Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12

1941-05-16 · 22 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 19 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1941:12, Konstitutionsutskottets memorial Nr 12

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

1

Nr 12.

Ankom till riksdagens kansli den 16 maj 1941 kl. 4 e. m.

Konstitutionsutskottets memorial angående granskning av de i

statsrådet förda protokoll.

Till konstitutionsutskottet hava på därom hos vederbörande gjord framställning

blivit överlämnade de under tiden från och med den 10 januari

1940 till och med den 9 januari 1941 i statsrådet förda protokoll, nämligen

över

justitiedepartementsärenden från och med den 12 januari 1940 till och

med den 3 januari 1941;

justitieärenden från och med den 12 januari 1940 till och med den 30 december

1940;

utrikesdepartementsärenden från och med den 12 januari 1940 till och med

den 3 januari 1941;

försvarsärenden från och med den 12 januari 1940 till och med den 3 januari

1941;

socialärenden från och med den 12 januari 1940 till och med den 3 januari

1941;

kommunikationsårenden från och med den 12 januari 1940 till och med

den 3 januari 1941;

finansärenden från och med den 12 januari 1940 till och med den 3 januari

1941;

ecklesiastikärenden från och med den 12 januari 1940 till och med den 3

januari 1941;

jordbruksärenden från och med den 12 januari 1940 till och med den 3

januari 1941;

handelsårenden från och med den 12 januari 1940 till och med den 3 januari

1941; samt

folkhushållningsärenden från och med den 12 januari 1940 till och med

den 3 januari 1941.

Därjämte hava på därom särskilt gjorda framställningar till utskottet överlämnats
dels

utdrag av det över justitiedepartementsärenden den 7 mars 1941 förda

protokoll, i vad det avser ärendet nr 163 angående konfiskation av vissa

skrifter,

dels utdrag av det över justitiedepartementsärenden den 21 mars 1941 förda

protokoll i vad det avser ärendet nr 167 angående konfiskation av viss

skrift,

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 5 sami. 2 avd. Nr 12.

2

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

dels utdrag av det över finansärenden den 14 mars 1941 förda protokoll,

i vad det avser ärendet nr 4 angående undantag beträffande vissa varor från

skatteplikt enligt förordningen om allmän omsättningsskatt,

dels protokollet över jordbruksärenden den 31 januari 1941, i vad det avser

ärendet nr 31 angående avskrivning av ett från Västerbottens lappfond

beviljat lån för inköp av livrenar,

dels protokollet över jordbruksärenden den 14 februari 1941, i vad det

avser ärendet nr 92 angående statens tecknande av aktier i Aktiebolaget Träkolsbriketter

m. m.,

dels protokollet över handelsärenden den 17 januari 1941, i vad det avser

ärendet nr 5 angående visst utförseltillstånd,

dels ock protokollet över handelsärenden den 18 april 1941, i vad det avser

ärendet nr 4 angående visst utförseltillstånd.

A.

Vid den granskning av omförmälda protokoll och protokollsutdrag, som

i överensstämmelse med grundlagens föreskrift av utskottet företagits, har

anledning icke förekommit att mot någon ledamot av statsrådet tillämpa

§ 106 regeringsformen, vilket utskottet får för riksdagen

anmäla.

B.

Vid granskningen av statsrådsprotokollen har utskottet däremot funnit

nedan i denna avdelning omförmälda ärende jämlikt § 107 regeringsformen

föranleda anmärkning.

(Protokoll över finansärenden den 14 mars 1941.)

På föredragning och hemställan av chefen för finansdepartementet, statsrådet

Wigforss, utfärdade Kungl. Majit den 14 mars 1941 kungörelse om undantag

beträffande vissa varor från skatteplikt enligt förordningen den 13

december 1940 (nr 1000) örn allmän omsättningsskatt.

Kungörelsen, som utkom från trycket den 19 mars 1941 och skulle träda i

kraft den 1 april 1941, är av följande lydelse:

»Kungl. Majit har, med stöd av 2 § 3 mom. förordningen den 13 december

1940 om allmän omsättningsskatt, funnit gott förordna, att allmän omsättningsskatt

icke skall utgå vid försäljning eller uttag från rörelse av

medel för betning av utsäde, s. k. A. I. V.-vätska avsedd för konservering

av foder, bakteriekulturer till växter samt saltsten och hösalt;

kalciumkarbid;

takpapp och annan impregnerad byggnadspapp, tjära och tjärolja av alla

slag, asfalt, bitumenmattor, isoleringsmattor, reveteringsmattor och reveteringsväv.

»

I det i kungörelsen åberopade 3 mom. i 2 § förordningen örn allmän omsättningsskatt

stadgas, att »Kungl. Majit äger förordna örn ytterligare undan
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

3

tag från skatteplikt beträffande särskilda varor eller varugrupper». Till stöd

för denna bestämmelse hade föredragande departementschefen i det till propositionen

(nr 3) till 1940 års urtima riksdag med förslag till förordning om

allmän omsättningsskatt fogade utdraget -av statsrådsprotokollet framhållit,

att han ansåge ett dylikt stadgande icke gärna kunna undvaras i en lagstiftning

sådan som den förevarande, vars verkningar vore lika vittgående som

svåröverskådliga. I anledning härav samt av en inom riksdagen väckt

motion med yrkande om att förevarande bestämmelse skulle utgå ur förordningen,

framhöll första särskilda utskottet i sitt av riksdagen godkända

utlåtande (nr 10) över propositionen, vartill hänvisades i riksdagens skrivelse

(nr 79) i ämnet, att av departementschefens åberopade uttalande »drar utskottet

den slutsatsen, att ifrågavarande bemyndigande är avsett att begagnas

endast för sådana nu oförutsedda fall, då alldeles särskilt starka skäl

tala därför och då omständigheterna icke medgiva frågans hänskjutande till

riksdagen. Under förutsättning, att bemyndigandet erhåller denna snäva uttolkning,

anser utskottet stadgandet kunna och böra kvarstå.»

Utan att ingå i bedömande av frågan, om de båda övriga förutsättningarna

i detta vederbörande utskotts av riksdagen godkända uttalande voro förhanden

vid utfärdandet av förevarande kungörelse, nödgas utskottet konstatera,

att den tredje förutsättningen, nämligen att omständigheterna icke medgiva

frågans hänskjutande till riksdagen, uppenbarligen icke förelåg. Författningen

utfärdades nämligen den 14 mars 1941, alltså vid en tidpunkt då

riksdagen var samlad. Kungörelsen har för övrigt av vederbörande icke ens

ansetts vara av brådskande natur, vilket följer såväl därav, att de till grund

för densamma liggande framställningarna och! remissyttrandena avgåvos

under tiden 9 januari—12 februari 1941, som därav att den först trädde i

kraft mera än två veckor efter utfärdandet. Då den förevarande kungörelsen

sålunda såväl kunnat som bort underställas riksdagen, har utskottet funnit

sig ej kunna undgå att besluta anmärkning mot föredragande departementschefen,

statsrådet Wigforss, vilket utskottet får för riksdagen

anmäla.

Närvarande: Herrar Andersson i Ovanmyra, Holmström, Källman, Per Andersson, Herlitz,

Fredrik Ström, John Gustavson, Karl August Johanson*, Härdin, Albertsson*,

Elmgren*, Lindmark*, Andersson i Igelboda*, Nilsson i Göteborg*,

Arnemark, Spängberg och Larsson i Julita*, fru Björck och herr von Friesen*.

* Ej närvarande vid justeringen.

C.

Vid granskningen av statsrådsprotokollen har utskottet uppmärksammat

nedan omförmälda förhållande, som utskottet, utan att i anledning därav

besluta anmärkning enligt § 107 regeringsformen mot ledamot av statsrådet,

ansett sig böra bringa till riksdagens kännedom.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

I lagen den 1 juni 1894 angående tiden för allmänna författningars trädande

i kraft stadgas, att i Svensk författningssamling införd lag eller annan

allmän författning, i vilken icke blivit utsatt viss tid, varifrån den kommer

att gälla, eller av vars lydelse icke framgår, att den genast efter utfärdandet

länder till efterrättelse, skall träda i kraft fyra veckor efter den dag,

då lagen eller författningen, enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit.

Vidare innehåller 4 § i kungörelsen den 4 januari 1928 angående

Svensk författningssamling en bestämmelse örn att författning bör, där ej

särskilda omständigheter till annat föranleda, från trycket utkomma å sådan

tid, att den kan vara vederbörande myndigheter tillhanda, innan författningen

träder i kraft.

