Utlåtande i anledning av väckt motion angående utsträckning av rätten till ersättning för älgskada.
1941-05-06 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1941:43, Utlåtande i anledning av väckt motion angående utsträckning av rätten till ersättning för älgskada.
Dokumentets text
42
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 43.
Utekotlet.
Nr 43.
Ankom till riksdagens kansli den 9 maj 1941 kl. 10 f. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående utsträckning av
rätten till ersättning för älgskada.
(2:a avd.)
I en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad motion,
nr 159, av herr Hansson i Skediga har hemställts, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Majit anhåller om skyndsam utredning angående lämpligaste sättet
att hålla brukare eller ägare, som ej har jakträtt, skadeslös för älgskada även
i de fall då arealen är större än femton hektar.
Jämlikt 4 § 1 mom. förordningen den 3 juni 1938 (nr 280) angående älgavgifter
m. m. må innehavare av mindre brukningsdel, som tillfogats skada
av älg å honom tillhörig växande eller avmejad men ej inbärgad gröda och
som ej genom tillgodogörande av jakträtt eller eljest kunnat hålla sig skadeslös,
kunna tillerkännas bidrag ur älgskadefond. Sådant bidrag må till den
vars brukningsdel omfattar större areal odlad jord än femton hektar utgå allenast
när särskilda skäl därtill äro.
Enligt motionärens mening bleve genom tillämpningen av nämnda bestämmelser
i första hand de arrendatorer av större brukningsdelar lidande, som ej
i arrendekontrakten förbehållit sig skadestånd av jordägaren för älgskada.
Under sista tiden hade åtminstone ett av våra större aktiebolag börjat sälja
avstyckade jordbruk å mer än femton hektar med förbehåll om femtioårig
jakträtt, och det funnes anledning antaga, att detta förfaringssätt skulle vinna
efterföljd på andra håll. Köparen av ett dylikt jordbruk hade enligt förenämnda
bestämmelser i regel icke möjlighet att ur älgskadefonden få ersättning
för de ofta högst betydande skador, som åsamkades av älgarna, och åtminstone
enligt köpeavtalen med nyssnämnda bolag vore säljaren icke skyldig
hålla honom skadeslös.
över motionen har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat yttrande
från domänstyrelsen, som tillstyrkt utredning på sätt i motionen ifrågasatts.
Enligt vad utskottet inhämtat har vid fördelning innevarande år av medel
ur älgskadefonderna till gäldande av skador av älg å älgskadefonden för södra
Sverige disponibla medel endast lämnat tillgång till täckande av 38.42 % av de
på vederbörligt sätt godkända skadebeloppen. Med anledning härav har i skri
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 43.
43
velse den 4 april 1941 från jordbruksdepartementet till Svenska jägareförbundet
framhållits angelägenheten av att vid behandling av frågan om jakttider
under innevarande år för jakt efter älg jägareförbundet beaktade spörsmålet
huruvida och i vad mån genom utsträckta eller eljest ändrade jakttider
kunde ernås den minskning av älgstammen inom området för älgskadefonden
för södra Sverige, som syntes bliva erforderlig för att till rimlig nivå nedbringa
älgskadorna å odlad mark. Genom vad som i sistnämnda avseende förekommit
synes motionens syfte i viss mån tillgodosett. Ett generellt fastställande
av ifrågavarande arealgräns för erhållande av ersättning ur älgskadetond
för av älg förorsakade skador till exempelvis tjugu hektar synes vidare utskottet
komma att medföra en så avsevärd utvidgning av de ersättningsberättigades
krets, att därigenom i de södra och mellersta delarna av landet än
mindre del av de fastställda skadebeloppen skulle komma att kunna utgå än
som nu är fallet. Med hänsyn till det anförda och då redan enligt gällande
bestämmelser i ämnet även brukare av större areal än femton hektar i särskilda
fall kan tilldelas ersättning för älgskada, finner sig utskottet icke böra
tillstyrka bifall till motionen.
Under åberopande av det sagda hemställer utskottet,
att motionen II: 159 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 6 maj 1941.
På jordbruksutskottets vägnar:
L. TJÄLLGREN.
Närvarande: se utlåtande nr 42.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.