Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur jämte i ämnet väckta motioner.
1941-05-27 · 42 sidor, varav 41 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 41 av 42 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1941:57, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57.
1
Nr 57.
Ankom till riksdagens kansli den 29 maj 1941 kl. 11 f. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen
angående det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos
hos nötkreatur jämte i ämnet väckta motioner.
(lia avd.)
I årets statsverksproposition (IX H. T. punkt 72) har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Förekommande
och hämmande av smittsamma husdjurssjukdomar: Åtgärder mot tuberkulos
hos nötkreaturen för budgetåret 1941/42 beräkna ett förslagsanslag
av 1,700,000 kronor.
Sedermera har Kungl. Majit i en till riksdagen den 7 mars 1941 avlåten,
till jordbruksutskottet hänvisad proposition, nr 152, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att
dels antaga vid propositionen fogat, här nedan intaget förslag till förordning
angående bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur,
dels ock till Förekommande och hämmande av smittsamma husdjurssjukdomar:
Åtgärder mot tuberkulos hos nötkreaturen för budgetåret 1941/42 under
nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 1,700,000 kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft följande inom
riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen
1) 1:197 av herr Nilsson, Bror, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta,
att pristillägg för mjölk härrörande från besättningar ställda under statlig
tuberkuloskontroll skall beskostas av staten eller tagas ur mjölkprisregleringsf
onden;
att fördelningen av statsbidrag till hushållningssällskapen för bekämpandet
av tuberkulos hos nötkreaturen måtte ske på ett sådant sätt att landsdelar
med många små besättningar och stora avstånd icke bliva lidande;
samt
att ett fast, särskilt anslag måtte utgå till varje hushållningssällskap för
täckande av kostnaderna för förandet av ett register över hela det lokala tuberkulosbekämpandet;
2)
1:198 av herr Andersson, Alfred, m. fl., likalydande med 11:266 av
herr Svensson i Ljungskile m. fl., vari hemställts, att riksdagen vid behand
Bihang
till riksdagens protokoll 1941. 10 sand. Nr 57.
1
2
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57.
ling av Kungl. Maj:ts proposition nr 152 måtte ur förslaget till kungörelse
angående frivilligt bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur, kap. 4 § 19
mom. 5 taga bort bestämmelsen om hushållningssällskaps rätt alt föreskriva
anslutning till kontrollverksamheten.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för motionerna, hänvisas till
dessa.
I. Inledning.
Den 28 april 1939 uppdrog Kungl. Majit åt medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen
att gemensamt verkställa utredning rörande ändring av bestämmelserna
angående det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos
hos nötkreatur.
Styrelserna, som tidigare avgivit flera förslag i ämnet, ha i skrivelse den 22
januari 1941 avgivit betänkande angående det statsunderstödda bekämpandet
av tuberkulos hos nötkreatur.
Över styrelsernas betänkande ha yttranden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket,
statens livsmedelskommission, veterinärhögskolans styrelse
och lärarkollegium, statens institut för folkhälsan, samtliga länsstyrelser
och hushållningssällskaps förvaltningsutskott med undantag för de i de sex
nordligaste länen och Gotlands län, Sveriges lantbruksförbund, riksförbundet
landsbygdens folk, svenska veterinärläkarföreningen, svenska veterinärföreningen
för nötkreaturstuberkulosens bekämpande, svenska veterinärföreningen
för kött- och mjölkhygien samt avelsföreningarna för svensk låglandsboskap
och för svensk röd och vit boskap. Länsstyrelserna ha vid sina
yttranden fogat utlåtanden av länsveterinärerna i länen. Förvaltningsutskotten
ha i allmänhet åberopat utlåtanden av föreståndarna för hushållningssällskapens
tuberkulosavdelningar. Härjämte har lantbruksförbundet
vid sitt yttrande fogat utlåtanden av svenska mejeriernas riksförening
u. p. a. och småbrukarnas riksförbund.
II. Huvuddragen av ämbetsverkens förslag m. m.
Gällande bestämmelser.
De viktigaste bestämmelser, som reglera det statsunderstödda bekämpandet
av tuberkulos hos nötkreatur, tillkommo efter statsmakternas beslut i
frågan vid 1934 års riksdag (prop. nr 121; jordbruksutsk. uti. nr 84; r. skr.
nr 287). De återfinnas till huvudsaklig del i två den 30 juni 1934 i administrativ
ordning utfärdade kungörelser: nr 402 om vissa åtgärder mot tuberkulos
hos nötkreatur (ändrad genom kungörelserna nr 836/1937, 687/1938 och 375/
1940) samt nr 403 örn åtgärder mot tuberkulos i juvret och könsorganen
hos nötkreatur (ändrad genom kungörelsen nr 701/1938).
Enligt de regler, som genomfördes 1934, bekämpas tuberkulosen hos nötkreatur
i allt väsentligt genom frivilliga åtgärder. Det är endast beträffande
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57.
3
vissa, särskilt smittfarliga former av tuberkulos, nämligen tuberkulos i
juvret och könsorganen, som bestämmelser av tvingande natur utfärdats.
Det frivilliga statsunderstödda bekämpandet av nötkreaturstuberkulosen
har anordnats efter två metoder, den Ostertagska eller den kliniska metoden
samt den Bangska eller tuberkulinmetoden.
Vid 1936 års riksdag (prop. nr 116; jordbruksutsk. uti. nr 57; r. skr. nr 193)
beslöts, att såsom villkor för att mejeri skulle vara berättigat att erhålla prisutjämningsbidrag
ur jordbrukets prisregleringsfond skulle gälla, att mejeri
tillämpade sådan prisdifferentiering vid mjölkens betalning, att för mjölk,
som härrörde från besättningar ställda under statlig kontroll med tuberkulin,
skulle utgå tilläggspris med minst 0.4 öre för kilogram samt för mjölk,
som härrörde från besättningar ställda under klinisk tuberkuloskontroll, skulle
utgå tilläggspris med minst 0.2 öre för kilogram. Bestämmelser rörande
dessa tilläggspris återfinnas numera i kungörelsen den 21 juli 1938 (nr 539),
ändrad genom kungörelsen nr 698/1939 och 632/1940.
I anslutning till förslag av styrelserna i betänkande den 22 januari 1940
antog 1940 års lagtima riksdag (prop. nr 131; jordbruksutsk. uti. nr 26;
r. skr. nr 200) förordning angående bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur
inom vissa områden. Denna förordning utfärdades den 10 maj 1940
(nr 373). I enlighet med denna förordning bekämpas sjukdomen inom vissa
områden (tuberkulosfria områden) helt genom tvingande regler. Till tuberkulosfria
områden ha hänförts de sex nordligaste länen samt Gotland och
Öland.
Sedan styrelserna i utlåtande den 1 augusti 1940 framlagt förslag angående
statsbidrag till småbrukare för fullständig utrensning av tuberkulos
inom nötkreatursbesättningar m. m., har 1940 års urtima riksdag (prop. nr
24; andra särskilda utsk. uti. nr 30; r. skr. nr 42) medgivit Kungl. Maj:t att
för nämnda ändamål under budgetåret 1940/41 disponera erforderliga belopp
från förslagsanslaget till åtgärder mot tuberkulos hos nötkreatur. I anledning
härav har Kungl. Maj:t dels den 11 oktober 1940 utfärdat kungörelse (nr
868) angående statsbidrag för utrensning av tuberkulos inom vissa nötkreatursbesättningar,
dels den 15 november 1940 på förslag av statens livsmedelskommission
medgivit medicinalstyrelsen att jämlikt kungörelsen använda
högst 505,000 kronor till utrensning av tuberkulos inom Stockholms stads
och läns, Uppsala läns, Södermanlands läns, Kalmar läns norra och södra,
Blekinge läns, Kristianstads läns, Malmöhus läns, örebro läns samt Västmanlands
läns hushållningssällskaps områden, dels ock den 14 februari 1941
ytterligare medgivit medicinalstyrelsen att jämlikt samma kungörelse använda
högst 75,000 kronor till utrensning av tuberkulos inom Hallands och
Värmlands län.
Hesultaten av vidtagna åtgärder.
I fråga örn resultaten av tidigare åtgärder mot tuberkulosen hos nötkreatur
hänvisas till propositionen sid. 13—15.
4
./ordbruksutskottets utlåtande Nr 57.
Ämbetsverken.
Beträffande ämbetsverkens förslag hänvisas till redogörelsen i propositionen
å sid. 15—47.
Departementschefen.
Tuberkulosen hos nötkreatur åsamkar årligen det svenska lantbruket högst
betydande förluster. Dessa förluster träffa lantbrukarna ej endast i form
av dödsfall och nödslaktningar av svårt angripna djur. De indirekta förlusterna,
som uppkomma genom nedsatt livslängd hos sjuka djur, oekonomiskt
foderutbyte, minskad mjölkavkastning och nedsatt kvalitet hos mjölken
från de sjuka djuren, torde med säkerhet vara de allvarligaste. Jag vill
erinra, att enligt tidigare verkställda beräkningar jordbrukets årliga förluster
i samtliga ifrågavarande hänseenden skulle uppgå till över 30 miljoner
kronor. Ehuru bekämpandet av nötkreaturstuberkulosen sedan dess gjort
stora framsteg, torde ett fortsatt bekämpande likväl alltjämt ha stor betydelse
ur lantbruksekonomisk synpunkt och för folkhushållningen.
Med hänsyn härtill måste det anses tillfredsställande, att bekämpandet av
tuberkulosen hos nötkreatur nått så goda resultat att över hälften av kreatursstocken
numera konstaterats vara fri från sjukdomen. Arbetet härutinnan
måste emellertid fortsätta till dess sjukdomen om möjligt totalt utrotats.
Med hänsyn till bekämpandets betydelse ur olika synpunkter anser jag att
staten härvid alltjämt bör ekonomiskt stödja jordbrukarna i deras strävanden.
I enlighet med vid 1940 års lagtima riksdag fattade beslut gälla olika regler
beträffande sjukdomsbekämpandet inom skilda områden beroende på tuberkulosfrekvensen.
Landet har i detta hänseende indelats i tre olika områden:
tuberkulosfria områden, skyddade områden och övriga områden. Beträffande
tuberkulosfria områden skall sjukdomen helt utrensas och bekämpandet
ske efter tvingande regler. Införsel av tuberkulösa livdjur må ej äga
rum till tuberkulosfria och skyddade områden. I fråga örn icke tuberkulosfria
områden bekämpas sjukdomen efter frivillig anslutning från djurägarnas
sida.
Medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen ha genom det nu framlagda förslaget
angående det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur
slutfört det dem härutinnan av Kungl. Majit anbefallda utredningsuppdraget.
Förslaget som huvudsakligen berör bekämpandet utanför de
tuberkulosfria områdena har i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran
i de avgivna yttrandena. Jämväl jag anser mig kunna förorda detsamma såsom
väl ägnat att föra sjukdomsbekämpandet framåt. I fråga örn detaljer i
förslaget ha i yttrandena vissa erinringar framställts och i anslutning till några
av dessa erinringar torde jämkningar i de föreslagna bestämmelserna böra vidtagas.
I likhet med styrelserna anser jag, att bekämpandet utanför de tuberkulosfria
områdena liksom hittills i huvudsak bör bygga på frivillig anslutning
från djurägarnas sida. Då staten å detta bekämpande årligen nedlägger betydande
belopp, finner jag det emellertid naturligt att det allmänna vidtager
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57.
5
sådana åtgärder som äro av betydelse för att bevara hittills uppnådda framsteg.
Av särskild vikt blir alltså att tillse, att de friska besättningarna skyddas
från smitta. I detta syfte synas, som styrelserna framhållit, vissa regler av
tvingande natur vara erforderliga. Att djurägarnas handlingsfrihet därigenom
i viss mån inskränkes, torde vara ofrånkomligt. Då sådana bestämmelser
uteslutande ha till syfte att skydda de friska besättningarna från infektion,
synas de emellertid knappast böra kännas betungande för den enskilde.
I några yttranden har understrukits, att bekämpandet, framför allt i nuvarande
försörjningsläge, icke bör bedrivas snabbare än att i stället för utslagna
produktionsdugliga djur anskaffning av nya sådana kan äga rum. Som
styrelserna också torde ha åsyftat, bör bekämpandet givetvis ske på sådant
sätt.
Bestämmelserna örn det egentliga sjukdomsbekämpandet böra, i enlighet
med vad styrelserna föreslagit, sammanföras i två författningar, förordning
angående bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur, vilken bör underställas
riksdagen för antagande, samt kungörelse angående frivilligt bekämpande av
tuberkulos hos nötkreatur. Förordningen synes böra innehålla bland annat
de särskilda bestämmelser, som för närvarande gälla för tuberkulosfria och
skyddade områden (2 och 3 kap. i förslaget), samt de föreskrifter, som reglera
bekämpandet av tuberkulos i juvret och könsorganen hos nötkreatur
(19—23 §§). överhuvud taget torde i förordningen böra intagas regler av
tvingande natur.
Beträffande ledningen av bekämpandet synes någon ändring i nu gällande
ordning icke böra genomföras. Som hittills bör den centrala ledningen tillkomma
medicinalstyrelsen och närmast en särskild avdelning å dess veterinärbyrå.
Förslagets genomförande torde i åtskilliga hänseenden öka de uppgifter
som skola utföras av hushållningssällskapen. Att härutinnan, som förvaltningsutskottet
i Hallands län åsyftat, gå än längre, anser jag mig icke
böra tillstyrka. Den decentralisering i bekämpandets anordnande som kan
anses ändamålsenlig synes böra kunna åstadkommas under det fortsatta arbetet
å området.
Det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos hos nötkreaturen har
under de senaste åren vunnit en betydande anslutning från djurägarnas sida.
För att om möjligt ytterligare intensifiera detta bekämpande uppdrog
Kungl. Majit den 28 april 1939 åt medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen
att gemensamt verkställa utredning rörande ändring av bestämmelserna för
bekämpandet. Resultaten av denna utredning föreligga i två av styrelserna
utarbetade betänkanden, det första avgivet den 22 januari 1940 och det
senare den 22 januari 1941. I anslutning till förslag i förstnämnda betänkande
beslöts vid 1940 års lagtima riksdag, alt olika regler i fråga örn bekämpandet
av nötkreaturstuberkulosen skulle gälla inom skilda delar av
landet med hänsyn till sjukdomens kända utbredning. Där sjukdomen endast
har synnerligen ringa utbredning (tuberkulosfritt område), skall den
Utskottet.
6
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57.
helt utrensas och bekämpas enligt tvingande regler. Det må erinras, att
till tuberkulosfritt område hänförts hela Norrland, Kopparbergs län samt
Gotland och Öland. Till underlättande av sjukdomens utrotande inom område,
där stora möjligheter därtill förefinnas (skyddat område), må införsel
dit icke ske av andra än tuberkulosfria nötkreatur. Utanför de tuberkulosfria
områdena bekämpas sjukdomen i huvudsak efter frivillig anslutning
från djurägarnas sida.
