättningar i fråga örn centralrådet för närvarande
använda gruppindelningen har för ifrågavarande ändamål ansetts böra
bibehållas. Tillvägagångssättet vid valet har utformats sålunda. Varje grupp
äger utse en ledamot och en suppleant i statens skogsstyrelse. Inom varje
grupp har en var skogsvårdsstyrelse en röst. Valet avgöres genom enkel röstövervikt.
Vid lika röstetal skiljer lotten. Val skall ske när Kungl. Majit därom
förordnar och tillgå sålunda, att varje skogsvårdsstyrelse till Kungl.
Majit insänder uppgift å de personer, som styrelsen önskar utse lill ledamot
och suppleant. För de valda ledamöterna och suppleanterna utfärdar Kungl.
Majit förordnande.
Enligt 15 § i skogsvårdsstyrelsernas förbunds nuvarande stadgar skall
förbundsstämman utse tvenne länsjägmästare, jämte två suppleanter, att såsom
bisittare närvara vid centralrådets sammanträden och deltaga i dess
12
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 31.
överläggningar samt med skyldighet att, därest centralrådet fattar beslut, vilket
strider mot länsjägmästarnas åsikt, låta till protokollet anteckna sin
skiljaktiga mening. Denna anordning har utredningen icke ansett böra bibehållas.
Arbetet inom styrelsen har utredningen med hänsyn till styrelsens storlek
ansett böra uppdelas på följande sätt. Handläggandet av de på skogsstyrelsen
ankommande ärendena fördelas mellan dels styrelsen i sin helhet,
dels överdirektören, dels ock en för befattningstagandet med vissa frågor
bildad delegation, bestående av överdirektören samt de två av Kungl. Majit
utsedda ledamöterna ävensom ytterligare två ledamöter. De senare, varav
en skall representera Norrland och Dalarna samt en landet söder därom,
väljas av skogsvårdsstyrelsernas åtta styrelseledamöter inom sin krets.
För styrelsen skulle enligt förslaget komma att gälla följande personalförteckning:
-
Befattning Lönegrad
1 överdirektör................................................... C 10
1 byråchef........................................................ Eo 30
2 sekreterare...................................................... Eo 26
1 notarie ........................................................ Eo 22
2 kanslibiträden .................................................. Eo 7
1 expeditionsvakt.................................................. Eo 5
3 kontorsbiträden ................................................ Eo 4
Avlöningsstaten har utredningen uppgjort sålunda:
1. Arvoden, bestämda av Kungl. Majit .................. kronor 9,600
2. Avlöningar till icke-ordinarie personal:
b) Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis
..........................»________6,100 s 79,900
3. Rörligt tillägg, förslagsvis .......................... » 4,800
Summa kronor 94,300.
Vidkommande omkostnadsstaten har utredningen uppskattat reseersättningarna
till 13,000 kronor, därav 6,000 kronor äro avsedda för chefen och
tjänstemännen, 5,000 kronor för styrelseledamöterna samt 2,000 kronor för
särskilt inkallade sakkunniga. Expenserna lia beräknats till 15,000 kronor och
övriga utgifter till 2,000 kronor. Omkostnadsstaten skulle härigenom få följande
utseende:
1. Reseersättningar, förslagsvis ........................ kronor 13,000
2. Expenser, förslagsvis ............................... » 15,000
3. övriga utgifter, förslagsvis ...................... »_ 2,000
Summa kronor 30,000.
Härutöver erfordras enligt utredningens förslag ett engångsanslag för inköp
av möbler, skrivmaskiner o. d. Förutsatt att centralrådets inventarier
kostnadsfritt få övertagas av skogsstyrelsen, anser utredningen att för ändamålet
erfordras ett belopp ej överstigande 15,000 kronor.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 31.
13
Såsom tidigare anförts har verksamheten inom centralrådet finansierats
genom dels statsanslag, dels tillskott från skogsvårdsstyrelserna. Vid genomförande
av den organisation, vilken ovan förordats, skulle, då några bidrag
från skogsvårdsstyrelserna icke längre böra ifrågakomma, statens utgifter
för ändamålet relativt sett komma att visa en icke obetydlig stegring. Härvid
bör dock enligt vad utredningen framhåller bemärkas, att andra myndigheters
arbete kommer att minska, vilket för dessa torde medföra vissa besparingar.
Enligt utredningens förslag skulle alltså de årliga kostnaderna för skogsstyrelsen
uppgå till sammanlagt 124,300 kronor. Anslaget till centralrådet
för skogsvårdsstyrelsernas förbund skulle emellertid icke vidare behöva anvisas.
Merkostnaderna skulle sålunda enligt förslaget utgöra (124,300 —
39,000 =) 85,300 kronor.
I detta sammanhang har departementschefen även upptagit till övervägande
vissa av utredningen framlagda förslag till författningsändringar, vilka i
viss utsträckning ansluta sig till de nu berörda omorganisationsproblemen.
Utredningen har i sitt nu ifrågavarande betänkande upptagit förslag dels till
helt ny förordning om skogsvårdsstyrelser och dels till vissa ändringar i skogsvårdslagen
den 15 juni 1923 (nr 212) och lagen den 10 juni 1932 (nr 180)
om vård av vissa skogar inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker
med flera områden.
I förslaget till förordning om skogsvårdsstyrelser har utredningen inarbetat
förut omförmälda av utredningen förordade ändringar i fråga örn styrelsernas
organisation. Dessutom ha vissa ändringar föreslagits i de för närvarande
gällande bestämmelserna örn skogsvårdsstyrelsernas uppgifter, vilka finnas
upptagna i 4 § i nuvarande skogsvårdsstyrelseförordning.
Utredningen har föreslagit, att de nya bestämmelserna rörande skogsvårdsstyrelsernas
uppgifter och skyldigheter skola få följande innehåll.
Skogsvårdsstyrelsen skall ha till uppgift att befrämja och understödja den
enskilda skogshushållningen samt verka för att skogsvårdsarbetet bedrives på
ett planmässigt sätt inom styrelsens verksamhetsområde, så ock att utöva
den uppsikt och vidtaga de åtgärder, som jämlikt gällande skogsvårds- och
andra lagar ankomma på styrelsen.
Styrelsen har att till fullgörande av sin uppgift dels verka för utbredande
av kunskap örn skogsskötseln och landets skogsbruk genom anordnande eller
understödjande av kurser, föreläsningar, studiefärder eller annan undervisnings-
eller upplysningsverksamhet, dels lämna sakkunnigt biträde vid planläggning
av skogsbrukets drift samt vid skogens vård och skötsel i övrigt, dels
stödja sammanslutningar av skogsägare i deras verksamhet för skogsvårdens
befrämjande, dels befordra bildandet av gemensamhetsskogar, dels bevilja
bidrag till utförande av skogsvårdsfrämjande åtgärder, dels låta verkställa
premiering av välskötta mindre skogsbruk, dels medverka till genomförandet
av åtgärder i syfte att bekämpa skogseld, dels ock vidtaga i övrigt påkallade
åtgärder till befordrande av en förbättrad skogshushållning.
