Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn dgrtidstillägg å folkpensioner, invalidunderstöd och barnbidrag, m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

1941-01-30 · 17 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

S2LU 1941:1, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn dgrtidstillägg å folkpensioner, invalidunderstöd och barnbidrag, m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.

1

Nr 1.

Ankom till riksdagens kansli den 31 januari 1941 kl. 7 1. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag örn dgrtidstillägg å folkpensioner, invalidunderstöd

och barnbidrag, m. m., dels ock i ämnet

väckta motioner.

Genom en den 10 januari 1941 dagtecknad proposition, nr 20, har Kungl.

Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden, föreslagit riksdagen att

dels antaga ett vid propositionen fogat förslag till lag om dyrtidstillägg å

folkpensioner, invalidunderstöd och barnbidrag,

dels medgiva, att det för budgetåret 1940/41 anvisade förslagsanslaget till

Bidrag till folkpensioner och invalidunderstöd m. m. må få tagas i anspråk

för bestridande av kostnaderna för utbetalning för första halvåret 1941 av

de i lagförslaget omförmälda dyrtidstilläggen å folkpensioner och invalidunderstöd,

dels medgiva, att det för budgetåret 1940/41 anvisade förslagsanslaget till

Barnbidrag må få tagas i anspråk för bestridande av kostnaderna för utbetalning

för första halvåret 1941 av de i lagförslaget omförmälda dyrtidstilläggen

å barnbidrag,

dels ock för budgetåret 1941/42 anvisa

a) till Bidrag till folkpensioner och invalidunderstöd m. m. ett förslags
-

anslag av ........................................ kronor 145,000,000;

b) till Barnbidrag ett förslagsanslag av .......... kronor 13,000,000;

samt

c) till Ersättning till postverket för pensionsutbetalningar ett förslagsanslag

av ............................................ kronor 1,100,000.

Det vid propositionen fogade lagförslaget är av följande lydelse:

Förslag

till

Lag

om dyrtidstillägg å folkpensioner, invalidunderstöd och barnbidrag.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Den som åtnjuter folkpension, vari ingår tilläggspension, eller invalidunderstöd

eller barnbidrag skall under år 1941 erhålla dyrtidstillägg därå med

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 6 sami. 2 avd. Nr 1. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.

belopp, motsvarande en sjättedel av folkpensionens, invalidunderstödets eller

barnbidragets belopp för året. Dyrtidstillägg utgår dock icke å pension, understöd

eller bidrag, som icke uppgår till 12 kronor örn året.

Dyrtidstillägg utbetalas halvårsvis å den tid och i den ordning Konungen

bestämmer. Tillägg, som förfaller till betalning tidigare än under kalenderhalvårets

sista månad, utgår med oförändrat belopp, även örn tilläggspensionen,

invalidunderstödet eller barnbidraget minskas eller upphör att utgå

efter den månad, under vilken förfallotiden infaller. Dyrtidstillägg utgår

icke, där tilläggspension, invalidunderstöd eller barnbidrag upphört att utgå,

när dyrtidstillägg eljest skulle hava förfallit till betalning.

2 §.

Till kostnaderna för dyrtidstillägg bidraga kommuner och landsting med

belopp, motsvarande en sjättedel av deras andelar i kostnaderna för under år

1941 utanordnade tilläggspensioner, invalidunderstöd och barnbidrag.

Återstående kostnad för dyrtidstillägg bestrides av staten.

3 §•

Bestämmelserna i lagarna örn folkpensionering och örn barnbidrag skola,

där ej annat följer av 1 och 2 §§, i tillämpliga delar äga motsvarande giltighet

beträffande dyrtidstillägg; dock äger Konungen uppdraga åt pensionsstyrelsen

eller med avseende å fall, som beröra även postverket, åt pensionsstyrelsen

och generalpoststyrelsen gemensamt att meddela de närmare föreskrifter,

som, utöver vad denna lag innehåller, finnas erforderliga för lagens

tillämpning.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I anledning av propositionen hava inom riksdagen väckts åtta motioner,

nämligen motionerna i första kammaren nr 106 av herr Linderot, nr 107

av herr Andersson, Emil, m. fl., nr 158 av herr Ström, Fredrik, och nr 174

av herr Persson m. fl. samt motionerna i andra kammaren nr 42 av herr

Karlsson i Grängesberg, nr 72 av herr Senander m. fl., nr lil av herr Larsson

i Hede m. fl. och nr 231 av herrar Gardell och Mattsson.

I motionerna I: 106 och II: 72, vilka äro likalydande, har hemställts, att

riksdagen måtte besluta att vidtaga sådan ändring i Kungl. Maj:ts förslag

till lag om dyrtidstillägg å folkpensioner, invalidunderstöd och barnbidrag,

att sådant tillägg skall utgå med ett belopp motsvarande en fjärdedel i stället

för en sjättedel av folkpensionens, invalidunderstödets eller barnbidragets

belopp för året samt att riksdagen uttalar, att den därigenom beslutade

ökningen av folkpensioner, invalidunderstöd och barnbidrag icke bör för
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1. 3

anleda avdrag på eventuellt utgående understöd från fattigvård eller kommunala

pensionstillskott.

Motionerna I: 107 och II: lil, vilka äro likalydande, utmynna i en hemställan

att riksdagen blott såsom en tillfällighetsåtgärd ville godtaga de föreslagna

grunderna för beräkningar av dyrtidstillägg å folkpensioner m. m., att

riksdagen — under förutsättning att levnadskostnadernas stegring gör dyrtidstillägg

i fortsättningen ofrånkomliga -— ville i skrivelse till Kungl. Maj:t

hemställa om ny utredning i syfte att tilläggen närmare ansluta sig till de

faktiska levnadskostnadsstegringarna å olika dyrorter än som nu föreslås,

samt att riksdagen beträffande fördelningen av kostnaderna måtte besluta,

att nuvarande fördelningsgrunder skola gälla även i fråga om de nu föreslagna

dyrtidstilläggen.

I motionen I: 158 har hemställts, att sådan ändring i propositionen vidtages

att storleken av pensionsförhöjningen sättes till 25 % och att således

det föreslagna dyrtidstillägget måtte utgå med belopp motsvarande en fjärdedel

av folkpensionens, invalidunderstödets eller barnbidragets belopp för

året.

I motionerna I: 174 och II: 231, vilka äro likalydande, har föreslagits

sådan ändring av propositionen att utbetalningen av dyrtidstilläggen till

folkpensionerna till sin första hälft sker i enlighet med vad i propositionen

föreslagits, medan återstoden i enlighet med vad svenska landskommunernas

förbund föreslagit utgår efter likformiga grunder utan dyrortsgradering.

