Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av kronolägenheten Knopängen eller Bränninge nr 1 i Allhelgona socken av Östergötlands län.

1941-05-29 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1941:63, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av kronolägenheten Knopängen eller Bränninge nr 1 i Allhelgona socken av Östergötlands län.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 63.

9

Nr 63.

Ankom till riksdagens kansli den 29 maj 1941 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning

av kronolägenheten Knopängen eller Bränninge

nr 1 i Allhelgona socken av Östergötlands län.

(2:a avd.)

I en till riksdagen den 9 april 1941 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad

proposition, nr 196, har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att kronolägenheten Knopängen eller Bränninge nr

1 i Allhelgona socken av Östergötlands län må mot en köpeskilling av 70,000

kronor försäljas till fru Betty Svensson på i huvudsak de villkor i övrigt,

som innefattas i Kungl. Maj:ts i proposition den 16 november 1940, nr 64,

punkt 3:o, för riksdagen framlagda och av riksdagen enligt skrivelse den 19

december 1940, nr 89, godkända förslag.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet, i den mån redogörelse därför

ej lämnas i det följande, hänvisa till propositionen.

I proposition till 1940 års urtima riksdag, nr 64, föreslog Kungl. Maj:t

under punkt 3:o riksdagen medgiva, att kronolägenheten Knopängen eller

Bränninge nr 1 i Allhelgona socken av Östergötlands län finge med ett saluvärde

av 70,000 kronor försäljas enligt förordningen den 6 juni 1929 (nr

176) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m. med hembudsrätt

enligt 9 § i förordningen för arrendatorn Gust. Th. Samuelson,

under villkor att lägenheten försåldes i befintligt skick med tillträdesrätt

den 14 mars 1941, då det om egendomen gällande arrendekontraktet skulle

upphöra att gälla, samt under vissa närmare angivna villkor i övrigt. I propositionen

lämnades vidare uppgifter angående fastighetens beskaffenhet och

vad som tidigare förekommit i ärende!.

Riksdagen anmälde i skrivelse den 19 december 1940, nr 89, att riksdagen

bifallit ifrågavarande försäljningsförslag.

I skrivelse den 28 februari 1941 bar domänstyrelsen, med förmälan att

Samuelson avlidit den 5 januari 1941 innan några ytterligare försäljningsåtgärder

genom domänstyrelsen medliunnits, ånyo underställt frågan örn

egendomens fortsatta disposition Kungl. Maj:ts prövning. Styrelsen har därvid

meddelat, att Samuelson, vilken såsom arvingar efterlämnat en broder

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 63.

samt två avlidna bröders respektive fyra och fem bröstarvingar, enligt

ett vid bouppteckning efter honom företett, den 25 december 1940 upprättat

testamente förordnat, att tillgångarna i boet med angivet undantag skulle tillfalla

hans husföreståndarinna, fru Elisabeth (Betty) Svensson, att av henne

fritt nyttjas under hennes återstående livstid. Under företeende av avskrifter

av bouppteckningen och omförmälda testamente hade fru Svensson i framställning

till domänstyrelsen den 14 februari 1941 anhållit, att genom styrelsens

försorg måtte vidtagas åtgärder, varigenom hon tillerkändes rätt att

förvärva ifrågavarande fastighet under enahanda villkor, som enligt förenämnda

proposition och riksdagsskrivelse fastställts för Samuelson. Fru

Svensson hade därvid framhållit, att hon innehaft anställning såsom husföreståndarinna

hos Samuelson sedan år 1906, att hon haft stora personliga

uppoffringar och utlägg för egendomen samt att enda möjligheten för henne

att för framtiden kunna i någon mån erhålla gottgörelse härför vöre att hon

i vederbörlig ordning tillerkändes rätt att under enahanda villkor, som gällt

för Samuelson, med äganderätt förvärva egendomen.

