Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om förhöjt dyrtidstillägg å folkpensioner, invalidunderstöd och barnbidrag, m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.
1941-11-07 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
S2LU 1941:5, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om förhöjt dyrtidstillägg å folkpensioner, invalidunderstöd och barnbidrag, m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 5.
1
Nr 5.
Ankom till riksdagens kansli den 5 november 1941 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag om förhöjt dyrtidstillägg å folkpensioner,
invalidunderstöd och barnbidrag, m. m., dels ock i
ämnet väckta motioner.
Genom en den 26 september 1941. dagtecknad proposition, nr 304, har
Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden, föreslagit riksdagen att
dels antaga vid propositionen fogade förslag till
1) lag om förhöjt dyrtidstillägg å folkpensioner, invalidunderstöd och barnbidrag
samt
2) förordning om förhöjt dyrtidstillägg å blindhetsersättning,
dels medgiva, att de för budgetåret 1941/42 anvisade förslagsanslagen till
Bidrag till folkpensioner och invalidunderstöd m. m., Barnbidrag och Ersättning
åt blinda m. m. må få tagas i anspråk för bestridande av kostnaderna
för utbetalning av de ytterligare dyrtidstilläggen å respektive folkpensioner
och invalidunderstöd, barnbidrag samt blindhetsersättningar,
dels ock medgiva, att det för budgetåret 1941/42 anvisade förslagsanslaget
till Ersättning till postverket för pensionsutbetalningar må få tagas i anspråk
för bestridande av kostnaderna för postverkets bestyr med utbetalning av de
ytterligare dyrtidstilläggen å folkpensioner och invalidunderstöd.
De vid propositionen fogade författningsförslagen äro av följande lydelse:
1) Förslag
till
Lag
om förhöjt dyrtidstillägg å folkpensioner, inralidunderstöd och
barnbidrag.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Den som är berättigad till dyrtidstillägg enligt lagen den 7 februari 1941
(nr 57) örn dyrtidstillägg å folkpensioner, invalidunderstöd och barnbidrag
skall, där tilläggspension, invalidunderstöd eller barnbidrag utgår för decemBihang
till riksdagens protokoll 1941. 6 sami. 2 avd. Nr 5.
1
2
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 5.
ber 1941, under sistnämnda månad erhålla ytterligare dyrtidstillägg, avseende
andra halvåret 1941 och motsvarande en sjättedel av pensionens, understödets
eller bidragets belopp för halvåret.
2 §.
Till kostnaderna för i denna lag avsett dyrtidstillägg bidraga kommuner
och landsting med belopp, motsvarande en tolftedel av deras andelar i kostnaderna
för under år 1941 utanordnade tilläggspensioner, invalidunderstöd
och barnbidrag.
Återstående kostnad bestrides av staten.
3 §•
Bestämmelserna i lagarna örn folkpensionering och örn barnbidrag skola,
där ej annat följer av 1 och 2 §§, i tillämpliga delar äga motsvarande giltighet
beträffande dyrtidstillägg som i denna lag avses; dock äger Konungen uppdraga
åt pensionsstyrelsen eller med avseende å fall, som beröra även postverket,
åt pensionsstyrelsen och generalpoststyrelsen gemensamt att meddela
de närmare föreskrifter, som, utöver vad denna lag innehåller, finnas erforderliga
för lagens tillämpning.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
2) Förslag
till
Förordning
om förhöjt dyrtidstillägg å blindlietsersättrång.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Den som är berättigad till dyrtidstillägg enligt förordningen den 7 mars
1941 (nr 104) om dyrtidstillägg å blindhetsersätlning skall, där sådan ersättning
utgår för december 1941, under sistnämnda månad av statsmedel erhålla
ytterligare dyrtidstillägg, avseende andra halvåret 1941 och motsvarande en
sjättedel av blindhetsersättningens belopp för halvåret.
2 §•
Bestämmelserna i förordningen om blindhetsersättning skola, där ej annat
följer av 1 §, i tillämpliga delar äga motsvarande giltighet beträffande dyrtidstillägg
som i denna förordning avses; dock äger Konungen uppdraga åt
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 5.
3
pensionsstyrelsen att meddela de närmare föreskrifter, som, utöver vad denna
förordning innehåller, finnas erforderliga för förordningens tillämpning.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
I anledning av propositionen hava inom riksdagen väckts tre motioner,
nämligen motionen i första kammaren nr 246 av herr Elofsson, Gustaf, m. fl.,
samt motionerna i andra kammaren nr 340 av herr Mattsson m. fl. och nr
341 av herr Hagberg i Luleå m. fl.
I motionerna I: 246 och II: 340, vilka äro likalydande, föreslås sådan ändring
av propositionen att till en var folkpensionstagare, som åtnjuter tilläggspension,
skall, utöver vad som tidigare beslutats, utbetalas ett dyrtidstillägg
av förslagsvis 45 kronor.