14
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 31.
Skogsvårdsstyrelsen skall tillika förvalta skogsvårdsfonden samt därifrån
eller eljest till skogsvårdskassan inflytande medel, antaga och med omhänderhavda
medel avlöna anställd personal samt utfärda instruktioner för denna,
tillhandagå statens skogsstyrelse med de upplysningar och det biträde, som
av skogsstyrelsen påkallas och som ligga inom området för skogsvårdsstyrelsens
verksamhet, samt fastställa visst stämpelmärke att användas vid utsyningar
och andra förrättningar, som verkställas av styrelsens personal,
samt på lämpligt sätt bringa detta märke till allmän kännedom.
Skogsvårdsstyrelsen skall äga föreskriva de villkor, under vilka styrelsen
lämnar biträde vid planläggning av skogsbrukets drift eller vid skogens vård
och skötsel i övrigt, i den mån sådant biträde icke enligt gällande bestämmelser
skall lämnas kostnadsfritt.
Vissa av de föreslagna ändringarna i ifrågavarande bestämmelser äro betingade
av andra av utredningen framlagda förslag, vilka icke av departementschefen
upptagits till övervägande. Så är förhållandet med bestämmelserna
att skogsvårdsstyrelse skall befordra bildandet av gemensamhetsskogar,
låta verkställa premiering av välskötta mindre skogsbruk och förvalta
skogsvårdsfonden.
Utredningens förslag till ändring i skogsvårdslagen och 1932 års lappmarkslag
innebär i huvudsak följande.
Enligt 2 § 3 mom. i skogsvårdslagen ankommer det på Kungl. Majit att
— därest skog, som lyder under skogsvårdslagen, äges av förening eller
sällskap, bildat för befordrande av skogsvård i allmänt intresse eller därest
skogens vård och förvaltning utövas under medverkan och tillsyn av sådant
skogsvårdssällskap — beträffande sådan skog på ansökan medgiva befrielse
tills vidare från tillämpningen av vad i skogsvårdslagen stadgas. En förutsättning
härför är dock, att sällskapets stadgar fastställts av Kungl. Majit. I
nämnda lagrum stadgas vidare, att över skogar, rörande vilka sådant medgivande
lämnats, domänstyrelsen skall utöva tillsyn. Utredningen har ansett,
att denna tillsyn — sedan statens skogsstyrelse inrättats — bör tillkomma
denna styrelse i stället för domänstyrelsen.
I 12 § skogsvårdslagen stadgas, att, där skogsvårdsstyrelsen finner åtgärder
för betryggande av återväxt jämlikt skogsvårdslagen påkallade, styrelsen
skall med den eller dem, som lagenligt äro ansvariga för återviixtens betryggande,
träffa överenskommelse om samtliga de åtgärder, som för berörda
ändamål böra vidtagas och om den tid, inom vilken en var av dem skall
vara fullgjord. För den händelse överenskommelse ej kan träffas, må skogsvårdsstyrelsen,
där den ej finner saken omedelbart böra stämmas till domstol,
hos länsstyrelsen påkalla undersökning av avverkningsområdet. Länsstyrelsen
skall i anledning härav förordna en skogsstatens tjänsteman att med biträde
av två ojävige gode män, vilka av förrättningsmannen utses bland ledamöter
i ägodelningsrätt eller gode män vid lantmäteriförrättning i orten eller ock
till ledamöter i häradsrätt äro valda, å stället undersöka förhållandet och
däröver till skogsvårdsstyrelsen avgiva redogörelse med förslag till de åtgärder,
som för markens återställande i skogbärande skick må finnas nödiga.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 31.
15
Stanna synemännen i olika mening, skall enligt vad vidare stadgas i förevarande
paragraf de särskilda meningarna meddelas skogsvårdsstyrelsen,
som därefter ånyo söker få till stånd överenskommelse. Enligt utredningens
förslag skola de åligganden, som jämlikt bestämmelserna i denna paragraf
påvila länsstyrelsen, övertagas av statens skogsstyrelse. Såsom förrättningsman
må skogsstyrelsen därefter förordna sakkunnig person. Styrelsen skall
sålunda icke, såsom för närvarande gäller för länsstyrelse, vara bunden
vid valet av förrättningsman till skogsstatstjänstemännen. Liknande ändringar
ha föreslagits i motsvarande paragraf, 18 §, i 1932 års lappmarkslag.
Därjämte ha lagrummen även i övrigt bragts i överensstämmelse med varandra.
I 30 § i skogsvårdslagen och 28 § i 1932 års lappmarkslag äro upptagna föreskrifter
om fullföljande av talan mot skogsvårdsstyrelses beslut. Enligt
nämnda lagrum skall klagan mot skogsvårdsstyrelses beslut, där sådan klagan
må föras, ske genom besvär hos länsstyrelsen. Över länsstyrelsens beslut må
klagan sedermera föras hos Kungl. Majit. Jämlikt nämnda lagrum må klaganden
hos länsstyrelsen påkalla undersökning på marken. Sker detta eller
finner länsstyrelsen eljest sådan undersökning vara av nöden, förordnar länsstyrelsen
en skogsstatens tjänsteman att med biträde av sådana gode män,
som förut nämnts, å stället undersöka förhållandet och däröver avgiva redogörelse.
Kostnaden för undersökningen skall förskjutas av medel, som förvaltas
av skogsvårdsstyrelsen, men kan genom länsstyrelsens slutliga utslag
åläggas klaganden, om han påkallat undersökningen. Nödig hantlangning
skall utgöras av klaganden. Utredningen har i sitt förslag insatt statens
skogsstyrelse i stället för länsstyrelsen såsom instans mellan skogsvårdsstyrelsen
och Kungl. Majit. I samband härmed har utredningen föreslagit borttagande
av bestämmelserna örn undersökning på marken.
Yttrandena.
I allmänhet ha utredningens nu ifrågavarande förslag vunnit anslutning i
de avgivna yttrandena. Vissa erinringar ha dock framförts huvudsakligen
från centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund och skogsvårdsstyrelserna.
Departementschefen.
Skogsproduktionen har under årens lopp fått en allt större betydelse för
folkhushållet och näringslivet i landet. Inom allt flera områden av industrien
och näringslivet i övrigt lia skogens produkter kommit till användning.
Antalet för folkhushållet betydelsefulla alster, vilka utvinnas av
virket, ökas ständigt. Utöver vad som erfordrades för det egna behovet utgjorde
virke och trämassa före det nu pågående krigets utbrott två av landets
viktigaste exportartiklar. Även i den nu rådande krissituationen är
16
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 31.
landets tillgång på virke trots den minskade exporten av största betydelse
för folkförsörjningen i olika avseenden. Erinras må, att ur virket
utvinnas för närvarande exempelvis fodermedel och drivmedel för motorfordon.
