Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av kronolägenheten Knopängen eller Bränninge nr 1 i Allhelgona socken av Östergötlands län.
1941-05-29 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1941:63, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av kronolägenheten Knopängen eller Bränninge nr 1 i Allhelgona socken av Östergötlands län.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 63.
9
Nr 63.
Ankom till riksdagens kansli den 29 maj 1941 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
av kronolägenheten Knopängen eller Bränninge
nr 1 i Allhelgona socken av Östergötlands län.
(2:a avd.)
I en till riksdagen den 9 april 1941 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad
proposition, nr 196, har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att kronolägenheten Knopängen eller Bränninge nr
1 i Allhelgona socken av Östergötlands län må mot en köpeskilling av 70,000
kronor försäljas till fru Betty Svensson på i huvudsak de villkor i övrigt,
som innefattas i Kungl. Maj:ts i proposition den 16 november 1940, nr 64,
punkt 3:o, för riksdagen framlagda och av riksdagen enligt skrivelse den 19
december 1940, nr 89, godkända förslag.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet, i den mån redogörelse därför
ej lämnas i det följande, hänvisa till propositionen.
I proposition till 1940 års urtima riksdag, nr 64, föreslog Kungl. Maj:t
under punkt 3:o riksdagen medgiva, att kronolägenheten Knopängen eller
Bränninge nr 1 i Allhelgona socken av Östergötlands län finge med ett saluvärde
av 70,000 kronor försäljas enligt förordningen den 6 juni 1929 (nr
176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m. med hembudsrätt
enligt 9 § i förordningen för arrendatorn Gust. Th. Samuelson,
under villkor att lägenheten försåldes i befintligt skick med tillträdesrätt
den 14 mars 1941, då det om egendomen gällande arrendekontraktet skulle
upphöra att gälla, samt under vissa närmare angivna villkor i övrigt. I propositionen
lämnades vidare uppgifter angående fastighetens beskaffenhet och
vad som tidigare förekommit i ärende!.
Riksdagen anmälde i skrivelse den 19 december 1940, nr 89, att riksdagen
bifallit ifrågavarande försäljningsförslag.
I skrivelse den 28 februari 1941 bar domänstyrelsen, med förmälan att
Samuelson avlidit den 5 januari 1941 innan några ytterligare försäljningsåtgärder
genom domänstyrelsen medliunnits, ånyo underställt frågan örn
egendomens fortsatta disposition Kungl. Maj:ts prövning. Styrelsen har därvid
meddelat, att Samuelson, vilken såsom arvingar efterlämnat en broder
10
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 63.
samt två avlidna bröders respektive fyra och fem bröstarvingar, enligt
ett vid bouppteckning efter honom företett, den 25 december 1940 upprättat
testamente förordnat, att tillgångarna i boet med angivet undantag skulle tillfalla
hans husföreståndarinna, fru Elisabeth (Betty) Svensson, att av henne
fritt nyttjas under hennes återstående livstid. Under företeende av avskrifter
av bouppteckningen och omförmälda testamente hade fru Svensson i framställning
till domänstyrelsen den 14 februari 1941 anhållit, att genom styrelsens
försorg måtte vidtagas åtgärder, varigenom hon tillerkändes rätt att
förvärva ifrågavarande fastighet under enahanda villkor, som enligt förenämnda
proposition och riksdagsskrivelse fastställts för Samuelson. Fru
Svensson hade därvid framhållit, att hon innehaft anställning såsom husföreståndarinna
hos Samuelson sedan år 1906, att hon haft stora personliga
uppoffringar och utlägg för egendomen samt att enda möjligheten för henne
att för framtiden kunna i någon mån erhålla gottgörelse härför vöre att hon
i vederbörlig ordning tillerkändes rätt att under enahanda villkor, som gällt
för Samuelson, med äganderätt förvärva egendomen.
