Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21

1941-06-13 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,4 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1941:21, Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

5

Nr 21.

Ankom till riksdagens kansli den 13 juni 1941 kl. 2 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition till riksdagen med förslag till lag med vissa

bestämmelser örn tryckta skrifter vid krig eller krigsfara

jämte i ämnet väckta motioner.

Till konstitutionsutskottets handläggning hava båda kamrarna den 21 maj

1941 hänvisat en av Kungl. Majit till riksdagen avlåten proposition, nr 253,

vari Kungl. Majit föreslagit riksdagen att — med frånträdande av sitt i skrivelse

den 13 juni 1940, nr 422, anmälda beslut — under förutsättning att

av 1940 års lagtima riksdag såsom vilande för vidare grundlagsenlig behandling

antaget förslag till ändrad lydelse av § 86 regeringsformen och § 38

riksdagsordningen samt till införande i tryckfrihetsförordningen av en ny

paragraf, betecknad såsom § 6, varder av riksdagen slutligen godkänt antaga

nedan intagna förslag till lag med vissa bestämmelser om tryckta skrifter vid

krig eller krigsfara.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft följande i anledning

av propositionen inom riksdagen väckta motioner, nämligen dels

motionen nr 228 i första kammaren av herr Undén m. fl., dels de likalydande

motionerna nr 231 i första kammaren av herr Linderot och nr 316

i andra kammaren av herrar Hagberg i Luleå och Persson i Stockholm, dels

motionen nr 319 i andra kammaren av herr Mosesson, dels ock motionen

nr 320 i andra kammaren av herr Edberg m. fl.

I motionerna I: 231 och lii 316 hemställes, »att riksdagen måtte avslå

Kungl. Majits proposition nr 253».

I motionen I: 228 hemställes,

»de/s att 1 § i förslaget till lag med vissa bestämmelser om tryckta skrifter

vid krig eller krigsfara erhåller följande lydelse:

1 §•

I den ordning varom stadgas i § 6 tryckfrihetsförordningen må, när riket

befinner sig i krig, förordnas att vad i 2—9 §§ stadgas skall äga tillämpning;
dels

ock att ur 2 § i samma lagförslag orden ''eller att störa rikets fredliga

förhållande till främmande makt’ måtte utgå.»

I motionen lii 320 hemställes,

»att i § 1 i regeringens förslag till lag med vissa bestämmelser vid krig eller

krigsfara bestämmelsen örn förhandsgranskning och införselförbud vid krigsfara

måtte utgå; samt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

att i § 2 samma lag uttrycket ''eller störa rikets fredliga förhållande till

främmande makt’ likaledes måtte utgå».

I motionen II: 319 hemställes, »att riksdagen måtte besluta sådan förändring

av förslaget till lag med vissa bestämmelser om tryckta skrifter vid krig

eller krigsfara, att förhandsgranskning vid krigsfara allenast skall gälla viss

skrift, samt att konstitutionsutskottet måtte utarbeta härför erforderlig lagtext».

Angående motiveringen får utskottet beträffande det i propositionen framlagda

förslaget hänvisa till det vid densamma fogade utdraget av statsrådsprotokollet

över justitiedepartementsärenden för den 2 maj 1941 samt beträffande

de i motionerna framlagda förslagen till samma motioner.

Enligt ett av föregående års lagtima riksdag, i anledning av en kungl, proposition

i ämnet, såsom vilande för vidare grundlagsenlig behandling antaget

förslag till ändrad lydelse av § 86 regeringsformen och § 38 riksdagsordningen

samt till införande i tryckfrihetsförordningen av en ny paragraf,

betecknad såsom § 6, — vilket grundlagsförslag av konstitutionsutskottet

tidigare denna dag i memorial nr 20 anmälts för riksdagen — må enligt

stadganden i särskild av Konungen och riksdagen samfält stiftad lag, då

riket befinner sig i krig eller krigsfara, meddelas föreskrift om förhandsgranskning

av tryckta skrifter och förbud mot införande i riket av sådana

skrifter, samt då riket befinner sig i krig, jämväl meddelas förbud

mot utgivande av periodisk skrift. Vidare må i lagen meddelade stadganden,

när riksdagen ej är samlad, träda i tillämpning, då Konungen så förordnar;

dock må sådant förordnande ej meddelas med mindre Konungen

låtit riksdagskallelse utgå eller riksdagen ändock skall sammanträda inom

trettio dagar. Blir ej meddelat förordnande av nästföljande riksdag inom

trettio dagar från riksdagens början gillat, skall detsamma efter utgången

av denna tid upphöra att lända till efterrättelse. Under tid, då riksdagen

är samlad, äger Konungen med riksdagens samtycke meddela förordnande,

som nu sagts. För beslut av riksdagen, som här avses, erfordras, att minst

tre fjärdedelar av de röstande i vardera kammaren vid votering instämt i

beslutet.

I den förut berörda propositionen till 1940 års lagtima riksdag framlades

även ett förslag till lag med vissa bestämmelser om tryckta skrifter vid krig

eller krigsfara. Förslaget antogs villkorligt — under förutsättning av det

berörda grundlagsförslagets genomförande — av riksdagen med vissa smärre

av konstitutionsutskottet förordade jämkningar. Enligt 2 § i den sålunda

av riksdagen för dess del antagna lagen äger Konungen, om innehållet i

periodisk skrift visat sig vid upprepade tillfällen ägnat att framkalla fara

för rikets säkerhet eller skada rikets förhållande till främmande makt eller

undergräva krigslydnaden eller ock därmed åsyftats att förbereda samhällsordningens

omstörtande med våldsamma medel eller med hjälp av främmande

makt, förbjuda att skriften utgives; förbudet skall meddelas för

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

7

viss tid, högst sex månader, och må förlängas för högst sex månader varje

gång samt återkallas, då anledning därtill finnes. Vidare äger Konungen

enligt 3 § till skydd för de allmänna intressen, varom i 2 § sägs, meddela

stadgande om förhandsgranskning av tryckta skrifter, i den omfattning och

ordning som prövas erforderlig och lämplig, ävensom örn befogenhet för

granskningsmyndigheten att därvid meddela de föreskrifter som finnas påkallade.

