Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till värnpliktslag, dels ock i ämnet väckta motioner.

1941-12-12 · 85 sidor, varav 85 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 85 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

S2LU 1941:6, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till värnpliktslag, dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.

1

Nr 6.

Ankom till riksdagens kansli den 13 december 1941 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition

med förslag till värnpliktslag, dels ock i ämnet väckta

motioner.

Genom en den 24 oktober 1941 dagtecknad proposition, nr 318, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat

förslag till värnpliktslag.

I anledning av propositionen hava inom riksdagen väckts tolv motioner,

nämligen motionerna

inom första kammaren

nr

250

av

herr Gränebo m. fl.,

»

251

»

»

Gränebo m. fl.,

»

252

»

»

Lindblom m. fl.,

»

253

»

»

Holmström m. fl. och

»

254

»

»

Nordenson m. fl. samt

inom andra kammaren

nr

343

av

herr

Hagberg i Malmö m. fl.,

»

344

»

»

Ryling,

»

345

»

»

Ryling m. fl.,

»

346

»

»

Svensson i Ljungskile,

»

347

»

»

Jonsson i Skedsbygd m. fl.,

»

348

»

»

Jonsson i Skedsbygd m. fl. och

»

349

»

»

Sandberg m. fl.

För de i motionerna framställda yrkandena kommer redogörelse att lämnas

i det följande, i vad yrkandena avse huvudgrunderna i Kungl. Maj:ts förslag

i anslutning till förslagets allmänna motivering samt i övrigt i samband med

behandlingen av de särskilda paragraferna i förslaget till värnpliktslag.

Propositionen och motionerna hava hänvisats till lagutskott och tilldelats

andra lagutskottet. Enligt överenskommelse mellan statsutskottet och andra

lagutskottet hava propositionen och motionerna hänskjutits till behandling

i sammansatt stats- och andra lagutskott.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 6 sami. 2 avd. Nr 6.

25C2 41

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i propositionen framlagda

förslagen, ävensom i fråga örn de skäl, som motionärerna andragit till stöd för

sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas här

nedan, hänvisa till propositionen och motionerna.

Inledning.

Frågan örn en omläggning av inskrivningsväsendet och värnpliktsregistreringen

har de senaste åren stått på dagordningen. I proposition den 16

februari 1940, nr 63, föreslog sålunda Kungl. Majit riksdagen att bemyndiga

Kungl. Majit att vidtaga erforderliga åtgärder för införande snarast möjligt

av maskinella anordningar för de värnpliktigas rullföring och redovisning

m. m. i huvudsaklig överensstämmelse med vad som anförts i det vid

propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet över försvarsärenden.

Riksdagen (skrivelse nr 128) biföll Kungl. Majits hemställan.

På därom lämnat uppdrag lät chefen för armén utarbeta slutligt förslag till

åtgärder i saken, vilket överlämnades till Kungl. Majit med skrivelse den 23

december 1940. Den föreslagna organisationen innefattade en kombination

av adresseringsmaskiner och en central hålkortsanläggning, därvid adresseringsmaskinerna

avsågos skola uppställas vid truppförbanden och vissa andra

formationer och anstalter, medan hålkortsanläggningen skulle uppställas i

arméstaben och därstädes komma till användning för i huvudsak statistiska

ändamål. Då detta innebar en på väsentliga punkter avvikande organisation

av de värnpliktigas rullföring och redovisning i förhållande till det tidigare,

i propositionen 1940 L: 63 skisserade förslaget, underställdes frågan ånyo

riksdagens prövning. Detta skedde genom proposition den 24 januari 1941,

nr 39. I propositionen upptogs till närmare behandling allenast frågan

örn de med det nya redovisningssystemet direkt förbundna engångskostnaderna,

frånsett kostnaderna för lokaler. Dessa kostnader beräknades till

sammanlagt 2,230,000 kronor, vilket belopp Kungl. Majit föreslog riksdagen

att anvisa. Riksdagen förklarade (skrivelse nr 137), att det förebragta utredningsresultatet

givit även riksdagen vid handen, att ett system för redovisning

av de värnpliktiga, vilket anlinötes till de särskilda fredsförbanden,

torde innebära påtagliga fördelar, och fann sig därför kunna i princip bifalla

förslaget örn den ifrågasatta reformens genomförande i enlighet med de i

propositionen angivna riktlinjerna. På grund härav anvisade riksdagen det

äskade beloppet.

Genom beslut den 21 februari 1941 tillsatte Kungl. Majit en särskild

nämnd — försvarsväsendets vullföringsnämnd — med uppdrag att handhava

ledningen av arbetet med genomförande av det i propositionen 1941: 39 föreslagna

nya systemet för de värnpliktigas rullföring och redovisning. Instruktion

för nämnden fastställdes den 21 mars 1941. Enligt denna instruktion

skall det åligga utredningen att utarbeta och till Kungl. Majit avgiva förslag

till ny organisation för rullföring och redovisning av värnpliktiga och

annan till försvarsväsendet knuten personal samt att under Kungl. Majit

handhava ledningen av organisationens genomförande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6. 3

Med skrivelse den 19 juni 1941 framlade rullföringsnämnden en promemoria

angående de grunder, efter vilka inskrivningsväsendet och värnpliktsregistreringen

enligt nämndens mening lämpligen borde ordnas. Nämnden erinrade,

att den nämnden anförtrodda omorganisationen förutsatts bliva genomförd

vid årsskiftet 1941—42. För att så skulle bliva möjligt syntes emellertid ny

vämpliktslag böra antagas av riksdagen redan hösten 1941. I promemorian

upptogos även till förberedande behandling vissa värnpliktslagen berörande

spörsmål vid sidan av huvudfrågorna.

Eullföringsnämnden har sedermera med skrivelse den 27 september 1941

framlagt förslag till ny värnpliktslag och därvid anfört i huvudsak följande:

Alltsedan nämndens skrivelse den 19 juni 1941 avgivits, hade arbetet på utformningen

av erforderliga ändringar i värnpliktslagen fullföljts. Enligt

under hand lämnade direktiv hade därvid förslag utarbetats även beträffande

sådana bestämmelser, som ej direkt hade avseende på inskrivnings- och redovisningsorganisationen,

med undantag dock för bestämmelserna örn de värnpliktigas

tjänstgöringsskyldighet. Då de föreslagna förändringarna hänförde

sig till ett flertal av lagens paragrafer samt uteslutningar av vissa bestämmelser

i gällande lag ansetts böra äga rum, hade förslaget — med utelämnande

av stadgandena om tjänstgöringsskyldighet — givits formen av en helt

ny värnpliktslag. I händelse förslag i de avseenden, som av nämnden lämnats

åsido, ej kunde föreläggas för och antagas av riksdagen innevarande höst,

syntes ändock lagbestämmelser i övriga till värnpliktslagen hörande ämnen

böra utfärdas och örn möjligt givas en med hänsyn till innehåll och form

definitiv natur. Endast örn så skedde, bleve det möjligt att åt en ny inskrivningsförordning

och andra tillämpningsförfattningar giva den säkerhet och

stadga, som erfordrades för att den blivande organisationen av inskrivningsväsendet

och vämpliktsregistreringen skulle fungera ostört. Lagförslaget hade

i varje grundläggande avseende utarbetats i samråd med försvarsgrenscheferna.

Särskilt ingående samarbete hade ägt rum beträffande sådana stadganden,

vilka icke direkt vore samhöriga med inskrivnings- och redovisningssystemet.

Över det av rullföringsnämnden framlagda förslaget hava i anledning av

remiss yttranden avgivits av vissa myndigheter och sammanslutningar, vilka

angivits å sid. 20 i propositionen.

Förslag till de av rullföringsnämnden utelämnade bestämmelserna har utarbetats

i annan ordning. Härom må följande anföras.

Genom beslut den 20 juni 1941 förordnade Kungl. Majit, att inom försvarsdepartementet

skulle i enlighet med vissa närmare angivna riktlinjer under

ledning av statssekreteraren i departementet T. G. Wärn företagas en utredning

syftande till uppgörande av förslag till en plan rörande den fortsatta

utbyggnaden och organisationen av landets försvarskrafter under den närmaste

femårsperioden jämte därtill hörande kostnadsberäkningar. Utredningen,

som antagit namnet 1941 års försvarsutredning, överlämnade den 4

oktober 1941 en promemoria med förslag till lagstiftning rörande de värnpliktigas

tjänstgöringstid, örn höjning av värnpliktsåldern samt örn upp
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.

hävande av gränsen mellan beväring och landstorm. För närmare belysning

av behovet och innebörden av de föreslagna bestämmelserna örn tjänstgöringstid

har utredningen ur sitt blivande betänkande utbrutit de avsnitt, som beröra

de värnpliktigas utbildning och vissa närliggande spörsmål, samt upptagit

dessa spörsmål till behandling i promemorian.

Över försvarsutredningens förslag hava i anledning av remiss utlåtanden

avgivits av överbefälhavaren över rikets försvarskrafter, cheferna för armén,

marinen och flygvapnet samt lantförsvarets utbildningskommission.

På grund av de inkomna utlåtandena har en överarbetning av de båda lagförslagen

verkställts inom försvarsdepartementet, i samband varmed bestämmelserna

sammanförts i ett förslag.

Utskottet övergår nu till att lämna en redogörelse för de olika hithörande

spörsmålen, därvid utskottet kommer att följa den indelning av ämnet, som

tillämpats i propositionen.

I. De värnpliktigas utbildning.

Arméns värnpliktiga.

A. Gällande bestämmelser.

Den ökning av utbildningstiden för till linjetjänst uttagna värnpliktiga,

som 1936 års härordning medförde, utgjordes — landstormsbefäls- och landstormsrepetitionsövning

undantagen — av 35 dagar för huvuddelen av de

värnpliktiga i allmänhet vid infanteriet, träng- och intendenturtrupperna.

Sammanlagda tjänstgöringstiden för dessa värnpliktiga kom således att bli

175 dagar. För övriga värnpliktiga i linjetjänst bibehölls utbildningstiden

från 1925 års härordning oförändrad sålunda:

för värnpliktiga uttagna till underbefäl och fackmän vid infanteriet,

träng- och intendenturtrupperna .......................................... 225 dagar

för värnpliktiga uttagna till linjetjänst vid kavalleriet, artilleriet,

ingenjör- och signaltrupperna ............................................. 200 »

för studenter och likställda ...................................................... 260 »

För till ersättningsreserven eller till handräckningstjänst uttagna värnpliktiga

skedde genom 1936 års härordning en ökning av tjänstgöringstiden

med 40 dagar till 180 dagar. Icke vapenföra värnpliktiga skulle i fred inkallas

för handräckningstjänst endast i den mån behovet av handräckningspersonal

icke kunde täckas med värnpliktiga tillhörande ersättningsreserven.

Tjänstgöringstiden fördelades i regel på en första tjänstgöring (med inräknad

regementsövning) samt en repetitionsövning, för underbefäl och fackmän

dock två. Repetitionsövningarnas längd utgjorde 25 dagar vid infanteriet,

träng- och intendenturtrupperna och 30 dagar vid övriga truppslag. Huvuddelen

av de värnpliktiga i allmänhet skulle före utgången av andra året efter

inträdet i landstormen fullgöra en landstormsrepetitionsövning örn 5 dagar

samt studenter och likställda, till underbefäl och fackmän uttagna ävensom

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6. 5

vissa värnpliktiga tillhörande klass A en landstormsbefälsövning om 12 dagar.

För värnpliktiga uttagna till ersättningsreserven eller till handräckningstjänst

gällde emellertid, att tjänstgöringen skulle fullgöras i en följd eller

i två omgångar.

Tjänstgöringen fullgjordes av värnpliktiga i allmänhet i sommargrupp

eller vintergrupp och av studenter och likställda i befälstjänst på sommarlinje

eller vinterlinje. Studenter och likställda i specialtjänst fullgjorde sin

tjänstgöring i särskild ordning.

Genom förordningen den 7 mars 1941 (nr lil) med ''provisoriska bestämmelser

rörande utbildningstiden för vissa värnpliktiga m. ra. har, i avvaktan

på de slutliga bestämmelser i ämnet, som framdeles kunde bliva utfärdade,

föreskrivits skyldighet för värnpliktiga tillhörande årsklass 1940 eller årsgrupp

1941, vilka uttagits till linjetjänst eller till handräckningstjänst, att under

fredstid för sin utbildning tjänstgöra sammanlagt 360 dagar, repetitionsövningar

häri ej inräknade.

B. Utbildning av värnpliktiga i allmänhet.

Försvarsutredningen har i sin promemoria framhållit, att man vid fastställandet

av de värnpliktigas tjänstgöringstid borde beakta bland annat

följande allmänna krav, nämligen att tjänstgöringstiden borde få en sådan

längd, att fältförbanden vore krigsdugliga omedelbart efter mobilisering, att

värnpliktsbördornä borde i möjligaste män rättvist fördelas samt att de

värnpliktigas utbildning borde erhålla en så långt möjligt enhetlig organisation.

Vidare måste hänsyn tagas till de särskilda kraven på upprätthållande

av beredskap med under utbildning varande värnpliktiga.

För att fältförbanden efter mobilisering skola vara omedelbart — d. v. s.

utan ytterligare utbildning — krigsdugliga, måste enligt utredningens mening

utbildningen av de värnpliktiga föra fram till följande mål:

1. Soldaten skall vara fostrad till sådan pliktuppfyllelse, att han även

under dödsfara utan tvekan fullgör sin plikt. Detta är den grund, på vilken

arméns krigsduglighet ytterst vilar.