De nu av Kungl. Maj:t framlagda förslagen beröra huvudsakligen bekämpandet
av nötkreaturstuberkulosen inom icke tuberkulosfria områden. Utskottet
anser sig i allt väsentligt kunna tillstyrka dessa förslag. De förordade nya
reglerna torde vara väl ägnade att göra det framtida bekämpandet i förhållande
till kostnaderna för det allmänna och djurägarna mera effektivt än det
nuvarande. Bekämpandet utanför de tuberkulosfria områdena bör liksom
hittills i princip bygga på frivillig anslutning från djurägarnas sida.
Enligt utskottets uppfattning synes det också fullt naturligt, att det frivilliga
bekämpandet kompletteras med regler av tvingande natur. Intresset
att skydda de friska besättningarna från smitta är av den betydelse, att djurägarnas
handlingsfrihet i någon mån måste inskränkas. Utskottet återkommer
till dessa regler i ett senare sammanhang.
I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag torde bestämmelserna om det egentliga
sjukdomsbekämpandet böra sammanföras i två författningar, förordning
angående bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur, som underställts
riksdagen för antagande, samt kungörelse angående frivilligt bekämpande
av tuberkulos hos nötkreatur1, som bör utfärdas av Kungl. Maj-.t
i administrativ ordning.
Då förevarande förslag knappast torde kunna behandlas av riksdagen tidigare
än att nya författningar i ämnet komma att utfärdas så sent som i slutet
av juni månad innevarande år, synes det utskottet av flera skäl tveksamt att
låta de författningar, som med förslagen avses, träda i kraft redan den 1
följande juli. Av vikt lärer nämligen vara att veterinärer, hushållningssällskap
och djurägare bliva i tillfälle att ingående taga del av föreslagna, delvis
rätt ingripande reformer innan bestämmelser därom skola tillämpas. Utskottet
vill därför föreslå att nya författningar i ämnet må träda i kraft först den
1 januari 1942.
lil. Förslag till ändrade bestämmelser rörande bekämpandet av
tuberkulos hos nötkreatur enligt den Bangska metoden (statlig
kontroll med tuberkulin).
Ämbetsverken.
Beträffande ämbetsverkens förslag får utskottet hänvisa till redogörelsen
i propositionen å sid. 23—28.
1 Inom jordbruksdepartementet upprättat förslag till kungörelse har fogats till detta utlåtande
såsom bilaga.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57.
7
Departementschefen.
I likhet med styrelserna finner jag de nuvarande bestämmelserna rörande
den statliga kontrollen med tuberkulin i stort sett vara väl avvägda. Anslutningen
till denna kontrollform har, som den föregående framställningen utvisar,
blivit omfattande och fungerat väl. Ur statens synpunkt måste också
kontrollformen anses billig. Att under sådana förhållanden vidtaga några
mera genomgripande förändringar i bestämmelserna torde knappast vara
påkallat. Vissa ändringar i syfte att göra bekämpandet mera effektivt synas
dock nu böra genomföras.
Till en början ha styrelserna föreslagit, att undersökning med tuberkulin
av nötkreatur, liksom redan nu är fallet inom tuberkulosfria områden, överhuvud
icke skulle få företagas utan medgivande av medicinalstyrelsen. Gentemot
detta förslag har erinran endast framställts av förvaltningsutskottet i
Malmöhus län. En inskränkning av användningen av tuberkulinet kan måhända
för den enskilde djurägaren synas komma att verka hindrande på bekämpandet
i vissa fall, särskilt om han icke önskar ansluta sin besättning
till det statliga bekämpandet. Emellertid torde kunna förutsättas, att detta
bekämpande erbjuder så stora fördelar att det övervägande flertalet djurägare
finner det mest förenligt med sina egna intressen att ansluta sig till detsamma.
Med hänsyn härtill och till syftet med förslaget — att förhindra
missbruk med detta viktiga diagnostiska medel — anser jag mig böra tillstyrka
dess genomförande. Emellertid förutsätter jag såsom självfallet att
medicinalstyrelsen vid tillämpningen icke kommer att förvägra undersökning,
som ej äventyrar bekämpandet eller eljest av veterinärmedicinska skäl
anses opåkallad.
Styrelsernas förslag beträffande tuberkulinundersökningar ha i övrigt icke
föranlett någon erinran i de avgivna yttrandena. Jag finner mig jämväl
kunna förorda dessa förslag. Första undersökning med tuberkulin synes
alltså hädanefter icke böra medgivas på statens bekostnad, med mindre
djurägaren förbinder sig att ställa besättningen antingen under statlig
kontroll med tuberkulin eller under klinisk kontroll, önskar en djurägare
åter på egen bekostnad företaga en orienterande undersökning av sin besättning,
synes detta, örn skäl i övrigt därtill föranleda, böra medgivas utan
avgivande av sådan förbindelse. Intervallerna mellan kontrollundersökningarna
äro för närvarande fastställda av Kungl. Majit. Då jag biträder styrelsernas
förslag, att det hädanefter skall få ankomma på medicinalstyrelsen
att besluta örn när kontrollundersökning skall äga rum, har det skett bland
annat på grund därav att kostnaderna för kontrollformen i så fall torde
kunna minskas och tillämpningen bliva smidigare.
Förslaget rörande kliniska undersökningar av reagerande djur har endast
avstyrkts av länsveterinären i Östergötlands län. Särskilt med hänsyn till
den ej obetydliga minskning i kostnaderna styrelsernas förslag härutinnan
torde medföra ansluter jag mig till detsamma. Kliniska undersökningar av
reagerande djur synas alltså hädanefter endast böra företagas när medicinalstyrelsen
därom särskilt förordnar.
8
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57.
I ett yttrande har föreslagits att införa förbud mot hållande av höns i sådana
ladugårdar, där tuberkulosfria nötkreatursbesättningar finnas uppställda.
Bestämmelse av sådan innebörd gäller redan nu i viss mån inom tuberkulosfria
områden. Ehuru jag på grund av de hygieniska olägenheter i skilda
hänseenden som äro förbundna med hållande av höns i ladugård delar
uppfattningen om önskvärdheten av det föreslagna förbudet, anser jag mig
likväl, med hänsyn till bekämpandets frivilliga karaktär och de olägenheter
förbudet skulle medföra för innehavarna av mindre jordbruk, icke böra tillstyrka
detsamma.
I enlighet med vad länsveterinären i Kristianstads län föreslagit torde uttrycklig
föreskrift böra införas därom att förteckning över tuberkulosfria
besättningar skall föras icke blott av medicinalstyrelsen utan därjämte för
varje hushållningssällskaps område av sällskapets tuberkulosavdelning eller,
där sådan avdelning icke finnes inrättad, av länsveterinären.
Utskottet. Den hittills vunna erfarenheten av bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur
enligt den Bangska metoden synes giva vid handen att denna kontrollform
fungerat väl. Emellertid har tuberkulinet såsom diagnostiskt medel i vissa
fall missbrukats. Det är uppenbarligen av vikt att så icke sker. Med hänsyn
härtill anser sig utskottet böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag, att undersökning
med tuberkulin av nötkreatur hädanefter icke må företagas utan medgivande
av medicinalstyrelsen. I likhet med departementschefen förutsätter
utskottet, att styrelsen vid tillämpning av denna regel icke kommer att förvägra
undersökning, som ej äventyrar bekämpandet eller eljest av veterinärmedicinska
skäl anses opåkallad.
De ändringar i fråga örn bestämmelserna för förevarande kontrollform,
som i övrigt föreslagits av Kungl. Majit, biträdas jämväl av utskottet. I
syfte att göra kontrollen billigare och smidigare i tillämpningen bör det alltså
hädanefter få ankomma på medicinalstyrelsen i stället för Kungl. Majit
att bestämma intervallerna mellan kontrollundersökningar. Förmånen av
kostnadsfri undersökning med tuberkulin bör skäligen icke tillkomma annan
än den som verkligen avser att bekämpa tuberkulosen i sin besättning.
Med hänsyn härtill bör en kostnadsfri första undersökning med tuberkulin
icke medgivas, med mindre djurägaren förbinder sig att ställa besättningen
antingen under statlig kontroll med tuberkulin eller under klinisk
tuberkuloskontroll.
IV. Förslag till ändrade bestämmelser rörande bekämpandet av
tuberkulos hos nötkreatur enligt den Ostertagska metoden
(klinisk tuberkuloskontroll).
Ämbetsverken.
Redogörelse för ämbetsverkens förslag återfinnes i propositionen å sid.
31—36.
J ordbruksutskottets utlåtande Nr 57.
9
Departementschefen.
Besättningar, som innehålla ett stort antal nötkreatur behäftade med tuberkulos,
lämpa sig i allmänhet icke att direkt anslutas till tuberkulinkontrollen.
En sådan anslutning förutsätter nämligen att samtliga tuberkulösa djur avlägsnas
ur besättningen och ersättas med fullt friska djur. I de flesta fall erfordras
härför ett ej obetydligt kapital. Är det fråga om större besättningar
med flera tuberkulösa icke smittfarliga djur med god avkastningsförmåga,
torde det också ur landets synpunkt — framför allt i nuvarande försörjningsläge
— vara olyckligt att på en gång nedslakta djuren. Genom att ansluta
en sådan besättning till klinisk tuberkuloskonlroll kunna djuren emellertid
på ett rationellt sätt utnyttjas, framför allt deras avkomma. Utan några större
kostnader torde djurägaren på ganska kort tid kunna draga fram en tuberkulosfri
besättning. Genom att isolera ungdjuren från den tuberkulösa delen
av besättningen kan rätt snart en helt frisk djurstam erhållas. En förutsättning
för att härutinnan vinna resultat är emellertid att ungdjuren kunna
hållas avskilda från de sjuka djuren. I större besättningar, där man som
regel kan anordna en särskild ungdjursladugård eller åtminstone dela ladugården
i två avdelningar genom en vägg, låter sig denna isolering väl genomföra.
Under senaste tid ha goda resultat emellertid vunnits även genom
ofullständig isolering, därvid djuren i samma rum uppställts vid olika foderbord
eller vid skilda delar av samma foderbord.
Det anförda torde giva vid handen, att den kliniska tuberkuloskontrollen
alltjämt har stor betydelse för tuberkulosbekämpandet i vårt land. Då det
gäller alt överföra flertalet av de infekterade besättningar utanför de tuberkulosfria
områdena, som ännu icke ställts under tuberkulinkontroll och som
innehålla omkring 800,000 djur över två års ålder, torde detta i stor utsträckning
lämpligen böra äga rum genom en klinisk kontroll. I likhet med
styrelserna anser jag mig emellertid böra understryka, att denna kontrollform
är att betrakta såsom en övergångsform i bekämpandet ej såsom ett
mål. Det ligger därför vikt uppå att besättningarna icke kvai-hållas i den
kliniska kontrollen längre än som är nödvändigt med hänsyn till möjligheterna
att ur den egna besättningen draga fram en frisk ny stam. Av den
verkställda utredningen framgår emellertid att bekämpandet icke alltid
anordnats på sådant sätt. Jag är därför ense med styrelserna därom att behov
föreligger att genom uttryckliga bestämmelser för framtiden söka hindra
sådana mindre önskvärda företeelser inom bekämpandet. Ett särskilt skäl
att härutinnan gå fram med viss stränghet är de relativt stora kostnader
för staten som äro förbundna med denna kontrollform.
Vad styrelserna föreslagit i syfte att göra det kliniska bekämpandet mera
effektivt synes mig ändamålsenligt och tillstyrkes i huvudsak av mig. Det
torde alltså hädanefter böra ankomma på djurägare, som anslutit sin besättning
till denna kontrollform, att vidtaga de åtgärder för tuberkulosens
utrotande i besättningen som skäligen böra åvila honom. I alla de fall där
isolerad ungdjursuppfödning kan anordnas — med andra ord i de flesta
större besättningar — bör sådan också inxällas. För de mindre och medel
-
10
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57.
Utskottet.
stora besättningarna uppkomma härvidlag, som jag redan framhållit, större
svårigheter. Då goda resultat även kunna vinnas genom ofullständig isolering,
synes i varje fall höra krävas att djurägaren vidtager åtgärder, som med hänsyn
till förhållandena skäligen kunna påfordras. Ett mycket viktigt led i bekämpandet
enligt sist antydda metod är att ungdjuren regelbundet undersökas
med tuberkulin. Det kan under inga förhållanden vara ändamålsenligt
att i en besättning, som är ansluten till ett ordnat bekämpande, föda upp
sjuka ungdjur. Jag tillstyrker alltså styrelsernas förslag härutinnan. I fråga
om ersättningarna för dessa undersökningar är jag även ense med styrelserna.
Undersökningarna böra alltså inräknas i kostnaderna för bekämpandet.
Som styrelserna framhållit synes det i sista hand böra ankomma på den
veterinäre ledaren för bekämpandet att i varje särskilt fall med hänsyn till
de lokala förhållandena upprätta en plan för tuberkulosens utrotande i besättningen.
Jag finner visserligen i likhet med förvaltningsutskottet i Stockholms län
och stad att vissa skäl tala för att underlätta för innehavare av besättningar
under 30 djur att vidtaga anordningar för isolerad ungdjursuppfödning men
är icke beredd att nu tillstyrka särskilda statsbidrag för sådant ändamål.
I några yttranden har, särskilt från veterinärt håll, föreslagits att begränsa
tiden för anslutningen till den kliniska kontrollen. För min del kan jag
ej förorda införandet av en sådan bestämmelse. Det torde icke vara möjligt
att i detta hänseende angiva någon generell tid. Enligt min uppfattning äro
de av styrelserna föreslagna föreskrifterna i syfte att hindra onödigt långvarig
anslutning till kontrollformen fullt tillräckliga. I likhet med styrelserna
anser jag sålunda att det i första hand bör ankomma på den som anordnar
kontrollen, i allmänhet alltså hushållningssällskapen, att ur bekämpandet
utesluta sådan djurägare som icke efter anmaning vidtager de åtgärder för
ett effektivt bekämpande som skäligen böra verkställas av honom. För att
ernå enhetlighet på området synes det i sista hand böra ankomma på medicinalstyrelsen
att i detta hänseende fatta avgörande. Som styrelserna understrukit,
måste givetvis viss varsamhet iakttagas vid fråga örn uteslutning av
djurägare ur bekämpandet.
Jämväl vad styrelserna i övrigt föreslagit rörande den kliniska tuberkuloskontrollen
kan jag biträda. Det synes mig sålunda ändamålsenligt, att intervallerna
mellan de kliniska undersökningarna och undersökningarna av
samlingsmjölkprov icke äro bundna. Styrelsernas förslag, att dessa undersökningar
skola verkställas så ofta som med hänsyn till tuberkulosens
effektiva bekämpande finnes påkallat, torde vara ägnat att på bästa sätt
utnyttja den arbetskraft som står till förfogande. Att viss kontroll även beträffande
djur som skola införlivas i en besättning är behövlig synes mig
uppenbart. Vad styrelserna därom föreslagit torde vara lämpligt.