En av konstitutionsutskottet vid föregående års lagtima riksdag företagen

granskning av de under år 1939 i Svensk författningssamling införda författningarna

gav bl. a. vid handen, att av de av Kungl. Maj:t under året utfärdade

författningarna endast omkring en fjärdedel trätt i kraft fyra veckor

eller senare från kungörandet. I de allra flesta fall hade däremot bestämts,

antingen att författningen skulle träda i kraft å viss dag, innan fyra veckor

förflutit från kungörandet, eller också att ikraftträdandet skulle äga rum

omedelbart, genast efter utfärdandet eller dagen efter den då författningen

enligt därå meddelad uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Vidare märktes ett betydande antal fall, i vilka författningarna antingen

i sin helhet eller i vissa delar skulle lända till efterrättelse från ett

datum före kungörandet.

Nämnda förhållande föranledde konstitutionsutskottet att i sitt dechargebetänkande

(nr 17) till föregående års lagtima riksdag uttala följande: »Vid

bedömandet av nu anförda uppgifter har utskottet icke förbisett, att ett särskilt

snabbt ikraftträdande eller en föreskrift om retroaktiv tillämpning understundom

påkallats av tungt vägande skäl. Den senare tidens omfattande

krislagstiftning ger i detta avseende åtskilliga exempel. I andra fall kan den

korta fristen eller bestämmelsen om retroaktivitet anses försvarlig av särskilda

anledningar, såsom att författningen väsentligen vänder sig till en jämförelsevis

trängre krets, att den icke berör enskildas rätt eller i varje fall icke

länder till inskränkning däri o. s. v. Likväl kvarstår ett betydande antal fall,

där de principer, som ligga till grund för de inledningsvis omförmälda författningsbestämmelserna,

icke tillbörligen iakttagits. Vid sådant förhållande

och som författningarnas utsändande tager en viss tid i anspråk, har utskottet

velat understryka önskvärdheten av att, där ej synnerliga skäl till annat

föranleda, författningarna vederbörligen kungöras i god tid före ikraftträdandet.

»

En av utskottet företagen granskning av de under år 1940 i Svensk författningssamling

införda författningarna ådagalägger, att utskottets nyss

åberopade uttalande icke lett till efterföljd. Sålunda trädde av de av Kungl.

Maj :t föregående år efter dechargebetänkandets framläggande utfärdade 680

författningarna (under hela året något över 1,000) endast omkring 100 (under

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

5

hela året 140) i kraft fyra veckor eller mera efter kungörandet. I de allra

flesta fall bestämdes däremot, antingen att författningarna skulle träda i

kraft viss dag inom fyra veckor från kungörandet eller också att ikraftträdandet

skulle äga rum »omedelbart», »genast efter utfärdandet» eller dagen

efter den, då författningen »enligt därå meddelad uppgift från trycket

utkommit i Svensk författningssamling». I något över 100 fall (under hela

året 115) fastställdes en frist på 8—27 dagar och i omkring 120 fall (under

hela året 170) en frist på 2—7 dagar. I bortåt 300 fall (under hela året

500) skulle ikraftträdandet ske omedelbart eller dagen efter kungörandet.

Slutligen skulle närmare 70 författningar (under hela året 90) lända till

efterrättelse från ett datum före kungörandet. Även om, såsom konstitutionsutskottet

föregående år framhöll, ett snabbt ikraftträdande eller en retroaktiv

tillämpning av en författning någon gång kan påkallas av tungt

vägande skäl, visa emellertid de anförda siffrorna, att de principer, som

ligga till grund för de inledningsvis omnämnda författningsbestämmelserna,

icke tillbörligen iakttagits. Utskottet finner sig därför föranlåtet att ånyo understryka

betydelsen av att författningar, där ej synnerliga skäl till annat

föranleda, vederbörligen kungöras i god tid före ikraftträdandet, vilket utskottet

får för riksdagen

omförmäla.

Närvarande: Herrar Hallén, Andersson i Ovanmyra, Holmström, Per Andersson, Herlitz,

Fredrik Ström, John Gustavson, Karl August Johanson*, Anders Andersson*,

Hårdin, Albertsson*, Sven Hansson, Lindmark*, Andersso>n i Igelboda*,

Nordström, Mosesson*, Arnemark, Norén*, Spängberg och Gustafsson i

Bogla.

* Ej närvarande vid justeringen.

Stockholm den 16 maj 1941.

På konstitutionsutskottets vägnar:

HARALD HALLÉN.

Närvarande: Herrar Hallén, Andersson i Ovanmyra, Oscar Gottfrid Karlsson, Holmström,

Källman, Per Andersson, Herlitz, Fredrik Ström, John Gustavson, Härdin,

Sven Hansson, Bäckström, Nordström, Arnemark, Hällgren, Spängberg, Nilsson

i Norrlångträsk, Hoppe, Kgling och Gustafsson i Bogla.

Ej närvarande vid justeringen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

Reservationer:

A. Vid särskilda punkter i utskottets memorial.

I.

Vid punkten B av herr Andersson i Igelboda, som ansett att utskottet icke

bort göra ifrågavarande anmärkning.

B. Reservationsvis framställda yrkanden.

a) Anmärkningsyrkanden enligt § 107 regeringsformen.

II.

(Protokoll över justitiedepartementsärenden.)

av herr Fredrik Ström, som anfört följande:

»Då enligt min mening ett flertal konfiskeringar utan rättegång av tryckta

skrifter varit stridande mot grundlagen och i övrigt till skada för landet har

jag ansett att anmärkning enligt § 107 regeringsformen bort av utskottet

göras mot de för åtgärderna ansvariga statsråden.»

III.

av herr k redrik Ström, som ansett, att utskottet bort besluta anmärkning

jämlikt regeringsformen § 107 mot regeringens medlemmar under granskningsåret

i anledning av såväl den bristande klarheten i som den sena

tidpunkten för vissa uttalanden gjorda av regeringen eller dess medlemmar

eller av regeringen omedelbart underställda organ i offentliga kommunikéer

eller annorledes.

IV.

av herr Mosesson, som med instämmande av herrar Hallén, Källman,

John Björck, Fredrik Ström och Spångberg samt fru Björck anfört följande:

»I en den 3 maj 1940 dagtecknad, till ''försvarsministern’ ställd skrift framförde

ett antal värnpliktiga följande klagomål:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. •

''Undertecknade värnpliktiga, inkallade till förstärkt försvarsberedskap för

tjänstgöring å Kustflottans depå i Hårsfjärden, få härmed bringa till Försvarsministerns

kännedom följande.

Den 30 april blevo vi underrättade om, att Chefen för Kustflottan beordrat

oss att arbeta 1 maj precis som på en vanlig vardag. Den 1 maj kl. 7 på

morgonen gingo vi som vanligt till våra arbeten. Efter c:a 2 timmars arbete

blevo vi kallade till uppställning, varefter vakthavande officeren uppläste

följande order från Chefen för kustflottan:

»När Svenska folket i dag demonstrerar sin eniga vilja till försvar av landel,

visar Kfl. genom att bedriva övningar samma vilja i handling. Detta

skall uppläsas 1 maj vid övningarnas början.»

Sedan detta upplästs, fingo vi återgå till våra resp. arbeten, som bestodo

i rengöring, snickeriarbeten, mönjemålning, reparationsarbeten o. s. v. På

eftermiddagen beordrades vi till beklädnadsvård. Vi vilja framhålla, att vi

icke sysselsattes med övningar till försvar av landet.

Vi, som äro vana vid att fira 1 maj som folkets dag, vår egen dag, kunna

ej frigöra oss från den känslan, att vi utsatts för en oerhörd skymf samtidigt

som vår regerings föreskrifter blivit föremål för ett uppenbart trots.

Vi få härmed vördsamt anhålla, att en undersökning av det inträffade

måtte komma till stånd för vidtagande av åtgärder, så att en upprepning för

framtiden icke sker.’

Skriften, som inkom till försvarsdepartementet den 9 maj 1940, infördes i

departementschefens diarium.

Chefen för försvarsdepartementet anmodade genom remiss den 16 maj

1940 chefen för marinen att avgiva yttrande i ärendet. Chefen för marinen

lät i anledning härav höra chefen för kustflottan, som anförde:

''Innevarande års 1. maj firande hade på grund av det tillspetsade internationella

läget fått karaktären av en manifestation från alla lojala partier inom

svenska folket att stå eniga inför uppgiften att värna örn fosterlandets frihet.