De perspektiv för framtiden, som på den kemiska industriens område
öppna sig i fråga om virkets användning och förädling, synas mycket
vittomfattande, och möjligheterna att här nå ytterligare betydelsefulla resultat
torde vara avsevärda. Vad detta kan komma att betyda i framtiden för
upprätthållande av välståndet inom landet torde icke närmare behöva framhållas.
Den politik som statsmakterna bedriva på det skogliga området är
därför uppenbarligen av den största betydelse och kommer att få återverkningar
på landets ekonomiska och sociala förhållanden.
Statsmakterna ha under senare årtionden även till fullo insett denna skogsbrukets
stora betydelse för landet. I syfte att stödja och stimulera skogshanteringen
och skogsvården lia statsmakterna i olika hänseenden vidtagit
synnerligen omfattande åtgärder. Betydande belopp ha sålunda anvisats till
skogsodling, skogsdikning och vägbyggen i skogarna. Senast vid 1940 års
lagtima riksdag anvisades ett nytt anslag å 1,000,000 kronor för skogsproduktionens
höjande i Norrland och Dalarna. Även den skogliga forskningen
har erhållit ökat stöd. Vid 1939 års lagtima riksdag fattades ett principbeslut
rörande statens skogsförsöksanstalts ytterligare utbyggnad. Jämsides med
denna stödverksamhet fran statsmakternas sida har därjämte under de senaste
tjugu åren en omfattande nydaning av skogslagstiftningen ägt rum.
Ender denna tid lia flertalet av nu gällande skogsvårdslagar och andra författningai
pa detta område tillkommit. Genom denna lagstiftning lia nya
betydelsefulla uppgifter lagts i skogsvårdsstyrelsernas händer.
Alltsedan 1903 års skogsvårdslags tillkomst, då skogsvårdsstyrelserna tillskapades,
lia dessa varit de lokala organ som handhaft skogsvården och därmed
sammanhängande verksamhet. Något centralt statligt organ, som uteslutande
sysslat nied frågor angående det enskilda skogsbruket, har icke
funnits. För att i någon mån motverka denna kännbara brist för landets
skogsbruk bildades år 1925 centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund.
Detta har därefter närmast handhaft nyssberörda spörsmål. Med undantag
för en av Kungl. Maj.t utsedd ledamot består centralrådet emellertid av representanter
endast för skogsvårdsstyrelserna. Då detsamma icke är av statlig
natur, har det icke ägt några befogenheter att ingripa på det skogliga
området. Ehuru från centralrådets sida ett mycket förtjänstfullt arbete
nedlagts till skogsbrukets gagn, har centralrådet dock icke haft sådana befogenheter
eller ekonomiska förutsättningar, att det varit i stånd alt i tillräcklig
omfattning tillvarataga alla de vittomfattande intressen på det skogliga
området, som till följd av bristen på ett centralt statligt organ faktiskt
kommit att påvila centralrådet. Före centralrådets tillkomst uppbar domänstyrelsen
i viss utsträckning funktionen av statligt centralorgan även för det
enskilda skogsbruket. Under de senare åren har domänstyrelsens verksamhet
härutinnan mer och mer begränsats. Styrelsen har alltmer fått sitt arbete
inriktat endast på förvaltningen av statens domäner och skogsindustriella
Jordbruksutskottcts utlåtande Nr 31.
17
anläggningar. En konsekvent linje har härutinnan följts från statsmakternas
sida.
Skogsbrukets stigande betydelse och dess snabba utveckling har medfört,
att frågan om inrättande av ett centralt statligt organ för handhavande av
skogsbrukets olika intressen och problem under senare år alltmer trängt
sig fram och kräver en lösning. Högst betydande insatser och initiativ
skulle här kunna göras från statens sida, därest ett kompetent och på dessa
uppgifter inriktat organ stöde till förfogande. En kraftigare och enhetligare
ledning av skogsvården i landet skulle då bliva möjlig. En bättre och allsidigare
vägledning i fråga om skogsproduktionens främjande skulle kunna
lämnas skogsvårdsstyrelserna och därigenom skogsägarna. Men även inom
andra områden än den rena skogsvården finnas uppgifter för ett dylikt
centralorgan. Frågor rörande skogslagstiftning, skoglig undervisning och
forskning, skogsavkastningens utnyttjande, virkesmätning, flottning, skogsbeskattning
och skoglig statistik böra, såsom utredningen framhållit, behandlas.
Jämväl i sociala spörsmål såsom rörande förbättring av förhållandena
och arbetsmetoderna för de inom skogsbruket verksamma arbetarna
bör centralorganet taga initiativ. Det måste särskilt beaktas, att i nuvarande
kristid med dess svårigheter i fråga om försörjningen det är av
största betydelse att landets egna naturtillgångar på det mest omsorgsfulla
sätt tillvaratagas. Såsom förut framhållits intager skogsbruket här en betydelsefull
plats, och på det området synes mycket kunna göras av det nu
ifrågasatta statsorganet. För statsmakterna torde det vara av stor nytta att
äga en centralmyndighet med sakkunskap och överblick, som kan lämna
råd och yttranden i samtliga de frågor som beröra skogsbruket. Därest ifrågavarande
myndighet skulle komma till stånd, torde jämväl ett icke ringa
antal ärenden, som nu avgöras av Kungl. Maj:t, kunna överlämnas till
denna myndighet för prövning. Man kan icke heller bortse från, att med
den omfattande bidragsverksamhet, som staten bedriver till stödjande av
skogsbruket, borde följa en mera ingående och allsidig kontroll rörande
dessa medels rätta användning än vad nu är förhållandet. I samband med
igångsättande av förut omförmälda verksamhet för skogsproduktionens
främjande framhölls vikten av att denna fråga vunne en tillfredsställande
lösning. Även nämnda uppgift kunde lämpligen anförtros åt den statliga
myndighet, som här är i fråga. Den tilltänkta myndigheten bör i förhållande
till skogsvårdsstyrelserna ha framför allt en vägledande verksamhet.
Såsom av utredningen framhållits torde den böra meddela skogsvårdsstyrelserna
råd och anvisningar i ämnen som beröra deras verksamhet. Att
brist på arbetsuppgifter, såsom i vissa yttranden ifrågasatts, skulle uppstå
för detta statsorgan, torde icke vara att befara. Jag vill framhålla, att man
i de avgivna yttrandena varit ganska ense därom att den nu gällande ordningen
är mindre tillfredsställande och att frågan örn ett centralt statsorgan
för det enskilda skogsbruket bör vinna en snar lösning. De olika meningar
som framkommit lia närmast gällt sättet varpå detta spörsmål ur
organisatorisk synpunkt bör lösas. Ehuru tillskapande av ett nytt statligt
Bihang till riksdagens protokoll lilli!. 10 minil. Nr 31. 2
18
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 31.
organ i nuvarande tidsläge ur vissa synpunkter är ägnat att ingiva betänkligheter,
synes dock frågan i betraktande av skogsbrukets vikt och betydelse
för landet icke längre böra uppskjutas. Jag förordar därför att spörsmålet om
inrättande av ett dylikt organ nu underställes riksdagens prövning.
