Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anvisande av medel för utlämnande av krislån jämte i ämnet väckta motioner.
1941-03-06 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1941:9, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anvisande av medel för utlämnande av krislån jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 9.
1
Nr 9.
Ankom till riksdagens kansli den 6 mars 1941 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen
angående anvisande av medel för utlämnande av krislån
jämte i ämnet väckta motioner.
I en till riksdagen den 7 februari 1941 avlåten, till jordbruksutskottet
hänvisad proposition, nr 61, har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen
att till Avsättning till fonden för krislån till jordbrukare under nionde huvudtiteln
anvisa
dels å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41 ett anslag av
5,000,000 kronor;
dels ock å riksstaten för budgetåret 1941/42 ett anslag av 5,000,000 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet, i den mån redogörelse
därför ej lämnas här nedan, hänvisa till vad propositionen därom innehåller.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft följande inom
riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen
1) I: 184 av herr Andersson, Alfred, likalydande med II: 245 av herr Svensson
i Ljungskile, vari hemställts, att riksdagen vid behandling av Kungl.
Maj:ts proposition nr 61 angående krislån måtte
dels sänka lånemaximum till 1,500 respektive 3,000 kronor,
dels medgiva att bidrag eller lån utan motprestation få utlämnas i särskilt
ömmande fall,
dels ock i övrigt beakta de synpunkter, som framföras i motionerna;
2) II: 95 av herr Ericsson i Sörsjön m. fl., vari hemställts, att riksdagen
måtte besluta att å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår till
statsbidrag åt mindre bemedlade jordbrukare för inköp av stråfoder anvisa
ett reservationsanslag av 2,000,000 kronor.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionerna, hänvisas till
dessa.
Genom beslut den 8 november 1940 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för
jordbruksdepartementet att tillkalla tre utredningsmän för att verkställa utredning
rörande ackords- och stödlån för jordbrukare m. m. Med stöd av
detta bemyndigande tillkallade departementschefen samma dag såsom utredningsmän
ledamoten av riksdagens första kammare generaldirektören A. R.
Wohlin, tillika ordförande, hovrättsrådet H. E. Anderberg samt dåvarande
Bihang till riksdagens protokoll loit. 10 sami. Nr 9. 1
2
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 9.
ledamoten av riksdagens andra kammare lantbrukaren O. S. Tomegård.
Utredningsmännen, vilka antagit benämningen 1940 års utredning om jordbrukets
skuldsättning, lia med skrivelse den 16 januari 1941 överlämnat
betänkande med förslag till kungörelse om krislån till jordbrukare.
över betänkandet lia efter remiss utlåtanden avgivits av statskontoret,
lantbruksstyrelsen, egnahemsstyrelsen och statens livsmedelskommission.
Utredningens förslag.
Utredningens förslag innebär i huvudsak följande.
För att bispringa jordbrukare, som på grund av felslagen skörd råkat i
sådana svårigheter, att han är i trängande behov av ekonomiskt bistånd böra
möjligheter öppnas att erhålla lån av statsmedel på fördelaktiga villkor. Dessa
s. k. krislån böra beviljas för inköp av utsäde, gödningsämnen, fodermedel,
kreatur eller annat, som erfordras för jordbruksdriftens upprätthållande eller,
i fall sådant inköp redan skett, för betalning av överhängande gäld. Lånen
böra i regel icke få överstiga 3,000 kronor. Lån må dock kunna, då synnerliga
skäl därtill äro förhanden, beviljas intill 5,000 kronor. Lånen böra
vara räntefria och böra kunna beviljas även utan att låntagaren lämnar pant
eller borgen. Återbetalning av lånen bör kunna ske genom att förbättringsarbeten
utföras å den av låntagaren brukade fastigheten. Såsom förbättringsarbeten
till gäldande av krislån må ej godkännas andra arbeten än sådana,
vilka syfta till höjande av jordbrukets avkastningsförmåga eller förbättring
av de hygieniska förhållandena å egendomen och vilka kunna av låntagaren
utföras utan att åsamka honom utgifter för anskaffning av redskap
eller material i sådan omfattning, att syftet med lånet därigenom äventyras.