Enligt 4 § skall, innan förbud enligt 2 § eller förlängning därav beslutas

eller enligt 3 § stadgande meddelas om förhandsgranskning, som endast

avser vissa skrifter, yttrande inhämtas från tryckfrihetskommittén. Där

så erfordras till skydd för de allmänna intressen, varom i 2 § sägs, äger

chefen för justitiedepartementet enligt 5 § förbjuda att i riket införas tryckta

skrifter, som äro avsedda att här spridas. Den förevarande av riksdagen

för dess del villkorligt antagna lagen träder i kraft den dag, Konungen med

riksdagen bestämmer, och skall gälla under ett år från nämnda dag.

Nu pågående riksdag har, i anledning av väckta motioner, i skrivelse till

Kungl. Majit (nr 119) hemställt om skyndsam utredning av frågan om revision

av den nämnda, av riksdagen för dess del villkorligt antagna lagen

med vissa bestämmelser örn tryckta skrifter vid krig eller krigsfara samt om

framläggande för innevarande riksdag av förslag i ämnet. I konstitutionsutskottets

till grund för riksdagens beslut liggande utlåtande (nr 8) i ämnet

framhöll utskottet bl. a., att det vore synnerligen angeläget, att den särskilda

lag, som kompletterar den föreslagna nya 6 § tryckfrihetsförordningen,

är så utformad, att den med största möjliga klarhet anger de förutsättningar,

under vilka censur och indragning av skrifter skola få förekomma,

samt att dessa ingripanden i det särskilda fallet icke gå längre än

vad som på grund av förhållandena är oundgängligen nödvändigt. Med

hänsyn till de erinringar, som ur dessa synpunkter riktats mot den särskilda

lagens utformning, ville utskottet i betraktande av ämnets utomordentliga

vikt tillstyrka en närmare utredning av frågan om en sådan överarbetning

av denna lag, att denna utan att förfela sitt ändamål dock i görligaste mån

skapar garantier för tryckfrihetens bevarande även under utomordentliga

förhållanden. Vid en sådan undersökning borde uppmärksamheten i förut

angivna syfte framför allt inriktas på utformningen av 2 och 3 §§ i lagen.

Härvid borde även övervägas, huruvida ej de grundläggande reglerna angående

såväl de centrala som de lokala censurmyndigheternas organisation

och befogenheter ävensom besvärsförfarandet i censurmål borde meddelas i

lagen och icke endast i en administrativ tillämpningsförfattning. Vidare

borde den frågan tagas under omprövning, örn ej 5 § i anslutning till den

nya lydelsen av 3 § 9 mom. tryckfrihetsförordningen borde utformas så, att

den definitiva rätten att förbjuda skrifters införande i riket läggcs i Kungl.

Majits hand och chefen för justitiedepartementet endast förlänas en provisorisk

beslutanderätt i ämnet.

I den nu förevarande propositionen har ett reviderat förslag till lag med

vissa bestämmelser örn tryckta skrifter vid krig eller krigsfara framlagts för

riksdagen. Enligt detta förslag skall Konungen, då riket befinner sig i krig

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

eller krigsfara och det nödvändiggöras av hänsyn till rikets farliga belägenhet,

äga att i den ordning varom stadgas i § 6 tryckfrihetsförordningen — i

fråga om tryckta skrifter meddela stadgande örn förhandsgranskning, i den

omfattning som prövas erforderlig, för att förebygga att i sådan skrift offentliggöras

meddelanden, vilka äro ägnade att undergräva krigslydnaden, försvåra

militära företag eller eljest försämra krigsmaktens ställning eller försvaga

rikets försvarskraft eller att störa rikets fredliga förhållande till främmande

makt, eller vilka åsyfta att förbereda statsskickets omstörtande med

våldsamma medel eller med hjälp av främmande makt eller äro ägnade att

allvarligt störa ordningen inom landet. Vidare skall Konungen, då riket befinner

sig i krig, äga att — ävenledes i den ordning som i § 6 tryckfrihetsförordningen

sägs — förbjuda utgivande av periodisk skrift, örn i skriften, sedan

dess utgivare av chefen för justitiedepartementet tilldelats vederbörlig varning,

offentliggjorts meddelande av beskaffenhet som nyss sagts eller örn genom

uppenbar tredska eller grov försummelse av skriftens utgivare föreskrifter

som meddelats rörande förhandsgranskning av skriften icke iakttagits.

Förhandsgranskningen skall enligt lagförslaget handhavas av en särskild

statens granskningsmyndighet. Denna skall bestå av en granskningschef

och sju sakkunniga. Granskningschefen och de sakkunniga utses av Konungen.

Tre av de sakkunniga skola utses bland personer med erfarenhet av redaktionelt

tidningsmannaarbete, föreslagna av de tidningsmannaorganisationer

som Konungen bestämmer. Förslag härom skall för att vinna avseende

upptaga minst dubbelt så många personer som dem, vilka skola med ledning

av förslaget förordnas till sakkunniga. Av de övriga sakkunniga skall en vara

militär befattningshavare och utses efter förslag av överbefälhavaren över

rikets försvarskrafter samt en hava erfarenhet rörande utrikespolitiska förhållanden.

Granskningsmyndigheten skall för granskningen tillsätta särskilda

granskningsmän. Granskningsmans åtgärd skall omedelbart underställas

granskningsmyndighetens prövning, därest den som beröres av åtgärden det

begär. Klagan över granskningsmyndighetens beslut må hos Konungen föras

genom besvär, vilka skola hava inkommit till justitiedepartementet sist å åttonde

dagen efter det klaganden erhållit del av beslut. Utan hinder av däröver

förd klagan skall granskningsmyndighetens beslut lända till efterrättelse intill

dess annorlunda förordnas. Enligt förslaget skall Konungen vidare, då det

erfordras för att hindra spridning av meddelande av sådan beskaffenhet, som

må kunna förebyggas genom beslut om förhandsgranskning, äga att meddela

förbud mot att i riket införas tryckta skrifter, genom vilka dylika meddelanden

här kunna spridas; i avbidan på Konungens beslut om sådant förbud

skall chefen för justitiedepartementet äga att därom meddela förordnande,

som må gälla högst åtta dagar. Den föreslagna lagen skall träda i kraft den

dag Konungen med riksdagen bestämmer samt gälla under ett år från nämnda

dag.