Kustflottan deltog i denna folkyttring genom att bedriva övningar för stridsberedskapens

höjande, en åtgärd, som var så mycket mera nödvändig, som

den gångna stränga vintern medfört en avsevärd nedgång i denna. Med hänsyn

till den utrikespolitiska situationen ansåg jag varje dag, under vilken övningar

kunde utföras, såsom absolut erforderlig för att sätta kustflottan i stridsdugligt

skick. På grund av dessa förhållanden utfärdade jag i klagoskriften

omförmäld order samt anbefallde övningar den 1 maj enligt kflo H.Ö: 18/40.

Vad beträffar arbetena i land å Hårsfjärdens depå, där klagandena förmodligen

tjänstgöra, voro dessa inställda med undantag för de målarbeten,

som betingades av övningsprogrammets skjutövningar. Ombord utfördes de

obligatoriska rengöringsarbetena på fm., under det att em. var anslagen till

beklädnadsvård.

Det synes mig icke vara nödvändigt bemöta klagandenas uppfattning, att de

på grund av övningarna »utsattes för en oerhörd skymf». Motiven lör min

order örn dessa voro desamma, som förestavat regering och folk att å årets

1. maj giva ett uttryck åt viljan och behovet att stärka försvaret.’

opaginerad Kontrollera mot PDF

° Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

Chefen för marinen, som åberopade vad chefen för kustflottan framhållit,

tilläde därutöver:

''Visserligen kunna rengöring och beklädnadsvård icke betraktas som övningar

av den art, som åsyftas i chefens för kustflottan order, men då, som

i detta fall, övriga i kustflottan ingående förband gingo till sjöss och bedrevo

övningar utan att få tillfälle till någon ledighet, skulle det icke varit tilltalande

att samtidigt medgiva en sådan förmån åt personalen vid Hårsfjärdens depå.’

Å akten finnes följande anteckning:

''Skall, enligt Statsrådet Skölds beslut i beredning 14/6 1940, ej föranleda

åtgärd. M. O. skriftligen underrättad härom 2% 1940. Westin.’ (Genom vanlig

s. k. byråskrivelse.)

(Vid akten finnes fogad en den 31 maj 1940 dagtecknad framställning av

chefen för kustflottan, vari denne hemställer, att chefen för marinen ville

införskaffa uppgift å ifrågavarande klagandes nummer och namn, enär klagomålen

ingivits på sätt — direkt till statsrådet — som står i uppenbar strid

mot av chefen för kustflottan med stöd av chefens för marinen skrivelse i

ämnet utfärdad order. Uppgiften skulle möjliggöra vederbörandes bestraffning

för orderbrott.

Chefen för marinen anhåller hos chefen för försvarsdepartementet ''örn

åtgärd’. Å framställningen finnes antecknat: ''Skall enligt Statsrådet Skölds

beslut i beredning 14/6 1940 ej föranleda åtgärd. Westin.’)

I anledning av chefens för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, underlåtenhet

att inför Konungen föredraga ovannämnda klagomål från vissa värnpliktiga

hava vi inom utskottet yrkat anmärkning mot nämnda statsrådsledamot.

»

Y.

(Protokoll över jordbruksärenden.)

av herrar Hallén, Herlitz, John Björck, Sylwan, Nolin, Nilsson i Norrlångträsk,

Hoppe och Sefve, som ansett, att utskottet bort anföra följande:

»Den 22 maj 1940 ingav bergsingenjören Ernst Rothelius, Stockholm, till

jordbruksdepartementet en ansökan av följande innehåll:

Hos Eders Kungl. Maj:t får undertecknad för ett under bildning varande

bolag göra nedanstående framställning, som därest densamma vinner nådigt

bifall och realiseras torde kunna bidraga till en praktisk lösning av ett högst

aktuellt problem, nämligen tillverkning av träkolsbriketter för gengasdrift

av bilar.

Metoden i fråga beskrives i bilagda exposé (Bil. 1).

Specifikation å kostnaderna för en anläggning, avsedd för framställning

av 5,000 ton träkolsbriketter per år vid Igelsta, Östertälje, bifogas (Bil. 2).

Kontrakt på hela denna kvantitet erhålles omedelbart med Kungl. Arméförvaltningens

Intendenturdepartement, som påyrkar, att leveransen skall börja

snarast möjligt.

För att kunna uppföra anläggningen och sätta den i drift erfordras ett

kapital av kronor 500,000:— och anhåller undertecknad, att Kungl. Maj:t

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

9

täcktes bevilja dels ett statsbidrag å kronor 100,000:—• och dels ett lån å kronor

200,000:—. Resterande medel kronor 200,000:— kunna då anskaffas

genom bankföretag, under förutsättning att som säkerhet ställas bottenförlagsinteckningar

i anläggningen till samma belopp. Vid sådant förhållande

anhålles, att såsom säkerhet för statslånet godtagas förlagsinteckningar liggande

mellan 200,000:— och 400,000:— kronor.’

I skrivelse den 30 maj 1940 till jordbruksdepartementet anförde Aktiebolaget

Igelsta Trävaruaktiebolag:

’Vi bekräfta härmed, att vi på av Eder framställd begäran äro villiga lämna

Bergsingenjör E. Rothelius förlängd option till den 1 juli 1940, gällande

ifrågasatt vidare förhyrande av Igelsta Kolgård. Särskilt avtal av den 15/2 40

bestämmer tiden till den 1 juni 1940, som härigenom förlänges med ytterligare

en månad. Detta vårt medgivande gäller under förutsättning att vi

få fortsätta eller Rothelius övertager de mindre leveranser och försäljningar

av träkol, som för närvarande äro i gång.

Ävenså önska vi att priset på ribbved regleras så, att detsamma bättre

överensstämmer med gällande notering på ribbkol.’

Den 31 maj 1940 avgav statens industrikommission remissutlåtande i ärendet,

varvid bl. a. anfördes följande:

''Kommissionen, som tagit del av de försöksresultat, som erhållits vid bussdrift

med ifrågavarande briketter vid Stockholms spårvägar, har funnit, att

briketterna utgöra ett utmärkt bränsle för koleldade gasgeneratorer. Då försörjningen

med bilkol visat sig vara en under nuvarande förhållanden svårlöst

fråga, finner kommissionen det vara synnerligen önskvärt, att den planerade

tillverkningen av träkolsbriketter kommer till stånd. Anläggningens

produktion under det första året är avsedd att disponeras av Kungl, arméförvaltningen,

varjämte statens järnvägar och Stockholms spårvägar anmält

sig som köpare av de kvantiteter, som arméförvaltningen eventuellt icke behöver

taga i anspråk. Det synes därför vara ett statsintresse, att den vid

Igelsta ångsåg påbörjade anläggningen utan dröjsmål fullbordas.

Årsproduktionen skulle komma att uppgå till 5,000 ton, och det med köparna

avtalade försäljningspriset till 250 kronor per ton, medan framställningskostnaden

beräknats till 176 kronor per ton. Tillverkningen skulle alltså

enligt förslagsställarens kalkyler giva ett överskott första året av omkring

375,000 kronor. Med hänsyn härtill synes statsbidrag utan återbetalningsskyldighet

ej böra ifrågakomma.

Med stöd av det anförda får kommissionen i underdånighet tillstyrka att,

i den mån anläggningarna vid Igelsta fullbordas, statsmedel ställas till bolagets

förfogande intill ett belopp av tvåhundratusen kronor i form av lån

mot säkerhet med bästa rätt i förlagsinteckningar.’

Den 7 juni 1940 beslöt Kungl. Maj:t på föredragning av departementschefen,

statsrådet Pehrsson-Bramstorp, tilldela Rothelius dels statsbidrag å 100,000

kronor och dels statslån å likaledes 100,000 kronor under villkor att statsunderstöden

omedelbart överfördes på ett på föranstaltande av Rothelius bildat

aktiebolag med ändamål att tillverka och försälja träkol samt enligt den

så kallade licalitmetoden framställa träkolsbriketter och bedriva annan därmed

sammanhängande verksamhet.