Domänstyrelsen har med anledning av fru Svenssons framställning meddelat,

att dödsboet efter Samuelson enligt bouppteckningen upptager tillgångar

med 3,659 kronor 35 öre -—• däri icke inräknat ett inom linjen uppfört

belopp av 3,100 kronor, vilket såsom lån av fru Svensson överlämnats

till den avlidne för att av honom disponeras för förvärv av egendomen —

samt skulder med 35,950 kronor 87 öre, däribland en innestående lönefordran

å cirka 15,000 kronor för fru Svensson; boet hade avträtts till förvaltning

av boutredningsman, och enligt uppgift av denne, advokaten A. Andersson,

Motala, hade arvingarna efter Samuelson godkänt det till förmån för

fru Svensson upprättade testamentet. Vidare har domänstyrelsen meddelat,

att vederbörande domänintendent i yttrande i ärendet anfört, att, därest det

av Samuelson för fru Svensson utfärdade testamentariska förordnandet och

omständigheterna i övrigt ansåges motivera ett överflyttande å fru Svensson

av den Samuelson tillerkända hembudsrätten vid kronoegendomens försäljning,

han för sin del ej hade något att erinra däremot.

Härjämte har domänstyrelsen anfört, att arbetsledaren å gården Gunnar

Lewander hos styrelsen anhållit att få övertaga den Samuelson tillerkända

förköpsrätten till kronoegendomen eller, därest detta icke kunde medgivas,

att egendomen måtte utbjudas till försäljning å auktion. Enligt uppgift av

Lewander — vilken anställts å gården sedan Saumelson 1936 drabbats av en

svår hjärtsjukdom, som försatte honom ur stånd att själv handhava egendomens

skötsel — hade Samuelson å honom genom en den 21 januari och

den 1 mars 1938 träffad överenskommelse överlåtit arrenderätten till egendomen

för tiden från och med den 14 mars 1938 till löpande arrendeperiods

utgång den 14 mars 1943. Enligt överenskommelsen skulle Lewander under

angivna tid övertaga skötseln av egendomen med rätt att uppbära alla inkomster

av densamma. Alla yttre levande och döda inventarier skulle efter

värdering lösas av Lewander. Denne skulle å andra sidan erlägga avtalad

arrendeavgift för egendomen, ansvara för å densamma belöpande skatter

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 63.

11

och onera samt till Samuelson dels erlägga ett belopp av 166 kronor för

månad och dels utlämna två liter sötmjölk om dagen samt 60 kilogram fläsk

om året.

För egen del har domänstyrelsen anfört i huvudsak följande.

Redan innan styrelsen i skrivelse den 21 september 1940 underställde

Kungl. Maj:ts prövning förslag till försäljning av ifrågavarande fastighet till

arrendatorn Samuelson, hade till styrelsens kännedom kommit, att Samuelson

skulle ha träffat avtal med Lewander örn överlåtelse till denne av arrenderätten

till fastigheten. Sedan befullmäktigat ombud för Lewander anmält

förhållandet för styrelsen, hade styrelsen sökt genom vederbörande införskaffa

ytterligare utredning i saken. Några säkra uppgifter hade emellertid

icke kunnat erhållas — själv hade Samuelson varit av den uppfattningen,

att överenskommelsen mellan honom och Lewander allenast utgjorde ett

tjänsteavtal — och sedan Lewanders ombud återkallat anmälan, hade styrelsen

enligt beslut den 21 september 1940 förklarat densamma icke föranleda

någon styrelsens åtgärd. Lewander hade nu uppgivit, att han ej bemyndigat

sitt ombud att återkalla omförmälda anmälan och att enligt hans

mening den med Samuelson träffade överenskommelsen vore giltig. Då Samuelson

emellertid icke utan styrelsens medgivande ägt överlåta arrenderätten

å annan person, måste nämnda överlåtelse vara utan rättslig verkan;

för övrigt hade den enligt 2 kap. 36 § nyttjanderättslagen kunnat medföra

arrenderättens förlust för arrendatorn.

Då uppgift stöde mot uppgift i denna sak och full klarhet icke kunnat

vinnas, ansåge styrelsen lämpligt, att egendomen utbjödes till försäljning å

offentlig auktion till den högstbjudande. Därvid bleve såväl fru Svensson

som Lewander i tillfälle att inkomma med köpeanbud å egendomen. Saluvärdet

vid utbud borde upptagas till det av uppskattningsnämnden beräknade

utan det vid föreslagna försäljningen till Samuelson upptagna avdraget

å 7,416 kronor 40 öre, eller i avrundat tal 77,500 kronor. Enligt uppgift

av domänintendenten vore de arrendatorn tillhöriga husen å egendomen

icke av det värde för egendomen eller av sådan beskaffenhet, att de borde

göras till föremål för inlösen.