I motionen II: 42 har yrkats, att riksdagen måtte besluta dels vidtaga sådan

ändring av bestämmelserna i propositionen, att till pensionstagare som

åtnjuter tilläggspension skall under år 1941 utbetalas ett dyrtidstillägg av

90 kronor, samt att å barntilläggen under samma tid skall utgå tillägg med

70 kronor för föräldralöst barn och för övriga grupper barn med 60 kronor

för första barnet inom familjen, 45 kronor för andra och tredje barnen

samt 30 kronor för varje barn över tre, dels ock vidtaga härför erforderlig

höjning av de i propositionen föreslagna förslagsanslagen till bidrag till folkpensioner

och invalidunderstöd m. lii., ävensom till barnbidrag.

Propositionen och motionerna hava, såvitt angår lagförslaget, hänvisats

till lagutskott och tilldelats andra lagutskottet. I övrigt hava propositionen

och motionerna hänvisats till statsutskottet.

Enligt överenskommelse mellan statsutskottet och andra lagutskottet hava

propositionen och motionerna hänskjutits till behandling i sammansatt statsoch

andra lagutskott.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i propositionen framlagda

förslagen, ävensom i fråga örn de skäl, som motionärerna andragit till

stöd för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas

här nedan, hänvisa till propositionen och motionerna.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.

Gällande författningsbestämmelser.

Folkpensioner och invalidunderstöd.

Lagen den 28 juni 1935 (nr A3A) örn folkpensionering trädde i kraft den

1 januari 1937, då 1913 års lag om allmän pensionsförsäkring i princip

upphörde att gälla. Lagen örn folkpensionering har sedermera undergått

vissa ändringar, bland annat genom lag den 23 april 1937 (nr 163). Genom

sistnämnda lag genomfördes dyrortsgradering av de i folkpensionerna ingående

tilläggspensionerna från och med den 1 januari 1938.

Enligt lagen om folkpensionering skall i princip envar svensk medborgare

erlägga pensionsavgifter samt på grund av dem och med bidrag av

allmänna medel erhålla folkpension (1 § första stycket). Rätt till folkpension

inträder vid varaktig oförmåga till arbete och senast vid fyllda 67 år,

även örn varaktig arbetsoförmåga då ännu icke är för handen (1 § andra

stycket). För rätt till folkpension förutsättes, att vederbörande erlagt åtminstone

någon honom påförd obligatorisk pensionsavgift (6 § 1 morn.).

Skyldighet att erlägga sådana avgifter föreligger i regel för varje svensk

medborgare i åldern 18—65 år (4 §). Folkpensionen består dels av grundpension,

dels av tilläggspension (6 §). Den förra motsvarar avgiftspension enligt

äldre rätt och utgår till var och en som erlagt någon pensionsavgift

enligt nya lagens bestämmelser. Grundpensionen utgöres av dels ett fast belopp,

enligt huvudregeln 70 kronor, dels ock ett efter vars och ens erlagda

pensionsavgifter växlande belopp, utgörande en tiondel av avgifterna. Rätten

till tilläggspension är förenad med viss prövning av behovet i varje särskilt

fall. Tilläggspensionen, som utgår efter samma grunder för alla utan hänsyn

till kön, civilstånd eller andra dylika omständigheter, är graderad efter dyrort

(6 § 2 morn.). Riket är för detta ändamål indelat i tre ortsgrupper. Tillläggspensionens

maximibelopp är 250 kronor i ortsgrupp 1, som omfattar

orter med de lägsta levnadskostnaderna, 350 kronor i ortsgrupp 2 och 450

kronor i ortsgrupp 3. Enligt i folkpensioneringslagen meddelade övergångsbestämmelser

(40 §) utgår tilläggspension även till personer, som erhållit

pension enligt lagen om allmän pensionsförsäkring, men med hänsyn till

att dessa icke komma i åtnjutande av grundpension, som i regel skulle utgå

med avsevärt högre belopp än det, vartill avgiftspension uppgår, har tillläggspensionens

maximibelopp för dem satts 50 kronor högre än för andra

eller 300 kronor i ortsgrupp 1, 400 kronor i ortsgrupp 2 och 500 kronor

i ortsgrupp 3. På därom av vederbörande kommun gjord framställning äger

Konungen i fråga om ort, vilken gränsar till ort i högre ortsgrupp, förordna,

att tilläggspension under vissa förutsättningar må på visst sätt förhöjas (6 §

3 morn.). Den tilläggspension, som i det särskilda fallet skall utgå, beräknas

genom att från maximibeloppet draga 7/io av den pensionsberättigades årsinkomst

i vad denna må överstiga 100 kronor (6 § 2 mom. första stycket).

Årsinkomst, som i lagen örn folkpensionering avses, utgör den inkomst, som

den pensionsberättigade skäligen kan antagas komma att tillsvidare årligen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1. *

åtnjuta (7 §). Vissa inkomstslag skola emellertid icke alls medräknas och

vissa slags inkomster äro på det sättet privilegierade, att de intill visst sammanlagt

belopp, olika för de skilda ortsgrupperna, icke medräknas.

Sedan pensionsbelopp blivit i vederbörlig ordning bestämt, skall pensionsstyrelsen

utfärda pensionsbrev, vilket därefter genom pensionsnämndens

försorg skall tillställas den, som äger uppbära pensionen (31 § lagen om

folkpensionering).

Enligt förordningen den 28 juni 1935 (nr 435) örn invalidunderstöd, vilken

trädde i kraft samtidigt med lagen örn folkpensionering, kunna till arbete

varaktigt oförmögna personer, som icke påförts någon pensionsavgift och

därför icke äga rätt till grund- och tilläggspension, tidigast från fyllda 16 år

erhålla invalidunderstöd under villkor och med belopp som äro stadgade

beträffande tilläggspension. Rätt till invalidunderstöd må enligt nämnda förordning,

där särskilda skäl därtill äro, tillerkännas även den, som fått någon

eller några pensionsavgifter sig påförda men underlåtit att erlägga dessa avgifter.

Till kostnaden för tilläggspensioner och invalidunderstöd bidraga primärkommunerna

och i vissa fall landstingen efter i 13 och 40 §§ lagen om folkpensionering

stadgade grunder. Enligt 13 § skall kommuns andel i kostnaderna

utgöra för orter tillhörande ortsgrupp 1 en åttondel, för orter tillhörande

ortsgrupp 2 en femtedel och för orter tillhörande ortsgrupp 3 en fjärdedel;

dock skall, därest Stockholm eller Göteborg hänföres till sistnämnda ortsgrupp,

stadens andel utgöra tre tiondelar. I fråga om tilläggspension, som helt

eller delvis grundar sig å fastställelse av pensionstillägg före den 1 januari

1937, skall jämlikt 40 § jämte vederbörande kommun landstinget bidraga

med en sextondel av kostnaden för tilläggspensionen. Beträffande samma

slags tilläggspensioner skall även stad, som icke deltager i landsting, utöver

vad i 13 § stadgats bidraga med en sextondel av kostnaden för tilläggspensionen.