Utskottet vill erinra att, medan bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur
enligt den Bangska metoden i allmänhet synes ha fungerat på ett tillfredsställande
sätt, meningarna rörande bekämpandet enligt den Ostertagska
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57.
11
metoden äro starkt delade. Det torde ej heller kunna förnekas, att denna
kontrollform på sina håll icke bedrivits på ett effektivt sätt. Särskilt har
av den verkställda utredningen påvisats, att i flera fall samma besättning
fått vara ansluten till detta bekämpande under en lång följd av år utan att
andra åtgärder sannolikt vidtagits än att ett eller annat smittfarligt djur
då och då upptäckts och oskadliggjorts. Med hänsyn till de relativt höga
kostnaderna för bekämpandet enligt denna metod — omkring 5 kronor
årligen för anslutet djur — är det uppenbart att ett sådant förhållande bör
undvikas. Detta innebär sålunda, att statens kostnader för en till klinisk
tuberkuloskontroll ansluten besättning örn 100 djur över två års ålder årligen
kunna uppgå till över 500 kronor.
Ä andra sidan har den kliniska tubex-kuloskontrollen, såsom departementschefen
framhållit, alltjämt stor betydelse för tuberkulosbekämpandet i vårt
land. Endast med hjälp av denna kontrollform torde det vara praktiskt
möjligt att överföra flertalet infekterade besättningar till tuberkulosfrihet.
Emellertid måste kontrollformen betraktas såsom en övergångsform i bekämpandet
ej såsom ett mål.
De förslag till ändringar i bestämmelserna rörande den kliniska tuberkuloskontrollen,
vilka framlagts av Kungl. Majit i syfte att undanröja de olägenheter
som hitintills vidlådit kontrollformen, anser sig utskottet kunna biträda.
I enlighet med förslaget skall det ankomma på djurägare, som anslutit
sin besättning till den kliniska tuberkuloskontrollen, att vidtaga de
åtgärder för tuberkulosens utrotande i besättningen som skäligen böra åvila
honom. Med denna bestämmelse avses huvudsakligen, att varje möjlighet
till skydd för ungdjuren gentemot tuberkulossmitta skall utnyttjas. Genom
att skydda ungdjuren kan ur besättningen så småningom dragas fram en
ny tuberkulosfri stam utan att detta förorsakar ägaren några kostnader
för nyförvärv. Djurägare som härutinnan eller eljest icke anser sig kunna
på ett effektivt sätt bekämpa sjukdomen bör enligt utskottets förmenande
icke få tillåtas deltaga i ett delvis statsbekostat bekämpande. Det bör
därför ankomma på den som anordnar bekämpandet att utesluta en sådan
djurägare ur bekämpandet. I likhet med vad som framhållits såväl av styrelserna
vid förevarande utredning som av departementschefen synes det
utskottet emellertid angeläget, att en viss varsamhet iakttages vid fråga örn
uteslutning ur bekämpandet. Utskottet vill i anslutning härtill erinra, att
djurägare vid anslutning till klinisk tuberkuloskontroll har att avgiva förbindelse
till den som anordnar sådan kontroll att under minst två år deltaga
i bekämpandet och gälda därför fastställd avgift. Bryter djurägare
mot vissa angivna föreskrifter, bland annat skyldigheten att nedslakta
smittfarliga djur, skall lian lia att utgiva två års avgifter för
bekämpandet. En försummelse från djurägarens sida beträffande exempelvis
isolering av ungdjuren, vilken kan lia förorsakats av kostnadsskäl, bör
däremot, även örn försummelsen föranleder uteslutning ur bekämpandet,
icke medföra skyldighet att gälda avgifter för bekämpandet under tiden efter
uteslutningen.
12
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57.
Förslaget att ungdjuren i en besättning ansluten till klinisk tuberkuloskontroll
regelbundet skola undersökas med tuberkulin tillstyrkes av utskottet.
Det kan nämligen, såsom departementschefen framhållit, under inga förhållanden
vara ändamålsenligt att i en besättning, som är ansluten till ett
ordnat sjukdomsbekämpande, föda upp infekterade ungdjur.
V. Förslag rörande bekämpandet av tuberkulos inom mindre
nötkreatursbesättningar.
Ämbetsverken.
I fråga om ämbetsverkens förslag hänvisar utskottet till propositionen sid
40—45.
Departementschefen.
I mindre besättningar torde möjligheterna att genom den kliniska tuberkuloskontrollen
na fram till tuberkulosfrihet vara sämre än i besättningar där
ungdjuren kunna isoleras. En ofullständig isolering av ungdjuren låter sig
dock i flera fall genomföra även i sådana besättningar. Själva kontrollen
ställer sig i de mindre besättningarna relativt dyrare än i de medelstora och
stora. Med hänsyn till dessa omständigheter är jag ense med styrelserna, alt
bekämpandet av tuberkulosen i de mindre nötkreatursbesättningarna i möjligaste
mån icke bör ske enligt den Ostertagska metoden.
Styrelsernas förslag att till de hushållningssällskap, som anordna klinisk
tuberkuloskontroll, årligen skulle ställas vissä belopp till förfogande att användas
till uppmuntran för innehavare av mindre jordbruk att utrensa tuberkulosen
i sina besättningar, finner jag välbetänkt. Genom en sådan bidragsverksamhet,
vid vilken största möjliga frihet bör lämnas hushållningssällskapen,
torde sådana djurägare, som icke själva genom isolering av sina
ungdjur kunna draga fram en frisk besättning, böra erhålla erforderligt ekonomiskt
stöd för att ersätta sina sjuka djur med tuberkulosfria. I enlighet
med bemyndigande av 1940 års urtima riksdag har Kungl. Majit, i anledning
av inträffad foderbrist, till vissa hushållningssällskap anvisat medel till liknande
ändamål. Nu ifrågavarande bidragsverksamhet synes böra anordnas
i huvudsaklig överensstämmelse med vad styrelserna föreslagit. Som regel
torde djurägarna själva böra stå för viss del av kostnaderna för utrensningen.
Högsta bidrag till en och samma djurägare torde, som styrelserna föreslagit,
böra utgå med 500 kronor och för varje utslaget djur med 100. Såsom
villkor för erhållande av bidrag synes böra gälla bland andra, att djurägare
ställer besättningen under statlig kontroll med tuberkulin. Härutöver finner
jag mig i likhet med styrelserna böra tillstyrka att vederbörande hushållningssällskap,
då så finnes lämpligt, skall kunna föreskriva att besättningen
anslutes jämväl till kontrollförening (fullständig eller ofullständig kontroll
eller kontroll genom provmjölkningsring). Beträffande nyinköpta djur synes
det tillräckligt örn dessa godkännas av vederbörande hushållningssällskap.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57-
13
Att som i några yttranden föreslagits införa en bestämmelse av innebörd,
att djurägare som erhållit statsbidrag skulle vara skyldig att behålla sin besättning
under minst två år vid äventyr av skyldighet att eljest återbetala
statsbidraget, torde av praktiska skäl ej vara lämpligt.
Jag är ense med styrelserna därom att det i varje fall i nuvarande läge
icke är lämpligt att framlägga ett förslag rörande statsunderstöd till upprättande
av kollektiva ungdjursuppfödningsgårdar. Otvivelaktigt skulle emellertid
sådana gårdar lia stor betydelse för utrensningen av tuberkulosen inom
mindre besättningar. I de trakter, där jordbrukarna själva lia intresse för
saken, torde det ej heller böra stöta på större svårigheter att ordna en sådan
uppfödning åtminstone i mindre skala även utan statens direkta stöd.
I några yttranden har föreslagits att mindre besättningar icke skulle få
anslutas till klinisk tuberkuloskontroll. Med hänsyn till att ifrågavarande
bidragsverksamhet icke kan nå alla mindre jordbruk, synes ett förbud i åsyftad
riktning icke böra genomföras. Därest en innehavare av ett mindre jordbruk
kan erhålla bidrag till utrensning av tuberkulosen i sin besättning, bör
han dock, som styrelserna framhållit, icke få vinna anslutning till den kliniska
kontrollen.
Tuberkulosbekämpandet i mindre nötkreatursbesättningar ställer sig av flera
orsaker betydligt svårare än i större och medelstora. Riksdagen har också
vid olika tillfällen uttalat sig för en ökad möjlighet för småbrukare att erhålla
statsbidrag för utrensning av tuberkulos i sina besättningar. Med
hänsyn härtill kan utskottet tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag, att till de
hushållningssällskap, som anordna klinisk tuberkuloskontroll, årligen ställas
vissa belopp till förfogande att användas till uppmuntran för innehavare
av mindre jordbruk att utrensa tuberkulosen i sina besättningar.
I huvudsak har utskottet ej heller något att erinra mot föreslagna regler för
bidragsverksamheten, vid vilken avses att lämna hushållningssällskapen
största möjliga frihet. I ett hänseende anser sig utskottet likväl böra intaga
en gentemot Kungl. Maj:t något avvikande ståndpunkt, nämligen beträffande
det föreslagna villkoret för erhållande av statsbidrag, att bidragstagaren
skulle vara skyldig att, där hushållningssällskapet så föreskriver, ansluta
sin nötkreatursbesättning till kontrollförening (fullständig eller ofullständig
kontroll eller kontroll genom provmjölkningsring). Såsom framhållits i
de likalydande motionerna I: 198 och II: 266 ävensom i remissyttranden avgivna
av Sveriges lantbruksförbund, småbrukarnas riksförbund och veterinärhögskolans
lärarkollegium, är det knappast lämpligt att sammankoppla
tuberkulosbekämpandet med villkor för anslutning till kontrollförening. De
skäl, som kunna avhålla en småbrukare från att ansluta sig till kontrollföreningsverksamheten,
torde också i många fall vara svåra för vederbörande
hushållningssällskap alt bedöma. Ehuru kontrollföreningarna obestridligen
äro av stor betydelse för jordbruket, vill utskottet emellertid med hänsyn
till angivna förhållanden för sin del icke förorda den av Kungl. Majit föreslagna
sammankopplingen.
Utskottet.
14
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57.
VI. Förslag till åtgärder i syfte att förhindra handel med
tuberkulösa nötkreatur m. m.
Ämbetsverken.
Beträffande ämbetsverkens förslag får utskottet hänvisa till redogörelsen i
propositionen å sid. 47—55.
Departementschefen.
Som jag inledningsvis framhållit torde det vara påkallat att vidtaga särskilda
åtgärder för att bevara de framsteg som redan vunnits i bekämpandet
av nötkreaturstuberkulosen. De friska besättningarna måste skyddas från
smitta utifrån. En av de allra vanligaste anledningarna till att sjukdomen
införes i en frisk besättning är att ett smittfarligt djur införlivats med besättningen.
De regler, som nu gälla utanför de tuberkulosfria områdena rörande besättningar
ställda under statlig kontroll med tuberkulin, torde icke på ett
tillfredsställande sätt skapa garantier för att endast friska djur införlivas med
de kontrollerade besättningarna. Att detta ur flera synpunkter icke kan anses
tillfredsställande finner jag uppenbart. Det blir härvidlag icke endast den
enskilde djurägaren som kan lida kännbara förluster. Även för staten kunna
bristerna i gällande bestämmelser medföra ökade utgifter. Så snart tuberkulosen
vinner ytterligare spridning, utvidgas automatiskt uppgifterna för
det statliga bekämpandet. Redan nedlagda kostnader i kampen mot sjukdomen
gå förlorade. Det torde alltså vara av stor betydelse för såväl de enskilda
djurägarna som staten, att åtgärder i syfte att särskilt skydda de friska besättningarna
från sjukdomen vidtagas. Även om sådana åtgärder, som jag
redan framhållit, kunna medföra vissa inskränkningar i den enskildes handlingsfrihet,
torde de dock böra genomföras, då de ha till syfte att skydda
djurägarna själva för förluster.
Styrelsernas förslag i vad de avse åtgärder för att förhindra överlåtelse av
tuberkulösa djur till friska besättningar ha i de flesta yttrandena blivit direkt
tillstyrkta eller lämnade utan erinran. Även jag anser de bestämmelser
styrelserna härutinnan föreslagit ägnade att i väsentliga delar på ett tillfredsställande
sätt lösa ifrågavarande spörsmål. I likhet med vad som uttalats i
några yttranden finner jag dock att de ifrågasatta föreskrifterna i vissa hänseenden
böra mildras. I motsatt fall torde, som länsstyrelsen i Östergötlands
län framhållit, bestämmelserna komma att verka alltför betungande för vissa
djurägare och fara kan föreligga att reglerna i avsevärd utsträckning ej
komma att efterföljas.
Vad styrelserna till en början föreslagit rörande märkning av nötkreatur,
som reagerat vid undersökning med tuberkulin, kan jag i stort sett biträda.
Det förtjänar emellertid framhållas, att märkningen av reagerande djur ingalunda
skall innebära att andra djur än sådana, som efter kiinisk-bakteriologisk
undersökning visat sig vara behäftade med tuberkulos i smittfarlig form,
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57.
15
skola nedslaktas. Ifrågavarande märkning har endast till syfte alt för en köpare
av djuren lämna upplysning om vad som iakttagits vid en undersökning,
vilken i allmänhet verkställts på statens bekostnad. Som styrelserna
framhållit torde märkningen icke komma att medföra någon olägenhet för
den lojale djurägaren, vilken redan nu, oberoende av märkning, icke avyttrar
ett honom veterligen tuberkulöst livdjur utan att lämna upplysning därom.
I ett hänseende har jag dock ansett mig böra förorda en jämkning i styrelsens
förslag. Därest vid tuberkulinundersökning av en nötkreatursbesättning
minst 75 procent av djuren över två års ålder visat reaktion, avser förslaget
att samtliga djur över nämnda ålder i besättningen skola märkas. Enligt
mitt förmenande bör det lämnas möjlighet för medicinalstyrelsen att meddela
undantag från denna regel.
Hur den föreslagna märkningen närmare skall utföras, torde böra bestämmas
av medicinalstyrelsen. I detta sammanhang anser jag mig dock
böra särskilt framhålla vikten av att medicinalstyrelsen vid tillämpningen
av märkningsregeln tillser att endast djur som visat reaktion på grund av
infektion med bovina tuberkelbakterier bliva åsätta märken.
För närvarande saknas bestämmelser om vad som skall förstås med en
tuberkulosfri besättning och ett tuberkulosfritt djur. Säkerligen har redan
frånvaron av sådana regler medfört betydande olägenheter vid handeln med
livdjur. I likhet med styrelserna finner jag därför, att erforderliga föreskrifter
nu böra meddelas.
