Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om revision av lagen med vissa bestämmelser arn tryckta skrifter vid krig eller krigsfara. Konstitutionsutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft dels motionen nr 10 i första kammaren av herr Herlitz m. fl., dels ock motionen nr 129 i samma kammare av herr Lindström.

1941-03-20 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1941:8, Utlåtande i anledning av väckta motioner om revision av lagen med vissa bestämmelser arn tryckta skrifter vid krig eller krigsfara. Konstitutionsutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft dels motionen nr 10 i första kammaren av herr Herlitz m. fl., dels ock motionen nr 129 i samma kammare av herr Lindström.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.

1

Hr 8.

Ankom till riksdagens kansli den 21 mars 1941 kl. 5 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner

om revision av lagen med vissa bestämmelser arn

tryckta skrifter vid krig eller krigsfara.

Konstitutionsutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft dels

motionen nr 10 i första kammaren av herr Herlitz m. fl., dels ock motionen

nr 129 i samma kammare av herr Lindström.

I motionen I: 10 hemställes, »att riksdagen ville i skrivelse till Kungl.

Majit anhålla örn skyndsam utredning och förslag till innevarande riksdag

angående revision av lagen med vissa bestämmelser om tryckta skrifter vid

krig eller krigsfara».

I motionen I: 129 hemställes, »att riksdagen ville i skrivelse till Kungl.

Majit anhålla om skyndsam utredning och förslag till innevarande riksdag

angående revision av lagen med vissa bestämmelser om tiyckta skrifter vid

krig eller krigsfara», därvid de i motionen angivna synpunkterna böra vinna

beaktande.

Beträffande motiveringen för de framställda förslagen får utskottet, i den

män en redogörelse härför icke lämnas i det följande, hänvisa till vederbörande

motioner.

Föregående års lagtima riksdag antog, i anledning av en kungl, proposition

i ämnet, såsom vilande för vidare grundlagsenlig behandling förslag

till ändrad lydelse av § 86 regeringsformen och § 38 riksdagsordningen samt

till införande i tryckfrihetsförordningen av en ny paragraf, betecknad såsom

§ 6. Enligt detta förslag, som ännu icke slutligt prövats av riksdagen,

må enligt stadganden i särskild av Konungen och riksdagen samfällt stiftad

lag, då riket befinner sig i krig eller krigsfara, meddelas föreskrift om förhandsgranskning

av tryckta skrifter och förbud mot införande i riket av

sådana skrifter, samt, då riket befinner sig i krig, jämväl meddelas förbud

mot utgivande av periodisk skrift. Vidare må i lagen meddelade stadganden,

när riksdagen ej är samlad, träda i tillämpning, då Konungen så förordnar;

dock må sådant förordnande ej meddelas med mindre Konungen

låtit riksdagskallelse utgå eller riksdagen ändock skall sammanträda inom

Bihang till riksdagens protokoll 19 Al. 5 sami. 2 aud. Nr 8—11. t

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.

trettio dagar. Blir ej meddelat förordnande av nästföljande riksdag inom

trettio dagar från riksdagens början gillat, skall detsamma efter utgången

av denna tid upphöra att lända till efterrättelse. Under tid, då riksdagen

är samlad, äger Konungen med riksdagens samtycke meddela förordnande,

som nu sagts. För beslut av riksdagen, som här avses, erfordras, att minst

tre fjärdedelar av de röstande i vardera kammaren vid votering instämt i

beslutet.

I den förut berörda propositionen till 1940 års lagtima riksdag framlades

även ett förslag till lag med vissa bestämmelser örn tryckta skrifter vid krig

eller krigsfara. Förslaget antogs villkorligt -— under förutsättning av det

berörda grundlagsförslagets genomförande — av riksdagen med vissa

smärre av konstitutionsutskottet förordade jämkningar. Enligt 2 § i den sålunda

av riksdagen för dess del antagna lagen äger Konungen, om innehållet

i periodisk skrift »visat sig vid upprepade tillfällen ägnat att framkalla fara

för rikets säkerhet eller skada rikets förhållande till främmande makt eller

undergräva krigslydnaden eller ock därmed åsyftats att förbereda samhällsordningens