I motionen II: 341 hemställes, att riksdagen måtte besluta, att det i propositionen
föreslagna tillägget å folkpensioner, invaliditetsunderstöd och blindhetsersättning
måtte höjas till två månadsbelopp.
Propositionen och motionerna hava, såvitt angår författningsförslagen,
hänvisats till lagutskott och tilldelats andra lagutskottet. I övrigt hava propositionen
och motionerna hänvisats till statsutskottet.
Enligt överenskommelse mellan statsutskottet och andra lagutskottet hava
propositionen och motionerna hänskjutits till behandling i sammansatt statsoch
andra lagutskott.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i propositionen framlagda
förslagen, ävensom i fråga om de skäl, som motionärerna andragit till stöd
för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas
här nedan, hänvisa till propositionen och motionerna.
Enligt lagen den 7 februari 19il (nr 57) örn dyrtidstillägg å folkpensioner,
invalidunderstöd och barnbidrag skall den som åtnjuter folkpension, vari ingår
tilläggspension, eller invalidunderstöd eller barnbidrag under år 1941
erhålla dyrtidstillägg därå med belopp, motsvarande en sjättedel av folkpensionens,
invalidunderstödets eller barnbidragets belopp för året. Dyrtidstillägg
utgår dock icke å pension, understöd eller bidrag, som icke uppgår till 12
kronor örn året (1 § första stycket). Dyrtidstillägg utbetalas halvårsvis å den
tid och i den ordning Konungen bestämmer. Tillägg, som förfaller till betalning
tidigare än under kalenderhalvårets sista månad, utgår med oförändrat
belopp, även örn tilläggspensionen, invalidunderstödet eller barnbidraget
minskas eller upphör att utgå efter den månad, under vilken fcirfallotiden
infaller. Dyrtidstillägg utgår icke, där tilläggspension, invalidunderstöd eller
barnbidrag upphört att utgå, när dyrtidstillägg eljest skulle hava förfallit
till betalning (1 § andra stycket). Till kostnaderna för dyrtidstillägg bidraga
4 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 5.
kommuner och landsting med belopp, motsvarande en sjättedel av deras andelar
i kostnaderna för under år 1941 utanordnade tilläggspensioner, invalidunderstöd
och barnbidrag. Återstående kostnad för dyrtidstillägg bestrides
av staten (2 §). I lagens 3 § lämnas därefter föreskrifter angående giltighet
i tillämpliga delar av bestämmelserna i lagarna om folkpensionering
och om barnbidrag samt angående rätt för Konungen att uppdraga åt pensionsstyrelsen
och generalpoststyrelsen att meddela de närmare föreskrifter
för lagens tillämpning, vilka finnas erforderliga.
Särskilda bestämmelser angående tillämpningen av lagen hava utfärdats
genom kungörelse den 7 februari 19il (nr 58). Enligt kungörelsen utbetalas
dyrtidstillägg av myndighet, som utbetalar den förmån, å vilken dyrtidstillägg
beräknas (1 §). På grund härav utbetalas dyrtidstillägg å folkpensioner och
invalidunderstöd av postverket och dyrtidstillägg å barnbidrag av pensionsstyrelsen.
Jämlikt kungörelsen har dyrtidstillägg för första halvåret 1941 utbetalats
i februari eller, i vissa fall, i maj. Dyrtidstillägg för andra halvåret
1941 skall utbetalas i november månad (2 §). Kungörelsen innehåller härutöver
vissa bestämmelser angående förskottering av dyrtidstillägg (3 §), angående
fattigvårdssamhälles och kommunalt organs rätt till dyrtidstillägg
(4 §) samt om rätt för pensionsstyrelsen och generalpoststyrelsen att meddela
kompletterande föreskrifter (5 §).
Enligt de nyss omnämnda bestämmelserna omfattar varje utbetalning av
det för år 1941 bestämda dyrtidstillägget en tolftedel av folkpensionens, invalidunderstödets
eller barnbidragets årsbelopp. För de förmånstagare, vilkas
pension, understöd eller barnbidrag utbetalas månadsvis, innebär detta,
att de erhålla dubbelt månadsbelopp av ifrågavarande förmån de månader,
under vilka dyrtidstillägg utbetalas. Detta förhållande möjliggör vad beträffar
det övervägande antalet innehavare av folkpension och invalidunderstöd,
nämligen för praktiskt taget alla dem som uppbära pensionen eller understödet
månadsvis, den väsentliga lättnaden i utbetalningsförfarandet, att
särskilda kvittenshäften för utbetalning av dyrtidstillägg icke erfordras. Vederbörande
posttjänsteman förser medelst en stämpel den kupong i det ordinarie
kvittenshäftet för folkpensionen eller invalidunderstödet, som förfaller
lill betalning den månad, då dyrtidstillägget skall utgivas, med en extra kvitlomening
för dyrtidstillägget, innehållande ett formulär till erkännande att
pensions- eller understödstagaren såsom dyrtidstillägg mottagit det å kupongen
tryckta ordinarie månadsbeloppet. För utbekommande av dubbelt månadsbelopp
erfordras således två namnunderskrifter av pensions- eller understödstagaren,
nämligen en under den vanliga på kupongen tryckta kvittomeningen
och en under den påstämplade, dyrtidstillägget avseende kvittomeningen.
