Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa ändringar i valordningen beträffande val till landstingen m. m.
1941-06-06 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1941:19, Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa ändringar i valordningen beträffande val till landstingen m. m.
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 19.
9
Nr 19.
Ankom till riksdagens kansli den 6 juni 1941 kl. 2 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner
om vissa ändringar i valordningen beträffande val till
landstingen m. m.
Uti de likalydande till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna nr 128
i första kammaren av hr von Stockenström m. fl. och nr 165 i andra kammaren
av hr Mosesson m. fl. hemställes, »att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla örn utredning beträffande sådana ändringar i valordningen
för val till riksdagens andra kammare och till landstingen, att en
proportionellt riktigare och mer rättvis mandatfördelning mellan de olika
partigrupperna kommer till stånd, ävensom om framläggande för riksdagen
snarast möjligt av de förslag, vartill utredningen kan föranleda».
Utskottet, som tidigare denna dag avgivit utlåtande över motionerna i vad
de avse andrakammarvalen, upptager dem nu till behandling i vad de avse
landstingsmannavalen.
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.
Enligt 1862 års landstingsförordning i dess ursprungliga lydelse var varje
stad och varje härad eller tingslag en egen valkrets. Varje stad utsåg en
landstingsman för varje påbörjat tal av 2,500 invånare, medan motsvarande
siffra för lantvalkrets var 5,000.
Ändring i dessa regler skedde år 1909 i samband med den proportionella
valmetodens införande. Den nya indelningen baserades fortfarande på skillnaden
mellan stad och landsbygd. Men inom vardera av dessa kategorier
skulle nya indelningsgrunder tillämpas. För varje valkrets skulle enligt 1909
års regler utses en landstingsman och däröver efter folkmängden en landstingsman,
på landsbygden för varje fullt tal av 5,000 invånare och i stad för
varje fullt tal av 3,000. Stad skulle bilda egen valkrets, örn den hade minst
6,000 invånare. En mindre stad skulle däremot utgöra egen valkrets, endast
örn det mött synnerlig olägenhet att förena den med annan eller andra
sådana städer till en gemensam valkrets om minst 6,000 och högst 12,000
invånare. För landsbygdens del sökte man vinna större valkretsar genom
alt ansluta valkretsindelningen till domsagorna. Domsaga med mindre folkmängd
än 30,000 skulle i regel utgöra en valkrets. Domsaga med 30,000 invånare
eller mera skulle däremot delas i valkretsar under iakttagande av att
varje valkrets i allmänhet komme att utse minst 3 och högst 6 landstingsmän.
Bihang lill riksdagens protokoll 1941. Saarni. 2 avd. Nr 15—19. 2
10
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 19.
Samtidigt med att städernas överrepresentation i landstingen år 1918 avskaffades,
modifierades reglerna för valkretsindelningen för att den proportionella
valmetoden bättre skulle komma till sin rätt. Det antal landstingsman,
som i regel skulle utses i en valkrets på landet, ändrades nu till
minst 5 och högst 8. För att domsaga skulle delas i valkretsar, skulle dess
folkmängd i regel uppgå till minst 40,000 invånare.
I syfte att genom förstoring av valkretsarna i allmänhet och framför allt
genom förhindrande av allt för små stadsvalkretsar bättre utnyttja det proportionella
valsättet föreslogs i proposition till 1924 års riksdag med förslag
till ny landstingslag bl. a. uteslutande av det tidigare stadgandet, att stad
och landsbygd ovillkorligen skulle välja var för sig. En generell bestämmelse
skulle införas därom, att för varje valkrets såväl i stad som på landet
i allmänhet skulle utses minst 5 högst 9 landstingsman. Stad med mindre
folkmängd än 20,000 skulle förenas med annan stad eller med andra städer
eller med angränsande landsbygd till en valkrets med minst 20,000
högst 44,999 invånare. Stad vars folkmängd utgjorde minst 20,000 skulle
bilda egen valkrets även om flera än 9 landstingsman skulle utses för staden.
Landsbygden skulle delas för sig eller i fall som nyss sagts tillsammans
med angränsande stad eller städer i valkretsar med minst 20,000 högst
44,999 invånare. Indelning av valkretsar skulle där så lämpligen kunde ske
på landet verkställas efter domsaga, tingslag eller härad men eljest efter
kommuner. För att städernas intressen skulle bliva vederbörligen tillgodosedda
föreslogs vidare i propositionen som en garanti i detta hänseende, att
beslutet i fråga om valkretsindelningen skulle underställas Kungl. Maj:ts
prövning.
Konstitutionsutskottet framhöll i sitt utlåtande i ämnet till riksdagen, att
landsbygd och stad enligt utskottets mening fortfarande borde vara skilda åt
i valkretshänseende med hänsyn till den intressemotsättning, som förelåg dem
emellan. Första kammaren godkände det förslag till lagtext, som konstitutionsutskottet
från dessa utgångspunkter utarbetat. Andra kammaren däremot
godkände en till utskottets utlåtande fogad reservation, som i huvudsakliga
delar överensstämde med det kungliga förslaget. I anledning härav
framlade konstitutionsutskottet ett sammanjämkningsförslag, som godkändes
av riksdagen och som innehöll de bestämmelser i ämnet vilka inflöto i 1924
års landstingslag och i huvudsak fortfarande gälla.
I landstingslagen i dess nuvarande lydelse heter det inledningsvis, att landstingens
ledamöter utses för länets landsbygd och de städer i länet, som deltaga
i landsting. För val av landstingsman indelas landstingsområdet i valkretsar.
För varje valkrets utses, oavsett dess folkmängd, en landstingsman,
och därutöver efter folkmängden en landstingsman för varje fullt tal av
5,000. Vid landstingsområdes indelning i valkretsar skall som grundläggande
regel iakttagas, att för varje valkrets komma att utses minst 5 högst 9 landstingsman.