Den tid, inom vilken förbättringsarbete skall vara utfört, må ej bestämmas
längre än till dess fem år förflutit från lånets beviljande. Förbättringsarbeten
må ej föreskrivas i större omfattning än som motsvarar det beviljade lånets
belopp. Det åligger låntagare att inom tre månader efter den för förbättringsarbetets
avslutande bestämda tidpunkten avgiva skriftlig försäkran, att
arbetet blivit utfört inom föreskriven tid i överensstämmelse med godkänd
plan och kostnadsberäkning. Sådan försäkran skall vara till riktigheten bestyrkt
av egnahemsombud, jordbrukskonsulent, vandringsrättare, ordförande
i styrelsen för hushållskrets eller god man vid lantmäteriförrättning. Har
förbättringsarbete fullbordats inom utsatt tid, skall den däremot svarande delen
av länet anses återbetald. I den man länets gäldande genom förbättringsarbeten
ej medgives, skall lånet återbetalas genom amortering med en femtedel
om året med början 1942. Brister låntagaren i fullgörande av vad som
åligger honom i avseende å förbättringsarbete, skall den låntagaren medgivna
rätten att till gäldande av lånet eller del därav utföra förbättringsarbete vara
förfallen, och låntagaren har i sådant fall att omedelbart inbetala den del av
lånet, som, örn förbätringsarbete icke föreskrivits, skolat vara till betalning
förfallen.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 9.
3
Den av utredningen förordade låneverksamheten skall under egnahemsstyrelsens
tillsyn omhänderhavas av egnahemsnämnderna. Inköp som skola
ske för beviljat lånebelopp skall förmedlas av vederbörande egnahemsnämnd,
som därvid äger anlita sakkunnigt biträde av hushållningssällskapets tjänstemän.
Ansökan om krislån skall göras hos egnahemsnämnden före den 1 september
1941 och bör åtföljas av styrkta uppgifter angående skördeutfallet år
1940 å den av sökanden brukade fastigheten samt rörande de omständigheter
i övrigt, som sökanden vill åberopa. Då lån beviljas, skall tillika föreskrift
meddelas rörande lånets användning och sättet för dess utbetalande. Belopp,
som avses skola användas för inköp av utsäde, gödningsämnen, fodermedel,
kreatur m. m., skall genom egnahemsnämndens försorg utbetalas till vederbörande
leverantör. Låntagare, som önskar återbetala lånet eller del därav
genom förbättringsarbete, har att senast tre månader efter lånets beviljande
inkomma till egnahemsnämnden med arbetsförslag jämte plan och kostnadsberäkning
över arbetet. Det skall åligga egnahemsnämnd att övervaka,
att gäldenär fullgör sina skyldigheter i avseende å honom beviljat lån. Egnahemsnämnd
må uppsäga krislån till omedelbar betalning, där det befinnes,
att låntagaren genom oriktig uppgift föranlett lånets beviljande eller att han
använt lånebeloppet för annat ändamål än som avsetts, eller örn låntagaren
visar försumlighet att erlägga föreskriven amortering eller annorledes bryter
mot vad honom enligt avgiven skuldförbindelse åligger. Uppsägning må även
ske när sådana förhållanden inträffat att låntagaren med hänsyn till det
med lånet avsedda syftet uppenbarligen icke längre bör få tillgodonjuta detsamma.
Sker uppsägning av lån skall å lånet gäldas ränta efter fem procent
om året från och med uppsägningsdagen. Fråga om avskrivning av lån skall
underställas Kungl. Majit.
Utredningen har ansett att ett belopp av 10,000,000 kronor kommer att bliva
behövligt för låneverksamheten. Av detta belopp har utredningen föreslagit
att 3,000,000 kronor böra beviljas å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1940/41 och återstående 7,000,000 kronor å riksstaten för budgetåret
1941/42. Särskilt kostnadsanslag för låneverksamheten har icke ansetts
erforderligt, då det kan antagas, att verksamheten av egnahemsstyrelsen och
egnahemsnämnderna kan bedrivas inom ramen av denna organisations allmänna
omkoslnadsanslag. Särskilda kostnader för krislåneverksamheten synas
icke behöva uppkomma i annan mån än som betingas av det biträde, som enligt
vad förut anförts förutsättes komma att lämnas av personer utanför egnahemsorganisationen.
För sådana mindre betydande kostnader torde efter
Kungl. Maj:ts bestämmande det allmänna låneanslaget kunna anlitas.
Såsom framgår av vad förut anförts, avses krislånen icke skola komma
till användning för reglering i allmänhet av en nödställd jordbrukares
skulder. På vissa håll i landet, särskilt inom Gotlands län och på Öland,
torde emellertid missväxten i många fall lia orsakat ett sådant betryck, att
behov av hjälp även till sanering av skuldbördan förefinnes. Utredningen
har ansett, att för dylika fall stöde de nuvarande ackords- och hjälplånen
till buds och borde enligt utredningens mening komma till användning.
4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 9.