omstörtande med våldsamma medel eller med hjälp av främmande

makt», förbjuda att skriften utgives; förbudet skall meddelas för

viss tid, högst sex månader, och må förlängas för högst sex månader varje

gång samt återkallas, då anledning därtill finnes. Vidare äger Konungen

enligt 3 § »till skydd för de allmänna intressen, varom i 2 § sägs», meddela

stadgande om förhandsgranskning av tryckta skrifter, i den omfattning och

ordning som prövas erforderlig och lämplig, ävensom örn befogenhet för

granskningsmyndigheten att därvid meddela de föreskrifter som finnas påkallade.

Enligt 4 § skall, innan förbud enligt 2 § eller förlängning därav beslutas

eller enligt 3 § stadgande meddelas om förhandsgranskning, som endast

avser vissa skrifter, yttrande inhämtas från tryckfrihetskommittén. Där

så erfordras till skydd för de allmänna intressen, varom i 2 § sägs, äger

chefen för justitiedepartementet enligt 5 § förbjuda att i riket införas tryckta

skrifter, som äro avsedda att här spridas. Den förevarande av riksdagen

för dess del villkorligt antagna lagen träder i kraft den dag, Konungen med

riksdagen bestämmer, och skall gälla under ett år från nämnda dag.

Till stöd för det i motionen I: 10 framställda förslaget örn revision av

den särskilda lagen har bl. a. anförts följande:

»Vad först angår förutsättningarna för ingripandena, sådana de beskrivits

i lagens 2 §, har det med allt fog anmärkts, att de icke blivit med tillräcklig

bestämdhet angivna. Beskrivningen är i själva verket — med smärre avvikelser

— direkt överflyttad från den s. k. transportförbudsförordningen,

men får i förevarande lag en mycket vidsträcktare innebörd än i nämnda

förordning, där den endast tjänar till angivande av de straffbud i tryckfrihetsförordningen,

vilkas åsidosättande kan leda till att en skrift drabbas

av transportförbud. Enligt den lag, varom nu är fråga, blir däremot ett

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Kr 8.

3

ingripande möjligt, alldeles oberoende av om något brott mot tryckfrihetsförordningen

ägt rum, så snart någonting förekommit, som enligt Kungl.

Maj:ts (resp. —- vad angår förhandsgranskning ■— vederbörande censurorgans

eller — vad angår införselförbud — chefens för justitiedepartementet)

omdöme kränker de i § 2 i allmänna ordalag angivna »allmänna intressena».

Redan detta förhållande nödvändiggör givetvis, att beskrivningen

av de allmänna intressena sker med större omsorg än som kunde anses påkallat

vid transportförbudsförordningens antagande. Vi skola icke här inlåta

oss på en närmare analys av den av riksdagen antagna lagtexten, ej

heller framlägga något förslag till revision. Vi inskränka oss till att påpeka,

att lagtexten på ett iögonenfallande sätt skiljer sig från den som angiver

förutsättningarna för ingripande mot samhällsfarliga sammanslutningar.

Det är naturligtvis ingalunda sagt, att det skall råda överensstämmelse mellan

dessa båda slag av ingripanden mot företeelser som anses samhällsfarliga,

men det är onekligen påfallande, att lagen om tryckta skrifter bland

de förhållanden, som motivera ingripande, upptager ett (skadande av rikets

förhållande till främmande makt), som riksdagen på första lagutskottets

hemställan uteslöt ur lagen angående upplösning av vissa sammanslutningar.

Det är just i denna del, som lagen örn tryckta skrifter på goda grunder

särskilt utsatts för kritik. Man har med fog påpekat, att därmed kan öppnas

en väg till inflytande på hela den svenska pressen som för regeringen kan

medföra mycket stora olägenheter och i längden leda till verkligt allvarliga

vådor.

Särskilda betänkligheter framkallas därav att lagen i 3 § med avseende

på förhandsgranskningens syfte inskränker sig till att uttala, att den får

äga rum »till skydd för» de nu berörda, i 2 § angivna »allmänna intressena».

