Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om avhjälpande av förefintliga olägenheter vid besiktning av älgkött.

1941-05-06 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1941:44, Utlåtande i anledning av väckt motion om avhjälpande av förefintliga olägenheter vid besiktning av älgkött.

Dokumentets text

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 44.

Nr 44.

Ankom till riksdagens kansli den 9 maj 1941 kl. 10 f. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om avhjälpande av förefintliga

olägenheter vid besiktning av älgkött.

(2:a avd.)

I en inom första kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad motion,

nr 8, av friherre Beck-Friis har hemställts, att riksdagen ville i skrivelse till

Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit måtte utfärda erforderliga administrativa

föreskrifter så att de nu förefintliga olägenheterna vid besiktning av älgkött

måtte avhjälpas.

Gällande bestämmelser angående köttbesiktning finnas upptagna i lagen

den 11 maj 1934 (nr 140) angående köttbesiktning och slakthus. Köttbesiktningstvång

innebär enligt 2 § 1 mom. i nyssnämnda lag förbud att inom visst

område till salu hålla eller utbjuda till människoföda avsett färskt kött av

nötkreatur, får, get, svin eller häst eller använda dylikt kött för beredning av

föda för utspisning å offentligt spisningsställe eller av vara, avsedd till försäljning

till människoföda, eller förvara sådant kött å allmän saluplats, i

salubod med därmed i omedelbart samband varande lagerrum, å offentligt

spisningsställe eller i lokal för tillverkning till avsalu av matvaror, därest

köttet icke godkänts vid besiktning enligt lagens föreskrifter. Inom område,

där köttbesiktningstvång gäller, må icke heller till människoföda avsett salt,

rökt eller torkat kött av förutnämnda djur eller annan till människoföda avsedd

vara, beredd av kött av sådant djur, saluhållas, utbjudas, användas eller

förvaras på sätt nyss nämnts, med mindre köttet blivit i färskt tillstånd godkänt

vid besiktning, som anställts enligt lagens föreskrifter. Till kött räknas

i ifrågavarande lag icke allenast kött i vanlig bemärkelse utan även blod samt

andra till människoföda brukliga delar av djur.

Obligatoriskt gäller köttbesiktningstvång, såvida ej Kungl. Maj:t annorlunda

förordnar, för varje stad och annat samhälle, där hälsovårdsstadgans

föreskrifter rörande stad i tillämpliga delar gälla, med ett invånarantal av

4,000 eller däröver. För stad eller samhälle med lägre invånarantal, för kommun,

där hälsovårdsstadgans föreskrifter rörande landet gälla, eller för visst

område av sådant samhälle eller sådan kommun må köttbesiktningstvång

stadgas av länsstyrelsen efter framställning av stadsfullmäktige eller däremot

svarande myndighet.

I 6 § 1 mom. föreskrives, att färskt kött, som vid besiktning enligt lagen

finnes vara till människoföda tjänligt, skall i den utsträckning Kungl. Majit

s. 45 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 44.

45

bestämmer genom stämpling eller märkning betecknas såsom godkänt. Enahanda

förfarande skall iakttagas beträffande salt, rökt eller torkat kött, vilket

i färskt tillstånd godkänts vid besiktning, ävensom beträffande annan vara,

beredd av sålunda godkänt kött. Därest vid besiktning påträffas kött, som

först efter särskild behandling kan godkännas, skall köttet enligt föreskrifterna

i 6 § 2 morn., innan stämpling eller märkning äger rum, undergå sådan

behandling. Färskt kött, som blivit vid besiktning godkänt, må utan ytterligare

besiktning saluhållas, utbjudas, användas eller förvaras inom annat

område med köttbesiktningstvång, allenast om besiktningen skett vid slakt i

offentligt slakthus eller eljest med tillämpning av enahanda föreskrifter, som

gälla angående besiktning för nämnda område. Någon motsvarande begränsning

gäller dock icke i fråga örn salt, rökt eller torkat kött, vilket i färskt tillstånd

godkänts, eller vara, beredd av sådant kött. Därest vid besiktning kött

befinnes vara till människoföda otjänligt, skall detsamma utan kostnad för

köttets ägare genom vederbörande besiktningsveterinärs försorg och under

hans kontroll användas till tekniskt bruk eller, där så ej kan ske, på annat

sätt oskadliggöras.

