Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtelse åt lappar av lägenheter å kronomark m. m.
1941-05-06 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1941:39, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtelse åt lappar av lägenheter å kronomark m. m.
Dokumentets text
8
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 39.
Nr 39.
Ankom till riksdagens kansli den 9 maj 1941 kl. 10 f. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
upplåtelse åt lappar av lägenheter å kronomark m. m.
(2:a avd.)
I en till riksdagen den 7 mars 1941 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad
proposition, nr 156, har Kungl. Majit, under åberopande av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att
dels medgiva, att Kungl. Majit må, i huvudsaklig överensstämmelse med
vad föredragande departementschefen i statsrådsprotokollet anfört, inom
Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län å kronan tillhörig eller för
ändamålet förvärvad mark avsätta områden för upplåtelse under nyttjanderätt
av jordbrukslägenheter och bostadslägenheter till lappar,
dels medgiva, att av de å jämtländska renbetesfjällens skogsfond redovisade
medlen må tagas i anspråk ett belopp av 500,000 kronor för att i huvudsaklig
överensstämmelse med vad departementschefen angivit disponeras
för den föreslagna kolonisationsverksamheten,
dels ock godkänna de förslag i övrigt, som av departementschefen tillstyrkts.
Beträffande utredningen i ärendet hänvisas till förenämnda statsrådsprotokoll.
Jämlikt Kungl. Majits bemyndigande den 28 april 1939 tillkallade chefen
för jordbruksdepartementet samma dag expeditionschefen E. Falk att inom
departementet verkställa överarbetning av 1930 års lapputrednings betänkande
(stat. off. utr. 1936:23) ävensom den utredning i övrigt rörande lappväsendet,
som sammanhängde med i betänkandet omhandlade spörsmål.
Med stöd av samma bemyndigande förordnades därjämte den 27 juni 1939
ledamöterna av riksdagens andra kammare O. W. Lövgren i Boden och U.
B. Jacobson i Vilhelmina samt t. f. lappfogden K. E. Kangas i Luleå, jordbrukskonsulenten
W. L. Wanhainen i Luleå, kyrkoherden G. L. Park i Stensele
och lappmannen P. L. Andersson-Juuso i Luokta lappby att såsom särskilda
experter med utredningsmannen deltaga i överläggningar i ämnet.
Efter det expeditionschefen Falk avlidit, anmodade departementschefen den
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 39.
9
14 december 1939 generaldirektören L. Berglöf att såsom sakkunnig inom
departementet fullfölja ifrågavarande utredning.
1930 års lapputredning omhänderhades på grund av Kungl. Maj:ts
beslut den 30 maj 1930 av länsstyrelsen i Norrbottens län jämte vissa
särskilt tillkallade personer och avsåg undersökning av de åtgärder, som
borde vidtagas för avhjälpande av de inom vissa delar av lappmarken i
nämnda län yppade missförhållandena, samt rörande de kostnader, som därav
kunde föranledas. Utredningen, som i det följande benämnes Norrbottensutredningen,
avgav den 29 december 1935 betänkande i ämnet. Samtidigt
med att Kungl. Maj:t gav berörda uppdrag åt länsstyrelsen i Norrbottens
län, anbefalldes länsstyrelserna i Västerbottens och Jämtlands län
var för sig att i erforderlig omfattning verkställa utredning angående de åtgärder,
som för överskådlig tid kunde behöva vidtagas till renskötselns ändamålsenliga
bedrivande i vederbörande län, och rörande de kostnader, som
därav föranleddes. Med anledning härav har av länsstyrelsen i Västerbottens
län avgivits två särskilda den 26 maj 1939 dagtecknade utlåtanden (Västerbottensutredningen).
Länsstyrelsen i Jämtlands län, som av Kungl. Maj:t
bemyndigats tillkalla särskild sakkunnig att deltaga i länsstyrelsens utredning,
har i skrivelse den 15 juni 1940 framlagt resultatet av sitt arbete
(Jåmtlandsutredningen). I de nämnda utredningarna avhandlas en mångfald
frågor, av vilka de renskötande lapparna och deras näring äro beroende,
ävensom förutvarande renskötande lappars förhållanden. Bland de
spörsmål, vari förslag framläggas, må nämnas lappadministrationen, ordningen
för renskötselns bedrivande, anläggningar till underlättande av renskötseln
samt åtgärder för lappars bosättning och för lindrande av motsättningar
mellan bofasta och lappar.
Den senast tillkallade utredningsmannen har ansett, att det skulle draga
allt för långt ut på tiden att vid den anbefallda överarbetningen samtidigt
upptaga till behandling alla de omfattande frågor, som berörts i nämnda utredningar.
Utredningsmannen har därför avsett att framlägga förslag rörande
olika huvudspörsmål var för sig. Såsom första fråga har han upptagit
spörsmålet om den lapska bosättningen och den 27 november 1940 avgivit
betänkande angående lägenhetsupplåtelser åt lappar, som lämnat renskötseln
(stat. off. utr. 1940: 37). Över betänkandet lia yttranden avgivits av statskontoret,
riksräkenskapsverket, domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen,
egnahemsstyrelsen samt länsstyrelserna i Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län. Vid domänstyrelsens utlåtande funnos fogade
yttranden från överjägmästarna i Övre Norrbottens, Nedre Norrbottens,
Skellefteå, Umeå, Mellersta Norrlands och Gävle-Dala distrikt, varjämte
egnahemsstyrelsen låtit höra egnahemsnämnderna i Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län. Länsstyrelserna i Jämtlands och Västerbottens län lia
inhämtat yttranden från vederbörande lappfogdar. Vidare lia representanter
för lappbyarna i riket givits tillfälle att yttra sig över förslaget vid ett i
Arvidsjaur i december 1940 hållet möte.