Genom denna egendomliga hänvisningsform uppkommer i många

hänseenden en betänklig oklarhet, utöver den som ligger i den tänjbara beskrivningen

i 2 §. Anmärkningsvärt är särskilt, att 3 § synes möjliggöra

ingripande i åtskilliga fall, där sådant ej är möjligt enligt 2 §. Förhandsgranskningen

skall nämligen kunna tillgripas till »skydd» för de i 2 § angivna

intressena (rikets säkerhet, ett gott förhållande till främmande makt

etc.) oberoende av om dessa intressen på ett eller annat sätt utsatts för fara.

I själva verket innebär 3 § föga mindre än en blancofullmakt för Kungl.

Majit att införa censur. Det är enligt vår tanke nödvändigt, att förhandsgranskningen

— med hänsyn därtill att den skall utövas av ett flertal olika

myndigheter och måste betyda ett för det tryckta ordet i allmänhet långt

mera kännbart ingrepp än utgivningsförbudet — blir föremål för betydligt

mera ingående lagbestämmelser. Det är därför nödvändigt att de materiella

förutsättningarna för ingripandet bliva bättre preciserade.

Till den närmare reglering av förhandsgranskningen, som enligt vår mening

är erforderlig, hör emellertid också en noggrann bestämning av »ordningen»

för densamma. Lagtexten lägger denna i Kungl. Maj:ts hand, och

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr S.

Utskottet.

propositionens motivering giver ingen antydan av hur man tänkt sig den.

Utan tvivel har emellertid denna fråga varit föremål för ingående överväganden

inom departementet, och det kan med skäl påfordras, att utredning

och förslag därom snarast möjligt föreläggas riksdagen. Sålunda erfordras

bestämmelser om de myndigheter, som skola handhava granskningen (utan

tvivel erfordras lokala organ, men lagen synes också, såsom naturligt är,

räkna med en central granskningsmyndighet) och deras inbördes förhållande.

Synnerligen viktig är frågan om granskningsmyndigheternas sammansättning;

det kunde övervägas, huruvida ej representanter för publiciteten

borde tillförsäkras plats däri. Med den centrala granskningsmyndiglietens

befogenheter sammanhänger också dess förhållande till tryckfrihetskommittén

och tryckfrihetsnämnden. Angeläget är vidare att noggrant precisera

myndigheternas befogenheter gentemot utgivarna, dessas rättsskydd

i fall av obehöiåga ingrepp o. s. v. Helt visst kan det bland annat befinnas

lämpligt att göra en bestämd skillnad mellan den mera ingående granskning,

som anses böra ägnas uteslutande åt tryckalster, i vilka man ej kan

räkna på lojalitet, och den som i särskilt kritiska lägen etableras i vidsträcktare

omfattning.

Med avseende på importförbudet (5 §) må blott anmärkas det egendomliga

däri, att i strid med svensk statsrätts allmänna principer befogenheten

att meddela sådant förbud anförtrotts åt justitieministern och ej förbehållits

åt Kungl. Maj:t.»

I motionen I: 129 har till stöd för det där framförda revisionsförslaget

bl. a. anförts följande:

»Lagförslagets avfattning torde medgiva, att lagen ges tillämpning exempelvis

endast i fråga örn förhandsgranskning. Däremot lär formuleringen

icke inrymma möjlighet för Konungen och riksdagen att besluta örn en begränsning

av tillämpningen med hänsyn till de olika allmänna intressen,

som skola skyddas genom åtgärden i fråga.

Emellertid synes det vara önskvärt, att en sådan differentiering beträffande

lagens tillämpning kan ske. Detta skulle göra det möjligt att under

vissa, i utrikespolitiskt avseende relativt mindre spända förhållanden -—

därvid fara för krig likväl föreligger — införa en förhandsgranskning av

tryckta skrifter, vilken begränsas till att skydda intressen av inrikespolitisk

art och alltså avser att förhindra, att periodisk skrift innehåller sådant som

är ägnat att undergräva krigslydnaden eller åsyftar att förbereda samhällsordningens

omstörtande med våldsamma medel eller med hjälp av främmande

makt.»