1 8 § 1 mom. i ifrågavarande lag stadgas, att för köttbesiktning samt för

sådan behandling av kött som omförmäles i 6 § 2 mom. äger samhället eller

kommunen uppbära avgifter enligt taxa, som fastställes av Kungl. Majit. Förslag

till dylik taxa skall avgivas av hälsovårdsnämnden eller särskild myndighet,

under vars inseende köttbesiktningen är ställd, efter hörande av hushållningssällskapets

förvaltningsutskott.

I lagen finnas vidare vissa straffbestämmelser upptagna.

Vissa tillämpningsföreskrifter ha i anslutning till lagen utfärdats av Kungl.

Majit i kungörelserna den 30 november 1934 (nr 558) örn besiktning och

stämpling av kött m. m. enligt nämnda lag, (nr 559) angående kontrollslakterier,

(nr 560) angående under offentlig kontroll ställda charkuterifabriker

samt (nr 561) angående kontroll vid införsel av köttvaror till område med

köttbesiktningstvång.

I 3 § kungörelsen nr 558 finnas upptagna föreskrifter rörande organtvång,

vilka innebära att, där Kungl. Majit efter framställning av stadsfullmäktige

eller däremot svarande myndighet så förordnat, färskt kött i vanlig bemärkelse

i regel skall vid föreläggande till besiktning vara naturligt förenat med

lungor, hjärta och lever samt i fråga om svin även med huvud.

Enligt förordningen den 11 maj 1934 (nr 141) angående förbud mot viss

stämpling eller märkning av kött och köttvara må kött av nötkreatur, får, get,

svin eller häst eller av sådant kött beredd vara icke, därest varan är avsedd

för försäljning inom riket och densamma ej enligt lagen angående köttbesiktning

och slakthus är av beskaffenhet att få saluföras inom område med köttbesiktningstvång,

förses med stämpel eller märke, som genom färg eller utseende

i övrigt föranleder, att förväxling lätt kan äga rum med sådan stämpel

eller sådant märke, som enligt av Kungl. Majit meddelade föreskrifter utmärka

vara beträffande vilken dylikt saluhållande må äga nini.

Enligt förordningen den 31 augusti 1940 (nr 796) skall vad i ovanberörda

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 44.

lag angående köttbesiktning och slakthus stadgas i fråga om kött av nötkreatur,

får, get, svin eller häst eller varor beredda av kött av sådant djur

inom område, där köttbesiktningstvång gäller, lia avseende jämväl å kött av

älg eller varor av älgkött.

Genom två särskilda kungörelser samma dag (nr 797 och 798) bär vidare

föreskrivits, genom kungörelsen nr 797 att vad i nyssnämnda förordning den

11 maj 1934 (nr 141) angående förbud mot viss stämpling eller märkning

av kött och köttvara stadgas skall äga tillämpning i fråga om älgkött oller

av sådant kött beredd vara samt genom kungörelsen nr 798 att vad i förenämnda

kungörelser den 30 november 1934, nr 558, örn besiktning och stämpling

av kött m. m. enligt lagen angående köttbesiktning och slakthus, nr 560,

angående under offentlig kontroll ställda charkuterifabriker samt, nr 561,

angående kontroll vid införsel av köttvaror till område nied köttbesiktningstvång

föreskrives i fråga om kött av storboskap eller häst eller därav beredda

köttvaror skall — med vissa undantag -— gälla jämväl beträffande kött av

älg eller varor beredda av älgkött.

Slutligen har medicinalstyrelsen i kungörelse den 31 augusti 1940 (Ser. B.

nr 59) förordnat, att vad styrelsen föreskrivit i fråga om besiktning och

stämpling av kött av storboskap skall i tillämpliga delar gälla även beträffande

kött av älg.

I motionen framhålles i huvudsak följande:

Skälen för införande av besiktningstvång även för älgkött torde främst

hava varit, att en stor del av det saluförda älgköttet genom dålig skjutning

eller felaktig behandling vid uppslaktningen varit mindervärdig som människoföda.

Även synes en viss önskan förefunnits hösten 1940 att genom köttbesiktningstvång

begränsa tillförseln av älgkött, vilken begränsning då var att

eftersträva, enär marknaden till följd av de omfattande nedslaktningarna av

storboskap var tyngd av ett visst överskott av kött. Detta senare skäl torde

väl numera knappast vara gällande. Det torde väl tvärtom bliva så, att tillförseln

av färskt kött åtminstone under de närmaste åren kommer att bliva

utomordentligt ringa.

