Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om ändrade bestämmelser rörande jakt å älg.

1941-05-06 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1941:45, Utlåtande i anledning av väckt motion om ändrade bestämmelser rörande jakt å älg.

Dokumentets text

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 45.

Nr 45.

Ankom till riksdagens kansli den 9 maj 1941 kl. 10 f. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om ändrade bestämmelser

rörande jakt å älg.

(2:a avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad motion,

nr 53, av herr De Geer har hemställts, att sådana bestämmelser utfärdas för

älgjakten och eventuellt även för annan jakt, att större hänsyn än hittills

tages till jaktens avkastning ur försörjningssynpunkt.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionen, hänvisas till densamma.

Utskottet har i vederbörlig ordning begärt utlåtande över motionen från

domänstyrelsen. Därjämte har yttrande över motionen avgivits av Svenska

jägareförbundet, som av utskottet beretts tillfälle därtill.

Domänstyrelsen har avstyrkt ett omläggande av älgjakten på sätt motionären

föreslagit. I övrigt har domänstyrelsen anfört i huvudsak följande.

Allt sedan slutet av 1920-talet har älgstammen inom riket ökats. Enligt

senaste försök till uppskattning har den beräknats uppgå till omkring 35,000

djur, en siffra som emellertid måste betraktas såsom synnerligen oviss.

Motionärens önskan att tiden för jakt efter älg skulle förlängas och förläggas

över en större del av året har tidigare vid flera tillfällen kommit till

uttryck i förslag örn åtgärder för införande av en mera rationell älgjakt. Dylika

önskemål vörö även en av anledningarna till att denna fråga vid 1931

års riksdag blev föremål för behandling, som resulterade i förordningen den

18 juli 1931 (nr 306) med vissa bestämmelser angående jakt efter älg. Enligt

denna förordning kunde jakträttsinnehavare, som förfogade över jaktområde

av den storlek och beskaffenhet, att området efter förhållandena i orten kunde

anses medgiva en tillfredsställande vård av älgbeståndet, erhålla tillstånd att

på vissa villkor bedriva jakt efter älg under en tid av högst fjorton dagar,

räknat från och med den första dag, då i allmänhet jakt efter älg vore i orten

tilläten, och därvid fälla det antal älgar, som vederbörande myndighet funnit

skäligt medgiva.

Genom ikraftträdandet av jaktstadgan den 3 juni 1938 (nr 279) har förordningen

den 18 juli 1931 upphävts och ersatts med bestämmelser i 15 §

jaktstadgan, som bland annat föreskriver: »Förfogar jakträttsinnehavare över

mark av den storlek och beskaffenhet, att densamma efter förhållandena i

orten kan anses medgiva en tillfredsställande vård av älgbeståndet, eller utgöres

jaktvårdsområde, varom stadgas i 10 § lagen örn rätt till jakt, av mark

som nu är sagd, må tillstånd kunna meddelas de å den mark jaktberättigade

att under särskild jakttid där fälla det antal älgar, som med hänsyn till

stammens storlek och omständigheterna i övrigt finnes skäligt.» Enligt bestämmelserna

i samma författningsrum må för älg ej meddelas längre särskild

jakttid än en månad, och skall däri ingå den tid, under vilken i all
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 45.

55

mänhet jakt efter älg är i orten tillåten. Genom dessa bestämmelser i jaktstadgan

har således i viss utsträckning tillgodosetts önskemålet att älgjakten

skulle utsträckas över en längre tid än vad förut varit tallet.

I detta sammanhang må erinras om bestämmelserna i 16 § jaktstadgan,

som möjliggöra fällandet -— även under andra tider av året — av algar, som

förorsaka skada å odlad mark. Även dessa bestämmelser verka i sin mån

till ett fördelande av jakten efter älg över en längre tid.

Genom kungörelsen den 14 juni 1940 (nr 491) angående tillfälliga ändringar

i fridlysningstiderna för vissa djurslag bestämdes tiden för älgjakten

under år 1940:

i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands län samt Särna

och Idre socknar av Kopparbergs län till 9—11 september;

i riket i övrigt till 14—19 oktober.