Med vad av kostnaden för folkpensioner och invalidunderstöd återstår

efter avdrag av primärkommunernas och landstingens bidrag och tillskott

från folkpensioneringsfonden bidrager staten. Pensionsförhöjning

jämlikt 6 § 3 mom. lagen om folkpensionering utbetalas av vederbörande

kommun, som äger att av statsmedel utfå ersättning med hälften av vad för

ändamålet utgivits.

Angående sättet och tiden för utbetalning av pensioner och understöd jämlikt

lagen örn folkpensionering och förordningen om invalidunderstöd finnas

bestämmelser meddelade i en kungörelse den 18 december 1936 (nr 615),

ändrad genom kungörelse den 30 december 1940 (nr 1033). Utbetalning sker

som regel genom postverkets förmedling å viss postanstalt, varom anvisning

lämnas i pensionsbrcvel.

Barnbidrag.

Enligt lagen den 18 juni 1937 (nr 382) örn barnbidrag, vilken trädde i

kraft den 1 januari 1938, kunna från och med sistnämnda dag utgå sär
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

6 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.

skilda bidrag, barnbidrag, till uppehälle och uppfostran åt vissa barn, som

äro svenska medborgare och som stadigvarande vistas här i riket (2 §). De

till barnbidrag berättigade barnen kunna med hänsyn till förutsättningarna

för barnbidrags erhållande samt beloppens storlek indelas i tre grupper,

nämligen barn vilkas föräldrar eller med dem jämställda försörjare avlidit

(föräldralösa barn), barn vilkas fader eller med honom jämställd försörjare

avlidit (faderlösa barn) samt barn, adoptivbarn eller styvbarn till vissa

på grund av varaktig arbetsoförmåga till folkpension berättigade försörjare

(barn till arbetsoförmögna) (4 §). Barnbidraget, som är graderat efter dyrort

i likhet med tilläggspensioner och invalidunderstöd, utgör för föräldralösa

barn 300 respektive 360 och 420 kronor för år (5 § 1 morn.). För övriga

grupper barn utgör bidraget 240 respektive 300 och 360 kronor med viss

nedsättning för varje barn vid förekomsten av två eller flera bidragsberättigade

barn inom en familj (5 § 2 mom.). För barn under två år höjes bidraget

med 60 kronor (5 § 4 morn.). Bidraget minskas efter vissa regler med hänsyn

till försörjarens (5 § 2 mom.) och barnets (6 §) inkomst och utgår ej

för längre tid än till och med den månad, under vilken barnet fyller sexton

år (2 §). — Jämväl barnbidrag må i vissa fall höjas i fråga örn ort, som

gränsar till ort i högre ortsgrupp (5 § 3 morn.).

Kostnaderna för barnbidrag bestridas av staten och kommunerna enligt

samma grunder, som gälla för tilläggspensioner (14 § samt 5 § 3 mom.

andra stycket).

Enligt kungörelse den 5 november 1937 (nr 922) utbetalas barnbidrag

från pensionsstyrelsen genom postgiro.

Utredning av pensionsstyrelsen.

Med skrivelse den 28 november 1940 har pensionsstyrelsen framlagt en inom

styrelsen verkställd utredning rörande de vägar, som kunna vara framkomliga

för att med hänsyn till levnadskostnadsstegringen förbättra folkpensionerna.

Vid denna utredning har till prövning upptagits jämväl spörsmål

rörande förbättring av bl. a. invalidunderstöd och barnbidrag.

Pensionsstyrelsen omnämner till en början, att socialvårdskommittén nyligen

företagit en statistisk undersökning berörande t i 11- läggspensionärer, för vilkas uppehälle folkpensionen

icke försloge och vilka därför av vederbörande kommun erhölle kompletterande

hemunderstöd i form av fattigvård eller kommunalt pensionstillskott.

Angående resultatet av denna utredning får utskottet hänvisa till sid. 7—8

och 16—17 i propositionen.

Pensionsstyrelsen erinrar vidare därom, att det enligt sakens natur vore

synnerligen fördelaktigt, om man i samband med en dyrtidsförbättring av

folkpensionerna kunde tillgodose önskemålet örn en med hänsyn till

behovet mera ändamålsenlig avvägning av pensioner
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.

7

n a. Vid övervägande av detta spörsmål hade styrelsen emellertid funnit

detsamma vara av alltför stor räckvidd för att i detta sammanhang kunna

föras fram till en lösning, om ock endast provisorisk. Vid samråd med socialvårdskommittén

hade denna biträtt styrelsens mening och meddelat, att kommittén,

jämlikt det kommittén lämnade uppdraget att granska lagstiftningen

rörande socialförsäkringen, komme att upptaga ifrågavarande spörsmål till

övervägande och till Kungl. Maj:t inkomma med de förslag, vartill en närmare

prövning av frågan gåve anledning.

Pensionsstyrelsen framhåller, att förbättringen av folkpensionerna

kunde ske efter två väsentligt olika metoder. Enligt

den ena av dessa metoder skulle alla folkpensioner, i vilka tilläggspension

inginge, höjas med fixt belopp, lika för alla inom en och samma ortsgrupp.

Enligt den andra metoden skulle nämnda folkpensioner höjas med belopp,

som stöde i visst förhållande till deras storlek. Pensionsstyrelsen anför närmare

härom:

De båda metoderna äro ur principiella synpunkter likvärdiga, när det

gäller folkpensionärer med högsta möjliga tilläggspension, d. v. s. med en

årsinkomst av högst 100 kronor. Vad övriga folkpensionstagare med tilläggspension

angår, synes enligt pensionsstyrelsens mening den senare metoden

vara den som är mest ägnad att skipa rättvisa. Förhållandet torde nämligen

vara, att den inkomst, som ligger till grund för tilläggspensionens beräkning,

i många fall är av sådan natur, att med inträdande dyrtid en automatisk

kompensation av densamma äger rum, varför det huvudsakligen blir

fråga om att uppväga minskningen i folkpensionens värde. Den förra metoden

skjuter härutinnan betydligt över målet och medför dessutom en föga

önskvärd diskontinuitet mellan personer, som åtnjuta en obetydlig tilläggspension,

och dem som ha en inkomst, vilken endast obetydligt överstiger

gränsen för rätt till tilläggspension.