10
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 39.
Gällande bestämmelser m. m.
Gällande bestämmelser rörande grunder för upplåtelse åt lappar av lägenheter
å kronomark finnas upptagna i kungörelsen den 18 juli 1928 (nr 314).
I kungörelsen förutsättes, att genom Kungl. Maj:ts föranstaltande skall å
kronan tillhörigt område inom lappmarkerna samt å renbetesfjällen avsättas
mark för upplåtelser åt lappar av dels jordbrukslågenheter och dels
bostadslägenheter. Upplåtelse av mark ovan odlingsgränsen och å renbetesfjällen
ombesörjes av länsstyrelsen och beträffande annan mark av domänstyrelsen
efter samråd med länsstyrelsen.
Vid upplåtelserna skola föreskrifterna i kungörelsen lända till efterrättelse,
men den myndighet, som verkställer upplåtelse, äger bestämma
de ytterligare villkor, som kunna vara erforderliga. Överinseendet över
upplåten lägenhet tillkommer samma myndighet. De genom upplåtelser av
mark ovan odlingsgränsen och å renbetsfjällen inflytande medlen skola användas
till förmån för lapparna. Dessa medel tillföras därför länens lappfonder.
I fråga örn upplåtelse av jordbrukslägenheter föreskrives i kungörelsen i
huvudsak följande.
Dylik lägenhet bör ha den storlek, som med hänsyn till förhållandena
i varje särskilt fall prövas lämplig. Upplåtelse av sådan lägenhet må endast
ske åt lapp, som enligt lagen den 18 juli 1928 (nr 309) örn de svenska
lapparnas rätt till renbete i Sverige äger rätt till renskötsel men icke är i
tillfälle att utöva denna näring. Det torde i detta sammanhang böra nämnas,
att rätt att driva renskötsel jämlikt nämnda lag i huvudsak tillkommer
den, som är av lapsk härkomst, så framt hans fader eller moder eller någon
av dessas föräldrar såsom stadigvarande yrke drivit renskötsel eller biträtt
däri eller ock länsstyrelsen medgiver honom rätt därtill. Rätt till renskötsel
tillkommer även kvinna, som är eller varit gift med man med dylik
rätt. Enligt kungörelsen må vidare upplåtelse av jordbrukslägenhet ske endast
till den, som äger förutsättningar att driva ett mindre jordbruk. Lägenhet
må ej upplåtas till den, som redan äger fast egendom av den storlek,
att därå kan födas en familj. Ej heller får samma person erhålla mera än
en lägenhet. Arrendetiden skall utgöra 50 år med rätt för arrendatorn att
— så framt han förhållit sig väl — erhålla ny upplåtelse för lika lång tid
på de då fastställda villkoren. Därvid skall iakttagas, att dessa väl må med
hänsyn till tidsförhållandena förändras men ej göras väsentligen mera betungande
för arrendatorn än de förutvarande. Om arrendatorn dör under
arrendetiden och efterlämnar änka, skall hon vara berättigad att övertaga
arrendet för återstående tiden. Vill hon ej inträda som arrendator, må arrendet
övertagas av bröstarvinge, som befinnes vara lämplig därtill. Om sådan
arvinge ej finnes, får arrendet överlåtas å lapp, som enligt vad nyss
nämnts kan vara behörig att antagas till arrendator.
I upplåtelsekontraktet skola intagas bestämmelser rörande arrendatorns
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 39.
11
skyldighet att bebygga och uppodla lägenheten. Arrendatorn äger rätt att av
allmänna medel utan återbetalningsskyldighet erhålla byggnadshjälp med
högst 2,000 kronor ävensom odlingshjälp med högst 500 kronor. Dessa bidrag,
som utgå ur lappfonderna och bestämmas med hänsyn till de föreliggande
omständigheterna, utbetalas i mån av arbetets fortgång. Under 15
år från första upplåtelsen skall arrendatorn åtnjuta frihet från utlagor och
onera för lägenheten. Därefter skall han erlägga årligt arrende, som fastställes
vid upplåtelsen.
I kontraktet skall arrendatorn berättigas att i viss ordning å närmaste
kronomark i trakten erhålla virke till byggnader ävensom erforderligt
bränsle samt stängsel-, liässje- och slöjdvirke m. m. Såvitt möjligt bör upplåtelsen
jämväl innefatta rätt att jaga och fiska inom visst bestämt område.
Därjämte skall arrendatorn å anvisat område av kronans mark äga erhålla
bete för å lägenheten vinterfödda kreatur.
Det skall ankomma å arrendatorn att hålla åbyggnaderna brandförsäkrade
med rätt för kronan att vid inträffande brandskada uppbära brandskadeersättningen,
vilken skall tillhandahållas arrendatorn i den mån så
erfordras för nybyggnaden. Vidare åligger det arrendatorn att tillse, att
icke genom hans åtgöranden intrång eller svårigheter i något avseende beredas
de renskötande lapparna vid utövning av deras renskötsel eller tillgodogörande
av andra dem tillkommande förmåner. På grund därav får
han ej avstänga de för bränsletäkt och bete anvisade områdena. Han är
ansvarig för att ej heller andra personer, som vistas å lägenheten, göra sig
skyldiga till åtgärder, som lända lapparna till förfång. Felar arrendatorn
mot vad sålunda föreskrivits, kan han skiljas från arrendet. För skada, som
förorsakas av renarna, är arrendatorn icke berättigad till ersättning utan så
är att den, vilken vården om renarna ålegat, orsakat skadan i syfte att tillskynda
arrendatorn förlust. När en jordbrukslägenhet avträdes, äger avträdaren
ej rätt till ersättning för därå nedlagda kostnader i vidare mån
än den myndighet, som meddelat upplåtelsen, prövar skäligt.