Det har visat sig i praktiken, att den nya förordningen örn besiktning av

älgkött vållat såväl det allmänna som den enskilde vissa olägenheter, icke

minst i ekonomiskt avseende.

Bestämmelsen örn att ägaren av älgköttet skall vara skyldig att omedelbart

efter besiktningen göra anmälan, därest han icke åtnöjes med besiktningsveterinärens

åtgärd eller beslut, är i praktiken svår att uppfylla. Köttet sändes

ju oftast med slakteriföreningars eller andra lastbilar, och ägaren av

köttet följer väl som regel ej själv med på lastbilen den 10 eller 20 mil långa

vägen, som det kan erfordras köra för att komma fram och åter till köttbesiktningsbyråerna.

I Norrland kunna ju avstånden bli ännu längre.

Vidare borde ägaren av köttet lia rätt att, örn han så önskar, återfå även

det kasserade köttet för att av honom användas till andra ändamål än till försäljning

som människoföda (t. ex. hund- eller rävföda). Så är nu icke fallet.

I medicinalstyrelsens kungörelse av den 31 augusti 1940 (nr 59) förordnas,

att föreskrifterna om besiktning, bedömning och stämpling av kött av storboskap

skall i tillämpliga delar gälla även i fråga örn kött av älg. Orden »i

tillämpliga delar» giva alltför mycket spelrum för godtycke. Då t. ex. abnorm

lukt enligt gällande bestämmelser är kassationsanledning, kan ju en besiktningsveterinär,

som är van vid kött av tamboskap, finna lukten av älgkött

s. 47 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 44.

47

abnorm bara därför att det luktar vilt. I detta sammanhang bör framhållas

såsom anmärkningsvärt, att från sakkunnigt veterinärt håll framförts den

uppfattningen, att förändringar i muskulaturen å älgkött till följd av en för

stark kraftanspänning (t. ex. vid jakt) kan göra köttet otjänligt till människoföda.

Önskvärt vore även, att sådana bestämmelser utfärdas, att de med anledning

av skottskadorna nödvändiga upprensningarna vid besiktningen företagas

så varsamt, att saluvärdet av det godkända köttet ej äventyras. Det har

nämligen förra hösten hänt, att älgkött vid köttbesiktningsbyrå undergått

sådan behandling, att saluvärdet å ett stort parti godkänt kött i huvudsak

varit borta. Å det kasserade köttet har vid samma tillfälle hällts fotogen för

att »oskadliggöra» detsamma. Även i vårt land befinner sig väl folkförsörjningen

numera i ett sådant läge, att ingenting, som kan användas till människoföda

eller på annat sätt kan tillgodogöras, får förfaras.

En av de mest önskvärda ändringarna i tillämpningsbestämmelserna för

besiktning av älgkött synes f. n. vara, att distriktsveterinär får möjlighet att

besiktiga det älgköft, som skall försäljas i hemorten, åtminstone i de fall, då

distriktsveterinär har genomgått kurs i köttbesiktning. Härigenom skulle

flera olägenheter avhjälpas samtidigt som onödiga transporter och därmed

förenade kostnader kunde undvikas.

Skulle erforderliga ändringar i nu gällande bestämmelser för besiktning av

älgkött icke komma till stånd, kan man befara, att det förtjänstfulla arbete,

som landets slakteriföreningar nedlagt för att få så många kommuner som

möjligt att införa köttbesiktningstvång, skall gå till spillo.

Utskottet har i vederbörlig ordning begärt yttrande över motionen från

medicinalstyrelsen. Därjämte ha yttranden över motionen inkommit från

Svenska jägareförbundet och Sveriges slakteriförbund, förening u. p. a., vilka

av utskottet bereus tillfälle därtill.

Medicinalstyrelsen har i sitt yttrande anfört i huvudsak följande:

Den erfarenhet, som under hösten 1940 vunnits, torde få anses ha givit

vid handen, att en viss uppmjukning av nu gällande bestämmelser i fråga

om besiktning av älgkött bör komma till stånd för att desamma icke skola

medföra alltför stora olägenheter för köttägarna.