Framför allt den senare låneformen borde i det av missväxten orsakade,
tillfälliga krisläget få i ökad utsträckning anlitas i angivna syfte. Det borde i
anslutning härtill övervägas, i vad mån en sådan ökad användning av
ackords- och hjälplånen påkallade anvisande av ytterligare medel för ändamålet,
eventuellt redan å tilläggsstat för innevarande budgetår. Det ökade
anlitande av ackords- och hjälplånen, som sålunda förordades, betingades
av ett tillfälligt krisläge. Utredningen har emellertid understrukit att den
icke härmed velat föregripa den omprövning av frågan om jordbrukets
skuldreglering, som utredningen framdeles enligt direktiven har att företaga.
Uppenbarligen borde ej den omständigheten, att en sökande visar sig
vara i behov av en mera omfattande ekonomisk sanering, utgöra hinder
för honom att komma i åtnjutande av den nu föreslagna krislånehjälpen.
Krislån borde sålunda kunna utlämnas även om i det särskilda fallet
behov av ackords- eller hjälplån förelåge.
Yttrandena.
Det av utredningen framlagda förslaget har tillstyrkts av lantbruksstyrelsen,
egnahemsstyrelsen och statens livsmedelskommission. Statskontoret
har avstyrkt förslaget.
Departementschefens anförande.
Skördeutfallet för år 1940 var, såsom utredningen framhållit, i genomsnitt
betydligt under medelnivån för de senaste åren. Inom vissa trakter och å vissa
brukningsdelar kan skördeutfallet nära nog betecknas såsom missväxt. För att
bistå de av det dåliga skördeutfallet mest drabbade jordbrukarna ha redan
vissa statliga åtgärder vidtagits. Jag erinrar härvid örn möjligheterna att erhålla
dels statsbidrag för utrensning av tuberkulos inom nötkreatursbesättningar
och för inköp av stråfoder inom vissa delar av landet, dels ock rabatter
vid inköp av foderspannmål och utsäde. I samband med beviljande av medel
för inköp av stråfoder anvisades även ett anslag till bestridande av transportkostnaderna
för stråfoder till vissa orter. Emellertid torde, oaktat redan vidtagna
statliga hjälpåtgärder, flerstädes i landet ha uppstått svårigheter för
jordbrukarna att anskaffa de kontanta medel, som erfordras för jordbrukets
bedrivande. Även örn en stegring av priserna å jordbruksprodukter ägt rum,
har detta icke kunnat hjälpa dem, som haft litet eller intet att sälja. Man kan
således icke bortse från att den felslagna skörden medfört en avsevärd minskning
i inkomsterna från jordbruket med därav följande svårigheter att erhålla
likvida tillgångar. Skulle hjälp härutinnan icke kunna erhållas, torde
i samband med vårbrukets igångsättande uppstå betydande svårigheter att
anskaffa utsäde, gödningsämnen och andra driftsförnödenheter för jordbruket.
Likaså torde svårigheter uppkomma att betala förfallna arrendeavgifter
och annuiteter å lån. Där nedslaktning av nötkreatur i större om
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 9.
5
fattning måst ske på grund av foderbristen, torde de för kreaturen influtna
likviderna Ira medfört en tillfällig lättnad i betalningssvårigheterna, vilka
emellertid bli så mycket mera kännbara, då inköp av djur skall ske. Under
sådana förhållanden synes, därest staten icke träder hjälpande emellan,
kunna befaras en viss nedgång i jordbrukets produktion. I likhet med utredningen
och flertalet av de hörda myndigheterna anser jag med hänsyn
härtill, att ytterligare bistånd bör lämnas de jordbrukare, som drabbats av
felslagen skörd. Utredningen bär föreslagit, att detta bistånd bör lämnas
på så sätt, att möjlighet öppnas att erhålla lån av statsmedel på fördelaktiga
villkor. Utredningens förslag härutinnan kan jag biträda.
Såsom framgår av vad jag nyss antytt bör låneverksamheten avse att bispringa
jordbrukare, som på grund av felslagen skörd råkat i sådana svårigheter,
att de äro i trängande behov av ekonomiskt bistånd för att kunna
anskaffa för jordbrukets drift erforderliga förnödenheter såsom gödningsämnen,
fodermedel, utsäde eller kreatur. Därjämte torde såsom utredningen
förordat krislån böra lämnas även i fall, där sådant inköp redan skett, för
betalning av överhängande gäld. Härunder torde jämväl böra inbegripas
exempelvis skuld å oguldet arrende och förfallna annuiteter a lån. Utredningen
synes mig i sin motivering lia uppdragit något för snäva gränser för
låneverksamheten. En något friare prövning av de ändamål, vartill lån bör
kunna beviljas, torde böra stå öppen för den myndighet som handhar verksamheten.