Med hänsyn till att folkpensionen ofta lyftes av representant för den
som undertecknat kvittot bör påstämplingen ske senast vid den ordinarie
månadsutbetalning, som äger rum närmast före utbetalningen av dyrtidstilllägget.
Även för utbetalning av dyrtidslillägg å barnbidrag innebär det vissa
fördelar att varje utbetalning omfattar ett månadsbelopp av barnbidraget.
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 5.
5
Enligt förordningen den 7 mars 1941 (nr 104) örn dyrtidstillägg å blindhetscrsättning
skall den, som åtnjuter blindhetsersättning, undei ar 1941
av statsmedel erhålla dyrtidstillägg därå med belopp, motsvarande en sjättedel
av blindhetsersättningens belopp för året (1 § första stycket). Dyrtidstilllägg
utbetalas halvårsvis å den tid och i den ordning Konungen bestämmer.
Tillägg, som förfaller till betalning tidigare än under kalenderhalvårets sista
månad, utgår med oförändrat belopp, även om blindhetsersättningen upphör
att utgå efter den månad, under vilken förfallotiden infaller. Dyrtidstillägg
utgår icke, där blindhetsersättningen upphört att utgå, när dyrtidstillägg eljest
skulle hava förfallit till betalning (1 § andra stycket). I övrigt lämnas
i förordningen föreskrifter angående giltighet i tillämpliga delar av bestämmelserna
i förordningen om blindhetsersättning samt angående rätt för Konungen
att uppdraga åt pensionsstyrelsen att meddela de närmare föreskrifter,
som finnas erforderliga (2 §).
Vissa tillämpningsföreskrifter hava meddelats av Kungl. Maj :t genom kungörelse
den 7 mars 1941 (nr 105) med särskilda bestämmelser angående tilllämpningen
av förordningen örn dyrtidstillägg å blindhetsersättning. Enligt
kungörelsen utbetalas dyrtidstillägg å blindhetsersättning av pensionsstyreb
sen för första halvåret 1941 i mars månad och för andra halvåret 1941 i november
månad (1 §). Vidare bemyndigas i kungörelsen pensionsstyrelsen
att meddela kompletterande föreskrifter (2 §).
Till grund för lagen den 7 februari 1941 och förordningen den 7 mars
1941 låg en av pensionsstyrelsen verkställd, med skrivelse den 28 november
1940 till Kungl. Majit överlämnad utredning. Lagen förelädes riksdagen genom
proposition nr 20 och förordningen genom proposition nr 41
Beträffande storleken av dyrtidstillägg a folkpensioner,
invalidunderstöd och barnbidrag anförde pensionsstyrelsen
i utredningen den 28 november 1940, att det av Kungl. Majit kvartalsvis
på grundval av socialstyrelsens indexberäkningar fastställda levnadskostnadstalet
— ett procenttal som angiver levnadskostnadernas förhållande till
1935 års genomsnittliga levnadskostnadsnivå — stigit fran 108 den 1 juli
1939 till 126 den 1 oktober 1940 eller alltså under denna tid med 162/3 procent.
I skrivelse den 30 augusti 1941 har pensionsstyrelsen framhållit, att, sedan
styrelsen slutfört sin utredning av den 28 november 1940, levnadskostnadstalet
undergått ytterligare höjning. Den 1 januari 1941 fastställdes sålunda
nämnda tal till 130 och den 1 april samma år till 140. Den 1 juli 1941 förblev
levnadskostnadstalet oförändrat och utgjorde alltså för närvarande 140. Stegringen
från 108 till 140 innebure, att levnadskostnaderna under tiden från
den 1 juli 1939 lill den 1 april och den 1 juli 1941 stigit med 29.6 procent.