2. Soldaten måste så behärska det formella uppträdandet, att han automatiskt

kan utföra de handgrepp och rörelser, som erfordras för att kunna

hantera vapen och annan materiel, för att taga skydd, utföra förflyttningar

på stridsfältet m. m.

3. Andra grenar av verksamheten i fält måste soldaten så behärska, att han

handlar vanemässigt. Till dessa höra t. ex. förberedelser för strid, utförande

av observation, ordnande av förläggning, materielens vård och förberedelser

för marsch. Om icke soldaten äger kunskaper och färdigheter i dessa grenar

av tjänsten i fält, kräves från befälets sida en ständig handledning och övervakning,

vilket kan äventyra dess verksamhet i andra hänseenden.

4. Soldaten måste vara så tränad och härdad, att han förmår uthärda de

fysiska och psykiska påfrestningar, som alltid äro förenade med verksamheten

i fält. Han skall dessutom lära sig övervinna de särskilda svårigheter, som

klimatet i vissa delar av vårt land erbjuder. Härför kräves bland annat, att

all personal vid förband, som skola kunna vinterorganiseras, måste vara

vinterutbildad.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.

5. Soldatens utbildning skall vara så mångsidig, att inom de lägsta förbanden

förluster åtminstone i viss utsträckning kunna ersättas genom överflyttning

av personal mellan förbandens underavdelningar.

6. Genom förbandsutbildning måste soldaten bibringas sådana kunskaper

och en sådan omdömesförmåga, att han kan uppträda i förband. Han skall

även, undandragen befälets omedelbara inflytande, kunna anpassa sitt handlande

efter läget och begagna de fördelar som fiendens uppträdande, terrängen

eller andra omständigheter bjuda honom.

7. Utbildningen måste vara så grundlig, att kunskaperna och färdigheterna

bliva bestående för lång tid framåt. Tjänstgöringstidens längd måste vidare

medgiva, att ett så stort antal repetitionsövningar anordnas, att soldatens

tjänstbarhet i fråga örn såväl kunskaper och färdigheter som träning och

härdning i erforderlig grad vidmakthålles under hela tjänstetiden. Het är

jämväl nödvändigt, att såvitt möjligt fortlöpande hålla den värnpliktige underkunnig

örn nya reglementariska föreskrifter ävensom att bibringa honom förmågan

att hantera nytillkomna vapen m. m.

Enligt utredningens mening kunde de sålunda angivna utbildningsmålen

icke uppnås med den tjänstgöringstid, som nu gällde. Hen vore för kort för

att såväl soldatutbildning som förbandsutbildning i erforderlig omfattning

skulle kunna däri inrymmas. Försvarsutredningen har vidare framhållit, att

entusiasm, kamplust och offervilja otvivelaktigt kunde i viss mån uppväga

brister i fredsutbildningen. Man måste emellertid i regel utgå från att dessa

egenskaper i samma mått funnes hos fienden. Fredsutbildningen måste därför

vara minst likvärdig med en eventuell motståndares. Hetta grundläggande

krav skärptes vad vår armé beträffade än mera därigenom, att vi måste räkna

med att våra eventuella motståndare åtminstone i vissa avseenden komme att

vara oss överlägsna i materiellt hänseende. He undersökningar ifråga örn

utbildningstidens längd, som utförts med utgångspunkt från nyss angivna

utbildningsmål, hade lett fram till att utbildningen av flertalet värnpliktiga

borde omfatta:

1) en rekrytskola av sådan längd, att de värnpliktiga vid skolans slut

kunde under förbandsutbildning bekläda någon mindre krävande befattning

för menig inom egen utbildningslinje;

2) en soldatskola av sådan längd, att de värnpliktiga vid skolans slut

kunde bekläda alla befattningar för meniga inom egen pluton (motsvarande

förband) såväl vid normal- som vinterorganisation, att de dessutom kunde

bibringas sådana kunskaper och färdigheter, att de kunde ingå i andra plutoner

(motsvarande förband) inom eget kompani (motsvarande förband), att de

värnpliktigas utbildning kunde befästas genom förbandsutbildning under i

möjligaste mån fältmässiga förhållanden, att erforderlig specialutbildning

kunde komma till stånd samt att befälspersonalen kunde erhålla grundlig utbildning

i truppföring;

3) ett så stort antal repetitionsövningar, att de värnpliktigas tjänstbarhet

kunde vidmakthållas under hela den tid de vore mobiliseringsplacerade vid

fältförband samt att bataljons- och högre chefer kunde erhålla grundlig utbildning

i truppföring; och slutligen

4) en efterutbildningsövning av sådan längd, att de värnpliktiga vid tid
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6. 7

punkten för deras överförande till territoriella förband kunde erhålla den

repetition av tidigare förvärvade kunskaper och färdigheter ävensom i vissa

fall den omskolning, som erfordrades för att de skulle bliva fullt användbara

i dessa förband.

Enligt vad utredningen vidare anfört gåve utförda beräkningar vid handen,

att vid infanteriet följande tider erfordrades för att fylla dessa krav:

för rekrytskolan ............................................................... 6 månader

för soldatskolan:

för fullständigande av soldatutbildningen inom egen utbildningslinje

(normalorganiserade förband) ........................ 3 »

för soldatutbildning inom annan än egen utbildningsgren ... 1 månad

för förbandsutbildning ................................................ 3 månader

för vinterutbildning ........................................... 2_»

Summa 15 månader.

Med hänsyn till de betydande olägenheter och de stora kostnader, vilka

skulle vara förenade med en dylik tjänstgöringstid, som gör det nödvändigt,

att två årsklasser samtidigt äro under utbildning vid truppförbanden, har

försvarsutredningen ansett sig böra söka en väg att inrymma rekryt- och

soldatskola — i fortsättningen benämnda första tjänstgöringen — inom en

tid av ett år. Utredningen har diskuterat olika möjligheter att nå detta mål.

Enär soldatutbildningen — den enskilda utbildningen — utgjorde grunden

för ali annan utbildning, borde enligt utredningens mening en minskning av

tiden för denna utbildning, som till sin huvuddel vore förlagd till rekrytskolan,

ske i sista hand. Yad soldatskolan beträffade, vore det nödvändigt,

att den för vinterutbildning beräknade tiden bibehölles oförändrad. Tiden

för utbildning inom annan än egen utbildningslinje kunde tänkas utgå och

denna utbildning ersättas av en till tiden mera begränsad orientering. Härav

följde svårigheter vid ersättandet av förluster inom förbanden. Förbandens

krigsduglighet vid mobilisering äventyrades dock icke. Den för förbandsutbildning

beräknade tiden kunde rimligen icke minskas till mindre än 2

månader. En minskning av tiden för fullständigande av soldatutbildningen

inom egen utbildningslinje nödvändiggjorde en icke önskvärd forcering av

utbildningen under rekrytskolan. Det vore emellertid ofrånkomligt att

minska den för detta ändamål beräknade tiden med 1 månad och förskjuta

motsvarande del av under denna tid avsedd utbildning till rekrytskolan.

Första tjänstgöringen komme efter en sådan minskning av tiden för utbild
-

ningen under soldatskolan att omfatta:

en rekrytskola .................................................................. 6 månader

en soldatskola:

för fullständigande av utbildningen inom egen utbildningslinje

........................................................................... 2 »

för förbandsutbildning ................................................... 2 »

för vinterutbildning ...... 2 »

Summa för första tjänstgöringen 12 månader.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.

Genom att tillgodose behovet av repetitionsövningar och genom att vidtaga

alla åtgärder för att göra utbildningsarbetet effektivt — främst genom

att skapa en tillräcklig och kvalitativt högtstående befälskader — komme

enligt utredningens mening olägenheterna av denna minskning av tiden för

första tjänstgöringen att reduceras.

I de angivna tiderna för första tjänstgöringen äro inräknade de uppehåll i

tjänstgöringen, som enligt vad utredningen framhållit bleve nödvändiga för

ett effektivt bedrivande av utbildningen under en tjänstgöring av ifrågavarande

längd.

Det förut angivna syftet med repetitionsövningarna skulle enligt utredningens

mening kräva ett ganska stort antal repetitionsövningar jämnt fördelade

över den värnpliktiges hela tjänstetid. Av sociala och ekonomiska skäl

vore det emellertid nödvändigt att begränsa antalet dylika övningar. Det

syntes utredningen även önskvärt, att dessa övningar förlädes till sådan tid,

att den värnpliktiges ålder icke gjorde det alltför betungande för honom att

lämna sin civila verksamhet. De borde därför fullgöras innan allt för lång

tid förflutit efter avslutandet av första tjänstgöringen. Detta önskemål sammanfölle

i viss mån med det militära kravet, att i första hand så vitt möjligt

bevara den värnpliktiges kvalitet under den tid, han tillhörde fältförbanden.

Enligt vad utredningen vidare framhållit erfordrades för att under repetitionsövningarna

kunna organisera något så när fältstarka infanteriregementen,

att minst fyra årsklasser samtidigt vore i tjänst. Därest den under utbildning

varande årsklassen beräknades ingå i övningsförbanden under repetitionsövningen,

krävdes alltså, att ytterligare tre årsklasser vore i tjänst. Organiserande

av fältstarka förband varje år skulle kräva, att den värnpliktige ålades

fullgöra tre repetitionsövningar under den tid han i mobiliseringshänseende

tillhörde fältförbanden. Det syntes utredningen emellertid icke oundgängligen

erforderligt, att fältstarka förband organiserades oftare än vartannat år.

Detta kunde ske genom att de värnpliktiga ålades två repetitionsövningar och

genom att en repetitionsövning för varannan årsklass förskötes ett år. Truppförbanden

komme härigenom att ett år hava endast en årsklass, som fullgjorde

repetitionsövning, och nästa år tre årsklasser. Vid vissa truppslag

förelåge emellertid icke behov av fyra årsklasser för organiserande av fältstarka

förband, varför någon förskjutning av repetitionsövning där icke behövde

äga rum.

Utredningen har vidare funnit, att den första repetitionsövningen av tidigare

anförda skäl borde förläggas till samma år som första tjänstgöringen avslutades.

Den andra repetitionsövningen borde emellertid ur utbildningssynpunkt

förläggas till en något senare tidpunkt eller ungefär till mitten av

den period, under vilken den värnpliktige tillhörde fältförbanden, d. v. s.

alternativt sjunde eller åttonde tjänsteåret.

Utredningen har avsett, att flertalet värnpliktiga omkring adertonde tjänsteåret

skola överföras i mobiliseringshänseende från fältförband till territoriella

förband. De sålunda överförda värnpliktiga komme därvid att till större

delen placeras vid förband med helt andra uppgifter ävensom annan beväp
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6. 9

liing och utrustning än dem, i vilka de tidigare ingått. För att de territoriella

förbanden skulle kunna lösa sina uppgifter bleve det enligt utredningens

mening erforderligt icke endast att återuppliva vissa av de värnpliktiga

tidigare förvärvade kunskaper och färdigheter utan även att omskola

ett stort antal värnpliktiga för nya uppgifter. Detta krävde, att en repetitionsövning

förlädes till denna tid. Denna övning — motsvarande den tidigare

landstormsrepetitionsövningen och i fortsättningen kallad efterutbildningsövning

— skulle utgöra sista delen av den värnpliktiges obligatoriska utbildning

i fredstid.

Utredningen har emellertid framhållit, att det föreslagna antalet repetitionsövningar

icke vore tillfyllest för att helt vidmakthålla och modernisera

de äldre årsklassernas utbildning. Såsom av beräkningen framginge, vore det

kravet på förbandsutbildning, som fått bliva avgörande för fixerandet av antalet

repetitionsövningar. De äldre värnpliktigas utbildning kunde emellertid

kompletteras inom den organisation för frivillig utbildning, som utredningen

i ett annat sammanhang ämnade föreslå.

För att nå det för en repetitionsövning uppställda utbildningsmålet borde

man för samtliga truppslag giva repetitionsövningarna en längd av 30 dagar.

Den omskolning av de värnpliktiga, som angivits vara efterutbildningsövningens

viktigaste syfte, har avsetts omfatta bland annat utbildning med

tunga vapen, ingående i befästningssystemen, utbildning av f. d. fältartillerister

till luftvämsartillerister och utbildning av f. d. infanterister m. fl.

till manskap vid underhållsförband. Framför allt med hänsyn härtill vore

det enligt utredningens mening ofrånkomligt, att även denna övning erhölle

en längd av 30 dagar.

Den värnpliktiges utbildning skulle enligt angiven beräkning komma att

omfatta en första tjänstgöring örn 12 månader samt två repetitionsövningar

och en efterutbildningsövning örn vardera en månad eller en sammanlagd

tjänstgöringstid av 15 månader. Utredningen har framhållit, att tjänstgöringstiden

vore beräknad på grundval av de krav, som måste ställas på infanteriets

utbildning.

En undersökning rörande tjänstgöringstidens längd för övriga till

armén hörande truppslags värnpliktiga visade, att väsentligt skiljaktiga

krav icke förelåge. Olika tjänstgöringstid för de olika truppslagens

värnpliktiga skulle avsevärt försvåra eller omöjliggöra anordnandet av samövningar

mellan förband ur olika truppslag. Lika lång tjänstgöringstid måste

vidare principiellt eftersträvas. På grund härav har utredningen föreslagit

samma tjänstgöringstid för samtliga truppslags värnpliktiga.

I fråga om tjänstgöringens förläggning under året har försvarsutrednmgen

ansett följande synpunkter vara att beakta.

Yad till en början första tjänstgöringens förläggning anginge, så underlättade

de gynnsamma väderleksförhållandena under sommaren den enskilda

utbildningen, som på grund av sin natur i huvudsak måste bedrivas utomhus.