Jag anser mig i huvudsak kunna biträda styrelsernas förslag att det skall
vara förenat med straffpåföljd att överlåta ett nötkreatur under beteckningen
tuberkulosfritt eller under annan beteckning, som giver sken av att
djuret är fritt från nämnda sjukdom, med mindre djuret härrör från besättning
eller del därav, som enligt av medicinalstyrelsen utfärdade bestämmelser
är att anse såsom tuberkulosfri, och på sätt styrelsen föreskriver undersökts
med tuberkulin och därvid icke visat reaktion. Likaledes är jag ense
med styrelserna därom att ett djur, som överlåtes under berörda beteckning,
icke må sammanföras med tuberkulösa nötkreatur eller uppställas i stall eller
fraktas med fordon, som icke dessförinnan smittrenats. I anslutning till vad
som påpekats av avelsföreningen för svensk röd och vit boskap bör en kalv
som härrör från en tuberkulosfri besättning i vissa fall få överlåtas under
beteckningen tuberkulosfri även om djuret icke undersökts med tuberkulin.
Vid överlåtelse av ungdjur under ett års ålder från en besättning, där vid
de två senaste tuberkulinundersökningarna något tuberkulöst djur icke påträffats,
synes sålunda ej behöva krävas att dessa undersökts med tuberkulin.
Ifrågavarande bestämmelse torde böra givas det innehåll, att det får
ligga i medicinalstyrelsens hand att avgöra när även tuberkulinundersökning
av salufört djur måste krävas.
Mera tveksam är frågan örn kontroll å efterlevnaden av den av mig nu förordade
regeln. Mest effektivt torde härvidlag, som styrelserna också framhållit,
vara, att varje djur som skall överlåtas undersökes med tuberkulin
omedelbart dessförinnan samt vid själva överlåtelsen åliöljes av intyg örn
16
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57.
tuberkulosfrihet. En sådan regel är emellertid betungande för djurägarna.
Styrelserna lia också funnit att den i varje fall icke borde tillämpas vid
underhandsförsäljningar djurägare emellan. Att härutinnan avstå från varje
slag av kontroll synes å andra sidan ej tillfredsställande. Jag har redan
tidigare vid flera tillfällen framhållit, att livdjursförmedlingen borde övertagas
av djurägarnas egna organisationer och då närmast av slakteriföreningarna.
En sådan utveckling skulle uppenbarligen medföra förmåner
för djurägarna i skilda hänseenden. På flera håll i landet finnas också numera
sådana förmedlingar anordnade antingen av hushållningssällskapen
eller av slakteriföreningarna. Vid dessa förmedlingar torde, som styrelserna
framhållit, kunna förutsättas, att organisationerna själva kontrollera djurens
egenskaper i ifrågavarande hänseende. Som uppgifter om verkställda tuberkulinundersökningar
finnas tillgängliga hos hushållningssällskapens tuberkulosavdelningar,
låter sig denna kontroll i praktiken lätt genomföra. Även
vid rena underhandsförsäljningar två jordbrukare emellan skulle köparen
kunna förvissa sig om utbjudna djurs beskaffenhet i tuberkuloshänseende
genom förfrågan hos hushållningssällskapet. Med hänsyn härtill synas betänkligheter
ej böra möta att nötkreatur få överlåtas under beteckningen tuberkulosfritt
utan att vara åtföljt av veterinärintyg, därest hushållningssällskapet
godkänner överlåtelsen. Sällskapen skulle härvidlag icke blott kunna
godkänna överlåtelser under hand mellan jordbrukare utan även, där så anses
lämpligt, kunna auktorisera viss livdjursförmedling inom sitt område.
I sistnämnda fall torde böra förutsättas, att förmedlingen vid varje tillfälle
kontrollerar lämnade uppgifter om djurens beskaffenhet i tuberkuloshänseende.
Ett godkännande av hushållningssällskapet synes lämpligen, där så
anses betryggande, kunna avse även auktioner anordnade av jordbruksorganisation.
Vid alla andra än av hushållningssällskapen godkända överlåtelser
böra nötkreatur som betecknas tuberkulosfria vara åtföljda av veterinärintyg
härom. I likhet med vad som föreslagits i ett par yttranden synes
emellertid icke behöva krävas, att djuren undersökas i samband med varje
överlåtelse. Har vederbörlig kontrollundersökning ägt rum inom betryggande
tid dessförinnan, bör detta vara tillräckligt och intyget i sådant fall kunna
inskränkas till vederbörligen bestyrkt utdrag ur senaste lista rörande verkställda
tuberkulinundersökningar.
I fråga om utfärdade tuberkulosfrihetsintyg ha styrelserna angivit att dessa
så till vida missbrukats att, då djurens identitet ej angåves på ett betryggande
sätt i intygen, ett och samma intyg ej sällan kommit till användning
för flera djur. Styrelsernas förslag att undgå sådant missbruk av intygen
— nämligen att djuret vid utfärdande av intyg om tuberkulosfrihet skulle
vara försett med identitetsmärke som särskilt anmärkes i intyget ■— anser jag
mig kunna tillstyrka.
Styrelsernas förslag, att djur som är eller misstänkes vara behäftat med
tuberkulos i smittfarlig form ej må överlåtas annat än för omedelbar nedslagning,
har icke föranlett någon erinran i de avgivna yttrandena. Jag biträder
förslaget även i denna del.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57.
17
I sylte att även utanför de tuberkulosfria områdena i tuberkulosbekämpandet
utnyttja de iakttagelser, som göras vid köttbesiktningen, finner jag i
likhet med styrelserna lämpligt att besiktningsveterinärerna ålägges anmälningsskyldighet
örn påträffad tuberkulos hos nötkreatur.
En reglering av livdjurshandeln skulle utan tvekan utgöra ett synnerligen
betydelsefullt led i strävandena att bekämpa de smittsamma husdjurssjukdomarna.
I anledning av väckta motioner och på jordbruksutskottets tillstyrkan
hemställde också 1935 års riksdag (skrivelse nr 199), att Kungl. Maj:t
ville föranstalta om skyndsam utredning rörande handeln med husdjur för
hindrandet av smittsamma sjukdomars spridande. En sådan mera allmän
utredning har visserligen företagits men därav föranledda förslag ha icke blivit
förelagda riksdagen. Att genomföra en reglering av handeln med livdjur
är otvivelaktigt förenat med stora vanskligheter. På samma gång bestämmelser
med detta syfte måste göras effektiva, få de ej alltför starkt betunga de
enskilda djurägarna eller förlama kreaturshandeln.
Det av Kungl. Majit i detta sammanhang framlagda förslaget till åtgärder
i syfte att förhindra handel med tuberkulösa nötkreatur innebär visserligen
icke någon slutgiltig lösning av livdjurshandeln med hänsyn till de smittsamma
husdjurssjukdomarna. Men då föreslagna regler avse att förhindra
spridning genom handeln av en utav de ödesdigraste farsoterna beträffande
nötkreaturen, torde de komma att erhålla stor betydelse. Bestämmelserna böra
jämväl framdeles i tillämpliga delar kunna tjäna som förebild i fråga om
regler för andra sjukdomar såsom smittsam kastning och smittsam juverinflammation.
Själva utformningen av förslaget har ej föranlett någon erinran
från utskottets sida. Reglerna torde nämligen vara så utformade, att de
icke mer än nödvändigt komma att betunga djurägarna och livdjurshandeln.
Förslaget innebär att det skall vara förenat med straffpåföljd att överlåta
ett nötkreatur under beteckningen tuberkulosfritt eller under annan beteckning,
som giver sken av att djuret är fritt från nämnda sjukdom, med mindre
djuret härrör från besättning eller del därav, som enligt av medicinalstyrelsen
utfärdade bestämmelser är att anse såsom tuberkulosfri, och på sätt styrelsen
föreskriver undersökts med tuberkulin och därvid icke visat reaktion. Vid
överlåtelsen skall antingen djur som här avses vara åtföljt av ett utav veterinär
utfärdat intyg angående djurets beskaffenhet med hänsyn till tuberkulos eller
själva överlåtelsen vara godkänd av hushållningssällskap. Givet är att villkoret
med veterinärintyg blir betungande i synnerhet vid underhandsförsäljningar
djurägare emellan. Ett inhämtande av sällskapets medgivande till en överlåtelse
innebär däremot knappast något mera avskräckande besvär. Då hushållningssällskapen
i allmänhet ha tillgång till uppgifter örn verkställda faberka
linu ndersökningnr genom sina tuberkulosavdelningar, låter sig hushållningssällskapens
kontroll beträffande ifrågavarande överlåtelser i praktiken
lätt genomföra. Som departementschefen framhållit böra sällskapen icke
hiöl! kunna godkänna överlåtelser under hand mellan jordbrukare utan även,
där så anses lämpligt, kunna auktorisera viss livdjursförmedling inom sitt
lokatt mbl. 10 sami. Nr 57. ^
Utskottet.
Mildrig till riksdagens pro
18
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57.
område. Vid en sådan förmedling skola lämnade uppgifter om djurens beskaffenhet
i tuberkuloshänseende givetvis vid varje tillfälle vederbörligen
kontrolleras. Genom denna anordning torde även den utveckling, som redan
nu kan skönjas, att livdjursförmedlingen övertages av djurägamas egna organisationer,
komma att främjas.
Kungl. Maj:ts förslag rörande märkning av nötkreatur, som reagerat vid
undersökning med tuberkulin, tillstyrkes av utskottet. Likaså ansluter sig
utskottet till de framlagda förslagen, att nötkreatur som är eller misstänkes
vara behäftat med tuberkulos i smittfarlig form ej må överlåtas annat än för
omedelbar nedslagning, samt att besiktningsveterinärerna skola vara skyldiga
att verkställa anmälan om vid slakt påträffad tuberkulos hos nötkreatur.
VII. Förslag rörande pristillägg för mjölk härrörande från besättningar
ställda under statlig tuberkuloskontroll.
Ämbetsverken.
Redogörelse för ämbetsverkens förslag återfinnes i propositionen å sid.
61—63.
Departementschefen.
Förekomsten av pristillägg för mjölk, som härrör från besättningar ställda
under kontroll i tuberkuloshänseende, har visat sig ha en synnerligen
stor betydelse för tuberkulosbekämpandet. En höjning av dessa pristillägg
skulle därför säkerligen ytterligare komma att stimulera till ökad anslutning
till bekämpandet. Som i flera yttranden framhållits är det emellertid i nuvarande
försörjningsläge icke lämpligt att vidtaga sådana anordningar som
kunna påverka djurägarna att i ej önskvärd omfattning slå ut icke smittfarliga
goda produktionsdjur. Viss varsamhet måste alltså härvidlag enligt
mitt förmenande iakttagas.
I flera yttranden har förordats sådan omläggning av reglerna för pristillläggen
att dessa hädanefter utginge från de prisutjämningsbidrag som lämnas
för produktmjölk. Som styrelserna särskilt framhållit skulle systemet
efter en sådan omläggning komma att fungera mera rättvist än det gör för
närvarande. Jag vill emellertid erinra att denna fråga underställdes 1940
års lagtima riksdag (prop. nr 276). Riksdagen lämnade därvid utan erinran
mitt uttalande att det under nuvarande läge vore mindre lämpligt att vidtaga
åtgärder som minskade storleken av de ordinarie prisutjämningsbidragen.
Då någon förändring i läget i förevarande hänseende icke inträtt, anser
jag att det nu tillämpade systemet för pristilläggen tills vidare alltjämt
bör bibehållas. Frågan örn pristilläggen synes i annat läge böra upptagas till
förnyat övervägande, därvid olika framkomna förslag torde böra närmare
prövas.
Emellertid synes en sådan ändring av pristilläggen i den form de nu utgå
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57.
19
böra genomföras, att skillnaden mellan pristillägget för mjölk härrörande
från besättningar anslutna tili den kliniska tuberkuloskontrollen och tillägget
för mjölk från besättningar anslutna till tuberkulinkontrollen blir större än
för närvarande. Härigenom torde deltagarna i det kliniska bekämpandet
stimuleras att vidtaga åtgärder för att snabbare överföra besättningarna till
tuberkulosfrihet. Då som jag framhållit varsamhet härvidlag måste iakttagas,
anser jag mig emellertid icke i nuvarande läge böra förorda en fullt
så kraftig ökning av pristilläggen som styrelserna avsett. Enligt mitt förmenande
torde försiktigheten bjuda att nu endast öka pristillägget för mjölk
från tuberkulosfria besättningar. Ökningen synes böra begränsas till 0.2
öre. Ifrågavarande tillägg skulle alltså hädanefter utgå med 0.2 öre respektive
0.6 öre för kilogram mjölk.
Att såsom i några yttranden föreslagits endast medgiva pristillägg för
mjölk från sådana till den kliniska tuberkuloskontrollen anslutna besättningar,
där isolerad ungdjursuppfödning anordnats, kan jag icke förorda.
Med de av mig förut tillstyrkta reglerna rörande det kliniska bekämpandet
torde sådan isolerad ungdjursuppfödning oberoende av särskild uppmuntran
i form av pristillägg framdeles komma att anordnas i alla de fall där
detta är genomförbart.
Utskottet vill icke förneka att, såsom framhållits i motionen 1:197, nuvarande
system beträffande pristillägg för mjölk, härrörande från besättningar ställda
under kontroll i tuberkuloshänseende, knappast fungerar på ett fullt tillfredsställande
sätt. Olika förslag till omläggning av detta system ha också framkommit.
Att under nuvarande läge genomföra en sådan omläggning, som väsentligen
skulle öka statsutgifterna, är utskottet emellertid för sin del icke berett
att tillstyrka. Vanskligt torde också för närvarande vara att låta pristilläggen
utgå från prisutjämningsbidragen, då en sådan anordning skulle minska de ordinarie
prisutjämningsbidragen. I likhet nied departementschefen anser utskottet
därför, att frågan örn pristilläggen i annat läge bör upptagas till förnyat
övervägande, och förutsätter utskottet, att erforderliga åtgärder i sådant
syfte snarast möjligt komma att vidtagas.
Även om viss erinran kan riktas mot själva systemet för pristilläggen,
måste å andra sidan framhållas, att en väsentlig del av de vunna framstegen
i fråga om tuberkulosbekämpandet kan tillskrivas dessa pristillägg. För närvarande
utgå pristilläggen med minst 0.2 öre för kilogram mjölk, som härrör
från besättningar anslutna till den kliniska tuberkuloskontrollen, och med
minst 0.4 öre för kilogram mjölk, härrörande från besättningar ställda under
statlig kontroll med tuberkulin. I likhet med vad departementschefen förordat
synes sistnämnda tillägg böra höjas med 0.2 öre till 0.6 öre för kilogram
mjölk. Genom detta förslag avses huvudsakligen att stimulera deltagarna i
det ur statens synpunkt dyrbara kliniska bekämpandet att vidtaga åtgärder
för att snabbare överföra besättningarna till tuberkulosfrihet.
UUkoUtt.
20
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57.
VIII. Förslag rörande hushållningssällskapens veterinärbakteriologiska
laboratorier.
Ämbetsverken.
Beträffande ämbetsverkens förslag hänvisar utskottet till redogörelse i propositionen
å sid. 66—76.
Departementschefen.