Vidkommande bostadslägenheterna stadgas i kungörelsen, att dylik lägenhet
endast må upplåtas åt lapp, som förut drivit renskötsel eller biträtt i sådan
näring men till följd av minskad arbetsförmåga upphört därmed. Den,
som uppenbarligen skulle komma att sakna medel till sitt livsuppehälle, kan
icke ifrågakomma till erhållande av någon lägenhet. Upplåtelse får ej ske
för längre tid än innehavarens och hans hustrus livstid. Rörande lägenhetens
bebyggande genom innehavarens försorg skola givas föreskrifter i upplåtelsekontraktet.
Av det allmänna äger innehavaren utan återbetalningsskyldighet
erhålla byggnadshjälp med högst 700 kronor. Någon lega utgår
cj vid lägenhetens första upplåtande. Först när en lägenhet ånyo upplåtes,
kan en hillig avgift fastställas för dess nyttjande.
Ä kronomark invid lägenheten skall innehavaren äga rätt att i viss ordning
taga nödigt bränsle och slöjdvirke ävensom erforderligt virke till de
byggnader, som skola uppföras, samt till stängsel och hässjor. Såvitt möjligt
hör upplåtelsen även innefatta rätt lill jakt och fiske inom visst bestämt
12
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 39.
område å angränsande kronomark. Innehavaren kan vidare medgivas rätt
att å kronans mark beta kreatur till i upplåtelsekontraktet bestämt antal
samt, i den mån så prövas kunna ske utan förfång för de renskötande lappania,
avbärga slåtteräng.
Beträffande lägenhetsinnehavarens ställning till de renskötande lapparna
och deras näring samt hans skyldighet att själv svara för skador, som av
renarna kunna förorsakas å lägenheten, gälla samma bestämmelser som i
fråga om innehavare av jordbrukslägenhet. Vid upphörandet av nyttjanderätten
skall lägenheten i befintligt skick tillfalla kronan utan ersättning för
därå nedlagda kostnader i vidare mån än som prövas skäligt.
Utredningsmannens förslag.
Utredningsmannens förslag, som i stort sett ansluter sig till det av Norrbottensutredningen
framlagda, innebär i huvudsak följande.
Kungl. Maj:t skall erhålla befogenhet att inom Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län å kronan tillhörig eller för ändamålet förvärvad mark
avsätta områden för upplåtelse under nyttjanderätt av jordbruks- och bostadslägenheter
åt lappar. Därvid skall iakttagas att sådan mark ej tages i
anspråk, där lägenhetsupplåtelserna kunna lända de renskötande lapparna
till förfång. Verksamheten med anskaffande av lämplig mark och upplåtelse
av lägenheter å densamma skall omhänderhavas av den statliga egnahemsorganisationen.
Jordbrukslägenheterna skola endast få upplåtas till de lappar, som enligt
renbeteslagen äga rätt till renskötsel men icke äro i tillfälle att utöva denna
näring. Någon upplåtelse av dylika lägenheter skall ej få ske, örn därigenom
skulle föranledas, att nödig arbetskraft komme att saknas inom renskötseln
eller renbetesmarker lämnas outnyttjade. Vid upplåtandet av jordbrukslägenheter
skall till varje lägenhet i regel läggas odlingsbar mark till
så stor areal, att innehavaren och hans familj kunna, sedan lägenheten blivit
uppodlad, erhålla sin huvudsakliga utkomst av jordbruket å lägenheten.
Det skall ankomma å egnahemsorganen att i viss omfattning iordningställa
jordb rukslägenheterna. Vid tillträdet skall nämligen så stor del av odlingsmarken
å varje lägenhet vara iordningställd, att två kor omedelbart kunna
födas å lägenheten och potatis odlas för husbehovet. Lägenheten skall även
vara försedd med nödiga byggnader och övriga för jordbrukets drift erforderliga
anläggningar. Det allmännas kostnader för iordningställandet av en
jordbrukslägenhet i den omfattning nu nämnts beräknas komma att uppgå
till i genomsnitt 11,000 kronor. Arrendatorn skall själv uppodla den övriga
till lägenheten hörande odlingsmarken. Härvid skall arrendatorn tilldelas
vissa odlingsbidrag, som föreslås skola kunna utgå med högre belopp än
de, med vilka staten i allmänhet bidrager vid utförandet av nyodlingsföretag.
I samband med upplåtelsen skall lån kunna beviljas arrendatorn med
belopp, som prövas oundgängligen erforderligt för anskaffande av nödiga
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 39.
13
jordbruksinventarier, utsäde och dylikt. Lånet, som ej får överstiga 1,500
kronor, skall utlämnas från en nyinrättad fond, benämnd inventarielånefonden
för lappar. Arrendatorn skall under vissa förutsättningar få med äganderätt
inlösa den av honom brukade lägenheten, när han innehaft den under
tjugu år i följd.
Bostadslägenheterna skola upplåtas på i huvudsak samma villkor, som
gälla enligt 1928 års grunder. Det skall alltså ankomma å innehavaren att
själv bebygga en dylik lägenhet. Bidraget av allmänna medel till byggnadernas
uppförande föreslås dock skola höjas från högst 700 kronor till högst
2,000 kronor.
