Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 2 § 3 mom. samt 12 och 30 §§ skogsvårdslagen den 15 juni 1923

1941-04-18 · 28 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 28 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1941:31, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 2 § 3 mom. samt 12 och 30 §§ skogsvårdslagen den 15 juni 1923

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 31.

1

Nr 31.

Ankom till riksdagens kansli den 19 april 1941 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till lag om ändrad lydelse av 2 § 3 mom. samt 12

och 30 §§ skogsvårdslagen den 15 juni 1923 (nr 212)

m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(l:a avd.)

I årets statsverksproposition har Kungl. Majit under punkt 177 i nionde

huvudtiteln föreslagit riksdagen att i avbidan på särskild proposition i ämnet

till Skogsvård m. m.: Skogsstyrelsen för budgetåret 1941/42 beräkna ett

förslagsanslag av 80,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i en till riksdagen den 28 februari 1941 avlåten,

till jordbruksutskottet hänvisad proposition, nr 94, under åberopande

av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag örn ändrad lydelse av 2 § 3 mom. samt 12 och 30 §§ skogsvårdslagen

den 15 juni 1923 (nr 212),

2) lag angående ändrad lydelse av 18 och 28 §§ lagen den 10 juni 1932

(nr 180) örn vård av vissa skogar inom Västerbottens och Norrbottens läns

lappmarker med flera områden,

3) förordning angående skogsvårdsstyrelser,

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Författningsförslagen äro av följande lydelse:

»Förslag

till

Lag om ändrad lydelse av 2 § 3 mom. samt 12 och 30 §§ skogsvårdslagen

den 15 juni 1923 (nr 212).

Härigenom förordnas, att 2 § 3 mom. samt 12 och 30 §§ skogsvårdslagen

den 15 juni 19231 skola erhålla följande ändrade lydelse:

2 §•

3 mom. Äges skog —--är stadgat.

över skogar, rörande vilka sådant medgivande är lämnat, äge skogsstyrelsen

ulöva tillsyn.

1 Senaste lydelse av 30 § se 1937 : 151.

Bihang till riksdagens protokoll 19il. 10 sami. Nr 31.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 31.

12 §.

Finner skogsvårdsstyrelsen--— avfattas skriftligen.

Varder ej sålunda överenskommelse träffad, må skogsvårdsstyrelsen, där

den ej finner saken omedelbart böra stämmas till domstol, hos skogsstyrelsen

påkalla undersökning av avverkningsområdet. Skogsstyrelsen förordnar

i anledning härav sakkunnig person att med biträde av två ojäviga

gode män, vilka av förrättningsmannen utses bland dem, som äro ägodelningsnämndemän

eller gode män vid lantmäteriförrättningar eller ledamöter

av häradsnämnd, å stället undersöka förhållandet. Örn tiden för förrättningen

skola genom förrättningsmannens försorg skogsvårdsstyrelsen och

fastighetens ägare ävensom annan, som kan vara ansvarig för kostnaderna

för återväxtåtgärderna, bevisligen underrättas. Synemännen skola till skogsvårdsstyrelsen

avgiva redogörelse med förslag till de åtgärder, som för markens

återställande i skogbärande skick må finnas nödiga. Stanna synemännen

i olika meningar, varde de särskilda meningarna skogsvårdsstyrelsen

meddelade. Sedan undersökning hållits, söke styrelsen ånyo få till stånd

överenskommelse, som ovan sagts.

30 §.

1 morn. Den, som med skogsvårdsstyrelsens slutliga beslut i ärende, varom

i 4, 5, 8, 17, 19, 21, 21 a eller 23 § sägs, icke åtnöjes, äger att däröver anföra

besvär hos skogsstyrelsen. I fall, som i 8 eller 17 § avses, vare rätten till

sådan klagan ej till viss tid inskränkt, men skola i andra fall besvären, vid

talans förlust, vara ingivna sist innan klockan tolv å trettionde dagen efter

det klaganden av beslutet erhållit del; och skall underrättelse därom i beslutet

meddelas.

2 mom. över skogsstyrelsens beslut må klagan föras hos Konungen genom

besvär, som skola ingivas till jordbruksdepartementet före klockan tolv å

trettionde dagen från den dag klaganden erhöll del av samma beslut. Sådan

klagan må jämväl föras av skogs vårdsstyrelse, där skogsstyrelsen ändrat eller

upphävt skogsvårdsstyrelsens beslut.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1941; dock att talan mot beslut, som

tidigare meddelats av länsstyrelse eller av skogsvårdsstyrelse såvitt angår

ärende, varom i 4, 5, 19, 21, 21 a och 23 §§ förmäles, skall föras enligt

bestämmelserna i äldre lag.»

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 31.

3

»Förslag

till

Lag angående ändrad lydelse av 18 och 28 §§ lagen den 10 juni

1932 (nr 180) om vård av vissa skogar inom Västerbottens och

Norrbottens läns lappmarker med flera områden.

Härigenom förordnas, att 18 och 28 §§ lagen den 10 juni 1932 om vård av

vissa skogar inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker med flera

områden skola erhålla följande ändrade lydelse:

18 §.

Finner skogsvårdsstyrelsen---avfattas skriftligen.

Varder ej sålunda överenskommelse träffad, må skogsvårdsstyrelsen, dälden

ej finner saken omedelbart böra stämmas till domstol, hos skogsstyrelsen

påkalla undersökning av avverkningsområdet. Skogsstyrelsen förordnar

i anledning härav sakkunnig person att med biträde av två ojäviga gode

män, vilka av förrättningsmannen utses bland dem, som äro ägodelningsnämndemän

eller gode män vid lantmäteriförrättningar eller ledamöter av

häradsnämnd, å stället undersöka förhållandet. Örn tiden för förrättningen

skola genom förrättningsmannens försorg skogsvårdsstyrelsen och fastighetens

ägare ävensom annan, som kan vara ansvarig för kostnaderna för återväxtåtgärderna,

bevisligen underrättas. Synemännen skola till skogsvårdsstyrelsen

avgiva redogörelse med förslag till de åtgärder, som för markens återställande

i skogbärande skick må finnas nödiga. Stanna synemännen i olika

meningar, varde de särskilda meningarna skogsvårdsstyrelsen meddelade. Sedan

undersökning hållits, söke styrelsen ånyo få till stånd överenskommelse,

som ovan sagts.

Kan ej---vara fullgjort.

28 §.

1 mom. Är någon missnöjd med beslut, som enligt denna lag meddelats

av skogsvårdsstyrelsen, åge han däröver anföra besvär hos skogsstyrelsen.

I fall, som i 13 § avses, vare rätten till sådan klagan ej till viss tid inskränkt.

I andra fall skola besvären, vid talans förlust, vara ingivna före klockan

tolv å trettionde dagen efter det klaganden av beslutet erhållit del. Underrättelse

härom skall i beslutet meddelas.

2 mom. över skogsstyrelsens beslut må klagan föras hos Konungen genom

besvär, som skola ingivas till jordbruksdepartementet före klockan tolv

å trettionde dagen från den dag klaganden erhöll del av samma beslut. Sådan

klagan må jämväl föras av skogsvårdsstyrelse, där skogsstyrelsen ändrat

eller upphävt skogsvårdsstyrelsens beslut.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 31.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1941; dock att talan mot beslut,

som tidigare meddelats av länsstyrelse eller av skogsvårdsstyrelse såvitt angår

andra ärenden än sådana, som avses i 13 §, skall föras enligt bestämmelserna

i äldre lag.»

»Förslag

till

Förordning angående skogsvårdsstyrelser.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Skogsvårdsstyrelse, som jämlikt skogsvårdslagen skall finnas för uppsikt

över lagens efterlevnad, skall bestå inom vart och ett av Västerbottens och

Norrbottens läns landstingsområden av fem samt inom annat landstingsområde

med endast ett hushållningssällskap av tre i skogsbruk förfarna och

med skogsförhållandena i orten väl förtrogna män, utsedda för tre år i

sänder, en såsom ordförande av Kungl. Majit samt de övriga till halva

antalet av landstinget och halva antalet av hushållningssällskapet. Finnes

inom landstingsområde mera än ett hushållningssällskap, utses för varje

hushållningssällskap en ledamot samt av landstinget så många ledamöter,

som hushållningssällskapen äro. För envar av ordföranden och övriga ledamöter

i skogsvårdsstyrelsen skall för samma tid och på enahanda sätt, som

gäller i fråga om dessa, utses en suppleant.

Sammanfaller landstingsområde icke med verksamhetsområdet för ett

eller flera hushållningssällskap, förordnar Kungl. Majit, med iakttagande,

i den mån sådant kan ske, av ovan stadgade grunder, huru med utseende

av ledamöter i skogsvårdsstyrelse och suppleanter för dem skall förfaras.

2 §.

Hos skogsvårdsstyrelse skall såsom biträde (länsjägmästare) vara anställd

en skogligt bildad man, vilken avlagt fullständig avgångsexamen från skogsinstitutets

högre kurs eller skogshögskolans jägmästarekurs. Dock må i

särskilt fall till länsjägmästare antagas den, som avlagt avgångsexamen från

skogsinstitutets lägre kurs eller skogshögskolans forstmästarekurs.

Skogsvårdsstyrelse må därjämte i mån av behov anställa skogligt utbildade

tillsyningsman (länsskogvaktare) ävensom övrig erforderlig personal.

över skogsvårdsstyrelses beslut i fråga om tillsättande av befattning hos

styrelsen må klagan föras hos Kungl. Majit inom tjugu dagar efter den då

beslutet tillkännagivits genom anslag i styrelsens lokal.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 31.

5

3 §•

För besluts fattande inom skogsvårdsstyrelse fordras, att densamma skall

vara fulltalig. Äro vid omröstning inom styrelsen meningarna delade, skall

den mening gälla, varom de flesta förenat sig; äro rösterna för olika meningar

lika delade, gäller den mening, som biträdes av ordföranden.

4 §•

Skogsvårdsstyrelsen skall hava till uppgift att befrämja och understödja

den enskilda skogshushållningen samt verka för att skogsvårdsarbetet bedrives

på ett planmässigt sätt inom styrelsens verksamhetsområde, så ock

att utöva den uppsikt och vidtaga de åtgärder, som jämlikt gällande skogsvårds-

och andra författningar ankomma på styrelsen.

