Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående räntan å lån från egnahemslånefanden.

1941-05-27 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1941:60, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående räntan å lån från egnahemslånefanden.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 60.

Nr 60.

Ankom till riksdagens kansli den 29 maj 1941 kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående räntan

å lån från egnahemslånefanden.

(lia avd.)

I en till riksdagen den 18 april 1941 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad

proposition, nr 199, har Kungl. Maj:!, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att

dels besluta, att egnahemslån, som beviljats under budgetåret 1940/41,

ävensom dylikt lån, som beviljas under budgetåret 1941/42, skola under år

1942 förräntas efter en räntefot, bestämd till 3.6 procent för lån till jordbruksfastigheter

och 4 procent för lån till bostadsfastigheter,

dels ock medgiva, att beträffande egnahemslån, som efter ingången av år

1920 men före den 1 juli 1940 beviljats från egnahemslånefonden, den årliga

räntan å stående del av lånen må under år 1942 utgå efter 3.6 procent för

jordbrukslån och 4 procent för bostadslån.

Beträffande egnahemslån, som beviljats före den 1 juli 1940, gäller efter

år 1934 vidtagna ändringar i tidigare egnahemslåneförfattning, att räntan

före amorteringsskyldighetens inträde utgör 3.6 procent för jordbrukslån

och 4 procent för bostadslån samt därefter — då räntan å egnahemslåns

amorteringsdel ingår i en till årligen lika belopp fastställd annuitet — dels

å lånets stående del 4 procent för jordbrukslån och 4.5 procent för bostadslån

och dels å amorteringsdelen 3.6 procent för jordbrukslån och 4 procent för

bostadslån. Emellertid har enligt kungörelse den 18 juni 1937 (nr 391) räntan

å den stående delen av lån, för vilka amorteringsskyldighet inträtt, tillfälligt

för åren 1937, 1938 och 1939 nedsatts till 3.6 procent för jordbrukslån

och till 4 procent för bostadslån. Motsvarande räntenedsättning gäller

enligt kungörelse den 7 juni 1940 (nr 596) även för åren 1940 och 1941. Det

sagda innebär, att egnahemslån, som beviljats före den 1 juli 1940, i sin helhet

för närvarande förräntas efter 3.6 procent beträffande jordbrukslån och

4 procent beträffande bostadslån.

Enligt de vid 1939 års lagtima riksdag antagna grunderna för egnaliemsverksamheten

skall i fråga örn räntan å egnahemslån gälla, att jordbrukslån,

skogslån, bostadslån, lån till förstärkning av ofullständigt jordbruk samt

egnahemsstatslån, som beviljats efter den 1 juli 1940, skola förräntas efter

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 60.

7

fast vid länds beviljande bestämd räntefot, vilken fastslälles av Kungl. Maj:t

och icke må understiga medelräntan för statens upplåning mot obligationer

under de tre budgetår, som närmast föregått det, varunder lånet beviljats,

med tillägg av en fjärdedels procent. Med hänsyn till de ändrade förhållanden,

som inträffat efter 1939 års beslut rörande grunderna för egnahemslånens

förräntning, beslöt 1940 års lagtima riksdag, att sagda grunder tills

vidare icke skulle sättas i tillämpning. Vad angår egnahemslån, som beviljats

efter den 1 juli 1940, gäller sålunda enligt 25, 35, 40 och 59 §§ kungörelsen

den 7 juni 1940 (nr 589) angående den statliga egnahemsverksamheten,

att räntan skall utgå efter en räntesats, som i vederbörlig ordning fastställes

av Kungl. Maj:t. Jämlikt kungörelse samma dag (nr 595) skola

egnahemslån, som beviljas under budgetåret 1940/41, under åren 1940 och

1941 förräntas efter en räntefot, bestämd till 3.6 procent för lån till jordbruksfastigheter

och till 4 procent för lån till bostadsfastigheter. Nämnas

må, att å jordbrukslåns amorteringsdel skall enligt förstnämnda kungörelse

till och med femte kalenderåret efter det, då lånet beviljats, allenast erläggas

ränta. Därefter skall, förutom ränta, erläggas amortering enligt grunder,

som fastställas av Kungl. Maj:!. Å amorteringsdelen av s. k. skogslån

skall, förutom ränta, erläggas amortering enligt grunder, som bestämmas av

vederbörande egnahemsnämnd nied hänsyn till låntagarens möjligheter att

med tillämpning av överenskommen hushållningsplan tillgodogöra sig skogen.