Domänstyrelsen har med anledning av fru Svenssons framställning meddelat,
att dödsboet efter Samuelson enligt bouppteckningen upptager tillgångar
med 3,659 kronor 35 öre -—• däri icke inräknat ett inom linjen uppfört
belopp av 3,100 kronor, vilket såsom lån av fru Svensson överlämnats
till den avlidne för att av honom disponeras för förvärv av egendomen —
samt skulder med 35,950 kronor 87 öre, däribland en innestående lönefordran
å cirka 15,000 kronor för fru Svensson; boet hade avträtts till förvaltning
av boutredningsman, och enligt uppgift av denne, advokaten A. Andersson,
Motala, hade arvingarna efter Samuelson godkänt det till förmån för
fru Svensson upprättade testamentet. Vidare har domänstyrelsen meddelat,
att vederbörande domänintendent i yttrande i ärendet anfört, att, därest det
av Samuelson för fru Svensson utfärdade testamentariska förordnandet och
omständigheterna i övrigt ansåges motivera ett överflyttande å fru Svensson
av den Samuelson tillerkända hembudsrätten vid kronoegendomens försäljning,
han för sin del ej hade något att erinra däremot.
Härjämte har domänstyrelsen anfört, att arbetsledaren å gården Gunnar
Lewander hos styrelsen anhållit att få övertaga den Samuelson tillerkända
förköpsrätten till kronoegendomen eller, därest detta icke kunde medgivas,
att egendomen måtte utbjudas till försäljning å auktion. Enligt uppgift av
Lewander — vilken anställts å gården sedan Saumelson 1936 drabbats av en
svår hjärtsjukdom, som försatte honom ur stånd att själv handhava egendomens
skötsel — hade Samuelson å honom genom en den 21 januari och
den 1 mars 1938 träffad överenskommelse överlåtit arrenderätten till egendomen
för tiden från och med den 14 mars 1938 till löpande arrendeperiods
utgång den 14 mars 1943. Enligt överenskommelsen skulle Lewander under
angivna tid övertaga skötseln av egendomen med rätt att uppbära alla inkomster
av densamma. Alla yttre levande och döda inventarier skulle efter
värdering lösas av Lewander. Denne skulle å andra sidan erlägga avtalad
arrendeavgift för egendomen, ansvara för å densamma belöpande skatter
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 63.
11
och onera samt till Samuelson dels erlägga ett belopp av 166 kronor för
månad och dels utlämna två liter sötmjölk om dagen samt 60 kilogram fläsk
om året.
För egen del har domänstyrelsen anfört i huvudsak följande.
Redan innan styrelsen i skrivelse den 21 september 1940 underställde
Kungl. Maj:ts prövning förslag till försäljning av ifrågavarande fastighet till
arrendatorn Samuelson, hade till styrelsens kännedom kommit, att Samuelson
skulle ha träffat avtal med Lewander örn överlåtelse till denne av arrenderätten
till fastigheten. Sedan befullmäktigat ombud för Lewander anmält
förhållandet för styrelsen, hade styrelsen sökt genom vederbörande införskaffa
ytterligare utredning i saken. Några säkra uppgifter hade emellertid
icke kunnat erhållas — själv hade Samuelson varit av den uppfattningen,
att överenskommelsen mellan honom och Lewander allenast utgjorde ett
tjänsteavtal — och sedan Lewanders ombud återkallat anmälan, hade styrelsen
enligt beslut den 21 september 1940 förklarat densamma icke föranleda
någon styrelsens åtgärd. Lewander hade nu uppgivit, att han ej bemyndigat
sitt ombud att återkalla omförmälda anmälan och att enligt hans
mening den med Samuelson träffade överenskommelsen vore giltig. Då Samuelson
emellertid icke utan styrelsens medgivande ägt överlåta arrenderätten
å annan person, måste nämnda överlåtelse vara utan rättslig verkan;
för övrigt hade den enligt 2 kap. 36 § nyttjanderättslagen kunnat medföra
arrenderättens förlust för arrendatorn.
Då uppgift stöde mot uppgift i denna sak och full klarhet icke kunnat
vinnas, ansåge styrelsen lämpligt, att egendomen utbjödes till försäljning å
offentlig auktion till den högstbjudande. Därvid bleve såväl fru Svensson
som Lewander i tillfälle att inkomma med köpeanbud å egendomen. Saluvärdet
vid utbud borde upptagas till det av uppskattningsnämnden beräknade
utan det vid föreslagna försäljningen till Samuelson upptagna avdraget
å 7,416 kronor 40 öre, eller i avrundat tal 77,500 kronor. Enligt uppgift
av domänintendenten vore de arrendatorn tillhöriga husen å egendomen
icke av det värde för egendomen eller av sådan beskaffenhet, att de borde
göras till föremål för inlösen.