För understödens tillgodonjutande föreskrev Kungl. Maj:t bl. a. att under

den tid bolaget åtnjöte statsunderstöd halva antalet ledamöter och supple
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

anter i styrelsen för bolaget skulle vara utsedda av statsrådet och chefen för

jordbruksdepartementet, som jämväl skulle utse en av de sålunda utsedda

ordinarie ledamöterna att vara styrelsens ordförande. Statslånet finge utanordnas,

sedan bolaget till säkerhet för lånet till statskontoret avlämnat dels

förlagsinteckningar i bolagets lösa egendom liggande mellan 200,000—300,000

kronor, dels ock vederbörlig skuldförbindelse innefattande jämväl åtaganden

i enlighet med vissa i Kungl. Maj:ts beslut givna bestämmelser. Under tiden

bolaget åtnjöte statsunderstöd skulle av bolagets produktion av träkolsbriketter

intill två tredjedelar hembjudås statsverket. Därest enighet om prissättningen

icke kunde ernås mellan bolaget oell vederbörande uppköpande

statsmyndighet, skulle frågan underställas Kungl. Maj :ts prövning och avgörande.

Av köpeskillingen för av statsverket inköpta briketter skulle viss av

Kungl. Maj:t efter förslag av bolagets styrelse fastställd procent gå i avräkning

å det bolaget tilldelade statsbidraget.

I till jordbruksdepartementet ingiven ansökan den 27 september 1940 anhöll

aktiebolaget Träkolsbriketter örn ytterligare statsunderstöd till belopp

av 150,000 kronor, varav hälften såsom bidrag med återbetalningsskyldighet

och hälften som lån mot förlagsinteckningar i bolagets lösa egendom liggande

mellan 300,000—400,000 kronor. För understödens tillgodonjutande

föreslog bolaget i tillämplig omfattning enahanda villkor och bestämmelser,

sorn de i Kungl. Maj:ts förberörda brev den 7 juni 1940 angivna, dock med

visst undantag.

Beträffande bolagets ovan nämnda avtal med arméförvaltningens infendenturdepartement

märkes bl. a. följande.

I avtalet elen 23 maj 1940 hade preliminär uppgörelse träffats om brikettleveranser

till ett fast pris av 250 kronor per ton. Tillverkningskostnaden

hade samtidigt angivits till 176 kronor per ton. I en ny kalkyl, daterad den

17 juni 1940, kom bolaget till en tillverkningskostnad å 232 kronor. I denna

till ver kningskalkyl vidtogs sedermera en ytterligare höjning, och försäljningspriset

kom upp till 340 kronor per ton.

Mellan bolaget och arméförvaltningens intendenturdepartement avslöts därefter

ett den 7 och 15 augusti 1940 daterat leveransavtal baserat på ett glidande

försäljningspris utgörande 34 öre per kg. briketter vid ett ribbvedspris

å 10 kronor per lin3 vid fabrik.

Jämlikt Kungl. Maj:ts cirkulärskrivelse den 12 juli 1940 med viss föreskrift

i fråga om upphandling och arbeten för statens behov överlämnades

detta avtal den 17 augusti 1940 till försvarsdepartementet samt remitterades

därefter till industrikommissionens prisbyrå. I till Kungl. Maj :t i försvarsdepartementet

den 20 september 1940 avgivet yttrande fann sig prisbyrån ej

kunna tillstyrka godkännande av leveranskontraktet i dess föreliggande skick.

Den 2 november 1940 blev ärendet av försvarsdepartementet för förnyat

utlåtande återremitterat till intendenturdepartementet, varefter nya förhandlingar

upptogos med bolaget. I skrivelse den 13 s. m. till chefen för jordbruksdepartementet

förklarade sig bolaget berett att sänka brikettpriset till

30 öre per kg. vid ett dagspris å ribbved i allmänna marknaden å 8 kronor

per lm3. Till detta medgivande fogade bolaget emellertid följande förbehåll.

»Då denna prissättning innebär en sänkning under det pris, som bolagets styrelse

ansett nödigt med hänsyn till bolagets ekonomiska trygghet, får A.B.

Träkolsbriketter, likaledes åberopande förda förhandlingar, förbehålla sig,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

11

att, därest bolaget genom denna prissänkning får svårigheter beträffande sin

likviditet eller eljest i ekonomiskt hänseende, svenska staten bereder bolaget

behövliga lättnader i fråga örn erläggande av ränta eller amortering på bolagets

lån hos svenska staten eller eventuellt ställer nödigt kapital till förfogande.

» Sedan avtal den 4 december träffats mellan chefen för jordbruksdepartementet

och bolaget om ytterligare statsunderstöd i form av aktieteckning

och statsbidrag avlät bolaget den 10 s. m. ny skxävelse i prisfrågan till

chefen för jordbruksdepartementet av följande lydelse. »Vid medgivandet örn

sänkning av brikettpriset till 30 öre var bolaget nödsakat fästa vissa villkor

om lättnad och eventuell hjälp i ekonomiskt avseende från statens sida, eftersom

prissänkningen innebär en minskning i de av bolagets styrelse såsom

nödiga ansedda inkomsterna för bolaget. Sedan nu svenska staten enligt preliminärt

avtal blir ägare till aktiemajoriteten 2/3 av bolagets aktier samt då

under allra sista tiden behovet av säkerhetsmarginal för bolaget i ekonomiskt

avseende ytterligare accentuerats får A.B. Träkolsbriketter föreslå att det preliminärt

överenskomna priset 34 öre fastställes.»

I anledning av återremissen den 2 november överlämnade arméförvaltningens

intendenturdepartement den 8 december 1940 dessa skrivelser till chefen

för försvarsdepartementet utan eget utlåtande i övrigt. Enligt uppgift från

intendenturdepartementet har därefter för dess vidkommande intet i ärendet

förekommit.

Den 4 december 1940 upprättades följande förslag till avtal mellan staten

och de dåvarande aktieägarna i bolaget, i avtalet kallade ''initiativtagarna’.

’§ 1-

Aktiekapitalet i A. B. Träkolsbriketter skall ändras sålunda, att aktiekapitalet

utökas genom att staten tecknar för 100,000:— kronor aktier till parikurs.

Aktiekapitalet skall alltså utgöra 150,000:— kronor.

Staten lämnar bolaget ytterligare understöd av 50,000: — kronor att utbetalas

på samma villkor, som gälla för i kungliga brevet av den 7 juni 1940 omförmälda

statsbidraget å 100,000 kronor, dock att statsbidraget å 50,000: —

kronor skall av bolaget börja amorteras på i punkt 10 i nämnda kungliga

brev föreskrivet sätt, först sedan statsbidraget å 100,000:— kronor till fullo

återbetalts.

§ 2.

Herrar Åslund och Nilsson gemensamt skola på bolagets tillverkning erhålla

en royalty av 0.3 öre per kg tillverkade briketter i åtta år från fabrikationens

igångsättande, vilken royalty dock i varje fall skall utgå intill dess bolaget

fabricerat sammanlagt 40,000 ton, dock icke för fabrikation över 40,000

ton, även om denna siffra nåtts före utgången av åttaårsperioden.

Svenska staten skall äga rätt att före den 1 januari 1942 av initiativtagarna

övertaga nom. 50,000:-— kronor aktier i bolaget till parikurs.

§ 3.

Intill dess royaltyn till fullo betalts skall följande gälla: Bolagets styrelse

består av sex ledamöter, varav tre, däribland ordföranden, utses av statsrådet

och chefen för jordbruksdepartementet och tre av initiativtagarna. Initiativtagarna

utse en revisor i bolaget och Svenska staten en revisor.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

§ 5.

Initiativtagarna förbinda sig en för alla och alla för en till följande:

b) Initiativtagarna skola på allt sätt bidraga till anskaffande av maskiner,

underhandlingar med utländska fabriker samt med ingenjör Tetmaier

eller annan utländsk expert, varmed de kunna hava förbindelser, samt överhuvud

taget göra allt vad på dem ankommer för att bolagets fabrikation skall

komma till stånd och fungera tillfredsställande. Härvid gäller den av direktör

Åslund lämnade utfästelsen jämväl för A. B. Matadorverken, som innehar

ensamförsäljningen för Sverige såväl för firman Carl Gasch, Cliodau,

som tillverkar brikettpressar, som firman Ignis-Huttenbau-Aktien-Gesellschaft,

Teplitz-Schönau, som tillverkar destillationsugnar.

c) Herrar Åslund, Nilsson och Rothelius bekräfta en för alla och alla för

en de utfästelser, som de lämnat i handling av den 22 oktober 1940 och som

lyder sålunda:

''Undertecknade bekräfta härmed

dels att den eventuella ersättning, som kan utgå till herrar H. Bergström,

Edvard Brehmer dier ingenjör Ernst Nordström för att A. B. Träkolsbriketter

skall kunna få använda sig av »licalit»-metoden, skall av oss en för alla

och alla för en helt betalas utan något krav mot A. B. Träkolsbriketter,

och dels att vi garantera att A. B. Träkolsbriketter utan hinder av »Licalit»,

Internationale Holzkohlen-Brikettierungs-Holding A. G., eller annan, kan och

far använda »licaIit»-meloden och -namnet vid sin fabrikation och försäljning.