Som av den föregående framställningen närmare framgår finnas vid tretton
av de hushållningssällskap, vilka för närvarande anordna kliniskt bekämpande
av tuberkulos hos nötkreatur, särskilda veterinärbakteriologiska laboratorier
inrättade. Dessa laboratorier lia närmast tillkommit för att verkställa
av tuberkulosbekämpandet betingade bakteriologiska undersökningar. Vissa
av dem ha i växlande omfattning kommit att syssla även med andra uppgifter.
Detta gäller särskilt laboratoriet i Malmö, som i detta avseende intager
en särställning.
Den verkställda utredningen torde ha givit vid handen att laboratoriernas
uppgifter i anslutning till den kliniska tuberkuloskontrollen på vissa håll redan
nu börjat avtaga. Vid sådant förhållande har frågan om laboratoriernas
framtida öde blivit i viss mån aktuell redan nu. Enligt styrelsernas uppfattning
skulle viktiga nya arbetsuppgifter emellertid förefinnas för laboratorierna.
I vilken omfattning dessa uppgifter skulle vara tillräckliga för bibehållandet
av samtliga laboratorier, ha styrelserna icke ansett sig nu kunna
bedöma. Då det härvidlag är fråga om helt nya uppgifter, torde det också
ligga i sakens natur att det svårligen låter sig göra att för närvarande ens
tillnärmelsevis beräkna omfattningen av dessa uppgifter. Många delvis okända
faktorer spela också in. Av särskild betydelse äro djurägarnas intresse för
uppgifterna och det stöd staten framdeles kan anse sig böra lämna å olika
områden. Den verkställda utredningen torde ej heller göra anspråk på att
slutgiltigt reglera spörsmålet om de veterinärbakteriologiska laboratorierna
och deras ställning. Styrelserna ha särskilt framhållit att det torde bliva
nödvändigt att avvakta viss tids erfarenhet av laboratoriernas vidgade verksamhet,
innan slutlig ställning tages till frågan. Med hänsyn härtill kan jag
ej nu tillstyrka den av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län förordade ytterligare
utredningen i ämnet.
I huvudsak kan jag ansluta mig till vad styrelserna anfört rörande laboratorierna.
I ett hänseende anser jag mig dock böra intaga en gentemot styrelserna
avvikande ståndpunkt, nämligen i fråga örn den av styrelserna förordade
begränsningen av arbetsuppgifterna för laboratorierna. Sålunda anser
jag förslaget, att statens veterinärbakteriologiska anstalt ensam skall handhava
den allmänt veterinärmedicinska diagnostiska verksamheten, icke lämpligt.
Framför allt synes det mig uppenbart, att laboratoriet i Malmö bör i full
utsträckning få fortsätta den i skilda hänseenden betydelsefulla verksamhet
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57.
21
som sedan lång tid bedrivits därstädes. Jämväl beträffande de övriga laboratorierna
torde skäl tala för att låta dem handhava även andra uppgifter än
som styrelserna avsett. En förutsättning härför är emellertid att den veterinära
personalen kan anses ha förvärvat erforderlig kompetens för en sådan
vidgad verksamhet. Vid bedömande av laboratoriepersonalens kompetens
synes emellertid, åtminstone för den närmaste framtiden, hänsyn icke böra
tagas endast till de rent vetenskapliga meriterna utan även till den praktiska
erfarenhet och skicklighet vederbörande må ha förvärvat under tidigare
verksamhet. I detta sammanhang vill jag understryka styrelsernas uttalande
att det är av vikt att laboratorieföreståndarna vunnit god erfarenhet av det
egentliga sjukdomsbekämpandet så att nödvändig kontakt och samarbete med
djurägarna kan upprätthållas.
Som styrelserna framhållit torde de viktigaste nya uppgifterna för laboratorierna
avse bakteriologisk mjölkkontroll, köttkontroll och vattenkontroll
samt vissa undersökningar i samband med bekämpandet av smittsam
kastning och juverinflammationer hos nötkreatur. I likhet med vad som
framhållits i flera yttranden anser jag det vara önskvärt, att laboratorierna
snarast få övertaga en del av de laboratorieundersökningar som äro erforderliga
vid kastningsbekämpandet. En förutsättning för att detta viktiga
bekämpande skall få större omfattning torde nämligen vara, att det i viss
utsträckning decentraliseras och i så fall knytes till hushållningssällskapen.
Utöver nu berörda uppgifter torde även ifrågakomma undersökningar berörande
hästavelns område. Jag anser mig slutligen böra erinra om de förslag
till vidgade uppgifter beträffande den bakteriologiska vattenkontrollen som
innefattas i den till årets riksdag framlagda propositionen nr 50.
Vid den utvidgning av laboratoriernas verksamhet som torde böra komma
att äga rum synes en omläggning av grunderna för statens bidrag till
den kliniska tuberkuloskontrollen erforderlig. Av skäl som styrelserna
anfört är det ej längre lämpligt att staten lämnar bidrag liksom nu för
halva den verkliga kostnaden för verksamheten. Det torde i stället böra
utgå ett enhetligt bidragsbelopp för varje till kontrollen anslutet djur. Med
hänsyn till sällskapens räkenskapsföring torde omläggningen icke kunna
genomföras tidigare än att den första gången kommer att påverka utgifterna
för budgetåret 1942/43. Vid sådant förhållande torde ett ställningstagande
till styrelsernas förslag rörande direkta bidrag jämväl till laboratorierna
böra uppskjutas till statbehandlingen vid nästa års riksdag.
I samband med bekämpandet av nötkreatursluberkulosen enligt den Osterlagska
metoden lia vid 13 hushållningssällskap inrättats särskilda veterinärbakteriologiska
laboratorier. De flesta av dessa laboratorier syssla huvudsakligen
endast med undersökningar sammanhängande med tuberkulosbekämpandet.
Med hänsyn till husdjursskötsel!! skulle det givetvis vara av stor
betydelse örn laboratorierna mera allmänt kunde upptaga även andra uppgifter.
En omläggning av verksamheten torde vid några laboratorier vara påkallad
även därav ali arbetet med tuberkulosbekämpandet är i avtagande eller
Utskottet.
22
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57.
inom snar framtid kommer att avtaga. Huruvida samtliga nu arbetande laboratorier
framdeles, sedan det kliniska tuberkulosbekämpandet mera allmänt
upphört, komma att erfordras, torde, såsom departementschefen framhållit,
emellertid nu svårligen kunna bedömas.
Vad departementschefen föreslagit i fråga om laboratorierna kan utskottet
biträda. De viktigaste nya uppgifterna för laboratorierna skulle sålunda
avse bakteriologisk mjölkkontroll, köttkontroll och vattenkontroll samt vissa
undersökningar i samband med bekämpande av smittsam kastning och juverinflammationer
hos nötkreatur. Vid sidan härav böra laboratorierna, i den
omfattning detta utan olägenhet kan ske, få handhava undersökningar berörande
hästavelns område och jämväl andra undersökningar. Särskilt anser
sig utskottet böra understryka departementschefens uttalande att en förutsättning
för att bekämpandet av den smittsamma kastningen skall få större
omfattning är, att det i viss utsträckning decentraliseras och i så fall knytes
till hushållningssällskapen.
IX. Förslag rörande tuberkulosfria och skyddade områden.
Ämbetsverken.
I fråga om ämbetsverkens förslag får utskottet hänvisa till redogörelse i
propositionen å sid. 82—83.
Departementschefen.
Nuvarande regler rörande tuberkulosfria och skyddade områden torde i
huvudsak alltjämt böra gälla i oförändrat skick. Med hänsyn till vissa av de
av mig tillstyrkta nya bestämmelserna ha emellertid några mindre jämkningar,
huvudsakligen av redaktionell natur, vidtagits i förstnämnda regler.
Jag har alltså icke, som i några yttranden föreslagits, ansett mig böra härutinnan
föreslå ändringar av principiell natur. Något behov av särskilda föreskrifter
rörande försäljning och förflyttning av nötkreatur inom skyddade
områden föreligger enligt mitt förmenande icke, därest de av mig tillstyrkta
bestämmelserna i sådant avseende beträffande de icke tuberkulosfria områdena
och alltså jämväl för de skyddade genomföras. Skäl torde visserligen,
som förvaltningsutskottet i Kalmar läns norra hushållningssällskaps område
anfört, tala för att föreskriva införselförbud för andra än tuberkulosfria svin
till skyddade och tuberkulosfria områden. Emellertid torde det med hänsyn
till bland annat frågans outredda läge icke vara lämpligt att nu genomföra en
regel i sådant syfte. Jag förutsätter dock att medicinalstyrelsen har sin uppmärksamhet
riktad på detta spörsmål och, när så anses erforderligt, påkallar
vidtagandet av lämpliga åtgärder.
Spörsmålet om ifrågasatt utsträckning av de skyddade områdena torde
jag få underställa Kungl. Maj:ts prövning sedan riksdagen behandlat förevarande
förslag.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57.
23
Vad departementschefen anfört i fråga om tuberkulosfria och skyddade
områden har icke föranlett något uttalande från utskottets sida.
X. Förslag rörande bekämpandet av tuberkulos hos vissa andra
djur än nötkreatur.
Ämbetsverken.
Redogörelse för ämbetsverkens förslag återfinnes i propositionen å sid. 85.
Departementschefen.
Som styrelserna anfört har varje åtgärd till utrotande av tuberkulosen hos
andra husdjur än nötkreatur betydelse jämväl för dessa. Styrelsernas förslag,
att medicinalstyrelsen skall äga befogenhet att, då skäl därtill föranleda,
tillhandahålla tuberkulin, erforderligt för undersökning av svinbesättning,
utan ersättning, anser jag mig därför kunna biträda. Kostnaderna härför
torde bliva obetydliga.
Det av veterinärhögskolans lärarkollegium framförda förslaget att inom
tuberkulosfritt område föreskriva anmälningsskyldighet för veterinär beträffande
påträffad tuberkulos hos svin torde sakna betydelse, om icke samtidigt
infördes bestämmelser örn ett ordnat bekämpande av sjukdomen jämväl hos
dessa djur. Då jag åtminstone icke för närvarande anser mig böra föreslå
åtgärder i sådant syfte, finner jag mig ej böra förorda lärarkollegiets förslag.
Utskottet tillstyrker det framlagda förslaget, att medicinalstyrelsen skall
äga befogenhet att, då skäl därtill föranleda, tillhandahålla tuberkulin, erforderligt
för undersökning av svinbesättning, utan ersättning.
Det må erinras, att styrelserna i samband med förevarande utredning på
hemställan av Malmöhus läns svinavelsförening föreslagit, att medicinalstyrelsen
skulle meddelas befogenhet att utfärda närmare regler rörande de
villkor som borde vara uppfyllda för att svin skulle få betecknas såsom tuberkulosfritt.
Enligt utskottets uppfattning bör medicinalstyrelsen erhålla
sådan befogenhet.
XI. Statsanslag.
Ämbetsverken.
Styrelserna lia i sitt betänkande föreslagit, alt förslagsanslaget till Förekommande
och hämmande av smittsamma husdjurssjukdomar: Åtgärder
mot tuberkulos hos nötkreatur för budgetåret 1941/42 skulle upptagas med
ett belopp av 1,800,000 kronor. Anslagsbehovet skulle enligt styrelsernas beräkningar
fördela sig sålunda.
Utskottet.
Utskottet.
24
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57.
I. Den kliniska tuberkuloskontrollen
(cirka 225,000 djur):
1. Statsbidrag till hushållningssällskapen
.................... kronor 500,000
2. Ersättningar för nedslaktade
nötkreatur .................. » 350,000 kronor
II. Tuberkulinkontrollen (cirka 900,000
djur):
1. Kontrollundersökningar inom
skyddade områden .......... kronor 100,000
2. Kontrollundersökningar inom
övriga områden.............. » 400,000
3. Undersökningar av nyanslutna
besättningar ................ » 75,000 *
III. Åtgärder inom tuberkulosfria områ
den
(cirka 600,000 djur):
1. Kontrollundersökningar ...... kronor 65,000
2. Ersättning för nedslaktade djur » 40,000 »
IV. Utrensning av tuberkulos inom mindre besättningar »
V. Bekämpande av juver- och könstuberkulos ........ »
850,000
575,000
105.000
200.000
40,000
Summa kronor 1,770,000.
I fråga om ämbetsverkens förslag i övrigt hänvisar utskottet till redogörelsen
i propositionen å sid. 87—88.
Departementschefen.
Styrelsernas förslag till ändrade grunder för ersättning av djur, som nedslaktats
på grund av juver- eller könstuberkulos eller vid den kliniska kontrollen
påvisad tuberkulos i smittfarlig form, kan jag så tillvida tillstyrka,
att ersättningarna hädanefter böra utgå med fasta belopp och alltså icke
efter djurens slaktvikt. Härjämte ha styrelserna föreslagit en viss minskning
i ersättningarna.
Beträffande ersättning för djur, som utslås på grund av juver- eller könstuberkulos,
synes en viss reducering motiverad. Emellertid kan jag därvidlag
icke tillstyrka en så avsevärd minskning som styrelserna föreslagit eller från
i genomsnitt 80 till 40 kronor. Enligt min uppfattning bör ersättning för nedslaktat
djur utgå med 50 kronor eller, örn det helt kasseras vid besiktningen,
med 20 kronor.
Att i nuvarande läge minska ersättningarna för djur, som nedslaktas vid
den kliniska tuberkuloskontrollen, torde i viss mån kunna äventyra anslutningen
till kontrollen. Den av styrelserna förordade reduktionen från i genomsnitt
45 till 40 kronor har särskilt motiverats med en höjning av pristilllägget
a mjölk fran kliniskt anslutna besättningar. Då jag för närvarande ej
anser mig böra tillstyrka en sådan höjning, kan jag ej biträda förslaget örn
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57.
25
nedsatt slaktersättning Denna ersättning synes mig skäligen böra utgå med
samma belopp som för djur med juver- och könstuberkulos. I motsats till
styrelserna finner jag ej tillräckliga skäl föreligga att bestämma särskild
högre slaktersättning där isolerad ungdjursuppfödning anordnats. Då åtgärder
i sådant avseende enligt de föreslagna reglerna måste företagas när förutsättningar
därför finnas, synes någon skillnad i slaktersättningama vid den
kliniska tuberkuloskontrollen i olika fall icke längre befogad.
I likhet med vad styrelserna föreslagit anser jag att för nästa budgetår
medel böra ställas till vissa hushållningssällskaps förfogande att användas
för utrensning av tuberkulos i mindre nötkreatursbesättningar. Även jag vill
förorda att Kungl. Majit för detta ändamål bemyndigas att av ifrågavarande
anslag disponera ett belopp av 200,000 kronor. Det torde sedermera, därest
riksdagen icke har något att erinra mot förslaget, få ankomma på Kungl.
Majit att meddela beslut örn medlens fördelning mellan olika hushållningssällskap.