Vad angår möjligheterna att praktiskt genomföra en

lösning enligt de olika metoderna framhåller pensionsstyrelsen,

att de svårigheter, som uppstode vid den förra metodens tillämpande, vore

betydligt större än vid den senares. Den förra metoden skulle även vara förenad

med sådan tidsutdräkt, att första utbetalningen sannolikt icke kunde

äga rum förrän tidigast i juli 1941, beroende på att det icke torde vara möjligt

att tillfredsställande ordna utbetalningen på annat sätt än genom utfärdande

av kvittenshäften i samtliga de omkring 450,000 fall, då tillägg skulle

utgå. Vid en lösning enligt den senare metoden erfordrades däremot särskilda

kvittenshäften endast i ett begränsat antal undantagsfall.

Av de skäl, som sålunda anförts, har pensionsstyrelsen vid valet mellan

de båda metoderna funnit såväl principiella som praktiska och ekonomiska

synpunkter tala för den senare, varför styrelsen ansett sig kunna begränsa

sin utredning till att behandla denna metod.

Beträffande frågan, huruvida pensionsförhöjningen borde

sättas i relation e n 1) a r t till tilläggspensionen eller

om hänsyn borde tagas till folkpensionen i dess helhet anför

pensionsstyrelsen följande:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.

Det kunde synas ligga närmast till hands att besvara frågan i enlighet

med det förra alternativet, eftersom det endast är tilläggspensionen som utgår

efter behovsprövning. Emellertid torde tilläggspensionens maximibelopp

få anses avvägt under hänsynstagande jämväl till pensionen för erlagda

obligatoriska avgifter. I varje fall är det tydligt, att ett dylikt avvägande

legat till grund för bestämmandet av tilläggspensionens belopp för pensionstagare,

som äga rätt till grundpension enligt lagen om folkpensionering. För

dessa utgår nämligen tilläggspensionen med ett femtio kronor lägre årligt

belopp än för pensionstagare, vilkas rätt till pension för erlagda pensionsavgifter

regleras av bestämmelserna i den före år 1937 gällande lagen örn

allmän pensionsförsäkring. Vid folkpensioneringslagens tillkomst motiverades

denna skillnad i pensionsbeloppen uttryckligen med att grundpensionerna

enligt den nya lagen regelmässigt komme att bliva avsevärt högre än

den äldre lagens avgiftspensioner. Det blir sålunda nödvändigt att vid pensionsförhöjningens

avvägande medräkna åtminstone en del av grundpensionen.

På grund härav synas knappast några starkare invändningar kunna göras

mot den ur praktisk synpunkt synnerligen önskvärda förenklingen, att

dyrtidstillägget generellt bestämmes skola utgå i förhållande till hela folkpensionens

belopp.

V ad angår storleken av pensionsför höj ningen yttrar pensionsstyrelsen

följande:

Styrelsen har funnit lämpligast att såsom grund för bestämmande av tillläggets

storlek taga den stegring av levnadskostnaderna, som kan beräknas

ha inträtt efter stormaktskrigets utbrott på hösten 1939. Levnadskostnadernas

storlek beräknas kvartalsvis av socialstyrelsen enligt av Kungl. Majit meddelade

närmare föreskrifter. På grundval av denna beräkning fastställer

Kungl. Majit ett procenttal, som angiver levnadskostnadernas förhållande

till 1935 års genomsnittliga levnadskostnadsnivå (levnadskostnadstalet). Levnadskostnadstalet

var den 1 juli 1939 108 och den 1 oktober samma år 109

samt har under år 1940 fastställts till den 1 januari 114, den 1 april 119,

den 1 juli 124 och den 1 oktober 126. Höjningen av levnadskostnadstalet

fran 108 till 126 under tiden 1 juli 1939—1 oktober 1940 innebär att levnadskostnaderna

under denna tid stegrats med 16 2/3 procent. Att märka är

emellertid att levnadskostnadstalet fastställes med hänsyn till en liushållsbudget

för familj örn man, hustru och två barn, åtnjutande en viss realinkomst,

som beräknas med utgångspunkt från en årsinkomst av omkring

3,500 kronor år 1935. Lägges i stället en understödstagares normalbudget

till grund för indexberäkningen, vilket förfarande för visst ändamål begagnas

av Stockholms stads statistiska kontor, synes enligt av kontoret

lämnade upplysningar levnadskostnadsstegringen under nyss angivna tid

ha varit något större.

Med hänsyn till den levnadskostnadsstegring, som ägt rum från och med

tredje kvartalet 1939, synes för innehavare av tilläggspension eller invalidunderstöd

en lämplig förhöjning kunna vinnas genom två extra månadsutbetalningar

årligen.

I fråga örn fördelningen av kostnaderna för ett dyrtidstillägg

framhåller pensionsstyrelsen, att de principiellt syntes böra fördelas

efter samma grunder, som nu gällde för bidrag till den förmån, varå

tillägg skulle utgå. Sålunda borde den på grund- och avgiftspensioner belöpande

andelen av ett dyrtidstillägg å tilläggspensionärernas folkpensioner

i sin helhet bekostas av staten, medan den på tilläggspensionerna belöpande

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.

9

andelen av ett dyrtidstillägg å folkpension ävensom å invalidunderstöd borde

fördelas mellan kommuner, landsting (endast i fråga om vissa tilläggspensioner

och invalidunderstöd) och staten efter nu för ifrågavarande förmåner

gällande grunder.

Att vid fördelningen av kostnaderna för dyrtidstilläggen särskilt fördela

det till varje enskild pensionstagare utbetalade dyrtidstillägget skulle emellertid

bliva en mycket omfattande arbetsuppgift och vöre enligt pensionsstyrelsens

mening ej heller erforderligt. Beräkningen av kommunernas och

landstingens andelar i de totala kostnaderna borde nämligen med tillfredsställande

noggrannhet kunna tillgå på sådant sätt, att deras andelar för ett

år i de inalles utanordnade tilläggspensionerna och invalidunderstöden

ökades med en tolftedel för varje gång under året ett extra månadsbelopp

utbetalats som dyrtidstillägg.