I fråga om amorteringen å bostadslån gäller detsamma som örn jordbrukslån,

dock med den skillnaden att amorteringsskyldighet för bostadslån

inträder redan med fjärde kalenderåret efter det, då lånet beviljats. Eftersom

räntan för nya egnahemslån allenast fastställts provisoriskt, har

icke heller någon fast amorteringsplan kunnat bestämmas för dessa lån.

Chefen för finansdepartementet har den 17 januari 1940 jämlikt Kungl.

Maj:ts bemyndigande den 9 januari samma år tillkallat tre sakkunniga för

att inom departementet biträda med utredning av frågan om räntan å lån

från statens utlåningsfonder. Efter slutfört uppdrag lia de sakkunniga den

20 december 1940 avgivit betänkande med förslag i ämnet. Över betänkandet

har ett flertal myndigheter avgivit infordrade utlåtanden. Enligt

Kungl. Maj:ts beslut den 14 mars 1941 har det av de sakkunniga- framlagda

förslaget jämte däröver avgivna utlåtanden överlämnats till statskontoret,

som anbefallts att med beaktande av de sakkunnigas förslag till

bestämningsgrunder för en normalränta vid den statliga utlåningen verkställa

utredning angående möjligheterna av större enhetlighet i utformningen av

räntebestämmelserna för de statliga utlåningsfonderna samt inkomma med

de förslag till förenklade regler till vilka utredningen kunde föranleda.

I skrivelse den 26 februari 1941, varöver statskontoret den 4 april 1941 avgivit

infordrat utlåtande, har egnahemsstyrelsen gjort framställning rörande

räntan å lån från egnahemslånefonden. Styrelsen har härvid erinrat örn att

styrelsen i remissutlåtande över omförmälda betänkande hemställt, att det

av de sakkunniga framlagda förslaget icke måtte föranleda någon åtgärd

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 60.

från statsmakternas sida och att frågan om förräntningen av lån från de statliga

utlåningsfonderna måtte i sinom tid underkastas förnyad, mera allsidig

utredning. I avvaktan på en sådan utredning hade styrelsen stannat för att

förorda, att principerna för förräntningen av lån från egnahemslånefonden

fortfarande tills vidare bibehölles oförändrade. Emellertid hade styrelsen

uttalat som sin uppfattning, att bestämmelserna på förevarande område

icke längre borde lia provisorisk karaktär. Att så för närvarande vore

fallet vore så mycket mera olägligt, som det härigenom omöjliggjordes att

beträffande lån, som beviljades enligt 1940 års egnahemsförfattning, fastställa

amorteringsplaner för lånen. Lånesökande kunde alltså för närvarande

icke erhålla kännedom örn de framtida betalningsvillkoren för lånen.

Under åberopande av vad styrelsen sålunda anfört i sitt förenämnda remissutlåtande

har styrelsen hemställt, att åtgärder måtte vidtagas i syfte att lån

från egnahemslånefonden, som beviljats efter ingången av år 1920 eller

framdeles beviljades, bomme att förräntas efter fast räntefot, bestämd till

3.6 procent för lån, som avsåge jordbruksfastigheter, och till 4 procent för

lån, som avsåge bostadsfastigheter, varvid beträffande före den 1 juli 1940

beviljat statslån till låneförmedlare skulle såsom förutsättning för räntenedsättningen

gälla, att låneförmedlaren medgåve innehavare av egnahemslån

från ifrågakommande statslån enahanda nedsättning av räntan.