Som jag förut framhållit torde den föreslagna ändringen i grunderna för
bidrag till hushållningssällskap för anordnande av klinisk tuberkuloskontroll
icke inverka på anslaget för nästa budgetår.
Styrelsernas anslagsberäkningar föranleda i stort sett icke någon erinran
från min sida. De av mig förordade ändringarna i grunderna för slaktersättningarna,
vilka innebära delvis ökade, delvis minskade anslagsbehov, torde
knappast inverka på anslagets slutsumma. Med hänsyn bland annat till den
omfattande utslagning av tuberkulösa nötkreatur, som ägt rum under innevarande
budgetår delvis på grund av statens direkta stöd, torde med sannolikhet
kunna förväntas, att nyanslutningen till bekämpandet under nästa
budgetår kommer att äga rum i mindre omfattning än under de senaste åren.
Utgifterna torde därför kunna hållas inom den förut angivna anslagssumman
1,700,000 kronor.
Kungl. Majits förslag rörande ändrade grunder för ersättning av nötkreatur,
som nedslaldas på grund av juver- eller könsturberkulos eller vid den
kliniska kontrollen vid andra och därpå följande undersökningar efter anslutningen
påvisad tuberkulos i smittfarlig form, tillstyrkes av utskottet. Sådana
ersättningar böra alltså utgå med fasta belopp och icke såsom nu efter
djurens slaktvikt samt för varje nedslaktat djur utgöra 50 kronor eller, örn
det helt kasseras vid besiktning, 20 kronor.
Styrelserna lia i förevarande utredning föreslagit en sådan omläggning
beträffande grunderna för statsbidrag till hushållningssällskap för anordnande
av klinisk tuberkuloskontroll, att bidraget skulle utgå med visst årligt
belopp för varje till kontrollen anslutet djur och sålunda icke såsom för närvarande
med hälften av kostnaden för verksamheten. Omläggningen, som
nära sammanhänger jämväl med den föreslagna omändringen av verksamheten
vid sällskapens veterinärbakteriologiska laboratorier, skulle emellertid
först kunna påverka anslagsanvisningen för budgetåret 1042/43. 1 motionen
I: 197 lia jämväl dessa spörsmål berörts. Där har sålunda särskilt 1''ramhål
-
U (skott et.
26
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57.
lits, att de föreslagna grunderna för statsbidrag icke skulle ställa sig fullt rättvisa
i synnerhet för sådana sällskap som ha många små och glest liggande
kreatursbesättningar. Det hushållningssällskapen enligt Kungl. Maj:ts förslag
ålagda bestyret att föra register över tuberkulinundersökningar inom området
samt över besättningar ställda under statlig kontroll med tuberkulin
skulle medföra vissa kostnader för sällskapen. Vad sålunda anförts i motionen
synes enligt utskottets uppfattning böra tagas under övervägande i samband
med statbehandlingen vid nästa års riksdag.
Utskottet tillstyrker, att Kungl. Majit bemyndigas att av ifrågavarande anslag
för nästa budgetår disponera ett belopp av 200,000 kronor för utrensning
av tuberkulos inom mindre nötkreatursbesättningar i enlighet med av
utskottet här ovan förordade grunder.
Kungl. Majits anslagsäskande har icke föranlett någon utskottets erinran.
XII. Utskottets hemställan.
Under åberopande av vad utskottet sålunda i skilda hänseenden anfört
får utskottet hemställa,
A) att riksdagen må i anledning av förevarande proposition
1) med förklaring, att riksdagen funnit viss ändring böra
vidtagas i Kungl. Majits förslag till förordning angående bekämpande
av tuberkulos hos nötkreatur, för sin del antaga
följande förslag till
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Förordning
angående bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur.
Härigenom förordnas som följer:
1 kap. Inledande bestämmelser.
1 §•
Förekommer sjukdomen tuberkulos hos nötkreatur icke inom visst län
eller del därav eller har den där allenast synnerligen ringa utbredning, må
Kungl. Majit på gemensam framställning av medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen
samt efter hörande av vederbörande hushållningssällskap
förordna, att inom sådant område (tuberkulosfrilt område) bestämmelserna
i epizootilagen ävensom de i 2 kap. denna förordning givna stadgandena
skola äga tillämpning med avseende å sjukdomen.
Till underlättande av sjukdomens utrotande inom område, där stora möjligheter
därtill förefinnas (skyddat område), må Kungl. Majit beträffande
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57.
27
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
införseln av nötkreatur till området föreskriva, att de i 3 kap. här nedan intagna
bestämmelserna skola äga tillämpning.
Beträffande sjukdomens bekämpande inom område, som icke hänförts
till tuberkulosfritt område, skola gälla de i 4 kap. denna förordning meddelade
bestämmelserna. I fråga om frivilligt bekämpande av sjukdomen inom
sistnämnda områden gäller därjämte vad därom särskilt är stadgat.
2 kap. Åtgärder till bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur inom
tuberkulosfritt område.
2 §•
Örn undersökning med tuberkulin av nötkreatur i tuberkulosfritt område
förordnar medicinalstyrelsen. Sådan undersökning må ej verkställas utan
medicinalstyrelsens medgivande.
Det ankommer på länsveterinär i tuberkulosfritt område att, efter hörande
av vederbörande veterinärer, årligen till medicinalstyrelsen ingiva förslag
i fråga om undersökningar med tuberkulin, som böra verkställas under nästkommande
budgetår.
3 §•
Finner veterinär vid obduktion, köttbesiktning eller eljest under verksamhet
i tuberkulosfritt område tuberkulos förekomma hos nötkreatur, vilket
härrör från besättning inom sådant område och icke jämlikt 6 § är försett
med slaktmärke, åligger det honom dels att härom, med angivande av djurägare,
gård, socken och län, ofördröjligen underrätta medicinalstyrelsen dels
ock att samtidigt meddela ägaren av den kreatursbesättning, varifrån djuret
härstammar, förbud att, intill dess besättningen undersökts med tuberkulin,
utsläppa kreaturen å gemensamhetsbete eller förflytta dem till ladugård, där
andra djur än sådana som äro avsedda för slakt finnas uppställda.
Finner veterinär vid klinisk undersökning skäl misstänka, att tuberkulos
förekommer hos nötkreatur som i första stycket sägs, åligger det honom att
ofördröjligen till statens veterinärbakteriologiska anstalt eller veterinärbakteriologiskt
laboratorium, som medicinalstyrelsen godkänner, översända erforderligt
material för vederbörlig undersökning på statens bekostnad. Har
sådan undersökning givit vid handen, att djuret är behäftat med tuberkulos,
har anstalten eller laboratoriet att härom ofördröjligen underrätta såväl medicinalstyrelsen
som veterinären, vilken i så fall skall meddela förbud som i
första stycket sägs. Där veterinär i annat fall än som avses i första punkten
i detta stycke finner skäl misstänka att tuberkulos förekommer hos nötkreatur,
skall han därom underrätta medicinalstyrelsen.
Sedan i enlighet med föreskrifter i denna paragraf underrättelse att tuberkulos
förekommer hos nötkreatur inkommit till medicinalstyrelsen, bar sty
-
28
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
reisen att förordna veterinär att verkställa undersökning med tuberkulin av
den nötkreatursbesättning, varifrån det tuberkulösa djuret härstammar.
Det åligger veterinär att utan dröjsmål och senast inom femton dagar efter
det undersökning med tuberkulin avslutats till länsveterinären avlämna berättelse
rörande resultatet av undersökningen jämte förslag till åtgärder, utöver
vad som angivits i 5 §, för utrotande av sjukdomen inom de besättningar,
som må anses påkallat. Länsveterinären har att omedelbart med eget
yttrande översända berättelsen till medicinalstyrelsen.
4 §•
Envar, som inom tuberkulosfritt område innehar nötkrealursbesättning
och missiänker att tuberkulos förekommer hos besättningen, skall göra anmälan
om förhållandet hos veterinär. Har vid slakt av nötkreatur i kött
eller organ av sådant djur påträffats sjukliga förändringar, som kunna misstänkas
vara av tuberkulos natur, skall prov härå för veterinären företes.
Den, som driver handel med nötkreatur eller mottager nötkreatur för nedslagning,
vare ock skyldig att, därest skäl föreligger att misstänka, att hos
nötkreatur, som han omhänderhar eller nedslaktat, förekommer tuberkulos,
om förhållandet göra anmälan hos veterinär med uppgift tillika å den kreatursbesättning
varifrån djuret härstammar.
5 §•
Nötkreatur, som reagerar vid undersökning med tuberkulin eller eljest efter
undersökning funnits behäftat med tuberkulos, skall nedslaktas inom femton
dagar efter det djurägaren erhållit kännedom örn undersökningens resultat.
Är djuret behäftat med tuberkulos i juvret eller könsorganen, skall nedslaktningen
ske snarast möjligt och senast inom åtta dagar efter det djurägaren
erhållit kännedom om undersökningens resultat.
Visar det sig, att mer än halva antalet av de till viss nötkreatursbesättning
hörande djur över två års ålder reagerar vid undersökning med tuberkulin,
har förrättningsmannen att om förhållandet ofördröjligen göra anmälan
hos länsveterinären, vilken har att med eget yttrande genast vidarebefordra
denna anmälan till medicinalstyrelsen. I sådant fall må medicinalstyrelsen,
i den utsträckning som må anses erforderlig, jämväl förordna, att
icke reagerande djur skola nedslaktas inom femton dagar. Visar djurägaren i
fall som i första punkten i detta stycke sägs, att de reagerande djuren kunna
på betryggande sätt hållas avskilda från övriga djur, må medicinalstyrelsen
medgiva anstånd med nedslaktningen tills vidare, dock högst sex
månader. I sådant fall har veterinär att skyndsamt undersöka besättningen
beträffande förekomst av tuberkulos i smittfarligt stadium. Finnes vid undersökning
djur behäftat med sådan tuberkulos, skall detsamma omedelbart
nedslaktas.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57.
29
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Då synnerliga skäl därtill föranleda, må medicinalstyrelsen medgiva undantag
från nedslaktning, som i denna paragraf avses.
6 §•
Å nötkreatur, som vid tuberkulinundersökning reagerat eller hos vilket
på annat sätt tuberkulos påvisats eller som jämlikt medicinalstyrelsens förordnande
enligt 5 § andra stycket skall nedslaktas, skall i ena örat anbringas
ett märke, slaktmärke, av utseende som medicinalstyrelsen bestämmer. Å
slaktmärke, som ej må avlägsnas, skall finnas anbragt kontrollnummer.
Sålunda märkt djur må ej avyttras som livdjur, ej heller utsläppas på
gemensamhetsbete eller förflyttas till ladugård, där andra djur än sådana
som äro avsedda för slakt finnas uppställda.
Mjölk från djur, som är eller misstänkes vara behäftat med tuberkulos i
juvret eller könsorganen, må icke användas till människoföda och ej heller
annat än efter kokning till föda åt djur.
Där djur som i första stycket sägs nedslaktas å offentligt slakthus eller å
kontrollslakteri, ankommer det på där tjänstgörande veterinär att upprätta
och till medicinalstyrelsen insända protokoll över den besiktning, som verkställts
av djurkroppen.
Ladugård, där djur behäftat med tuberkulos varit uppställt, skall på djurägarens
bekostnad smittrenas i enlighet med anvisningar utfärdade av medicinalstyrelsen.
7 §•
Med besättning inom tuberkulosfritt område må icke införlivas annat nötkreatur
än sådant som härrör från besättning, vilken enligt av medicinalstyrelsen
utfärdade föreskrifter är att anse såsom tuberkulosfri. Har nötkreatursbesättning
i dess helhet nedslaktats, må efter smittreningen i ladugården
inställas allenast sådant nötkreatur som i första punkten sägs.
8 §•
I samband med undersökning med tuberkulin av nötkreatur i tuberkulosfritt
område skola, när veterinär därtill finner anledning, andra i samma
ladugård inhysta husdjur utom fjäderfän underkastas enahanda undersökning.
Djur, som vid sådan undersökning reagerar eller hos vilket tuberkulos
på annat sätt påvisas, skall antingen avlägsnas ur ladugården och hållas väl
avskilt från nötkreatur eller ock nedslaktas inom femton dagar efter undersökningens
avslutande. Är djur avsett att nedslaktas, bör det förses med
slaktmärke som i 6 § sägs.
Fjäderfän, som i tuberkulosfritt område hållas i ladugård, skola vara innestängda
i särskilt rum.
9 §.
1 mom. Ilar, under iakttagande av vad i 5 § föreskrivits, nötkreatur blivit
nedslaklat, är ägaren av djuret berättigad att av statsmedel erhålla ersättning
som, där ej Kungl. Maj:t finner skäl för visst fall medgiva högre
30
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
gotlgörelse, utgår med etthundra kronor eller om djuret är under ett års ålder
med femtio kronor. Ersättning utgår dock endast under förutsättning
dels att djuret nedslaktats å offentligt slakthus eller å kontrollslakteri eller
att det nedslaktade djurets ena öra med vidsittande slaktmärke insändes till
vederbörande veterinär dels ock att den som framställer begäran om ersättning
innehaft det nedslaktade djuret sedan minst sextio dagar. Har nötkreatur
nedslaktats senare än enligt vad i 5 § är föreskrivet, må ersättning likväl
utgå, örn dröjsmålet med nedslaktningen föranletts av omständigheter
över vilka djurägaren icke råder. Djurägare må förfoga över köttet av nedslaktat
djur i den mån det ej strider mot eljest gällande bestämmelser.
2 mom. Undersökning med tuberkulin som avses i detta kapitel bekostas
av statsmedel.
Beträffande ersättning till veterinär är särskilt stadgat.
3 mom. Ersättning som angives i denna paragraf utbetalas av medicinalstyrelsen.
3 kap. Åtgärder till förhindrande av införsel till tuberkulosfritt och
skyddat område av nötkreatur behäftade med tuberkulos.
10 §.
Nötkreatur må icke till tuberkulosfritt område införas från del av riket
som ej tillhör sådant område, med mindre medicinalstyrelsen därtill lämnat
tillstånd (tillståndsbevis). Ej heller må utan sådant tillstånd införsel av nötkreatur
äga rum till skyddat område från del av landet, som varken tillhör
tuberkulosfritt eller skyddat område.
Utan hinder av vad som stadgas i första stycket må nötkreatur, i enlighet
med av medicinalstyrelsen utfärdade föreskrifter, förås genom tuberkulosfritt
och skyddat område.
11 §•
1 mom. För erhållande av tillståndsbevis som i 10 § första stycket avses
skall, då fråga är om nötkreatur avsett till livdjur, företes ett av veterinär
enligt formulär, som medicinalstyrelsen fastställt, tidigast en månad före
den dag införseltillståndet sökes utfärdat intyg, utvisande
dels att djuret härrör från besättning som enligt av medicinalstyrelsen utfärdade
bestämmelser är att anse såsom tuberkulosfri,
dels ock att djuret i den omfattning medicinalstyrelsen föreskriver undersökts
med tuberkulin och därvid icke visat reaktion.