Det bör beaktas att även om inköp av nyss berörda beskaffenhet
icke varit behövliga, svårigheter att skaffa kontanta medel för jordbrukets
drift kunna uppkomma såsom en följd av den felslagna skörden. Vid beviljande
av lån bör hänsyn även kunna tagas till att skörden under 1939 slagit
fel. Givet är, att lånehjälpen endast bör lämnas där ett verkligt behov av
hjälp föreligger. Lånen böra såsom utredningen framhållit i regel endast
medgivas i de fall då det konstaterats, att lånesökanden till följd av hög
skuldsättning och därmed förenade betalningsplikter icke är i stånd att av
egen kraft bestrida förutberörda för driftens uppehållande nödvändiga utgifter.
Lånesökanden bör ha gjort vad på honom ankommer för övervinnande
av sina ekonomiska svårigheter. Såsom egnahemsstyrelsen föreslagit
bör med jordbrukare likställas den som bedriver trädgårdsskötsel såsom självständig
näring.
Rörande maximibeloppet för lån kan jag biträda utredningens förslag.
Lån torde icke annat än i undantagsfall böra beviljas till högre belopp än
3.000 kronor. Föreligger emellertid synnerliga skäl därtill, bör lån till högst
5.000 kronor kunna medgivas. Vid beviljande av lån bör beaktas örn lånesökanden
tidigare erhållit hjälp av statsmedel i anledning av den felslagna
skörden. Därest lån för nu ifrågavarande ändamål skall bliva till hjälp för
låntagaren torde detsamma böra lämnas räntefritt. Icke heller anser jag att
säkerhet för lånen skall behöva fordras. Det klientel, som här kommer i
fråga, torde i stor utsträckning icke vara i stånd att lämna någon fullgod
säkerhet. Att uppställa krav på att säkerhet ovillkorligen skall ställas skulle
under sådana förhållanden föranleda, att ändamålet med låneverksamheten
6
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 9.
i viss mån förfelades. Emellertid bör såsom utredningen framhållit möjligheten
att avkräva lånesökanden säkerhet icke vara utesluten.
I likhet med utredningen hyser jag starka betänkligheter mot att den nu
förordade låneverksamheten anordnas i form av amorteringslån, vilket
skulle medföra en ytterligare ökning av jordbrukets skuldbörda. Utredningen
har för undvikande härav föreslagit, att man skall kunna medgiva
att betalningarna av lån ske genom förbättringsarbeten å den jordbruksfastighet,
för vars drivande lånet beviljas. Denna form för låns gäldande har
redan prövats i fråga om de under åren 1932—34 utlämnade stödlånen och
visat sig i stort sett medföra åsyftat resultat. Jag kan därför även på denna
punkt biträda utredningens förslag. Emellertid anser jag, att dylika avbetalningar
å krislån genom förbättringsarbeten böra medgivas högst intill
ett belopp av 1,000 kronor för varje låntagare. I anslutning till vad utredningen
anfört synes mest ändamålsenligt, att närmare föreskrifter icke upptagas
angående de arbeten, som skola kunna godkännas för återbetalning
av krislån. Det torde var tillräckligt, att vissa mera allmänna krav uppstälr
las, avseende att arbetet skall syfta till höjning av jordbrukets avkastningsförmåga.
I de fall, då återbetalning av krislån genom förbättringsarbete icke kan
ifrågakomma, torde såsom utredningen föreslagit amorteiäng av detsamma
böra ske. De av utredningen förordade amorteringsvillkoren synas kunna
godtagas. Den föreslagna amorteringstiden av fem år kan visserligen synas
väl kort, men med hänsyn till önskvärdheten av att ifrågavarande låneverksamhet
avvecklas så snart ske kan torde amorteringstiden knappast böra bliva
av längre varaktighet. Av samma skäl synes någon amorteringsfri tid icke
böra medgivas, utan amorteringarna torde böra taga sin början år 1942.
Amorteringen bör för varje kalenderår erläggas före årets utgång. Skulle av
särskilda orsaker behov av längre amorteringstid uppkomma, torde framdeles
en förlängning kunna ske.
Den nu ifrågavarande låneverksamheten synes lämpligen kunna handhavas
av egnahemsnämnderna under egnahemsstyrelsens tillsyn. Såsom
utredningen föreslagit bör ansvaret för verksamhetens behöriga bedrivande
vila på styrelsen såsom det ledande och kontrollerande organet, under det
att handläggningen i detalj av låneärendena samt beviljande av lån bör
ankomma på egnahemsnämnderna. Dessa böra vid denna verksamhet rådgöra
och samarbeta med hushållningssällskapens ledning och tjänstemän. Det
är av vikt att så sker, då hushållningssällskapen i viss utsträckning handha
livdjursförmedlingen i anslutning till utrensningen av tuberkulos inom kreatursbesättningar
ävensom verksamheten avseende anskaffandet av foder. I
enlighet med vad egnahemsstyrelsen i sitt yttrande framhållit bör klagan
över nämndens beslut i låneärenden kunna föras hos styrelsen. Däremot
anser jag onödigt, att låneärende, i vilket olika meningar kommit till uttryck
inom nämnden, underställes styrelsen. Ett dylikt förfarande skulle
medföra onödig omgång och försena den slutliga behandlingen av låneansökningen.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 9.