Styrelsen har att till fullgörande av sin uppgift

verka för utbredande av kunskap örn skogsskötseln och landets skogsbruk

genom anordnande eller understödjande av kurser, föreläsningar, studiefärder

eller annan undervisnings- eller upplysningsverksamhet;

lämna sakkunnigt biträde vid planläggning av skogsbrukets drift samt vid

skogens vård och skötsel i övrigt;

stödja sammanslutningar av skogsägare i deras verksamhet för skogsvårdens

befrämjande;

bevilja bidrag till utförande av skogsvårdsfrämjande åtgärder;

medverka till genomförandet av åtgärder i syfte att bekämpa skogseld;

samt

vidtaga i övrigt påkallade åtgärder till befordrande av en förbättrad skogshushållning.

Skogsvårdsstyrelsen skall tillika

förvalta de medel, som genom skogsvårdsavgifter eller eljest inflyta till

skogsvårdskassan;

antaga och med omhänderhavda medel avlöna den i 2 § omförmälda personalen

samt utfärda instruktioner för denna;

tillhandagå skogsstyrelsen med de upplysningar och det biträde, som av

skogsstyrelsen påkallas och som ligga inom området för skogsvårdsstyrelsens

verksamhet; samt

fastställa visst stämpelmärke att användas vid utsyningar och andra förrättningar,

som verkställas av styrelsens personal, samt på lämpligt sätt

bringa detta märke till allmän kännedom.

Skogsvårdsstyrelsen skall äga föreskriva de villkor, under vilka styrelsen

lämnar biträde vid planläggning av skogsbrukets drift eller vid skogens vård

och skötsel i övrigt, i den mån sådant biträde icke enligt gällande bestämmelser

skall lämnas kostnadsfritt.

Vid fullgörande av sin uppgift har skogsvårdsstyrelsen att ställa sig till

efterrättelse vad i övrigt finnes föreskrivet i författningar och det reglemente,

som Kungl. Maj:t efter styrelsens förslag fastställer.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 31.

5 §.

För att medverka vid utförandet av skogsvårdsstyrelse enligt 4 § första och

andra styckena tillkommande uppgifter skall inom kommun, som så önskar

eller där skogsvårdsstyrelsen så påfordrar, tillsättas en skogsvårdskommitté

av minst tre personer, vilka för en tid av tre år utses, en av skogsvårdsstyrelsen

samt de övriga av kommunalstämman enligt den grund, som för utseende

av gode män vid laga skifte är stadgad.

Skogsvårdskommitté vare skyldig att efter instruktion, som av skogsvårdsstyrelsen

fastställes, lämna de meddelanden och uppgifter rörande skogsvården,

som av styrelsen begäras, ävensom att i övrigt inom kommunen tillhandagå

styrelsen vid utövandet av dess verksamhet.

6 §■

De i skogsvårdskassan inflytande medel må ej användas för andra skogar

än dem, som stå under skogsvårdsstyrelsens tillsyn, eller för andra uppgifter

än sådana, som enligt denna förordning eller eljest gällande bestämmelser

tillhöra området för skogsvårdsstvrelses verksamhet.

Skogsvårdsstyrelse vare berättigad att för sagda medel inköpa fastighet,

som är till gagn för styrelsens verksamhet. Avtal örn sådant köp må dock

ej av skogsvårdsstyrelse slutas utan medgivande av Kungl. Majit eller utan

förbehåll om sådant medgivande.

Skogsvårdsstyrelse skall årligen inom tid, som Kungl. Majit bestämmer, till

skogsstyrelsen inkomma med uppgift och förslag rörande de anslag av allmänna

medel, som under nästföljande budgetår äro erforderliga för fullgörande

av skogsvårdsstyrelsens verksamhet.

7 §•

Ordförande och övriga ledamöter i skogsvårdsstyrelse skola av skogsvårdskassan

erhålla resekostnads- och traktamentsersättning vid resor, som föranledas

av deras uppdrag, enligt klass I B i gällande resereglemente.

De i 8 § omförmälda revisorer skola erhålla ersättning ur skogsvårdskassan

enligt de grunder Kungl. Majit bestämmer.

8 §■

Skogsvårdsstyrelse åligger att före april månads utgång varje år till skogsstyrelsen

avgiva redovisning för sin förvaltning under näst föregående kalenderår.

Vid denna redovisning skall vara fogad en kortfattad framställning

angående de under skogsvårdsstyrelsens tillsyn stående skogarnas tillstånd

och skötsel. Denna redovisning och framställning skall vara avfattad enligt

grunder och i uppställning, varom skogsstyrelsen äger meddela föreskrifter.

Skogsvårdsstyrelses förvaltning och redovisning skola granskas av revisorer,

utsedda för ett år i sänder, en av Kungl. Majit och de övriga till antal

och enligt de grunder, som om ledamöter i skogsvårdsstyrelsen är föreskrivet,

dock att inom Västerbottens och Norrbottens län varje landsting och hus
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 31.

7

hållningssällskap skall äga att utse endast en revisor. Revisionsberättelsen,

i vilken ansvarsfrihet för styrelsen skall till- eller avstyrkas, skall tillika med

nämnda framställning angående skogarnas tillstånd och skötsel till trycket

befordras samt dels utdelas bland ledamöterna i landstinget och vederbörande

hushållningssällskaps förvaltningsutskott samt bland sällskapets lantbruksombud

minst en månad före landstingets nästa lagtima sammanträde,

dels ock samtidigt insändas till Kungl. Majit och skogsstyrelsen.

På landstinget och hushållningssällskapet ankommer att för dess del bevilja

eller vägra skogsvårdsstyrelsen ansvarsfrihet för styrelsens förvaltning

under det år, revisionsberättelsen omfattar. Finner Kungl. Majit ansvarsfrihet

icke böra beviljas skogsvårdsstyrelse, förordnar Kungl. Majit örn vidtagande

av därav påkallade åtgärder.

9 §•

Ordförande och övriga ledamöter i skogsvårdsstyrelse så ock skogsvårdsstyrelses

tjänstemän vare i utövningen av sina befattningar underkastade det

ansvar och den påföljd, som i allmän lag stadgas om statens ämbets- och

tjänstemän.

För de medel, som skogsvårdsstyrelse haft under sin förvaltning, ansvara

styrelsens ordförande och övriga ledamöter gemensamt. Denna ansvarighet

fortfar, till dess förvaltningen blivit efter ty i 8 § sägs eller, örn klander anställes,

av vederbörlig domstol godkänd, eller ock till dess natt och år efter

räkenskapens avlämnande förflutit, utan att klander i laga ordning blivit

anställt.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1941, från och med vilken dag

förordningen den 15 juni 1923 (nr 213) angående skogsvårdsstyrelser skall

upphöra att gälla.»

Beträffande utredningen i ärendet hänvisas till statsrådsprotokollet.

I detta sammanhang har utskottet till behandling föreliaft följande inom

riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen

1. I: 190 av friherre Beck-Friis m. fl., vari hemställts, att sådan ändring

i Kungl. Majits proposition nr 94 vidtoges, att skogsvårdsstyrelserna finge

utse två ledamöter i skogsstyrelsen;

2. 1:191 av herr Wagnsson, vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen

av Kungl. Majits proposition nr 94 måtte taga hänsyn till vad i motionen

anförts;

3. 11:255 av herr Svensson i Grönvik, vari hemställts, att riksdagen med

beaktande av vad i motionen anförts måtte för sin del besluta sådan ändring

av det i propositionen nr 94 framlagda förslaget till förordning angående

skogsvårdsstyrelser, att klagorätt över beslut av skogsvårdsstyrelse ut
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 31.

tryckligen medgåves, samt att vederbörande utskott ville låta utarbeta de

förslag till författningsändringar, som härav föranleddes.

Angående de skäl, som anförts till stöd för motionerna, hänvisas till dessa.

Genom beslut den 23 juli 1936 bemyndigade Kungl. Majit chefen för jordbruksdepartementet

att tillkalla en utredningsman för att i enlighet med i

statsrådsprotokollet angivna riktlinjer verkställa utredning och avgiva förslag

rörande skogsbrukets ekonomiska läge och de åtgärder, som kunde

vidtagas för att höja dess bärkraft, ävensom högst sju sakkunniga personer

att med utredningsmannen deltaga i överläggningar i ämnet. Den 3 oktober

1936 erhöll departementschefen Kungl. Maj:ts bemyndigande att förordna

ytterligare en utredningsman i berörda ärende. Med stöd härav tillkallades

såsom utredningsmän numera statssekreteraren i folkhushållningsdepartementet

N. A. E. Malmfors och ledamoten av riksdagens andra kammare

hemmansägaren G. Strindlund samt som sakkunniga ordföranden i skogsägareföreningamas

riksförbund ryttmästaren N. R. Berg, juris doktorn G.

Hedlund, direktören i Munksunds aktiebolag jägmästaren B. Holmbäck,

landstingsmannen länsskogvaktaren J. V. Jansén, ledamoten av riksdagens

lörsta kammare redaktören H. Sten och direktören i aktiebolaget Iggesunds

bruk civilingenjören G. Sundblad.

Med skrivelser den 25 och 26 november 1938 har utredningen, vilken antagit

benämningen 1936 års skogsutredning, avlämnat två betänkanden, innefattande

det ena förberedande undersökningar och uttalanden rörande åtgärder

för främjande av en ändamålsenlig virkesproduktion och det andra

förslag till åtgärder i ämnet (stat. off. utr. 1938: 53 och 58). över betänkandena

ha yttranden avgivits av statskontoret, kommerskollegium, domänstyrelsen,

styrelsen för skogshögskolan och statens skogsförsöksantalt, fullmäktige

i riksgäldskontoret, allmänna civilförvaltningens lönenämnd, centralrådet

för skogsvårdsstyrelsernas förbund jämte samtliga skogsvårdsstyrelser

i riket, ingenjörsvetenskapsakademien, landsorganisationen i Sverige, svenska

skogs- och flottningsarbetarförbundet, Sveriges kommunaltjänstemannaförbund,

riksförbundet landsbygdens folk, Sveriges skogsägareförbund, Sveriges

skogsägareföreningars riksförbund, skogssällskapet, Sveriges lantbruksförbund,

handelskamrarna i Karlstad, örebro, Gävle, Sundsvall och Luleå,

svenska trävaruexportföreningen samt svenska cellulosaföreningen.

I utredningens betänkande 1938: 58 har framlagts förslag, bland annat,

dels angående vissa ändringar i bestämmelserna örn skogsvårdsstyrelserna

samt i skogsvåi-dslagen och lagen om vård av vissa skogar inom Västerbottens

och Norrbottens läns lappmarker med flera områden, dels ock rörande

inrättande av ett centralt statligt organ för handläggande av frågor rörande

skogsvården å de enskilda skogarna m. m.