2 mom. Såsom villkor för införsel varom i 1 mom. sägs skall föreskrivas,
a) att djuret på sätt medicinalstyrelsen bestämmer är försett med identitetsmärke
som anmärkts i det i 1 mom. omförmälda intyget;
b) att införsel äger rum inom en månad från tillståndets meddelande;
samt
c) att transport av djuret äger rum i fordon som dessförinnan smittrenats.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57.
31
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
12 §.
Införsel som i 10 § första stycket sägs av nötkreatur, avsett för slakt, må
ej medgivas med mindre djuret föres till offentligt slakthus eller till kontrollslakteri.
13 §.
Har tillstånd meddelats jämlikt 10 § första stycket till införsel av nötkreatur
såsom livdjur, må det ej inlastas i järnvägsvagn, i åkdon eller å fartyg,
med mindre den som erhållit tillstånd till införseln för stationsföreståndaren,
föraren av åkdonet eller fartygsbefälhavare!! företer tillståndsbeviset. Beviset
skall befordras till urlastningsstationen (bestämmelsestationen) och där
behandlas på sätt i 14 § närmare föreskrives. Stationsföreståndare, förare
av åkdon eller fartygsbefälhavare skall tillse dels att djuren äro åtföljda av
intyg som i 11 § avses, dels att djuren äro försedda med i nämnda paragraf
omförmält identitetsmärke, dels ock att djuren uppställas, om införseln sker
med järnväg eller landsvägsledes, i järnvägsvagn eller åkdon där andra nötkreatur
icke äro uppställda, samt, örn införseln sker med båt, väl avskilda
från andra nötkreatur.
14 §.
Tillståndsbevis skall å urlastningsstation (bestämmelsestation) omhändertagas,
då införseln sker med järnväg, av stationsföreståndaren, samt, då införseln
sker med båt eller landsvägsledes, av närmast vid gränsen boende
kronobetjäning eller annan därtill av länsstyrelsen särskilt förordnad person.
Den till vilken tillståndsbeviset avlämnas åligger dels att tillse, att infört
livdjur är åtföljt av intyg som i 11 § avses och försett med där omförmält
identitetsmärke, dels ock att utan dröjsmål till länsveterinären i det län dit införseln
ägt rum översända beviset, försett med intyg om när och var detsamma
avlämnats.
Finner tjänsteman varom i första stycket förmäles förseelse mot bestämmelse
i detta kapitel vara begången, skall han om förhållandet ofördröjligen
underrätta vederbörande länsveterinär.
4 kap. Åtgärder till bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur inom icke
tuberkulosfritt område.
15 §.
Undersökning med tuberkulin av nötkreatur må ej verkställas utan medicinalstyrelsens
medgivande.
Sådant medgivande må lämnas allenast under villkor att ägaren till de
med undersökningen avsedda djuren förbinder sig att förse de nötkreatur
som vid undersökningen reagera med märke, tuberkulosmärke, av utseende
som medicinalstyrelsen bestämmer, samt — i den mån medicinalstyrelsen
icke annorlunda förordnar — att, om vid undersökningen minst 75 procent
32
J ordbruksutskottets utlåtande Nr 57.
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
av alla till besättningen hörande nötkreatur över två års ålder reagera, förse
jämväl samtliga icke reagerande nötkreatur över två års ålder inom besättningen,
med undantag beträffande djur som inköpts från tuberkulosfri besättning
eller uppfötts på gården och intill undersökningen varit fullständigt
isolerade från de reagerande djuren, med tuberkulosmärke.
Det åligger veterinär som verkställt undersökning med tuberkulin av nötkreatur
att ombesörja märkning av djur i enlighet med vad som stadgas i
andra stycket.
16 §.
1 mom. Nötkreatur må icke överlåtas under beteckningen tuberkulosfritt
eller under annan beteckning, som giver sken av att djuret är fritt från
nämnda sjukdom, med mindre djuret
1) härrör från besättning eller del därav, som enligt av medicinalstyrelsen
utfärdade bestämmelser är att anse såsom tuberkulosfri;
2) i den omfattning medicinalstyrelsen föreskriver undersökts med tuberkulin
och därvid icke visat reaktion; samt
3) varken under transport eller eljest sammanförts med icke tuberkulosfria
nötkreatur eller uppställts i stall eller fordon som icke dessförinnan
smittrenats.
Såvitt överlåtelse som i första stycket sägs icke godkänts av hushållningssällskap,
skall nötkreatur vid överlåtelsen vara åtföljt av ett av veterinär tidigast
två månader före överlåtelsen utfärdat intyg utvisande de under 1)
och 2) angivna förhållandena.
2 mom. Intyg att nötkreatur icke reagerat vid undersökning med tuberkulin
skall utfärdas enligt formulär som fastställts av medicinalstyrelsen.
Vid utfärdande av sådant intyg skall djuret, på sätt medicinalstyrelsen bestämmer,
vara försett med identitetsmärkc som särskilt anmärkes i intyget.
17 §.
Är eller misstänkes nötkreatur vara behäftat med tuberkulos i smittfarligt
stadium, må djuret ej överlåtas annat än för omedelbar nedslaktning.
18 §.
Finner veterinär vid annan köttbesiktning än som i 21 § sägs tuberkulos
förekomma hos nötkreatur, åligger det honom att därom göra anmälan på
sätt medicinalstyrelsen föreskriver.
19 §.
Veterinär, som misstänker förekomsten av tuberkulos i juvret eller könsorganen
hos nötkreatur, åligger att genast för undersökning till statens veterinärbakteriologiska
anstalt eller veterinärbakteriologiskt laboratorium, som
medicinalstyrelsen godkänner, insända prov av mjölk, livmodersekret eller,
om så erfordras, körtelvävnad eller eljest material från del eller delar av
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57.
33
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
juver eller könsorgan, som misstänkes vara angripet av sjukdomen, jämte
uppgift om den besättning och det djur, varifrån provet härleder sig.
I avbidan på resultatet av undersökningen skall djur, vilket särskilt misstänkes
vara behäftat med tuberkulos som i första stycket avses förses med
märke, kontrollmärke, av utseende som medicinalstyrelsen bestämmer samt
hållas väl isolerat. Veterinär må tillika förordna, att, intill dess resultatet av
undersökningen blivit känt, mjölk från djuret icke må användas till människoföda
och ej heller annat än efter kokning till föda åt djur.
Djurägare må icke vägra veterinär att taga prov eller ombesörja märkning
som avses i denna paragraf.
20 §.
Djurägare, som inom honom tillhörig nötkreatursbesättning iakttager sjukdomstecken
såsom fast, icke ömmande juverförhårdnad med eller utan förändring
av mjölkens utseende eller ihållande flytning från könsdelarna hos
hondjur eller ock eljest har anledning misstänka förekomsten av tuberkulos
i juver eller könsorgan, skall om förhållandet göra anmälan till veterinär.
Vad i första stycket föreskrivits skall jämväl gälla för den, som driver handel
med nötkreatur eller mottager nötkreatur för nedslaktning.
21 §.
Påvisar veterinär vid besiktning av kött, härrörande från kalv, tuberkulos,
som skäligen kan antagas vara medfödd, åligger det honom att söka utröna
från vilken besättning kalven härstammar samt att härom, med angivande
av djurägare, gård, socken och län, ofördröjligen underrätta medicinalstyrelsen,
som förordnar veterinär att verkställa undersökning av besättningen
beträffande förekomsten av tuberkulos i juver eller könsorgan samt att därvid
förfara i enlighet med vad i 19 § stadgas.
Det åligger den som omhänderhaver kalv som i första stycket sägs att till
veterinär lämna erforderliga upplysningar rörande den besättning från vilket
djuret härstammar.
22 §.
Underrättelse om resultatet av undersökning varom i 19 § sägs skall meddelas
dels ofördröjligen medicinalstyrelsen med uppgift om den besättning
djuret tillhör dels ock den som lämnat provet. Har undersökningen givit vid
handen, att nötkreatur är behäftat med tuberkulos i juvret eller könsorganen,
skall djuret nedslaktas inom åtta dagar efter det djurägaren erhållit kännedom
örn undersökningens resultat. Medicinalstyrelsen har att förordna veterinär
att ombesörja nedslaktningen, som antingen skall ske å offentligt slakthus
eller å kontrollslakteri eller eljest i närvaro och under kontroll av veterinären.
Det åligger veterinär som närvarit vid nedslaktningen att omedelbart
därefter till medicinalstyrelsen översända rapport enligt av styrelsen fastställt
formulär.
Nötkreatur, som djurägaren veterligen är behäftat med tuberkulos i juvret
Biliam/ till riksdagens protokoll 10M. 10 samt. Nr 57. 3
34
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
eller könsorganen, skall hållas isolerat. Mjölk från sådant djur må icke användas
till människoföda och ej heller annat än efter kokning till föda åt
djur. Har djuret försetts med kontrollmärke, må detta ej avlägsnas före nedslaktningen.
23 §.
1 mom. För nötkreatur, som nedslaktas enligt bestämmelserna i 22 §,
må djurägare erhålla ersättning av statsmedel med femtio kronor eller, örn
djuret helt kasseras på grund av tuberkulos, med tjugu kronor. Har nötkreatur
nedslaktats senare än enligt vad i 22 § är föreskrivet, må ersättning
likväl utgå, örn dröjsmålet med nedslaktningen föranletts av omständigheter
över vilka djurägaren icke råder. Djurägare må förfoga över köttet av nedslaktat
djur i den mån det ej strider mot eljest gällande bestämmelser.
2 mom. Bakteriologisk undersökning som avses i 19 § bekostas av statsmedel.
Veterinär, som enligt förordnande av medicinalstyrelsen verkställt undersökning
av nötkreatursbesättning på sätt i 21 § sägs, är berättigad till ersättning
av statsmedel enligt gällande veterinärtaxa (tjänstetaxan). Sådan ersättning
må icke utgå örn nötkreatursbesättningen är ansluten till av hushållningssällskap
anordnad klinisk tuberkuloskontroll.
För besiktning och kontroll av nötkreatur, vilket nedslaktats på grund av
vad i detta kapitel föreskrives, utgår ersättning i enlighet med vad därom är
särskilt stadgat.
5 kap. Gemensamma bestämmelser.
24 §.
Högsta tillsynen över åtgärder till bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur
tillkommer medicinalstyrelsen.
Länsstyrelse skall vaka över att denna förordning noggrant tillämpas. Det
åligger polismyndighet att biträda vid nämnda övervakning.
Vid vägar som leda till tuberkulosfria och skyddade områden skola i den
omfattning länsstyrelsen bestämmer genom polismyndighetens försorg uppsättas
tydliga anslag med uppgift om i 10 § avsedda införselförbud.
25 §.
Slaktmärken, identitetsmärken och kontrollmärken, som avses i denna förordning,
skola genom medicinalstyrelsens försorg på rekvisition kostnadsfritt
tillhandahållas förrättningsman.
26 §.
De närmare föreskrifter, som äro erforderliga för tillämpning av denna
förordning, meddelas av medicinalstyrelsen.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57.
35
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
27 §.
1 mom. Förseelse mot denna förordning eller enligt densamma meddelade
föreskrifter straffes enligt allmänna strafflagen.
2 mom. Innefattar förseelse olovlig införsel av nötkreatur till tuberkulosfritt
eller skyddat område, må domstolen tillika på talan av allmän åklagare
förklara sådan egendom eller, om den icke kan tillrättaskaffas, dess värde
förbrutet. Vad sålunda skall anses förbrutet tillfaller kronan.
Denna förordning träder i kraft den
1 juli 1941, från och med vilken dag
kungörelsen den 30 juni 1934 (nr 403)
örn åtgärder mot tuberkulos i juvret
och könsorganen hos nötkreatur ävensom
förordningen den 10 maj 1940 (nr
373) angående bekämpande av tuberkulos
hos nötkreatur inom vissa områden
skola upphöra att gälla.
Denna förordning tråder i kraft den
1 januari 1942, från och med vilken,
dag kungörelsen den 30 juni 1934 (nr
403) om åtgärder mot tuberkulos i
juvret och könsorganen hos nötkreatur
ävensom förordningen den 10 maj
1940 (nr 373) angående bekämpande
av tuberkulos hos nötkreatur inom
vissa områden skola upphöra att gälla.
2) till Förekommande och hämmande av smittsamma husdjurssjukdomar:
Åtgärder mot tuberkulos hos nötkreaturen
för budgetåret 1941/42 under nionde huvudtiteln anvisa ett
förslagsanslag av 1,700,000 kronor;
B) att motionen I: 197, i den mån den ej kan anses besvarad
genom vad utskottet anfört, icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd;
C) att motionerna I: 198 och II: 266 må anses besvarade genom
vad utskottet anfört.
Stockholm den 27 maj 1941.
På jordbruksutskottets vägnar:
L. TJÄLLGREN.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Tjällgren, Gabrielsson, Alfred Andersson, Jacob Hansson,
Anderberg, Nils Olsson, friherre Beck-Friis och Gottfrid Karlsson; samt
från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Gustafson i Vimmerby, Ericsson i
Sörsjön, Karlsson i Munkedal, Carlström, Jacobson, Janson i Frändesta och Jonsson
i Fjäle.
36
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57.
Bilaga.
Inom jordbruksdepartementet upprättat förslag
till
kungörelse angående frivilligt bekämpande av tuberkulos hos
nötkreatur.
Härigenom förordnas som följer:
1 kap. Inledande bestämmelser.
1 §•
Under iakttagande av i denna kungörelse upptagna bestämmelser och
villkor må statsbidrag utgå dels till undersökning med tuberkulin av nötkreatursbesättning
eller del därav som ställts eller avses skola ställas under
statlig kontroll med tuberkulin, dels ock till klinisk tuberkuloskontroll av
nötkreatursbesättning.
I mån av tillgång å därför anvisade medel må statsbidrag i enlighet
med de i 4 kap. här nedan intagna föreskrifterna utgå för utrensning av
tuberkulos i mindre nötkreatursbesättningar.
Statsbidrag enligt denna kungörelse utgår icke inom område, som genom
beslut av Kungl. Majit med stöd av 1 § förordningen angående bekämpande
av tuberkulos hos nötkreatur hänförts till tuberkulosfritt område.
2 kap. Statlig kontroll med tuberkulin.
2 §.
Nötkreatursbesättning eller fullständigt isolerad del därav skall anses stå
under statlig kontroll med tuberkulin under förutsättning
dels att undersökning med tuberkulin av besättningen i dess helhet eller
den isolerade delen av besättningen företagits och i fortsättningen företages
på de tider medicinalstyrelsen bestämmer,
dels att djur, som vid sådan undersökning visat reaktion, avskiljes från
den övriga besättningen eller den isolerade delen därav senast femton dagar
efter undersökningen,
dels att ladugården smittrenas i överensstämmelse med anvisningar utfärdade
av medicinalstyrelsen minst en gång årligen samt därjämte omedelbart
efter det tuberkulösa djur avlägsnats från besättningen, samt
dels att nötkreatur som utifrån införlivas med besättningen må överlåtas
under beteckningen tuberkulosfritt.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57.