Statskontoret har yttrat i huvudsak följande.

Innan resultatet av den statskontoret anbefallda utredningen angående möjligheterna

av större enhetlighet i utformningen av räntebestämmelserna för

de statliga utlåningsfonderna föreligger, torde något definitivt beslut beträffande

räntan å lån från egnahemslånefonden ej böra fattas. Enligt kungörelserna

nr 595 och 596/1940 angående räntan å ifrågavarande lån är emellertid

räntefoten — 3.6 procent för lån till jordbruksfastigheter och 4 procent

för lån till bostadsfastigheter beviljade efter ingången av år 1920

till och med budgetåret 1940/41 — bestämd endast för åren 1940 och

1941. I avvaktan på det slutliga resultatet av omförmälda utredning, som

sannolikt ej hinner föreläggas nu pågående riksdag, torde därför räntefoten

för nyssnämnda lån böra temporärt fastställas för ytterligare ett år,

varjämte motsvarande räntefot för lån beviljade under budgetåret 1941/42

bör fastställas för år 1942. Någon ändring av nu tillämpad räntefot, 3.6 respektive

4 procent, synes därvid ej böra vidtagas.

Statskontoret får därför hemställa, att egnahemsstyrelsens framställning ej

måtte föranleda annan åtgärd än utfärdande av ovan angivna temporära föreskrifter

för räntan å lån från egnahemslånefonden att gälla under år 1942.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»Jag delar statskontorets uppfattning att spörsmålet om egnahemslånens förräntning

icke lämpligen bör slutgiltigt lösas, innan resultatet av den inom

ämbetsverket pågående utredningen angående enhetligare utformning av räntebestämmelserna

för de statliga utlåningsfonderna föreligger. Då förslag till en

definitiv reglering av förevarande räntefråga icke torde kunna framläggas

för årets riksdag, vill jag i likhet med statskontoret förorda, att bestämmelserna

rörande egnahemslåneräntan även för år 1942 givas provisorisk karaktär.

Under budgetåren 1940/41 och 1941/42 beviljade egnahemslån böra så
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 60.

9

lunda under år 1942 — utan hänsynstagande vare sig till fördelningen på

stående delar och amorteringsdelar eller till tiden för amorteringsskyldighetens

inträde — förräntas efter en räntefot av 3.6 procent för lån till jordbruksfastigheter

och 4 procent för lån till bostadsfastigheter. Vad angår

egnahemslån, som utlämnats före den 1 juli 1940, bör den för åren 1937—

1941 medgivna provisoriska nedsättningen av räntan å stående delen av lån,

för vilka amorteringsskyldighet inträtt, erhålla förlängd giltighet för år 1942.

Härvid kommer räntan å lånen i sin helhet att utgöra 3.6 procent för jordbrukslån

och 4 procent för bostadslån.»

Utskottet har ingen erinran att framställa mot departementschefens förslag,

att bestämmelserna rörande egnahemslåneräntan ånyo givas provisorisk

karaktär och må avse år 1942. De föreslagna räntesatserna, som överensstämma

med de under nuvarande provisorium gällande, tillstyrkas ävenledes.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må

1) besluta, att egnahemslån, som beviljats under budgetåret

1940/41, ävensom dylikt lån, som beviljas under budgetåret

1941/42, skola under år 1942 förräntas efter en räntefot,

bestämd till 3.6 procent för lån till jordbruksfastigheter

och 4 procent för lån till bostadsfastigheter,

2) medgiva, att beträffande egnahemslån, som efter ingången

av år 1920 men före den 1 juli 1940 beviljats från

egnahemslånefonden, den årliga räntan å stående del av lånen

må under år 1942 utgå efter 3.6 procent för jordbrukslån

och 4 procent för bostadslån.

Stockholm den 27 maj 1941.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

Närvarande: se utlåtande nr 57.

Utskottet.

Bihang till riksdagens protokoll 1951. 10 sami. Nr 59—61.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1941:295 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående räntan å lån från egnahemslånefonden. a1 i texten