Till stöd för det framlagda lagförslaget har föredragande departementschefen

bl. a. anfört följande:

»Det allvarliga läge, vari landet alltsedan utbrottet av stormaktskriget be
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

9

funnit sig, har nödvändiggjort inskränkningar i den enskilde medborgarens

rättigheter i olika hänseenden. Vissa handlingar, som under lugnare förhållanden

icke framkalla olägenhet, kunna i nuvarande situation innebära en

fara för det allmänna. Detta återspeglas exempelvis i det nyligen reviderade

8 kapitlet strafflagen, vars stadganden om straff för brott mot försvaret, folkförsörjningen,

landets neutralitet o. s. v. till stor del icke äro tillämpliga eller

i vart fall icke bliva aktuella annat än i orostider. Andra på medborgarnas

handlings- och rörelsefrihet inverkande åtgärder, som under senare tiden

vidtagits, ha till huvudsakligt syfte att samla landets och folkets krafter inför

de påfrestningar som tidsläget förorsakar. Åtgärderna äro således av provisorisk

natur. De avse icke att för framtiden begränsa de medborgerliga

rättigheterna utan att skapa medel att bevara dem för kommande tider.

Ur dessa synpunkter har man att betrakta även de åtgärder som vidtagits

och de förslag som föreligga rörande kontrollen över tryckta skrifter. Det

är här liksom på andra områden fråga örn en beredskapslagstiftning.

Tryckfriheten har i vårt land av ålder betraktats som en oumbärlig del

av den medborgerliga friheten. I princip torde enighet råda om att tryckfriheten

även vid krig och krigsfara bör i största möjliga utsträckning bevaras.

Å andra sidan torde delade meningar icke kunna föreligga därom att för

landet farliga missbruk av tryckfriheten icke få tillåtas. Grundvalen för

tryckfriheten under lugna tider rubbas uppenbarligen icke genom att i en

för landet särskilt kritisk situation kontrollen över tryckta skrifter skärpes.

Införandet av en sådan kontroll innebär intet misstroende mot pressen i gemen.

Största delen av denna har otvetydigt ådagalagt sin ansvarskänsla inför

tidsläget.

I fråga om graden och arten av den krigsfara, varunder förhandsgranskning

och införselförbud skola få tillgripas, finnes ingen begränsning stadgad i

den såsom vilande antagna 6 § tryckfrihetsförordningen. Vid framläggandet

av förslaget till 1940 års lagtima riksdag uttalade jag i motiveringen till stadgandet

härom, att åtgärder av nu ifrågavarande slag borde komma till användning

endast då det i ett för landet synnerligen kritiskt läge befunnes

oundgängligen erforderligt. Tillräckliga garantier för att åtgärderna icke

tillgrepes i annat fall finge anses ligga i att härför erfordrades riksdagens

samtycke, önskemål lia vid upprepade tillfällen framförts därom att även i

lagtexten måtte komma till uttryck, att förhandsgranskning får tillgripas

endast i ett dylikt särskilt allvarligt läge. Då något hinder med hänsyn till

lagförslagens teknik icke möter mot att en erinran härom intages i den särskilda

lagen, har jag ansett mig böra tillmötesgå dessa önskemål på det sätt

att såsom förutsättning för förhandsgranskning i den särskilda lagen ytterligare

angives, att åtgärden nödvändiggöres av hänsyn till rikets farliga belägenhet.

Härigenom meddelas icke blott i motiveringen utan även i lagtexten

en vägledning för lösandet av bedömningsfrågan, när förhållandena

skola anses kräva att förhandsgranskning tillgripes.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

Med anledning av de erinringar som riktats mot 2 och 3 §§ i den särskilda

lagen torde en omarbetning böra ske, varigenom förutsättningarna för förhandsgranskning

och utgivningsförbud så långt ske kan utformas i anslutning

till den terminologi som redan kommit till användning i lagstiftningen.

Vad först angår förhandsgranskningen torde det vara nödvändigt att denna

får användas för att förebygga icke blott meddelanden som kunna skada

försvaret utan även sådana meddelanden som kunna äventyra det fredliga

förhållandet till främmande makter eller rikets inre trygghet. I förstnämnda

hänseende lia orden ''undergräva krigslydnaden’, som återfinnas i

4 § 12 mom. tryckfrihetsförordningen, bibehållits. Därjämte ha upptagits

uttrycken ''försämra krigsmaktens ställning’ samt ''försvåra militära företag’,

vilka ansluta sig till stadgandet om krigsförräderi i 8 kap. 6 § strafflagen.

Den hänsyn som måste tagas till vikten av att folkförsörjningen icke

utsättes för allvarlig skada innefattas i uttrycket ''försvaga rikets försvarskraft’.

I stället för uttrycket ''skada rikets förhållande till främmande makt’

har ansetts lämpligt att använda uttrycket ''störa rikets fredliga förhållande

till främmande makt’, till vilket motsvarigheter förekomma i 8 kap. 3 och

4 §§ strafflagen örn brott som framkalla fara för krig eller repressalier eller

andra för riket skadliga åtgärder från främmande makts sida. Orden ''samhällsordningens

omstörtande’ ha jämkats till ''statsskickets omstörtande’. I

anslutning till lagarna om upplösning av vissa sammanslutningar och om

straff för sabotage har tillagts uttrycket ''allvarligt störa ordningen inom landet’.

Örn bestämmelserna preciseras såsom nu sagts, torde det i den villkorligt

antagna lagen upptagna uttrycket ''framkalla fara för rikets säkerhet’

kunna utgå.

Såsom en förutsättning för utgivningsförbud beträffande periodisk skrift

torde böra uppställas, att i skriften offentliggjorts meddelande av sådan beskaffenhet

som angivits i fråga om förhandsgranskning. Då emellertid utgivningsförbud

bör tillgripas endast mot skrifter, i vilka bedrives en fortsatt

publiceringsverksamhet av dylikt slag, synes ytterligare böra fordras att offentliggörande

av meddelanden av angiven art upprepats, oaktat skriftens

utgivare av chefen för justitiedepartementet erhållit uttrycklig varning, vari

meddelats honom att skriftens innehåll givit anledning att överväga utgivningsförbud.