Med hänsyn till den stora nedslaktning av nötboskap och därav föranledd

överbelastning av köttmarknaden, som på grund av minskad skörd kunde

beräknas uppkomma under sistlidna höst, förordnade Kungl. Maj:t genom

kungörelse den 1 augusti 1941 (nr 740) om avkortning av den, enligt vad

ovan sagts, bestämda jakttiden och örn inskränkningar i fråga om licensjakten

på så sätt att i de delar av riket, där jakttiden bestämts till sex dagar,

densamma skulle omfatta endast tre dagar och, i fråga örn licensjakt, att

tiden därför i hela riket skulle få beviljas för längst femton dagar. Den

minskning i tillförseln av älgkött i marknaden, som var syftet med den avkortade

jakttiden, kom emellertid ej till synes i någon större grad. Under

året fälldes nämligen 8,725 djur, varav 2,377 eller 27 procent under särskild

jakttid. Beräknas varje fällt djur lämna i genomsnitt 150 kilogram till

människoföda dugligt kött, utgör hela avskjutningen under år 1940 1.3 miljoner

kilogram kött. Tillförseln av nötkött lärer enligt uppgift av Sveriges

slakteriförbund under år 1939 ha uppgått till omkring 71 miljoner kilogram

eller i medeltal pr vecka omkring 1.4 miljoner kilogram. Under hösten är

tillförseln större än vid andra tider av året och uppgår under en vecka i

oktober till omkring 1.8 miljoner kilogram kött. Den årliga älgayskjutningen

överstiger sålunda icke en veckas tillförsel av nötkött och kan därför ej med

fog anses utöva något avgörande inflytande å rikets försörjning med animalier.

Det förhållandet att älgjakten infaller just under en tid, då tamboskapens

betesgång upphör och nedslaktningen är större än under andra tider

av året, medför dock en olägenhet, som ej kan förbises. Till annan tid än

hösten bör emellertid älgjakten av biologiska skäl ej förläggas. Ett mera

allmänt införande av licensjakt, eventuellt utsträckt till två månader, skulle

dock medföra älgköttets spridning över en längre tid och sålunda med

hänsyn till köttmarknaden innebära en viss fördel. Även ur jaktvårdens synpunkt

vore önskvärt att älgjakten i största möjliga utsträckning förlädes till

en förlängd särskild jakttid, som möjliggjorde en lugnare och mera rationell

avskjutning med utväljande av sådana djur, som i första hand borde fällas.

Emellertid torde de villköl- beträffande jaktområdets storlek m. m., som jämlikt

bestämmelserna i 15 § jaktstadgan gälla för erhållande av tillstånd till

särskild jakttid, ej kunna eftergivas. Ett genomförande av motionärens tanke

att all jakt skulle »ske efter s. k. licensförfarande» bomme således, med bibehållande

av nuvarande villkor för tillstånd till särskild jakttid, att beröva

det stora flertalet jakträttsinnehavare all rätt till jakt efter älg.

Gällande bestämmelser i 15 § jaktstadgan innebära emellertid möjlighet

även för innehavare av mindre marker att, efter sammanslutning till jaktvårdsområden

enligt 10 $ jaktlagen, erhålla^ tillstånd till särskild jakttid.

Svenska jägareförbundet och dess länsjaktvardslöreningar lia sedan jaktlagens

tillkomst verkat för bildande av sådana områden.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 45.

Utskottet.

Enligt styrelsens mening är det ej lämpligt att helt övergå till licensjakt,

innan de mindre fastigheterna mera allmänt sammanslutits till jaktvårdsområden

på sätt föreskrifterna i jaktstadgan anvisa.

Jämväl Svenska jägareförbundet har avstyrkt bifall till motionen och anfört

bland annat följande.

Förbundet ansluter sig till önskemålet, att älgjakten örn möjligt utsträckes

över en längre tid, vilket dock ej torde kunna ske i annan form än licensjakt

under särskild jakttid. För erhållande av tillstånd till sådan jakt föreskriva

bestämmelserna i 15 § jaktstadgan emellertid som villkor, att jaktområdet

skall vara av sådan omfattning, som möjliggör en tillfredsställande

vård av älgbeståndet. Det torde ej vara motionärens mening att släppa på

dessa fordringar beträffande arealen. En omläggning av älgjakten till uteslutande

licensjakt skulle således göra älgjakten till ett privilegium huvudsakligen

för innehavare av större jaktområden. Bestämmelserna i nyssnämnda

författningsrum innebära emellertid öven möjlighet för ägare av

mindre fastigheter att, efter sammanslutning till jaktvårdsområden enligt

10 § jaktlagen, erhålla tillstånd till särskild jakttid. Sedan den nya jaktlagens

