Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående klassificering av kött.

1941-06-17 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1941:76, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående klassificering av kött.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.

1

Nr 76.

Ankom till riksdagens kansli den 17 juni 1941 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till förordning angående klassificering av kött.

(2:a avd.)

I en till riksdagen den 30 maj 1941 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad

proposition, nr 299, har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över folkhushållningsärenden för samma dag,

beslutat inhämta riksdagens yttrande över ett vid propositionen fogat förslag

till förordning angående klassificering av kött.1

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till propositionen.

Statens livsmedelskommission har med skrivelse den 23 maj 1941 till folkhushåilningsdepartementet

ingivit utkast till förordning angående klassificering

av kött. Vid skrivelsen voro fogade av livsmedelskommissionen under

hand inhämtade yttranden i ärendet från statsinspektören över köttkontrollen

Hj. Hansson, kooperativa förbundet, förening u. p. a., Sveriges grossistförbund,

Sveriges köpmannaförbund och Sveriges slakteriförbund, förening

u. p. a., ävensom från direktören vid Stockholms stads slakthus- och

salu hallsstyrelse I. Kårlöf samt sekreteraren i föreningen svenska städers offentliga

slakthus, veterinärdirektören vid Malmö stads offentliga slakthus E.

Osberg. Livsmedelskommissionen har vidare den 29 maj 1941 inkommit med

underhandsyttrande i ärendet från lantbruksstyrelsen.

Efter redogörelse för innehållet i de i ärendet avgivna yttrandena har departementschefen

anfört följande:

»Det rådande knapphetsläget i fråga örn kött och fläsk har medfört vissa

tendenser till oskälig prisstegring å dylika varor. I syfte att bryta dessa

tendenser har livsmedelskommissionen, med stöd av bestämmelserna i

kungörelsen den 28 mars 1941 (nr 173) angående reglering av förbrukningen

av köttvaror, såsom villkor för tillgodonjulande av slakteritillstånd

enligt nämnda kungörelse föreskrivit, att innehavare av sådant tillstånd

vid försäljning av hela, halva eller fjärdedels kroppar av storboskap eller

svin icke må överskrida vissa av kommissionen fastställda priser. Med

hänsyn till den kvalitetsskillnad, som föreligger mellan nötkött av olika

slag, hava priserna å kött av storboskap graderats efter köttets kvalitet,

därvid kommissionen i fråga örn kvalitetsklasserna följt den uppdelning,

som tillämpas av Sveriges slakleriförbund och do till detta förbund an
1

Förslaget tinnes såsom bilaga A fogat till detta utlåtande.

Bihang till riksdagens protokoll 19il. 10 sami. Nr 76—77. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.

slutna slakteriföreningarna. De av kommissionen fastställda priserna gälla

endast för sådant kött, som godkänts vid besiktning enligt lagen angående

köttbesiktning och slakthus eller enligt kungörelsen angående kontrollslakterier.

Såsom kommissionen själv framhållit är det sålunda genomförda klassificeringssystemet

behäftat med åtskilliga brister. Bestämmelserna gälla

sålunda endast för innehavare av slakteritillstånd och något skydd finnes

icke för de av kommissionen för klassificerat kött fastställda kvalitetshenämningarna;

ej heller åtnjutes särskilt skydd för de stämplar, med vilka

klassificerat kött enligt kommissionens föreskrifter skall märkas. Klassificeringen

är vidare otillfredsställande bl. a. därutinnan, att densamma får

verkställas av säljaren själv, vilket givetvis är ägnat att minska såväl tillförlitligheten

av klassificeringen som kontrollmöjligheterna. Det torde därför

få anses givet att, örn klassificering av kött även fortsättningsvis skall

förekomma, det tillämpade systemet snarast bör utbytas mot ett mera effektivt

och tillförlitligt sådant.

Frågan om behövligheten av anordningar för klassificering av kött sammanhänger

nära med prisövervakningsfrågan, i det att en tillfredsställande

prisövervakning, som tager skälig hänsyn till kvalitetsskillnaden mellan

kött av olika slag, näppeligen kan genomföras utan stöd av en under betryggande

kontroll genomförd klassificering av köttet. Då under rådande

knapphetsläge en genomförd prisövervakning å kött och fläsk enligt min

mening är ofrånkomlig, följer därav att jag i princip är beredd att förorda

sådana åtgärder, som kunna finnas behövliga för åstadkommande av en

godtagbar klassificering av köttet. Jag vill i detta sammanhang framhålla

att, även örn det sålunda är prisövervakningssynpunkter som närmast

motivera ett omedelbart genomförande av köttklassificeringen, denna klassificering

även i övrigt kan förväntas medföra gynnsamma verkningar för

slaktdjursmarknaden. Huruvida köttklassificeringen av sådana skäl bör bibehållas

jämväl efter det nu rådande krisförhållanden upphört, torde emellertid

få bliva beroende av framtida överväganden under beaktande av dåmera

vunna erfarenheter av systemets verkningar.