Då styrelsen erhöll kännedom örn förefintligheten av olägenheter i samband

med besiktningen av älgkött under fjolårets älgjaktsäsong, föranstaltade

styrelsen örn en utredning i syfte att omedelbart erhålla kännedom dels

örn det antal älgkött, som varit föremål för besiktning, och dels örn mängden

av det kött, som vid besiktningen kasserats såsom otjänligt till människoföda,

samt om orsaken till de skedda kassationerna. Därjämte satte sig

styrelsen i förbindelse med representanter för Svenska jägarförbundet för

att erhålla kännedom örn de olägenheter i ifrågavarande hänseende, varther

klagomål framförts till förbundet. Dels under hand och dels i en den

24 januari 1941 dagtecknad skrivelse har jägarförbundet framfört sina

önskningar i och för avhjälpande av de olägenheter, som anses vidlåda

tillämpningen av nu gällande bestämmelser örn besiktning av älgkött.

Den bestämmelse i slakthuslagen, som föranlett de största olägenheterna

för köttägarna, torde lia varit bestämmelsen i 5 § i lagen, att köttet vid

besiktningen skall föreligga i minst halv kropp, som dock må vara delad i

fram- oell bakdelspart. I fall då avståndet från den plats där älgen skjutits

till väg användbar för köttets vidaretransport per fordon är mera betydande,

såsom fallet mångenstädes är till exempel i Norrland, lär det ofta

icke finnas annan möjlighet för köttets förande från skjutplats^ lill vägen

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 44.

än att bära detsamma. Örn det i sådana fall är fråga om en större älg med

en slaktvikt av bortåt 200 kilogram, skulle man sålunda bliva tvungen att

bära köttstycken med en vikt av 50 kilogram eller mera lång väg. Då sådana

sjukdomar, som i fråga om våra husdjur föranlett intagande i 5 § slakthuslagen

av bestämmelse örn att köttet skall vid besiktning företes i minst halv

kropp, sannolikt äro sällsynta hos älg, torde man utan mera avsevärd olägenhet

kunna medgiva att älgköttet vid besiktning får föreligga i minst

fjärdedels kropp (för närvarande halv kropp), vilken även må kunna vara

delad i tvenne stycken, under förutsättning att dessa äro märkta på sådant

sätt att samhörigheten kan konstateras.

Skulle det någon gång inträffa att njurarna horttagits i samband med

skottskadors bortrensande, möter icke binder för medicinalstyrelsen att medgiva

vederbörande veterinär rätt att likväl besiktiga köttet och efter dess

godkännande förse det med föreskrivna kontrollstämplar.

Enligt vad som meddelats styrelsen lär det ha förekommit att skottskadade

delar av älgkött till billigt pris försålts till personal tillhörig den gård,

å vars ägor älgen skjutits. Dessa skottskadade delar hava då omedelbart

vid uppslaktningen bortskurits från älgköttet, varefter desamma så gott sig

göra låtit befriats från blodinfiltrationer. Därest de skottskadade köttdelarna

snarast möjligt och helst omedelbart efter denna »rengöring» kokas,

stekas eller saltas, torde hinder för deras användande till människoföda

icke behöva föreligga, såframt icke i delarna eller i älgkroppen i övrigt

förefinnas andra förändringar än skottskador, vilka göra köttet olämpligt

till föda ät människor. Nu gällande lagbestämmelser medgiva dock icke att

inom område med köttbesiktningstvång nämnda skottskadade delar av en

gårdsinnehavare försäljas till gården underlydande personal, och icke heller

är det tillåtet att älgköttet i övrigt säljes inom område där köttbesiktningstvång

är gällande utan ali dessförinnan hava godkänts vid vederbörlig veterinärbesiktning

(slakthuslagen 2 § 1 morn.).

Enligt styrelsens mening torde utan avsevärd olägenhet tillstånd kunna

lämnas därtill att ägare eller innehavare av gård respektive innehavare av

jakträtt å gård inom område med köttbesiktningstvång må — utan hinder av

bestämmelserna i 2 § 1 mom. slakthuslagen — å gården för avhämtning men

icke utanför dess område försälja kött efter älg, som skjutits å gårdens jaktmarker.

Försäljning och utbjudande av det obesiktigade köttet utanför

gårdsområdet ävensom sådant kötts användande för beredning av köttvara,

avsedd till försäljning inom köttbesiktningstvångsområde, skulle däremot

alltjämt vara förbjuden.