Sedermera har fru Betty Svensson i en till Kungl. Maj:t ställd skrift gjort
framställning i syfte att kronoegendomen måtte försäljas med hembudsrätt
för henne. I framställningen har anförts i huvudsak följande.
Fru Svensson hade sedan den 2 mars 1906 haft anställning såsom husföreståndarinna
hos Samuelson. Hela tiden Samuelson innehaft egendomen hade
hon deltagit i skötseln av denna ej blott såsom husmor och värdinna utan i
lika hög grad som Samuelsons kompanjon. Sedan Samuelsons ekonomi under
efterkrigsåren försämrats, hade hon icke utfått lön utan i stället fått
hjälpa Samuelson med egna medel. Då det blivit aktuellt att Samuelson skulle
få köpa Bränninge, hade hon sagt upp den inteckning hon hade kvar i
sin fädernegård för alt hjälpa Samuelson med köpet; det vöre detta belopp,
som förts inom linjen bland tillgångarna i bouppteckningen. Att hon undan
för undan satt in alla sina egna tillgångar i gården, hade skett med lanke på
alt den av henne och Samuelson gemensamt skötta egendomen skulle kunna
lämna henne levebröd till döddagar. Under sådana omständigheter vore det
rättvist alt Betty Svensson erhölle hembudsrätt lill fastigheten och rätt att
förvärva densamma på samma villkor i övrigt, som gällt för Samuelson.
Örn att överenskommelsen mellan Samuelson och Lewander varit eli tjänsteavtal
hade båda parterna varit fullt underkunniga vid avtalets träffande,
12
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 63.
och sedan detta framhållits för Lewander, hade han också återkallat den anmälan
till domänstyrelsen, som av honom gjorts med bestridande av detta
faktum. Lewanders ombud hade bekräftat, att återkallelsen av anmälan skett
efter samråd med Lewander och på dennes uppdrag.
Även om det kunde synas som örn Betty Svensson liksom varje annan
kunde vid offentlig auktion söka förvärva fastigheten, räckte hennes ekonomiska
möjligheter ej till mera än täckande av de utgifter, som vore förenade
med ett förvärv på de för Samuelson uppställda villkoren; varje om än obetydligt
överpris skulle omöjliggöra förvärvet.
I ärendet har föredragande departementschefen, statsrådet Bergquist anfört
följande:
»Enligt min mening tala starka billighetsskäl för alt Betty Svensson beredes
möjlighet att förvärva ifrågavarande fastighet på i huvudsak samma
villkor, vilka tidigare fastställts för fastighetens tilltänkta försäljning till numera
avlidne arrendatorn Gust. Th. Samuelson. Jag vill därför förorda, att
Kungl. Majit av riksdagen utverkar bemyndigande att försälja fastigheten
till Betty Svensson på dylika villkor.»
Efter förevarande propositions avlåtande till riksdagen har Lewander i en
lill Kungl. Majit ingiven skrift, vilken överlämnats till utskottet, anhållit att
ifrågavarande kronolägenhet måtte få försäljas å offentlig auktion och förklarat
sig beredd att därvid »gå med på» en köpeskilling av minst 100,000
kronor.
I övrigt anföres i skriften i huvudsak följande:
Enligt överenskommelser av den 21 januari och den 1 mars 1938 hade Samuelson
överlåtit skötseln av kronoegendomen under fem år från den 1 mars
1938 å Lewander på i överenskommelserna närmare angivna villkor. Våren
1940 hölls vederbörlig värdering för försäljning av fastigheten i fråga. Någon
vecka efter värderingen blev Lewander av Samuelson upplyst om att
Samuelson hade köpt egendomen. På grund av de föreliggande omständigheterna
ville emellertid Samuelson giva Lewander företräde att köpa fastigheten
av honom med tillträde den 14 mars 1941. Därvid skulle Lewander
äga tillgodoräkna sig samma villkor, som Samuelson hade köpt fastigheten
på, dock med sådana tillägg, att Lewander ej kunde reflektera på något köp.
Sålunda skulle liksom i överenskommelsen den 21 januari 1938 Lewander
till Samuelson leverera 60 kilogram fläsk per år och 2 liter mjölk per dag.