Sedan inom jordbruksdepartementet en överarbetning av författningsförslagen

ägt rum, har lagrådets yttrande över förslag till ändringar i nyssnämnda

två lagar inhämtats.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 31.

9

Historik och gällande bestämmelser.

Redan under förarbetena till 1903 års lag angående vård av enskildas skogar

uttalades, att verkningarna av denna i väsentlig mån komme att bliva

beroende av att den myndighet, åt vilken övervakandet av lagens efterlevnad

anförtroddes, kunde vinna skogsägarnas förtroende samt hos dem väcka

intresse för skogens rätta vård och handhavande. Statsmakterna trodde sig

bäst kunna nå detta syfte genom inrättande av lokala, med ortens förhållanden

och befolkning väl förtrogna organ, skogsvårdsstyrelser, åt vilka lämnades

en förhållandevis självständig och av lagstiftningen obeskuren befogenhet

att utöva tillsyn över efterlevandet av den nya lagen och att samtidigt

verka för skogsvårdens och skogsvårdsintressets höjande.

Skogsvårdsstyrelsernas organisation och verksamhet regleras för närvarande

i skogsvårdslagen den 15 juni 1923 (nr 212) samt förordningen av

samma dag (nr 213) angående skogsvårdsstyrelser. För skogsvårdsstyrelser - na äro bestämmelser meddelade jämväl i andra författningar, bland annat,

lagen den 10 juni 1932 (nr 180) örn vård av vissa skogar inom Västerbottens

och Norrbottens läns lappmarker m. fl. områden.

Sedan år 1925 äro skogsvårdsstyrelserna sammanslutna till ett förbund,

skogsvårdsstyrelsernas förbund. Stadgar härför ha av Kungl. Majit fastställts

genom beslut den 14 augusti 1925. Förbundets uppgift angives i stadgarna

sålunda:

att bevaka och främja skogsvårdsstyrelsernas gemensamma intressen och

att i sådant syfte göra erforderliga framställningar;

att verka för erforderlig enhetlighet i tillämpningen av lagar och författningar,

som angå vården av enskildas skogar, och att för sådant ändamål

verkställa nödiga utredningar samt vidtaga erforderliga åtgärder;

att åstadkomma samverkan mellan skogsvårdsstyrelserna för att tillgodose

landets och den skogsägande allmänhetens anspråk på god och ändamålsenlig

skogsvård;

att upprätta statistik över den enskilda skogsvården; samt

att avgiva yttranden och verkställa utredningar i ärenden, som röra skogsvårdsstyrelserna

och deras verksamhet och som av Kungl. Majit eller andra

myndigheter till förbundet för sådant ändamål överlämnas.

Förbundet företrädes av ett centralråd, bestående av åtta ledamöter. För

val av dessa, vilket skall ske å ordinarie förbundsstämma, fördelas till förbundet

anslutna skogsvårdsstyrelser i åtta grupper.

Av varje sådan grupp utses bland medlemmarna av till gruppen hörande

skogsvårdsstyrelser en ledamot och en suppleant i centralrådet.

Förutom nu nämnda åtta ledamöter äger Kungl. Majit utse en ledamot i

centralrådet jämte en suppleant för denne. Vid ordinarie förbundsstämma

utses vidare två länsjägmästare jämte två suppleanter, även dessa länsjägmästare,

med uppgift alt närvara vid centralrådets sammanträden och deltaga

i dess överläggningar.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 31.

Centralrådet utser inom sig ordförande och vice ordförande samt antager

och entledigar sekreterare samt annan erforderlig personal. Såsom bidrag

till förbundet har å riksstaten uppförts ett särskilt anslag alltsedan budgetåret

1926/27. För budgetåret 1940/41 utgår anslaget med 39,000 kronor.

Återstoden av utgifterna bestrides genom tillskott från skogsvårdsstyrelserna.

1936 års skogsutrednings förslag.

Beträffande skogsvårdsstyrelserna innefattar utredningens betänkande icke

några mera genomgripande ändringsförslag. Utredningen anser, att liksom hittills

skogsvårdsstyrelserna skola utgöra å ena sidan allmänna myndigheter

för tillvaratagande av särskilda statsintressen och å andra sidan hjälporgan

till den enskilde skogsägarens tjänst med uppgift att stimulera och biträda

samt i viss utsträckning även leda skogsägarna och deras organisationer i arbetet

för åstadkommande av en förbättrad virkesproduktion. I det förra hänseendet

bör det enligt utredningens mening ankomma på skogsvårdsstyrelserna,

bland annat, att handha tillsynen över skogsvårdslagarnas efterlevnad,

uppgöra planer för och i anslutning därtill leda det statsunderstödda

skogsvårdsarbetet inom sina distrikt samt vidtaga åtgärder i syfte att förstärka

det gemensamma skyddet mot brand och annan skadegörelse i skogarna.

Till de uppgifter, vilka böra åligga styrelserna såsom skogsägarnas

hjälporgan, torde särskilt böra höra bedrivandet av undervisning och upplysning

samt utövandet av biträdesverksamhet.

Någon mera omfattande ändring i skogsvårdsstyrelsernas sammansättning

har icke föreslagits. För närvarande utser Kungl. Maj:t ordföranden

samt landsting och hushållningssällskap lika antal ledamöter. Utredningen

har emellertid föreslagit, att i de områden, där sammanslutning av skogsägare

tinnes, som kan anses nöjaktigt företräda skogsägarnas intressen inom

området, Kungl. Maj:t skall äga förordna att den hushållningssällskapet tillkommande

valrätten skall utövas av sammanslutningen. Meddelas dylikt

förordnande, bör hushållningssällskapets övriga uppgifter i fråga örn skogsvårdsstyrelserna,

såsom beträffande utseende av revisorer, beviljande av

ansvarsfrihet m. m., jämväl övertagas av sammanslutningen. Finnes inom

skogsvårdsstyrelses område mer än en sådan sammanslutning, bör Kungl.

Majit äga förordna, att de hushållningssällskapet tillkommande befogenheterna

skola utövas av föreningarna gemensamt. Enligt utredningens förslag

bör suppleant även utses för ordföranden i skogsvårdsstyrelsen. Särskilt

har av utredningen betonats, att ledamöterna böra vara med skogsförhållandena

i orten väl förtrogna samt i övrigt äga den sakkunskap, utan

tjänstemannabetoning, som uppdraget kräver. Utredningen har med hänsyn

härtill ansett sig böra föreslå, att skogsvårdsstyrelseledamöterna skola vara

i skogsbruk förfarna.

Utredningen har vidare varit av den uppfattningen, att skogsvårdsstyrelserna

alltjämt böra äga utse sina tjänstemän själva. Enligt utredningens mening

bör någon besvärsrätt hos statlig myndighet icke förefinnas vid tjänste
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 31.

11

tillsättningarna. I fråga om länsjägmästare har utredningen emellertid ansett

böra gälla, att dylik tjänsteman skall ha förklarats kompetent till befattningen.

Utredningen har föreslagit, att ledamöterna i skogsvårdsstyrelse, med hänsyn

till de omfattande och betydelsefulla uppgifter, som åvila dem, samt

uppdragets arbetskrävande och i övrigt fordrande natur, skola erhålla arvode

för uppdraget. Arvodet Ilar av utredningen ansetts böra utgå med 18 kronor

för sammanträdesdag till ordföranden och 12 kronor till annan ledamot.

Resekostnads- och traktamentsersättning bör till alla ledamöterna utgå efter

klass I B i resereglementet. Enligt utredningens förslag böra revisorerna erhålla

ersättning för sitt uppdrag jämlikt grunder, som Kungl. Majit bestämmer.

En av de sakkunniga inom utredningen länsskogvaktaren J. V. Jansén

har i ett särskilt yttrande till betänkandet hemställt, att länsskogvaktartiteln

måtte utbytas mot titeln skogskonsulent.

Utredningens förslag innebär vidare även inrättande av ett statligt centralorgan

för det enskilda skogsbruket. Den föreslagna centralmyndigheten har

av utredningen förslagsvis benämnts statens skogsstyrelse. Rörande skogsstyrelsens

organisation har utredningen anfört i huvudsak följande.

Styrelsen bör bestå av en av Kungl. Majit förordnad chef, med titeln överdirektör,

samt tio ledamöter, därav två böra utses av Kungl. Majit och åtta

av skogsvårdsstyrelserna. Ledamöterna böra förordnas för en tid av tre år.

Av de två av Kungl. Majit utsedda ledamöterna skall en ha juridisk eller

administrativ sakkunskap. Beträffande den andre av ifrågavarande ledamöter

har utredningen förutsatt, att han skall väljas under hänsynstagande till

att i skogsstyrelsen blir företrädd speciell sakkännedom i fråga om det med

jordbruk förenade mindre skogsbruket. För de av skogsvårdsstyrelserna

valda ledamöterna utses lika antal suppleanter. Överdirektören skall vara

ordförande vid styrelsens sammanträden.

För val av ledamöter i styrelsen föreslås, att skogsvårdsstyrelserna fördelas

i grupper. Den vid valförrättningar i fråga örn centralrådet för närvarande

använda gruppindelningen har för ifrågavarande ändamål ansetts böra

bibehållas. Tillvägagångssättet vid valet har utformats sålunda. Varje grupp

äger utse en ledamot och en suppleant i statens skogsstyrelse. Inom varje

grupp har en var skogsvårdsstyrelse en röst. Valet avgöres genom enkel röstövervikt.

Vid lika röstetal skiljer lotten. Val skall ske när Kungl. Majit därom

förordnar och tillgå sålunda, att varje skogsvårdsstyrelse till Kungl.

Majit insänder uppgift å de personer, som styrelsen önskar utse lill ledamot

och suppleant. För de valda ledamöterna och suppleanterna utfärdar Kungl.

Majit förordnande.

Enligt 15 § i skogsvårdsstyrelsernas förbunds nuvarande stadgar skall

förbundsstämman utse tvenne länsjägmästare, jämte två suppleanter, att såsom

bisittare närvara vid centralrådets sammanträden och deltaga i dess

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 31.

överläggningar samt med skyldighet att, därest centralrådet fattar beslut, vilket

strider mot länsjägmästarnas åsikt, låta till protokollet anteckna sin

skiljaktiga mening. Denna anordning har utredningen icke ansett böra bibehållas.

Arbetet inom styrelsen har utredningen med hänsyn till styrelsens storlek

ansett böra uppdelas på följande sätt. Handläggandet av de på skogsstyrelsen

ankommande ärendena fördelas mellan dels styrelsen i sin helhet,

dels överdirektören, dels ock en för befattningstagandet med vissa frågor

bildad delegation, bestående av överdirektören samt de två av Kungl. Majit

utsedda ledamöterna ävensom ytterligare två ledamöter. De senare, varav

en skall representera Norrland och Dalarna samt en landet söder därom,

väljas av skogsvårdsstyrelsernas åtta styrelseledamöter inom sin krets.