Såsom nyss berörts har i de avgivna yttrandena den uppfattningen i allmänhet
framkommit, att ett centralt organ för skogsvården bör inrättas,
men olika meningar ha däremot gjort sig gällande rörande det sätt, varpå
detta organ lämpligen bör organiseras. Varken utredningens förslag eller de
i utlåtandena framförda uppslagen i detta hänseende synas mig helt kunna
godtagas. Den av utredningen förordade organisationen med en månghövdad
styrelse förefaller alltför tungrodd utan att därigenom vinnes något
mera väsentligt tillskott i sakkunskap eller skicklighet. Förslaget synes närmast
tillkommet i syfte att i möjligaste mån lämna den nu bestående ordningen
inom centralrådet orubbad. Organisationen synes även i övrigt, åtminstone
till en början innan större erfarenhet rörande styrelsens verksamhet
vunnits, onödigt stor. Statskontoret har i sitt yttrande upptagit av tidigare
skogsutredningar framfört förslag om inrättande av en skogsinspektörsbefattning
inom jordbruksdepartementet. Detta förslag torde aldrig ha
ansetts tillfredsställande och har därför sedan länge varit övergivet. Det
torde knappast bliva möjligt för en dylik skogsinspektör att handha alla
de vidlyftiga uppgifter av skilda slag, som äro avsedda att påvila det centrala
statliga organet på skogsvårdens område. Det av centralrådet för
skogsvårdsstyrelsernas förbund framlagda förslaget synes ur organisatorisk
synpunkt icke skilja sig så särskilt mycket från utredningens förslag.
Mot detsamma torde därför kunna riktas i stort sett samma anmärkningar
som mot detta. Därjämte kan mot förslaget framföras den erinringen att
centralorganet enligt detsamma får mindre stadga och auktoritet, då det
icke avsetts skola erhålla ställning av statlig centralmyndighet.
Enligt min mening synes det nya centralorganet, vilket bör benämnas
skogsstyrelsen, lämpligen böra organiseras på följande sätt. I spetsen för styrelsen
bör finnas en chef, vilken utövar ledningen av styrelsen, och vid hans
sida böra finnas fyra av Kungl. Majit förordnade ledamöter, vilka företräda
speciell sakkunskap inom skilda skogliga områden. Såsom utredningen förordat
torde en av dessa böra företräda det mindre skogsbruket och en ha
juridisk administrativ sakkunskap. Ifrågavarande ledamöter böra deltaga i
fattandet av beslut inom styrelsen. Emellertid synes det icke behövligt, att
de deltaga i behandlingen av andra ärenden än sådana som äro av större
betydelse, särskilt författnings- och anslagsfrågor, viktigare organisationsfrågor
samt principiella ståndpunkttaganden beträffande skogsbruket. I behandlingen
av dessa liksom andra frågor bör även deltaga den byråchef,
som enligt vad i det följande förordas bör finnas hos styrelsen. Att såsom
i något utlåtande hemställts låta länsjägmästare adjungeras hos styrelsen
synes icke erforderligt. Det torde böra stå öppet för styrelsen att kunna inkalla
den sakkunskap varav styrelsen finner sig vara i behov. För att under
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 31.
19
lätta uppehållandet av kontakten med skogsvårdsstyrelserna torde det vara
ändamålsenligt att skogsstyrelsen vid lämpliga tillfällen sammankallar representanter
för skogsvårdsstyrelserna för överläggningar.
Med hänsyn till den löneställning cheferna för andra verk av motsvarande
betydelse tillagts synes i anslutning till utredningens förslag den nya styrelsens
chef, vilken torde böra tillsättas medelst förordnande för en tid av
högst sex år, såsom överdirektör placeras i lönegrad C 10. Såsom antytts
bör hos styrelsen finnas en byråchef, vilken i enlighet med vad som i allmänhet
gäller inom allmänna civilförvaltningen bör placeras i 30 lönegraden.
Byråchefen torde böra äga högre skoglig utbildning. Arvodena till de
särskilda ledamöterna synas skäligen böra bestämmas till 1,500 kronor för
en var av dem, vartill kommer eventuell resekostnads- och traktamentsersättning.
Utöver nu omnämnda befattningshavare torde hos styrelsen böra
anställas en sekreterare med juridisk administrativ utbildning samt en amanuens
med högre skoglig utbildning. Sekreteraren synes böra placeras i 26
lönegraden. Härjämte böra hos styrelsen finnas ett kanslibiträde i 7 och ett
kontorsbiträde i 4 lönegraden samt en expeditionsvakt i 5 lönegraden. Slutligen
bör möjlighet finnas att vid behov anlita extra arbetskraft. I det föregående
angivna befattningshavare hos styrelsen med undantag av överdirektören
torde till en början böra upptagas såsom extra ordinarie tjänstemän.
Beträffande arbetsfördelningen inom styrelsen synes å byråchefen böra
ankomma de uppgifter, som enligt utredningens förslag angivits skola åvila
byråchefen samt den av sekreterarna, som skulle ha skoglig utbildning.
Vid arbetet bör byråchefen kunna påräkna biträde av amanuensen hos styrelsen.
Åt sekreteraren böra anförtros samma åligganden och uppgifter, som
enligt förslaget avsågs skola ankomma på den juridiskt utbildade sekreteraren.
Registrators- och aktuariegöromålen samt styrelsens bokföring böra
handhas av kanslibiträdet.
Vid den nu angivna organisationen av styrelsen torde kostnaderna för
styrelsen kunna beräknas på följande sätt. Å avlöningsstaten bör för avlöning
till överdirektören under en anslagspost till avlöning till ordinarie
tjänsteman upptagas ett belopp av 17,000 kronor. Av Kungl. Maj:t bestämda
arvoden till ledamöterna, tillhopa 6,000 kronor, böra uppföras under
en särskild anslagspost för ändamålet. För avlöningar till icke-ordinarie
personal böra beräknas 40,000 kronor och för rörligt tillägg 8,000 kronor.
Enligt denna beräkning skulle alltså styrelsens avlöningsstat stanna vid ett
belopp av 71,000 kronor. Å omkostnadsstaten bör beräknas till sjukvård
m. m. 500 kronor samt till reseersättningar 5,000 kronor och expenser likaledes
5,000 kronor eller således tillhopa 10,500 kronor. Statens årliga kostnader
för styrelsen skulle enligt vad nu sagts uppgå till sammanlagt 81,500
kronor. Det är emellertid att märka, att statsverkets årliga merkostnader
i anledning av styrelsens inrättande icke skulle sammanfalla med detta belopp.