Utgivningsförbud bör även kunna ifrågakomma i det fall att, då förhandsgranskning

påbjudits beträffande en periodisk skrift, granskningen hindras

eller försvåras till följd av uppenbar tredska eller grov försummelse från utgivarens

sida. Ett särskilt stadgande härom torde böra meddelas. För utgivningsförbud

i dylikt fall synes icke böra uttryckligen förutsättas, att varning

meddelats eller att åsidosättandet av givna föreskrifter rörande granskningen

upprepats.

Enligt det förut omnämnda, inom justitiedepartementet utarbetade förslaget

till granskningsförordning skulle de grundläggande administrativa bestämmelserna

rörande förhandsgranskningen införas i en författning som

underställts riksdagen för yttrande. Med hänsyn till den vikt bestämmelser
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

11

na i en sådan författning äga skulle det i praktiken knappast ifrågakomma

att däri vidtaga någon ändring av betydelse utan riksdagens hörande. Under

sådana förhållanden medför det endast en formell ändring, om dessa bestämmelser

inarbetas i tillämpningslagen.

Enligt förslaget till granskningsförordning skulle för omhänderhavande av

förhandsgranskningen finnas en central myndighet, statens granskningsmyndighet.

Denna skulle bestå av en granskningschef samt sju sakkunniga, av

vilka tre skulle utses på förslag av tidningsmannaorganisationerna, tre vara

militärer med sakkunskap inom de olika försvarsgrenarna samt en hava erfarenhet

rörande utrikespolitiska förhållanden. Under granskningsmyndigheten

skulle lyda särskilda granskningsmän.

Jag kan i huvudsak ansluta mig till detta förslag. Det torde emellertid icke

vara erforderligt att i lagen utsäges att mer än en av de sakkunniga skall

vara militär. Bland de sakkunniga kan i så fall, därest detta kan ske med

beaktande av att kravet på militär sakkunskap tillgodoses, beredas plats för

andra personer med allmänt medborgerliga insikter.

Vad beträffar organisationen av granskningsverksamheten i övrigt torde

det icke vara möjligt att i förväg bestämma dennas omfattning eller att närmare

angiva riktlinjerna för verksamheten. De organisatoriska frågorna

måste uppenbarligen lösas med hänsyn till de aktuella förhållandena. En

planläggning bör dock ske, som tar sikte på en situation då en mera

omfattande förhandsgranskning kan ifrågakomma. I en sådan situation

böra granskningsmän finnas på skilda platser i landet. Av största vikt

är att såsom granskningsmän erhållas för uppgiften lämpliga personer. I

första hand torde böra anlitas sådana som ha erfarenhet av tidningsmannaarbete.

Granskningsmyndigheten bör utöva en noggrann kontroll över granskningsmännens

verksamhet.

Vid planläggningen av organisationen bör tillses, att den erfarenhet på hithörande

område som vunnits, särskilt inom informationsstyrelsen, tillvaratages,

och granskningsmyndighetens verksamhet bör uppenbarligen bedrivas

i nära samband med informationsstyrelsen.

De närmare bestämmelserna rörande granskningsmyndighetens och granskningsmännens

verksamhet torde böra meddelas i administrativa författningar.

Innehållet i dessa författningar kan tydligen komma att växla efter det aktuella

läget.

Det är emellertid av största vikt, att det administrativa ingripandet i pressens

verksamhet göres endast i de fall och i den utsträckning det är oundgängligen

nödvändigt. Värdet av den ansvarsmedvetna pressens stöd för regeringens

utrikespolitik i ett för landet farligt läge ökas tydligen, örn det

såväl för pressen själv som för allmänheten är uppenbart att detta stöd gives

efter egen omprövning och av fri övertygelse.

För att såvitt möjligt undvika tillämpning av obligatorisk förhandsgranskning

synes det därför vara önskvärt, att ett frivilligt kontrollsystem skapas

under pressens egen medverkan. För detta ändamål och för att i övrigt åstadkomma

ett önskvärt samarbete mellan myndigheterna och pressen torde det

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

Utskottet.

vara lämpligt att tillsätta en särskild pressnämnd, bestående av personer tillhörande

pressens egna organisationer. I samband med de under min ledning

hållna överläggningarna örn tillämpningslagens omarbetande har ett utkast

upprättats rörande en sådan nämnd. Denna, som bör träda i verksamhet oberoende

av förhandsgranskningens införande, bör ha till uppgift att medverka

vid upprätthållande av förbindelserna mellan pressen och myndigheterna

samt att vara ett organ för självdisciplin inom pressen. Nämnden utses av

Kungl. Majit och består av ordförande och sju ledamöter. Ledamöterna utses

på förslag av pressens yrkesorganisationer och dess politiska organisationer.

Nämnden bör genom regeringens försorg erhålla alla de upplysningar som

äro erforderliga för att den skall kunna fylla sin uppgift. Om i en tidning

publiceras underrättelser eller uttalanden, som anses falla utanför gränserna

av ett rätt bruk av tryckfriheten, bör pressnämnden äga att tilldela utgivaren

varning. Varning bör efter nämndens prövning publiceras eller konfidentiellt

delgivas. Nämnden bör även kunna höras i fråga örn förberedelser

till förhandsgranskning och avfattningen av därför nödiga instruktioner samt

i fråga örn utseende av lokala granskningsmän. Informationsstyrelsens pressråd

blir genom pressnämndens tillsättande överflödigt. Bestämmelser om

pressnämnden böra utfärdas i administrativ ordning.

Bland andra organisatoriska åtgärder som kunna visa sig erforderliga synes

även kunna ifrågasättas att uppdraga åt en särskild ledamot av statsrådet

att utöva tillsyn över presskontrollen och den statliga informationsverksamheten.

»

Tryckfriheten är, såsom konstitutionsutskottet framhöll i sitt utlåtande

nr 28 till 1940 års lagtima riksdag, en ovärderlig och oförytterlig tillgång

för ett fritt och självständigt folk. I tryckfrihetens hägn har vårt svenska

samhällsskick nått sin nuvarande utveckling. Varje lanke på att göra den

offentliga meningen i landet likriktad eller ensartad måste motarbetas. Så

långt möjligt bör pressens fria prövningsrätt lämnas oförkränkt även i tider

av krig och allmän osäkerhet. Statsmakterna kunna dock under utomordentliga

förhållanden behöva utrustas med möjligheter till kontroll av och ingripande

mot sådant missbruk av tryckfriheten, genom vilka landets säkerhet

kan äventyras. Dylika ingripanden måste emellertid ske med största

varsamhet och böra endast få förekomma, då så befinnes oundgängligen nödvändigt.