I förevarande motion framhålles, att »bestämmelsen örn att ägaren av

älgköttet skall vara skyldig att omedelbart efter besiktningen göra anmälan,

därest han icke åtnöjes med besiktningsveterinärens åtgärd eller beslut»

är i praktiken svår att uppfylla. Slakthuslagen 7 § föreskriver visserligen icke

att besvär över besiktningsveterinärens beslut skall avgivas omedelbart vid

besiktningstillfället utan angiver i stället en tid av tio dygn, inom vilken

eventuella besvär skola vara ingivna till vederbörande länsstyrelse. Om emellertid

klagan avser en enligt klagandens mening alltför sträng bedömning av

köttet, skall ägaren av köttet — därest lian önskar skriftligt bevis örn beslagsorsaken

— göra anmälan till veterinären omedelbart vid besiktningstillfället.

Denna bestämmelse, som funnits i samma form alltsedan den första

slakthuslagens tillkomst år 1897. torde lia fastställts icke minst i köttägarens

intresse. Därest efter anförande av besvär en förnyad besiktning

av köttet skall äga runi, torde det nämligen vara önskvärt att denna besiktning

verkställes så snart som möjligt efter den första besiktningen i

s. 49 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 44.

49

syfte att förhindra köttets förstörande genom olämplig förvaring eller förskämning.

Några klagomål över svårigheter med tillämpningen av det nu

föreskrivna förfaringssättet vid anförande av besvär över besiktningsveterinärs

beslut hava under de senaste 25 åren icke förr än nu framförts till

medicinalstyrelsen. Även i det i motionen omnämnda fallet torde olägenhet

icke ha förorsakats av själva bestämmelsen örn klagomålsförfarandet. Klaganden

vände sig nämligen till medicinalstyrelsen med underhandsförfrågan

angående tillvägagångssättet vid besvärs anförande, varvid styrelsen

omedelbart i telegram till vederbörande besiktningsveterinär anmodade denne

tillse att oskadliggörandet av det kasserade älgköttet skulle uppskjutas

i avvaktan på ny besiktning i anledning av anförda besvär. Att det kasserade

köttet vid den sedermera företagna ombesiktningen visade sig vara begjutet

med fotogen är beklagligt, då kanske därigenom värdet och tillförlitligheten

av den nya besiktningen delvis äventyrades. Sådan fotogenbegjutning,

vilken i förevarande fall skett helt och hållet på enskilt initiativ,

alldenstund dylik begjutning icke är påbjuden i någon allmängiltig föreskrift,

bör givetvis icke få äga rum i sådana fall, då frågan är om besvär

över verkställd besiktning.

Emot det i motionen uttalade önskemålet att medgivande skulle kunna

lämnas därtill att älgkött skulle få undergå föreskriven besiktning utan hinder

av att skottskadade delar borttagits dessförinnan har styrelsen intet att

erinra. Med hänsyn till arten av de sjukliga förändringar, som torde förekomma

hos älgkött, torde dylikt borttagande knappast behöva medföra avsevärda

olägenheter vid köttets bedömande med avseende på dess tjänlighet till människoföda.

Däremot kan det i stället tänkas medföra viss fördel för beskaffenheten

av köttet i övrigt. Om jakten, såsom fallet var under hösten 1940,

infaller vid jämförelsevis varm väderlek, angripas de blodinfiltrerade skottskadade

delarna av köttet lätt av förskämning, som sedan snart nog kan sprida

sig till övriga delar av köttet. Genom medgivande för köttägaren att själv

borttaga skottskadade delar av älgköttet före dess inlämnande till besiktning

skulle vinnas även den fördelen att köttägaren i viss omfattning själv bleve

ansvarig för det sätt, varpå avlägsnandet av de skottskadade delarna ägt

ruin och sålunda besiktningsveterinären och dennes biträden i mindre mån

utsättas för klander för ovarsamhet vid köttets upprensning.

I syfte att förebygga ovarsamhet från besiktningsveterinärernas sida har

styrelsen i cirkulärskrivelse till besiktningsveterinärer vid den offentliga köttkontrollen

fäst uppmärksamheten på vikten därav att upprensningen av älgkött

sker med största möjliga aktsamhet.