För styrelsen skulle enligt förslaget komma att gälla följande personalförteckning:
-

Befattning Lönegrad

1 överdirektör................................................... C 10

1 byråchef........................................................ Eo 30

2 sekreterare...................................................... Eo 26

1 notarie ........................................................ Eo 22

2 kanslibiträden .................................................. Eo 7

1 expeditionsvakt.................................................. Eo 5

3 kontorsbiträden ................................................ Eo 4

Avlöningsstaten har utredningen uppgjort sålunda:

1. Arvoden, bestämda av Kungl. Majit .................. kronor 9,600

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal:

b) Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis

..........................»________6,100 s 79,900

3. Rörligt tillägg, förslagsvis .......................... » 4,800

Summa kronor 94,300.

Vidkommande omkostnadsstaten har utredningen uppskattat reseersättningarna

till 13,000 kronor, därav 6,000 kronor äro avsedda för chefen och

tjänstemännen, 5,000 kronor för styrelseledamöterna samt 2,000 kronor för

särskilt inkallade sakkunniga. Expenserna lia beräknats till 15,000 kronor och

övriga utgifter till 2,000 kronor. Omkostnadsstaten skulle härigenom få följande

utseende:

1. Reseersättningar, förslagsvis ........................ kronor 13,000

2. Expenser, förslagsvis ............................... » 15,000

3. övriga utgifter, förslagsvis ...................... »_ 2,000

Summa kronor 30,000.

Härutöver erfordras enligt utredningens förslag ett engångsanslag för inköp

av möbler, skrivmaskiner o. d. Förutsatt att centralrådets inventarier

kostnadsfritt få övertagas av skogsstyrelsen, anser utredningen att för ändamålet

erfordras ett belopp ej överstigande 15,000 kronor.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 31.

13

Såsom tidigare anförts har verksamheten inom centralrådet finansierats

genom dels statsanslag, dels tillskott från skogsvårdsstyrelserna. Vid genomförande

av den organisation, vilken ovan förordats, skulle, då några bidrag

från skogsvårdsstyrelserna icke längre böra ifrågakomma, statens utgifter

för ändamålet relativt sett komma att visa en icke obetydlig stegring. Härvid

bör dock enligt vad utredningen framhåller bemärkas, att andra myndigheters

arbete kommer att minska, vilket för dessa torde medföra vissa besparingar.

Enligt utredningens förslag skulle alltså de årliga kostnaderna för skogsstyrelsen

uppgå till sammanlagt 124,300 kronor. Anslaget till centralrådet

för skogsvårdsstyrelsernas förbund skulle emellertid icke vidare behöva anvisas.

Merkostnaderna skulle sålunda enligt förslaget utgöra (124,300 —

39,000 =) 85,300 kronor.

I detta sammanhang har departementschefen även upptagit till övervägande

vissa av utredningen framlagda förslag till författningsändringar, vilka i

viss utsträckning ansluta sig till de nu berörda omorganisationsproblemen.

Utredningen har i sitt nu ifrågavarande betänkande upptagit förslag dels till

helt ny förordning om skogsvårdsstyrelser och dels till vissa ändringar i skogsvårdslagen

den 15 juni 1923 (nr 212) och lagen den 10 juni 1932 (nr 180)

om vård av vissa skogar inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker

med flera områden.

I förslaget till förordning om skogsvårdsstyrelser har utredningen inarbetat

förut omförmälda av utredningen förordade ändringar i fråga örn styrelsernas

organisation. Dessutom ha vissa ändringar föreslagits i de för närvarande

gällande bestämmelserna örn skogsvårdsstyrelsernas uppgifter, vilka finnas

upptagna i 4 § i nuvarande skogsvårdsstyrelseförordning.

Utredningen har föreslagit, att de nya bestämmelserna rörande skogsvårdsstyrelsernas

uppgifter och skyldigheter skola få följande innehåll.

Skogsvårdsstyrelsen skall ha till uppgift att befrämja och understödja den

enskilda skogshushållningen samt verka för att skogsvårdsarbetet bedrives på

ett planmässigt sätt inom styrelsens verksamhetsområde, så ock att utöva

den uppsikt och vidtaga de åtgärder, som jämlikt gällande skogsvårds- och

andra lagar ankomma på styrelsen.

Styrelsen har att till fullgörande av sin uppgift dels verka för utbredande

av kunskap örn skogsskötseln och landets skogsbruk genom anordnande eller

understödjande av kurser, föreläsningar, studiefärder eller annan undervisnings-

eller upplysningsverksamhet, dels lämna sakkunnigt biträde vid planläggning

av skogsbrukets drift samt vid skogens vård och skötsel i övrigt, dels

stödja sammanslutningar av skogsägare i deras verksamhet för skogsvårdens

befrämjande, dels befordra bildandet av gemensamhetsskogar, dels bevilja

bidrag till utförande av skogsvårdsfrämjande åtgärder, dels låta verkställa

premiering av välskötta mindre skogsbruk, dels medverka till genomförandet

av åtgärder i syfte att bekämpa skogseld, dels ock vidtaga i övrigt påkallade

åtgärder till befordrande av en förbättrad skogshushållning.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 31.

Skogsvårdsstyrelsen skall tillika förvalta skogsvårdsfonden samt därifrån

eller eljest till skogsvårdskassan inflytande medel, antaga och med omhänderhavda

medel avlöna anställd personal samt utfärda instruktioner för denna,

tillhandagå statens skogsstyrelse med de upplysningar och det biträde, som

av skogsstyrelsen påkallas och som ligga inom området för skogsvårdsstyrelsens

verksamhet, samt fastställa visst stämpelmärke att användas vid utsyningar

och andra förrättningar, som verkställas av styrelsens personal,

samt på lämpligt sätt bringa detta märke till allmän kännedom.

Skogsvårdsstyrelsen skall äga föreskriva de villkor, under vilka styrelsen

lämnar biträde vid planläggning av skogsbrukets drift eller vid skogens vård

och skötsel i övrigt, i den mån sådant biträde icke enligt gällande bestämmelser

skall lämnas kostnadsfritt.

Vissa av de föreslagna ändringarna i ifrågavarande bestämmelser äro betingade

av andra av utredningen framlagda förslag, vilka icke av departementschefen

upptagits till övervägande. Så är förhållandet med bestämmelserna

att skogsvårdsstyrelse skall befordra bildandet av gemensamhetsskogar,

låta verkställa premiering av välskötta mindre skogsbruk och förvalta

skogsvårdsfonden.

Utredningens förslag till ändring i skogsvårdslagen och 1932 års lappmarkslag

innebär i huvudsak följande.

Enligt 2 § 3 mom. i skogsvårdslagen ankommer det på Kungl. Majit att

— därest skog, som lyder under skogsvårdslagen, äges av förening eller

sällskap, bildat för befordrande av skogsvård i allmänt intresse eller därest

skogens vård och förvaltning utövas under medverkan och tillsyn av sådant

skogsvårdssällskap — beträffande sådan skog på ansökan medgiva befrielse

tills vidare från tillämpningen av vad i skogsvårdslagen stadgas. En förutsättning

härför är dock, att sällskapets stadgar fastställts av Kungl. Majit. I

nämnda lagrum stadgas vidare, att över skogar, rörande vilka sådant medgivande

lämnats, domänstyrelsen skall utöva tillsyn. Utredningen har ansett,

att denna tillsyn — sedan statens skogsstyrelse inrättats — bör tillkomma

denna styrelse i stället för domänstyrelsen.

I 12 § skogsvårdslagen stadgas, att, där skogsvårdsstyrelsen finner åtgärder

för betryggande av återväxt jämlikt skogsvårdslagen påkallade, styrelsen

skall med den eller dem, som lagenligt äro ansvariga för återviixtens betryggande,

träffa överenskommelse om samtliga de åtgärder, som för berörda

ändamål böra vidtagas och om den tid, inom vilken en var av dem skall

vara fullgjord. För den händelse överenskommelse ej kan träffas, må skogsvårdsstyrelsen,

där den ej finner saken omedelbart böra stämmas till domstol,

hos länsstyrelsen påkalla undersökning av avverkningsområdet. Länsstyrelsen

skall i anledning härav förordna en skogsstatens tjänsteman att med biträde

av två ojävige gode män, vilka av förrättningsmannen utses bland ledamöter

i ägodelningsrätt eller gode män vid lantmäteriförrättning i orten eller ock

till ledamöter i häradsrätt äro valda, å stället undersöka förhållandet och

däröver till skogsvårdsstyrelsen avgiva redogörelse med förslag till de åtgärder,

som för markens återställande i skogbärande skick må finnas nödiga.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 31.

15

Stanna synemännen i olika mening, skall enligt vad vidare stadgas i förevarande

paragraf de särskilda meningarna meddelas skogsvårdsstyrelsen,

som därefter ånyo söker få till stånd överenskommelse. Enligt utredningens

förslag skola de åligganden, som jämlikt bestämmelserna i denna paragraf

påvila länsstyrelsen, övertagas av statens skogsstyrelse. Såsom förrättningsman

må skogsstyrelsen därefter förordna sakkunnig person. Styrelsen skall

sålunda icke, såsom för närvarande gäller för länsstyrelse, vara bunden

vid valet av förrättningsman till skogsstatstjänstemännen. Liknande ändringar

ha föreslagits i motsvarande paragraf, 18 §, i 1932 års lappmarkslag.

Därjämte ha lagrummen även i övrigt bragts i överensstämmelse med varandra.

I 30 § i skogsvårdslagen och 28 § i 1932 års lappmarkslag äro upptagna föreskrifter

om fullföljande av talan mot skogsvårdsstyrelses beslut. Enligt

nämnda lagrum skall klagan mot skogsvårdsstyrelses beslut, där sådan klagan

må föras, ske genom besvär hos länsstyrelsen. Över länsstyrelsens beslut må

klagan sedermera föras hos Kungl. Majit. Jämlikt nämnda lagrum må klaganden

hos länsstyrelsen påkalla undersökning på marken. Sker detta eller

finner länsstyrelsen eljest sådan undersökning vara av nöden, förordnar länsstyrelsen

en skogsstatens tjänsteman att med biträde av sådana gode män,

som förut nämnts, å stället undersöka förhållandet och däröver avgiva redogörelse.