Vad angår utformningen av klassificeringssystemet kan jag i allt väsentligt

ansluta mig till livsmedelskommissionens förslag. Klassificeringen torde

sålunda principiellt böra avse kött av nötkreatur, häst, får och svin — därvid

under begreppen nötkreatur respektive får givetvis inräknas även kalvar

respektive lamm — samt gälla beträffande allt kött av angivet slag, som

godkänts vid besiktning enligt lagen angående köttbesiktning och slakthus

eller enligt kungörelsen angående kontrollslakterier. Klassificeringstvånget

bör hava den innebörden, att besiktigat och godkänt kött av angivet slag

icke må utlämnas från vederbörande offentliga slakthus, köttbesiktningsbyrå

eller kontrollslakteri med mindre köttet blir klassificerat av särskild

klassificerare och stämplat. Emellertid kan det, såsom livsmedelskomissionen

framhållit, befinnas lämpligt att undanlag från klassificeringstvånget

tills vidare göres med avseende å kött av kalv, får och häst, vilka köttslag

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.

3

för närvarande icke äro föremål för prisbestämmelser av förut angiven art.

Vidare torde undanlag tills vidare böra medgivas beträffande kött av djur,

som enligt slaktlicens nedslaktats för tillgodoseende av enskilt hushålls behov.

Då man av ekonomiska skäl icke lärer kunna ålägga envar köttbesiktningsbyrå

— ulan hänsyn till omfattningen av den vid byrån bedrivna

verksamheten — att anställa klassificera^, torde vidare den väsentliga inskränkningen

i klassificeringstvånget böra gälla, att beträffande vid köttbesiktningsbyrå

besiktigat kött sådant tvång skall föreligga endast därest

klassificerare är anställd vid byrån. Man torde emellertid kunna utgå från

att de byråer, vid vilka verksamheten är av sådan omfattning att den kan

bära kostnaderna för klassificeringen, komma att anställa klassificerare,

eftersom det för byråns kunder givetvis är av intresse att få köttet klassificerat

vid byrån. Kött, som besiktigats vid byrå där klassificerare icke finnes,

torde där vederbörande ägare så önskar få klassificeras och stämplas vid

annan byrå eller vid offentligt slakthus eller kontrollslakteri; skyldighet

torde emellertid icke böra föreskrivas för kontrollslakteri att för klassificering

mottaga kött av sådana djur, som icke slaktats vid slakteriet.

Kött, som icke klassificerats i angiven ordning, bör ej få förses med stämpel

av sådan beskaffenhet att förväxling lätt kan uppstå med stämpel, som

utmärker klassificerat kött; ej heller bör kött, som icke klassificerats, få åsättas

stämpel innehållande ordet »klass» eller förkortning därav. Vidare

torde böra förbjudas att sälja eller saluhålla icke klassificerat kött under

benämning, som lätt kan förväxlas med sådan benämning, som fastställts

för klassificerat kött av viss kvalitetsklass, eller som innehåller ordet »klass»

eller förkortning därav. Benämningarna »prima» respektive »sekunda»

torde dock alltjämt böra få användas för icke klassificerat kött.

Såsom av det ovan anförda framgår föreslås klassificeringstvånget skola

principiellt gälla i fråga om allt besiktigat kött. Den av Sveriges slakteriförbund

uttalade meningen att klassificeringen borde avse endast kött av

djur, som slaktats vid offentligt slakthus eller kontrollslakteri, har jag sålunda

icke ansett mig böra biträda. Ur prisövervakningssynpunkt synes det

nämligen angeläget, att besiktigat kött blir föremål för klassificering i så

vid omfattning som förhållandena medgiva. I anledning av vad kooperativa

förbundet och Sveriges köpmannaförbund anfört torde vidare i detta

sammanhang få understrykas vikten av att en klar åtskillnad göres mellan,

å en sidan, den officiella klassificeringen och dess stämplar samt, å andra

sidan, av säljare verkställd privat klassificering och därvid nyttjade stämplar

eller märken.