Såsom inledningsvis berörts är för närvarande under riksstatens nionde
huvudtitel upptaget ett särskilt anslag till centralrådet för skogsvårds
-
20
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 31.
styrelsernas förbund. För budgetåret 1941/42 har medelsbehovet för detta
ändamål beräknats till 42,000 kronor. Sistnämnda anslag bör, därest skogsstyrelsen
inrättas, icke vidare anvisas. En viss besparing uppkommer
även därigenom att skogsvårdsstyrelsernas bidrag till centralrådet kunna bortfalla.
Merkostnaderna för staten skulle vid sådant förhållande icke överstiga
39,500 kronor. Härvid har då bortsetts såväl från kostnaderna för
kristillägg, vilka torde böra bestridas från nionde huvudtitelns allmänna
anslag för dylikt tillägg, som från de å statsverket belöpande kostnaderna
för befattningshavarnas pensionering. Anslag till den nya styrelsen synas
böra äskas för budgetåret 1941/42, från ingången av vilket budgetår den
nya styrelsen torde böra beräknas kunna tillsättas. Förutom anslag till avlöningar
och omkostnader — å respektive 71,000 och 10,500 kronor —- erfordras
ett engångsanslag å 10,000 kronor för anskaffande av inventarier
m. m. Det torde kunna förutsättas att centralrådets inventarier kostnadsfritt
överlämnas till den nya styrelsen.
Jag torde härefter få övergå till att angiva min ställning till de av utredningen
framlagda förslagen till organisatoriska förändringar inom skogsvårdsstyrelserna.
I likhet med utredningen anser jag någon mera genomgripande
ändring av skogsvårdsstyrelserna icke vara behövlig. Alltsedan sin tillkomst
ha dessa styrelser på ett i stort sett mycket förtjänstfullt sätt fullgjort sin
ofta svåra uppgift att å ena sidan befrämja skogsvården och utveckla intresset
för densamma och å andra sidan såsom fiskalisk myndighet bevaka statsintresset
i fråga om skogsskötseln å de enskilda skogarna. Styrelserna ha vid
handhavandet av sina uppgifter åtnjutit stor handlingsfrihet och fritt utrymme
för det egna initiativet. Detta torde även i framtiden böra bliva förhållandet.
Att inpressa skogsvårdsstyrelserna i byråkratiska former eller försätta dem
i någon beroende tjänstemannaställning i förhållande till staten bör icke
ifrågakomma. Styrelserna böra vara ett uttryck för det samlade skogsvårdsintresset
i orten och böra därför så långt det är möjligt och lämpligt verka
fritt och självständigt. Utredningen har förordat, att skogsägarnas egna organisationer
under vissa förhållanden skulle kunna inträda i stället för hushållningssällskapet
såsom valkorporation vid val av ledamöter i skogsvårdsstyrelsen.
Ehuru skäl kunna anföras för en dylik anordning, anser jag mig
dock icke för närvarande böra förorda densamma, då skogsägarnas organisationer
flerstädes ännu icke torde ha nått den anslutning, som bör anses erforderlig
härför. Vidare torde resultatet av pågående utredning örn hushållningssällskapens
organisation höra avvaktas, innan slutlig ståndpunkt tages till
denna fråga.
För närvarande förordnas icke någon suppleant för den av Kungl. Maj :t utsedde
ordföranden i skogsvårdsstyrelse. Vid förfall för ordföranden inträder
äldste ledamoten såsom ordförande och suppleanten för denne tillkallas. Vid
sådana tillfällen finnes inom styrelsen icke någon representant för det allmänna.
En dylik anordning torde icke vara helt tillfredsställande. Utredningen
har uppmärksammat frågan och ansett att även för ordföranden
borde förordnas en suppleant. Detta förslag torde vara välbetänkt.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 31.
21
Ett annat spörsmål, som tidigare vid flera tillfällen varit föremål för uppmärksamhet
och som nu även herörls av utredningen, är frågan om tjänstetillsättningar
inom skogsvårdsstyrelserna och besvärsrätten över dessa. Utredningen
har önskat bibehålla den nu gällande ordningen att skogsvårdsstyrelserna
själva skola äga tillsätta sina tjänstemän. Utredningen har dock
ifrågasatt, örn icke länsjägmästare bör förklaras kompetent till befattningen
av statlig myndighet. Statskontoret har för sin del förordat, att i varje fall
länsjägmästare bör tillsättas av Kungl. Majit. Utredningen har ansett, att
någon besvärsrätt över länsjägmästares eller andra tjänstemäns tillsättande
icke bör ifrågakomma. I vissa yttranden har man vänt sig mot utredningens
uppfattning i detta hänseende och påyrkat att en dylik rätt uttryckligen medgives.
Att betaga styrelserna deras rätt att tillsätta sina tjänstemän synes
enligt min mening vara ett onödigt och alltför långt gående ingrepp i deras
självständighet. Å andra sidan kunna knappast åberopas några vägande skäl
mot att tillerkänna sökandena besvärsrätt över skogsvårdsstyrelsernas beslut.
Med hänsyn till det mycket omfattande ekonomiska bistånd som staten lämnar
skogsvårdsstyrelserna kan det icke anses oberättigat, att Kungl. Majit äger
ett visst överinseende och inflytande vid tillsättande av de tjänstemän, som
skola avlönas med dessa medel eller handha deras förvaltning.
Lämpligheten av utredningens förslag att ersättning bör tilläggas ledamöterna
i skogsvårdsstyrelserna synes kunna ifrågasättas. Något övertygande skäl
för förslaget har icke anförts och icke heller synes detsamma vara påkallat
av omständigheterna. Utgår såsom för närvarande rese- och traktamentsersättning,
lärer detta i varje fall för närvarande vara tillfyllest. Mot förslaget
att rese- och traktamentsersättningen skall utgå för samtliga ledamöter efter
klass I B i resereglemente! torde däremot intet vara att erinra. Möjlighet synes
böra öppnas att kunna lämna gottgörelse till revisorerna av skogsvårdsstyrelsens
räkenskaper. Det torde nämligen vara lämpligt att för detta ändamål
kunna anlita auktoriserade revisorer. Kostnaderna för revisionen torde böra
gäldas av skogsvårdskassans medel enligt grunder, som Kungl. Maj :t bestämmer.
Någon ändring i länsskogvaktarnas titel som från visst håll ifrågasatts
synes knappast vara påkallad. I varje fall torde den föreslagna titeln skogskonsulent
vara mindre lämplig med hänsyn till att länsskogvaktarna icke
kunna anses jämställda i utbildningshänseende eller eljest med de befattningshavare
som på jordbrukets område inneha konsulenttiteln.
Den omredigering som utredningen föreslagit i fråga örn bestämmelserna
rörande skogsvårdsstyrelsernas verksamhet synes i stort sett kunna godtagas.