Utredningsmannen har beräknat, att under de närmaste fem åren 35 jordbrukslägenheter
behöva iordningställas och utarrenderas samt något 10-tal
bostadslägenheter upplåtas. De markområden, som avsättas för lägenhetsupplåtelser
åt lappar, skola ingå i en nyinrättad fond, benämnd lapplägenhetsfonden.
Enligt förslaget skall ett belopp av 450,000 kronor anvisas till
sistnämnda fond samt ett belopp av 50,000 kronor till den föreslagna inventarielånefonden.
De för ändamålet erforderliga medlen ha ansetts kunna
erhållas från jämtländska renbetesfjällens skogsfond.
För att möjliggöra för unga lappar, som önska övergå till jordbruksnäringen,
att erhålla utbildning vid jordbruksgårdar samt lantmanna- och lanthushållsskolor
föreslås, att medel härför skola ställas till förfogande ur länens
lappfonder.
Departementschefens uttalande.
Efter redogörelse för innehållet i de i ärendet avgivna utlåtandena har departementschefen
anfört följande:
»Såsom framgår av det anförda har frågan om lappväsendets ordnande
sedan länge stått på dagordningen. Ett flertal utredningar i ämnet ha under
senare år verkställts. Elt av de problem, som på detta område mest
tränger till sin lösning, är frågan örn ett rationellt ordnande av lapparnas
bosättning. Av utredningarna framgår, att de begränsade betesmarkerna och
den nomadiserande lappbefolkningens tillväxt nödvändiggöra en viss överflyttning
från renskötsel till andra näringsfång. Även andra omständigheter
torde tvinga en del lappar att lämna renskötseln och övergå till andra
yrken. Ett flertal åtgärder i syfte att bistå lapparna vid övergången till fast
bosättning lia redan vidtagits av statsmakterna. Anledningen till att dessa
åtgärder icke haft åsyftat resultat synes, såsom utredningsmannen framhållit,
huvudsakligen ha varit, att desamma icke varit tillräckligt omfattande
för att lapparna skulle erhålla effektivt bistånd vid sin bosättning. Det torde
vara nödvändigt att .staten lämnar lapparna ett tillräckligt stöd i förevarande
hänseende genom en förbättring och utbyggnad av de statliga stödåtgärderna.
Det av utredningsmannen framlagda förslaget bygger i huvudsak
på de hittills tillämpade grunderna i fråga örn hjälpen åt lapparna och
14
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 39.
avser i främsta rummet en sådan ändring av dessa grunder, att effektiviteten
av stödåtgärderna ökas. Förslaget, vilket biträtts i flertalet av de över
detsamma avgivna yttrandena, synes mig i stort sett kunna läggas till grund
för den fortsatta verksamheten på förevarande område. I anslutning till
vad statskontoret och domänstyrelsen anfört synes dock försiktigheten bjuda
att verksamheten, i avbidan på att erfarenhet vinnes rörande dess verkningar,
till en början bedrives försöksvis och i begränsad omfattning.
De av utredningsmannen uppställda fordringarna för att lapp skall kunna
komma i åtnjutande av jordbruk eller bostadslägenhet synas lämpliga och
torde böra lända till efterrättelse. I likhet med vad för närvarande tillämpas
torde det vara mest ändamålsenligt att upplåtelserna av jordbrukslägenheter
ske på arrende. Arrendesystemet lämnar lapparna tillfälle att
pröva sina krafter som självständiga jordbrukare utan att samtidigt tvinga
dem att påtaga sig alltför tyngande skuldbördor. Med hänsyn till att verksamheten
såsom jag förut anfört till en början bör få karaktären av försök,
anser jag det knappast vara lämpligt att på sätt utredningsmannen ifrågasatt
redan nu förbinda upplåtelsen med rätt för innehavarna att med äganderätt
inlösa de brukade lägenheterna. Skulle i enstaka fall förutsättningar
finnas för försäljning, torde frågan härom framdeles kunna göras till föremål
för särskild prövning av statsmakterna. Arrendetiden synes lämpligen
kunna bestämmas till tjugu år. Arrendatorn bör tillerkännas rätt att efter
arrendeperiodens slut erhålla ny upplåtelse för lika lång tid på de villkor,
som då kunna fastställas. Bostadslägenheterna böra liksom hittills upplåtas
under nyttjanderätt såsom regel för innehavarens och hans hustrus livstid.
Vad angår frågan örn anskaffande av mark för ifrågavarande verksamhet
anser jag, att man såvitt möjligt i första hand bör taga i anspråk sådan
uppodlad kronomark, som icke är utarrenderad. Därjämte torde man böra
söka förvärva jordbruksfastigheter i enskild ägo inom lappmarkerna samt
iordningställa dem för ändamålet. Detta förfaringssätt torde ställa sig billigare
än att uppodla och bebygga lägenheter å kronomark. Emellertid torde
man få räkna med att även i viss begränsad utsträckning iordningställa
kolonat å kronans ouppodlade marker. Vad utredningsmannen framhållit
i fråga örn lägenheternas förläggning torde därvid böra vinna beaktande.
I enlighet med vad utredningsmannen föreslagit böra jordbrukslägenheterna
i regel givas sådan omfattning, att de kunna utgöra det huvudsakliga underlaget
för innehavarnas utkomst. Lägenhet bör därför i allmänhet vara av
den storlek att å densamma kan, sedan den blivit uppodlad, födas omkring
6 kor samt smådjur ävensom möjligen en häst. Endast örn stadigvarande
sysselsättning är att tillgå utom jordbruket eller örn möjligheter finnas till
huvudsaklig försörjning genom hemslöjd, pälsdjursuppfödning eller dylikt,
böra stödjordbruk utläggas. Å ett sådant jordbruk torde böra kunna hållas
minst 3 kor. Utredningsmannens förslag örn att viss del av den till varje
jordbrukslägenhet lagda marken skall vara iordningställd vid tillträdet samt
att nödiga byggnader och övriga anläggningar skola vara färdigställda synes
ändamålsenligt och lämpligt. Enligt min mening bör man emellertid
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 39.