Erfarenheten visade, att en utbildning, som toge sin början på hösten

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.

eller vintern, i regel stördes av talrika sjukdomsfall bland rekryterna på

grund av deras brist på träning och härdning. Det vore därför önskvärt, att

vinterutbildningsskedet, som icke lämpligen kunde förläggas till annan tid

än januari—mars, utgjorde avslutningen på första tjänstgöringen. Inryckning

till första tjänstgöring på våren vore därför lämpligast. På grund av

väderleksförhållandena särskilt i mellersta och norra Sverige syntes det icke

lämpligt att påbörja den enskilda utbildningen tidigare än den 1 april.

Rekrytskolan skulle vid inryckning den 1 april komma att sträcka sig över

månaderna april—september och soldatskolan över månaderna oktober—mars.

Repetitionsövning borde enligt utredningens uppfattning förläggas till

sådan tid på året, att övningar i större förband kunde äga rum utan att valet

av övningsterräng alltför mycket inskränktes av hänsyn till besådda åkrar,

växande säd o. s. v. Vidare finge väderleksförhållandena icke försvåra eller

omöjliggöra nåendet av det för övningen uppställda målet. På grund av vad

sålunda anförts kunde endast månaderna september—oktober och januari—- mars lämpligen ifrågakomma för repetitionsövning. Även örn det vore önskvärt,

att övningar med vinterorganiserade fältstarka förband tid efter annan

komme till stånd särskilt vid de till Norrland förlagda truppförbanden, borde

repetitionsövningen dock av kostnadsskäl i regel förläggas till tiden september—oktober.

För att fältstarka förband skulle kunna organiseras under

övningen måste den yngsta årsklassen deltaga i förbandsutbildningen tillsammans

med de äldre årsklasserna. Detta förhållande talade för att repetitionsövningen

förlädes till oktober, enär den yngsta årsklassen då hunnit

längre i sin utbildning och den enskilda utbildningen kunde fullföljas utan

störningar. Därest övningen ändock förlädes till september, syntes olägenheten

av sådana störningar kunna genom lämplig organisation av utbildningsförbanden

väsentligt reduceras. Väderleksförhållandena under september vore

i regel gynnsamma för utbildning. Utredningen har med hänsyn till det

anförda ansett sig böra föreslå, att repetitionsövningen i regel förlägges till

september månad — vid truppförband i Norrland dock vissa år till mars

eller april. I sistnämnda fråga borde ankomma på Kungl. Majit att i varje

särskilt fall fatta beslut.

En i möjligaste mån enhetlig organisation av utbildningen är såsom redan

framhållits ur utbildningssynpunkt ett bestämt önskemål från försvarsutredningens

sida. En för alla kategorier värnpliktiga gemensam inryckningsdag

skulle underlätta utbildningens planläggning och organisation. Det bleve

då möjligt att effektivt använda befälskadrarna för trupputbildning. Genom

att de värnpliktiga befunne sig på i stort sett samma utbildningsståndpunkt

skulle anordnandet av samövningar mellan olika förband underlättas. Utväljande

för särskild utbildning kunde ske rationellt, då det kunde grundas

på en jämförelse mellan värnpliktiga, vilka stöde på samma utbildningsståndpunkt.

Detta gällde framför allt utväljandet för befälsutbildning. Härtill

komme, att det blivande befälet kunde erhålla sin första utbildning tillsammans

med det stora flertalet värnpliktiga, varigenom de på jämlikhetens

grundval kunde förskaffa sig en inblick i truppens mentalitet, vilket vore av

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.

oskattbart värde för deras framtida befälsutövning. Eravet på en för alla

värnpliktiga enhetlig utbildning förutsatte, att studentexamen kunde avläggas

före mars månads slut. Genomförandet av en sådan anordning krävde emellertid

en omläggning av läroverkens undervisning under de sista läsåren.

I detta sammanhang må erinras, att chefen för armén i skrivelse den 8

april 1941 anhållit, att åtgärder måtte vidtagas för att från och med år 1942

tillbakaflytta vårens studentexamina till tiden före den 1 april. I yttrande

över denna framställning har skolöverstyrelsen framhållit bland annat, att

genomförandet av detta förslag säkerligen skulle nödvändiggöra en genomgripande

omläggning av hela gymnasieorganisationen. Enligt styrelsens

mening skulle de fördelar, som stöde att vinna ur militära synpunkter, sannolikt

icke uppväga de ofrånkomliga nackdelarna ur pedagogiska och skolorganisatoiäska.

Styrelsen har därför hemställt, att framställningen icke

måtte föranleda åtgärd.

Studenter och likställda fullgöra enligt 1936 års härordning sin tjänstgöring

i omgångar i regel under ett antal pa varandra följande somrar. En

dylik uppdelning av första tjänstgöringen jämväl i fortsättningen skulle

enligt försvarsutredningens mening leda till en sådan splittring av utbildningen,

att ett tillfredsställande utbildningsresultat svårligen skulle kunna

uppnås. Möjligheter till rationellt utväljande av värnpliktiga för särskild utbildning

m. m. skulle jämväl äventyras. Då utredningen därjämte i annat

sammanhang föresloge obligatorisk befälsutbildning utöver första tjänstgöringen,

skulle en tjänstgöring i omgångar komma att sträcka sig över en

alltför lång tidrymd. Särskilda utbildningslinjer för studenter och likställda

borde med hänsyn till det anförda i princip undvikas.

Utredningen har framhållit, att det under angivna förutsättningar skulle

bliva möjligt att för det stora flertalet av de värnpliktiga organisera utbildningen

på en linje enligt efterföljande diagram.

Jan.

Fehr.

Mars

April

Maj

Juni

Juli

Aug.

Sept.

Okt.

Nov.

Dec.

R

e k r

y t s

kol

a

Reg.

övn.

S o 1

lat-

s

k o 1

a

1. rep.

övn.

7. eller 8. året ....

2. rep.

övn.

Eftcrutbildnings-

övning

lö. tile b ..........

1

j

1 1

1

Med den förordade organisationen av utbildningen syntes det utredningen,

att följande övningsuppehåll under första tjänstgöringen bleve nödvändiga,

nämligen en vecka vid midsommar, en vecka efter avslutandet av regementsövning

(början av oktober) samt två veckor vid jul och nyår. Dessa övningsuppehåll

motsvara en sammanlagd tid av omkring en månad.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.

Huvuddelen av de värnpliktiga borde enligt utredningens mening av

utbildningshänsyn icke tagas i anspråk för »gemensam» handräckningstjEnst.

Antalet för handräckningstjänst avsedda värnpliktiga (besiktningsgrupp 4)

vore emellertid förhållandevis ringa. För att handräckningsbehovet skulle

kunna tillgodoses utan att man i alltför stor omfattning toge civil arbetskraft

i anspråk, måste dessa värnpliktiga åläggas samma tjänstgöringsskyldighet

som huvuddelen av de värnpliktiga. Detta krav gjorde sig gällande även ur

rättvisesynpunkt. Det syntes med hänsyn till handräckningstjänstgöringens

art önskvärt, att den fullgjordes i en följd eller i högst två omgångar. Mot

första tjänstgöringen svarande tid borde dock alltid fullgöras i en följd.

Beträffande de angivna yttrandenas innehåll i förevarande del får utskottet

hänvisa till propositionen sid. 30—33.

C. Utbildning till värnpliktigt befäl.

I 1936 års härordning förutsättes, att befälsutbildning av de värnpliktiga

skall i viss utsträckning äga rum. För detta ändamål har kategorien underbefäl

och fackmän vid infanteriet, träng- och intendenturtrupperna 50 dagar

samt kategorien studenter och likställda vid samma truppslag 85 dagar längre

tjänstgöringsskyldighet än huvuddelen av de värnpliktiga. Vid övriga truppslag

finns icke någon kategori underbefäl och fackmän. Alla värnpliktiga i

allmänhet hava där en utbildningstid av 200 dagar och studenter och likställda

ytterligare 60 dagar. Vid dessa truppslag förutsättes i regel befälsutbildning

beträffande värnpliktiga endast av studenter och likställda.

Utbildningen vid infanteriet samt träng- och intendenturtrupperna av

kategorien underbefäl och fackmän avser att skapa gruppchefs ställföreträdare

(ersättare) och utbildningen av studenter och likställda plutonchefs ställföreträdare

(ersättare) och gruppchefer (vid trängtrupperna jämväl plutonchefer).

Vid övriga truppslag är målsättningen i vad rör utbildningen av studenter

och likställda i stort sett motsvarande. På grund av den för befälsutbildning

alltför korta utbildningstiden kan endast medhinnas en ytlig första utbildning

i truppf öring — begränsad till en utbildningslinje (t. ex. ge värst jänst

eller kulsprutetjänst). Vissa värnpliktiga tillhörande ovannämnda kategorier

hava utbildats i specialtjänst.

Någon befälsutbildning av värnpliktiga utöver den ovan angivna äger icke

rum i fredstid. Krigsorganisationen inrymmer däremot reservofficers- och

reservunderofficersskolor, vid vilka värnpliktigt befäl erhåller kompletterande

utbildning. Vid de förra erhålla de, som under fredsutbildningen visat sig

vara de bästa befälsämnena, i regel studenter och likställda, fortsatt utbildning

till plutonchefer och värnpliktiga officerare, vid de senare bibringas de

därnäst mest framstående fortsatt utbildning till plutonchefs ställföreträdare

(ersättare) och värnpliktiga underofficerare. Skolorna omfatta vardera sex

månader, varav tre månaders tjänstgöring vid trupp i officers- respektive

underofficersbefattning.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6. 13

F ör svar sutredningen har framhållit, att det redan under fredsutbildningen

visat sig, att endast en del studenter och likställda tillgodogöra sig utbildningen

till plutonchefs ställföreträdare (ersättare). Erfarenheterna från de

senaste åren gåve dessutom vid handen, att stora delar av det värnpliktiga

befälet vid organiseringen av fältförbanden icke uppfyllde de stora fordringar,

som måste ställas på befäl i ifrågavarande befattningar.

På grund av den blivande krigsorganisationens ökade omfattning vore det

enligt utredningens mening ofrånkomligt, att de värnpliktiga toges i anspråk

som befäl i väsentligt större utsträckning än för närvarande. Sålunda måste

bland annat behovet av plutonchefer (motsvarande chefer) till övervägande

del fyllas med värnpliktigt befäl. Detta förhållande ställde helt nya krav

på utbildningen av det värnpliktiga befälet. Bland annat måste utbildning

av för ifrågavarande befattningar lämpliga värnpliktiga äga rum redan i

fredstid.

På utbildningen av det värnpliktiga befälet har utredningen uppställt

följande allmänna krav, nämligen att de värnpliktiga skola vid mobilisering

kunna utan kompletterande utbildning placeras i de befattningar, för vilka

de äro avsedda, att de skola äga någon förmåga i trupputbildning samt att

de skola kunna tillfälligt placeras som befäl vid andra förband inom eget

truppslag, med annan beväpning och annat stridsförfarande än det egna, ävensom

bibringas någon förmåga att upprätthålla närmast högre befattning än

den, för vilken de äro avsedda.

Utredningen, som närmast behandlat förhållandena vid infanteriet, har

emellertid anmärkt, att i stort sett motsvarande synpunkter gjorde sig

gällande i fråga örn övriga truppslag.

Utbildningen av gruppchefer syntes utredningen kunna inrymmas i den

föreslagna första tjänstgöringen örn ett år, under förutsättning att utväljandet

av befälsämnena skedde med omsorg. Genom att detta utväljande kunde verkställas

av truppförbandschefen vid rekrytskolans slut, i stället för såsom tidigare

varit fallet genom inskrivningsmyndigheternas försorg, skapades förutsättningar

för ett gott resultat i detta hänseende. Till gruppchefsutbildning

utvalda värnpliktiga borde utbildas vid en parallellt med soldatskolan bedriven

gruppchefsskola.

Utbildningen av plutonchefer och plutonchefs ställföreträdare (ersättare)

kunde emellertid —- enligt vad utredningen anfört — icke medhinnas under

första tjänstgöringen. Det bleve därför ofrånkomligt, att blivande plutonchefer

och plutonchefs ställföreträdare (ersättare) bibringades ytterligare utbildning

utöver den, som de erhållit under första tjänstgöringen. Vid en

avvägning av den tjänstgöringstid, som vore erforderlig för denna utbildning,

utgjorde erfarenheterna från motsvarande utbildning under beredskapsåren

en god utgångspunkt. Det system för utbildning av värnpliktiga officerare

(plutonchefer) och underofficerare (plutonchefs ställföreträdare), som

hittills inrymts i krigsorganisationen och som tillämpats under de sistförflutna

åren, hade visat sig motsvara ganska högt ställda krav. Av en motsvarande

utbildning bedriven i omedelbar anslutning till en ettårig första

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.

tjänstgöring funnes anledning förvänta ett gott resultat. Utbildningen till

plutonchefs ställföreträdare (ersättare) skulle i enlighet härmed kräva en tid

av sex och utbildningen till plutonchef en tid av tolv månader utöver första

tjänstgöringen.

Till fortsatt utbildning borde enligt utredningens mening främst sådana

värnpliktiga beordras, som vore villiga att underkasta sig sådan och som samtidigt

uppfyllde de höga krav, som måste ställas på blivande värnpliktiga

officerare och underofficerare. Därest behovet icke kunde fyllas med lämpliga

värnpliktiga, som frivilligt anmälde sig till ifrågavarande utbildning,

måste emellertid tvångsvis uttagning ur hela årsklassen kunna ske.