7
Mot den av utredningen föreslagna kontrollen av användningen av beviljade
lånemedel har jag intet att erinra. Det bör emellertid tillses, att kontrollen
icke verkar försenande på erforderliga anskaffningar.
I fråga örn förfarandet vid ansökan om och beviljande av lån torde vad
utredningen föreslagit i huvudsak kunna vinna tillämpning.
Såsom utredningen förordat bör krislån av egnahemsnämnd kunna uppsägas
till omedelbar betalning, där det befinnes, att låntagaren genom oriktiga
uppgifter föranlett lånets beviljande eller att lånebeloppet använts för
annat ändamål än som avsetts eller om låntagaren visar försumlighet att
erlägga föreskriven amortering eller annorledes bryter mot vad enligt skuldförbindelse
åligger honom. Uppsägning av lånet bör även få ske då sådana
förhållanden inträffat, att låntagaren med hänsyn till det med lånet avsedda
syftet uppenbarligen icke längre bör få tillgodonjuta detsamma. Uppsäges
lånet, skall gäldas ränta efter fem procent från och med uppsägningsdagen.
Det bör få ankomma på Kungl. Majit att besluta om avskrivning av
lån, där så skulle finnas påkallat.
För att underlätta överblickandet av den föreliggande frågan torde utredningens
förslag till författningsbestämmelser böra såsom bilaga fogas till
protokollet (återfinnes sist i utskottets utlåtande).
Det är uppenbarligen förenat med stora svårigheter att göra något bestämt
uttalande rörande storleken av de medel som kunna bliva behövliga
för ifrågavarande låneverksamhets bedrivande. Jag vill emellertid förorda,
att det av utredningen föreslagna beloppet av 10,000,000 kronor ställes till
förfogande. Med hänsyn till att verksamheten snarast möjligt bör komma i
gång och då ett stort behov av medel redan under innevarande budgetår
kan väntas uppkomma, torde ett belopp av 5,000,000 kronor böra anvisas
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41. Återstående 5,000,000
kronor böra anvisas å riksstaten för nästkommande budgetår. Förevarande
anslag torde böra konstrueras såsom anslag för avsättning till diversemedelsfond.
Anslaget, som synes böra uppföras såsom obetecknat anslag, bör benämnas
»Avsättning till fonden för krislån till jordbrukare». I likhet med
utredningen anser jag icke erforderligt att särskilda medel anvisas för administrationskostnaderna.
Skulle det visa sig, att arbetet med låneverksamheten
kommer att medföra behov av ökad arbetskraft eller av särskilda expenser,
vilka icke kunna täckas av ordinarie tillgängliga medel för egnahemsverksamheten,
torde Kungl. Majit böra äga anvisa erforderliga belopp
för ändamålet från de anslag, som anvisas för krislånen.
Det ogynnsamma skördeutfallet för år 1940, vilket inom vissa trakter torde
kunna betecknas som missväxt, har såsom departementschefen erinrat
redan föranlett vissa statliga åtgärder för att bistå de därav hårdast drabbade
jordbrukarna. Emellertid anser utskottet i likhet med departementschefen,
att en mera omfattande hjälpaktion bör igångsättas genom alt ställa
lån av statsmedel på fördelaktiga villkor till förfogande för de jordbrukare,
Utskottet.
8
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 9.
som på grund av felslagen skörd råkat i sådana svårigheter att de äro i trängande
behov av ekonomiskt bistånd.
De av departementschefen uppdragna riktlinjerna för den tillämnade låneverksamheten
har utskottet funnit vara i stort sett ändamålsenliga. Emellertid
dr det vissa spörsmål, som utskottet ansett sig böra något närmare ingå
på, bland annat på grund av de föreliggande motionerna.
I anledning av de likalydande motionerna I: 184 och II: 245 lia inom utskottet
framförts olika meningar örn vilka jordbrukare, som böra erhålla del
av den ifrågasatta hjälpaktionen. En viss gränsdragning med avseende på
jordbrukens storleksordning har sålunda förordats. Utskottet har emellertid
stannat för att i huvudsak ansluta sig till utredningsmännens uppfattning
i frågan. Hjälpen bör i enlighet härmed i främsta rummet avse innehavare
av mindre och medelstora jordbruk, för vilka det dåliga skörderesultatet
torde ha blivit särskilt kännbart. De större brukningsdelarna böra dock
icke i detta sammanhang lämnas obeaktade. Den avgränsning av hjälpfallen,
som i nu berörda avseende givetvis måste ske, bör grundas på prövning av
förhållandena i varje särskilt fall.