Ur uppräkningen av skogsvårdsstyrelsernas uppgifter böra givetvis utgå de
nya uppgifter, vilkas upptagande föranletts av vissa av utredningens förslag,
som icke här gjorts till föremål för behandling. I övrigt utföres flertalet av
de angivna arbetena redan av styrelserna. En omformulering av författningen
torde därför huvudsakligen innebära dess bringande i överensstämmelse
med gällande praxis. Såsom Sveriges skogsägareförbund framhållit kunna
såsom i viss mån nya betraktas uppgifterna att biträda skogsägarna
vid upprättande av planer för skogsbrukets drift oell virkesskördens tillgodo
-
22
.1 ordbruksutskottets utlåtande Nr 31.
görande ävensom att stödja sammanslutningar av skogsägarna i deras verksamhet
för skogsvårdens befrämjande. Någon erinran torde icke kunna göras
mot att i skogsvårdsstyrelseförfattningen upptagas uttryckliga bestämmelser
om att även dessa uppgifter skola ankomma på skogsvårdsstyrelserna. Desamma
torde i stort sett icke innebära annat än en påbyggnad eller utveckling
av den verksamhet som redan bedrives av skogsvårdsstyrelserna. Givet
är att styrelserna icke böra engagera sig i skogsägarnas rena affärstransaktioner.
Utöver vad nu anförts ha några smärre jämkningar företagits i nu gällande
bestämmelser.
Därest den av mig i det föregående ifrågasatta skogsstyrelsen kommer till
stånd, synas de av utredningen föreslagna ändringarna i skogsvårdslagen och
1932 års lappmarkslag böra genomföras. Uppenbart torde vara att skogsstyrelsen
kommer att bättre lämpa sig för avgörande av de frågor som enligt
12 och 30 §§ skogsvårdslagen samt 18 och 28 §§ lappmarkslagen för närvarande
ankomma på länsstyrelsernas prövning. De föreslagna ändringarna
i 2 § skogsvårdslagen, varigenom avses att den översyn, som enligt nämnda
lagrum tillkommer domänstyrelsen, skall överflyttas å skogsstyrelsen, synes
även lämplig. Enligt de principer som under senare år tillämpats i fråga om
tillsynen av enskildas skogar har domänstyrelsens befattning därmed i möjligaste
mån begränsats.
I detta sammanhang torde jag även böra upptaga en annan fråga beträffande
besvärsrätten i ärenden av nu ifrågavarande slag. Vid flera tillfällen
ha skogsvårdsstyrelser hos Kungl. Majit anfört besvär över sådant beslut av
vederbörande länsstyrelser, varigenom ändring av skogsvårdsstyrelsernas tidigare
beslut skett. Dessa besvär ha av Kungl. Maj :t icke ansetts kunna upptagas
till prövning. Med den uppgift skogsvårdsstyrelserna ha att dels i statens
intresse övervaka skogsvårdens handhavande och dels meddela beslut
i dylika frågor synes ändamålsenligt att de även äga rätt att föra talan
hos Kungl. Majit över ändring av sina beslut. Nu tillämpad praxis
medför, att viktiga skogsvårdsfrågor under vissa förhållanden icke kunna
bringas under Kungl. Majits prövning. Då bestämmelserna i gällande skogsvårdsförfattningar
ansetts lägga hinder i vägen för nu berörda besvär från
skogsvårdsstyrelsernas sida, torde en ändring i nyssnämnda skogsvårdslagar
böra vidtagas för undanröjande av detta hinder.
De av mig nu förordade ändrade bestämmelserna i skogsvårdslagen och
1932 års lappmarkslag torde böra träda i kraft den 1 juli 1941.
I enlighet med vad i det föregående anförts har inom jorbruksdepartementet
upprättats förslag till dels lag om ändrad lydelse av 2 § 3 mom. samt
12 och 30 §§ skogsvårdslagen den 15 juni 1923 (nr 212), dels lag angående
ändrad lydelse av 18 och 28 §§ lagen den 10 juni 1932 (nr 180) örn vård av
vissa skogar inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker med flera
områden, dels ock förordning angående skogsvårdsstyrelser.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 31.
23
Departementschefen har hemställt,
dels att förenämnda tre författningsförslag måtte genom proposition före
-
läggas riksdagen till antagande,
dels ock att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
1) för skogsstyrelsen fastställa följande
Personalförteckning.
Befattning Lönegrad
Tjänsteman å ordinarie stat.
1 överdirektör ................................................ C 10
Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 2 0.
1 byråchef .................................................. Eo 30
1 sekreterare ................................................ Eo 26;
2) godkänna följande avlöningsstat för skogsstyrelsen, att tillämpas tills
vidare från och med budgetåret 1941/42:
Avlöningsstat.
1. Avlöning till ordinarie tjänsteman, förslagsvis.......... kronor 17,000
2. Arvoden, bestämda av Kungl. Majit .................. » 6,000
3. Avlöningar till icke-ordinarie personal ................ » 40,000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis ............................ » 8,000
Summa kronor 71,000;
3) å driftbudgeten under nionde huvudtiteln för budgetåret 1941/42 anvisa
till Skogsvård m. m.: Skogsstyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag
av ........................................ kronor 71,000;
till Skogsvård m. m.: Skogsstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag
av ...... kronor 10,500;
till Skogsvård m. m.: Skogsstyrelsen: Inventarier m. m. ett reservationsanslag
av ............................................ kronor 10,000.
Sedan lång tid tillbaka ha vårt lands skogstillgångar varit av den allra
största betydelse för landets välstånd. Efter industrialismens genombrott
har denna betydelse varit i ständigt stigande. Skogen är för närvarande en
av våra viktigaste råvarutillgångar, och skogsprodukterna utgjorde före det
nu utbrutna kriget tillika i förädlat eller oförädlat skick en av våra viktigaste
exportartiklar. I det dagsaktuella läget torde betydelsen av landets
skogstillgångar icke kunna överskattas. Även för framtiden torde vara att
förvänta att skogen kommer att bibehålla och ytterligare utvidga sin ställning
såsom en av grundvalarna för Sveriges näringsliv och välstånd överhuvud.
Genom de vetenskapliga landvinningarna, framförallt inom de kemiska
vetenskaperna, som under senare år ägt rum, ha möjligheterna att
utnyttja skogen i industriens tjänst högst väsentligt utökats. Såvitt man kan
döma synes denna utveckling ingalunda ännu tillnärmelsevis lia nått sitt
slut. Med hänsyn till nu berörda förhållanden är det uppenbarligen en fråga
Utskottet.
24
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 31.
av största vikt och betydelse att landets skogstillgångar tillvaratagas och utvecklas
på bästa möjliga sätt. I betraktande härav ha statsmakterna ett stort
intresse av huru dessa naturtillgångar behandlas och förvaltas. Statsmakterna
måste här ha en skyldighet att ingripa vägledande, stödjande och reglerande.
Så har också under de senaste årtiondena alltmera skett. Såsom departementschefen
framhållit har denna statens verksamhet på det skogliga
området framträtt i skiftande former, såsom genom skogslagstiftning, syftande
till förhindrande av skogens skovling och till förbättrande av skogsvården,
genom lämnande av ekonomiskt stöd åt skogsbruket på olika sätt, genom
förbättrande av undervisningen på detta område samt genom stödjande av
den vetenskapliga forskningen. Kungl. Maj:ts nu föreliggande förslag avser
att ytterligare utbygga och förbättra det statliga stödet åt skogsbruket i landet.