Pensionsstyrelsen har härefter, såvitt angår dyrtidstillägg a folkpensioner,
invalidunderstöd och barnbidrag, anfört:
Då den höjning av levnadskostnaderna, som ägt rum sedan tiden före den
under hösten 1939 inträdande krisen, utgör inemot 30 procent, synes ingen
tvekan kunna råda örn att skälig kompensation härför icke uppnås med nu
-
6
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 5.
varande två månadstillägg, innebärande 162/3 procents förhöjning å ifrågavarande
förmåner. Det torde också vara klart, att en kompensation med 50
procent av levnadskostnadernas stegring, som beträffande vissa löntagare tilllämpas
för tiden från och med den 1 januari 1941, icke kan anses utgöra en
skälig beräkningsgrund beträffande de folkgrupper, varom nu är fråga. På
grund av vad sålunda anförts torde — därest andra åtgiirder icke vidtagas
för beredande av särskild ekonomisk hjälp åt därtill behövande innehavare
av tilläggspension, invalidunderstöd och barnbidrag — förut beslutat dyrtidstillägg
för år 1941 å vissa folkpensioner, invalidunderstöd och barnbidrag böra
höjas med ytterligare ett månadsbelopp av förmånen ifråga eller alltså till en
fjärdedel av pensionens, understödets eller bidragets årliga belopp. Utbetalningen
av det extra månadsbeloppet torde böra verkställas i december, ehuru
enligt vad pensionsstyrelsen inhämtat från generalpoststyrelsen en utbetalning
av dyrtidstillägg å folkpensioner och invalidunderstöd under denna
månad är förenad med synnerligen stora svårigheter.
Pensionsstyrelsen har i förevarande sammanhang berört vissa av dyrtid
s t i 11 ä g g e t s konstruktion föranledda olägenheter,
vilka visserligen för närvarande icke vore särskilt framträdande men som erhölle
ökad betydelse i den mån dyrtidskompensationen skedde genom ytterligare
utbetalning av månadstillägg. Härutinnan har styrelsen anfört:
Beträffande såväl tilläggspension och invalidunderstöd som barnbidrag
gäller, att förmånens storlek i viss utsträckning bestämmes av vederbörandes
egen inkomst. Från förmånens maximibelopp avdrages nämligen 70 procent
av vederbörandes årsinkomst, i den mån denna överstiger visst belopp (den
»fria» inkomsten). På grund av denna avdragsregel sjunker förmånens belopp
med stigande inkomst till dess vid en viss inkomstgräns förmånen alldeles
upphör. Då nuvarande dyrtidstillägg höjer ifrågavarande förmåner med 162/s
procent, innebär detta för förmånstagare med egen inkomst att förmånens
med samma procent förhöjda maximibelopp minskas med 812/3 procent av
årsinkomsten, i den mån denna överstiger det »fria» beloppet. Ett dyrtidstillägg
motsvarande 25 procent av förmånen i fråga skulle höja avdragsprocenten
till 87.5. Antydda olägenheter skulle — utan mera vittgående ändringar
i folkpensioneringslagen — kunna mildras genom att, i stället för eli ytterligare
månadsbelopp, ett fixt tillägg lika för alla infördes. Med hänsyn bland
annat lill att ett procentuellt tillägg i regel torde bringa störst hjälp åt de
pensionstagare, som lia det sämst, har pensionsstyrelsen i sakens nuvarande
läge ansett, att ett ytterligare månadsbelopp vore att föredraga framför ett
fixt tillägg, desto mera som vissa omständigheter motverka de ofördelaktiga
verkningarna av ett procentuellt tillägg. Sålunda må framhållas, att av Kungl.
Majit genom beslut den 30 juni 1937 fastställda värden å naturaförmåner ligga
betydligt under de nu gällande. Vidare torde som allmän regel kunna sägas
att pensionsmyndigheterna uppskatta arbetsinkomst och därmed jämförliga
inkomster i underkant, i varje tall till lägre belopp än de som utgå under
nu rådande exceptionella förhållanden. Annorlunda torde emellertid förhållandet
ligga till med penninginkomster (pensioner, livräntor o. d.) som utgå med
bestämda belopp. Även i dylika fall har styrelsen i sin verksamhet som beslutande
myndighet tillämpat vissa bedömningsregler, som äro ägnade att
mildra ovan antydda olägenheter. Sålunda har styrelsen icke funnit skäl att
vid inkomstuppskattning enligt 7 § lagen om folkpensionering räkna det
allenast för år 1941 bestämda dyrtidstillägget å blindhetsersättning såsom
inkomst för blinda pensionssökande. Ej heller har styrelsen vidtagit åtgärder
för minskning av blindas tilläggspensioner, invalidunderstöd eller barnbidrag
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 5.
7
av den anledningen att blindhetsersättningen för år 1941 böjts med dyrlidstilläggets
belopp. En annan bedömningsgrund skulle i själva verket beträffande
vissa blinda ha i väsentlig mån förminskat betydelsen av det ekonomiska
stöd statsmakterna avsett att lämna de blinda genom dyrtidslillägg å
blindhetsersättning.