I frågan örn säkerhet för utlämnade lån har departementschefen i likhet
med utredningsmännen ansett, att ställande av säkerhet icke skall behöva
fordras, eftersom det klientel, som här ifrågakommer, i stor utsträckning
torde vara ur stånd att lämna fullgod säkerhet. Möjligheten alt avkräva lånesäkerhet
bör dock icke vara utesluten. Inom utskottet har uppställts det
kravet, att säkerhet borde avfordras i regel, varifrån undantag skulle kunna
medgivas i särskilda fall. Därigenom skulle vinnas en viss och önskvärd garanti
för att åtagna förpliktelser verkligen komme att fullgöras av låntagarna.
Utan att vilja förringa värdet av nämnda synpunkt har emellertid utskottet
ansett övervägande skäl tala för den ståndpunkt departementschefen
intagit. Denna biträdes sålunda av utskottet.
I detta sammanhang har utskottet uppmärksammat arrendatorernas ställning
och möjlighet att få del av hjälpaktionen. Uppenbarligen skulle ett
ovillkorligt krav på säkerhet försätta arrendatorerna i ett ogynnsamt läge i
förhållande till andra jordbrukare. Med avseende på låntagarnas skyldighet
att återbetala erhållna lån torde böra framhållas vikten av att denna
icke bör få hindra arrendatorerna från att tillgodogöra sig lånen i fråga. Erfarenheten
från stödlåneverksamheten och bostadsförbättringsverksamheten,
där samma spörsmål inställt sig men synes ha fått en tillfredsställande lösning,
torde härvidlag kunna giva erforderlig ledning så att icke låneverksamheten
förfelas i vad angår arrendatorernas möjlighet att anlita densamma.
Rörande maximibeloppet för lån har departementschefen biträtt utredningsmännens
förslag, att lån bör utgå med högst 3,000 kronor, dock att,
då synnerliga skäl därtill föreligga, lånebeloppet må kunna höjas till 5,000
kronor. I de förutnämnda båda motionerna har föreslagits minskning av lånemaximum
till 1,500 respektive 3,000 kronor, under motivering alt sålunda
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 9.
9
begränsat belopp skulle bättre överensstämma med småbrukarnas och småböndernas
lånebehov. Utskottet anser visserligen för sin del, med hänsyn
särskilt till önskvärdheten av att största möjliga antal nödställda jordbrukare
kunna bispringas, att i regel lån ej bör beviljas till högre belopp än som i
motionerna förutsatts. Då emellertid behjärtansvärda fall torde kunna framkomma,
där större lånebelopp kunna erfordras, finner utskottet icke tillräcklig
anledning att förorda nu ifrågasatta ändring i det framlagda förslaget.
Enligt utredningsmännens av departementschefen godtagna förslag har
låntagare, som önskar återbetala lånet eller del därav genom förbättringsarbete,
att senast tre månader efter lånets beviljande inkomma med förslag
till sådant arbete. Såsom framhållits i meranämnda motioner torde angivna
tidsfrist vara väl kort. Utskottet anser liksom motionärerna, att ifrågavarande
tidrymd bör något utsträckas.
Slutligen lia i de föreliggande motionerna framlagts olika förslag örn att
ekonomiskt stöd borde i vissa fall kunna lämnas jordbrukarna utan återbetalningsskyldighet.
I motionerna 1:184 och 11:245 har uttalats, att en del
jordbrukare icke kunna bliva verkligt hjälpta, om kravet på återbetalning
i den ena eller andra formen skall vidhållas, samt påyrkats, att bidrag eller lån
utan motprestation borde få utlämnas i särskilt ömmande fall. I den vid riksdagens
början väckta motionen II: 95 har föreslagits, att statsbidrag borde
utlämnas till mindre bemedlade jordbrukare för inköp av stråfoder samt att
för detta ändamål måtte anvisas 2,000,000 kronor. Utskottet vill icke bestrida,
att fall kunna förekomma, där vederbörande jordbrukare icke ha utsikt att
kunna fullgöra återbetalning av lån vare sig i form av förbättringsarbete eller
amortering. Påpekas må emellertid, att departementschefen utgått ifrån att
det bör få ankomma på Kungl. Maj :t att besluta om avskrivning av lån, då så
finnes påkallat. Med hänsyn jämväl till att understöd i bidragsform bör såvitt
möjligt undvikas kan utskottet icke giva sin anslutning till de förslag av
angivna art, som innefattas i motionerna. Vad vidare beträffar motionen
II: 95 torde även därmed avsedda syfte få anses ha blivit i viss mån tillgodosett
genom vad utskottet här anfört.