37
3 §.
Djurägare som önskar ställa sin nötkreatursbesättning eller del därav under
statlig kontroll med tuberkulin har att därom göra framställning hos
veterinär, som det åligger att med eget yttrande vidarebefordra framställningen
till medicinalstyrelsen.
Medicinalstyrelsen må medgiva, att på statens bekostnad företages en
första undersökning med tuberkulin av nötkreatursbesättning i dess helhet
eller del därav under förutsättning att djurägaren förbundit sig att med
hänsyn till undersökningens resultat ställa besättningen antingen under statlig
kontroll med tuberkulin eller under klinisk tuberkuloskontroll.
4 §•
Av medicinalstyrelsen föreskrivna förnyade undersökningar med tuberkulin
(kontrollundersökningar) av nötkreatursbesättning eller del därav bekostas
av statsmedel under förutsättning att djurägaren vidtagit i 2 § för
statlig kontroll med tuberkulin stadgade åtgärder.
5 §.
Tuberkulin, erforderligt för undersökning av nötkreatursbesättning eller
del därav, må, örn skäl därtill föreligga, utan ersättning tillhandahållas för
undersökning som bekostas av djurägaren. Framställning härom skall göras
hos medicinalstyrelsen genom veterinär.
6 §•
Nötkreatur, som vid undersökning med tuberkulin reagerat eller eljest
visat tecken på tuberkulos, skall, i enlighet med vad som är särskilt stadgat,
förses med märke, tuberkulosmärke, av utseende som medicinalstyrelsen
bestämmer.
Inträffar vid kontrollundersökning reaktion i större omfattning, må medicinalstyrelsen
förordna därtill lämpad veterinär att verkställa närmare
utredning rörande tuberkulosförhållandena i besättningen samt i samband
därmed i erforderlig utsträckning vidtaga klinisk undersökning av djuren.
Giver sådan undersökning anledning till antagande att djur är behäftat med
tuberkulos i smittfarlig form, skall djuret avskiljas från övriga djur i besättningen
och bakteriologisk undersökning verkställas på sätt i 13 § tredje
stycket sägs. Smittfarligt djur skall nedslaktas inom femton dagar efter
det djurägaren erhållit kännedom om undersökningens resultat. För utrönande
av anledningen till inträffad reaktion må veterinären, där skäl därtill
föranleda, för obduktion låta nedslakta erforderligt antal djur. För nedslaklat
djur må djurägaren erhålla ersättning under villkor och med belopp
som angivas i 17 §.
38
J ordbruksutskottets utlåtande Nr 57.
7 §■
Underlåter djurägare att ställa sig till efterrättelse de i denna kungörelse
intagna eller med stöd av densamma utfärdade bestämmelser för statlig
kontroll med tuberkulin, må medicinalstyrelsen utesluta hans nötkreatursbesättning
från kontrollen.
Djurägare som underlåter att fullgöra förpliktelse enligt 3 § andra stycket
skall ersätta statsverket dess kostnader för tuberkulinundersökning av
nötkreatursbesättningen.
8 §.
önskar djurägare, vilkens nötkreatursbesättning uteslutits från den statliga
kontrollen med tuberkulin, ånyo ansluta besättningen till sådan kontroll,
åligger det honom att själv bekosta en undersökning med tuberkulin av
besättningen.
9 §•
Det åligger medicinalstyrelsen att föra förteckning över nötkreatursbesättningar,
som äro anslutna till statlig kontroll med tuberkulin, att övervaka
att djurägare fullgör sina skyldigheter enligt detta kapitel samt att
vidtaga åtgärder för indrivande av belopp, som djurägaren enligt vad som
stadgats i 7 § andra stycket kan bliva skyldig utgiva till statsverket.
Förteckning som i första stycket sägs skall dessutom för varje hushållningssällskaps
område föras av hushållningssällskapet eller, där hushållningssällskapet
icke anordnar klinisk tuberkuloskontroll, av länsveterinären.
3 kap. Klinisk tuberkuloskontroll.
10 §.
Nötkreatursbesättning skall anses stå under klinisk tuberkuloskontroll under
förutsättning
dels att klinisk undersökning och därav föranledd bakteriologisk undersökning
av besättningen företagits och i fortsättningen företagas i enlighet
med 13 §,
dels att djur, som vid klinisk-bakteriologisk undersökning befunnits
behäftade med tuberkulos i smittfarlig form, nedslaktas senast femton
dagar efter det djurägaren erhållit kännedom om undersökningens resultat,
del$ att ladugården smittrenas minst en gång årligen i överensstämmelse
med anvisningar utfärdade av medicinalstyrelsen, samt
dels att nötkreatur som utifrån införlivas med besättningen godkänts av
den som anordnar kontrollen.
11 §•
Klinisk tuberkuloskontroll anordnas av hushållningssällskap samt inom
område, där hushållningssällskapet icke anordnar sådan kontroll, av medicinalstyrelsen.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57.
39
Veterinär, som av hushållningssällskap anlitas för undersökningar som i
13 § avses, skall vara därtill godkänd av medicinalstyrelsen.
12 §.
Djurägare som önskar ansluta sin nötkreatursbesättning till klinisk tuberkuloskontroll
skall avgiva förbindelse till den som anordnar sådan kontroll
att under minst två år bekämpa tuberkulos i smittfarlig form inom
besättningen i enlighet med bestämmelserna i 13 § samt därutöver vidtaga
de åtgärder för tuberkulosens utrotande i besättningen, som med hänsyn
till omständigheterna skäligen böra vidtagas av honom, ävensom gälda för
undersökningar av djuren fastställd avgift.
I förbindelsen skall tillika vara intaget förbehåll därom att, därest förbindelsen
icke uppsäges ett år före utgången av dess giltighetstid, förlängning
på ett år skall anses hava kommit till stånd. Visas, att besättning som
avses i förbindelsen är fri från tuberkulos, upphör förbindelsen att gälla,
oaktat densamma icke vederbörligen uppsagts.
13 §.
Inom nötkreatursbesättning som står under klinisk tuberkuloskontroll
skola samtliga djur över två års ålder underkastas klinisk undersökning rörande
förekomsten av tuberkulos i smittfarlig form med de tidsintervaller,
som nied hänsyn till tuberkulosens effektiva bekämpande finnas påkallade.
Från sådan besättning skall så ofta som med hänsyn till tuberkulosens
effektiva bekämpande finnes påkallat, dock minst en gång om året, tagas
prov av samlingsmjölk, vilket prov skall underkastas bakteriologisk undersökning
rörande förekomsten av tuberkelbakterier.
Giver undersökning som i första stycket avses anledning till antagande,
att djur är behäftat med tuberkulos i smittfarlig form, skall djuret förses
med särskilt av medicinalstyrelsen fastställt märke, kontrollmärke, och prov
från djuret bakteriologiskt undersökas vid statens veterinärbakteriologiska
anstalt eller veterinärbakteriologiskt laboratorium, som medicinalstyrelsen
godkänner. Finnes vid den bakteriologiska undersökningen tuberkulos i smittfarlig
form föreligga, skall djuret nedslaktas inom femton dagar efter det
djurägaren erhållit kännedom om undersökningens resultat. Då särskilda skäl
därtill föranleda, må medicinalstyrelsen medgiva anstånd med nedslaktningen
av djur under högst sex månader.
I samband med undersökning som i första stycket sägs skola de till besättningen
hörande ungdjuren, i den omfattning den veterinära ledaren av kontrollen
bestämmer, undersökas med tuberkulin. Sådant tuberkulin tillhandahålles
utan ersättning genom medicinalstyrelsens försorg.
14 §.
Underlåter djurägare att ställa sig till efterrättelse de i denna kungörelse
eller med stöd av densamma utfärdade bestämmelser för klinisk tuberkuloskontroll
eller vidtager han icke de åtgärder för tuberkulosens utrotande i
opaginerad Kontrollera mot PDF
40
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57.
hans nötkreatursbesättning, som skäligen böra vidtagas av honom, må den
som anordnar kontrollen eller medicinalstyrelsen utesluta besättningen från
kontrollen.
Bryter djurägare mot föreskrifterna i 13 §, skall han vara skyldig att omedelbart
utgiva två års avgifter enligt den i 12 § omförmälda förbindelsen.
Förbehåll om vad sålunda stadgats skall göras i förbindelsen.
15 §.
Det ankommer på den som anordnar klinisk tuberkuloskontroll att föra
förteckning över nötkreatursbesättningar, som äro anslutna till sådan kontroll,
att enligt anvisningar utfärdade av medicinalstyrelsen föra anteckningar
rörande vid köttbesiktning paträffad tuberkulos samt att övervaka att djurägare
fullgör sina skyldigheter med avseende å kontrollen.
16 §.
Hushållningssällskap som anordnar klinisk tuberkuloskontroll i enlighet
med denna kungörelse må ärligen erhålla statsbidrag för varje anslutet djur
med visst av Kungl. Maj:t bestämt belopp. Statsbidrag beviljas av medicinalstyrelsen
efter därom gjord ansökan.
Det ankommer på den som anordnar klinisk tuberkuloskontroll att årligen
fastställa de avgifter som skola erläggas av djurägarna. Sådant beslut av hushållningssällskap
skall underställas medicinalstyrelsen för godkännande.
17 §.
1 mom. För nötkreatur som nedslaktas på grund av att tuberkulos i
smittfarlig form upptäckts vid andra eller därefter följande klinisk-bakteriologisk
undersökning, sedan nötkreatursbesättning anslutits till klinisk tuberkuloskontroll,
må djurägaren kunna erhålla ersättning med femtio kronor
eller, om djuret helt kasseras på grund av tuberkulos, med tjugu kronor, allt
under förutsättning att djuret nedslaktats inom femton dagar efter det djurägaren
erhållit kännedom om undersökningens resultat samt att nedslaktningen
ägt rum antingen å offentligt slakthus eller å kontrollslakteri eller i
närvaro och under kontroll av veterinär förordnad av medicinalstyrelsen. Har
nötkreatur nedslaktats senare än som nyss sagts, må ersättning likväl utgå,
om dröjsmålet med nedslaktningen föranletts av omständigheter över vilka
djurägaren icke råder. Djurägare må förfoga över kött av nedslaktat djur i
den man det ej strider mot eljest meddelade bestämmelser.
2 mom. Tillhör nötkreatur som nedslaktas på grund av tuberkulos i
smittfarlig form besättning, som omedelbart före anslutningen till klinisk
tuberkuloskontroll stått under statlig kontroll med tuberkulin, må ersättning
som i 1 mom. sägs utgå jämväl om nedslaktningen föranletts av första kliniskbaktenologiska
undersökning efter anslutningen till den kliniska tuberkuloskontrollen.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57.
41
3 mom. Ersättning som i denna paragraf sägs utbetalas av medicinalstyrelsen.
4 mom. Det åligger veterinär vilken närvarit vid nedslaktning som avses
i denna paragraf att omedelbart därefter till medicinalstyrelsen översända
rapport enligt av styrelsen fastställt formulär.
4 kap. Statsbidrag för utrensning av tuberkulos inom mindre
nötkreatursbesättningar.
18 §.
I samband med utrensning av tuberkulos inom mindre nötkreatursbesättningar
må hushållningssällskap, som Kungl. Maj:t bestämmer, i mån av tillgång
å därtill anvisade medel bevilja statsbidrag för anskaffning av tuberkulosfria
nötkreatur under villkor som angivas i 19 och 20 §§. Statsbidrag
må ej utgå med högre belopp än etthundra kronor för varje jämlikt 19 §
nedslaktat djur eller om djuret är under ett års ålder med femtio kronor för
varje sådant djur och ej heller med mera än sammanlagt femhundra kronor
till en och samma djurägare.
19 §•
Statsbidrag som i 18 § avses må utgå under villkor
1) att samtliga tuberkulösa nötkreatur i besättningen nedslaktas;
2) att djurägaren genom egen uppfödning eller genom inköp anskaffar det
antal nya djur hushållningssällskapet bestämmer;
3) att djur som utifrån anskaffas må överlåtas under beteckningen tuberkulosfritt;
4)
att den ladugård, där nyanskaffade djur insättas, smittrenats i enlighet
med anvisningar utfärdade av medicinalstyrelsen; samt
5) att djurägaren skriftligen förbinder sig att ställa sin nötkreatursbesättning
under statlig kontroll med tuberkulin samt att, där hushållningssällskapet
så föreskriver, ansluta densamma till kontrollförening (fullständig eller
ofullständig kontroll eller kontroll genom provmjölkningsring).
20 §.
Utbetalning av statsbidrag må, där djurägaren jämlikt 19 § 2) har att anskaffa
nya djur, ej äga rum förrän sådan nyanskaffning skett; hushållningssällskapet
dock obetaget att, då nyanskaffning sker vid olika tillfällen, vid
varje tillfälle av statsbidraget utbetala den del som kan anses belöpa å antalet
då nyanskaffade djur.
21 §.
Uraktlåter djurägare, som jämlikt 20 § delvis uppburit honom tillerkänt
statsbidrag, att inom tid hushållningssällskapet må hava bestämt nyanskaffa
föreskrivet antal djur, vare han skyldig att återbära uppburet bidragsbelopp,
Bihang till riksdagens protokoll 19A1. 10 sami. Nr 57. 4
42
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 57.
där ej sällskapet med hänsyn till omständigheterna finner skäl medgiva
anstånd med nyanskaffning av ytterligare djur eller eftergiva kravet på
sådan anskaffning.
Underlåter djurägare att fullgöra vad som stadgas i 19 § 5), skall han
vara skyldig att till statsverket återbetala enligt denna kungörelse uppburna
statsbidrag. Förbehåll därom skall göras i den i 19 § 5) omförmälda förbindelsen.
Det ankommer på hushållningssällskapet att övervaka, att djurägare fullgör
sina förpliktelser enligt 19 §.
5 kap. Särskilda bestämmelser.
22 §.
Kontrollmärken som i 13 § avses skola genom medicinalstyrelsens försorg
på rekvisition kostnadsfritt tillhandahållas förrättningsman.
23 §.
De närmare föreskrifter, som äro erforderliga för tillämpning av denna kungörelse,
meddelas av medicinalstyrelsen.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1941, från och med vilken dag
kungörelserna den 20 december 1912 (nr 376) angående villkoren för erhållande
av understöd vid bemödanden till förekommande och hämmande av tuberkulos
inom mindre ladugårdsbesättningar, den 30 juni 1934 (nr 402) örn
vissa åtgärder mot tuberkulos hos nötkreatur samt den 11 oktober 1940 (nr
868) angående statsbidrag för utrensning av tuberkulos inom vissa nötkreatursbesättningar
skola upphöra att gälla; dock att bestämmelserna i 11 § kungörelsen
den 30 juni 1934 skola gälla till och med den 31 december 1941.
417865. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1941.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1941:293 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur. a1 i texten