Örn styrelsen sålunda icke har något att erinra emot att ägaren av älgköttet

själv får avlägsna skottskadade delar före köttets avlämnande till besiktning,

anser sig styrelsen däremot icke kunna förorda att vid besiktning kasserat

älgkött skulle få utlämnas till användande till djurföda under andra

villkor än de som gälla beträffande kasserat kött av andra djur. I och med

att köttet kasserats vid den offentliga köttkontrollen, måste denna anses

ha övertagit ansvaret för att det kasserade köttet icke användes på obehörigt

sätt. litt dylikt återlämnande lill ägaren av kasserat älgkött torde icke

bliva erforderligt från köttägarens sida, därest å ena sidan skottskadade delar

få avlägsnas före besiktningen och å andra sidan medgivande lämnas

gårdsinnehavare att å gården försälja kött efter älg, som skjutits å gårdens

jaklmarker.

Vidkommande det i såväl motionen som av jägareförbundet berörda förhållandet

örn rätt för annan legitimerad veterinär än av medicinalstyrelsen

förordnad besiktningsveterinär vid offentligt slakthus, kontrollslakteri eller

köttbesiktningsbyrå att verkställa sådan besiktning oell stämpling av älg
Bihang

till riksdagens protokoll lott. 10 sunil. Nr 37—16. 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 44.

kött, som gör köttets försäljning i område med köttbesiktningstvång tillåten,

torde dylikt utsträckande av besiktningsmöjligheten icke vara erforderligt,

därest ovan omnämnda medgivanden genomföras, nämligen dels om skottskadors

avlägsnande före besiktningen, dels om rätt att vid besiktning förete

kött i fjärdedels kropp — under vissa förutsättningar delad i tvenne delar —

och dels örn rätt för gårdsinnehavare att å gården försälja kött efter älg, som

skjutits å egendomens jaktområde. Ett liknande förfarande har styrelsen

visserligen tänkt sig komma till användning vid besiktning av renkött i vissa

fall, därest renköttet inryckes under slakthuslagens bestämmelser. Härvid

är dock att märka att detta förfarande skulle komma till användning å platser,

där slakt av en större mängd djur äger rum vid samma tillfälle, varvid

besiktningen skulle utföras utav en av medicinalstyrelsen därtill särskilt förordnad

veterinär. Denne skulle sålunda komma att vid besiktningen handla

under tjänsteansvar. Skulle däremot varje veterinär, som erhållit kompetens

som köttbesiktningsveterinär — oberoende av för huru lång tid tillbaka

kompetensen förvärvats — erhålla rätt att utan vidare besiktiga älgkött och

förse det med de för den offentliga köttkontrollen föreskrivna stämplarna,

torde risk föreligga att man snart nog komme tillbaka till samma förhållanden,

som föranledde utfärdandet av förordningen den 11 maj 1934 (nr 141)

angående förbud mot viss stämpling eller märkning av kött och köttvara.

Följden skulle säkerligen bliva den att vederbörande älgköttsägare vände sig

till den veterinär, som visade sig mindre nogräknad med besiktningen och

bedömningen av köttet. Härigenom uppstår risk icke endast för att avsikten

med älgköttets besiktning förfelas utan även att förtroendet för den offentliga

köttkontrollens tillförlighet äventyras.

Efter en närmare redogörelse för de kvantiteter älgkött, som besiktigats

under hösten 1940 ävensom de bedömningsregler som därvid kommo till användning,

har medicinalstyrelsen vidare anfört följande:

Att märka är att de regler för bedömning av älgkött, för vilka nyss redogjorts,

äro gällande för kött av samtliga slag av slaktdjur. Det torde därför

enligt styrelsens mening vara självklart att den besiktningsveterinär, som -—

något som väl knappast torde ha inträffat — förklarar älgkött kasserat på

grund av abnorm lukt, då det i verkligheten endast rört sig om älgköttets

egen specifika lukt, gör sig skyldig till felaktigt förfarande i tjänsten. Med

abnorm lukt i köttet kan nämligen icke avses annan lukt än sådan, som avviker

från den för köttslaget i fråga karakteristiska lukten.