Då det givetvis — såsom departementschefen anfört — är av förhållandena
påkallat, att låneverksamheten snarast möjligt kommer i gång, förutsätter
utskottet, att vederbörande myndigheter utan dröjsmål vidtaga sådana
mått och steg att ansökningar örn lån kunna skyndsamt behandlas.
Kungl. Maj:ts anslagsäskande för ändamålet har icke föranlett någon utskottets
erinran.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
A. att riksdagen må till Avsättning till fonden för krislån
till jordbrukare under nionde huvudtiteln anvisa
1. å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41
ett anslag av 5,000,000 kronor;
Bihang till riksdagens protokoll 1911. 10 sami. Nr 9. 2
10
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 9.
2. å riksstaten för budgetåret 1941/42 ett anslag av
5,000,000 kronor.
B. att motionerna I: 184 och 11:245 samt 11:95 må anses
besvarade med vad utskottet ovan anfört.
Stockholm den 6 mars 1941.
På jordbruksutskottets vägnar:
L. TJÄLLGREN.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Tjällgren, Granath, Alfred Andersson, Jacob Hansson,
Mannerskantz, von Stockenström, Dahlström och Bondeson samt
från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Andersson i Tungelsta, Gustafson
i Vimmerby, Ericsson i Sörsjön, Karlsson i Munkedal, Carlström, Janson i Frändesta och
Jonsson i Fjäle.
Reservationer:
1) av herrar Alfred Andersson och Carlström, vilka ansett, att utskottets
motivering bort ha följande lydelse:
»Det ogynnsamma skördeutfallet--- —- (lika med utskottet)---
att anlita densamma.
Rörande maximibeloppet för--— (lika med utskottet)---och
småböndernas lånebehov. Även utskottet finner — med hänsyn till anslagsbeloppets
begränsning och önskvärdheten av att största möjliga antal hjälpbehövande
jordbrukare må kunna bispringas — att lånesumman bör maximeras
till 1,500 kronor, dock att, då synnerliga skäl äro för handen, lån må
kunna beviljas intill 3,000 kronor. Utskottet tillstyrker sålunda den av motionärerna
ifrågasatta ändringen i det framlagda förslaget.
Enligt utredningsmännens av---(lika med utskottet)---någon
utskottets erinran.»
2) av herr Ericsson i Sörsjön.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 9.
11
Bilaga.
1940 års utrednings om jordbrukets skuldsättning
förslag
till
kungörelse om krislån till jordbrukare.
1 §•
Jordbrukare, som på grund av felslagen skörd råkat i sådana svårigheter,
att han är i trängande behov av ekonomiskt bistånd, och som gjort vad på
honom ankommit för övervinnande av svårigheterna, må kunna erhålla lån
av statsmedel (krislån) enligt bestämmelserna i denna kungörelse.
2 §•
Låneverksamheten skall under egnahemsstyrelsens tillsyn omhänderhavas
av egnahemsnämnderna, vilka äga bevilja lån i den utsträckning medel
härtill efter framställning av egnahemsstyrelsen anvisas av Kungl. Maj:t.
3 §.
Krislån må beviljas för inköp av utsäde, gödningsämnen, fodermedel,
kreatur eller annat, som erfordras för jordbruksdriftens upprätthållande,
eller, i fall där sådant inköp redan skett, för betalning av överhängande
gäld.
Inköp, varom i första stycket sägs, förmedlas av egnahemsnämnden, som
därvid äger anlita sakkunnigt biträde av hushållningssällskapets tjänstemän.
4 §•
Krislån må beviljas även utan att låntagaren lämnar pant eller borgen.
Lån må ej överstiga tretusen kronor; dock må, när synnerliga skäl därtill
äro för handen, lån efter egnahemsstyrelsens medgivande kunna beviljas
intill femtusen kronor.
I den mån ej annat följer av stadgandet i 12 § skall å krislån ej erläggas
ränta.
5 §•
Under de villkor och i den ordning, varom i 9—11 §§ förmäles, må krislån
kunna anses helt eller delvis guldet genom att förbättringsarbete utförts
å den av låntagaren brukade fastigheten.
I den mån lånets gäldande medelst förbättringsarbete ej medgives, skall
12
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 9.
lånet återbetalas genom amortering med en femtedel om året med början
år 1942. Amortering skall för varje kalenderår erläggas före årets utgång.