Beträffande dyrtidstillägg å barnbidrag framhåller pensionsstyrelsen,

att, då dessa bidrag i likhet med tilläggspensioner och invalidunderstöd

utginge efter behovsprövning, man icke syntes kunna undgå att i

samband med en dyrtidsförhöjning av pensionsförmånerna vidtaga åtgärder

för en efter levnadskostnadsstegringen avpassad förbättring av de barns

villkor, för vilka barnbidrag utginge. Då styrelsen emellertid icke hade möjlighet

att överblicka i vad mån kompensation för denna stegring i annan

ordning redan lämnats eller komme att lämnas, ansåge sig styrelsen icke

kunna närmare ingå på frågan huruvida barnbidragen borde höjas i samma

proportion som tilläggspensionärernas folkpensioner och invalidunderstöden

eller om tilläventyrs en mindre höjning kunde befinnas skälig, exempelvis

med ett månadsbelopp om året. Dyrtidstillägg å barnbidrag borde enligt

styrelsens åsikt fördelas mellan kommun och staten efter de grunder, som

redan nu gällde.

I förevarande sammanhang må anföras, att stegringen av levnadskostnaderna

fortsatt under sista kvartalet 1940 och att levnadskostnadstalet den

1 januari 1941 var 130.

Yttranden över pensionsstyrelsens utredning m. m.

Från socialstyrelsen, statskontoret, generalpoststyrelsen, socialvårdskommittén,

svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund och

svenska landstingsförbundet hava yttranden inhämtats över pensionsstyrelsens

utredning ävensom över ett i nära anslutning därtill inom socialdepartementet

upprättat utkast till lag om dyrtidstillägg å folkpensioner och

invalidunderstöd. Utkastet innehöll däremot ej bestämmelser örn dyrtidstilllägg

å barnbidrag.

I yttrandena vitsordas, att behov av förbättring av folkpensioner

och invalidunderstöd med hänsyn till rådande förhållanden

föreligger.

Den av pensionsstyrelsen föreslagna metoden för dyrtidsko mpenseringen

— förhöjning i förhållande till storleken av utgående förmåner

— tillstyrkes.

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.

En avvikande ståndpunkt i fråga om metoden för dyrtidskompenseringen

intager endast styrelsen för svenska landskommunernas förbund, som efter

att hava erinrat örn att dyrtidstilläggen komma att utgå med olika belopp inom

olika dyrortsgrupper anför:

Det torde emellertid kunna ifrågasättas, om en sådan anordning skulle

komma att leda till ett rättvist resultat. Såvitt styrelsen kan finna, kan nämligen

den av nuvarande krisläge betingade stegringen av levnadskostnaderna

icke graderas efter de dyrortsgrupper, vilka angivas i lagen om folkpensionering.

Levnadskostnadsökningen torde nämligen — i viss mån på grund av

prisreglerande åtgärder från statsmakternas sida — icke stå i direkt proportion

till levnadskostnadernas nivå inom de olika dyrortsgrupperna under tiden

före krisen, utan torde i stort sett till beloppet vara lika stor inom samtliga

ifrågavarande grupper.

Med hänsyn till vad sålunda anförts borde enligt styrelsens mening tagas

under övervägande, huruvida icke de ifrågasatta dyrtidstilläggen kunde bestämmas

utan anknytning till graderingen av tilläggspension enligt gällande

bestämmelser i pensionslagen.

Vad angår storleken av förhöjningen — motsvarande två månadsutbetalningar

-— framställes icke någon erinran.

Beträffande innehållet i övrigt i de avgivna yttrandena får utskottet hänvisa

till sid. 17—21 i propositionen.

Anslagen till bidrag till folkpensioner m. m.

I skrivelser den 31 augusti 1940 har pensionsstyrelsen, som därvid utgått

från nu gällande beräkningsgrunder, hemställt, att för budgetåret 1941/42

anslaget till bidrag till folkpensioner och invalidunderstöd m. m. måtte

uppskattas till 135,000,000 kronor, anslaget till barnbidrag till 12,000,000

kronor och anslaget lill ersättning till postverket för pensionsutbetalningar

till 980,000 kronor. I detta hänseende får utskottet hänvisa till sid. 21—24

i propositionen.

I sin ovannämnda skrivelse den 28 november 1940 har pensionsstyrelsen

beräknat kostnaden för staten för månadsutbetalningen under budgetåret

1940/41 av dyrtidstilläggen å folkpensioner och invalidunderstöd till 10.3 miljoner

kronor samt för varje extra månadsutbetalning under budgetåret 1941/

42 av samma tillägg till 10.5 miljoner kronor. Enligt styrelsens uppskattning

uppgå motsvarande belopp i fråga om barnbidrag till 950,000 resp. 1 miljon

kronor. Angående styrelsens ifrågavarande beräkningar hänvisas till sid. 12

—14 i propositionen.

I årets statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkterna 40, 41 och 43)

har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att i avbidan på särskild proposition

i ämnet för budgetåret 1941/42 såsom förslagsanslag beräkna dels till Bidrag

till folkpensioner och invalidunderstöd m. m. 145,000,000 kronor, dels

till Barnbidrag 13,000,000 kronor, dels ock till Ersättning till postverket för

pensionsutbetalningar 1,050,000 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.

11

Departementschefen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har i propositionen

anfört bl. a. följande:

Den prisstegring, som inträtt under kriget, medför särskilt svåra verkningar

för de stora grupper av vårt lands befolkning, som för sitt livsuppehälle

hava att lita till folkpensioner eller invalid understöd.

Dessa understöd äro, på sätt framgår av den statistiska utredning, som socialvårdskommittén

verkställt, i och för sig synnerligen knappt utmätta. Enligt

min mening föreligger därför särskild anledning för statsmakterna att tillse,

att ifrågavarande pensioner och understöd icke på grund av de ändrade förhållandena

mista avsevärd del av sitt värde. Med hänsyn härtill anser jag,

att ett skäligt tillägg bör utgå på pensionerna och understöden för kompensation

av levnadskostnadsstegringen. Någon invändning häremot har ej

gjorts i de i ärendet avgivna yttrandena.

Olika utvägar äro tänkbara för att bereda en sådan kompensation. Pensionsstyrelsen

har stannat för att föreslå en allmän, av särskild behovsprövning

ej betingad förhöjning av utgående förmåner med belopp, som stå

i visst förhållande till förmånernas storlek. Mot ett anlitande av denna utväg

hava invändningar framställts endast i ett yttrande, nämligen av styrelsen

för svenska landskommunernas förbund. Då den av pensionsstyrelsen föreslagna

utvägen, med hänsyn till föreliggande omständigheter, synes mig mest

rättvis och i övrigt lämplig, anser jag pensionsstyrelsens förslag böra läggas

till grund för åtgärder i ärendet.

Såsom pensionsstyrelsen anfört, synas dyrtidstillägg böra utgå, förutom å

invalidunderstöd, endast å pensioner, som äro förenade med tilläggspension.