Då en älg under längre tid drivits mycket hårt och i synnerhet om djuret

till följd av förutgången skadskjutning fått sina krafter nedsatta, torde det

icke få anses uteslutet att man vid besiktningen av älgens kött kan påträffa

förändringar i vävnaderna av enahanda art som i kött av våra vanliga slaktdjur

(vanligen nötkreatur), som råkat fastna i en bergsskreva eller fallit i

ett större dike och fått kvarbliva där under längre tid utan att kunna frigöra

sig. Under djurets ansträngningar att göra sig fritt kan då muskulaturen

bliva höggradigt seröst genomfuktad (ödematös) och intermuskulära serösa

utgjutningar uppkomma, varigenom köttet erhåller ett från det normala avvikande,

oaptitligt utseende, som någon gång kan vara så höggradigt att

köttet icke kan frigivas för konsumtionsändamål, i synnerhet som härvid

föreligger risk för djupförskämning till följd av spridandet av tarmbakterier

till kroppsmuskulaturen, därest uppslagning av djuret blivit fördröjd. Härav

torde framgå att det ingalunda kan vara något anmärkningsvärt, då från

veterinärt håll framhållits möjligheten av att en alltför stark kraftansträngning

hos algén till exempel vid långvarig, mycket hård drevjakt kan göra

köttet otjänligt till människoföda, även om sådana fall torde vara sällsynta.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 44.

51

Svenska jägareförbundet har i sitt yttrande tillstyrkt bifall till motionen

och anfört i huvudsak följande:

De bestämmelser örn besiktning av älgkött, som under sistlidna året utfärdades,

visade sig vid tillämpning under höstens älgjakt ej fylla sitt syfte.

Från många håll i riket hava sålunda klagomål framförts rörande de svårigheter,

som vore förbundna med att inom rimlig tid forsla köttet till besiktningsplatsen,

samt örn ojämnheter i besiktningsmännens bedömning.

1 anledning härav hava överläggningar ägt rum mellan medicinalstyrelsen

och förbundet, varvid närmare diskuterats möjligheterna för undanröjandet

av de olägenheter, som licenstvånget medförde. Förbundet har även i skrivelse

till medicinalstyrelsen anhållit, att styrelsen ville dels lämna besiktningsmännen

tillämpningsföreskrifter rörande nämnda bestämmelser i syfte

att åstadkomma en mera likformig och rättvis bedömning, dels medgiva att

den som till besiktning inlämnade älgkött skulle äga rätt att dessförinnan

bortskära och behålla skottskadade delar, dels ock meddela alla veterinärer,

som genomgått kurs i köttbesiktning, befogenhet att verkställa besiktning av

älgkött.

I sitt yttrande över motionen har medicinalstyrelsen upptagit förbundets

förslag i fråga om tillstånd att före besiktning bortskära och behålla skottskadade

delar. Styrelsen har även föreslagit dels att till besiktning skulle få inlämnas

fjärdedels kropp, som även skulle få vara delad i två stycken, dels

att gårdsinnehavare skulle äga rätt att utan besiktning å gården försälja kött

av älg, som fällts å gårdens jaktområde. Enligt förbundets mening skulle ett

genomförande av medicinalstyrelsens förslag avhjälpa en del av de olägenheter,

som för närvarande vidlåda bestämmelserna örn besiktning av älgkött.

1 fråga om förbundets önskemål om befogenhet för alla veterinärer, som

genomgått kurs i köttbesiktning, att verkställa besiktning av älgkött har medicinalstyrelsen

på anförda skäl ställt sig avvisande. Med hänsyn till de svårigheter

och kostnader, som äro förbundna med transport av älgkött, ofta

långa vägar, till besiktningsplats — vilka svårigheter under närmaste tiden

snarare torde komma att ökas än minskas — vore det emellertid av största

värde om någon utväg kunde finnas för anordnande av flera besiktningsplatser,

vilket förbundet åsyftat med sitt förslag örn utvidgad rätt för veterinärerna

att verkställa sådan besiktning.

Förbundet får hemställa, att ovan framförda synpunkter måtte i möjligaste

mån beaktas vid utarbetande av de föreskrifter motionären föreslagit.

Sveriges slakteriförbund har såsom sin mening framhållit, att besiktningstvånget

för älgkött borde bibehållas och att i motionen påtalade olägenheter

skulle bortfalla, därest mera utförliga föreskrifter för besiktning av dylikt

kött utarbetades. I övrigt har förbundet anfört följande:

Det kan givetvis ej undvikas att en del älgkött blir utsatt för avsevärda

skottskador och att köttet omkring dessa skador är otjänligt till människoföda

på grund av blodutgjutningar och infektion. Detta bör dock ej föranleda

att det bortrensade köttet förstöres ytterligare, då det är användbart

som föda åt exempelvis höns, hundar och rävar. Att destruera dylik fettfattig

vara till köttmjöl torde icke täcka kostnaderna. Dylikt kött bör därför

såvitt möjligt användas lill djurföda. Enligt slakteriförbundets uppfattning

löses frågan bäst genom atl medicinalstyrelsen anmodas alt utarbeta

särskilda föreskrifter att tillämpas vid besiktning av älgkött, varvid i niotio
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 44.