Från dessa utgångspunkter har utskottet i utlåtande (nr 8) tidigare

innevarande år framhållit det synnerligen angelägna uti att den särskilda

lag, som kompletterar den föreslagna nya 6 § tryckfrihetsförordningen, är så

utformad, att den med största möjliga klarhet anger de förutsättningar, under

vilka censur och indragning av skrifter skola få förekomma, samt att

dessa ingripanden i det särskilda fallet icke gå längre än vad som på grund

av förhållandena är oundgängligen nödvändigt.

Det i den nu förevarande propositionen framlagda förslaget till lag med

vissa bestämmelser om tryckta skrifter vid krig eller krigsfara äger ur nyss

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

13

angivna synpunkter ett bestämt företräde framför det för 1940 års lagtima

riksdag framlagda och av denna med vissa smärre modifikationer antagna

lagförslaget i ämnet. Det nya förslaget är enligt utskottets mening så utformat,

att det, utan att syftemålet med det vilande förslaget till ändrad lydelse

av bl. a. § 6 tryckfrihetsförordningen därigenom äventyras, i görligaste

mån skapar garantier för tryckfrihetens bevarande även under utomordentliga

förhållanden. Genom bestämmelsen, att förhandsgranskningen endast

skall få tillgripas, då »det nödvändiggöres av hänsyn till rikets farliga belägenhet»,

har icke längre blott i motiveringen utan även i själva lagtexten meddelats

en vägledning för lösandet av bedömningsfrågan, när förhållandena

under krigsfara skola medgiva ett ingripande av förevarande slag. Att såsom i

motionerna I: 228 och II: 320 föreslagits gå ännu längre och begränsa förhandsgranskningens

användning enbart till det tillfälle, då riket befinner sig i

krig, kan utskottet icke finna tillrådligt. Utskottet kan ej heller tillstyrka det

i samma motioner framställda förslaget, att förhandsgranskning aldrig skulle

kunna få tillgripas för att förebygga, att i tryckta skrifter offentliggöras

meddelanden, ägnade att störa rikets fredliga förhållande till främmande

makt. Den kritik, som i nyss angivna hänseenden riktats även mot den nu

föreslagna nya lagen, förlorar större delar av sin bärkraft därigenom, att

denna är så utformad, att den möjliggör en differentiering av förhandsgranskningen

till såväl art som omfattning. Att så är fallet, följer otvetydigt

av lydelsen i 2 § jämförd med 4 §. Vid utformningen av ett beslut om

förhandsgranskning kan alltså beaktas, att största delen av pressen ådagalagt

sin ansvarskänsla inför nuvarande allvarstyngda tidsläge, varför förhandsgranskningen

beträffande denna press kan givas en mindre omfattning

än i fråga om vissa speciella pressalster eller andra skrifter härrörande

från visst tryckeri eller förlag. Beträffande den ansvarsmedvetna pressen

kan den i ett visst läge tänkas begränsad till att endast avse meddelanden,

ägnade att försvåra militära företag eller eljest försämra krigsmaktens ställning

eller försvaga rikets försvarskraft. Lagförslaget öppnar alltså möjlighet

till en differentiering likartad den, som åsyftas i motionen II: 319. Den

väsentliga skillnaden mellan dessa förslag ligger däri, att motionären vill

hava en obligatorisk differentiering direkt uttryckt i själva lagtexten. Enligt

utskottets mening har en differentiering emellertid sin rätta plats icke i lagen

utan i ett med stöd av denna meddelat administrativt stadgande om förhandsgranskning.

Utskottet tillstyrker alltså propositionens lagförslag i oförändrat

skick.

I samband härmed vill utskottet uttala sin anslutning till föredragande departementschefens

uttalande örn önskvärdheten av att ett frivilligt kontrollsystem

skapas under pressens egen medverkan i syfte att så vitt möjligt undvika

tillgripandet av obligatorisk förhandsgranskning. Utskottet finner det

angeläget, att denna särskilda pressnämnd'' tillsättes snarast möjligt. Den torde

lämpligen kunna organiseras efter i huvudsak de linjer, som angivits i departementschefens

uttalande.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen med bifall till den förevarande propositionen

ville — med frånträdande av sitt i skrivelse den 13

juni 1940, nr 422, anmälda beslut — under förutsättning att

av 1940 års lagtima riksdag såsom vilande för vidare grundlagsenlig

behandling antaget förslag till ändrad lydelse av §

86 regeringsformen och § 38 riksdagsordningen samt till införande

i tryckfrihetsförordningen av en ny paragraf, betecknad

såsom § 6, varder slutligen godkänt, antaga följande

Lag

med vissa bestämmelser örn tryckta skrifter vid krig eller krigsfara.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

I den ordning varom stadgas i § 6 tryckfrihetsförordningen må förordnas,

då riket befinner sig i krig eller krigsfara, att vad i 2 § samt 4—9 §§ stadgas

örn förhandsgranskning och införselförbud skall äga tillämpning, samt

då riket befinner sig i krig, att vad i 3, 4 och 9 §§ stadgas örn utgivningsförbud

skall äga tillämpning.

2 §•

Konungen äger, då det nödvändiggöres av hänsyn till rikets farliga belägenhet,

att i fråga om tryckta skrifter meddela stadgande om förhandsgranskning,

i den omfattning som prövas erforderlig, för att förebygga att i sådan

skrift offentliggöras meddelanden, vilka äro ägnade att undergräva krigslydnaden,

försvåra militära företag eller eljest försämra krigsmaktens ställning

eller försvaga rikets försvarskraft eller att störa rikets fredliga förhållande

till främmande makt, eller vilka åsyfta att förbereda statsskickets omstörtande

med våldsamma medel eller med hjälp av främmande makt eller äro

ägnade att allvarligt störa ordningen inom landet.

3 §•

Konungen äger förbjuda utgivandet av periodisk skrift,

1) om i skriften offentliggjorts meddelande av sådan beskaffenhet som i

2 § sägs, eller

2) om genom uppenbar tredska eller grov försummelse av skriftens utgivare

föreskrifter som meddelats rörande förhandsgranskning av skriften icke

iakttagits.

Förbud, varom nu sagts, skall meddelas för viss tid, högst sex månader,

och må förlängas för högst sex månader varje gång samt återkallas, då anledning

därtill finnes.