Samma ståndpunkt som i fråga om dyrtidstillägg å blindhetsersättning har
pensionsstyrelsen intagit beträffande rent tillfälliga gratifikationer, som av
arbetsgivare lämnats förutvarande anställda såsom tillskott till från arbetsgivaren
utgående pensioner.
Då pensionsstyrelsen hittills icke såsom inkomst medtagit för år 1941 beslutat
dyrtidstillägg å blindhetsersättning och andra mera tillfälliga inkomsttillägg,
torde detta få anses stå i överensstämmelse med 7 § lagen örn folkpensionering
eller i varje fall med grunderna för detta lagrum. I den mån dyrtiden
fortsätter och ifrågavarande tillägg tendera att bli bestående, får pensionsstyrelsen
svårare att underlåta medräknande av dessa tillägg såsom inkomst
enligt folkpensioneringslagen. Örn emellertid dylika inkomstförbättringar,
vilka kunna väntas bli beständiga endast av den orsaken att något slut
på den ekonomiska krisen ej kan skönjas, kunde förväntas för dessa inkomsttagare
medföra försämrad folkpension, skulle detta otvivelaktigt medföra
högst otillfredsställande resultat ej blott i förhållande till dem som åtnjuta
naturaförmåner eller eljest erhålla automatisk kompensation för dyrtiden utan
även med hänsyn till arbetsgivares benägenhet att lämna förutvarande arbetare
pensionstillägg. Dessutom må framhållas, att en dylik anordning knappast
skulle kunna bli rättvis, enär det alltför ofta torde bli beroende på en slump,
om pensionsstyrelsen får reda på alt tillägg utgår eller att utgående tillägg
förhöjts. Det synes därför under nuvarande förhållanden angeläget, att dylika
tillägg icke tillåtas inverka på storleken av folkpensioner, invalidunderstöd
och barnbidrag. Detsamma torde gälla även andra i anledning av nuvarande
exceptionella förhållanden utgående tillägg, vilka redan från början framstått
som mera varaktiga, såsom det sedan januari 1941 utgående kristillägget å
statliga pensioner samt av kommuner och enskilda särskilt beslutade eller
enligt tidigare bestämmelser på grund av den skärpta krisen utanordnade
pensionstillägg. För pensionsstyrelsen vore det därför synnerligen önskvärt
att från statsmakternas sida erhålla ett uttalande — författnings form torde
måhända kunna undvaras — att kristillägg å statliga pensioner samt med sådana
tillägg jämförliga inkomsttillskott tillsvidare icke böra anses såsom inkomst
enligt 7 § lagen örn folkpensionering, vilket lagrum är tillämpligt även
vid beräkning av inkomst enligt förordningen örn invalidunderstöd och lagen
örn barnbidrag.
Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har anfört bl. a.
följande:
»Ehuru vissa olägenheter, såsom pensionsstyrelsen påvisat, äro förenade
med beviljandet av procentuella dyrtidstillägg å utgående förmåner av ifrågavarande
slag, synas tillräckliga skäl för att söka någon annan lösning för
närvarande icke föreligga.
Viss tvekan synes mig kunna råda beträffande storleken av den ytterligare
dyrtidsersätlningen. De inkomster, örn vilka här är fråga, hålla sig på den
lägsta för livsuppehälle nödvändiga nivån och någon nämnvärd förmåga att
bära en stegring av levnadskostnaderna kan för dessa grupper av inkomsttagare
icke anses föreligga. De skid, som i fråga örn andra grupper lala för en
begränsning av kompensationen för stigande levnadskostnader, kunna sållin
-
8 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 5.
da i detta fall icke anföras. Då levnadskostnadsökningen, enligt vad förut anförts,
uppgår lill i det närmaste 30 procent samt tillräcklig kompensation för
dyrtiden icke i annan ordning torde lämnas, är å ena sidan ett extra månadsbelopp
av förmånerna, varigenom sammanlagt 25 procents tillägg skulle beviljas,
i underkant, men två månadsbelopp, varigenom tillhopa 337a procents
tillägg skulle utgå, för mycket. Jag skulle gärna hava sett, att det varit
möjligt att gå en medelväg. Med hänsyn, såvitt angår folkpensioner och invalidunderstöd,
till att utbetalningarna därav skola verkställas genom postverkets
försorg samt att utbetalning av annat än helt månadsbelopp stöter på
stora administrativt-tekniska svårigheter, har jag funnit mig böra stanna vid
att föreslå, att ytterligare dyrtidstillägg, avseende senare hälften av innevarande
år, beviljas med belopp, som motsvarar en månadsutbetalning av den
förmån, varom fråga är. Utbetalningen synes böra äga rum i december månad.