15
överväga möjligheten av att, då flera lägenheter utläggas i närheten av varandra,
kolonisterna till en början — innan full kreatursbesättning kan hållas
-— använda gemensamma ekonomibyggnader. Det torde även kunna
ifrågasättas, huruvida icke de odlingsarbeten, som skola utföras genom kolonisationsorganens
försorg, i varje fall då fråga är om lägenheter inom
Jämtlands och Västerbottens län kunna i något större omfattning än utredningsmannen
tänkt sig bedrivas såsom röjningsarbeten för framskapande
av naturliga slåtterängar. I viss utsträckning synas de odlingsarbeten, som
det skall ankomma å arrendatorn att utföra, knappast behöva bliva så fullständiga,
som avses i förslaget, utan mera få karaktären av anläggningar
för betesförbättring. Härigenom torde kunna vinnas, att kronans skogsmarker
icke behöva besväras med betesrättigheter under så lång tid efter
lägenheternas upplåtande som eljest skulle bliva fallet. Därest den av mig
antydda koncentrationen av bebyggelsen iakttages och odlingsarbetena i
större utsträckning avse ängsröjning, torde det vara möjligt att hålla utgifterna
för jordbrukskolonatens iordningställande inom den av utredningsmannen
angivna kostnadsramen.
Jag ställer mig tveksam till lämpligheten av utredningsmannens förslag
att arrendatorerna vid uppodling till åker av den till lägenheterna lagda
odlingsmarken skola av allmänna medel kunna erhålla bidrag med upptill
75 procent av den beräknade kostnaden, dock högst 900 kronor då företaget
avser fastmarksjord och högst 450 kronor då detsamma avser myrjord,
allt räknat för hektar av den för nyodling avsedda arealen. Uppodlingen
lärer endast undantagsvis bliva så fullständig att bidrag av dylik storlek
skulle vara motiverade. Enligt mitt förmenande böra bidragen kunna avse,
förutom uppodling till åker av därför lämplig odlingsbar jord, följande slag
av åtgärder, nämligen stenröjning å odlad jord, påförande av mineraljord på
myrjord, befordrande av rationell beteskultur och fördjupning av avloppsdiken,
samt utgå enligt de grunder, som angivas i kungörelsen den 30 juni
1939 angående statsbidrag till förstärkning av ofullständiga jordbruk m. m.
Härvid vill jag erinra, att arrendatorerna enligt förslaget skola kunna komma
i åtnjutande av frihetsår under den tid —- dock högst 15 år -— odlingsarbetena
skola bedrivas. I likhet med utredningsmannen anser jag, att planerna
för odlingsarbetena och de för dessa undan för undan utgående bidragen
böra angivas redan i upplåtelsekontrakten. Det för bebyggandet av en bostadslägenhet
föreslagna maximibidraget å 2,000 kronor synes mig med hänsyn
till nuvarande byggnadskostnader väl lågt. Jag vill därför förorda, att
detsamma höjes med ytterligare 500 kronor till högst 2,500 kronor.
I likhet med utredningsmannen anser jag, att i upplåtelsekontrakten beträffande
jordbrukslägenheterna böra intagas förbehåll örn att vederbörande
arrendator icke får jämsides med lägenhetens brukande på stadigvarande
sätt driva renskötsel eller biträda däri, såvida icke särskilt tillstånd härtill
lämnas. Dylikt tillstånd synes endast böra lämnas, örn det framgår, att arrendatorn
kan antagas äga förutsättning att på ett tillfredsställande sätt
och i enlighet med bestämmelserna i kontraktet handha skötseln av jord
-
16
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 39.
bruket, oaktat han även sysslar med renskötsel. Då frågan huruvida tillstånd
bör lämnas alltså närmast bör ses ur synpunkten av jordbrukets behov
av arbetskraft, torde spörsmålet i enlighet med vad utredningsmannen
föreslagit böra prövas av den myndighet, som handhar upplåtelseverksamheten.
Tillstånd att jämsides med jordbruket driva renskötsel torde i regel
icke böra lämnas för längre tid än fem år för varje gång.
De av utredningsmannen i övrigt föreslagna villkoren för upplåtelse av
jordbruks- och bostadslägenheter torde i huvudsak kunna godtagas. Dock synes
böra gälla, att lägenhetsinnehavarna skola erhålla behövligt virke från
kronans mark endast efter utsyning och erforderligt skogsfång till bränsle
endast efter anvisning. Därjämte bör rätt till bete å kronomark upplåtas
för de å lägenheterna vinterfödda hästarna och nötkreaturen för den händelse,
att hägnad betesmark av tillräcklig storlek icke lämpligen kunnat
anordnas. Ehuru de av mig nu förordade arrendevillkoren otvivelaktigt äro
mycket fördelaktiga, synes det dock behövligt i vissa fall att dessutom något
stöd under arrendetiden lämnas arrendatorerna. Detta stöd torde i anslutning
till utredningsmannens förslag böra få den formen, att vederbörande
arrendator årligen må kunna tilldelas konstgödselmedel och andra för jordbruket
erforderliga förnödenheter till ett värde av högst 150 kronor.