Utskottet.

nen framförda olägenheter vid själva besiktningsförfarandet så långt möjligt

böra beaktas.

Inom slakteriorganisationen hade man tidigare tråkiga erfarenheter i fråga

om uppslaktning, behandling och därmed sammanhängande hållbarhet av

älgkött. Av denna anledning tillämpas inom organisationerna sedan ett pär

år tillbaka vissa bestämmelser beträffande klassificering av prima älgkött och

har man härvid uppdelat köttet i tre kvalitetsklasser efter samma grunder,

som äro avgörande för handelsvärdet på annat nötkött.

Enligt förbundets uppfattning torde bestämmelserna örn besiktningstvång

på älgkött få till följd, att detta kött kommer upp i bättre pris i förhållande

till nötkött, än som tidigare varit fallet. Under den tid älgkött försålts under

1939 och 1940 voro priserna på detsamma följande:

1 9

3 9

I

9 4 0

Kl. I

Kl. II

Kl. I

Kl. II

Älgkött.......

...... 1.35

1.25

1.40

1.30

Kokött......

...... 1.30

1.21

1.30

1.18

Ovanstående siffror visa, att priset på älgkött i förhållande till priset på

nötkött varit något gynnsammare under 1940 än under 1939. Huruvida detta

beror på besiktningsförfarandet är ovisst.

Enligt beslut av 1940 års urtima riksdag utfärdades den 31 augusti 1940

bestämmelser innebärande att vad som i lagen den 11 maj 1934 angående

köttbesiktning och slakthus med flera därmed sammanhängande författningar

stadgas i fråga om kött av nötkreatur, får, get, svin eller häst eller

varor beredda av dylikt kött inom område, där köttbesiktning gäller, skulle

ha avseende jämväl å kött av älg eller varor av älgkött. Särskilt i de fall

älgar fällts på platser belägna på längre avstånd från närmaste köttbesiktningsbyrå,

visade sig enligt motionärens uppfattning tillämpningen av berörda

bestämmelser vid älgjakten under hösten 1940 medföra betydande olägenheter

för ägarna till älgköttet. Motionärens uppfattning i förevarande avseende

delas i viss omfattning av medicinalstyrelsen, som därjämte även

framhåller att en viss uppmjukning av bestämmelserna synes kunna ske

utan att syftet med desamma därigenom äventyras.

Jämväl utskottet är av den meningen, att en ändring av gällande bestämmelser

rörande besiktning av älgkött och därmed sammanhängande frågor

i syfte att åstadkomma vissa lättnader vid besiktningen är av behovet påkallad.

I den mån dylika lättnader icke kunna meddelas av Kungl. Maj:t i

administrativ väg, synes därför utskottet lämpligt att förslag till förändrade

bestämmelser i ämnet — eventuellt efter den närmare utredning i frågan som

må befinnas påkallad — av Kungl. Majit framläggas. De åtgärder som sålunda

övervägas torde böra vidtagas i sådan tid, att bestämmelserna kunna

vinna tillämpning vid älgjakten under instundande höst. Vid berörda utredning

bör beaktas vad som i motionen och de däröver avgivna yttrandena

anförts.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 44. oå

att riksdagen i anledning av motionen I: 8 må i skrivelse

till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville utfärda erforderliga

föreskrifter till avhjälpande av nuvarande olägenheter

vid besiktning av älgkött, ävensom — efter den närmare

utredning i frågan som må anses nödig — vidtaga de

ytterligare åtgärder i ärendet, vilka kunna befinnas påkallade.

Stockholm den 6 maj 1941.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Tjällgren, Carl Eriksson, Granath, Gabrielsson, von

Stockenström, Anderberg, friherre Beck-Friis och Svedberg; samt

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Andersson i Tungelsta, Ericsson i

Sörsjön, Carlström, Mäler, Liedberg, Andersson i Surahammar och Pettersson i Dahl.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1941:248 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om avhjälpande av förefintliga olägenheter vid besiktning av älgkött. a1 i texten