I fall, som i första stycket under 1) sägs, må utgivningsförbud ej medde
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

15

las, med mindre skriftens utgivare av chefen för justitiedepartementet tilldelats

varning med tillkännagivande, att skriftens innehåll givit anledning att

överväga dylikt förbud, samt jämväl därefter i skriften offentliggjorts meddelande

av sådan beskaffenhet som i 2 § sägs.

4 §•

Innan stadgande meddelas enligt 2 § om förhandsgranskning, som avser

viss skrift, eller enligt 3 § utgivningsförbud eller förlängning därav beslu

tas, skall yttrande inhämtas från riksdagens tryckfrihetskommitterade.

5 §•

Granskning, varom i 2 § sägs, handhaves av statens granskningsmyndighet.

Statens granskningsmyndighet skall bestå av en granskningschef och sju

sakkunniga. Granskningschefen och de sakkunniga utses av Konungen. Tre

av de sakkunniga skola utses bland personer med erfarenhet av redaktionellt

tidningsmannaarbete, föreslagna av de tidningsmannaorganisationer som

Konungen bestämmer. Förslag härom skall för att vinna avseende upptaga

minst dubbelt så många personer som de, vilka skola med ledning av förslaget

förordnas till sakkunniga. Av de övriga sakkunniga skall en vara militär

befattningshavare och utses efter förslag av överbefälhavaren över rikets

försvarskrafter samt en hava erfarenhet rörande utrikespolitiska förhållanden.

Granskningsmyndigheten skall för granskningen tillsätta särskilda granskningsmän.

6 §•

Tillsyn över granskningsmyndighetens verksamhet utövas på sätt Konungen

bestämmer.

Granskningsmyndigheten bör vid fullgörandet av sina åligganden samarbeta

med statens informationsstyrelse.

7 §•

Granskningsmans åtgärd skall omedelbart underställas granskningsmyndighetens

prövning, därest den som beröres av åtgärden det begär. Klagan

över granskningsmyndighetens beslut må hos Konungen föras genom besvär,

vilka skola hava inkommit till justitiedepartementet sist å åttonde dagen

efter det klaganden erhållit del av beslutet. Utan hinder av däröver förd klagan

skall granskningsmyndighetens beslut lända till efterrättelse intill dess

annorlunda förordnas.

Närmare bestämmelser om granskningsmyndighetens verksamhet meddelas

av Konungen.

8 §•

Där det erfordras för att hindra spridande av meddelanden av sådan beskaffenhet

som i 2 § sägs, må Konungen meddela förbud mot att i riket införas

tryckta skrifter, genom vilka dylika meddelanden här kunna spridas.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

I avbidan på Konungens beslut om sådant förbud äger chefen för justitiedepartementet

därom meddela förordnande, som må gälla högst åtta dagar.

9 §•

Har stadgande örn förhandsgranskning jämlikt 2 § utfärdats eller förbud

jämlikt 3 eller 8 § meddelats, skall stadgandet eller förbudet även gälla skrift,

vilken uppenbarligen är avsedd att ersätta skrift som avses med stadgandet

eller förbudet.

10 §.

Underlåter utgivare av skrift att iakttaga föreskrift, som meddelats rörande

förhandsgranskning av skriften, eller utgiver någon skrift i strid mot utgivningsförbud

varom i 3 § sägs, eller bryter någon mot införselförbud som i

8 § sägs, straffes med dagsböter eller fängelse; och vare skriften förverkad.

Böter och förverkad egendom tillfalla kronan.

Denna lag träder i kraft den dag, Konungen med riksdagen bestämmer, och

skall gälla under ett år från nämnda dag. Förbud eller föreskrift enligt lagen

skall ej gälla utöver tiden för lagens giltighet. I fråga örn sådant under nämnda

tid begånget brott, som i lagen avses, skall vad där är stadgat äga tillämpning

även efter det lagen i övrigt upphört att gälla.

2) att

a) motionerna I: 231 och II: 316,

b) motionen I: 228,

c) motionen II: 320 och

d) motionen II: 319

måtte anses besvarade genom vad utskottet ovan under 1)

hemställt.

Stockholm den 13 juni 1941.

På konstitutionsutskottets vägnar:

HARALD HALLÉN.

Närvarande: Herrar Hallén, Andersson i Ovanmyra, Oscar Gottfrid Karlsson*, Holmström,

Per Andersson, Herlitz, Jolin Björck, Fredrik Ström, John Gustavson, Karl

Augast Johanson, Anders Andersson, Härdin, Lindmark, Fast*, Nordström,

Nilsson i Göteborg, Hällgren, Spångberg, Nilsson i Norrlångträsk och Sefve.

Ej närvarande vid justeringen.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

17

Reservationer:

1) av herrar John Björck, Fredrik Ström och Spångberg, som anfört:

Såsom i motionen 1: 228 av herrar Undén, Andrén, Ohlin, Engberg och

Pauli samt i motionen II: 320 av herrar Edberg, Wallentheim och von

Friesen framhållits är den i propositionen föreslagna revisionen av lagen icke

ägnad att häva de starka betänkligheter som tidigare framförts mot densamma.

Införandet av censur redan under tid av »krigsfara» jämte utfärdandet

av sådana direktiv för censurens utövande, som föreslås i 2 §, skulle

betyda att regeringen i förhållande till främmande makter påtoge sig det

fulla ansvaret för vad den svenska pressen innehåller. Regeringens ökade

makt över pressen skulle ej blott allvarligt rubba den svenska tryckfrihetens

grundvalar utan i verkligheten även försvaga dess ställning gentemot påtryckningar

utifrån. Sedan censur en gång införts, måste det befaras att

under förhållandenas tryck kontrollen över pressen och bokmarknaden allt

mer skärpes. De föreslagna bestämmelsernas vaga och tänjbara formulering

kommer dessutom att öka faran och svårigheterna även vid ett fullt

lojalt bruk av tryckfriheten och därmed åstadkomma ett allmänt osäkerhetstillstånd.

En sådan händelseutveckling måste framstå såsom ägnad att

försvaga vårt lands andliga motståndskraft under en kritisk tid. Vi hemställa

därför,

att riksdagen, med bifall till motionerna I: 228 och 11:320,

måtte besluta att för sin del antaga 1 och 2 §§ i den föreslagna

särskilda lagen i följande ändrade lydelse:

(Kungl. Maj.ts och utskottets förslag.) (Reservanternas förslag.)