Såsom framgår av vad förut anförts skall enligt utredningsmannens förslag
i samband med upplåtelse av en jordbrukslägenhet kunna utlämnas lån med
belopp, som prövas oundgängligen erforderligt för anskaffande av nödiga
jordbruksinventarier, utsäde, gödningsämnen, foder och dylikt, dock högst
med 1,500 kronor. Då det understundom torde vara oundgängligen nödvändigt
att nyttjanderättshavarna beredas möjlighet att erhålla dylika lån, kan
jag biträda förslaget. De för lånets återbetalning ifrågasatta bestämmelserna
ha icke givit anledning till annan erinran från min sida än att amorteringstiden
synes böra förkortas, så att lånet som regel hinner återbetalas innan
inventarierna äro förslitna. Lånet torde därför från och med femte kalenderåret
efter det, då tillträdet av lägenheten ägt rum, böra återbetalas med
minst en tiondel årligen.
Såsom utredningsmannen föreslagit bör den förordade verksamheten handhavas
av de statliga egnahemsorganen. Vederbörande lappfogde torde böra
ingå såsom ledamot i egnahemsnämnden vid handläggning av ärenden rörande
frågavarande kolonisation. Då lappfogden salunda kommer att deltaga
i ärendenas behandling i egnahemsnämnden, torde de i vissa yttranden
uttalade farhågorna att renskötselintressena icke skulle vinna tillbörligt beaktande
få anses obefogade. Såsom domänstyrelsen framhållit synes det
även lämpligt, att över jägmästaren ingår såsom ledamot i egnahemsnämnden
då fråga är örn sådan upplåtelse, med vilken skall följa rätt för lägenhetsinnehavaren
att erhålla skogsförnödenheter och bete samt att jaga och fiska a
kronomark, som står under domänverkets förvaltning.
I samband med genomförande av den nu av mig förordade omläggningen
av ifrågavarande verksamhet synes ändamålsenligt, att de enligt 1928 års
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 39.
17
kungörelse till lappar upplåtna lägenheterna liksom även de å renbetesfjällen
upplåtna lappnybyggena ställas under egnahemsorganens förvaltning.
I överensstämmelse med utredningsmannen anser jag, alt unga lappar, som
icke kunna vinna sin bärgning inom renskötseln, böra beredas större möjligheter
än för närvarande att erhålla lantbruks- och lantbushållsundervisning.
Förslaget att särskilda stipendier eller bidrag skola ställas till förfogande
för att möjliggöra för obemedlade eller mindre bemedlade lappar att genomgå
för bofasta avsedda ungdomsskolor finner jag därför värt att prövas. Mot
den föreslagna storleken av bidragen bar jag intet att invända, liksom ej
heller mot förslaget att det skall ankomma å länsstyrelserna i de tre nordligaste
länen att handha verksamheten med bidragens beviljande.
Såsom utredningsmannen föreslagit torde för gäldande av det allmännas
kostnader för lägenheternas bebyggande och iordningställande i övrigt böra
få tagas i anspråk erforderliga medel från jämtländska renbetesfjällens skogsfond.
De disponibla tillgångarna i fonden torde för närvarande uppgå till
i nant tal 1,300,000 kronor. För nämnda verksamhet bär utredningsmannen
ansett ett belopp av 450,000 kronor behövligt för de närmaste fem åren. Någon
anledning att göra ändring i detta belopp på grund av de av mig förordade
jämkningarna i bidragsbeloppen för odlingsarbeten å jordbrukslägenheterna
och byggnadsarbeten å bostadslägenheterna torde icke föreligga. För
låneverksamheten bör i enlighet med förslaget ett belopp av 50,000 kronor
anvisas. Även detta belopp synes böra utgå ur nämnda skogsfond.
Den mark, som kommer alt avsättas för ifrågavarande ändamål och ställas
under egnahemsstyrelsens förvaltning, bör såsom riksräkenskapsverket förordat
bokföras å domänfonden tillsammans med vissa för speciella uppgifter
disponerade egendomar m. m. Den årliga ersättning för markens upplåtelse,
som enligt angivna grunder kan befinnas böra erläggas till domänverket
och som under nästa budgetår icke torde komma att uppgå till något
större belopp, bör utgå från det anslag för ersättning till statens domäners
fond för upplåten mark, som sedan budgetåret 1939/40 finnes uppfört under
riksstatens nionde huvudtitel. Det belopp å 450,000 kronor, som enligt vad
jag tillstyrkt bör tagas i anspråk av jämtländska renbetesfjällens skogsfond,
torde böra tillgodoföras en i egnahemsstyrelsens räkenskaper för ändamålet
upplagd diversemedelstitel och de med medlen bestridda utgifterna direkt
avföras å denna titel. Detta kommer att medföra, att det allmännas kostnader
för de ifrågavarande lägenheternas iordningställande bliva direkt avskrivna.
Nu angivna förfarande ansluter sig till vad som tillämpats beträffande liknande
utgifter för de fastigheter, som redan äro upptagna till redovisning
å domänfonden i enlighet med förut berörda beslut av 1939 års riksdag. Å
andra sidan böra såväl arrendeavgifter för lägenheterna som andra medel,
vilka komma att inflyta i anledning av arrendeupplåtelserna, tillföras angivna
diversemedelstitel. Skulle dessa inkomster komma att överstiga de
löpande utgifterna med något mera betydande belopp, bör överskottet lämpligen
överföras till förenämnda anslag för att användas till täckande av utgående
ersättning till domänverket för upplåten mark. Det belopp å 50,000
Bihang till riksdagens protokoll 19il. 10 soini. Nr 37—40. 2
18
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 39-
Utskottet.
kronor, som jag ansett böra anvisas från nämnda skogsfond för den föreslagna
utlåningsverksamheten, torde böra överföras till en i egnahemsstyrelsens
räkenskaper likaledes upplagd diversemedelstitel. Utestående lån böra
redovisas såsom tillgångar i styrelsens räkenskaper.