För att samtliga värnpliktiga i konkurrens med varandra skulle få tillfälle

att söka sig fram till befälsutbildning och för att de blivande plutoncheferna

o. s. v. skulle i tid kunna förvärva sig den kunskap örn truppens mentalitet,

som vore den första förutsättningen för en effektiv befälsföring, vore det

enligt utredningens uppfattning önskvärt, att alla kunde påbörja första tjänstgöringen

vid samma tidpunkt och gemensamt genomgå rekrytskola.

Utredningen har funnit, att den föreslagna befälsutbildningen av de värnpliktiga

borde i sina huvuddrag organiseras på följande sätt:

Efter den för alla värnpliktiga gemensamma rekrytskolan örn sex månader

sker uttagning för utbildning till gruppchef och plutonchef. För utbildning

till gruppchefer uttagna värnpliktiga utbildas under nästföljande halvår truppförbandsvis

på gruppchefsskola. Värnpliktiga avsedda att utbildas till plutonchefer

(eller plutonchefs ställföreträdare) sammanföras under samma tid för

utbildning truppförbandsvis på förberedande plutonchefsskola.

Före gruppchefsskolans och den förberedande plutonchefsskolans slut,

d. v. s. före utgången av första tjänstgöringen, verkställer inskrivningsnämnden

efter förslag av vederbörande truppförbandschef uttagning av de värnpliktiga,

som visat sig äga förutsättningar för fortsatt utbildning. Vid denna uttagning

avses även ifrågakomma elever i gruppchefsskolan, vilka visat sig särskilt

framstående. De sålunda uttagna fullgöra tjänst som gruppchefer och instruktörer

för de nyinryckta värnpliktiga under omkring två månader och sammanföras

därefter till en i regel truppförbandsvis anordnad plutonchefsskola örn

tre månader för utbildning till plutonchefer (eller plutonchefs ställföreträdare).

Under därpå följande regementsövning fullgöra de värnpliktiga

trupptjänst i regel som plutonchefs ställföreträdare.

På grundval av resultatet vid plutonchefsskolan sker i samma ordning som

nyss är sagt den slutliga uttagningen av de värnpliktiga, som skola ei''hålla

utbildning till plutonchefer och värnpliktiga officerare. Denna utbildning

äger rum på för truppslaget gemensam officersaspirantskola, vilken tager sin

början efter ovan angiven regementsövning och har en längd av ett halvt år.

Officersaspirantskolan föreslås anordnad jämväl såsom sommarlinje under

tiden april—augusti. Skolan blir en månad kortare än vinterlinjens skola,

vilket emellertid kompenseras av dels att vinterlinjen måste inrymma ett

övningsuppehåll vid jul och nyår, dels att tiden april—augusti är en ur flera

synpunkter för utbildning väsentligt gynnsammare tid. Genom anordnande

av sommarlinje beredas de värnpliktiga någon lättnad ur studiesynpunkt.

I händelse av missnöje med uttagning för utbildning till värnpliktig officer

eller underofficer -— en åtgärd som givetvis innebär ett allvarligt ingrepp i

den enskildes liv — böra besvär kunna anföras hos det inskrivningsråd, som

av försvarsväsendets rullföringsnämnd föreslagits till inrättande.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.

Till utbildning vid gruppchef sskola måste enligt av utredningen gjorda

beräkningar med hänsyn till mobiliseringsbehovet av gruppchefer i regel uttagas

omkring 28 procent och till förberedande plutonchefsskola efter samma

grunder omkring 9 procent av den värnpliktiga årskontingenten vid varje

truppförband. Antalet elever i plutonchefsskolan borde omfatta omkring

8 procent och i officersaspirantskolan omkring 4 procent av de värnpliktiga i

varje årsklass. Dessa ungefärliga procentsatser innefattade jämväl de officersoch

reservofficersaspiranter, som kunde hava blivit antagna.

Försvarsutredningen har i anslutning till det anförda yttrat följande:

Utbildningen till befäl enligt föreslagna riktlinjer torde i stort sett fylla

de allmänna krav, som förut angivits. Viss utbildning är emellertid ofrånkomlig

för att vidmakthålla och modernisera förvärvade kunskaper och färdigheter

i syfte att säkra användbarheten under hela värnpliktstiden. Det torde

vara fullt klart, att detta med vår tids snabba utveckling på taktikens och

teknikens område icke är möjligt med mindre än att de värnpliktiga åläggas

repetitionsövningar med ganska korta tidsmellanrum. Erfarenheter härvidlag

saknas, men en repetitionsövning för varje tre- eller fyraårsperiod torde vara

önskvärd. Det synes emellertid icke rimligt eller möjligt att ålägga det värnpliktiga

befälet en obligatorisk tjänstgöring av denna omfattning under hela

värnpliktstiden. Med hänsyn till sociala skäl och till strävan att nå en något

så när rättvis fördelning av värnpliktsbördorna torde det bliva nödvändigt att

begränsa tjänstgöringsskyldigheten, i vad rör repetitionsövningar (och efterutbildningsövning),

till vad som föreslagits för huvuddelen av de värnpliktiga.

Detta kräver emellertid åtgärder, som syfta till att stimulera det värnpliktiga

befälets intresse för att bibehålla förvärvade kunskaper och färdigheter.

Genom att anknyta en frivillig befälsutbildning till den obligatoriska utbildningen

och genom att stipulera viss frivillig utbildning för erhållande eller

för bibehållande av viss militär grad kunna möjligheter skapas att bevara

kvaliteten hos åtminstone den ambitiösa delen av det värnpliktiga befälet.

Utbildningstidens längd och fördelning under obligatorisk utbildning för

det värnpliktiga befälet i enlighet med utredningens förslag framgår av nedanstående

diagram.

Jan.

Febr.

Mars

April

Maj

Juni

Juli

Aug.

Sept.

Okt.

Nov.

Dec.

i .

R e k r

y t s k o 1 a

Reg.-

övn.

1

G r u p p c h

e f 8-

3 k o 1 a

Pluton

chefssko

1 a

Reg.-

övn.

Förbered, pluton-

Offieersaspirant-

chcfsskola

skola (vinterlinjc)

(80

nmari i

njc)

11.rep.

övn.)

1. rep.

övn.

7. eller 8. året ....

Omkring 18. året . .

2. rep.

övn.

Eftcrutbildnings*

övning

1. | 2. | 3.

omgå

n gen

l

i,........ Trupptjänstgöring i befälsbofattning.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.

Beträffande befordran av det värnpliktiga befälet i fredstid har utredningen

uttalat, att denna principiellt torde böra ske på sådant sätt, att den

obligatoriska utbildningen förde den värnpliktige fram till en militär grad

närmast lägre än den, som han komme att erhålla i sin krigsbefattning,

d. v. s. i den befattning, för vilken han erhållit utbildning. En värnpliktig,

som t. ex. erhållit gruppchefsutbildning och icke fullgjort mer än sin obligatoriska

tjänstgöring, skulle sålunda under fredstid bli befordrad till korpral

men icke till högre grad. Vid mobilisering krigsplacerades han som gruppchef

och konstituerades som sådan till furir efter viss tjänstgöring vid fältförband.

Denna princip syntes böra frångås endast då särskilda skäl förelåge.

I det föreslagna utbildningssystemet torde sålunda undantag få anses

berättigat främst i fråga örn befordran till värnpliktig officer. Av psykologiska

skäl och med hänsyn till att en ganska lång sammanhängande tjänstgöring

krävdes av den, som uttagits för officersutbildning, syntes officersbefordran

böra ske redan i fredstid. I den mån en frivillig ytterligare utbildning ledde

till ökad användbarhet och högre kompetens, syntes den värnpliktige även

böra tilldelas den häremot svarande tjänstegraden. I avsikt att stimulera till

frivillig utbildning borde också dylik befordran ske redan i fredstid. Befordran

mellan två tjänstgöringsomgångar borde av praktiska skäl i regel äga

rum vid slutet av den tidigare tjänstgöringsomgången. Befordran borde vidare

ske likartat inom samtliga truppslag.

I fråga örn det värnpliktiga befälets avlöningsförmåner har utredningen

anfört följande synpunkter.

Det syntes erforderligt, att värnpliktiga, som bibringades utbildning till

befäl och därefter erhölle förordnande med befäls grad, vid tjänstgöring —

även frivillig sådan — i denna grad finge rimlig kompensation för det ökade

ansvar, som ålades dem. En avlöning efter grad vore ägnad att stimulera de

värnpliktigas intresse och stärka det värnpliktiga befälets ansvarskänsla.

För att systemet med tvångsvis uttagning för utbildning till befäl under

viss tid utöver den, som avsåges för huvuddelen av de värnpliktiga, skulle

finna en sund tillämpning, vore det vidare nödvändigt, att de värnpliktiga,

som uttoges för sådan utbildning, ekonomiskt kompenserades härför. Den

värnpliktige måste hava en bestämd känsla av att staten verkligen behövde

hans militära kvalifikationer. Utginge icke sådan kompensation, riskerades

att de värnpliktiga avsiktligt sökte undanhålla sin förmåga för att icke tvångsvis

bliva uttagna till förlängd tjänstgöringstid.

Beträffande innehållet i de över försvarsutredningens förslag i denna del

avgivna yttranden får utskottet hänvisa till propositionen sid. 39.

D. Utbildning av värnpliktiga i specialtjänst.

Nu gällande värnpliktslag och inskrivningsförordning föreskriva uttagning

av vissa studenter och likställda för utbildning i specialtjänst. Denna

uttagning avser utbildning till läkare, tandläkare, apotekare, läkarbiträde,

veterinär, fälttygtekniker, värnpliktig i intendenturbefattning samt expeditions
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6. 17

biträde. Intagning i specialtjänst sker i huvudsak efter studieriktning med

beaktande av de värnpliktigas fysiska förutsättningar.

Försvarsutredningen har ansett sig böra föreslå, att uttagning för utbildning

i specialtjänst skedde främst med hänsyn till studieriktning och omfattade

uttagning endast för utbildning till läkare, tandläkare, apotekare,

veterinär, fälttygtekniker och krigskassör.

Utredningen har vidare framhållit, att erfarenheterna från de sistförflutna

årens beredskapstjänstgöring i fråga örn vissa av ovannämnda personalgruppers

kvalitet gåve vid handen, att allvarliga brister förelåge i vad rörde

framför allt den militära utbildningen. Helt naturligt hade den begränsade

utbildningstiden icke kunnat minima såväl rent militär utbildning som fackutbildning

och facktjänstgöring i tillräcklig omfattning. Detta hade emellertid

fått allvarliga följder för användbarheten av ifrågavarande personal. Mot

bakgrunden härav hade utredningen funnit skäl undersöka, i vad mån det

vore erforderligt att ålägga ifrågavarande kategorier utbildning utöver den,

som kunde inrymmas inom den för huvuddelen av de värnpliktiga föreslagna

tjänstgöringstiden örn 15 månader.

På grund av att fackutbildningen av ifrågavarande värnpliktiga till stor

del byggde på deras egna studier, vore det enligt utredningens mening nödvändigt

att anpassa fullgörandet av värnpliktstjänstgöringen efter dessa.

Detta medförde, att tjänstgöringen för flertalet av ifrågavarande värnpliktiga

i regel måste fullgöras i flera omgångar och komme att sträcka sig över en

ganska lång tidrymd.

På anförda skäl •—- beträffande vilka utskottet tillåter sig att hänvisa till

propositionen sid. 40—45 — har försvarsutredningen föreslagit, att i specialtjänst

uttagna värnpliktiga böra kunna åläggas 6 månaders tjänstgöring utöver

den för huvuddelen av de värnpliktiga förordade. Denna fortsatta tjänstgöring

skall enligt förslaget kunna i omgångar fördelas på hela värnpliktstiden.

£. Beredskapsövning.

Försvarsutredningen har framhållit, att frågan örn upprätthållande av viss

beredskap med under utbildning varande värnpliktiga eller med värnpliktiga,

vilka fullgjort första tjänstgöring, i förevarande sammanhang påkallade uppmärksamhet.

Redan år 1939, före utbrottet av det nu pågående kriget,

hade beslutats, att vid vissa infanteriförband skulle bildas särskilda beredskapsförband.

Pör att kunna genomföra denna beredskap utan att mera

nämnvärt störa utbildningsarbetets fortgång inom armén hade befunnits

erforderligt att införa skyldighet för värnpliktiga, som uttagits till linjetjänst

vid armén eller till ersättningsreserven, att under fredstid, där Kungl. Maj:t

med hänsyn till krigsberedskapen så prövade nödigt och i den ordning Kungl.

Majit bestämde, fullgöra en beredskapsövning om trettio dagar. Sådan övning

skulle fullgöras före utgången av fjärde året efter inskrivningsåret och drabbade

sålunda endast de yngre årsklasserna. År 1940 hade skyldigheten att

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 6 sami. 2 avd. Nr 6. 2562 41 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.

göra beredskapsöviling utsträckts till att gälla jämväl kustartilleriets värnpliktiga.

De skäl, som på sin tid talat för införande av en beredskapsövning och för

vilka närmare redogjorts i Kungl. Maj:ts proposition nr 232 till 1939 års lagtima

riksdag, ägde enligt utredningens mening alltjämt och nu i ökad grad

sin giltighet. Den organisation, som av utredningen komme att föreslås, innefattade

även en förstärkning av beredskapsförbanden. För att säkerställa

beredskapen under erforderlig tid måste övningens längd, där så i det särskilda

fallet erfordrades, kunna ökas till högst 180 dagar. Alltjämt avsåges

dock övningen skola begränsas till de yngre årsklasserna. Skyldigheten att

fullgöra densamma borde sålunda begränsas till tiden intill dess ett och ett

halvt år förflutit från det den värnpliktige avslutat sin första tjänstgöring

(tjänstgöring i en följd) eller, då fråga vore örn värnpliktig, som uttagits

för utbildning till officer eller underofficer, från det han avslutat sin fortsatta

tjänstgöring. För att säkerställa beredskapen jämväl vid flottan och

flygvapnet syntes skyldigheten att fullgöra beredskapsövning böra erhålla

generell giltighet. Givetvis borde dock i det särskilda fallet inkallelsemöjligheten

icke begagnas i större utsträckning än omständigheterna påkallade.