I det utlåtande (nr 28) till föregående års lagtima riksdag, vari utskottet

tillstyrkte de i det föregående berörda grundlags- och lagförslagen, framhöll

utskottet, att tryckfriheten — i vars hägn vårt svenska samhällsskick

nått sin nuvarande utveckling —- var en för ett fritt och självständigt folk

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr S.

o

ovärderlig och oförytterlig tillgång. Varje strävan att söka göja den offentliga

meningen i landet likriktad eller ensartad borde därför motarbetas.

Även i tider av krig och allmän osäkerhet borde pressens fria prövningsrätt

så långt möjligt lämnas oförkränkt. Utskottet ansåg det dock vara uppenbart,

att statsmakterna under utomordentliga förhållanden kunde behöva

utrustas med möjligheter till kontroll av och ingripande mot sådant missbruk

av tryckfriheten, genom vilka landets säkerhet kunde äventyras. Dylika

ingripanden måste emellertid ske med största varsamhet och borde endast

få förekomma då så befunnes oundgängligen nödvändigt.

Då utskottet alltfort omfattar den åsikt, som kommit till uttryck i detta

allmänna principuttalande, finner utskottet det synnerligen angeläget, att

den särskilda lag, som kompletterar den föreslagna nya 6 § tryckfrihetsförordningen,

är så utformad, att den med största möjliga klarhet anger de

förutsättningar, under vilka censur och indragning av skrifter skola få förekomma,

samt att dessa ingripanden i det särskilda fallet icke gå längre än

vad som på grund av förhållandena är oundgängligen nödvändigt. Med

hänsyn till de erinringar, som ur dessa synpunkter riktats mot den särskilda

lagens utformning, får utskottet i betraktande av ämnets utomordentliga

vikt tillstyrka en närmare utredning av frågan örn en sådan överarbetning

av denna lag, att denna utan att förfela sitt ändamål dock i görligaste mån

skapar garantier för tryckfrihetens bevarande även under utomordentliga

förhållanden. Vid en sådan undersökning bör uppmärksamheten i förut

angivna syfte framför allt inriktas på utformningen av 2 och 3 §§ i lagen.

Härvid bör även övervägas, huruvida ej de grundläggande reglerna angående

såväl de centrala som de lokala censurmyndigheternas organisation

och befogenheter ävensom besvärsförfarandet i censurmål böra meddelas i

lagen och icke endast i en administrativ tillämpningsförfattning. Vidare

torde den frågan böra tagas under omprövning, örn ej 5 § i anslutning till

den nya lydelsen av 3 § 9 mom. tryckfrihetsförordningen bör utformas så, att

den definitiva rätten att förbjuda skrifters införande i riket lägges i Kungl.

Majits hand och chefen för justitiedepartementet endast förlänas en provisorisk

beslutanderätt i ämnet.

Det är enligt utskottets mening önskvärt, att den förevarande revisionen

genomföres innan det såsom vilande för vidare grundlagsenlig behandling

antagna förslaget till ändrad lydelse av § 86 regeringsformen och § 38 riksdagsordningen

samt till införande i tryckfrihetsförordningen av en ny paragraf,

betecknad såsom § 6, slutligt prövas av riksdagen.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motioner, i .skrivelse

till Kungl. Majit ville hemställa om skyndsam utredning

av frågan örn revision av den av riksdagen för dess del

villkorligt antagna lagen med vissa bestämmelser örn tryckta

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.

skrifter vid krig eller krigsfara samt om framläggande för

innevarande riksdag av förslag i ämnet.

Stockholm den 20 mars 1941.

På konstitutionsutskottets vägnar:

HARALD HALLÉN.

Närvarande: herrar Hallén, Andersson i Ovanmyra, Oscar Gottfrid Karlsson,

Sandegård, Holmström, Källman, Per Andersson, Thulin, Herlitz, John Björck,

Fredrik Ström, John Gustavson, Lindmark, Andersson i Igelboda, Fast, Nordström,

Mosesson, Nilsson i Göteborg, Fält och Sefve.