Förslaget syftar i främsta rummet till att tillskapa ett centralt statligt
organ som kan verka samlande och ledande på skilda områden inom det enskilda
skogsbruket. Ehuruväl det torde kunna ifrågasättas huruvida under
nu rådande förhållanden ett dylikt statligt organ bör inrättas, anser sig
utskottet likväl, med hänsyn till den betydelse för skogsbruket, som ett dylikt
organ kan förväntas komma att få, böra tillstyrka att detsamma kommer
till stånd. Att så sker nu torde vara önskvärt icke blott med hänsyn till
förut berörda förhållanden utan även ur den synpunkten att farhågor alltmera
kommit att framträda rörande möjligheterna att i framtiden vidmakthålla
skogstillgångarna i landet.
Såsom departementschefen framhållit torde ett stort antal arbetsuppgifter
vänta det ifrågavarande statliga centralorganet. Betydande insatser och
initiativ torde kunna förväntas av detta organ till skogsbrukets gagn. Utskottet
vill emellertid framhålla, att en viss försiktighet i varje fall till en
början bör iakttagas beträffande det nya organets verksamhet så att detsamma
icke pålägges alltför vittomfattande arbetsuppgifter eller sådana,
vilka endast mera periferiskt beröra skogsbrukets område.
I propositionen har uttalats, att den nya myndigheten i förhållande till
skogsvårdsstyrelserna skall ha framför allt en vägledande verksamhet samt
sålunda meddela skogsvårdsstyrelserna råd och anvisningar i ämnen som
beröra deras verksamhet. Utskottet kan för sin del instämma i detta yttrande.
Utskottet vill emellertid framhålla att en förutsättning för att ifrågavarande
myndighet skall erhålla den betydelse för skogsbruket som förutsatts är att
ömsesidigt gott samarbete kommer till stånd mellan centralmyndigheten och
skogsvårdsstyrelserna.
Vad angår den organisation, som den nya centralmyndigheten bör erhålla,
kan utskottet ansluta sig till departementschefens förslag. Myndigheten, vilken
såsom i propositionen föreslagits bör benämnas skogsstyrelsen, torde sålunda
böra bestå av en chef, vilken utövar ledningen av styrelsen, samt vid
hans sida fyra ledamöter. Ehuru enligt utskottets mening det torde vara
önskvärt att chefen är skogligt bildad har utskottet likväl icke ansett sig vilja
göra något bestämt uttalande i detta hänseende. I propositionen har föreslagits,
att samtliga ledamöter i styrelsen skola utses av Kungl. Majit. I mo
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 31.
25
tionen I: 190 har hemställts, att skogsvårdsstyrelserna skulle få utse två av
ledamöterna i den nya styrelsen. Samma tankegång, som framkommit i 1936
års skogsutrednings förslag, synes ligga till grund för motionens yrkande,
nämligen att upprätthålla en bättre kontakt mellan styrelsen och skogsvårdsstyrelserna
samt att i någon mån söka bevara kontinuiteten mellan centralrådet
för skogsvårdsstyrelsernas förbund och den nya styrelsen. Utskottet
finner visserligen skäl kunna åberopas för förverkligande av denna tanke,
men anser likväl, med hänsyn till att Kungl. Maj:ts förslag äger avgjorda fördelar
framför motionärernas, sig icke kunna tillstyrka bifall till yrkandet i
motionen. Av propositionen synes framgå, att Kungl. Maj:t har för avsikt att
i styrelsen insätta företrädare för olika grenar av skogsbruket. Det torde i betraktande
av de mångskiftande verksamhetsområdena inom skogsbruket vara
lämpligt, att Kungl. Maj:t äger tillsätta dessa representanter. Styrelsen torde
därigenom komma att få en mera representativ sammansättning. Styrelsens
ställning torde också härigenom bliva starkare och mera självständig. Det
torde tillika kunna ifrågasättas huruvida det är lämpligt att valda representanter
för skogsvårdsstyrelserna deltaga i avgörandet av ärenden, som tidigare
avgjorts av skogsvårdsstyrelse eller som röra dessa styrelsers ekonomiska
förhållanden. Utskottet finner, att det syfte motionärerna velat vinna i
stort sett kan uppnås, därest, såsom departementschefen framhållit, representanter
för skogsvårdsstyrelserna tid efter annan sammankallas för överläggningar
i skogsstyrelsen. Enligt utskottets uppfattning är det av stor betydelse
att dylika överläggningar komma till stånd.
Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag att vid styrelsen skola finnas anställda
en byråchef, en sekreterare, en amanuens samt ett kanslibiträde
och ett kontorsbiträde ävensom en expeditionsvakt. Även den för överdirektören
föreslagna lönegradsplaceringen i lönegrad C 10 kan utskottet biträda.
Utskottet anser jämväl att arvodet till ledamöterna bör bestämmas till 1,500
kronor för en var av dem, vartill komma resekostnader och traktamentsersättning.
övriga befattningshavares placering i lönehänseende föranleder
icke heller någon erinran från utskottets sida. Med undantag för överdirektören
synes, som i propositionen föreslagits, de förut angivna tjänstemännen
hos styrelsen böra upptagas såsom extra tjänstemän.
De i propositionen framlagda kostnadsberäkningarna för styrelsen föranleda
ingen erinran från utskottets sida. Statens årliga kostnader för styrelsen
komma alltså att uppgå till 81,500 kronor. Av detta belopp belöpa
71,000 kronor å avlöningsstaten och 10,500 kronor å omkostnadsstaten. Såsom
departementschefen framhållit utgöra nyssnämnda belopp emellertid
icke statens merkostnader i anledning av styrelsens inrättande. Såsom förut
berörts är för närvarande under riksstatens nionde huvudtitel upptaget ett
särskilt anslag för centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund. För budgetåret
1941/42 har medelsbehovet för detta ändamål beräknats till 42,000
kronor. Detta anslag behöver vid bifall till Kungl. Maj:ts förslag icke vidare
anvisas. Merkostnaderna för staten .skulle vid sådant förhållande icke komma
att överstiga 39,500 kronor. Såsom departementschefen anfört synes
Bihang till riksdagens protokoll loll. 10 sami. Nr 31.
26
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 31.
anslag till denna nya styrelse böra beviljas för budgetåret 1941/42, från ingången
av vilket budgetår styrelsen synes böra träda i verksamhet. Förutom
nu omförmälda anslag till avlöningar och omkostnader torde ett belopp av
10,000 kronor böra anvisas för anskaffande av inventarier m. m.
Utskottet övergår härefter till att behandla Kungl. Majits förslag till förordning
angående skogsvårdsstyrelser. Förslaget avser icke någon mera genomgripande
ändring i styrelsernas organisation eller verksamhet. I likhet
med departementschefen anser utskottet icke heller detta av behovet påkallat.