Uppenbarligen böra de hithörande bestämmelserna så utformas, att största

möjliga garanti herodes de enskilda köttägarna för en opartisk och sakkunnig

bedömning av kölle!. Av avgörande betydelse härvidlag äro de regler,

som skola gälla med avseende å kompetensfordringarna för och sättet för

utseende av klassificerarna. Livsmedelskommissionen har föreslagit, atl det

skall ankomma på lantbruksstyrelsen såväl att godkänna klassificerare som

alt meddela erforderliga föreskrifter angående grunderna för klassificering
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.

en m. m. Det kan synas tveksamt om dessa uppgifter böra anförtros åt lantbruksstyrelsen

eller åt livsmedelskommissionen. Med hänsyn bl. a. till den

förut antydda möjligheten att klassificeringsverksamheten kommer att fortsättas

jämväl efter det normala förhållanden åter inträtt, har jag emellertid

ansell mig böra stanna vid den av kommissionen föreslagna lösningen. Såsom

kommissionen anfört synas de personer, som för närvarande arbeta

som klassificerare vid de till slakteriförbundet anslutna slakterierna, i allmänhet

kunna godtagas som officiella klassificerare. Hinder torde icke böra

föreligga för att samme person tjänstgör som klassificerare både vid slakteri

och vid köttbesiktningsbyrå i orten. Ej heller torde hinder få anses möta att

anställning som klassificerare förenas med annan befattning, exempelvis såsom

besiktningsveterinär, vid byrån. Såsom allmän förutsättning för godkännande

som klassificerare bör gälla, att vederbörande icke är ekonomiskt

beroende av någon av slaktinrättningens trafikanter eller av konkurrent till

sådan person. Det må i detta sammanhang nämnas att, såsom kommissionen

anfört, särskilda instruktionskurser för klassificerare måhända kunna befinnas

erforderliga i syfte att vinna en såvitt möjligt likformig tillämpning

av klassificeringsreglema. Det torde emellertid få ankomma på lantbruksstyrelsen

att, därest det ifrågasatta klassificeringssystemet genomföres, framdeles

upptaga denna fråga till närmare övervägande.

Livsmedelskommissionen har framhållit, att en djurägare bör hava möjlighet

att, om han är missnöjd med verkställd klassificering, få frågan örn

klassificeringen omprövad. Kommissionen har föreslagit, att åt lantbruksstyrelsen

skulle uppdragas dels att utse ett antal personer med uppgift att

i fall av tvist verkställa omklassificering, dels ock att utfärda närmare bestämmelser

rörande sådan omklassificering. I flera av yttrandena har understrukits

betydelsen av att möjlighet till omklassificering förefinnes; enligt

dessa yttranden borde omklassificeringen lämpligen verkställas av en jury

eller nämnd, bestående av tre personer däribland en representant för köttägaren.

Även jag är av den uppfattningen, att möjlighet bör förefinnas att

vinna omprövning av verkställd klassificering. Emellertid vill jag framhålla,

att detta spörsmål nära sammanhänger med frågan om de ordinarie

klassificerarnas kompetens och de speciella instruktionskurser, som må bliva

anordnade för dem. Är klassificerarnas kompetens hög och tillämpningen

av klassificeringsbestämmelserna likformig, är behovet av särskilda omklassificeringsregler

uppenbarligen icke lika trängande. Vid sådant förhållande

synes det lämpligt, att besvärsförfarandet icke nu bindes i vissa former utan

torde det få ankomma på Konungen eller, efter Konungens bemyndigande,

på lantbruksstyrelsen att senare — och under hänsynstagande till de faktiska

förhållanden, som må komma att föreligga — utfärda föreskrifter angående

omklassificering av kött samt angående grunderna för gäldande av ersättning

för sådan omklassificering.

I flera av yttrandena har uttalats önskvärdheten av att kvalitetsklasserna

måtte fastställas till ett lägre antal än som upptagits i slakteriförbundets

klassificeringsregler. Utan att taga ställning till denna fråga vill jag anmär
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

J ordbruksutskottets utlåtande Nr 76.

5

ka, att det torde få ankomma på lantbruksstyrelsen att, efter hörande av vederbörande

organisationer, träffa avgörande härutinnan.

För täckande av de med klassificeringen och stämplingen förenade kostnaderna

torde slakthusen, köttbesiktningsbyråerna och kontrollslakterierna få

upptaga särskild avgift av köttägarna. Avgiften bör icke vara högre än som

erfordras för täckande av kostnaderna för klassificeringen och stämplingen.