Dvrtidstilläggen torde emellertid av skäl, för vilka pensionsstyrelsen närmare

redogjort, böra sättas i relation icke enbart till tilläggspensionen utan i princip

till pensionen i dess helhet, således även till den däri ingående pensionen

för erlagda obligatoriska pensionsavgifter. Däremot synes tillägg icke böra

utgå, i den mån pensionen grundar sig på avgifter, som erlagts till pensionsstyrelsens

frivilliga försäkring. Något tillägg torde ej heller böra utgå å

kommunal förhöjning av tilläggspensionen jämlikt 6 § 3 mom. lagen om folkpensionering.

Levnadskostnaderna hava enligt socialstyrelsens indexberäkningar under

tiden den 1 juli 1939—den 1 oktober 1940 stegrats med 162/3 procent. Då det

av tekniska skäl lärer vara nödvändigt att ordna utbetalningarna av dyrtidstilläggen

så, att de kunna samordnas med månadsutbetalningar av folkpensioner

eller invalidunderstöd, synes man för närvarande få nöja sig med

att fastställa ett sådant antal månadsutbetalningar av dyrtidstillägg, att utbetalningarnas

slutsumma något så när motsvarar levnadskostnadsstegringen.

Från denna utgångspunkt har pensionsstyrelsen ansett två månadsutbetalningar

böra väljas; varje sådan utbetalning motsvarar ju 81/;. procent av årsheloppet,

d. v. s. tillhopa 162/3 procent. Pensionsstyrelsens förslag härutinnan

har icke mött gensaga i yttrandena. Då man för närvarande har att utgå

från (leii konstaterade prisstegringen och alltså icke kan taga hänsyn till

risken av en fortsatt uppgång i levnadskostnaderna, torde pensionsstyrelsens

förslag i denna del böra godtagas. Bestämmelserna i ämnet synas för närvarande

lämpligen kunna fastställas att gälla för innevarande kalenderår.

Enahanda skäl, som tala för att dyrtidstillägg bör utgå å folkpensioner och

invalidunderstöd, förefinnas även i fråga örn barnbidragen. Då till
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.

räcklig kompensation för prisstegringen å olika varuslag icke kan förväntas

bliva i annan ordning lämnad åt dem, som åtnjuta barnbidrag, finner jag

ett dyrtidstillägg av en sjättedel eller 162/3 procent av barnbidragens årsbelopp

skäligt. Dyrtidstillägg synes ej heller böra utgå å kommunal förhöjning

av barnbidraget.

Erforderliga bestämmelser rörande dyrtidstillägg å folkpensioner, invalidunderstöd

och barnbidrag torde böra upptagas i en av Kungl. Maj:t och riksdagen

gemensamt stiftad lag. Förslag till lag i ämnet har upprättats inom

socialdepartementet.

I 1 § första stycket hava upptagits de förut omnämnda grundläggande stadgandena,

att dyrtidstillägg skall utgå under år 1941 till den som åtnjuter

folkpension, vari ingår tilläggspension, eller invalidunderstöd eller barnbidrag

samt att tillägget skall motsvara en sjättedel av folkpensionens, invalidunderstödets

eller barnbidragets belopp för året. 1 detta stycke har därjämte

intagits den av praktiska skäl föranledda bestämmelsen, att dyrtidstillägg

dock icke skall utgå å pension, understöd eller bidrag, som icke uppgår till

12 kronor om året.

Andra stycket i 1 § inledes med en föreskrift, att dyrtidstillägg skall utbetalas

halvårsvis å den tid och i den ordning Konungen bestämmer. Pensionsstyrelsens

förslag om utbetalning av dyrtidstillägg samtidigt medmånadsutbetalning

av folkpensioner, invalidunderstöd och barnbidrag, vilket lärer

vara den mest praktiska och lämpliga utvägen härutinnan, synes mig böra

godtagas. De tekniska anordningar, som äro erforderliga för genomförandet

därav, hava förberetts av pensionsstyrelsen och generalpoststyrelsen. Såsom

tidpunkt för utbetalning av dyrtidstillägg har pensionsstyrelsen föreslagit maj

och november. Med hänsyn till de ekonomiska påfrestningar, som under innevarande

vinter otvivelaktigt komma att uppstå, finner jag — i likhet med

vad i några yttranden framhållits — det angeläget, att den första utbetalningen

verkställes så snart som möjligt. Enär förberedande åtgärder för

snar utbetalning redan verkställts, torde det, enligt vad jag inhämtat från

pensionsstyrelsen och generalpoststyrelsen, icke av tekniska skäl möta något

hinder att vidtaga den första utbetalningen redan i februari månad. Den

andra utbetalningen synes, såsom pensionsstyrelsen föreslagit, lämpligen kunna

verkställas i november. Föreskrifter om tidpunkten för utbetalningarna

samt erforderliga detaljbestämmelser rörande den ordning, i vilken utbetalningarna

skola verkställas, torde få meddelas av Kungl. Maj:t.

I 1 § andra stycket hava upptagits jämväl några av praktiska skäl föranledda

särbestämmelser.

Kostnaderna för slaten för dyrtidstillägg å folkpensioner, invalidunderstöd

och barnbidrag under år 1941 hava av pensionsstyrelsen beräknats uppgå till,

beträffande folkpensioner och invalidunderstöd io,300,000 kronor för första

halvåret och 10,500,000 kronor för andra halvåret samt i fråga om barnbidrag

950,000 kronor för första halvåret och 1,000,000 kronor för andra halvåret.

Dessa kostnader synas lämpligen böra bestridas från de å riksstaten

upptagna anslagen till förutnämnda ändamål. Såvitt angår bestridandet av

kostnaderna under första halvåret 1941 torde riksdagens medgivande böra

inhämtas, att för budgetåret 1940/41 beviljade förslagsanslag skola få tagas i

anspråk därför. Kostnaderna för andra halvåret 1941 synas däremot, såsom

i årets statsverksproposition förutsatts, böra belasta de för budgetåret 1941/

42 beräknade förslagsanslagen.

Vad först angår anslaget till bidrag till folkpensioner

och invalid understöd m. m. skulle detta med tillämpning av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.

13

hittillsvarande grunder enligt pensionsstyrelsens beräkningar upptagas till

135,000,000 kronor. Med hänsyn till belastningssiffrorna under en följd av

år anser jag emellertid det av pensionsstyrelsen beräknade beloppet alltför

högt, varför en nedsättning därav synes kunna ske. En viss reducering av

det av styrelsen för kostnader för dyrtidstillägg uppskattade beloppet torde

ävenledes kunna vidtagas. Å andra sidan förefaller det emellertid sannolikt,

att nu ifrågavarande anslag kan komma att belastas med kostnader för dyrtidstillägg

under första halvåret 1942. Med anledning av vad sålunda anförts

synes anslaget för nästa budgetår böra upptagas till 145,000,000 kronor.