Beträffande nu ifrågavarande dyrtidstillägg torde i tillämpliga delar böra
gälla samma regler som föreskrivits för redan bestämda dyrtidstillägg. Föreskrifter
i ämnet hava upptagits i en lag örn förhöjt dyrtidstillägg å folkpensioner,
invalidunderstöd och barnbidrag samt i en förordning om förhöjt
dyrtidstillägg å blindhetsersättning. Närmare redogörelse för innehållet i författningarna,
vilka anslutits till gällande bestämmelser, synes icke erforderlig.
Kostnaderna för de föreslagna dyrtidstilläggen torde böra bäras i samma
ordning som kostnaderna för förut beslutade tillägg, d. v. s. såvitt angår tilllägg
å blindhetsersättning helt av staten samt i övrigt av staten med bidrag,
såvitt angår barnbidrag, av kommunerna samt i fråga om folkpensioner och
invalidunderstöd av kommuner och landsting.
Statsverkets kostnader synas, i enlighet med pensionsstyrelsens beräkningar,
kunna uppskattas till 10 miljoner kronor beträffande folkpensioner och
invalidunderstöd, 850,000 kronor i fråga örn barnbidrag samt 135,000 kronor
såvitt angår blindhetsersättningar. Härtill kommer 64,500 kronor såsom
ersättning åt postverket för utbetalning av dyrtidstillägg å folkpensioner och
invalidunderstöd. Nu omförmälda belopp torde böra bestridas från de för
budgetåret 1941/1942 beviljade förslagsanslagen för ifrågavarande ändamål.
I anslutning till vad pensionsstyrelsen i förevarande sammanhang anfört
rörande vissa av dyrtidstilläggens konstruktion föranledda olägenheter vill
jag uttala, att kristillägg å statliga pensioner samt med sådana tillägg jämförliga
inkomsttillskott tills vidare vid tillämpning av 7 § lagen örn folkpensionering
icke böra anses utgöra inkomst.»
Utskottet. Enligt lagen den 7 februari 1941 om dyrtidstillägg å folkpensioner, invalidunderstöd
och barnbidrag skall den, som åtnjuter folkpension, vari ingår tillläggspension,
eller invalidunderstöd eller barnbidrag under år 1941 erhålla
dyrtidstillägg därå med belopp motsvarande en sjättedel — eller 162/3 procent
— av folkpensionens, invalidunderstödets eller barnbidragets belopp för
året. Genom en förordning den 7 mars 1941 har motsvarande dyrtidstillägg
tillerkänts dem, som åtnjuta blindhetsersättning. Storleken av de nämnda
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 5.
9
dyrtidstilläggen har fastställts med hänsyn till det förhållandet, att socialstyrelsens
levnadskostnadsindex från den 1 juli 1939 till den 1 oktober 1940
höjts från 108 till 126, d. v. s. med 162/3 procent.
Levnadskostnadsindex har sedermera intill den 1 juli 1941 stigit till 140,
vilket motsvarar en höjning sedan den 1 juli 1939 av 29.6 procent. Med hänsyn
till den avsevärda prisstegring, som sålunda ytterligare ägt rum, biträder
utskottet departementschefens uppfattning, att de ifrågavarande förmånstagarna
nu böra tillerkännas en ökad dyrtidskompensation för andra halvåret
1941.
Enligt propositionen skall det ytterligare dyrtidstillägget utgå med belopp,
motsvarande en sjättedel av förmånens belopp för halvåret. I motionerna
1:246 och 11:340 har hemställts, att dyrtidstillägget, såvitt angår pensionstagare,
i stället skall fastställas till ett fast belopp av förslagsvis 45 kronor.
Av den ovan (sid. 6) lämnade redogörelsen framgår, att pensionsstyrelsen
visserligen funnit en del olägenheter vara förenade med ett dyrtidstillägg, som
utgår med viss procent av förmånens belopp. Såsom pensionsstyrelsen jämväl
framhållit torde emellertid ett procentuellt tillägg i regel bringa största hjälp
åt de pensionstagare, som ha det sämsta ekonomiska läget. Därest dyrtidstillägget,
såsom i motionerna göres gällande, skulle utgå med ett fast belopp,
lika för alla pensionstagare, skulle pensionstagare, vilkas pension på grund
av inkomst reducerats, komma i ett alltför gynnsamt läge i förhållande till
andra pensionstagare å samma ort, vilka för sin försörjning äro helt hänvisade
till den erhållna pensionen. Ett bifall till motionerna skulle för övrigt
medföra en kostnadsökning, som väsentligt skulle överstiga utgifterna för
det i propositionen föreslagna tillägget. Med hänsyn till vad sålunda anförts
har utskottet ansett sig böra biträda den i propositionen förordade lösningen
med ett procentuellt tillägg. Utskottet kan sålunda icke tillstyrka bifall till
det i de förevarande motionerna framställda yrkandet.
Vad angår dyrtidstilläggets storlek biträder utskottet det genom propositionen
framlagda förslaget. Utskottet har alltså icke kunnat ansluta sig till
det i motionen II: 341 framställda yrkandet om högre dyrtidstillägg.