Stockholm den 22 oktober 1940.

Richard Nilsson.

^ C. Åslund. Ernst Rothelius.

Den 6 december 1940 beslöt Kungl. Maj:t på föredragning av departementschefen,

statsrådet Pehrsson-Bramstorp, avlåta proposition (nr 82) till

riksdagen angående statens tecknande av aktier i Aktiebolaget Träkolsbriketter.

I propositionen redogjordes för det av Kungl. Maj.t den 7 juni 1940

avgjorda ärendet samt gavs en resumé av ovannämnda avtalsförslag.

Departementschefen anförde:

»I nuvarande krissituation är det uppenbarligen av största betydelse att

möjligheterna att inom landet framställa bränslen, som kunna ersätta bensin,

omsorgsfullt tillvaratagas. De briketter, som skola tillverkas av här ifrågavarande

bolag, äro avsedda för detta ändamål. Innan Kungl. Maj:t beviljade

de förut omnämnda understöden till bolaget å tillhopa 200,000 kronor inhämtades

yttrande i ärendet från statens industrikommission. I sitt yttrande

anförde kommissionen att denna, som tagit del av de försöksresultat, som erhållits

vid bussdrift med ifrågavarande briketter vid Stockholms spårvägar,

hade funnit att briketterna utgjorde ett utmärkt bränsle för koleldade gasgeneratorer

samt alt kommissionen funne det synnerligen önskvärt att den

planerade tillverkningen komme till stånd. Enligt kommissionens uppfattning

vore det ett statsintresse att den påbörjade anläggningen utan dröjsmål

fullbordades. Såsom framgår av vad bolaget anfört är det emellertid

för att verksamheten skall kunna igångsättas erforderligt alt statsmakterna

tillskjuta ytterligare kapital. Enligt bolagets uppgift erfordras ett belopp av

150,000 kronor, vilket bolaget hemställt skulle tilldelas bolaget dels såsom

bidrag och dels såsom lån. Vid övervägande av bolagets framställning har jag

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

13

kommit till den uppfattningen att statsintressena i föreliggande fall bäst tillgodoses,

därest statens bistånd till bolaget får den formen, att staten ingår

såsom delägare i bolaget genom tecknande av aktier i detsamma. Det är

nämligen önskvärt, att staten i de fall, där den inträder såsom riskbärare,

också tillförsäkras rätt till viss andel i uppkommande vinst. Staten skulle

vidare få större möjligheter att kontrollera bolagets verksamhet samt utöva

det inflytande över densamma som må påkallas av statens intresse såsom

långivare och avnämare av bolagets produktion. Ett belopp av 100,000 kronor

torde böra insättas i bolaget av staten genom aktieteckning. De närmare

villkoren för aktieteckningen torde få bestämmas av Kungl. Majit. Återstoden

av bolagets behov av kapital torde kunna täckas genom att bolaget erhåller

ytterligare bidrag eller lån. Denna fråga torde jag framdeles få underställa

Kungl. Majits prövning. För teckning av aktier torde erforderligt belopp

böra utgå från det å riksstaten för innevarande budgetår uppförda reservationsanslaget

till Åtgärder för ökad användning av inhemskt motorbränsle

m. m. Det tecknade beloppet torde få bokföras å fonden för statens aktier

såsom helt avskrivet.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva

att för teckning av aktier i Aktiebolaget Träkolsbriketter

ett belopp av 100,000 kronor må tagas i anspråk från det å

riksstaten för budgetåret 1940/41 uppförda reservationsanslaget

till Åtgärder för ökad användning av inhemskt motorbränsle

m. m.»

Andra särskilda utskottet yttrar i sitt utlåtande (nr 74) bl. a.:

»Enligt utskottets mening hade det varit önskvärt, örn Kungl. Majits ifrågavarande

förslag varit utrett på ett mera uttömmande och klargörande sätt.

Utskottet har likväl icke velat motsätta sig bifall till förslaget och får alltså

hemställa,

att riksdagen må medgiva, att för teckning av aktier i Aktiebolaget

Träkolsbriketter ett belopp av 100,000 kronor må

tagas i anspråk från det å riksstaten för budgetåret 1940/41

uppförda reservationsanslaget till Åtgärder för ökad användning

av inhemskt motorbränsle m. m.»

Sex utskottsledamöter avgåvo följande reservation:

»Den i förevarande proposition förebragta utredningen synes icke utskottet

vara så uttömmande och klargörande, att utskottet funnit sig kunna på

grundval av densamma tillstyrka bifall till Kungl. Majits ifrågavarande förslag.

Under den korta tid, som stått utskottet till buds, har utskottet icke

heller haft möjlighet att inhämta de kompletterande uppgifter, som synts utskottet

önskvärda för frågans bedömande. Med hänsyn härtill finner utskottet

sig böra hemställa,

att riksdagen må avslå Kungl. Majits ifrågavarande proposition.

»

En utskottsledamot avgav blank reservation.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

Departementschefen yttrade i riksdagsdebatten bl. a.:

’Då vederbörande ansökte om ett bidrag på 300,000 kronor i avsikt att

bilda ett bolag för att sätta i gång den verksamhet, som omnämndes i ansökan,

remitterades ärendet till industrikommissionen. Industrikommissionen,

som synade det hela, tillstyrkte ett belopp av 200,000 kronor, och vederbörande

tilldelades också detta belopp med villkor att Kungl. Majit skulle

få insätta vissa representanter i styrelsen. Därefter bildades bolaget. Huruvida

de naturaprestationer, som skola motsvara en viss del av aktiekapitalet,

representera det värde som angivits, kunde självfallet jordbruksdepartementet

inte undersöka, så länge bolaget icke var bildat. När industrikommissionen

avgav sitt yttrande innebar detta också, att det borde beviljas ett anslag

för denna verksamhet, därest ett bolag av berörd art bildades. Örn nu riksdagen

beslutar att staten skall ingå som aktieägare, skall alldeles självfallet

en undersökning vidtagas för att utröna, huruvida det kontant satsade beloppet

jämte de naturaprestationer, som gjorts, svara mot det uppgivna värdet.

De sakkunniga på området få bedöma riktigheten härav.’

’Då bolaget hade bildats och aktieägarna utsett styrelserepresentanter och

Kungl. Majit utsett sina representanter i styrelsen uppdrogs det åt styrelsen

att göra en utredning av hela ärendet, beträffande såväl platsen som anläggningen

i övrigt och alla erforderliga maskiner.’

Vid prövningen av bolagets framställning om ökat anslag menade vi, att

om staten i enlighet med myndigheternas tillstyrkande skulle satsa ytterligare

pengar, vöre det bättre att staten förvärvade ett större inflytande på

bolagets verksamhet. Visserligen hade staten redan bestämmanderätten inom

styrelsen, men bolagsstämman kunde ju kullkasta styrelsens beslut. Örn emellertid

staten blir aklieägare och innehar aktiemajoriteten, blir det ju möjligt

att även vid stämman tillgodose vad som ur statens synpunkt kan befinnas

önskvärt. Det har därför under tiden förts förhandlingar, huruvida företaget

skulle erhålla ett ytterligare bidrag — det gällde nu iöO.OOO kronor, medan

i våras bolaget begärde 300,000 kronor och 200,000 kronor beviljades. Av

beloppet på 150,000 kronor motiverades 50,000 kronor med de ökade kostnaderna.

Då vi som sagt kommo till den uppfattningen, att det vöre riktigare

att staten blev aktieägare, gällde det naturligtvis att förhandla med vederbörande

beträffande de villkor, varpå detta skulle genomföras. Därvidlag

gjorde sig nu, såsom brukar vara fallet, olika intressen gällande, och det

hela resulterade i den överenskommelse, som i korthet angivits.’

’Jag medger gärna att framställningen inte var så uttömmande, sorn riksdagen

kanske skulle lia önskat, men vi menade, att vi genom företagets styrelse

kunde tillhandahålla utskottet de upplysningar som utskottet ytterligare

behövde för att taga ståndpunkt till frågan. Det resultat, som vi kommo

till, är angivet i propositionen. Det är självfallet att örn riksdagen sätter

strängare villkor, får Kungl. Majit ta upp nya överläggningar med vederbörande

intressenter.’