tillkomst har förbundet verkat för sammanslutning av mindre fastigheter

till dylika områden. På grund av rådande förhållanden med omfattande

militärinkallelser och försvårade kommunikationer m. m. har emellertid

denna verksamhet, trots allvarliga strävanden, ännu ej nått någon för

landet i dess helhet större betydelse, ehuru i en del trakter stora sådana

områden bildats. För att giva någon uppfattning om omfattningen av denna

verksamhet kan nämnas, att för närvarande finnas 53 i vederbörlig ordning

fastställda jaktvårdsområden, omfattande 4,000 markägare och en areal av

193.000 hektar. Härtill kommer 25 områden, som färdigbildats men ännu ej

fastställts, och 79 områden under bildande. De båda senare grupperna

omfatta omkring 7,200 markägare och ett sammanlagt markområde av

531.000 hektar. Det är förbundets förhoppning, att innehavare av mindre

fastigheter i allt större omfattning skola finna ändamålsenligt att sammansluta

sina marker till jaktvårdsområden och .sålunda kunna övergå till licensjakt,

som, enligt förbundets mening, helst skulle kunna utsträckas över

längre tid än nu gällande bestämmelser medgiva. Förbundets strävanden i

denna del verka således i det syfte motionären avsett.

Ehuru förbundet alltså anser önskvärt, att älgjakten i allt större omfattning

bedrives under en utsträckt särskild jakttid, synes dock tiden ej vara

inne att helt övergå till licensjakt, förr än de mindre fastigheterna mera allmänt

sammanslutits till större jaktvårdsområden enligt bestämmelserna i

10 § jaktlagen.

I motionen föreslås att för möjliggörande av ett bättre utnyttjande ur försörjningssynpunkt

av jakten efter storvilt förändrade bestämmelser rörande

jakten efter älg och eventuellt även annat större villebråd måtte utfärdas.

Enligt motionärens uppfattning borde i dylikt syfte de allmänna jakttiderna

för älg förlängas och fördelas på perioder, varjämte borde övervägas huruvida

icke jakten i större utsträckning än hittills kunde bedrivas under särskilda

jakttider, s. k. licensjakt.

Såsom utskottet framhållit i sitt utlåtande nr 43 över en vid innevarande

års riksdag inom andra kammaren väckt motion angående utsträckning av

rätten till ersättning för älgskada har inom jordbruksdepartementet ifråga
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 45.

57

satts längre tider för årets älgjakt än under nästföregående år. Då sålunda

frågan om en förlängning av de allmänna jakttiderna för älg torde komma

att av Kungl. Majit omprövas, finner utskottet icke nu anledning att uttala

sig härom. En förläggning av älgjakten till annan del av året än hösten

synes såsom domänstyrelsen i sitt yttrande framhållit icke lämpligen böra

ske med hänsyn särskilt till djurens fortplantningsförhållanden.

Vad beträffar det i motionen framförda förslaget att licensförfarandet borde

vinna ökad tillämpning vid jakten efter älg vill utskottet i anslutning till

vad därom anförts i yttrandena som sin mening framhålla, att licensjakt

icke bör få bedrivas under andra förutsättningar rörande jaktvårdsområdes

storlek m. m. än som angivas i gällande jaktstadga. Vad särskilt angår frågan

örn utsträckta tider för dylik jakt torde frågan därom lämpligen kunna upptagas

till behandling i samband med den nyssberörda omprövningen av de

allmänna jakttiderna. I anslutning till vad ovan anförts rörande villkoren

för jakt varom nu är fråga vill utskottet dock framhålla, att licensjakten

torde få jämförelsevis ringa betydelse, så länge bildandet av jaktvårdsområden

inom landet icke fått större omfattning än vad som framgår av utredningen

i ärendet. Utskottet anser sig sålunda för närvarande böra avstyrka

bifall till förevarande motion.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att motionen II: 53 icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 6 maj 1941.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Tjällgren, Carl Eriksson, Granath, Gabrielsson, Mannerskantz,

von Stockenström, Anderberg och Svedberg; samt

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Andersson i Tungelsta, Gustafson

i Vimmerby, Ericsson i Sörsjön, Carlström, Mäler, Liedberg och Andersson i Surahammar.

Bihang till riksdagens protokoll Idit. 10 sami. Nr 37—46.

5

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.