Yttrandena över förslaget i denna del äro återgivna å sid. 46—47 i propositionen.

Flottans värnpliktiga.

A. Gällande bestämmelser.

Enligt gällande värnpliktslag utgör utbildningstiden för värnpliktiga vid

flottan, uttagna till linjetjänst, 340 dagar för dem, som äro inskrivna å sjömanshus,

och 200 dagar för övriga värnpliktiga. Tjänstgöringen skall fullgöras

antingen i en följd med början under inskrivningsåret eller nästföljande

år eller ock, där Kungl. Maj:t till följd av särskilda omständigheter

prövar nödigt, i två omgångar, av vilka den ena tager sin början under inskrivningsåret

eller nästföljande år och den andra fullgöres före utgången

av tredje året efter inskrivningsåret. Studenter och likställda samt sjökaptener

och likställda skola fullgöra tjänstgöring örn 260 dagar i en följd

med början under inskrivningsåret eller nästföljande år. Enligt 1941 års

förut omnämnda provisoriska bestämmelser äro emellertid värnpliktiga tillhörande

årsklass 1940 eller årsgrupp 1941 skyldiga att tjänstgöra 360 dagar,

repetitionsövningar oräknade.

Försvarsutredningen har framhållit, att i den försvarsorganisation, som nu

vore under förberedande, tjänstgöringstiden för flottans värnpliktiga —

efterutbildningsövningen inberäknad — liksom för övriga försvarsgrenar avsåges

fastställd till 15 månader. Med hänsyn till de för tjänsten vid flottan

speciella förhållandena borde dessa tjänstgöringsmånader fördelas på annat

sätt än vad för exempelvis armén förutsattes vara fallet. I det följande återgives

den av försvarsutredningen lämnade redogörelsen för huru tjänstgöringstiden

bör utnyttjas för olika värnpliktskategorier vid flottan.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.

19

B. Utbildning av värnpliktiga i allmänhet.

a) Sjömanshusinskrivna värnpliktiga.

Denna kategori värnpliktiga, som är den för bemanningen av örlogsfartygen

viktigaste, borde enligt för sv ars utredning ens mening i sin helhet uttagas för

tjänstgöring vid flottan. Efter fullgjord fr eds tjänstgöring avsåges dessa värnpliktiga

hela sin värnpliktstid vara tilldelade marinen.

På grund av dels svårigheten att vid flottan anordna repetitionsövningar

av kortare varaktighet med större kontingenter, dels ock svårigheten för

denna personalkategori, som i huvudsak är sysselsatt i sjöfart, att under

en bestämd, kortare tidrymd kunna tillfälligt lämna ordinarie sysselsättning,

förutsattes inga repetitionsövningar och ingen efterutbildningjsövning äga

rum, utan hela tjänstgöringstiden skulle uttagas i en följd. Härvid syntes

tjänstgöringen lämpligen böra fullgöras enligt följande schema:

Vu 3 män. utbildn. 1/a 12 mån. utbildning och S1/i

å örlogsstation tjänstgöring ombord

Inryck- Embar- Avgång

ning kering från

å fartyg fartyg,

utryck
„

• ninö

b) övriga värnpliktiga (icke sjömanshusinskrivna

värnpliktiga).

Enär antalet av en årsklass sjömanshusinskrivna värnpliktiga icke vore tillräckligt

stort för att medgiva upprätthållandet av rustade sjöstridskrafter i

tillräcklig omfattning, vore det enligt försvarsutredningens mening alltjämt

erforderligt att komplettera årskontingenten till flottan med andra värnpliktiga,

vilka vid inskrivningen skulle uttagas till tjänstgöring vid marinen.

Dessa värnpliktiga avsåges efter fullgjord första tjänstgöring kvarstå vid

flottan för krigsbehovets fyllande under ett antal år, som förslagsvis kunde

angivas till 10 men som tid efter annan måste regleras med hänsyn till det

antal sjömanshusinskrivna värnpliktiga, som kunde beräknas vara disponibelt

för krigstjänstgöring. Sistnämnda antal vore beroende förutom av årsklassernas

storlek även av handelsflottans behov av arbetskraft för upprätthållande

av sjöfarten och måste med hänsyn härtill vid olika tidpunkter revideras.

Enär de värnpliktiga sålunda efter viss tid skulle avses för annan

krigstjänstgöring än den de ursprungligen utbildats för, borde de i samband

med överförandet från flottan till annan försvarsgren (armén) undergå omskolning.

Härför avsåges en tid av 1 månad, vilken skulle utnyttjas för efterutbildningsövning

vid armétruppförband.

Enär sammanlagda fredstjänstgöringen beräknades till 15 månader, måste

på grund av vad nyss sagts första tjänstgöringen för här avsedda värnpliktiga

komma att omfatta 14 månader eller en månad mindre än för de sjömanshus
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr G.

inskrivna värnpliktiga. Tjänstgöringen kunde äga runi exempelvis enligt

följande schema:

V2 2 mån. utbildn. 1U 12 mån. utbildning och praktisk tjänstgöring

Js. å örlogsstation ombord eller i land

Inryck- Embarkering

ning å fartyg eller

kommendering

till annan

tjänstgöring

(fartygsdepå,

örlogsstation

o. s. y.)

Utredningen har vidare framhållit, att det beroende på särskilda förhållanden

kunde visa sig lämpligare, att större eller mindre del av årsklassen

inryckte vid annan tidpunkt av året än här förutsatts. Det kunde enligt utredningens

mening ej undvikas, att den förberedande utbildningen till följd

av den därför utmätta kortare tiden icke för nu ifrågavarande kategori bleve

så grundlig som sjömanshusinskrivna värnpliktigas utbildning vid påbörjandet

av den praktiska tjänstgöringen.

C. Utbildning av sjökaptener och likställda.

Värnpliktiga sjökaptener, styrmän och maskinister borde enligt jörsvarsutredningens

mening hela den tid, de kvarstå i värnpliktsåldern, tillhöra

flottan.

a) Värnpliktiga sjökaptener.

Av denna kategori antagas för närvarande årligen en del till reservofficersaspiranter

(reservkadetter). Antalet aspiranter utfylles i övrigt med dels sjökaptener,

som avlagt sin examen vid navigationsskola efter det att de fullgjort

sin värnpliktstjänstgöring, dels f. d. stammanskap, som genomgått navigationsskolas

sjökaptensklass. Utbildningen till reservofficer med dessa förkunskaper

omfattar för närvarande omkring 15 månader.

Utredningen har uttalat, att det syntes mest rationellt att utnyttja tjänstgöringstiden

för de värnpliktiga sjökaptener, som ej hava för avsikt att bliva

reservofficerare, genom att därunder utbilda dem till värnpliktiga officerare.

.Denna utbildning borde ske helt och hållet parallellt med reservofficersutbildningen,

och de värnpliktiga sjökaptenerna borde därunder följaktligen

genomgå sjökrigsskolans reservofficerslinje.

De värnpliktiga sjökaptenerna skulle enligt utredningens förslag efter avslutad

15 månaders utbildning bliva värnpliktiga officerare samt borde som

sådana vara skyldiga att fullgöra två repetitionsövningar örn vardera 2 månader

(60 dagar), en senast under sjunde året och en senast under tolfte året

efter inskrivningsåret. Den första repetitionsövningen skulle fullgöras av

vederbörande såsom värnpliktig fänrik, den andra såsom värnpliktig löjtnant.

Utryck
ning
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.

21

b) Värnpliktiga styrmän och maskinister.

Dessa kategorier värnpliktiga hade av utredningen ansetts böra liksom för

närvarande erhålla sådan utbildning, att de kunna fullgöra tjänst i underofficersbefattning

å däck respektive i maskinrum å flottans fartyg. På grund

av den längre tjänstgöringstiden örn 15 månader borde utbildningen härför

kunna ytterligare förbättras i förhållande till den nuvarande.

De värnpliktiga styrmännen och maskinisterna skulle efter avslutad 15

månaders utbildning bliva värnpliktiga underofficerare samt borde som sådana

vara skyldiga att fullgöra 2 repetitionsövningar enligt samma grunder

som för de värnpliktiga officerarna vore angivet.

D. Utbildning av värnpliktiga i specialtjänst.

Av försvarsutredningen har avsetts, att flottan vid inskrivningarna årligen

skulle tilldelas, förutom sjöofficers-, marinintendents- och mariningenjörsaspiranter,

jämväl ett antal värnpliktiga studenter och likställda, tillhörande ett

flertal olika kategorier, nämligen ingenjörer och kemister, intendenter, läkare,

tandläkare samt artilleritekniker (tygtekniker). Gemensamt för dessa studenter

och likställda vore, att tjänstgöringstiden skulle uppdelas i dels militär utbildning,

dels fackutbildning och facktjänstgöring eller specialtjänstgöring.

Utredningen har framhållit, att tjänstgöring och utbildning m. m. för

aspiranter bomme att av utredningen närmare behandlas i dess slutliga betänkande

under de särskilda befälskårerna. Beträffande tjänstgöringen för

övriga studenter och likställda borde denna ordnas enligt vissa av utredningen

angivna principiella linjer, för vilka redogöres å sid. 51—52 i propositionen.

Försvarsutredningen har vidare i anslutning till vad av utredningen anförts

rörande arméns värnpliktiga framhållit, att vissa av de ifrågavarande kategorierna

syntes böra åläggas skyldighet att för underhållande av sina färdigheter

inom det militära specialområde, de tillhörde, samt för vinnande av

kännedom örn utvecklingen på såväl detta område, som inom marinen i övrigt

fullgöra viss ytterligare tjänstgöring. Denna syntes böra bestämmas till högst

6 månader, vilken tid borde kunna i omgångar, exempelvis tre om vardera 2

månader, fördelas på hela värnpliktstiden.

E. Viss utbildning av f. d. fast anställt manskap.

Försvarsutredningen har funnit, att flaggkorpralcr, korpraler och 2. klass

sjömän, vilka efter avslutad anställning vid flottans stam redovisas såsom

värnpliktiga, under hela den återstående värnpliktstiden borde tillhöra flottan.

För att möjliggöra deras fortsatta användbarhet och vidmakthållandet av

deras yrkesskicklighet borde de undergå en repetitionsövning om en månad,

motsvarande efterutbildningsövningen vid armén. Denna repetitionsövning

borde infalla vid 35 års ålder.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.

Kustartilleriets värnpliktiga.

A. Gällande bestämmelser.

Enligt gällande värnpliktslag utgör utbildningstiden för värnpliktiga i allmänhet

vid kustartilleriet 200 dagar, fördelade på en första tjänstgöring om

170 dagar med början under inskrivningsåret eller nästföljande år samt med

en repetitionsövning örn 30 dagar före utgången av tredje året efter inskrivningsåret.

Studenter och likställda skola tjänstgöra sammanlagt 260 dagar,

fördelade på en första tjänstgöring örn 230 dagar, som tager sin början under

inskrivningsåret och antingen fullgöres i en följd eller uppdelas på inskrivningsåret

och nästföljande år, samt en repetitionsövning örn 30 dagar före utgången

av tredje året efter inskrivningsåret. Även för kustartilleriets del gälla

1941 års provisoriska bestämmelser örn 360 dagars tjänstgöringstid, repetitionsövningar

häri ej inräknade, för årsklass 1940 och årsgrupp 1941.

B. Utbildning av värnpliktiga i allmänhet.

Tjänstgöringstiden för huvuddelen av kustartilleriets värnpliktiga har av

försvarsutredningen liksom för övriga försvarsgrenar beräknats till sammanlagt

15 månader. I huvudsaklig överensstämmelse med vad som anförts beträffande

arméns värnpliktiga borde denna tjänstgöring omfatta en första

tjänstgöring örn 12 månader, två repetitionsövningar örn vardera 1 månad samt

en efterutbildningsövning örn 1 månad.

För att tillgodose mobiliseringsbehovet av värnpliktiga borde kustartilleriet

tilldelade värnpliktiga under hela sin värnpliktstid tillhöra kustartilleriet.

En efterutbildningsövning, förlagd till en relativt sen tidpunkt av värnpliktstiden,

finge härigenom stor betydelse för återupplivandet av de värnpliktigas

tidigare förvärvade kunskaper och färdigheter. Det måste emellertid förutsättas,

att de värnpliktiga, då de uppnått en viss ålder, icke alltid vore lämpade

att bestrida de befattningar, för vilka de tidigare utbildats. Det kunde

också tänkas, att organisatoriska eller andra skäl gjorde det nödvändigt eller

lämpligt att avse de värnpliktiga för annan tjänst än den, för vilken de tidigare

utbildats. Efterutbildningsövningen vid kustartilleriet finge därför liksom vid

armén jämväl till uppgift att medgiva omskolning av de värnpliktiga för eventuella

nya uppgifter.

I fråga örn värnpliktstjänstgöringens inpassande under året och under värnpliktstiden

gjorde sig enligt vad utredningen anfört vid kustartilleriet i stort

sett samma synpunkter gällande som vid armén.