Kostnaden för undersökningen skall förskjutas av medel, som förvaltas

av skogsvårdsstyrelsen, men kan genom länsstyrelsens slutliga utslag

åläggas klaganden, om han påkallat undersökningen. Nödig hantlangning

skall utgöras av klaganden. Utredningen har i sitt förslag insatt statens

skogsstyrelse i stället för länsstyrelsen såsom instans mellan skogsvårdsstyrelsen

och Kungl. Majit. I samband härmed har utredningen föreslagit borttagande

av bestämmelserna örn undersökning på marken.

Yttrandena.

I allmänhet ha utredningens nu ifrågavarande förslag vunnit anslutning i

de avgivna yttrandena. Vissa erinringar ha dock framförts huvudsakligen

från centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund och skogsvårdsstyrelserna.

Departementschefen.

Skogsproduktionen har under årens lopp fått en allt större betydelse för

folkhushållet och näringslivet i landet. Inom allt flera områden av industrien

och näringslivet i övrigt lia skogens produkter kommit till användning.

Antalet för folkhushållet betydelsefulla alster, vilka utvinnas av

virket, ökas ständigt. Utöver vad som erfordrades för det egna behovet utgjorde

virke och trämassa före det nu pågående krigets utbrott två av landets

viktigaste exportartiklar. Även i den nu rådande krissituationen är

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 31.

landets tillgång på virke trots den minskade exporten av största betydelse

för folkförsörjningen i olika avseenden. Erinras må, att ur virket

utvinnas för närvarande exempelvis fodermedel och drivmedel för motorfordon.

De perspektiv för framtiden, som på den kemiska industriens område

öppna sig i fråga om virkets användning och förädling, synas mycket

vittomfattande, och möjligheterna att här nå ytterligare betydelsefulla resultat

torde vara avsevärda. Vad detta kan komma att betyda i framtiden för

upprätthållande av välståndet inom landet torde icke närmare behöva framhållas.

Den politik som statsmakterna bedriva på det skogliga området är

därför uppenbarligen av den största betydelse och kommer att få återverkningar

på landets ekonomiska och sociala förhållanden.

Statsmakterna ha under senare årtionden även till fullo insett denna skogsbrukets

stora betydelse för landet. I syfte att stödja och stimulera skogshanteringen

och skogsvården lia statsmakterna i olika hänseenden vidtagit

synnerligen omfattande åtgärder. Betydande belopp ha sålunda anvisats till

skogsodling, skogsdikning och vägbyggen i skogarna. Senast vid 1940 års

lagtima riksdag anvisades ett nytt anslag å 1,000,000 kronor för skogsproduktionens

höjande i Norrland och Dalarna. Även den skogliga forskningen

har erhållit ökat stöd. Vid 1939 års lagtima riksdag fattades ett principbeslut

rörande statens skogsförsöksanstalts ytterligare utbyggnad. Jämsides med

denna stödverksamhet fran statsmakternas sida har därjämte under de senaste

tjugu åren en omfattande nydaning av skogslagstiftningen ägt rum.

Ender denna tid lia flertalet av nu gällande skogsvårdslagar och andra författningai

pa detta område tillkommit. Genom denna lagstiftning lia nya

betydelsefulla uppgifter lagts i skogsvårdsstyrelsernas händer.

Alltsedan 1903 års skogsvårdslags tillkomst, då skogsvårdsstyrelserna tillskapades,

lia dessa varit de lokala organ som handhaft skogsvården och därmed

sammanhängande verksamhet. Något centralt statligt organ, som uteslutande

sysslat nied frågor angående det enskilda skogsbruket, har icke

funnits. För att i någon mån motverka denna kännbara brist för landets

skogsbruk bildades år 1925 centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund.

Detta har därefter närmast handhaft nyssberörda spörsmål. Med undantag

för en av Kungl. Maj.t utsedd ledamot består centralrådet emellertid av representanter

endast för skogsvårdsstyrelserna. Då detsamma icke är av statlig

natur, har det icke ägt några befogenheter att ingripa på det skogliga

området. Ehuru från centralrådets sida ett mycket förtjänstfullt arbete

nedlagts till skogsbrukets gagn, har centralrådet dock icke haft sådana befogenheter

eller ekonomiska förutsättningar, att det varit i stånd alt i tillräcklig

omfattning tillvarataga alla de vittomfattande intressen på det skogliga

området, som till följd av bristen på ett centralt statligt organ faktiskt

kommit att påvila centralrådet. Före centralrådets tillkomst uppbar domänstyrelsen

i viss utsträckning funktionen av statligt centralorgan även för det

enskilda skogsbruket. Under de senare åren har domänstyrelsens verksamhet

härutinnan mer och mer begränsats. Styrelsen har alltmer fått sitt arbete

inriktat endast på förvaltningen av statens domäner och skogsindustriella

s. 17 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottcts utlåtande Nr 31.

17

anläggningar. En konsekvent linje har härutinnan följts från statsmakternas

sida.

Skogsbrukets stigande betydelse och dess snabba utveckling har medfört,

att frågan om inrättande av ett centralt statligt organ för handhavande av

skogsbrukets olika intressen och problem under senare år alltmer trängt

sig fram och kräver en lösning. Högst betydande insatser och initiativ

skulle här kunna göras från statens sida, därest ett kompetent och på dessa

uppgifter inriktat organ stöde till förfogande. En kraftigare och enhetligare

ledning av skogsvården i landet skulle då bliva möjlig. En bättre och allsidigare

vägledning i fråga om skogsproduktionens främjande skulle kunna

lämnas skogsvårdsstyrelserna och därigenom skogsägarna. Men även inom

andra områden än den rena skogsvården finnas uppgifter för ett dylikt

centralorgan. Frågor rörande skogslagstiftning, skoglig undervisning och

forskning, skogsavkastningens utnyttjande, virkesmätning, flottning, skogsbeskattning

och skoglig statistik böra, såsom utredningen framhållit, behandlas.

Jämväl i sociala spörsmål såsom rörande förbättring av förhållandena

och arbetsmetoderna för de inom skogsbruket verksamma arbetarna

bör centralorganet taga initiativ. Det måste särskilt beaktas, att i nuvarande

kristid med dess svårigheter i fråga om försörjningen det är av

största betydelse att landets egna naturtillgångar på det mest omsorgsfulla

sätt tillvaratagas. Såsom förut framhållits intager skogsbruket här en betydelsefull

plats, och på det området synes mycket kunna göras av det nu

ifrågasatta statsorganet. För statsmakterna torde det vara av stor nytta att

äga en centralmyndighet med sakkunskap och överblick, som kan lämna

råd och yttranden i samtliga de frågor som beröra skogsbruket. Därest ifrågavarande

myndighet skulle komma till stånd, torde jämväl ett icke ringa

antal ärenden, som nu avgöras av Kungl. Maj:t, kunna överlämnas till

denna myndighet för prövning. Man kan icke heller bortse från, att med

den omfattande bidragsverksamhet, som staten bedriver till stödjande av

skogsbruket, borde följa en mera ingående och allsidig kontroll rörande

dessa medels rätta användning än vad nu är förhållandet. I samband med

igångsättande av förut omförmälda verksamhet för skogsproduktionens

främjande framhölls vikten av att denna fråga vunne en tillfredsställande

lösning. Även nämnda uppgift kunde lämpligen anförtros åt den statliga

myndighet, som här är i fråga. Den tilltänkta myndigheten bör i förhållande

till skogsvårdsstyrelserna ha framför allt en vägledande verksamhet.

Såsom av utredningen framhållits torde den böra meddela skogsvårdsstyrelserna

råd och anvisningar i ämnen som beröra deras verksamhet. Att

brist på arbetsuppgifter, såsom i vissa yttranden ifrågasatts, skulle uppstå

för detta statsorgan, torde icke vara att befara. Jag vill framhålla, att man

i de avgivna yttrandena varit ganska ense därom att den nu gällande ordningen

är mindre tillfredsställande och att frågan örn ett centralt statsorgan

för det enskilda skogsbruket bör vinna en snar lösning. De olika meningar

som framkommit lia närmast gällt sättet varpå detta spörsmål ur

organisatorisk synpunkt bör lösas. Ehuru tillskapande av ett nytt statligt

Bihang till riksdagens protokoll lilli!. 10 minil. Nr 31. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 31.

organ i nuvarande tidsläge ur vissa synpunkter är ägnat att ingiva betänkligheter,

synes dock frågan i betraktande av skogsbrukets vikt och betydelse

för landet icke längre böra uppskjutas. Jag förordar därför att spörsmålet om

inrättande av ett dylikt organ nu underställes riksdagens prövning.

Såsom nyss berörts har i de avgivna yttrandena den uppfattningen i allmänhet

framkommit, att ett centralt organ för skogsvården bör inrättas,

men olika meningar ha däremot gjort sig gällande rörande det sätt, varpå

detta organ lämpligen bör organiseras. Varken utredningens förslag eller de

i utlåtandena framförda uppslagen i detta hänseende synas mig helt kunna

godtagas. Den av utredningen förordade organisationen med en månghövdad

styrelse förefaller alltför tungrodd utan att därigenom vinnes något

mera väsentligt tillskott i sakkunskap eller skicklighet. Förslaget synes närmast

tillkommet i syfte att i möjligaste mån lämna den nu bestående ordningen

inom centralrådet orubbad. Organisationen synes även i övrigt, åtminstone

till en början innan större erfarenhet rörande styrelsens verksamhet

vunnits, onödigt stor. Statskontoret har i sitt yttrande upptagit av tidigare

skogsutredningar framfört förslag om inrättande av en skogsinspektörsbefattning

inom jordbruksdepartementet. Detta förslag torde aldrig ha

ansetts tillfredsställande och har därför sedan länge varit övergivet. Det

torde knappast bliva möjligt för en dylik skogsinspektör att handha alla

de vidlyftiga uppgifter av skilda slag, som äro avsedda att påvila det centrala

statliga organet på skogsvårdens område. Det av centralrådet för

skogsvårdsstyrelsernas förbund framlagda förslaget synes ur organisatorisk

synpunkt icke skilja sig så särskilt mycket från utredningens förslag.

Mot detsamma torde därför kunna riktas i stort sett samma anmärkningar

som mot detta. Därjämte kan mot förslaget framföras den erinringen att

centralorganet enligt detsamma får mindre stadga och auktoritet, då det

icke avsetts skola erhålla ställning av statlig centralmyndighet.