’Det står angivet i propositionen att industrikommissionen tillstyrkt det

förut lämnade understödet. Det beviljades med återbetalningsskvldighet för

hela beloppet på 200,000 kronor i enlighet med industrikommissionens förslag.

Att icke industrikommissionen hörts beträffande frågan, huruvida staten

skall teckna aktier, beror på att jag ansett, att Kungl. Majit bör kunna

taga ståndpunkt till denna sak och förelägga riksdagen förslag därom. Anser

riksdagen, att staten icke bär teckna aktier i företaget, kan ju riksdagen

säga nej till förslaget.’1

1 I övrigt hänvisas beträffande riksdagsdebatten till riksdagens protokoll FK/20 och AK/21

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. 18

I riksdagens skrivelse den 19 december 1940 (nr 93) i anledning av förevarande

proposition yrkades bl. a.:

''Enligt riksdagens mening hade det varit önskvärt, om Kungl. Maj:ts ifrågavarande

förslag varit utrett på ett mera uttömmande och klargörande sätt.

Riksdagen har likväl icke velat motsätta sig bifall till förslaget, men förutsätter,

att Kungl. Maj:t innan medlen disponeras för det av Kungl. Maj:t här

avsedda ändamålet verkställer den ytterligare utredning i ärendet, som synes

vara av omständigheterna påkallad. Under åberopande av vad sålunda

anförts får riksdagen anmäla, att riksdagen medgivit, att för teckning av aktier

i Aktiebolaget Träkolsbriketter ett belopp av 100,000 kronor må tagas i

anspråk från det å riksstaten för budgetåret 1940/41 uppförda reservationsanslaget

till Åtgärder för ökad användning av inhemskt motorbränsle m. m.’

Den 14 februari 1941 beslöt Kungl. Majit på föredragning av departementschefen,

statsrådet Pehrsson-Bramstorp,

dels godkänna ovan intagna avtal mellan svenska staten och aktieägarna

i aktiebolaget Träkolsbriketter rörande statens medverkan i bolaget och villkoren

härför, dock med följande ändrade lydelse av § 2 första stycket:

§ 2.

Herrar Åslund och Nilsson gemensamt skola på bolagets tillverkning erhålla

en royalty av 0.15 öre per kg tillverkade briketter i åtta år — med nedan

angiven inskränkning — från fabrikationens igångsättande, vilken royalty

i varje fall skall utgå intill dess bolaget fabricerat sammanlagt 40,000 ton,

dock icke för fabrikation utöver 40,000 ton, även om denna siffra nåtts före

utgången av åttaårsperioden. Den sålunda utgående royaltyn skall emellertid

tillföras bolaget intill dess bolaget härigenom erhållit ett belopp av elvatusentvåhundrafemtio

(11,250) kronor, varefter utgående royalty utbetalas till

herrar Åslund och Nilsson,

dels ock bemyndiga chefen för jordbruksdepartementet bl. a. att till ett nominellt

belopp av etthundratusen (100,000) kronor för Kungl. Majit och kx-onan

teckna aktier i aktiebolaget Träkolsbriketter. Vidare fann Kungl. Majit

gott tilldela aktiebolaget Träkolsbriketter ett ytterligare statsbidrag å femtiotusen

(50,000) kronor.

I statsrådsprotokollet meddelas bl. a., att efter riksdagens i anledning av

Kungl. Majits proposition nr 82 till 1940 års urtima riksdag fattade beslut

ytterligare underhandlingar förts med aktiebolaget Träkolsbriketter.

•i*

Vid beredning av E. Rothelius’ ansökan örn statsbidrag bär yttrande ej inhämtats

från annan myndighet än statens industrikommission. Med hänsyn

till ärendets karaktär och omfattning förefaller naturligt att jämväl andra

myndigheter bl. a. ingenjörsakademien blivit hörda. I propositionen är industrikommissionens

yttrande och andra för sakens bedömande väsentliga

omständigheter endast ofullständigt återgivna. Med den ställning industri
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

kommissionen intog beträffande understödsformen, understödsbeloppet och

kravet på säkerhet förutsatte kommissionen uppenbarligen att staten borde

träda emellan endast som långivare men ej som risktagare. Genom sitt beslut

den 7 juni 1940 frångick Kungl. Majit detta ställningstagande utan att verkställa

annan därav påkallad utredning rörande företagets ekonomiska förutsättning.

Dylik utredning förutsattes i stället skola i efterhand företagas av

de av Kungl. Majit utsedda styrelseledamöterna. Härigenom ikläddes staten

uppenbara risker samtidigt som de fördelar, som statens bort intaga i

egenskap av förlagsgivare, icke blevo tillvaratagna. Av samma anledning försattes

de av Kungl. Majit utsedda styrelseledamöterna vid de uppgörelser de

i olika hänseenden hade att träffa i en ogynnsam förhandlingsställning. Ej

heller i samband med Kungl. Majits senare beslut den 6 december 1940 angående

teckning av aktier företogs någon egentlig utredning rörande företagets

ekonomiska förutsättningar. Sedan föregående beslut hade likväl vägande

anledningar härtill förekommit såväl beträffande omständigheterna

vid bolagets bildande, bolagets ökade finansieringsbehov, initiativtagarnas

anspråk på royalty som den svävande frågan om prissättningen av bolagets

brikettleveranser till arméförvaltningen.

På grund av vad sålunda anförts har utskottet funnit sig böra besluta anmärkning

mot föredragande departementschefen, statsrådet Pehrsson-Bramstorp,

vilket utskottet får för riksdagen

anmäla.»

VI.

(Protokoll över folkhushållningsärenden den 28 juni 1940.)

av herrar Holmström, Herlitz, Nolin och Sefve, som anfört:

»Den 28 juni 1940 utfärdade Kungl. Maj:t kungörelse (nr 650) angående

reglering av importpriserna å stenkol och koks m. m. De grundläggande bestämmelserna

i kungörelsen är o av följande lydelse:

’1 §•

Inom statens bränslekommission skall inrättas en särskild clearingkassa

för reglering på sätt i denna kungörelse stadgas av importpriserna å stenkol,

koks och kolbriketter.

Vad i kungörelsen stadgas skall icke gälla varuparti, som införes till riket

under sådana förhållanden, att jämlikt kungörelsen den 15 september 1939

(nr 653) angående reglering av införseln av stenkol och koks m. m. tillstånd

till införseln icke erfordras.

2 §■

För prisregleringens genomförande fastställer bränslekommissionen avräkningspriser

å de i 1 § angivna varuslagen, eif svensk hamn.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12. 17

Avräkningspriserna skola fastställas för viss bestämd tidsperiod, dock att

bränslekommissionen skall äga att, när förhållandena därtill föranleda, företaga

ändring i prissättningen före den angivna tidsperiodens utgång.

Avräkningspriserna böra i möjligaste mån fastställas så, att vad som beräknas

skola jämlikt bestämmelserna i 3 § första stycket utbetalas från clearingkassan

motsvarar vad som beräknas komma att jämlikt samma författningsrum

till kassan inflyta.

3 §•

Det åligger den, som importerar vara, som i 1 § sägs, till lägre pris eif

svensk hamn än gällande avräkningspris, att till clearingkassan betala skillnaden.

Den som importerar sådan vara till högre kostnad än avräkningspriset

är berättigad att från clearingkassan erhålla gottgörelse för det överskjutande

beloppet. Det ankommer på bränslekommissionen att fastställa det belopp

importören har att betala till eller erhålla fran kassan. Vid beloppets

fastställande skall hänsyn ej tagas till sådan kostnad i samband med importen,

som prövas ej hava varit erforderlig.

Då ansökan ingives till bränslekommissionen örn tillstånd att till riket införa

varan, skall därvid fogas en förbindelse av importören att till clearingkassan

vid anfordran betala det belopp, varmed importkostnaden må understiga

avräkningsvärdet.

4 §•

Därest vid regleringens upphörande överskott föreligger hos clearingkassan,

skall detta inlevereras till statsverket genom insättning å statsverkets

checkräkning i riksbanken för statskontorets räkning.’

Vi sakna anledning att ur saklig synpunkt bedöma den av Kungl. Maj:t

vidtagna åtgärden, som åsyftar åstadkommande av prisutjämning med avseende

på vissa viktiga förnödenheter. Däremot anse vi, att ur konstitutionell

synpunkt erinringar kunna göras mot densamma.