Sedermera har fru Betty Svensson i en till Kungl. Maj:t ställd skrift gjort

framställning i syfte att kronoegendomen måtte försäljas med hembudsrätt

för henne. I framställningen har anförts i huvudsak följande.

Fru Svensson hade sedan den 2 mars 1906 haft anställning såsom husföreståndarinna

hos Samuelson. Hela tiden Samuelson innehaft egendomen hade

hon deltagit i skötseln av denna ej blott såsom husmor och värdinna utan i

lika hög grad som Samuelsons kompanjon. Sedan Samuelsons ekonomi under

efterkrigsåren försämrats, hade hon icke utfått lön utan i stället fått

hjälpa Samuelson med egna medel. Då det blivit aktuellt att Samuelson skulle

få köpa Bränninge, hade hon sagt upp den inteckning hon hade kvar i

sin fädernegård för alt hjälpa Samuelson med köpet; det vöre detta belopp,

som förts inom linjen bland tillgångarna i bouppteckningen. Att hon undan

för undan satt in alla sina egna tillgångar i gården, hade skett med lanke på

alt den av henne och Samuelson gemensamt skötta egendomen skulle kunna

lämna henne levebröd till döddagar. Under sådana omständigheter vore det

rättvist alt Betty Svensson erhölle hembudsrätt lill fastigheten och rätt att

förvärva densamma på samma villkor i övrigt, som gällt för Samuelson.

Örn att överenskommelsen mellan Samuelson och Lewander varit eli tjänsteavtal

hade båda parterna varit fullt underkunniga vid avtalets träffande,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 63.

och sedan detta framhållits för Lewander, hade han också återkallat den anmälan

till domänstyrelsen, som av honom gjorts med bestridande av detta

faktum. Lewanders ombud hade bekräftat, att återkallelsen av anmälan skett

efter samråd med Lewander och på dennes uppdrag.

Även om det kunde synas som örn Betty Svensson liksom varje annan

kunde vid offentlig auktion söka förvärva fastigheten, räckte hennes ekonomiska

möjligheter ej till mera än täckande av de utgifter, som vore förenade

med ett förvärv på de för Samuelson uppställda villkoren; varje om än obetydligt

överpris skulle omöjliggöra förvärvet.

I ärendet har föredragande departementschefen, statsrådet Bergquist anfört

följande:

»Enligt min mening tala starka billighetsskäl för alt Betty Svensson beredes

möjlighet att förvärva ifrågavarande fastighet på i huvudsak samma

villkor, vilka tidigare fastställts för fastighetens tilltänkta försäljning till numera

avlidne arrendatorn Gust. Th. Samuelson. Jag vill därför förorda, att

Kungl. Majit av riksdagen utverkar bemyndigande att försälja fastigheten

till Betty Svensson på dylika villkor.»

Efter förevarande propositions avlåtande till riksdagen har Lewander i en

lill Kungl. Majit ingiven skrift, vilken överlämnats till utskottet, anhållit att

ifrågavarande kronolägenhet måtte få försäljas å offentlig auktion och förklarat

sig beredd att därvid »gå med på» en köpeskilling av minst 100,000

kronor.

I övrigt anföres i skriften i huvudsak följande:

Enligt överenskommelser av den 21 januari och den 1 mars 1938 hade Samuelson

överlåtit skötseln av kronoegendomen under fem år från den 1 mars

1938 å Lewander på i överenskommelserna närmare angivna villkor. Våren

1940 hölls vederbörlig värdering för försäljning av fastigheten i fråga. Någon

vecka efter värderingen blev Lewander av Samuelson upplyst om att

Samuelson hade köpt egendomen. På grund av de föreliggande omständigheterna

ville emellertid Samuelson giva Lewander företräde att köpa fastigheten

av honom med tillträde den 14 mars 1941. Därvid skulle Lewander

äga tillgodoräkna sig samma villkor, som Samuelson hade köpt fastigheten

på, dock med sådana tillägg, att Lewander ej kunde reflektera på något köp.

Sålunda skulle liksom i överenskommelsen den 21 januari 1938 Lewander

till Samuelson leverera 60 kilogram fläsk per år och 2 liter mjölk per dag.