Enligt min mening synes det nya centralorganet, vilket bör benämnas

skogsstyrelsen, lämpligen böra organiseras på följande sätt. I spetsen för styrelsen

bör finnas en chef, vilken utövar ledningen av styrelsen, och vid hans

sida böra finnas fyra av Kungl. Majit förordnade ledamöter, vilka företräda

speciell sakkunskap inom skilda skogliga områden. Såsom utredningen förordat

torde en av dessa böra företräda det mindre skogsbruket och en ha

juridisk administrativ sakkunskap. Ifrågavarande ledamöter böra deltaga i

fattandet av beslut inom styrelsen. Emellertid synes det icke behövligt, att

de deltaga i behandlingen av andra ärenden än sådana som äro av större

betydelse, särskilt författnings- och anslagsfrågor, viktigare organisationsfrågor

samt principiella ståndpunkttaganden beträffande skogsbruket. I behandlingen

av dessa liksom andra frågor bör även deltaga den byråchef,

som enligt vad i det följande förordas bör finnas hos styrelsen. Att såsom

i något utlåtande hemställts låta länsjägmästare adjungeras hos styrelsen

synes icke erforderligt. Det torde böra stå öppet för styrelsen att kunna inkalla

den sakkunskap varav styrelsen finner sig vara i behov. För att under
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 31.

19

lätta uppehållandet av kontakten med skogsvårdsstyrelserna torde det vara

ändamålsenligt att skogsstyrelsen vid lämpliga tillfällen sammankallar representanter

för skogsvårdsstyrelserna för överläggningar.

Med hänsyn till den löneställning cheferna för andra verk av motsvarande

betydelse tillagts synes i anslutning till utredningens förslag den nya styrelsens

chef, vilken torde böra tillsättas medelst förordnande för en tid av

högst sex år, såsom överdirektör placeras i lönegrad C 10. Såsom antytts

bör hos styrelsen finnas en byråchef, vilken i enlighet med vad som i allmänhet

gäller inom allmänna civilförvaltningen bör placeras i 30 lönegraden.

Byråchefen torde böra äga högre skoglig utbildning. Arvodena till de

särskilda ledamöterna synas skäligen böra bestämmas till 1,500 kronor för

en var av dem, vartill kommer eventuell resekostnads- och traktamentsersättning.

Utöver nu omnämnda befattningshavare torde hos styrelsen böra

anställas en sekreterare med juridisk administrativ utbildning samt en amanuens

med högre skoglig utbildning. Sekreteraren synes böra placeras i 26

lönegraden. Härjämte böra hos styrelsen finnas ett kanslibiträde i 7 och ett

kontorsbiträde i 4 lönegraden samt en expeditionsvakt i 5 lönegraden. Slutligen

bör möjlighet finnas att vid behov anlita extra arbetskraft. I det föregående

angivna befattningshavare hos styrelsen med undantag av överdirektören

torde till en början böra upptagas såsom extra ordinarie tjänstemän.

Beträffande arbetsfördelningen inom styrelsen synes å byråchefen böra

ankomma de uppgifter, som enligt utredningens förslag angivits skola åvila

byråchefen samt den av sekreterarna, som skulle ha skoglig utbildning.

Vid arbetet bör byråchefen kunna påräkna biträde av amanuensen hos styrelsen.

Åt sekreteraren böra anförtros samma åligganden och uppgifter, som

enligt förslaget avsågs skola ankomma på den juridiskt utbildade sekreteraren.

Registrators- och aktuariegöromålen samt styrelsens bokföring böra

handhas av kanslibiträdet.

Vid den nu angivna organisationen av styrelsen torde kostnaderna för

styrelsen kunna beräknas på följande sätt. Å avlöningsstaten bör för avlöning

till överdirektören under en anslagspost till avlöning till ordinarie

tjänsteman upptagas ett belopp av 17,000 kronor. Av Kungl. Maj:t bestämda

arvoden till ledamöterna, tillhopa 6,000 kronor, böra uppföras under

en särskild anslagspost för ändamålet. För avlöningar till icke-ordinarie

personal böra beräknas 40,000 kronor och för rörligt tillägg 8,000 kronor.

Enligt denna beräkning skulle alltså styrelsens avlöningsstat stanna vid ett

belopp av 71,000 kronor. Å omkostnadsstaten bör beräknas till sjukvård

m. m. 500 kronor samt till reseersättningar 5,000 kronor och expenser likaledes

5,000 kronor eller således tillhopa 10,500 kronor. Statens årliga kostnader

för styrelsen skulle enligt vad nu sagts uppgå till sammanlagt 81,500

kronor. Det är emellertid att märka, att statsverkets årliga merkostnader

i anledning av styrelsens inrättande icke skulle sammanfalla med detta belopp.

Såsom inledningsvis berörts är för närvarande under riksstatens nionde

huvudtitel upptaget ett särskilt anslag till centralrådet för skogsvårds
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 31.

styrelsernas förbund. För budgetåret 1941/42 har medelsbehovet för detta

ändamål beräknats till 42,000 kronor. Sistnämnda anslag bör, därest skogsstyrelsen

inrättas, icke vidare anvisas. En viss besparing uppkommer

även därigenom att skogsvårdsstyrelsernas bidrag till centralrådet kunna bortfalla.

Merkostnaderna för staten skulle vid sådant förhållande icke överstiga

39,500 kronor. Härvid har då bortsetts såväl från kostnaderna för

kristillägg, vilka torde böra bestridas från nionde huvudtitelns allmänna

anslag för dylikt tillägg, som från de å statsverket belöpande kostnaderna

för befattningshavarnas pensionering. Anslag till den nya styrelsen synas

böra äskas för budgetåret 1941/42, från ingången av vilket budgetår den

nya styrelsen torde böra beräknas kunna tillsättas. Förutom anslag till avlöningar

och omkostnader — å respektive 71,000 och 10,500 kronor —- erfordras

ett engångsanslag å 10,000 kronor för anskaffande av inventarier

m. m. Det torde kunna förutsättas att centralrådets inventarier kostnadsfritt

överlämnas till den nya styrelsen.

Jag torde härefter få övergå till att angiva min ställning till de av utredningen

framlagda förslagen till organisatoriska förändringar inom skogsvårdsstyrelserna.

I likhet med utredningen anser jag någon mera genomgripande

ändring av skogsvårdsstyrelserna icke vara behövlig. Alltsedan sin tillkomst

ha dessa styrelser på ett i stort sett mycket förtjänstfullt sätt fullgjort sin

ofta svåra uppgift att å ena sidan befrämja skogsvården och utveckla intresset

för densamma och å andra sidan såsom fiskalisk myndighet bevaka statsintresset

i fråga om skogsskötseln å de enskilda skogarna. Styrelserna ha vid

handhavandet av sina uppgifter åtnjutit stor handlingsfrihet och fritt utrymme

för det egna initiativet. Detta torde även i framtiden böra bliva förhållandet.

Att inpressa skogsvårdsstyrelserna i byråkratiska former eller försätta dem

i någon beroende tjänstemannaställning i förhållande till staten bör icke

ifrågakomma. Styrelserna böra vara ett uttryck för det samlade skogsvårdsintresset

i orten och böra därför så långt det är möjligt och lämpligt verka

fritt och självständigt. Utredningen har förordat, att skogsägarnas egna organisationer

under vissa förhållanden skulle kunna inträda i stället för hushållningssällskapet

såsom valkorporation vid val av ledamöter i skogsvårdsstyrelsen.

Ehuru skäl kunna anföras för en dylik anordning, anser jag mig

dock icke för närvarande böra förorda densamma, då skogsägarnas organisationer

flerstädes ännu icke torde ha nått den anslutning, som bör anses erforderlig

härför. Vidare torde resultatet av pågående utredning örn hushållningssällskapens

organisation höra avvaktas, innan slutlig ståndpunkt tages till

denna fråga.

För närvarande förordnas icke någon suppleant för den av Kungl. Maj :t utsedde

ordföranden i skogsvårdsstyrelse. Vid förfall för ordföranden inträder

äldste ledamoten såsom ordförande och suppleanten för denne tillkallas. Vid

sådana tillfällen finnes inom styrelsen icke någon representant för det allmänna.

En dylik anordning torde icke vara helt tillfredsställande. Utredningen

har uppmärksammat frågan och ansett att även för ordföranden

borde förordnas en suppleant. Detta förslag torde vara välbetänkt.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 31.

21

Ett annat spörsmål, som tidigare vid flera tillfällen varit föremål för uppmärksamhet

och som nu även herörls av utredningen, är frågan om tjänstetillsättningar

inom skogsvårdsstyrelserna och besvärsrätten över dessa. Utredningen

har önskat bibehålla den nu gällande ordningen att skogsvårdsstyrelserna

själva skola äga tillsätta sina tjänstemän. Utredningen har dock

ifrågasatt, örn icke länsjägmästare bör förklaras kompetent till befattningen

av statlig myndighet. Statskontoret har för sin del förordat, att i varje fall

länsjägmästare bör tillsättas av Kungl. Majit. Utredningen har ansett, att

någon besvärsrätt över länsjägmästares eller andra tjänstemäns tillsättande

icke bör ifrågakomma. I vissa yttranden har man vänt sig mot utredningens

uppfattning i detta hänseende och påyrkat att en dylik rätt uttryckligen medgives.

Att betaga styrelserna deras rätt att tillsätta sina tjänstemän synes

enligt min mening vara ett onödigt och alltför långt gående ingrepp i deras

självständighet. Å andra sidan kunna knappast åberopas några vägande skäl

mot att tillerkänna sökandena besvärsrätt över skogsvårdsstyrelsernas beslut.

Med hänsyn till det mycket omfattande ekonomiska bistånd som staten lämnar

skogsvårdsstyrelserna kan det icke anses oberättigat, att Kungl. Majit äger

ett visst överinseende och inflytande vid tillsättande av de tjänstemän, som

skola avlönas med dessa medel eller handha deras förvaltning.

Lämpligheten av utredningens förslag att ersättning bör tilläggas ledamöterna

i skogsvårdsstyrelserna synes kunna ifrågasättas. Något övertygande skäl

för förslaget har icke anförts och icke heller synes detsamma vara påkallat

av omständigheterna. Utgår såsom för närvarande rese- och traktamentsersättning,

lärer detta i varje fall för närvarande vara tillfyllest. Mot förslaget

att rese- och traktamentsersättningen skall utgå för samtliga ledamöter efter

klass I B i resereglemente! torde däremot intet vara att erinra. Möjlighet synes

böra öppnas att kunna lämna gottgörelse till revisorerna av skogsvårdsstyrelsens

räkenskaper. Det torde nämligen vara lämpligt att för detta ändamål

kunna anlita auktoriserade revisorer. Kostnaderna för revisionen torde böra

gäldas av skogsvårdskassans medel enligt grunder, som Kungl. Maj :t bestämmer.