C. Utbildning till värnpliktigt befäl.

Kustartilleriets behov av befäl måste i avsevärd omfattning tillgodoses

genom utbildning av härför lämpliga värnpliktiga. I stort sett har detta hittills

skett endast genom utbildning till värnpliktigt underbefäl av värnpliktiga

studenter och likställda. Med hänsyn till det avsevärt ökade behovet av under
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6. 23

befäl måste enligt försvarsutredningens mening härutinnan den ändringen

vidtagas, att jämväl bland övriga värnpliktiga ett antal måste uttagas och utbildas

till värnpliktigt underbefäl.

För samtliga, som uttoges för utbildning till underbefäl, gällde emellertid,

att tjänstgöringstiden förutsattes bliva densamma som för övriga värnpliktiga.

Underbefälsutbildningen skulle sålunda avslutas vid slutet av de värnpliktigas

första tjänstgöring, varefter de värnpliktiga under repetitionsövningama

(efterutbildningsövningen) avsåges att tjänstgöra i underbefälsbefattningar.

Utredningen har avsett, att kustartilleriets behov av övrigt befäl — d. v. s.

officerare och underofficerare — liksom hittills skulle i första hand — förutom

genom stampersonal -— tillgodoses genom frivillig utbildning. Det har

sålunda förutsatts, att officerare i reserven alltjämt skulle huvudsakligen

rekryteras genom utbildning av värnpliktiga studenter och likställda, sedan

dessa fullgjort vederbörlig värnpliktstjänstgöring. Vad beträffar underofficerare

i reserven, har utredningens avsikt varit att tillgodose behovet härav

genom anordnande av särskilda årliga utbildningskurser för sådant stammanskap,

som genomgått fullständig underbefälsutbildning och som avser

att lämna den aktiva tjänsten men dessförinnan önskar förskaffa sig kompetens

för utnämning till underofficer i reserven. Anställning såsom underofficer

i reserven skulle även utan vidare kunna vinnas av den, som genomgått fullständig

underofficersskola.

Därest nu angivna vägar för fyllande av behovet av officerare och underofficerare

i reserven icke skulle giva tillfredsställande resultat, måste man

enligt utredningens mening även för kustartilleriets del tillgripa utvägen

med tvångsvis uttagning av värnpliktiga för utbildning till värnpliktiga officerare

eller underofficerare i huvudsaklig överensstämmelse med vad som

härutinnan föreslagits för arméns vidkommande.

D. Utbildning av värnpliktiga i specialtjänst.

Härutinnan skulle enligt försvarsutredningens mening i stort sett gälla

samma synpunkter som beträffande motsvarande kategorier vid armén.

E. Viss utbildning av f. d. fast anställt manskap.

Manskap vid kustartilleriet, vilket efter avslutad stamanställning övergår

till att vara värnpliktiga, borde enligt försvarsutredningens mening för vidmakthållande

av sin användbarhet åläggas att fullgöra värnpliktstjänstgöring

om en månad, motsvarande efterutbildningsövningen.

F. Beredskapsövning.

Försvar sutredningen har framhållit, att med föreslagen första tjänstgöring

för de värnpliktiga örn 12 månader och denna tjänstgörings påbörjande omkring

den 1 april någon beredskap — med rustade förband — icke kunde

åstadkommas förrän tidigast omkring den 1 oktober. Endast en årsklass värn
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.

pliktiga vore vid denna tidpunkt i tjänstgöring, varför jämväl omfattningen

av den möjliga beredskapen bleve högst begränsad. För att utan omgång och

vidlyftiga åtgärder möjliggöra en ökad beredskap borde värnpliktslagens bestämmelser

även vid kustartilleriet medgiva inkallelse (kvarhållande) under

6 månader — utöver eljest föreskriven tjänstgöringsskyldighet i fredstid —

av de två yngsta årsklasserna.

Flygvapnets värnpliktiga.

A. Gällande bestämmelser.

Enligt 1936 års värnpliktslag utgör utbildningstiden vid flygvapnet för

värnpliktiga i allmänhet 210 dagar. Tjänstgöringen skall fullgöras antingen i

en följd eller, där Kungl. Maj:t till följd av särskilda omständigheter prövar

nödigt, i två omgångar, av vilka den ena tager sin början under inskrivningsåret

eller nästföljande år och den andra fullgöres före utgången av tredje

året efter inskrivningsåret. För studenter och likställda utgör utbildningstiden

sammanlagt 260 dagar. Denna tjänstgöring skall fullgöras antingen i

en följd med början under inskrivningsåret eller i två omgångar, av vilka

den ena tager sin början under inskrivningsåret och den andra fullgöres före

utgången av tredje året efter inskrivningsåret. Här må emellertid erinras om

de ovan i olika sammanhang nämnda provisoriska bestämmelserna örn 360

dagars tjänstgöringstid —- repetitionsövningar ej inräknade — för årsklass

1940 och årsgrupp 1941.

B. Utbildning av värnpliktiga i allmänhet.

För svar sutredningen har uppställt såsom önskemål, att utbildningstiden

skulle erhålla tillräcklig längd, att antalet i tjänst i fred vid förbanden skulle

bliva tillräckligt, att antalet årliga inryckningar skulle begränsas till det minsta

möjliga samt att beredskapen skulle bliva tillfredsställande tillgodosedd.

Utbildningstiden för flygvapnets värnpliktiga borde enligt utredningens

mening på grund av tjänstgöringens speciella natur uppdelas i allmän militärutbildning

samt fackutbildning och fortsatt tjänstgöring. För allmän militärutbildning

krävdes en utbildningstid av omkring D/2 månad; återstående

del av utbildningstiden skulle ägnas åt fackutbildning och fortsatt tjänstgöring.

Med den nu gällande utbildningstiden skulle alltså för fackutbildning

och fortsatt tjänstgöring återstå endast omkring 5V2 månader. Erfarenheterna

— särskilt från beredskapstiden — hade klart ådagalagt, att denna

utbildningstid vore alltför kort för att de värnpliktiga skulle kunna bliva

förtrogna med flygmaterielen och för att de skulle kunna insättas i sina krigsbefattningar.

I anslutning härtill har utredningen uttalat, att det för att de värnpliktiga

skulle kunna bibringas en tillfredsställande utbildning enligt vad erfarenheten

utvisat krävdes en utbildningstid av ett år. Detta gällde i första hand

värnpliktiga i linjetjänst men borde jämväl äga tillämpning på värnpliktiga,

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.

som avsåges för handräckningstjänst. Tillgången på värnpliktiga, som avsåges

för handräckningstjänst, vore för övrigt så begränsad, att behovet av denna

kategori värnpliktiga knappast syntes kunna fyllas med mindre än att utbildningstiden

bleve ettårig.

För att möjliggöra tillämpningsövningar i högre, fältstarka förband samt

för att medgiva uppsättning av vissa under dessa övningar erforderliga markförband

(basförband), borde enligt utredningens mening erforderligt antal

värnpliktiga tillhörande de senast utbildade årsklasserna kunna inkallas till

två repetitionsövningar örn vardera 30 dagar. Därmed tillgodosåges jämväl

behovet för beredskapens skärpande under ifrågavarande tid. Repetitionsövningarna

borde kunna fullgöras i ett sammanhang eller var för sig för att

därigenom möjliggöra smidig anpassning till verksamheten inom vapnet.

Repetitionsövningar na borde vara fullgjorda före utgången av sjätte året efter

inskrivningen.

Huvuddelen av flygvapnets värnpliktiga i linjetjänst, vilka sannolikt efter

tionde året efter inskrivningen komme att överföras till armén, borde i samband

härmed undergå erforderlig utbildning med hänsyn till sina ändrade

tjänstgöringsförhållanden under krig. Härför erfordrades en efterutbildningsövning

örn 30 dagar, vilken sannolikt borde äga rum under elfte eller tolfte

året efter inskrivningen.

C. Utbildning till biträdande ingenjörer.

Värnpliktiga, som uttagas till biträdande ingenjörer, äro avsedda att tjänstgöra

i denna befattning i flygförvaltningen, vid flygförbanden och vid flygverkstäderna

i krig. Härför kräves god kännedom örn flygmaterielen. Med hänsyn

till de tekniska förkunskaper dessa värnpliktiga avses skola besitta, syntes

det försvarsutredningen, att utbildningstiden dock liksom för huvuddelen av

flygvapnets värnpliktiga kunde begränsas till 360 dagar jämte sedvanliga

repetitionsövningar. Därest den tid, inom vilken repetitionsövningar vid flygvapnet

senast borde vara fullgjorda, utsträcktes till åttonde året, torde några

särbestämmelser i värnpliktslagen för de biträdande ingenjörerna icke erfordras.

Dessa värnpliktiga avsåges icke skola överföras till armén.

D. Utbildning till värnpliktigt befäl.

Försvarsutredningen har härom anfört, att flygvapnets behov av befäl —

bland annat underofficerare -— avsevärt ökats framförallt genom införandet

av ny organisation av de basförband, vilka skola uppsättas i krig. I dessa

förband funnes ett flertal befattningar — såsom t. ex. stabsunderofficer samt

chef för vakt- och beredskapsavdelning —- vilka, med hänsyn till befattningens

art samt det ansvar och den befälsställning, som vore förenad med

densamma, borde besättas av underofficerare. Därest man härför avsåge

underofficerare på stat, skulle följden bliva dels avsevärt ökade kostnader

för avlöning, dels fördröjning av vapnets uppsättning —- stora svårigheter

förelåge nämligen att utbilda tillräckligt antal underofficerare på stat. Även

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.

om man avsåge underofficerare i reserven, skulle resultatet bliva fördröjning

av vapnets uppsättning, ty svårigheterna att kunna utbilda tillräckligt antal

funnes även för denna kategori.

De påpekade olägenheterna skulle emellertid enligt utredningens mening

i stort sett kunna undvikas, om för ifrågavarande befattningar avsåges värnpliktiga

underofficerare. Därigenom skulle man även vinna erforderlig elasticitet

i personalorganisationen. Utredningen ville med hänsyn till det anförda

förorda, att av flygvapnets värnpliktiga ett erforderligt antal härför lämpliga

efter fullgörandet av den första tjänstgöringen (360 dagar) uttoges för ytterligare

6 månaders tjänstgöring och härunder utbildades till värnpliktiga

underofficerare. Ifrågavarande värnpliktiga borde därefter fullgöra tre repetitionsövningar

örn vardera 30 dagar före utgången av respektive fjärde,

åttonde och tolfte åren efter inskrivningsåret. Befordran (konstituering) av

härtill lämpliga värnpliktiga borde äga rum till värnpliktig furir efter det

den till aderton månader förlängda första tjänstgöringen avslutats samt till

värnpliktig underofficer tidigast efter det den första repetitionsövningen fullgjorts,

varvid särskilt borde beaktas, att befordran icke skedde före jämnåriga

underbefäl på stat eller i reserven.

E. Utbildning till fly g för are, bombfällare och flygskyttar,

Försvarsutredningen har framhållit, att man för att minska antalet aktiv

personal och reservpersonal vid flygvapnet och sålunda erhålla eftersträvad

elasticitet i organisationen borde på frivillighetens väg uttaga härför lämpliga

värnpliktiga till flygförare, bombfällare och flygskyttar. För att bibringa

dessa personalgrupper den utbildning, som erfordrades för att de skulle

kunna ingå i krigsflygförbanden, krävdes emellertid längre utbildningstid

än för huvuddelen av flygvapnets värnpliktiga. Erfarenheten hade givit vid

handen, att för utbildning till flygförare och bombfällare krävdes omkring

630 dagar samt för utbildning till flygskytt omkring 540 dagar.

Emellertid har utredningen framhållit, att då nu ifrågavarande personal

uttoges efter ansökan, borde bestämmelserna örn deras tjänstetid icke inflyta

i värnpliktslagen, vilken ju reglerade den tvångsvis skeende uttagningen.

F. Viss utbildning av f. d. fast anställt manskap.

Värnpliktig, som varit fast anställd vid flygvapnet under sammanlagt minst

två år, borde enligt för svar sutredningens uppfattning för att underhålla under

utbildningen förvärvade kunskaper och färdigheter fullgöra en repetitionsövning

om 30 dagar, vilken lämpligen borde förläggas till senast tionde året

efter avgången från aktiv tjänst. Beträffande denna grupp av värnpliktiga

gällde vad förut sagts beträffande motsvarande kategorier vid flottan och

kustartilleriet. Dessa värnpliktiga borde icke överföras till armén.

Föredragande departementschefen, statsrådet Sköld har i huvudsak anfört:

»I samband med tillsättandet av 1941 års försvarsutredning erinrade jag i

anförande till statsrådsprotokollet, att 1936 års försvarsorganisation varit före
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.

27

inål för en rad partiella reformer. Jag anförde vidare, att det framstode såsom

önskvärt, att vid snaraste lämpliga tillfälle en överblick företoges över den

samlade försvarsorganisationen. Med utgångspunkt från dennas nuvarande

sammansättning skulle man därefter söka fastställa de linjer, efter vilka den

fortsatta utvecklingen av försvarsorganisationen under de närmaste åren borde

löpa. Jag förordade därför igångsättande av en grundlig och enhetlig utredning

rörande hela det frågekcmplex, som sammanhänger härmed, och

Kungl. Majit beslöt i enlighet med min hemställan.

Försvarsutredningens arbete har sedermera bedrivits med sådan skyndsamhet,

att utredningen inom förhållandevis kort tid torde kunna framlägga ett

fullständigt förslag. Med hänsyn till det nära sambandet mellan frågan örn

den tilltänkta försvarsorganisationens utformning samt de centrala värnpliktsfrågorna

hade det givetvis varit önskvärt, att sistnämnda frågor kunnat

infogade i sitt sammanhang föreläggas riksdagen till prövning. Vägande skäl

hava emellertid nödgat mig att frångå denna ordning och redan nu påkalla

beslut rörande värnplikten.