Såvitt angår de i propositionen gjorda anslagsberäkningarna har utskottet
icke funnit anledning till erinran. Icke heller i övrigt har propositionen föranlett
någon erinran från utskottets sida.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen måtte
dels antaga de genom förevarande proposition framlagda
förslagen till
1) lag örn förhöjt dyrtidstillägg å folkpensioner, invalidunderstöd
och barnbidrag samt
2) förordning om förhöjt dyrtidstillägg å blindhetsersättning,
dels medgiva, att de för budgetåret 1941/42 anvisade förslagsanslagen
till Bidrag till folkpensioner och invalidunder
Bihang
till riksdagens protokoll tott. 6 sami 2 avd. Nr 5-
2
10 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 5.
stöd m. m., Barnbidrag och Ersättning åt blinda m. m. må få
tagas i anspråk för bestridande av kostnaderna för utbetalning
av de i det föregående omförmälda ytterligare dyrtidstilläggen
å respektive folkpensioner och invalidunderstöd,
barnbidrag samt blindhetsersättningar,
dels ock medgiva, att det för budgetåret 1941/42 anvisade
förslagsanslaget till Ersättning till postverket för pensionsutbetalningar
må få tagas i anspråk för bestridande av kostnaderna
för postverkets bestyr med utbetalning av de i det föregående
omförmälda ytterligare dyrtidstilläggen å folkpensioner
och invalidunderstöd; samt
B. att motionerna I: 246, II: 340 och II: 341 icke måtte föranleda
till någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 7 november 1941.
På sammansatt stats- och andra lagutskotts vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från statsutskottet: herrar Asplund*, Bernhard Nilsson, Torsten Ström, Eriksson
d Stockholm*, fru Alvén* och herr Hansson i Rubbestad;
från andra lagutskottet: herrar Norman, Linnér*, Gustaf Elofsson, Hage*, fru
Nordgren och fröken Hesselgren.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Gustaf Elofsson och Hansson i Rubbestad, vilka ansett, att utskottets
utlåtande bort hava följande lydelse:
Enligt lagen den — — —- (lika med utskottet)---med 162/3 procent.
Levnadskostnadsindex har sedermera intill den 1 juli 1941 stigit till 140,
vilket motsvarar en höjning sedan den 1 juli 1939 av 29.6 procent. Med hänsyn
till den avsevärda prisstegring, som sålunda ytterligare ägt rum, biträder
utskottet departementschefens uppfattning, att de ifrågavarande förmånstagarna
nu böra tillerkännas en ökad dyrtidskompensation för andra halvåret
1941. Utskottet ställer sig dock betänksamt mot förslaget örn procentuella
dyrtidstillägg å utgående förmåner.
I de likalydande motionerna I: 246 och II: 340 har föreslagits sådan ändring
av prop. nr 304 att till en var pensionstagare, som åtnjuter tilläggs
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande AJr 5. H
pension, skall, utöver vad som tidigare beslutats, utbetalas ett dyrtidstillägg
av förslagsvis 45 kronor. Motionärerna framhålla, »alt pensionerna utgå på
grundvalen av s. k. dyrortsgruppering, och redan detta ger anledning till välmotiverad
kritik. Såsom i riksdagsdebatten vid frågans behandling i våras
uppvisats, äro livsmedlen ofta nog rent av dyrare i de s. k. billigare orterna
på landsbygden än i exempelvis dyrorten Stockholm. Detta är ingenting att
förvåna sig över, då på landsbygden fraktkostnader från livsmedelsindustriens
anläggningar tillkomma, som bli högre än i de stora centra. Trots
besvär och kostnader går ju som bekant en stor ström av landsbygdens och
landsortens människor till storstäderna för att där förrätta sina inköp. Säkerligen
skulle så ej vara fallet, om man icke funne det ekonomiskt lönande.»
Utan att här taga ställning till frågan om dyrortsgrupperingens berättigande
eller icke har utskottet dock kommit till den uppfattningen att den
ökning av levnadskostnaderna, som inträtt sedan hösten 1939, är i stort sett
densamma på landsbygden som i städerna. Flertalet av de varor, som användas
för levnadsbehovet, bli ju genom statliga myndigheter åsätta ett visst
pris, som gäller för hela landet. Att under sådana omständigheter utmäta
dyrtidskompensationen olika för olika orter finner utskottet därför mindre
välbetänkt. Pensionsstyrelsen har också erinrat örn olägenheterna av det procentuella
tillägget och påvisat att dessa kunde mildras genom att, i stället för
ytterligare månadsbelopp, ett fixt tillägg lika för alla infördes. Utskottet anser
också att ett sådant fixt belopp vore lämpligare än ett procentuellt belopp.