Någon ändring i länsskogvaktarnas titel som från visst håll ifrågasatts

synes knappast vara påkallad. I varje fall torde den föreslagna titeln skogskonsulent

vara mindre lämplig med hänsyn till att länsskogvaktarna icke

kunna anses jämställda i utbildningshänseende eller eljest med de befattningshavare

som på jordbrukets område inneha konsulenttiteln.

Den omredigering som utredningen föreslagit i fråga örn bestämmelserna

rörande skogsvårdsstyrelsernas verksamhet synes i stort sett kunna godtagas.

Ur uppräkningen av skogsvårdsstyrelsernas uppgifter böra givetvis utgå de

nya uppgifter, vilkas upptagande föranletts av vissa av utredningens förslag,

som icke här gjorts till föremål för behandling. I övrigt utföres flertalet av

de angivna arbetena redan av styrelserna. En omformulering av författningen

torde därför huvudsakligen innebära dess bringande i överensstämmelse

med gällande praxis. Såsom Sveriges skogsägareförbund framhållit kunna

såsom i viss mån nya betraktas uppgifterna att biträda skogsägarna

vid upprättande av planer för skogsbrukets drift oell virkesskördens tillgodo
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

.1 ordbruksutskottets utlåtande Nr 31.

görande ävensom att stödja sammanslutningar av skogsägarna i deras verksamhet

för skogsvårdens befrämjande. Någon erinran torde icke kunna göras

mot att i skogsvårdsstyrelseförfattningen upptagas uttryckliga bestämmelser

om att även dessa uppgifter skola ankomma på skogsvårdsstyrelserna. Desamma

torde i stort sett icke innebära annat än en påbyggnad eller utveckling

av den verksamhet som redan bedrives av skogsvårdsstyrelserna. Givet

är att styrelserna icke böra engagera sig i skogsägarnas rena affärstransaktioner.

Utöver vad nu anförts ha några smärre jämkningar företagits i nu gällande

bestämmelser.

Därest den av mig i det föregående ifrågasatta skogsstyrelsen kommer till

stånd, synas de av utredningen föreslagna ändringarna i skogsvårdslagen och

1932 års lappmarkslag böra genomföras. Uppenbart torde vara att skogsstyrelsen

kommer att bättre lämpa sig för avgörande av de frågor som enligt

12 och 30 §§ skogsvårdslagen samt 18 och 28 §§ lappmarkslagen för närvarande

ankomma på länsstyrelsernas prövning. De föreslagna ändringarna

i 2 § skogsvårdslagen, varigenom avses att den översyn, som enligt nämnda

lagrum tillkommer domänstyrelsen, skall överflyttas å skogsstyrelsen, synes

även lämplig. Enligt de principer som under senare år tillämpats i fråga om

tillsynen av enskildas skogar har domänstyrelsens befattning därmed i möjligaste

mån begränsats.

I detta sammanhang torde jag även böra upptaga en annan fråga beträffande

besvärsrätten i ärenden av nu ifrågavarande slag. Vid flera tillfällen

ha skogsvårdsstyrelser hos Kungl. Majit anfört besvär över sådant beslut av

vederbörande länsstyrelser, varigenom ändring av skogsvårdsstyrelsernas tidigare

beslut skett. Dessa besvär ha av Kungl. Maj :t icke ansetts kunna upptagas

till prövning. Med den uppgift skogsvårdsstyrelserna ha att dels i statens

intresse övervaka skogsvårdens handhavande och dels meddela beslut

i dylika frågor synes ändamålsenligt att de även äga rätt att föra talan

hos Kungl. Majit över ändring av sina beslut. Nu tillämpad praxis

medför, att viktiga skogsvårdsfrågor under vissa förhållanden icke kunna

bringas under Kungl. Majits prövning. Då bestämmelserna i gällande skogsvårdsförfattningar

ansetts lägga hinder i vägen för nu berörda besvär från

skogsvårdsstyrelsernas sida, torde en ändring i nyssnämnda skogsvårdslagar

böra vidtagas för undanröjande av detta hinder.

De av mig nu förordade ändrade bestämmelserna i skogsvårdslagen och

1932 års lappmarkslag torde böra träda i kraft den 1 juli 1941.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom jorbruksdepartementet

upprättats förslag till dels lag om ändrad lydelse av 2 § 3 mom. samt

12 och 30 §§ skogsvårdslagen den 15 juni 1923 (nr 212), dels lag angående

ändrad lydelse av 18 och 28 §§ lagen den 10 juni 1932 (nr 180) örn vård av

vissa skogar inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker med flera

områden, dels ock förordning angående skogsvårdsstyrelser.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 31.

23

Departementschefen har hemställt,

dels att förenämnda tre författningsförslag måtte genom proposition före
-

läggas riksdagen till antagande,

dels ock att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

1) för skogsstyrelsen fastställa följande

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänsteman å ordinarie stat.

1 överdirektör ................................................ C 10

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 2 0.

1 byråchef .................................................. Eo 30

1 sekreterare ................................................ Eo 26;

2) godkänna följande avlöningsstat för skogsstyrelsen, att tillämpas tills

vidare från och med budgetåret 1941/42:

Avlöningsstat.

1. Avlöning till ordinarie tjänsteman, förslagsvis.......... kronor 17,000

2. Arvoden, bestämda av Kungl. Majit .................. » 6,000

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal ................ » 40,000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ............................ » 8,000

Summa kronor 71,000;

3) å driftbudgeten under nionde huvudtiteln för budgetåret 1941/42 anvisa

till Skogsvård m. m.: Skogsstyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag

av ........................................ kronor 71,000;

till Skogsvård m. m.: Skogsstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag

av ...... kronor 10,500;

till Skogsvård m. m.: Skogsstyrelsen: Inventarier m. m. ett reservationsanslag

av ............................................ kronor 10,000.

Sedan lång tid tillbaka ha vårt lands skogstillgångar varit av den allra

största betydelse för landets välstånd. Efter industrialismens genombrott

har denna betydelse varit i ständigt stigande. Skogen är för närvarande en

av våra viktigaste råvarutillgångar, och skogsprodukterna utgjorde före det

nu utbrutna kriget tillika i förädlat eller oförädlat skick en av våra viktigaste

exportartiklar. I det dagsaktuella läget torde betydelsen av landets

skogstillgångar icke kunna överskattas. Även för framtiden torde vara att

förvänta att skogen kommer att bibehålla och ytterligare utvidga sin ställning

såsom en av grundvalarna för Sveriges näringsliv och välstånd överhuvud.

Genom de vetenskapliga landvinningarna, framförallt inom de kemiska

vetenskaperna, som under senare år ägt rum, ha möjligheterna att

utnyttja skogen i industriens tjänst högst väsentligt utökats. Såvitt man kan

döma synes denna utveckling ingalunda ännu tillnärmelsevis lia nått sitt

slut. Med hänsyn till nu berörda förhållanden är det uppenbarligen en fråga

Utskottet.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 31.

av största vikt och betydelse att landets skogstillgångar tillvaratagas och utvecklas

på bästa möjliga sätt. I betraktande härav ha statsmakterna ett stort

intresse av huru dessa naturtillgångar behandlas och förvaltas. Statsmakterna

måste här ha en skyldighet att ingripa vägledande, stödjande och reglerande.

Så har också under de senaste årtiondena alltmera skett. Såsom departementschefen

framhållit har denna statens verksamhet på det skogliga

området framträtt i skiftande former, såsom genom skogslagstiftning, syftande

till förhindrande av skogens skovling och till förbättrande av skogsvården,

genom lämnande av ekonomiskt stöd åt skogsbruket på olika sätt, genom

förbättrande av undervisningen på detta område samt genom stödjande av

den vetenskapliga forskningen. Kungl. Maj:ts nu föreliggande förslag avser

att ytterligare utbygga och förbättra det statliga stödet åt skogsbruket i landet.

Förslaget syftar i främsta rummet till att tillskapa ett centralt statligt

organ som kan verka samlande och ledande på skilda områden inom det enskilda

skogsbruket. Ehuruväl det torde kunna ifrågasättas huruvida under

nu rådande förhållanden ett dylikt statligt organ bör inrättas, anser sig

utskottet likväl, med hänsyn till den betydelse för skogsbruket, som ett dylikt

organ kan förväntas komma att få, böra tillstyrka att detsamma kommer

till stånd. Att så sker nu torde vara önskvärt icke blott med hänsyn till

förut berörda förhållanden utan även ur den synpunkten att farhågor alltmera

kommit att framträda rörande möjligheterna att i framtiden vidmakthålla

skogstillgångarna i landet.

Såsom departementschefen framhållit torde ett stort antal arbetsuppgifter

vänta det ifrågavarande statliga centralorganet. Betydande insatser och

initiativ torde kunna förväntas av detta organ till skogsbrukets gagn. Utskottet

vill emellertid framhålla, att en viss försiktighet i varje fall till en

början bör iakttagas beträffande det nya organets verksamhet så att detsamma

icke pålägges alltför vittomfattande arbetsuppgifter eller sådana,

vilka endast mera periferiskt beröra skogsbrukets område.

I propositionen har uttalats, att den nya myndigheten i förhållande till

skogsvårdsstyrelserna skall ha framför allt en vägledande verksamhet samt

sålunda meddela skogsvårdsstyrelserna råd och anvisningar i ämnen som

beröra deras verksamhet. Utskottet kan för sin del instämma i detta yttrande.

Utskottet vill emellertid framhålla att en förutsättning för att ifrågavarande

myndighet skall erhålla den betydelse för skogsbruket som förutsatts är att

ömsesidigt gott samarbete kommer till stånd mellan centralmyndigheten och

skogsvårdsstyrelserna.

Vad angår den organisation, som den nya centralmyndigheten bör erhålla,

kan utskottet ansluta sig till departementschefens förslag. Myndigheten, vilken

såsom i propositionen föreslagits bör benämnas skogsstyrelsen, torde sålunda

böra bestå av en chef, vilken utövar ledningen av styrelsen, samt vid

hans sida fyra ledamöter. Ehuru enligt utskottets mening det torde vara

önskvärt att chefen är skogligt bildad har utskottet likväl icke ansett sig vilja

göra något bestämt uttalande i detta hänseende. I propositionen har föreslagits,

att samtliga ledamöter i styrelsen skola utses av Kungl. Majit. I mo
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 31.