Stad vars folkmängd utgör minst 15,000 invånare bildar dock en
valkrets. Stad med mindre folkmängd än 15,000 förenas med annan stad
eller andra städer eller med angränsande landsbygd till en valkrets. Valkrets
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 19.
11
bestående av stad och landsbygd får emellertid ej utan synnerliga skäl bildas.
I valkrets, som utgöres endast av städer, skall folkmängden uppgå till minst
15,000. Där med iakttagande av de nyss återgivna bestämmelserna bildande
av valkrets skulle medföra synnerlig olägenhet, må område med lägre invånareantal
än förut angivits utgöra valkrets; sådan valkrets skall dock örn
landsbygd däri ingår hava en folkmängd av 10,000 invånare. För beslut om
bildande av sådan valkrets erfordras kvalificerad majoritet. Indelningen i
valkretsar jämte det antal landstingsmän, som skall utses för varje valkrets,
fastställes efter de förut angivna grunderna av landstinget. Förslag till omförmälda
indelning skall till landstinget avgivas av länsstyrelsen, sedan landstingsområdets
kommuner bereus tillfälle att yttra sig. Indelningen skulle enligt
övergångsbestämmelser till landstingslagen verkställas vid lagtima landstingsmöte
år 1925. Varda de förhållanden, som legat till grund för den fastställda
ordningen, så ändrade, att jämkning däri till följd av de förut återgivna
stadgarna påkallas, eller finnes eljest sådan jämkning nödig, äger landstinget
på länsstyrelsens förslag eller efter inhämtande av dess yttrande verkställda
jämkningen. Landstings beslut i fråga om landstingsområdets indelning
i valkretsar vid val av landstingsmän skall underställas Kungl. Maj:t
för godkännande. — Efter landstingslagens tillkomst hava i syfte att vid
landstingsmannavalen åstadkomma större proportionell rättvisa år 1926 de
redan tidigare för andrakammarvalens vidkommande införda bestämmelserna
om s. k. valteknisk samverkan gjorts tillämpliga jämväl å förstnämnda
val.
Vid 1926, 1928 och 1935, 1936 och 1937 års riksdagar väcktes förslag syftande
till att vid landstingsmannavalen tillförsäkra de olika partierna mandat
i förhållande till deras röstetal inom ett landstingsområde i dess helhet.
Samtliga dessa förslag avstyrktes av konstitutionsutskottet och avslogos av
riksdagen. Utskottet hänvisade härvid bl. a. till de skäl, som anförts emot ett
system med utjämningsförfarande vid andrakammarvalen, och som i huvudsak
ansåges äga giltighet även i fråga örn landstingsmannavalen. Härutöver
anförde utskottet år 1937 (utlåtande nr 8), att något behov av sådana lagändringar,
att ökad proportionalitet möjliggjordes vid dessa val, icke kommit
till uttryck inom landstingen själva och icke heller torde föreligga. Landstingen
hade nämligen hittills icke funnit skäl begagna den möjlighet, som
enligt landstingslagen förefunnes, att uppdela landstingsområdena i så litet antal
valkretsar som möjligt med högsta möjliga antal landstingsmän i varje.
I anledning av motioner vid 1938 års riksdag angående ändrade bestämmelser
örn valkretsindelning vid landstingsmannaval framhöll konstitutionsutskottet
i sitt utlåtande (nr 11) i iimnet härutöver, att gällande bestämmelser
i flertalet fall icke utgjorde hinder för en förstoring av de mindre landstingsvalkretsarna.
Enligt utskottets mening borde det därför fortfarande få
ankomma på landstingen själva att inom den nuvarande lagstiftningens
ram samt under Kungl. Majus kontroll och med beaktande av olika lokala
intressen och behov besluta önskvärda jämkningar i valkretsarnas storlek.
Vad frågan örn stads och landsbygds förening i en och samma valkrets vid
12
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 19.
val av landstingsmän beträffar, lade landstingslagen icke något ovillkorligt
hinder i vägen härför. Med hänsyn härtill och då bestämmelserna i förevarande
ämne tillkommit såsom led i en träffad kompromiss samt allt fort betydande
meningsmotsättningar gjorde sig gällande i frågan, ansåg utskottet
tiden icke inne för en ändring av de nuvarande bestämmelserna på detta
område. Utskottet avstyrkte därför de motionsvis väckta förslagen. Dessa avslogos
också av riksdagen.
Då några nya synpunkter på den förevarande frågan icke framförts i motionerna,
får utskottet, under hänvisning till vad utskottet tidigare anfört såväl
emot införande av ett system med utjämningsförfarande vid landstingsmannaval
som emot en ändring för närvarande av bestämmelserna om landstingsvalkretsarnas
storlek, hemställa,
att motionerna, i vad de i förevarande utlåtande upptagits
för behandling, icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 6 juni 1941.
På konstitutionsutskottets vägnar:
J. E. ANDERSSON.
Närvarande: Herrar Hallén*, Andersson i Ovanmyra, Oscar Gottfrid Karlsson*, Holmström,
Källman, Herlitz, John Björck, Fredrik Ström, John Gustavson, Anders
Andersson, Bror Nilsson*, Sven Hansson*, Andersson i Igelboda, Nordström,
Arnemark*, Hällgren, Nolin, Spångberg och Nilsson i Norrlångträsk samt fru
Björck.
* Ej närvarande vid justeringen.
Reservationer:
1) av herrar Källman, Holmström, Herlitz och Nolin;
2) av herr Fredrik Ström mot viss del av utskottets motivering.
Stockholm 1941. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
411999
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.