Beträffande därefter anslaget till barnbidrag synas mig

de senaste årens erfarenheter hava givit vid handen, alt utgifterna för ifrågavarande

ändamål av 1934 års barnpensioneringssakkunniga uppskattats

alltför högt. Anledning torde därför icke föreligga att numera vid anslagsberäkningen

följa de sakkunnigas kalkyler. I vad mån en försämring av

konjunkturerna kan komma att påverka medelsbehovet låter sig för närvarande

icke närmare bedöma. Ehuru de av pensionsstyrelsen beräknade beloppen

torde vara för höga, synes av liknande skäl, som anförts beträffande

anslaget till bidrag till folkpensioner och invalidunderstöd m. m., anslaget

till barnbidrag för nästa budgetår böra upptagas till summan av de av pensionsstvrelsen

föreslagna beloppen — 12,000,000 och 1,000,000 kronor — eller

13,000,000 kronor. Vad slutligen angår anslaget till ersättning

till postverket för pensions utbetalningar synes mig den

ifrågasatta höjningen av ersättningen från 15 till 17 öre per pensionsutbetalning

skälig, varför jag förordar, att densamma kommer till stånd. Ej heller

har jag något att erinra mot de verkställda kalkylerna rörande antalet utbetalningar

av här avsedda slag. Med hänsyn härtill borde anslaget beräknas

till 980,000 kronor. Från nu ifrågavarande anslag torde emellertid vidare

böra utgå ersättning till postverket dels för handhavandet av utbetalningar

av dyrtidstillägg å folkpensioner och invalidunderstöd under kalenderåret

1941, vilken ersättning av generalpoststyrelsen beräknats till (2 X

63,000) 126,000 kronor, dels ock för vissa engångskostnader,. av styrelsen

uppskattade till omkring 22,000 kronor. Hela anslaget synes mig därför böra

för nästa budgetår upptagas med ett avrundat belopp av 1,100,000 kronor.

De genom förevarande proposition framlagda förslagen avse att möjliggöra

en anpassning av folkpensioner, vari ingår tilläggspension, ävensom av

invalidunderstöd och barnbidrag efter de ökade levnadskostnader, som blivit

en följd av det nu rådande krisläget. I likhet med departementschefen anser

utskottet det vara en betydelsefull samhällsangelägenhet att tillse att de ifrågavarande

understöden icke på grund av de ändrade förhållandena mista en avsevärd

del av sitt värde.

Såsom av pensionsstyrelsens utredning framgar äro olika utvägar tänkbaia

för att i förevarande hänseende bereda en skälig dyrtidskompensation. I propositionen

föreslås, att kompensationen skall givas formen av en allmän av

särskild beliovsprövning ej betingad höjning av förmånerna med en sjättedel.

1 motionen II: 42 hemställes, att dyrtidstillägget i stället måtte utgå med

vissa fasta belopp utan hänsynstagande till indelning i ortsgrupper och, såvitt

angår folkpensionärerna, tilläggspensionens storlek. Den i motionen föreslagna

utvägen är enligt utskottets mening förenad med åtskilliga olägenheter.

Sålunda skulle vid bifall till det i motionen framställda yrkandet —

Utskottet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.

förutom högst väsentligt ökade kostnader för statsverket — till följd av de

tekniska svårigheter, som äro förenade med det i motionen föreslagna tillvägagångssättet,

tidpunkten för den första utbetalningen av dyrtidstilläggen

avsevärt framflyttas. Kungl. Maj:ts förslag möjliggör däremot, enligt vad departementschefen

uttalat, att den första utbetalningen kan äga rum redan under

februari månad. Jämväl i övrigt innefattar det i propositionen framlagda

förslaget åtskilliga fördelar i förhållande till vad i motionen förordats. Utskottet

finner sig med hänsyn härtill böra förorda bifall till propositionen i

denna del och kan sålunda icke tillstyrka det i motionen framställda yrkandet.

I motionerna I: 107 och II: lil hemställes, bland annat, att riksdagen ville

blott såsom en tillfällighetsåtgärd godtaga de i propositionen föreslagna grunderna

för beräkningen av dyrtidstillägg å folkpensioner m. m. samt att riksdagen

— under förutsättning att levnadskostnadernas stegring gör dyrtidstillägg

i fortsättningen ofrånkomliga — ville i skrivelse till Kungl. Majit hemställa

örn ny utredning »i syfte att tilläggen närmare ansluta sig till de faktiska

levnadskostnadsstegringarna å olika dyrorter än som i propositionen

föreslås». I motionerna I: 174 och II: 231 har framställts yrkande av innehåll,

att den första utbetalningen av dyrtidstillägg skall äga rum i enlighet

med vad som föreslås i propositionen under det att den andra utbetalningen

skall ske efter likformiga grunder utan dyrortsgradering.

Enligt utskottets mening kunna vissa skäl anföras för den i motionerna

framförda uppfattningen om den faktiska levnadskostnadsökningen inom

olika dyrortsgrupper. Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen

(se sid. 7) avser emellertid socialvårdskommittén att till prövning upptaga

spörsmålet om en med hänsyn till behovet mera ändamålsenlig avvägning

av pensionerna. Därvid torde jämväl frågan örn en lämplig anpassning av

utgående dyrtidstillägg vid en bestående stegring av levnadskostnaderna bliva

föremål för övervägande. Då socialvårdskommittén sålunda har sin uppmärksamhet

riktad på hithörande spörsmål, har utskottet icke funnit påkallat

att i anledning av motionerna förorda någon ändring i det föreliggande

lagförslaget i denna del eller eljest föreslå riksdagen att göra någon

framställning till Kungl. Majit.

Enligt det i propositionen framlagda förslaget skall dyrtidstillägget utgöra

en sjättedel eller 162/a procent av pensionens, invalidunderstödets eller barnbidragets

årsbelopp. Det ifrågavarande tillägget motsvarar den allmänna

levnadskostnadsökning, som ägt rum under tiden från stormaktskrigets utbrott

fram till den 1 oktober 1940. Utskottet finner emellertid sannolikt att

— såsom även synes framgå av innehållet i pensionsstyrelsens till grund för

propositionen liggande skrivelse — levnadskostnadsökningen för understödstagare

under samma tid varit något större. Med hänsyn härtill och då levnadskostnaderna

ytterligare stegrats under sista kvartalet år 1940 hade det

enligt utskottets mening varit önskvärt, om dyrtidstillägget kunnat sättas något

högre än enligt det i propositionen framlagda förslaget. Då emellertid det

s. 15 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1. 15

statsfinansiella läget får anses påkalla särskild återhållsamhet i fråga om

ökade statsutgifter samt nu ifrågavarande befolkningsgrupper genom Kungl.