Styrelserna lia allt sedan sin tillkomst i stort sett på ett förtjänstfullt
sätt skött sin ofta svåra uppgift. Såsom departementschefen framhållit torde
skogsvårdsstyrelserna även i framtiden vid handhavande av sin verksamhet
böra åtnjuta stor handlingsfrihet och fritt utrymme för det egna initiativet.
Styrelserna böra sålunda icke inpassas i byråkratiska former utan
böra så långt det är möjligt och lämpligt få verka fritt och självständigt.
I propositionen har föreslagits att suppleant av Kungl. Maj:t bör utses för
skogsvårdstyrelses ordförande. Enligt gällande författning utses icke sådan
suppleant utan inträder vid förfall för ordföranden den äldste ledamoten i
styrelsen såsom ordförande. Ehuru utskottet finner vissa olägenheter kunna
följa av förslaget, anser utskottet dessa likväl icke vara av den art, att utskottet
icke kan tillstyrka detsamma.
I det föreliggande förslaget till ny skogsvårdsstyrelseförordning har upptagits
en föreskrift därom, att över skogsvårdsstyrelses beslut i fråga om tillsättande
av befattning hos styrelsen klagan må förås hos Kungl. Majit. Någon
motsvarande föreskrift finnes ej i gällande författning. I motion II: 255
har hemställts att klagorätt över skogsvårdsstyrelses beslut överhuvud taget
medgives, under det att i motion 1:191 har yrkats, att länsskogvaktarna medgivas
klagorätt hos skogsstyrelsen respektive Kungl. Majit i alla administrativa
ärenden. Att klagorätt medgives över tjänstetillsättningar hos skogsvårdsstyrelse
finner utskottet lämpligt. Med hänsyn till det mycket omfattande
ekonomiska stöd som staten lämnar styrelserna anser utskottet i likhet
med departementschefen berättigat, att Kungl. Majit äger ett visst överinseende
och inflytande i nu ifrågavarande hänseende. Att medgiva en mera
allmän klagorätt över styrelsernas beslut utöver vad redan nu i gällande
skogsvårdslagar eller eljest finnes upptaget anser utskottet innebära ett alltför
långt gående ingrepp i styrelsernas självständiga ställning. Därest styrelserna
ta vederbörlig hänsyn till skogsstyrelsens uppfattning i olika deras
verksamhet berörande frågor, vilket utskottet förutsätter att skogsvårdsstyrelserna
komma att göra, torde den i motionerna föreslagna utvidgningen av
klagorätten icke vara behövlig.
Mot Kungl. Majits förslag rörande rese- och traktamentsersättningar åt
skogsvårdsstyrelserna samt angående ersättning åt revisorerna hos styrelserna
har utskottet intet att erinra.
Under det utredningsarbete, som föregått den nu föreliggande propositionen,
har väckts fråga örn ändring av länsskogvaktarnas titel. Från vissa håll
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 31.
27
har yrkats på att den nuvarande titeln måtte utbytas mot titeln skogskonsulent.
I motionen I: 191 har ett liknande yrkande framställts. Eventuellt
har ifrågasatts titeln skogsinstruktör. I likhet med departementschefen finner
utskottet den ifrågasatta titelförändringen icke vara av omständigheterna
påkallad.
Den i propositionen föreslagna omredigeringen av bestämmelserna rörande
skogsvårdsstyrelsernas verksamhet ger icke utskottet anledning till någon
erinran. De föreslagna ändringarna synas i huvudsak innebära författningens
bringande i överensstämmelse med för närvarande tillämpad praxis. I
den mån nya uppgifter kunna sägas ha pålagts skogsvårdsstyrelserna genom
det nya förslaget avse dessa, såsom departementschefen framhållit icke
annat än en påbyggnad eller utveckling av den verksamhet som skogsvårdsstyrelserna
hittills bedrivit.
De smärre jämkningar i nu gällande bestämmelser, som föreslagits utöver
vad utskottet nu särskilt nämnt, finner utskottet sig kunna godtaga.
Utskottet finner icke heller anledning till erinran mot de framlagda förslagen
till ändringar i skogsvårdslagen och lagen om vård av vissa skogar
inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker med flera områden.
Dessa förslag innebära i huvudsak icke något annat än att i de fall, då vissa
åtgärder enligt nämnda lagar ankomma på länsstyrelsen, dessa i stället skola
ankomma på skogsstyrelsen.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
A. att riksdagen må i anledning av förevarande proposition
1. antaga de vid propositionen fogade förslagen till
dels lag om ändrad lydelse av 2 § 3 mom. samt 12 och 30 §§
skogsvårdslagen den 15 juni 1923 (nr 212),
dels lag angående ändrad lydelse av 18 och 28 §§ lagen den
10 juni 1932 (nr 180) örn vård av vissa skogar inom Västerbottens
och Norrbottens läns lappmarker med flera områden,
dels ock förordning angående skogsvårdsstyrelser;
2. för skogsstyrelsen fastställa följande
Befattning
Personalförteckning.
Lönegrad
Tjänsteman å ordinarie stat.
1 överdirektör
C 10
Extra ordinarie tjänstemän
i högre
lönegrad än 2 0.
1 byråchef .
1 sekreterare
Eo 30
Eo 26;
3. godkänna följande avlöningsstat för skogsstyrelsen, att
tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1941/42:
28
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 31.
Avlöningsstat.
1. Avlöning till ordinarie tjänsteman, för
slagsvis
............................ kronor 17,000
2. Arvoden, bestämda av Kungl. Majit .... » 6,000
3. Avlöningar till icke-ordinarie personal . . » 40,000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis ........ » 8,000
Summa kronor 71,000;
4. å driftbudgeten under nionde huvudtiteln för budgetåret
1941/42 anvisa
till Skogsvård m. m.: Skogsstyrelsen: Avlö
-
ningar ett förslagsanslag av .............. kronor 71,000
till Skogsvård m. m.: Skogsstyrelsen: Omkostnader
ett förslagsanslag av ..........kronor 10,500
till Skogsvård m. m.: Skogsstyrelsen: Inventarier
m. m. ett reservationsanslag av . . kronor 10,000
B. att motionerna I: 190 och I: 191 samt II: 255, i den
mån de ej kunna anses besvarade genom vad utskottet anfört,
icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 18 april 1941.
På jordbruksutskottets vägnar:
L. TJÄLLGREN.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Tjällgren, Carl Eriksson, Granath, Gabrielsson, Alfred
Andersson, von Stockenström, Anderberg och friherre Beck-Friis; samt
från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Andersson i Tungelsta, Gustafson i
Vimmerby, Carlström, Mäler, Lundbom, Janson i Frändesta och Jonsson i Fjäle.
417511. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1941.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1941:220 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 2 § 3 mom. samt 12 och 30 §§ skogsvårdslagen den 15 j a1 i texten