1 §•

I den ordning varom stadgas i § 6 I den ordning varom stadgas i § 6

tryckfrihetsförordningen må förord- tryckfrihetsförordningen må, när rinus,

ket befinner sig i krig, förordnas, att

då riket befinner sig i krig eller vad i 2—9 §§ stadgas skall äga tillkrigsfara,

att vad i 2 § samt 4—9 §§ lämpning.

stadgas örn förhandsgranskning och

införselförbud skall äga tillämpning,

samt

då riket befinner sig i krig, att vad

i 3, 4 och 9 §§ stadgas örn utgivningsförbud

skall äga tillämpning.

2 §.

Konungen äger, då det nödvändig- Konungen äger, då det nödvändiggöres

av hänsyn till rikets farliga be- göres av hänsyn till rikets farliga be
Bihang

till riksdagens protokoll lim. 5 sami. 2 avil. Nr 20—22.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

(Kungl. Maj.ts och utskottets förslag.)

lägenhet, att i fråga om tryckta skrifter

meddela stadgande om förhandsgranskning,

i den omfattning som

prövas erforderlig, för att förebygga

att i sådan skrift offentliggöras meddelanden,

vilka äro ägnade att undergräva

krigslydnaden, försvåra militära

företag eller eljest försämra

krigsmaktens ställning eller försvaga

rikets försvarskraft eller att störa rikets

fredliga förhållande till främmande

makt, eller vilka åsyfta att

förbereda statsskickets omstörtande

med våldsamma medel eller med

hjälp av främmande makt eller äro

ägnade att allvarligt störa ordningen

inom landet.

2) av herr Hällgren, som ansett att orden »i oförändrat skick» andra styckets

sista råd i utskottets motivering bort utgå samt att utskottet bort hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande proposition ville

— med frånträdande av sitt i skrivelse den 13 juni 1940,

nr 422, anmälda beslut — under förutsättning att av 1940

års lagtima riksdag såsom vilande för vidare grundlagsenlig

behandling antaget förslag till ändrad lydelse av § 86 regeringsformen

och § 38 riksdagsordningen samt till införande i

tryckfrihetsförordningen av en ny paragraf, betecknad såsom

§ 6, varder slutligen godkänt, för sin del antaga följande

(Reservanternas förslag.)

lägenhet, att i fråga om tryckta skrifter

meddela stadgande om förhandsgranskning,

i den omfattning som

prövas erforderlig, för att förebygga

att i sådan skrift offentliggöras meddelanden,

vilka äro ägnade att undergräva

krigslydnaden, försvåra militära

företag eller eljest försämra

krigsmaktens ställning eller försvaga

rikets försvarskraft, eller vilka åsyfta

att förbereda statsskickets omstörtande

med våldsamma medel eller med

hjälp av främmande makt eller äro

ägnade att allvarligt störa ordningen

inom landet.

Lag

med vissa bestämmelser örn tryckta skrifter vid krig eller krigsfara.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

I den ordning varom stadgas i § 6 tryckfrihetsförordningen må förordnas,

då riket befinner sig i krig eller överhängande krigsfara, att vad i 2 g

samt 4—9 §§ stadgas om förhandsgranskning och införselförbud skall äga

tillämpning, samt

då riket befinner sig i krig, att vad i 3, 4 och 9 §§ stadgas örn utgivningsförbud

skall äga tillämpning.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

19

2 §•

Konungen äger, då det nödvändiggöres av hänsyn till rikets farliga belägenhet,

att i fråga om tryckta skrifter meddela stadgande örn förhandsgransk

ning, i den omfattning som prövas erforderlig, för att förebygga att i sådan

skrift offentliggöras meddelanden, vilka äro ägnade att undergräva krigslydnaden,

försvåra militära företag eller eljest försämra krigsmaktens ställning

eller försvaga rikets försvarskraft eller att allvarligt störa rikets fredliga

förhållande till främmande makt, eller vilka åsyfta att förbereda statsskickets

omstörtande med våldsamma medel eller med hjälp av främmande

makt eller äro ägnade att allvarligt störa ordningen inom landet.

3 §.

Konungen äger--— i 2 § sägs.

4 §•

Innan stadgande----riksdagens tryckfrihetskommitterade.

5 §•

Granskning, varom---särskilda granskningsmän.

6 §•

Tillsyn över---statens informationsstyrelse.

7 §•

Granskningsmans åtgärd---av Konungen.

8 §.

Där det---åtta dagar.

9 §.

Har stadgande---eller förbudet.

10 §.

Underlåter utgivare--- — tillfalla kronan.

Denna lag---att gälla.

3) av herrar Herlitz, Nilsson i Göteborg, Nilsson i Norrlångträsk och Sefve,

som i anledning av motionen II: 319 av herr Mosesson beträffande 2 och

4 §§ i lagförslaget anfört:

Förslagen om införande av censurlagstiftning ha på många håll väckt

allvarliga farhågor. Man bär bl. a. fruktat, att de föreslagna bestämmelserna

örn en förhandsgranskning, som kan visa sig nödvändig gentemot

vissa skrifter, kunna komma att i sin fulla stränghet tillämpas även på

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

den överväldigande del av den svenska pressen, som hittills alltid visat sig

lojal och beträffande vilken ej någon anledning finnes att i detta avseende

förmoda någon förändring.

I Kungl. Maj:ts nu förevarande förslag äro samtliga skrifter underkastade

samma regler: granskningen kan sålunda gentemot dem alla få samma

karaktär. Visserligen kan vid tillämpningen en viss differentiering äga rum.

Censur får anordnas »i den omfattning, som prövas erforderlig», vilket

— såsom också framgår av 4 § — innebär, att granskning kan anordnas

gentemot allenast viss skrift eller vissa skrifter. Det innebär tillika att censuren

i skilda fall allt efter de olika i 2 § uppräknade intressena kan göras

mer eller mindre vittgående. Men vad i Kungl. Maj:ts lagförslag sålunda

stadgas är allenast en möjlighet för åtskillnad mellan olika kategorier av

skrifter. Det skapas ingen säkerhet för att en sådan åtskillnad verkligen

kommer att göras.