Maj:ts förslag i allt fall huvudsakligen tillgodoses för den inträdda ökningen

av levnadskostnaderna, finner sig utskottet böra biträda propositionen i denna

del. Utskottet kan alltså icke ansluta sig till de i motionerna I: 106 och 158

samt II: 72 framställda yrkandena om högre dyrtidstillägg.

Den förbättring i understödstagarnas ställning, som åvägabringas genom

det nu föreslagna dyrtidstillägget, är helt föranledd av den inträdda ökningen

av levnadskostnaderna. Med hänsyn härtill torde enligt utskottets

mening dyrtidstillägget i regel icke — såsom befaras i motionerna I: 106

och II: 72 — komma att föranleda minskning av sådana understöd, som

utgå i form av fattigvård eller kommunala pensionstillägg.

Rörande fördelningen av kostnaderna för dyrtidstilläggen innehåller det

framlagda lagförslaget ett stadgande, som i allt väsentligt i sak överensstämmer

med nu gällande grunder för fördelning av de förmåner, varå

tillägg utgå. Då förslaget i denna del sålunda får anses överensstämma med

vad som härutinnan yrkats i motionerna I: 107 och II: lil, finner utskottet

motionerna i denna del icke föranleda ytterligare uttalande från utskottets

sida.

Enligt 3 § i lagförslaget skola bestämmelserna i lagarna om folkpensionering

och om barnbidrag, där ej annat följer av förslagets 1 och 2 §§, i

tillämpliga delar äga motsvarande giltighet beträffande dyrtidstillägg. I

detta sammanhang vill utskottet erinra om stadgandena i 11 § lagen om

folkpensionering samt de däremot svarande bestämmelserna i 11 och 12 §§

lagen örn barnbidrag. Enligt förenämnda paragraf i folkpensioneringslagen

berättigas bland annat kommun, som efter ansökan örn folkpension förskotterat

pension till sökanden, att uppbära det först till betalning förfallande

pensionsbeloppet, i vad det hänför sig till tid för vilken förskott utgivits, och

därav tillgodogöra sig förskottet. Därest det nu föreliggande förslaget genomföres,

torde kommuner i vissa fall komma att förskottera jämväl dyrtidstilllägg,

som kan anses belöpa å förskotterad pension. Sådana fall kunna därvid

inträffa att det först till betalning förfallande pensionsbeloppet blir för

kommunen tillgängligt innan ännu dyrtidstillägg, som till en del belöper å tid,

för vilken förskott meddelats, förfallit till betalning. Av praktiska skäl synes

det enligt utskottets mening vara erforderligt att dyrtidstillägget i sådant fall

i sin helhet utbetalas till pensionstagaren. Utskottet förutsätter, att nu berörda

och därmed likartade spörsmål, vilka kunna uppkomma på grund av

bestämmelserna i 11 § folkpensioneringslagen samt 11 och 12 §§ lagen örn

barnbidrag, närmare regleras genom de tillämpningsföreskrifter, som kunna

meddelas enligt 3 § i lagförslaget.

Såvitt angår de i propositionen gjorda anslagsberäkningarna har utskottet

icke funnit anledning till erinran. Icke heller i övrigt bar propositionen föranlett

någon erinran från utskottets sida.

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att det genom förevarande proposition framlagda förslaget

till lag om dyrtidstillägg å folkpensioner, invalidunderstöd

och barnbidrag måtte av riksdagen antagas;

2) att riksdagen måtte

dels medgiva, att det för budgetåret 1940/41 anvisade förslagsanslaget

till Bidrag till folkpensioner och invalidunderstöd

m. m. må få tagas i anspråk för bestridande av kostnaderna

för utbetalning för första halvåret 1941 av de i det

föregående omförmälda dyrtidstilläggen å folkpensioner och

invalidunderstöd,

dels medgiva, att det för budgetåret 1940/41 anvisade förslagsanslaget

till Barnbidrag må få tagas i anspråk för bestridande

av kostnaderna för utbetalning för första halvåret

1941 av de i det föregående omförmälda dyrtidstilläggen å

barnbidrag,

dels ock för budgetåret 1941/42 anvisa

a) till Bidrag till folkpensioner och invalidunderstöd m. m.

ett förslagsanslag av ................ kronor 145,000,000;

b) till Barnbidrag ett förslagsanslag

av ................................ kronor 13,000,000;

c) till Ersättning till postverket för pensionsutbetalningar

ett förslagsanslag av ................ kronor 1,100,000.

3) att motionerna I: 106, I: 107, I: 158, I: 174, II: 42, II: 72,

II: lil och II: 231, i den mån de icke blivit besvarade genom

vad utskottet under 1) och 2) hemställt, icke måtte föranleda

till någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 30 januari 1941.

På sammansatt stats- och andra lagutskotts vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från statsutskottet: herrar Strindlund, Asplund, Björkman, Torsten Ström, Eriksson

i Stockholm och fru Alvén; samt

från andra lagutskottet: herrar Norman, Wistrand, Löfvander, Hage, fru Nordgren

och fröken Hesselgren.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 1.

17

Reservationer:

A) av herrar Strindlund och Löfvander, vilka ansett

dels att fjärde stycket i utskottets yttrande bort hava följande lydelse:

»Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen (se sid. 7) avser socialvårdskommittén

att till prövning upptaga spörsmålet örn en med hänsyn till

behovet mera ändamålsenlig avvägning av pensionerna. Då denna utredning

kan förmodas komma att taga så lång tid i anspråk att förslag med anledning

härav ej kan framkomma till nästa års riksdag, så anser utskottet att utredning

beträffande grunderna för eventuellt fortsatt utgående dyrtidstillägg bör

verkställas utan samband med ovan nämnda spörsmål och bör därvid syftas

till att tilläggen må utgå utan dyrortsgruppering.»

dels ock att punkt 3) i utskottets hemställan bort utgå och att utskottet

i stället bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna I: 107 och II: lil måtte i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t — under förutsättning att

levnadskostnadernas stegring gör dyrtidstillägg i fortsättningen ofrånkomliga

— ville föranstalta örn utredning i syfte att tilläggen måtte utgå efter likformiga

grunder utan dyrortsgruppering,

samt att motionerna I: 106, I: 107, I: 158, I: 174, II: 42, II: 72, II: lil och

11:231, i den mån de icke blivit besvarade genom vad utskottet ovan hemställt,

icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.

B) av herr Wistrand i fråga örn vissa delar av utskottets motivering.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 0 sami. 2 avd. Nr 1.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.