Det torde böra ankomma på lantbruksstyrelsen att — efter förslag av vederbörande

slakthusstyrelse eller slakteriinnehavare eller hälsovårdsnämnd eller

annan myndighet, under vars inseende köttbesiktningen är ställd — fastställa

taxa å sådana avgifter. Taxan bör fastställas att gälla för viss tid eller tills

vidare.

De föreslagna bestämmelserna om klassificering av kött böra självfallet

icke sättas i tillämpning förrän lantbruksstyrelsen, efter hörande av vederbörande

organisationer, utarbetat erforderliga tillämpningsföreskrifter. Med

hänsyn härtill torde författningsbestämmelserna böra träda i kraft den dag

Konungen bestämmer.»

Utskottet delar departementschefens uppfattning att ett vidmakthållande i

en eller annan form av den av livsmedelskommissionen nu utövade prisövervakningen

å kött och fläsk torde vara erforderlig för att under rådande

knapphet på dessa varor förhindra oskälig prisstegring. Såsom i propositionen

framhålles torde en nödvändig förutsättning för att en dylik övervakning

skall kunna fungera på ett tillfredsställande och såvitt möjligt rättvist

sätt vara, att vederbörande kontrollerande myndigheter vid sin prissättning

kunna bygga på en under betryggande former genomförd klassificering

av kött. Vad i dylikt hänseende anföres i propositionen har vunnit

utskottets anslutning. Mot det vid propositionen fogade författningsförslaget

har utskottet icke heller något att erinra. Utskottet kan sålunda

tillstyrka, att detsamma lägges till grund för författning i ämnet.

Jämlikt förslaget skall Konungen eller, efter Konungens bemyndigande,

lantbruksstyrelsen äga meddela erforderliga tillämpningsföreskrifter till förordningen.

Utskottet vill i detta sammanhang framhålla angelägenheten av

att berörda tillämpningsföreskrifter i möjligaste mån utformas på ett sådant

sätt, att jämväl prissättningen inom detaljhandeln kan kontrolleras. Genom

vad som i propositionen föreslås rörande klassificerarnas kompetens synes

sörjt för att klassificeringen kommer att ske under betryggande former.

Såsom departementschefen anfört bör detta dock icke helt utesluta att djurägare,

som är missnöjd med verkställd klassificering, skall kunna få frågan

om klassificeringen omprövad. Vad slutligen angår frågan örn köttklassificeringens

bibehållande även efter sedan nu rådande krisförhållanden upphört,

synes nämnda fråga, såsom departementschefen framhållit, böra bliva

beroende på förnyade överväganden av statsmakterna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anmäla,

att vid granskning av det vid propositionen fogade förslaget

till förordning angående klassificering av kött riksdagen ej

funnit skäl att mot detsamma framställa någon erinran.

Stockholm den 17 juni 1941.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Tjällgren, Granath, Gabrielsson, Alfred Andersson,

Jacob Hansson, Mannerskantz, von Stockenström och Dahlström samt

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Andersson i Tungelsta, Gustafson i

Vimmerby, Carlström, Mäler, Jacobson, Andersson i Hyssna och Larsson i Karlstad.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.

7

Bilaga A.

Försl a''g

till

förordning angående klassificering av kött.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Kött av nötkreatur, häst, får eller svin, som godkänts vid besiktning enligt

lagen angående köttbesiktning och slakthus eller vid sådan besiktning,

varom i 9 § första stycket nämnda lag förmäles, skall genom försorg av

vederbörande offentliga slakthus, köttbesiktningsbyrå eller kontrollslakteri

före utlämnandet underkastas särskild bedömning för avgörande av köttets

kvalitet (klassificering) ävensom förses med stämplar, angivande den kvalitetsklass

till vilken köttet hänförts vid klassificeringen; dock att i fråga om

kött, som godkänts vid besiktning å köttbesiktningsbyrå, vad sålunda är

stadgat skall gälla endast därest sådan klassificerare, varom nedan förmäles,

finnes anställd vid byrån.

Det åligger offentligt slakthus eller sådan köttbesiktningsbyrå, vid vilken

klassificerare finnes anställd, att på begäran ombesörja klassificering och

stämpling av kött, som godkänts vid besiktning å köttbesiktningsbyrå där

klassificerare icke finnes anställd. Jämväl kontrollslakteri äger ombesörja

klassificering och stämpling av kött, varom nyss är sagt.