Vidare skulle undantagas huvudbyggnaden jämte flygel och trädgård, även

liksom i överenskommelsen av den 21 januari 1938. Därjämte skulle Lewander,

så länge Samuelson och hans hushållerska vore i livet, till Samuelson

kontant i varje månad utgiva 400 kronor eller sålunda 4,800 kronor

per år. Därest Samuelson eller dennes hushållerska avlede, skulle alla naturaförmåner

upphöra, men Lewander skulle till den efterlevande utgiva 300

kronor per månad under den efterlevandes återstående livstid.

Då Lewander förmenade, att han i varje fall gentemot Samuelson ägde

åberopa överenskommelsen av den 21 januari 1938, erbjöds Lewander att av

Samuelson arrendera fastigheten. 1 arrende skulle erläggas kontant 7,000

kronor per år jämte de i överenskommelsen av den 21 januari 1938 angivna

naturaförmånerna. Ej heller dessa villkor, som skulle gälla från den 14 mars

1941, ansåg sig Lewander emellertid kunna godtaga.

Då överenskommelsen av den 21 januari 1938 träffades, upplyste Samuelson,

att vederbörande domänintendent ingenting hade att erinra emot den
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 63.

13

samma. Vidare meddelade Samuelson, att optionsrätten vid ett nytt arrendekontrakt

med kronan skulle tillkomma Lewander, enär Samuelson vore oförmögen

att längre sköta fastigheten.

överenskommelserna av den 21 januari och den 1 mars 1938 vore att betrakta

såsom avtal, varigenom Samuelson överlåtit arrendet å Lewander.

Härigenom måste han ävenledes ha förbrukat sin rätt att erhålla optionsrätt

till fastigheten, och han hade lovat vid underhandlingarna angående ovannämnda

överenskommelser, att Lewander skulle erhålla optionsrätten efter

nuvarande arrendeperiods slut. Att under sådana förhållanden tillerkänna

Betty Svensson optionsrätt vore enligt Lewanders förmenande oriktigt. Denna

fråga vore av stor ekonomisk betydelse för Lewander, då Lewander vid övertagandet

av arrendet å fastigheten till högt pris av Samuelson inlöst alla döda

och levande inventarier samt i övrigt inträttat sig för att bruka fastigheten

under lång tid framåt.

Det vore även att märka, att det pris å 70,000 kronor, vartill Betty Svensson

fått företräde att köpa fastigheten, vore synnerligen lågt. För egen del vore

Lewander beredd att å offentlig auktion gå med på en köpeskilling av minst

100,000 kronor.

Sedermera har Betty Svensson i en till jordbruksutskottet ingiven skrift

anhållit, att utskottet måtte föreslå riksdagen medgiva att ifrågavarande

fastighet finge försäljas till henne på villkor, som bestämts för Samuelson,

eventuellt med något mindre tillägg.

I en till Kungl. Maj:t ingiven skrift, som överlämnats till utskottet, har

slutligen förenämnde advokaten A. Andersson, Motala, i egenskap av boutredningsman

i dödsboet efter Samuelson anhållit, att Kungl. Majit måtte taga

under övervägande, i vad mån dödsboet kunde ha möjlighet att få hembudsrätt

vid försäljning av fastigheten.

Med hänsyn till vad som förekommit i ärendet kan utskottet icke tillstyrka,

att ifrågavarande fastighet försäljes på sätt föreslagits i föreliggande proposition.

Därest försäljning av fastigheten anses böra komma till stånd, vill

utskottet förorda försäljning på offentlig auktion eller efter anbud till den

högstbjudande och på de villkor i övrigt, som Kungl. Majit må bestämma.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen i anledning av förevarande proposition må

medgiva, att kronolägenheten Knopängen eller Bränninge nr

1 i Allhelgona socken av Östergötlands län må försäljas genom

utbud å offentlig auktion eller under hand och på de

villkor, som av Kungl. Majit bestämmas.

Slockholm den 29 maj 1941.

På jordbruksutskottets vägnar:

Utskottet.

L. TJÄLLGREN.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 63.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Tjällgren, Gabrielsson, Alfred. Andersson, Jacob Hansson,

von Stockenström, Anderberg, friherre Beck-Friis och Svedberg; samt

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Andersson i Tungelsta, Gustafson

i Vimmerby, Ericsson i Sörsjön, Karlsson i Munkedal, Carlström, Andersson i Surahammar

och Larsson i Karlstad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1941:298 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av kronolägenheten Knopängen eller Bränninge nr 1 i Allhelgona socken av Ö a1 i texten