6 §.
Ansökan örn krislån skall göras hos egnahemsnämnden före den 1 september
1941 och bör åtföljas av styrkta uppgifter angående skördeutfallet
år 1940 å den av sökanden brukade fastigheten samt rörande de omständigheter
i övrigt, som sökanden vill åberopa.
V §•
Då lån beviljas, skall tillika föreskrift meddelas rörande lånets användning
och sättet för dess utbetalande. Belopp, som avses skola användas för
inköp av utsäde, gödningsämnen, fodermedel, kreatur m. m., skall genom
egnahemsnämndens försorg utbetalas till vederbörande leverantör.
Egnahemsnämndens beslut rörande låneansökning skall ofördröjligen tillställas
sökanden.
8 §.
Sedan lån av egnahemsnämnd beviljats må lånet, mot förskrivning å beloppet,
genom egnahemsnämndens försorg utbetalas till låntagaren eller
till annan, som i beslutet må hava anvisats.
9 §.
Låntagare, som önskar återbetala lånet eller del därav genom förbättringsarbete,
har att senast tre månader efter lånets beviljande inkomma till
egnahemsnämnden med arbetsförslag jämte plan och kostnadsberäkning
över arbetet.
Såsom förbättringsarbete till gäldande av krislån må ej godkännas andra
arbeten än sådana, vilka syfta till höjande av jordbrukets avkastningsförmåga
eller förbättring av de hygieniska förhållandena å egendomen och
vilka kunna av låntagaren utföras utan att åsamka honom utgifter för anskaffning
av redskap eller material i sådan omfattning, att syftet med lånet
därigenom komme att äventyras.
Den tid, inom vilken förbättringsarbete skall vara utfört, må ej bestämmas
längre än till dess fem år förflutit från lånets beviljande. Förbättringsarbete
må ej föreskrivas i större omfattning än som motsvarar det beviljade
lånets belopp.
10 §.
Läntagare, som erhållit rätt att till gäldande av lånet helt eller delvis utföra
förbättringsarbete, må likväl ej åtnjuta befrielse från gäldande av
amortering, med mindre det genom intyg av trovärdig person visas att av
föreskrivet förbättringsarbete för varje år minst så stor del blivit utförd,
som svarar mot amorteringsbeloppet.
13
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 9.
11 §•
Det åligger låntagare att inom tre månader efter den för förbättringsarbetets
avslutande bestämda tidpunkten avgiva skriftlig försäkran, att arbetet
blivit utfört inom föreskriven tid i överensstämmelse med godkänd
plan och kostnadsberäkning. Sådan försäkran skall vara till riktigheten bestyrkt
av egnahemsombud, jordbrukskonsulent, vandringsrättare, ordförande
i styrelse för hushållskrets eller god man vid lantmäteriförrättning.
Har förbättringsarbete fullbordats inom utsatt tid, skall den däremot
svarande delen av lånet anses återbetald; ägande låntagaren för sådant fall
återbekomma vad han på grund av stadgandet i 10 § må hava erlagt såsom
amortering.
Brister låntagare i fullgörande av vad honom enligt första stycket åligger,
skall den låntagaren medgivna rätten att till gäldande av lånet eller del därav
utföra förbättringsarbete vara förfallen, i följd varav låntagaren har att
omedelbart inbetala den del av lånet, som, om förbättringsarbete icke föreskrivits,
skolat vara till betalning förfallen.
12 §.
Det åligger egnahemsnämnd att övervaka, att gäldenär fullgör sina skyldigheter
i avseende å honom beviljat lån.
Egnahemsnämnd må uppsäga krislån till omedelbar betalning, där det befinnes,
att låntagaren genom oriktig uppgift föranlett lånets beviljande eller
att han använt lånebeloppet för annat ändamål än som avsetts, eller om
låntagaren visar försumlighet att erlägga föreskriven amortering eller annorledes
bryter mot vad honom enligt avgiven skuldförbindelse åligger, så
ock eljest när sådana förhållanden inträffat att låntagaren med hänsyn
till det med lånet avsedda syftet uppenbarligen icke längre bör få tillgodonjuta
lånet.
Sker uppsägning av lån skall, ändå att ränta eljest ej skolat utgå, å lånet
gäldas ränta efter fem procent om året från och med uppsägningsdagen.
13 §.
Uppkommer fråga om avskrivning av fordran på grund av utlämnat lån,
skall ärendet underställas Kungl. Maj:t.
Denna kungörelse träder i kraft den
1941.
Bihang till riksdagens protokoll 19il. 10 sami. Nr 9.
3
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1941:88 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition angående anvisande av medel för utlämnande av krislån. s. 1 i texten