Särskilt yttrande

av herr Thulin, som anfört följande:

»Då Kungl. Maj:t till 1940 års lagtima riksdag framlade förslaget till förhandsgranskning

resp. indragning i vissa fall av tryckta skrifter och riksdagen

biföll förslagen såväl om grundlagsändringar som om den s. k. särskilda

lagen, torde man föga hava övervägt hur förhandsgranskningen borde

utgestaltas under olika förhållanden. Den särskilda lagen innehöll icke annan

bestämmelse härom än att Kungl. Maj:t erhöll befogenhet att meddela

stadgande örn dylik granskning i den omfattning och ordning, som prövas

erforderlig och lämplig. Såsom konstitutionsutskottet i sitt förevarande utlåtande

angivit är det synnerligen angeläget, att den särskilda lagen så utformas,

att den med största möjliga klarhet anger de förutsättningar under

vilka censur av skrifter skall få förekomma. Emellertid borde enligt min

mening i utskottets utlåtande jämväl hava betonats vikten av en undersökning,

huruvida icke en olika utformning av förhandsgranskningen kan äga

rum i de två ganska olika fall, då dylik granskning kan företagas, nämligen

dels vid krigsfara, dels vid krig.

För handsgranskningen kan tänkas vara dels partiell eller individuell, dels

allmän. Den allmänna granskningen måste vara förbunden med olägenheter

av olika slag; den lojala pressen träffas i mycket hög grad därav, granskningsapparaten

blir kostsam och på grund av granskningsmännens olika

uppfattning av vad som bör skrivas och hur det skrives måste förhandsgranskningen

lämna ett mycket ojämt resultat. Emellertid är det sannolikt,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.

7

att vid krig det icke går att komma förbi tillgripandet av en allmän censur.

I det fall, då förhandsgranskning anses böra tillgripas vid krigsfara, torde

förhållandena gestalta sig annorlunda.

Om, såsom jag förutsätter, informationsväsendet för pressen alltjämt bibeiiålles

under .sådana förhållanden som de nuvarande, torde vid krigsfara en

lämplig sammankoppling av informationsväsendet och en partiell förhandsgranskning

kunna äga runi på sådant sätt, att dylik granskning allenast äger

rum av sådana tidningsorgan, som antingen vid upprepade tillfällen dömts

eller gjorts till föremål för kvarstad utan åtal på grund av att de icke ställt

sig av informationsstyrelsen meddelade anvisningar till efterrättelse. Det

lärer vara att förvänta, att, om förhandsgranskning för viss periodisk publikation

framstår som ett hotande perspektiv, det skulle vara mycket lättare

att, i jämförelse nied vad fallet är örn informationsstyrelsen endast lämnar

anvisningar, giva eftertryck åt statsledningens uppfattning örn vad som kan

vara lämpligt att publicera i fråga om vissa ömtåliga ämnen.

Därest förhandsgranskningen sålunda erhåller en olika utformning vid

fall av krigsfara och då krig inträtt, torde jämväl granskningsmyndigheten

böra erhålla en något olika sammansättning. Då krig inträtt kan det vara

motiverat, att t. ex. det militära elementet blir starkare företrätt hos denna

myndighet än då krigsfara föreligger, i vilket senare fall uppgifterna för

granskningsmyndigheten bli av väsentligen civil natur och mera beröra

spörsmål på det utrikespolitiska området.

Skulle det befinnas, att en sådan olika utformning av förhandsgranskningen

befinnes befogad vid krigsfara och då krig inträtt, är det tydligt,

att en avdelning i lagen bör behandla frågan om förhandsgranskning vid

krigsfara, varvid förutsättningarna för granskningens tillgripande och dess

verksamhetsformer böra angivas, under det en annan bör behandla frågan

om förhandsgranskning och indragning av tryckta skrifter i fall av krig.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1941:119 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om revision av lagen med vissa bestämmelser örn tryckta skrifter vid krig eller krigsfara. a1 i texten