25

tionen I: 190 har hemställts, att skogsvårdsstyrelserna skulle få utse två av

ledamöterna i den nya styrelsen. Samma tankegång, som framkommit i 1936

års skogsutrednings förslag, synes ligga till grund för motionens yrkande,

nämligen att upprätthålla en bättre kontakt mellan styrelsen och skogsvårdsstyrelserna

samt att i någon mån söka bevara kontinuiteten mellan centralrådet

för skogsvårdsstyrelsernas förbund och den nya styrelsen. Utskottet

finner visserligen skäl kunna åberopas för förverkligande av denna tanke,

men anser likväl, med hänsyn till att Kungl. Maj:ts förslag äger avgjorda fördelar

framför motionärernas, sig icke kunna tillstyrka bifall till yrkandet i

motionen. Av propositionen synes framgå, att Kungl. Maj:t har för avsikt att

i styrelsen insätta företrädare för olika grenar av skogsbruket. Det torde i betraktande

av de mångskiftande verksamhetsområdena inom skogsbruket vara

lämpligt, att Kungl. Maj:t äger tillsätta dessa representanter. Styrelsen torde

därigenom komma att få en mera representativ sammansättning. Styrelsens

ställning torde också härigenom bliva starkare och mera självständig. Det

torde tillika kunna ifrågasättas huruvida det är lämpligt att valda representanter

för skogsvårdsstyrelserna deltaga i avgörandet av ärenden, som tidigare

avgjorts av skogsvårdsstyrelse eller som röra dessa styrelsers ekonomiska

förhållanden. Utskottet finner, att det syfte motionärerna velat vinna i

stort sett kan uppnås, därest, såsom departementschefen framhållit, representanter

för skogsvårdsstyrelserna tid efter annan sammankallas för överläggningar

i skogsstyrelsen. Enligt utskottets uppfattning är det av stor betydelse

att dylika överläggningar komma till stånd.

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag att vid styrelsen skola finnas anställda

en byråchef, en sekreterare, en amanuens samt ett kanslibiträde

och ett kontorsbiträde ävensom en expeditionsvakt. Även den för överdirektören

föreslagna lönegradsplaceringen i lönegrad C 10 kan utskottet biträda.

Utskottet anser jämväl att arvodet till ledamöterna bör bestämmas till 1,500

kronor för en var av dem, vartill komma resekostnader och traktamentsersättning.

övriga befattningshavares placering i lönehänseende föranleder

icke heller någon erinran från utskottets sida. Med undantag för överdirektören

synes, som i propositionen föreslagits, de förut angivna tjänstemännen

hos styrelsen böra upptagas såsom extra tjänstemän.

De i propositionen framlagda kostnadsberäkningarna för styrelsen föranleda

ingen erinran från utskottets sida. Statens årliga kostnader för styrelsen

komma alltså att uppgå till 81,500 kronor. Av detta belopp belöpa

71,000 kronor å avlöningsstaten och 10,500 kronor å omkostnadsstaten. Såsom

departementschefen framhållit utgöra nyssnämnda belopp emellertid

icke statens merkostnader i anledning av styrelsens inrättande. Såsom förut

berörts är för närvarande under riksstatens nionde huvudtitel upptaget ett

särskilt anslag för centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund. För budgetåret

1941/42 har medelsbehovet för detta ändamål beräknats till 42,000

kronor. Detta anslag behöver vid bifall till Kungl. Maj:ts förslag icke vidare

anvisas. Merkostnaderna för staten .skulle vid sådant förhållande icke komma

att överstiga 39,500 kronor. Såsom departementschefen anfört synes

Bihang till riksdagens protokoll loll. 10 sami. Nr 31.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 31.

anslag till denna nya styrelse böra beviljas för budgetåret 1941/42, från ingången

av vilket budgetår styrelsen synes böra träda i verksamhet. Förutom

nu omförmälda anslag till avlöningar och omkostnader torde ett belopp av

10,000 kronor böra anvisas för anskaffande av inventarier m. m.

Utskottet övergår härefter till att behandla Kungl. Majits förslag till förordning

angående skogsvårdsstyrelser. Förslaget avser icke någon mera genomgripande

ändring i styrelsernas organisation eller verksamhet. I likhet

med departementschefen anser utskottet icke heller detta av behovet påkallat.

Styrelserna lia allt sedan sin tillkomst i stort sett på ett förtjänstfullt

sätt skött sin ofta svåra uppgift. Såsom departementschefen framhållit torde

skogsvårdsstyrelserna även i framtiden vid handhavande av sin verksamhet

böra åtnjuta stor handlingsfrihet och fritt utrymme för det egna initiativet.

Styrelserna böra sålunda icke inpassas i byråkratiska former utan

böra så långt det är möjligt och lämpligt få verka fritt och självständigt.

I propositionen har föreslagits att suppleant av Kungl. Maj:t bör utses för

skogsvårdstyrelses ordförande. Enligt gällande författning utses icke sådan

suppleant utan inträder vid förfall för ordföranden den äldste ledamoten i

styrelsen såsom ordförande. Ehuru utskottet finner vissa olägenheter kunna

följa av förslaget, anser utskottet dessa likväl icke vara av den art, att utskottet

icke kan tillstyrka detsamma.

I det föreliggande förslaget till ny skogsvårdsstyrelseförordning har upptagits

en föreskrift därom, att över skogsvårdsstyrelses beslut i fråga om tillsättande

av befattning hos styrelsen klagan må förås hos Kungl. Majit. Någon

motsvarande föreskrift finnes ej i gällande författning. I motion II: 255

har hemställts att klagorätt över skogsvårdsstyrelses beslut överhuvud taget

medgives, under det att i motion 1:191 har yrkats, att länsskogvaktarna medgivas

klagorätt hos skogsstyrelsen respektive Kungl. Majit i alla administrativa

ärenden. Att klagorätt medgives över tjänstetillsättningar hos skogsvårdsstyrelse

finner utskottet lämpligt. Med hänsyn till det mycket omfattande

ekonomiska stöd som staten lämnar styrelserna anser utskottet i likhet

med departementschefen berättigat, att Kungl. Majit äger ett visst överinseende

och inflytande i nu ifrågavarande hänseende. Att medgiva en mera

allmän klagorätt över styrelsernas beslut utöver vad redan nu i gällande

skogsvårdslagar eller eljest finnes upptaget anser utskottet innebära ett alltför

långt gående ingrepp i styrelsernas självständiga ställning. Därest styrelserna

ta vederbörlig hänsyn till skogsstyrelsens uppfattning i olika deras

verksamhet berörande frågor, vilket utskottet förutsätter att skogsvårdsstyrelserna

komma att göra, torde den i motionerna föreslagna utvidgningen av

klagorätten icke vara behövlig.

Mot Kungl. Majits förslag rörande rese- och traktamentsersättningar åt

skogsvårdsstyrelserna samt angående ersättning åt revisorerna hos styrelserna

har utskottet intet att erinra.

Under det utredningsarbete, som föregått den nu föreliggande propositionen,

har väckts fråga örn ändring av länsskogvaktarnas titel. Från vissa håll

s. 27 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 31.

27

har yrkats på att den nuvarande titeln måtte utbytas mot titeln skogskonsulent.

I motionen I: 191 har ett liknande yrkande framställts. Eventuellt

har ifrågasatts titeln skogsinstruktör. I likhet med departementschefen finner

utskottet den ifrågasatta titelförändringen icke vara av omständigheterna

påkallad.

Den i propositionen föreslagna omredigeringen av bestämmelserna rörande

skogsvårdsstyrelsernas verksamhet ger icke utskottet anledning till någon

erinran. De föreslagna ändringarna synas i huvudsak innebära författningens

bringande i överensstämmelse med för närvarande tillämpad praxis. I

den mån nya uppgifter kunna sägas ha pålagts skogsvårdsstyrelserna genom

det nya förslaget avse dessa, såsom departementschefen framhållit icke

annat än en påbyggnad eller utveckling av den verksamhet som skogsvårdsstyrelserna

hittills bedrivit.

De smärre jämkningar i nu gällande bestämmelser, som föreslagits utöver

vad utskottet nu särskilt nämnt, finner utskottet sig kunna godtaga.

Utskottet finner icke heller anledning till erinran mot de framlagda förslagen

till ändringar i skogsvårdslagen och lagen om vård av vissa skogar

inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker med flera områden.

Dessa förslag innebära i huvudsak icke något annat än att i de fall, då vissa

åtgärder enligt nämnda lagar ankomma på länsstyrelsen, dessa i stället skola

ankomma på skogsstyrelsen.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

A. att riksdagen må i anledning av förevarande proposition

1. antaga de vid propositionen fogade förslagen till

dels lag om ändrad lydelse av 2 § 3 mom. samt 12 och 30 §§

skogsvårdslagen den 15 juni 1923 (nr 212),

dels lag angående ändrad lydelse av 18 och 28 §§ lagen den

10 juni 1932 (nr 180) örn vård av vissa skogar inom Västerbottens

och Norrbottens läns lappmarker med flera områden,

dels ock förordning angående skogsvårdsstyrelser;

2. för skogsstyrelsen fastställa följande

Befattning

Personalförteckning.

Lönegrad

Tjänsteman å ordinarie stat.

1 överdirektör

C 10

Extra ordinarie tjänstemän

i högre

lönegrad än 2 0.

1 byråchef .

1 sekreterare

Eo 30

Eo 26;

3. godkänna följande avlöningsstat för skogsstyrelsen, att

tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1941/42:

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 31.

Avlöningsstat.

1. Avlöning till ordinarie tjänsteman, för
slagsvis

............................ kronor 17,000

2. Arvoden, bestämda av Kungl. Majit .... » 6,000

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal . . » 40,000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ........ » 8,000

Summa kronor 71,000;

4. å driftbudgeten under nionde huvudtiteln för budgetåret

1941/42 anvisa

till Skogsvård m. m.: Skogsstyrelsen: Avlö
-

ningar ett förslagsanslag av .............. kronor 71,000

till Skogsvård m. m.: Skogsstyrelsen: Omkostnader

ett förslagsanslag av ..........kronor 10,500

till Skogsvård m. m.: Skogsstyrelsen: Inventarier

m. m. ett reservationsanslag av . . kronor 10,000

B. att motionerna I: 190 och I: 191 samt II: 255, i den

mån de ej kunna anses besvarade genom vad utskottet anfört,

icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 18 april 1941.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Tjällgren, Carl Eriksson, Granath, Gabrielsson, Alfred

Andersson, von Stockenström, Anderberg och friherre Beck-Friis; samt

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Andersson i Tungelsta, Gustafson i

Vimmerby, Carlström, Mäler, Lundbom, Janson i Frändesta och Jonsson i Fjäle.

417511. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1941.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1941:220 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 2 § 3 mom. samt 12 och 30 §§ skogsvårdslagen den 15 j a1 i texten