De grundläggande bestämmelserna rörande värnplikten sammanhänga

även med andra frågor än de i egentlig mening krigsorganisatoriska. Nämnda

bestämmelser utgöra tillsammans med stadgandena angående det tekniska

förfarandet vid inskrivning och redovisning av värnpliktiga det huvudsakliga

innehållet i gällande värnpliktslag. I det föregående har redogjorts för riksdagens

beslut i början av innevarande år att i princip godkänna ett till de

särskilda fredsförbanden anknutet system för värnpliktsredovisningen samt

för de åtgärder, som i anslutning därtill vidtagits. Till hithörande frågor

återkommer jag i det följande med en närmare redogörelse. Målet har alltifrån

början varit att genomföra den nya och mera effektiva organisationen

för inskrivningsväsendet och värnpliktsredovisningen från och med nästkommande

årsskifte. Med detta mål för ögonen har rullföringsnämnden —

med utelämnande av stadganden örn de värnpliktigas tjänstgöringsskyldighet

— framlagt förslag till ny värnpliktslag. Nämnden har i anslutning därtill

understrukit behovet av såvitt möjligt till innehåll och form definitiva lagbestämmelser

såsom grund för en ny inskrivningsförordning och andra tilllämpningsförfattningar,

vilka endast örn sådana lagbestämmelser meddelades

kunde erhålla den säkerhet och stadga, som erfordrades för att den planerade

organisationen på området skulle fungera ostört. Yad nämnden sålunda anfört

synes mig äga sin riktighet. Det har emellertid för mig liksom för försvarsutredningen

framstått såsom i hög grad önskvärt, att ett fullständigt

förslag till värnpliktslag förelägges riksdagen. Blott genom att se värnpliktslagens

i varandra ingripande stadganden i ett sammanhang torde man vinna

möjlighet att rätt bedöma alla dess detaljer. Vissa av de förslag jag i det

följande framlägger, exempelvis förslaget om uttagning av vissa värnpliktiga

till officers- eller underofficersutbildning, inverka på lagen även i de delar,

rörande vilka rullföringsnämnden framlagt förslag. Med hänsyn till angivna

förhållanden har det synts mig nödvändigt, att redan nu framlägges förslag

även örn övningstiden för de värnpliktiga och örn övriga för värnplikten

grundläggande frågor.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.

Även andra skäl peka i samma riktning. I fråga om utbildningstiden gälla

nu provisoriska bestämmelser, avseende allenast värnpliktiga tillhörande årsklass

1940 eller årsgrupp 1941. Därest förslag örn slutgiltiga föreskrifter

härutinnan icke nu skulle kunnat antagas, hade med största sannolikhet förslag

örn en ny provisorisk förordning rörande årsklass 1941 måst framläggas

redan vid början av nästa riksdag för att längre fram under samma riksdag

följas av förslag till definitiva bestämmelser i ämnet. Det är emellertid uppenbart,

att vad som under beredskapstiden vunnits i fråga örn förbättrad utbildning

snarast möjligt bör befästas. Detta måste ske genom att kommande

årsklasser erhålla en i fastare former bedriven, tillräckligt effektiv utbildning.

Yad vidare angår den höjning av värnpliktsålderns övre gräns, som i

det följande förordas, bör denna givetvis, örn den skall ske, göras vid årsskiftet,

då de värnpliktiga, som under år 1941 fyllt 46 år, enligt hittills gällande

regler skulle upphöra att vara värnpliktiga. Även slopandet av gränsen mellan

beväring och landstorm, varom jag i det följande framlägger förslag, bör

lämpligen äga rum vid ett årsskifte. I sistnämnda hänseenden hade sålunda

för undvikande av onödigt dröjsmål förslag under alla omständigheter måst

föreläggas innevarande års riksdag.

Slutligen må här erinras örn önskvärdheten av att de värnpliktiga tillräckligt

långt i förväg få kännedom örn de förpliktelser, som komma att åvila

dem. Särskilt gäller detta i fråga örn uttagningen till officers- eller underofficersutbildning,

vilken avses skola ske första gången bland värnpliktiga,

som för närvarande fullgöra sin första tjänstgöring.

Jag övergår härefter till en granskning av 1941 års försvarsutrednings

nu föreliggande förslag.

Enligt de förut nämnda provisoriska bestämmelserna örn utbildningstiden

har denna för de yngsta värnpliktiga — årsklass 1940 och årsgrupp 1941 —

förlängts till 360 dagar, repetitionsövningar häri ej inräknade. Vid framläggandet

av propositionen örn sådan förlängning anförde jag, att de under

senare år gjorda erfarenheterna syntes mig klart ådagalägga, att större krav

än förut måste ställas på de värnpliktigas utbildning. Jag framhöll emellertid,

att jag icke var beredd att då fatta slutlig ståndpunkt till frågan örn övningstidens

längd i den blivande försvarsorganisationen.

Erfarenheten har visat nödvändigheten av att fältförbanden äro krigsdugliga

omedelbart efter mobilisering. I likhet med försvarsutredningen och

chefen för armén finner jag kravet härå vara av grundläggande betydelse

vid bestämmandet av de värnpliktigas tjänstgöringstid. För att detta krav

skall kunna tillgodoses är det ofrånkomligt att avsevärt förlänga den övningstid,

som föreskrives i gällande värnpliktslag.

De undersökningar, som gjorts inom försvarsutredningen, ha lett fram

till att första tjänstgöringen borde bestämmas till sammanlagt 15 månader.

Utredningen har emellertid erinrat om de betydande olägenheter och de

stora kostnader, vilka skulle vara förenade med en tjänstgöringstid av sådan

längd. Bland annat skulle en dylik övningstid nödvändiggöra, att två års
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.

klasser samtidigt vore under utbildning vid truppförbanden. Med hänsyn

härtill har utredningen funnit sig böra anvisa en väg att inrymma första

tjänstgöringen inom en tid av 12 månader. Genom att tillgodose behovet av

repetitionsövningar och genom att effektivisera utbildningsarbetet skulle

man enligt utredningens mening kunna reducera olägenheterna av minskningen

i övningstiden. Från samma utgångspunkter har chefen för armén och lantförsvarets

utbildningskommission funnit sig böra lämna den föreslagna tiden

av 12 månader utan erinran. Jämväl cheferna för marinen och flygvapnet

ha anslutit sig till försvarsutredningens förslag i denna del. Överbefälhavaren

har uttalat, att en försvarsordning, som nödtorftigt tillgodosåge

kraven såväl på utbildning, fast organisation och erforderlig beredskap som

på social rättvisa måste grundas på en första tjänstgöringstid om minst 18

månader. I full utsträckning kunde dessa krav enligt hans mening tillgodoses

först genom en för alla gällande första tjänstgöringstid om 24 månader.

Därest det skulle visa sig icke vara möjligt att tillmötesgå dessa yrkanden

utan att åsidosätta kraven på medel för materielanskaffning och personalkader,

ville överbefälhavaren dock icke motsätta sig en begränsning tills vidare

av tjänstgöringstiden i enlighet med försvarsutredningens förslag.

För min del finner jag de av överbefälhavaren anförda synpunkterna på

frågan örn första tjänstgöringens längd förtjäna noggrant övervägande. Därvid

kan man givetvis icke undanskjuta det av honom berörda spörsmålet örn

avvägningen mellan å ena sidan de kostnader, som sammanhänga med övningstidens

längd, samt å andra sidan utgifterna för materielanskaffningen och folden

fast anställda kadern. Jag vill understryka, att en utsträckning av de

värnpliktigas första tjänstgöring till att omfatta mer än ett år leder till mycket

avsevärda merkostnader. De av försvarsutredningen och chefen för armén

framhållna praktiska svårigheter —• med hänsyn till behovet av såväl befäl som

lokaler — vilka skulle vara förknippade med en första tjänstgöring av längre

varaktighet än 12 månader, måste även vålla betänkligheter. Yad angår kravet

på rättvisa vid utkrävandet av värnplikten, synes mig detta icke få drivas

ända därhän, att huvuddelen av de värnpliktiga ålägges en väsentligt förlängd

övningstid, därför att en sådan måste utkrävas av ett mindre antal av dem.

Det av överbefälhavaren hävdade kravet på upprätthållande av erforderlig

beredskap bör även enligt min mening i viss utsträckning tillgodoses genom

anlitande av värnpliktiga, som fullgöra sin första tjänstgöring. Dessa böra

dock icke för sådant ändamål åläggas en även i fredstid obligatorisk, förlängd

tjänstgöring. Beredskapskravet bör — där ej 28 § i värnpliktslagen blir tilllämplig

—- i mån av behov kunna tillgodoses genom användande av den särskilda

beredskapsövning, som jag i det följande ämnar föreslå. Vid prövning

av samtliga på saken inverkande omständigheter har jag kommit till den uppfattningen

att försvarsutredningens förslag i denna del är väl avvägt. Jag

ansluter mig därför till förslaget örn en första tjänstgöring örn 12 månader.

Hedan genomförandet av detta förslag, varigenom 1941 års provisoriska beslut

om första tjänstgöringens längd skulle befästas, innebär en avsevärd men i

rådande tidsläge oundviklig ökning av den börda, som enligt gällande lag

åvilar den värnpliktige.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.

I fråga om repetitionsövningarna, vilka för arméns och kustartilleriets del

av försvarsutredningen föreslagits till två, har överbefälhavaren framhållit,

att de främst tjäna truppförbandsutbildningen. För att fältstarka förband

skulle kunna organiseras varje år, vilket vore önskvärt för upprätthållande av

arméns krigsduglighet, borde antalet repetitionsövningar ökas till tre. Överbefälhavaren

har funnit en sådan ökning önskvärd. Även chefen för armén

har understrukit olägenheterna med försvarsutredningens förslag i denna

del. I likhet med försvarsutredningen finner jag emellertid, att hänsyn

måste tagas även till sociala och ekonomiska skäl samt att i följd därav antalet

repetitionsövningar bör begränsas till två. Repetitionsövnings längd bör framdeles

även i fall, då den för närvarande är 25 dagar, bestämmas till 30 dagar.

Yad angår föreslagen efterutbildningsövning delar jag försvarsutredningens

mening. Sistnämnda övning har i 1936 års härordning sin motsvarighet i

landstormsövningen, som dock är av väsentligt kortare varaktighet. Den

omskolning av flertalet värnpliktiga, som är efterutbildningsövningens viktigaste

syfte, kräver emellertid en ökning av tiden för övningen till 30 dagar.

Den sammanlagda utbildningstiden skulle sålunda sättas till 15 månader

(450 dagar).

Såsom överbefälhavaren och chefen för armén framhållit, är omskolningen

av vissa flottans och flygvapnets värnpliktiga i och för sig en olägenhet. Även

enligt min mening böra därför icke flera värnpliktiga än som är oundgängligt

tagas i anspråk vid dessa försvarsgrenar.

I anslutning till vad försvarsutredningen föreslagit, vilket icke i yttrandena

mött gensaga, bör samma tjänstgöringstid — örn än med något olika fördelning

— föreskrivas för de värnpliktiga i allmänhet oberoende av vilket truppslag

eller vilken försvarsgren de tillhöra. Utan att de militära önskemålen

åsidosättas kan sålunda härvidlag grundsatsen örn en såvitt möjligt rättvis

fördelning av värnpliktsbördorna tillämpas. I annat avseende måste emellertid

avsteg från denna grundsats göras.

Redan gällande värnpliktslag pålägger vissa värnpliktiga längre tjänstgöringstid

än som uttages av flertalet. Jag syftar här på studenter

och likställda, sjökaptener och likställda samt på andra värnpliktiga, som

uttagits för utbildning till underbefäl eller fackmän. Yad närmast angår

studenter och likställda, har det, såsom försvarsutredningen påpekat, redan

under fredsutbildningen visat sig, att endast en del av dessa tillgodogöra

sig utbildningen till plutonchefs ställföreträdare (ersättare). Därtill kommer,

att enligt erfarenheterna från beredskapstiden det värnpliktiga befälet vid

organiseringen av fältförbanden i stor utsträckning icke hållit måttet.

Den planerade krigsorganisationens ökade omfattning kommer enligt försvarsutredningens

mening att nödvändiggöra, att värnpliktiga tagas i anspråk

såsom befäl i väsentligt större utsträckning än för närvarande. Sålunda

måste bland annat behovet av plutonchefer och motsvarande chefer till övervägande

del fyllas med värnpliktigt befäl. Utbildningen till plutonchefs ställföreträdare

(ersättare) har av utredningen beräknats kräva en tid av sex

och utbildningen till plutonchef en tid av tolv månader utöver första tjänst
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Sammansatt stats- oell andra lagutskotts utlåtande Nr 6.

göringen. Till sådan fortsatt utbildning skulle i mån av behov tvångsvis uttagning

kunna ske.

Det av försvarsutredningen sålunda förordade avsteget från rättviseprincipen

skulle givetvis innebära ett allvarligt intrång i de ifrågakommande

värnpliktigas levnadsförhållanden och i många fall för dem medföra avsevärda

olägenheter. Den enskildes intresse måste dock vika för riksförsvarets ofrånkomliga

krav. Jag föreslår därför, att lämpliga värnpliktiga må uttagas till fortsatt

officers- eller underofficersutbildning i överensstämmelse med utredningens

förslag. Uttagningen bör göras av inskrivningsnämnd efter förslag av

vederbörande förbandschef. Befrielse från sådan uttagning bör enligt min

mening endast i särskilda undantagsfall kunna medgivas värnpliktig, som

eljest avsetts för fortsatt utbildning. Frågan härom skall närmare behandlas i

specialmotiveringen till 6 §.