Departementschefen erinrar emellertid, att utbetalning av annat än helt
månadsbelopp möter stora administrativt-tekniska svårigheter. Med hänsyn
härtill och då det är angeläget att utbetalningen kan ske under december
månad vill utskottet föreslå en medelväg på så sätt, att till pensionstagare i
dyrortsgrupperna II och III utbetalas ett extra månadsbelopp och till pensionstagare
i ortsgrupp I två extra månadsbelopp. Därigenom får en pensionstagare
i ortsgrupp III med ett högsta pensionstillägg å 500 kronor ett
dyrtidstillägg härå för år räknat av 125 kronor, en pensionstagare i ortsgrupp
II med ett högsta pensionstillägg å 400 kronor erhåller härför i dyrtidstilllägg
100 kronor för år, vilket också blir fallet beträffande pensionstagare i
ortsgrupp I med ett högsta pensionstillägg å 300 kronor, därest utskottets förslag
bifalles. Genom denna åtgärd bliva alltså pensionstagare i ortsgrupperna
I och II ungefär likställda beträffande kompensationen för den inträdda prisstegringen
under det att pensionstagare i ortsgrupp III bliva något bättre
gynnade. Ett bifall till vad utskottet sålunda föreslagit skulle innebära en
ökad kostnad av cirka 7 miljoner kronor.
Vad angår departementschefens uttalande örn ersättning åt blinda samt ersättning
till postverket för pensionsutbetalningar har detta ej givit utskottet
anledning till erinran.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen måtte
dels med förklaring att det i propositionen framlagda för
-
12 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 5.
slaget till lag om förhöjt dyrtidstillägg å folkpensioner, invalidunderstöd
och barnbidrag icke kunnat i oförändrat skick
antagas, för sin del antaga följande
Lag
om förhöjt dyrtidstillägg å folkpensioner, invalidunderstöd och
barnbidrag.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Den som är berättigad till dyrtidstillägg enligt lagen den 7 februari 1941
(nr 57) om dyrtidstillägg å folkpensioner, invalidunderstöd och barnbidrag
skall, där tilläggspension, invalidunderstöd eller barnbidrag utgår för december
1941, under sistnämnda månad erhålla ytterligare dyrtidstillägg, avseende
andra halvåret 1941 och motsvarande beträffande förmånstagare tillhörande
ortsgrupp 1 två sjättedelar samt beträffande förmånstagare tillhörande
ortsgrupp 2 eller 3 en sjättedel av pensionens, understödets eller bidragets
belopp för halvåret.
2 §.
Till kostnaderna för i denna lag avsett dyrtidstillägg bidraga kommuner
och landsting med belopp, motsvarande en tolftedel av deras andelar i kostnaderna
för under år 1941 utanordnade tilläggspensioner, invalidunderstöd
och barnbidrag.
Återstående kostnad bestrides av staten.
3 §.
Bestämmelserna i lagarna om folkpensionering och örn barnbidrag skola,
där ej annat följer av 1 och 2 §§, i tillämpliga delar äga motsvarande giltighet
beträffande dyrtidstillägg som i denna lag avses; dock äger Konungen uppdraga
åt pensionsstyrelsen eller med avseende å fall, som beröra även postverket,
åt pensionsstyrelsen och generalpoststyrelsen gemensamt att meddela
de närmare föreskrifter, som, utöver vad denna lag innehåller, finnas erforderliga
för lagens tillämpning.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
dels antaga det genom propositionen framlagda förslaget
till förordning om förhöjt dyrtidstillägg å blindhetsersättning,
dels medgiva, att de för budgetåret 1941/42 anvisade för
-
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 5.
13
slagsanslagen till Bidrag till folkpensioner och invalidunderstöd
m. m., Barnbidrag och Ersättning åt blinda m. m. må få
tagas i anspråk för bestridande av kostnaderna för utbetalning
av de i det föregående omförmälda ytterligare dyrtidstilläggen
å respektive folkpensioner och invalidunderstöd,
barnbidrag samt blindhetsersättningar,
dels ock medgiva, att det för budgetåret 1941/42 anvisade
förslagsanslaget till Ersättning till postverket för pensionsutbetalningar
må få tagas i anspråk för bestridande av kostnaderna
för postverkets bestyr med utbetalning av de i det föregående
omförmälda ytterligare dyrtidstilläggen å folkpensioner
och invalidunderstöd;
B. att motionerna 1:246 och II: 340 måtte anses besvarade
genom vad utskottet under A. hemställt; samt
G. att motionen II: 341, i den mån den icke blivit besvarad
genom vad utskottet under A. hemställt, icke måtte föranleda
till någon riksdagens åtgärd.
Bihang till riksdagens protokoll 1941. Ösarn!. 2 avd. Nr 5.
3
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.