Sedan upplåtelse av jordbrukslägenheter skett, böra årligen ur skogsfonden
anvisas de medel, som erfordras för att arrendator må genom egnahemsnämnds
försorg kunna tilldelas konstgödselmedel och andra för jordbruket
erforderliga förnödenheter lill ett värde av högst 150 kronor för år.
De understöd, som enligt vad jag i det föregående tillstyrkt skola kunna
tilldelas obemedlade eller mindre bemedlade lapska elever vid kurser å jordbruksgårdar
samt vid lantmanna- och lanthushållsskolor, böra gäldas från
respektive läns lappfond och utdelas av länsstyrelserna.
Därest riksdagen bifaller vad jag sålunda förordat, torde det sedermera
få ankomma på Kungl. Majit att meddela erforderliga författningsbestämmelser
i ämnet ävensom övriga föreskiäfter, som må befinnas påkallade.»
Sedan länge har frågan om lappväsendets ordnande varit föremål för överväganden.
Flera utredningar i ämnet lia under de senare åren verkställts.
Ett av de angelägnaste problemen härvidlag har varit frågan örn ett rationellt
ordnande av bosättningen för sådana lappar, som av en eller annan anledning
nödgats lämna renskötseln och övergått till annat näringsfång. I
syfte att bistå dylika lappar vid övergången till fast bosättning ha åtskilliga
åtgärder vidtagits från statens sida. Av flera anledningar synas emellertid
dessa åtgärder icke ha haft åsyftat resultat. I likhet med departementschefen
anser utskottet därför nödvändigt, att från det allmännas sida lämnas
lapparna ett starkare stöd än hittills i förevarande hänseende i form
av en förbättring och utbyggnad av de statliga stödåtgärderna.
Det av Kungl. Maj:t nu framlagda förslaget rörande upplåtelse åt lappar
av lägenheter å kronomark m. m. avser i anslutning till utredningsmannens
förslag i ämnet en utbyggnad av de hittills tillämpade grunderna i fråga
om hjälpen åt lapparna i första hand åsyftande en ökning av stödåtgärdernas
effektivitet. Vad i propositionen i dylikt hänseende föreslagits synes
utskottet ägnat att kunna läggas till grund för den fortsatta verksamheten på
ifrågavarande område. Med hänsyn till den ringa erfarenhet av ett överförande
av lappar till jordbruksnäringen som hittills vunnits vill utskottet emellertid
särskilt understryka departementschefens uttalande att den föreslagna
verksamheten bör bedrivas försöksvis och i begränsad omfattning. Såsom
departementschefen framhållit synes lämpligt, att vid upplåtelse av jordbrukslägenheter
arrendesystemet kommer till användning. Bostadslägenheterna
böra liksom hittills upplåtas under nyttjanderätt i regel för innehavarens
och hans hustrus livstid.
Vad beträffar frågan om anskaffande av mark för ifrågavarande ändamål
ansluter sig utskottet till vad departementschefen härom anfört. Lämpligt
synes sålunda vara att i möjligaste mån i första hand sådan uppodlad kronomark
tages i anspråk, som icke är utarrenderad. I andra hand synes man
Jordbruksutskottcts utlåtande Nr 39.
19
föi" ändamålet söka böra förvärva av enskilda personer ägda jordbruk inom
lappmarken. Den ur kostnadssynpunkt mest ogynnsamma lösningen, som består
i att iordningställa lägenheter å kronans ouppodlade marker, bör endast
i begränsad omfattning komma till användning. I anslutning till vad utredningsmannen
anfört vill utskottet vidare framhålla vikten av att kolonaten
förläggas å sådana platser, som verkligen erbjuda betingelser i fråga
om klimat och jordmån för drivande av ett lönande jordbruk.
Rörande lägenheternas förläggning vill utskottet i anslutning till vad
därom anförts av utredningsmannen i likhet med departementschefen framhålla
angelägenheten av att kolonaten icke utan trängande nödvändighet förläggas
på ett sådant sätt och till sådana trakter, att därigenom anordnande
av vägar och andra kommunikationsanstalter samt beredande av möjligheter
för lägenhetsinnehavarnas barn till ordnad skolgång komma att föranleda
alltför stora kostnader och svårigheter. En mera samlad förläggning av
lägenheterna medför även såsom departementschefen framhållit fördelar ur
åtskilliga andra synpunkter.
Vad angår jordbrukslägenheternas omfattning synes lämpligt att såsom departementschefen
föreslagit desamma givas sådan storlek, att de kunna utgöra
det huvudsakligaste underlaget för innehavarens utkomst. Stödjordbruk böra
sålunda icke utläggas i andra fall än som i propositionen angivas. Utredningsmannens
av departementschefen tillstyrkta förslag, att då en jordbrukslägenhet
förlägges å obruten mark, någon del av marken vid tillträdet skall
vara uppodlad, finner utskottet ändamålsenligt. Såsom i propositionen
erinrats torde nämligen kolonisterna oftast komma att vara helt obemedlade
och böra därför redan från början beredas möjlighet att erhålla något stöd
av lägenheterna för sin utkomst. Likaså finner utskottet lämpligt att nödiga
åbyggnader — bostadshus, ladugård, foderlada samt visthusbod ävensom
övriga för jordbrukets drift erforderliga anläggningar ■—- iordningställas genom
kolonisationsorganens försorg och på det allmännas bekostnad, innan
tillträde sker.