Vidare skulle undantagas huvudbyggnaden jämte flygel och trädgård, även
liksom i överenskommelsen av den 21 januari 1938. Därjämte skulle Lewander,
så länge Samuelson och hans hushållerska vore i livet, till Samuelson
kontant i varje månad utgiva 400 kronor eller sålunda 4,800 kronor
per år. Därest Samuelson eller dennes hushållerska avlede, skulle alla naturaförmåner
upphöra, men Lewander skulle till den efterlevande utgiva 300
kronor per månad under den efterlevandes återstående livstid.
Då Lewander förmenade, att han i varje fall gentemot Samuelson ägde
åberopa överenskommelsen av den 21 januari 1938, erbjöds Lewander att av
Samuelson arrendera fastigheten. 1 arrende skulle erläggas kontant 7,000
kronor per år jämte de i överenskommelsen av den 21 januari 1938 angivna
naturaförmånerna. Ej heller dessa villkor, som skulle gälla från den 14 mars
1941, ansåg sig Lewander emellertid kunna godtaga.
Då överenskommelsen av den 21 januari 1938 träffades, upplyste Samuelson,
att vederbörande domänintendent ingenting hade att erinra emot den
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 63.
13
samma. Vidare meddelade Samuelson, att optionsrätten vid ett nytt arrendekontrakt
med kronan skulle tillkomma Lewander, enär Samuelson vore oförmögen
att längre sköta fastigheten.
överenskommelserna av den 21 januari och den 1 mars 1938 vore att betrakta
såsom avtal, varigenom Samuelson överlåtit arrendet å Lewander.
Härigenom måste han ävenledes ha förbrukat sin rätt att erhålla optionsrätt
till fastigheten, och han hade lovat vid underhandlingarna angående ovannämnda
överenskommelser, att Lewander skulle erhålla optionsrätten efter
nuvarande arrendeperiods slut. Att under sådana förhållanden tillerkänna
Betty Svensson optionsrätt vore enligt Lewanders förmenande oriktigt. Denna
fråga vore av stor ekonomisk betydelse för Lewander, då Lewander vid övertagandet
av arrendet å fastigheten till högt pris av Samuelson inlöst alla döda
och levande inventarier samt i övrigt inträttat sig för att bruka fastigheten
under lång tid framåt.
Det vore även att märka, att det pris å 70,000 kronor, vartill Betty Svensson
fått företräde att köpa fastigheten, vore synnerligen lågt. För egen del vore
Lewander beredd att å offentlig auktion gå med på en köpeskilling av minst
100,000 kronor.
Sedermera har Betty Svensson i en till jordbruksutskottet ingiven skrift
anhållit, att utskottet måtte föreslå riksdagen medgiva att ifrågavarande
fastighet finge försäljas till henne på villkor, som bestämts för Samuelson,
eventuellt med något mindre tillägg.
I en till Kungl. Maj:t ingiven skrift, som överlämnats till utskottet, har
slutligen förenämnde advokaten A. Andersson, Motala, i egenskap av boutredningsman
i dödsboet efter Samuelson anhållit, att Kungl. Majit måtte taga
under övervägande, i vad mån dödsboet kunde ha möjlighet att få hembudsrätt
vid försäljning av fastigheten.
Med hänsyn till vad som förekommit i ärendet kan utskottet icke tillstyrka,
att ifrågavarande fastighet försäljes på sätt föreslagits i föreliggande proposition.
Därest försäljning av fastigheten anses böra komma till stånd, vill
utskottet förorda försäljning på offentlig auktion eller efter anbud till den
högstbjudande och på de villkor i övrigt, som Kungl. Majit må bestämma.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen i anledning av förevarande proposition må
medgiva, att kronolägenheten Knopängen eller Bränninge nr
1 i Allhelgona socken av Östergötlands län må försäljas genom
utbud å offentlig auktion eller under hand och på de
villkor, som av Kungl. Majit bestämmas.
Slockholm den 29 maj 1941.
På jordbruksutskottets vägnar:
Utskottet.
L. TJÄLLGREN.
14
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 63.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Tjällgren, Gabrielsson, Alfred. Andersson, Jacob Hansson,
von Stockenström, Anderberg, friherre Beck-Friis och Svedberg; samt
från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Andersson i Tungelsta, Gustafson
i Vimmerby, Ericsson i Sörsjön, Karlsson i Munkedal, Carlström, Andersson i Surahammar
och Larsson i Karlstad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1941:298 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av kronolägenheten Knopängen eller Bränninge nr 1 i Allhelgona socken av Ö a1 i texten