Klassificering skall verkställas av person, som av lantbruksstyrelsen godkänts

för ändamålet (klassificerare). Sådant godkännande må återkallas, då

skäl därtill äro.

2 §•

Klassificerat kött må ej underkastas ny klassificering i annat fall eller i

annan ordning än Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, lantbruksstyrelsen

bestämmer.

3 §.

Klassificerat kött skall stämplas av klassificeraren eller i närvaro och under

kontroll av denne.

4 §.

På lantbruksstyrelsen ankommer att meddela erforderliga föreskrifter angående

antalet kvalitetsklasser, benämningarna å dessa och grunderna för

klassificeringen ävensom angående stämplarnas utseende och sättet för

stämplingen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.

5 §■

Kött av nötkreatur, häst, får eller svin, som ej är klassificerat, må ej

försäljas eller saluhållas under benämning, som överensstämmer med av

lantbruksstyrelsen jämlikt 4 § å viss kvalitetsklass fastställd benämning

eller är av beskaffenhet att lätt kunna förväxlas med sådan benämning

eller, utan att vara av beskaffenhet som nyss är sagt, innehåller ordet

»Klass» eller förkortning av detta ord eller ordsammanställning, vari nämnda

ord ingår. Hinder skall dock ej föreligga för användande av benämningarna

»Prima» och »Sekunda».

Ej må någon i slutsedel, leveranskontrakt, räkning, följesedel, fraktsedel,

konossement eller annan sådan skriftlig handling, som upprättats i samband

med försäljning av ej klassificerat kött, använda sådan benämning å köttet,

som enligt första stycket ej må nyttjas vid försäljning eller saluhållande

av varan.

6 §•

Kött av nötkreatur, häst, får eller svin, som ej är klassificerat, må ej

förses med stämpel eller märke av sådant utseende att förväxling lätt kan

äga rum med stämpel, som enligt av lantbruksstyrelsen med stöd av 4 §

meddelade föreskrifter utmärker klassificerat kött, eller som, utan att hava

sådant utseende som nyss nämnts, innehåller ordet »Klass» eller förkortning

av detta ord eller ordsammanställning, vari nämnda ord ingår.

7 §•

För ombesörjande av klassificering och stämpling äger vederbörande

samhälle eller kommun eller innehavare av kontrollslakteri uppbära avgift

enligt taxa, som lantbruksstyrelsen fastställer. Förslag till dylik taxa avgives

för köttbesiktningsbyrå av hälsovårdsnämnden eller särskild myndighet, under

vars inseende köttbesiktningen är ställd, för offentligt slakthus av slakthusets

styrelse och för kontrollslakteri av slakteriets innehavare. Avgiften må

ej sättas högre än som kan anses erforderligt till täckande av kostnaderna

för klassificeringen och stämplingen.

8 §.

Utlämnar någon kött utan iakttagande av föreskrifterna i 1 § eller bryter

någon mot i 5 eller 6 § meddelat förbud, straffes med dagsböter eller fängelse

i högst sex månader, där ej gärningen enligt allmän lag är med straff belagd.

Gör klassificerare med uppsåt orätt vid klassificering eller stämpling,

eller åsidosätter klassificerare föreskriften i 2 § eller klassificerar och

stämplar han kött, som icke blivit godkänt vid besiktning varom i 1 § förmäles,

eller åsidosätter klassificerare honom jämlikt 3 § åliggande skyldighet att,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.

9

därest han ej själv stämplar av honom klassificerat kött, närvara vid och

kontrollera stämplingen av sådant kött,

straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Gör klassificerare ouppsåtligen men av grov vårdslöshet orätt vid klassificering

eller stämpling, straffes med dagsböter.

9 §■

Husbonde ansvarar för förseelse, varom i 8 § första stycket förmäles, som

begås av hans husfolk eller i hans tjänst antagen person, liksom vore förseelsen

begången av honom själv, såframt ej omständigheterna göra sannolikt,

att förseeelsen skett utan hans vetskap och vilja.

10 §.

Böter, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.

11 §■

Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, lantbruksstyrelsen äger

meddela de ytterligare föreskrifter, som må erfordras för tillämpning av

denna förordning, så ock meddela undantag från de i 1, 3, 5 och 6 §§ givna

bestämmelserna.

Denna förordning träder i kraft den dag Konungen bestämmer.

Bihang till riksdagens protokoll 1941■ 10 sami.

Nr 76—77.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1941:413 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående klassificering av kött. a1 i texten