Sedd ur konstitutionell synpunkt innebär den genom kungörelsen anordnade

clearingen (se särskilt 3 §), att utan riksdagens samtycke en pålaga lägges på

vissa importörer, och att, likaledes utan riksdagens samtycke, de på sådant

sätt influtna medlen användas till subventioner åt andra importörer. Det kan

då med skäl frågas, huru åtgärden kan förenas med regeringsformens stadgande!

dels om riksdagens makt över skatter, allmänna avgifter och andra

pålagor (regeringsformen 57, 60 och 73 §§), dels om dess makt över statsutgifterna.

Det kan icke med fog göras gällande, att riksdagen i själva verket givit

Kungl. Maj:t ett bemyndigande, som täckte den ifrågavarande åtgärden.

Bemyndigandet skulle i så fall inneslutas i de uttalanden, som av 1939 års

urtima riksdag gjordes med anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 15

ang. reglering av prisbildningen på stenkol m. m.; riksdagen gav här sitt

godkännande aV en av Kungl. Majit framlagd plan för astadkommande av

Mildrig till riksdagens protokoll 1941. 5 sami. 2 avd. Nr 12. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

viss prisreglering på nämnda område. Det är emellertid att märka att det

här var fråga om en på avtalsmässig väg, med begagnande av ett av riksdagen

anvisat anslag, åstadkommen reglering. Vad i sådant sammanhang uttalades

kan ej åberopas som stöd för en nio månader senare tvångsvis genomförd

reglering.

Det kan icke heller påstås, att de nyss åberopade stadganden, som regeringsformen

innehåller till skydd mot medborgarnas belastande genom ensidiga

åtgärder av Kungl. Maj:t, skulle sakna tillämpning av den grund, att

vad som på sådant sätt inflyter avsetts att åtminstone i huvudsak användas

till subventionerande av andra medborgare. På sätt påvisats i en vid innevarande

riksdag i första kammaren väckt motion nr 221, är en sådan tankegång

helt främmande för regeringsformen. Det är också uppenbart, att den

skulle leda till de mest äventyrliga konsekvenser, om den vunne erkännande.

Det torde slutligen böra framhållas — likaledes under hänvisning till nyssnämnda

motion — att Kungl. Maj:ts ifrågavarande åtgärd icke kan ur konstitutionell

synpunkt rättfärdigas med åberopande av att, då Kungl. Maj:t

anses befogad att meddela importförbud, Kungl. Majit också skulle vara

oförhindrad att såsom villkor för erhållande av importlicens stadga exempelvis

fullgörandet av ekonomiska prestationer till staten. Den rätt att stadga

importförbud, som kan tillkomma Kungl. Majit, sträcker sig icke så

långt. Det är ju också uppenbart, att om så vore fallet riksdagens makt över

tullarna vore illusorisk.

Vi förbise icke, att det i tider sådana som de nuvarande understundom

kan vara nödvändigt, att Kungl. Majit riksdagen oåtspord vidtager en åtgärd

som egentligen skulle ankomma på riksdagens godkännande. Ett sådant läge

synes emellertid i förevarande fall ej hava varit för handen. Frågan väcktes

redan genom en framställning av industrikommissionen den 20 mars

1940. Örn departementschefen i god tid övervägt, huruvida åtgärder i angiven

riktning kunde bliva behövliga, hade det, så vitt vi kunnat bedöma, väl

låtit sig göra att, innan riksdagens arbeten avslutades, underställa frågan

dess bedömande.

På grund av vad nu anförts hava vi yrkat, att utskottet jämlikt 107 § regeringsformen

skulle göra anmärkning mot föredragande departementschefen

statsrådet Eriksson.»

VII.

(Protokoll över folkhushållningsärenden.)

av herr Herlitz, som anfört:

»Enligt kungörelserna den 21 mars 1940 (nr 160) angående reglering av

handeln med kaffe och te, den 9 april 1940 (nr 191) angående reglering av

handeln med socker, den 10 maj 1940 (nr 318) angående reglering av handeln

med margarin och vissa andra fettvaror, den 10 maj 1940 (nr 320) angående

reglering av handeln med tvål och såpa samt vissa andra tvätt- och

rengöringsmedel, den 19 augusti 1940 (nr 794) angående reglering av han
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

19

deln med stenkol och koks m. m., den 31 augusti 1940 (nr 795) angående reglering

av handeln med vissa kraftfodermedel, den 31 augusti 1940 (nr 809)

angående reglering av brödsädsförbrukningen, den 13 september 1940 (nr

841) angående reglering av handeln med smörjmedel, den 4 oktober 1940

(nr 858) angående reglering av fläskförbrukningen, den 6 december 1940

(nr 976) angående reglering av handeln med ris och risgryn, den 13 december

1940 (nr 999) angående reglering av handeln med fodersäd, den 20 december

1940 (nr 1028) angående reglering av handeln med matfett och den

20 december 1940 (nr 1029) angående reglering av handeln med vissa fettråvaror

m. m. åligger det yrkesmässig tillverkare eller försäljare av i kungörelserna

angivna varor att i närmare angiven utsträckning tillhandahålla

vederbörande krisorgan vissa uppgifter angående rörelsen. Vidare stadgas

bl. a., att den, som underlåter att efterkomma sådan uppgiftsskyldighet, skall

vara förfallen till böter, från och med 15 till och med 300 kronor. Länsstyrelse

äger ådöma böter, som nu sagts. — Samtliga dessa författningar hava

utfärdats på folkhushållningsdepartementets föredragning.

Såsom bekant gäller i vår rätt den regeln, att straff skola ådömas av allmän

domstol. Man har ansett det angeläget, att de ur olika synpunkter ömtåliga

frågorna örn straffansvar prövas i rättegångsväg, med de särskilda garantier

för en ur rättssäkerhetssynpunkt tillfredsställande prövning som denna

ordning erbjuder. Då man avvikit från denna grundsats, har det regelmässigt

varit av särskilda skäl. Då exempelvis K. B. har att utdöma straff

för vissa förseelser enligt taxeringsförordningen (144 § jämförd med 142 §),

är det fråga om förseelser, som endast medföra mycket låga böter. Utredningen

torde också i regel vara synnerligen enkel. Någon straffmätning ifrågakommer

ej heller; bötesbeloppet är fixerat (25 kronor); jfr k. prop. 1927:

210 s. 285.

Då nu, i viss anslutning till taxeringsförordningen, K. B. satts att döma

över förseelser, som i viss mån äro att jämföra med dem som avses i nämnda

förordning, har emellertid K. B. tillagts en funktion av betydligt mera

maktpåliggande beskaffenhet. Det föreligger en betydande marginal mellan

bötesmaximum och bötesminimum. Det blir sålunda fråga om en ganska

vittgående straffmätning, därvid det ankommer på K. B. att efter straffrättsliga

principer bedöma brottets svårhetsgrad och graden av skuld. Detta är en

för länsstyrelserna ganska främmande uppgift. Jag vill icke bestrida, att det

möjligen kunde befinnas lämpligt att i större utsträckning än hittills skett

åt K. B. anförtro uppgiften att utdöma straff för förseelser, som nära sammanhänga

med förvaltningens verksamhet; jag förbiser ej heller att K. B. i

andra lägen bar att träffa avgöranden, som kännbart beröra enskild rätt.

Men en oeftergivlig förutsättning för en sådan överflyttning bör vara, att

garantier skapas för en utredning, som ur rättssäkerhetssynpunkt till fullo

motsvarar den som åstadkommes i rättegångsmål. Några sådana garantier

hava emellertid icke genom de nu ifrågavarande författningarna skapats.

På grund av vad nu anförts bar jag yrkat att utskottet jämlikt 107 § regeringsformen

skulle göra anmärkning mot departementschefen statsrådet

Eriksson.»

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

Till.

av herr Herlitz, som anfört:

»Vid granskningen av statsrådsprotokollen har utskottet sökt bilda sig en

översikt över den ledning av kristidskommissionernas verksamhet som från

Kungl. Maj:ts sida blivit utövad. Särskilt har utskottet i sådant syfte tagit

del av folkhushållningsdepartementets protokoll. Det är därför i synnerhet

iakttagelser från detta departement som kunna framläggas; så vitt jag

kunnat finna, har emellertid förhållandet i stort sett gestaltat sig på samma

sätt inom andra departement.