Enligt vår mening låter det sig emellertid väl göra att, på sätt påyrkats

i motionen II: 319, genom själva lagtexten åstadkomma sådan säkerhet.

Detta kan enligt vår mening lämpligen ske därigenom, att man utformar

särskilda bestämmelser med avseende å sådana skrifter (en viss periodisk

skrift eller skrifter utgivna från visst tryckeri eller av viss förläggare), beträffande

vilka grundad anledning finnes att antaga, att däri komma att inflyta

meddelanden av sådan beskaffenhet, som avses i 2 § av Kungl. Maj:ts

förslag. Sådan »grundad anledning» bör d regel ej byggas på annat förhållande

än att i den periodiska skriften (resp. i skrifter från visst förlag

eller visst tryckeri) förekommit meddelanden av förgriplig art, som kunna

antagas återkomma. Om sålunda anledning till ingripande i ett särskilt

fall föreligger, bör stadgande därom kunna meddelas efter tryckfrihetskommitténs

hörande (jfr 4 §). Stadgandet bör då avse förhandsgranskning i den

omfattning, som i det särskilda fallet befinnes erforderlig. Intet hinder

bör möta att vid behov giva denna sådan omfattning, att den tillgodoser alla

de intressen, varom talas i 2 § av Kungl. Maj :ts förslag. Man kan utan tvivel

anföra starka skäl mot att en censur anordnas i fråga om meddelanden

ägnade att »störa rikets fredliga förhållande till främmande makt». Vi

anse dock en sådan förhandsgranskning godtagbar under den förutsättningen,

att den riktar sig endast mot skrifter, som redan tidigare givit anledning

till ingripande just i detta avseende.

Om en sådan differentiering av förhandsgranskningen finner lagens stöd

på sätt som av oss här nedan föreslås, kan man utan olägenhet begränsa den

allmännare censur, som under vissa förutsättningar måste bli erforderlig,

till förebyggande av sådana meddelanden, som äro ägnade att försvåra militära

företag eller eljest försämra krigsmaktens ställning eller försvaga rikets

försvarskraft. En på sådant sätt begränsad censur ingiver icke de farhågor

för det fria ordets undertryckande, som väckts såväl av den redan antagna lagen

som av Kungl. Maj:ts förslag. Å andra sidan har alltjämt regeringen

möjlighet att vid behov ingripa mot t. ex. en periodisk skrift, som missbrukat

sin frihet. Örn regeringen har grundad anledning att antaga, att i en

s. 21 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

21

skrift kommer att inflyta meddelanden, som äro ägnade att undergräva krigslydnaden

eller att störa rikets fredliga förhållande till främmande makt eller

att allvarligt störa ordningen inom landet eller som åsyfta att förbereda statsskickets

omstörtande, kan den underkasta denna skrift den skärpta censur,

varom förut talats.

På nu anförda skäl vilja vi yrka, att åt 2 g gives en annan lydelse än i

Kungl. Maj:ts förslag. Härav föranledes också en viss jämkning i 4 §. Det

torde böra anmärkas, att enligt den av oss föreslagna lydelsen stadganden

örn censur av särskild skrift eller särskilda skrifter kunna — allt efter arten

av de intressen som skola skyddas —- stödja sig antingen på st. a) eller st. b)

i 2 §. För båda fallen bör regeln i 4 § om tryckfrihetskommitténs hörande

gälla.

Vi tillåta oss sålunda hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen II: 319 måtte besluta,

att 2 och 4 §§ skola erhålla nedan angivna lydelse:

2 §■

Konungen äger, då det nödvändiggöres av hänsyn till rikets

farliga belägenhet, meddela stadgande om förhandsgranskning
a)

beträffande tryckta skrifter i allmänhet i den omfattning

som prövas erforderlig för att förebygga, att i sådana

skrifter offentliggöras meddelanden vilka äro ägnade att försvåra

militära företag eller eljest försämra krigsmaktens ställning

eller försvaga rikets försvarskraft,

b) beträffande viss periodisk skrift eller beträffande skrifter

utgivna från visst boktryckeri eller av viss förläggare —

om grundad anledning förekommit att antaga, att däri kunna

komma att offentliggöras meddelanden, vilka äro ägnade

att undergräva krigslydnaden eller att störa rikets fredliga

förhållande till främmande makt eller att allvarligt störa ordningen

inom landet eller vilka åsyfta att förbereda statsskickets

omstörtande med våldsamma medel eller med hjälp av

främmande makt — i den omfattning som prövas erforderlig

för att förebygga att sådana meddelanden däri offentliggöras.

4 §•

Innan stadgande meddelas enligt 2 § örn förhandsgranskning,

som avser viss skrift eller vissa skrifter, eller enligt 3 §

utgivningsförbud eller förlängning därav beslutas, skall yttrande

inhämtas från riksdagens tryckfrihelskommitterade.

4) av herr Fredrik Ström, som ansett, att 3 § andra stycket i den särskilda

lagen av utskottet bort tillstyrkas i följande ändrade lydelse:

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.

Förbud, varom nu sagts, skall meddelas för viss tid, högst två månader,

och må förlängas för högst två månader varje gång samt återkallas, då anledning

därtill finnes.

5) av herr Herlitz, som anfört:

Då det enligt 6 § tryckfrihetsförordningen och 1 § i lagen beror av ett

särskilt beslut av riksdagen, med 3/* majoritet i båda kamrarna, huruvida

lagens bestämmelser skola »äga tillämpning», är det enligt min tanke meningslöst

att därutöver föreskriva, att för lagens »ikraftträdande» skall fordras

ytterligare ett beslut av Konung och riksdag — varvid endast enkel majoritet

skulle erfordras. Jag har därför inom utskottet framställt yrkande

om att ikraftträdandebestämmelsen skulle erhålla följande lydelse:

Denna lag träder i kraft då Konungen låtit i riksdagen uppläsa öppet brev,

att kungörelse utfärdats om ändrad lydelse av § 86 regeringsformen och § 38

mom. 1 riksdagsordningen samt till införande i tryckfrihetsförordningen av en

ny paragraf, betecknad såsom § 6, samt gäller till och med den 30 juni 1942.

6) av herr Holmström mot viss del av utskottets motivering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1941:354 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag med vissa bestämmelser örn tryckta skrif ier vid krig eller a1 i texten