Såsom departementschefen anfört synas vid bestämmandet av storleken
av de i propositionen föreslagna bidragen till arrendatorema vid uppodling
till åker av den till lägenheterna lagda odlingsmarken föreskrifterna i kungörelsen
den 30 juni 1939 angående statsbidrag till förstärkning av ofullständiga
jordbruk m. m. lämpligen kunna läggas till grund. Vad departementschefen
förordat i fråga örn höjning av det av utredningsmannen föreslagna
maximibidraget till kostnaderna för bebyggandet av bostadslägenhet
från 2,000 till 2,500 kronor kan utskottet med hänsyn till rådande priser på
byggnadsmateriel godtaga.
För vinnande av största möjliga garanti att jordbrukslägenhet skall bliva
på ett tillfredsställande sätt brukad och utnyttjad för sitt ändamål synes
lämpligt att, såsom departementschefen föreslagit, i det rörande lägenheten
upprättade arrendekontraktet intages förbehåll örn alt vederbörande arrendator
icke utan särskilt tillstånd av den myndighet, som handhar upplåtelseverksamheten,
får jämsides med lägenhetens brukande på stadigvarande
20
J ordbruk sutskottets utlåtande Nr 39.
sätt driva renskötsel eller biträda däri. Vad departementschefen i övrigt
föreslagit rörande villkoren för upplåtelse av jordbruks- och bostadslägenheter
kan utskottet godtaga. Utskottet förutsätter emellertid, att då fråga
uppkommer om sådan upplåtelse av rätt till bete å kronomark för å jordbrukslägenhet
vinterfödda hästar och nötkreatur, som i propositionen föreslås
för den händelse inhägnad betesmark av tillräcklig storlek icke lämpligen
kunnat anordnas å lägenheten, övei’jägmästaren i egenskap av ledamot
av egnahemsnämnden tillser, att icke därigenom något men för skogsåterväxten
uppstår.
Vad departementschefen föreslagit i fråga om inventarielån åt innehavare
av jordbrukslägenheter vill utskottet icke motsätta sig.
I enlighet med vad i propositionen föreslås synes lämpligt att den förordade
upplåtelseverksamheten handhaves av de statliga egnahemsorganen.
Likaså synes ändamålsenligt att tidigare enligt 1928 års kungörelse till lappar
upplåtna lägenheter liksom å renbetesfjällen upplåtna lappnybyggen i
samband med genomförandet av den i propositionen föreslagna omläggningen
av förevarande verksamhet ställas under samma organs överinseende.
Mot vad departementschefen föreslagit rörande anvisande av medel ur
respektive läns lappfonder för beredande av möjligheter för unga lappar,
sorn icke kunna vinna sin bärgning inom renskötseln, att erhålla lantbruksoch
lanthushållsundervisning samt genomgå för bofasta avsedda ungdomsskolor
har utskottet intet att erinra. I anslutning till vad utredningsmannen
därom anfört vill utskottet emellertid framhålla angelägenheten av att bidragen
för dylika ändamål icke tillmätas så rikligt, att de komma att utgöra
en lockelse för lappungdomen att lämna renskötseln.
Vad i propositionen föreslagits rörande sättet för gäldande av det allmännas
kostnader för ifrågavarande upplåtelseverksamhet föranleder ingen
erinran från utskottets sida. Utskottet kan alltså tillstyrka, att ur jämtländska
renbetesfjällens skogsfond för ändamålet tages i anspråk ett belopp
av 500,000 kronor, därav 450,000 kronor till gäldande av kostnaderna för
den föreslagna upplåtelseverksamheten och 50,000 kronor till verksamheten
med inventarielånen. I anslutning till vad departementschefen föreslagit synes
vidare lämpligt att den mark, som avsättes för ifrågavarande ändamål
och ställes under egnahemsstyrelsens förvaltning, bokföres å domänfonden
tillsammans med vissa för speciella uppgifter disponerade egendomar m. m.
Likaså synes såsom i propositionen föreslagits den årliga ersättning för markens
upplåtelse, som kan befinnas böra erläggas till domänverket, kunna
utgå från det under riksstatens nionde huvudtitel anvisade anslaget för
Ersättning till statens domäners fond för upplåten mark.
Mot vad departementschefen föreslagit rörande anvisande av medel ur
skogsfonden för att arrendator skall genom egnahemsnämnds försorg kunna
tilldelas konstgödselmedel och andra för jordbruket erforderliga förnödenheter
till ett värde av högst 150 kronor för år har utskottet slutligen intet
att erinra.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 39.
21
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må i anledning av förevarande proposition
dels medgiva, att Kungl. Majit må i huvudsaklig överensstämmelse
med vad utskottet förut anfört inom Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län å kronan tillhörig eller
för ändamålet förvärvad mark avsätta områden för upplåtelse
under nyttjanderätt av jordbrukslägenheter och bostadslägenheter
till lappar,
dels medgiva att av de å jämtländska renbetesfjällens
skogsfond redovisade medlen må tagas i anspråk ett belopp
av 500,000 kronor för att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad utskottet förut angivit disponeras för den föreslagna
kolonisationsverksamheten,
dels ock godkänna de förslag i övrigt, som av utskottet i
det föregående tillstyrkts.
Stockholm den 6 maj 1941.
På jordbruksutskottets vägnar:
L. TJÄLLGREN.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Tjällgren, Carl Eriksson, Granath, Gabrielsson, Mannerskantz,
Anderberg, Svedberg och Gottfrid Karlsson; samt
från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Andersson i Tungelsta, Gustafson
i Vimmerby, Ericsson i Sörsjön, Carlström, Mäler, Liedberg och Jacobson.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1941:246 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtelse åt lappar av lägenheter å kronomark to. to. a1 i texten