I första hand bestämmas kommissionernas uppgifter och befogenheter av

de för dem utfärdade, i Svensk författningssamling publicerade instruktionerna.

Dessa angiva emellertid endast i allmänna ordalag, vad som ankommer

på kommissionerna. Särskilt lämna de intet omedelbart stöd för åtgärder, som

på ett eller annat sätt ingripa i de enskildes rätt och frihet. Vad kommissionerna

i dylikt hänseende kunna åtgöra, beror av särskilda av Kungl. Maj:t

meddelade föreskrifter. Sådana föreskrifter hava också meddelats i synnerlig

omfattning. Särskilt hava de tagit sig den formen, att då genom kungörelser

örn beslag eller »regleringar» de enskildes förfoganderätt över dem

tillhöriga varor på ett eller annat sätt begränsats, därtill knutits det förbehållet,

att de må förfoga över dem enligt vad vederbörande kommission

bestämmer. Det heter t. ex. att införsel utan hinder av införselförbud får

äga rum efter licens av en kommission, att man får förfoga över beslagtagna

varor i den ordning och på de villkor en kommission bestämmer o. s. v. I

och för sig innebära dessa författningar, att sedan Kungl. Majit bestämt, att

vissa i dem angivna varor skola vara underkastade regleringar, det ankommer

på vederbörande kommission att fullt självständigt genomföra regleringarna.

Man kunde förmoda, att Kungl. Majit skulle, vid sidan av författningarna,

meddela närmare föreskrifter om huru regleringarna skola genomföras.

Men endast i sällsynta undantagsfall förekomma beslut av sådant innehåll

i statsrådsprotokollen. Såsom exempel kan anföras Kungl. Majits beslut

angående brödsädsregleringen den 31 augusti 1940 sådant det återgives i statsrådsprotokollet:

’I enlighet med föredragandens av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan behagar Hans Majit Konungen uti ärendena Ilo)—5:o)

fatta det beslut, som vid varje ärende finnes antecknat.---5:o). I

skrivelse den 27 augusti 1940 har statens livsmedelskommission gjort framställning

örn reglering av brödsädsförbrukningen m. m. Kungl. Majit förordnar

att kungörelse angående reglering av brödsädsförbrukningen av den lydelse

bilaga vid detta protokoll utvisar (S. F. S. nr 809) skall i vanlig ordning

utfärdas.’ Kommissionerna hava sålunda i regel inga andra gränser för

sina befogenheter och sitt ansvar än dem som framgå av de allmänna författningarna.

Detta innebär, att en mångfald spörsmål av den mest fundamentala betydelse

för folkhushållningen helt undandragas regeringens avgörande och

ansvar och läggas under kommissionernas. Det är sålunda de som hava att

s. 21 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

21

avgöra, i vilken omfattning licensgivning och tillstånd i andra former (t. ex.

genom ransonering) skall meddelas. De bestämma t. ex., i vilken utsträckning

export av en viss vara skall få äga rum, eller hur sträng hushållning som

— med hänsyn till möjligheterna för produktion inom landet och import

samt till föreliggande behov o. s. v. — skall genomföras med en vara på vilken

knapphet råder. Det ankommer på dem att fritt väga mot varandra de

anspråk som från skilda håll resas på sådana förmåner, över vilka de råda,

från konkurrerande exportörer och importörer, från skilda medborgargrupper

eller näringsgenar, som äro i behov av en under ransonering ställd vara,

o. s. v. De hava bl. a. att avgöra, i vad mån handeln med en viss vara skall

förbehållas en viss organisation. Och i den mån staten för sådant ändamål

eller för något annat därmed jämförligt träder i samarbete med en organisation,

är det ej Kungl. Majit utan kommissionen, som avgör, huru detta samarbete

skall gestaltas. Den allmänt förekommande befogenheten att föreskriva

ordning och villkor för överlåtelser ger åt kommissionerna möjlighet att

i många olika hänseenden ingripa reglerande, så t. ex. med avseende på priser.

De former, i vilka medborgarna hava att hänvända sig till myndigheterna

för erhållande av olika slags tillstånd m. m., och formerna för sådana ansökningars

prövning bero likaledes helt av kommissionerna.

Det ligger i öppen dag, att regeringen ingalunda kan i enskildheter taga

ståndpunkt till folkhushållningens mångahanda problem; ett betydande mått

av handlingsfrihet och ansvar måste ges åt kommissionerna. Det måste

särskilt vara möjligt för dem att snabbt genomföra ändringar i vidtagna

dispositioner. Men detta utesluter icke, att regeringen kunde i väsentligt större

omfattning än nu sker angiva allmänna riktlinjer för den politik kommissionerna

hava att bedriva; bestämmandet av sådana riktlinjer torde få anses

tillhöra den ledning, som bör ankomma på den ansvariga regeringen. Vad

ovan anförts innefattar en antydan örn åtskilliga spörsmål, som sålunda bort

kunna göras till föremål för avgöranden av Kungl. Majit — låt vara med möjlighet

till avvikelser i särskilda fall eller i oförutsedda lägen. Mången gång

skulle beslutet säkerligen kunna erhålla den enkla formen, att Kungl. Majit

förklarar en av vederbörande kommission framlagd plan i huvudsak skola

lända till efterrättelse.

Det måste visserligen förutsättas, att vid sidan av de beslut, som redovisas

i statsrådsprotokollen, formlösa förbindelser upprätthållas mellan regeringen

och kommissionerna, i det att regeringens ledamöter under hand antingen

på framställning från kommissionerna godkänna de riktlinjer, som

dessa hava för avsikt att fullfölja, eller konkreta åtgärder de ämna vidtaga,

eller också självmant ingripa med direktiv och anvisningar. Men i den mån

sådana för svensk statsrätt främmande föranstaltningar förekomma, medföra

de icke, att ansvaret lägges där det bör läggas, d. v. s. hos regeringen. De

äro för det första formellt sett utan betydelse; de rubba icke heller det förhållandet,

att inför allmänheten kommissionerna framstå såsom till väsentliga

delar ensamma ansvariga för krispolitiken.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 5 sami. 2 avd. Nr 12.

3

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Konstitutionsutskottets memorial Nr 12.

Kravet på att regeringen tager det fulla ansvaret för krispolitiken kan måhända

i närvarande läge synas mindre betydelsefullt. Men skulle svårare förhållanden

inträda —- i det att en eller annan gren av kristidshushållningen

råkar i allvarliga svårigheter — är det av stor vikt om ansvaret för den politik,

som regeringen bort leda — och som den väl också delvis, låt vara blott

under hand, lett — också håres av regeringen.

På grund av vad nu anförts har jag yrkat att utskottet jämlikt 107 § regeringsformen

skulle göra anmärkning mot vederbörande statsråd.»

b) Yrkanden om omförmälanden.

IX.

av herrar Hallén, Andersson i Ovanmyra, Per Andersson, John Björck, Bror

Nilsson, Andersson i Igelboda, Nilsson i Norrlångträsk, Sefve och Gustafsson

i Bogla, som, med anslutning i huvudsak till de synpunkter som anförts i herr

Herlitz’ under punkten VIII upptagna reservation, ansett att det i denna reservation

berörda förhållandet bort göras till föremål för en omförmälan till

riksdagen.

X.

av herr Nilsson i Göteborg, som med instämmande av herrar John Björck,

Karl August Johanson och Spångberg ansett, att utskottet bort göra följande

omförmälan:

»En granskning av en inom utskottet utarbetad sammanställning av uppgifter

angående de till ledamöter, befattningshavare m. fl. inom de centrala

krisorganen utgående, av Kungl. Majit fastställda arvoden ger vid handen,

att arvoden för fullgörande av inbördes likvärdiga arbetsuppgifter kunna

variera med förhållandevis stora belopp utan att särskilda skäl för en sådan

ojämnhet synas kunna åberopas. Vidare har utskottet uppmärksammat vissa

fall, där uppgifternas art och omfattning icke gärna kunnat motivera

så högt tilltagna arvoden som de av Kungl. Majit fastställda. Ofta nog borde

— såsom redan 1940 års lagtima riksdag framhållit (skrivelse nr 11) —

en tillämpning av kommittékungörelsens bestämmelser för sakkunniguppdrag

kunnat bereda skälig gottgörelse för det utförda arbetet. För ernående

av mera tillfredsställande förhållanden på förevarande område hade en allmän

översyn bort företagas från Kungl. Majits sida, vilket utskottet funnit

böra för riksdagen

omförmälas.»

Stockholm 1941. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

411846

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.