Vad chefen för flygvapnet anfört därom, att vissa psykologiska skäl talade

emot en tvångsuttagning till fortsatt utbildning torde till en viss grad äga

sin riktighet. Dessa skäl synas mig dock få mindre räckvidd, om de till sådan

utbildning uttagna på sätt försvarsutredningen föreslagit erhålla skälig

ekonomisk kompensation. Till frågan härom återkommer jag i annat sammanhang.

Jag kan icke dela chefens för flygvapnet betänkligheter mot att vissa

värnpliktiga skulle kunna uppnå kaptens tjänstegrad. Redan nu kan ju sådan

grad uppnås av landstormsbefälet, vilket i försvarsutredningens slutliga betänkande

torde komma att föreslås ersatt med värnpliktigt befäl med frivillig

efterutbildning.

Enligt min mening är det av största vikt, att de värnpliktiga såvitt möjligt

samtidigt och under likartade förhållanden fullgöra sin värnplikt. Endast på

detta sätt möjliggöres ett rättvist och lämpligt, på inbördes jämförelse grundat

uttagande av värnpliktiga till särskild utbildning samt en enhetlig och planmässig

organisation av utbildningsarbetet. Det synes mig även betydelsefullt,

att de värnpliktiga få tillfälle att i inbördes konkurrens söka nå fram till befälsutbildning

och att det blivande befälet redan från början och från grunden

blir förtroget med truppens läggning och sätt att reagera samt med fordringarna

på en god befälsföring. De värnpliktiga böra av dessa skäl som regel

påbörja tjänstgöringen vid samma tidpunkt och gemensamt genomgå rekrytskola.

Tjänstgöringen för huvuddelen av de värnpliktiga måste taga sin

början vid ingången av april månad för att med utgången av mars nästföljande

år kunna slutföras i och med genomgången vinterutbildning. Då det antal

värnpliktiga, som behöver uttagas för utbildning till plutonchefer eller plutonchefs

ställföreträdare (ersättare) avsevärt överstiger tillgången på för dylik utbildning

lämpliga studenter och med dem likställda, måste särskild utbildning

av sistnämnda värnpliktiga te sig såsom olämplig och för utbildningsarbetet

störande. Det kan därför ifrågasättas, örn ej studentexamen bör tillbakaflyttas

till tiden före värnpliktstjänstgöringens början. Om åtgärder i sådan

riktning icke vidtagas, blir följden, att studenterna, såsom chefen för

armén påpekat, få uppskjuta påbörjandet av sin militärtjänstgöring till året

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.

efter examen, vilket främst ur den enskildes synpunkt skulle vara olägligt.

Då det synes angeläget, att denna fråga på tillfredsställande sätt ordnas,

har chefen för ecklesiastikdepartementet efter samråd med mig föranstaltat

örn förnyad undersökning rörande möjligheterna att tillrättalägga formerna för

studentexamens avläggande på sådant sätt, att de olägenheter för den enskilde,

som ett bibehållande av den nuvarande examensordningen skulle vid

en övergång till det nya vämpliktssystemet komma att medföra, icke skola

behöva uppstå. Lösningen av detta skolorganisatoriska spörsmål inverkar icke

på värnpliktslagens utformning, vadan i detta sammanhang något slutligt avgörande

i frågan icke torde behöva träffas. Den undersökning i ämnet, som

enligt vad nyss sagts pågår, innefattar även möjligheterna att genom provisoriska

åtgärder komma till rätta med dessa organisatoriska svårigheter redan

under nästkommande kalenderår. Härvid kan måhända ändamålsenligheten

av det av lantförsvarets utbildningskommission antydda alternativet bliva

prövad.

I fråga örn vissa av de i specialtjänst uttagna värnpliktiga ha, såsom försvarsutredningen

framhållit, allvarliga brister gjort sig gällande under de

senaste årens beredskapstjänstgöring. Med hänsyn härtill har utredningen

funnit erforderligt föreslå, att av dessa värnpliktiga skall i omgångar uttagas

högst 6 månaders tjänstgöring utöver den för huvuddelen av de värnpliktiga

föreskrivna. Å ena sidan skulle flertalet värnpliktiga i specialtjänst få sin

tjänstgöring utsträckt över hela värnpliktstiden, vilket i och för sig måste

betraktas som oförmånligt. Å andra sidan skulle emellertid den fortsatta

utbildningen för dessa värnpliktiga omfatta endast halva tiden av den extra

tjänstgöringen för de till officersutbildning uttagna. För min del ansluter

jag mig till utredningens förslag i denna del. Dess genomförande skulle —

utan att medföra någon oskälig extra börda för de därav berörda — tillgodose

kravet på en förbättrad utbildning för dessa värnpliktiga och samtidigt medföra

betydande fördelar för tjänsten vid truppförbanden. Sådan förlängd

tjänstgöring bör enligt min mening i fall av behov kunna utkrävas även av

värnpliktiga, som uttagits till biträdande ingenjörer vid flygvapnet.

Den av försvarsutredningen föreslagna utvidgningen av gällande bestämmelse

örn beredskapsövning synes mig utgöra ett betydelsefullt led i strävandena

att säkerställa försvarsberedskapen även under tid, då tillämpning

av 28 § icke bör ifrågakomma. Jag vill därför tillstyrka en sådan utvidgning.

Självklart är likväl, att den befogenhet, som härigenom tillagts Kungl. Majit,

icke kommer att användas i annat fall än då det utrikespolitiska läget ger bestämd

anledning härtill. Meningen med anordningen är i själva verket, att

beredskapsövningen skall till en viss gräns ersätta längre gående åtgärder.»

II. De värnpliktigas avlöning.

Under fredstjänstgöring utgår enligt nu gällande bestämmelser [kungörelsen

den 5 mars 1926 (nr 60) angående avlöning för rullförings- (sjörullförings )

befäl och värnpliktiga under fredstid m. m. med däri sedermera gjorda änd
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6. 33

ringar, den senaste genom kungörelse den 16 maj 1941 (nr 284)] penningbidrag

till värnpliktig med en krona örn dagen. Förutsättning härför är dock,

att krigsavlöningsreglementet ej skall tillämpas. Denna ersättning utgår,

oavsett örn den värnpliktige nått befälsgrad eller ej. Utöver penningbidraget

utgår under sjötjänstgöring eller tjänstgöring i sjöreserv till värnpliktig vid

marinen, som inkallats till beredskapstjänstgöring, sjötjänstbidrag enligt

samma grunder och med samma belopp som tillämpas beträffande sjötillägg

till fast anställd personal av motsvarande tjänstegrad, dock lägst med en

krona.

Enligt krigsavlöningsreglementets föreskrifter utgår avlöning till värnpliktig

personal efter grad, varigenom ersättningen till den värnpliktige

kommer att motsvara måttet av det ansvar, som ålägges honom.

För svar sutredningen har i denna del anfört bland annat, att det föreslagna

systemet med tvångsvis uttagning av vissa värnpliktiga för utbildning till

befäl under viss längre tid torde, därest det i tillämpningen skulle visa sig

vara effektivt, såsom komplement kräva, att de sålunda uttagna ekonomiskt

kompenseras för de särskilda bördor, som påläggas dem. Utredningen vore

emellertid icke beredd att i förevarande sammanhang avgiva ett formligt förslag

till bestämmelser rörande de värnpliktigas avlöning. Detta spörsmål

borde i stället göras till föremål för särskild utredning i annan ordning, varefter

förslag i frågan syntes böra föreläggas 1942 års riksdag. Härvid borde

även förutom nyssnämnda frågor upptagas spörsmålet örn avlöningsförmånerna

för de värnpliktiga i specialtjänst (läkare m. fl.), vilkas tjänstgöring avsåges

skola kunna fördelas över hela värnpliktstiden.

Föredragande departementschefen har på denna punkt anfört:

»Såsom jag redan i det föregående antytt, böra de till fortsatt befälsutbildning

uttagna värnpliktiga och värnpliktiga i specialtjänst med förlängd tjänstgöringstid

erhålla skälig kompensation för de särskilda uppoffringar, som

krävas av dem. Frågan örn sådan kompensation synes emellertid, såsom försvarsutredningen

förutsatt, böra underkastas närmare utredning. Det är min

förhoppning, att denna fråga skall inom den närmaste tiden kunna bringas i

sådant skick, att det skall bliva möjligt att underställa 1942 års riksdag förslag

i ämnet.»

ill. Ändring av värnpliktsåldern.

Enligt gällande värnpliktslag är varje svensk man värnpliktig från och med

det kalenderår, under vilket han fyller 20 år, till och med det, under vilket han

fyller 46 år.

I skrivelse till Kungl. Majit den 3 februari 1941 med förslag rörande vissa

organisationsändringar inom armén hemställde chefen för armén, att med

hänsyn till personalbehovet i den nya krigsorganisationen värnpliktsålderns

övre gräns måtte höjas med ett år. Genomförandet härav föreslogs skola äga

rum den 1 januari 1942. De skäl, som föranledde nyssberörda framställning,

göra sig enligt försvarsutredningens mening med ännu större styrka gällande

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 6 sami. 2 avd. Nr 6. asea u 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.

i fråga om den organisation av vårt försvarsväsende, som för närvarande är

under förberedande. Utredningen har fördenskull föreslagit, att i 1 § i den

nya värnpliktslagen stadgas, att svensk man är värnpliktig till och med det

år, under vilket han fyller 47 år.

Föredragande departementschefen har anslutit sig till utredningens förslag

i denna del.

IV. Upphävande av skillnaden mellan beväring och landstorm.

För svar sutredningen har härutinnan anfört följande:

Landstormens tillkomst i vår försvarsorganisation motiverades med behovet

av trupper för hemortsförsvaret. För att säkerställa, att vid behov ett

snabbt uppbådande av landstormen skulle kunna ske, skedde en stark decentralisering

av landstormens mobiliseringsorganisation till landstormsområdena.

Samtidigt spärrades användningen av landstormsförbanden utom

eget och närmast angränsande inskrivningsområden genom särskilt lagstadgande.

För att möjliggöra en rörligare användning av landstormsförbanden

upphävdes emellertid detta stadgande i samband med 1936 års försvarsreform.

Utvecklingen har numera gått i den riktningen att en stor del av landstormsförbanden

icke längre hava sina främsta uppgifter inom hemortsförsvaret

utan på den avgörande krigsskådeplatsen.

Det har vidare av skilda skäl befunnits lämpligt att i krigsorganisationen

införa truppförband, i vilka värnpliktig personal tillhörande såväl beväringen

som landstormen blandats. För framtiden avses detta system vad underhållstrupperna

angår komma att tagas i anspråk i ännu större utsträckning än hittills.

Så avses huvuddelen av trängens kuskar och bilförare skola utgöras av

värnpliktiga tillhörande årsklasser, som med nuvarande system skulle tillhöra

landstormen, under det att det värnpliktiga befälet vid samma trängförband

kommer att utgöras av personal, vilken enligt nu gällande ordning skulle hänföras

till såväl beväring som landstorm. Därtill kommer, att de rena linjeförbanden

ofta hava behov av att såsom specialister få disponera ett växlande

antal av årsklasser, som nu ingå i landstormen.

Mobiliseringen av landstormen har hittills ägt rum genom inskrivningsbefälhavarens

försorg och skild från mobiliseringen av linjeförbanden. Nu

avses, att uppdelning av samtliga värnpliktiga skall ske truppslagsvis och att

de olika regementena skola ombesörja mobilisering av samtliga värnpliktiga

inom vederbörligt område.

Slutligen har man vid planläggandet av den nya rullföringsorganisationen

utgått från att rullföring och mobiliseringsförberedelser för beväring och

landstorm borde sammanföras.

Yad sålunda anförts gåve enligt utredningens mening vid handen, att den

ursprungligen klara gränsen mellan beväring och landstorm småningom alltmera

utsuddats. De goda skäl, på vilka gränsdragningen från början kunde

stödjas, hade sedermera i allt väsentligt förlorat sitt berättigande. Vid sådant

förhållande och då det framstode såsom ett militärt önskemål att ernå större

smidighet i användningen av de årsklasser värnpliktiga, som nu hänföras till

landstormen, har utredningen för sin del föreslagit, att gränsen mellan

beväring och landstorm upphäves. Utredningen har erinrat, att genom gränsens

s. 35 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6. 35

slopande även skulle vinnas betydande förenklingar såväl i författningarnas

uppställning och formulering som vid deras tillämpning.

Föredragande departementschefen har med hänsyn till landstormens avsedda

användning under nutida krigsförliållanden samt behovet av att kunna

utnyttja värnpliktig personal tillhörande landstormen för uppgifter och i befattningar

vid fältförbanden funnit den nuvarande gränsen mellan beväring

och landstorm icke längre möjlig att upprätthålla samt därför tillstyrkt utredningens

förslag härutinnan.

V. Inskrivningsväsendet och värnpliktsregistreringen.

Nuvarande organisation.

Rekryteringen av de olika truppförbanden och motsvarande enheter är i

allt väsentligt territoriell och bygger på landets indelning i inskrivningsområden

och militärområden. De värnpliktiga tillhöra således det truppförband

(motsvarande enhet), inom vars rekryteringsområde de äro kyrkobokförda.

Avsteg från principen förekomma dock. Sålunda tillhöra studenter

och likställda, oavsett var de äro bosatta, det truppförband, som de tilldelats

vid inskrivningen. Flygvapnets till linjetjänst uttagna värnpliktiga fördelas

vid inskrivningen till flygförband med hänsyn till kyrkobokföringsorten men

kvarstå sedermera vid de förband, som de vid inskrivningen kommit att tillhöra,

oberoende av flyttning.

Beväringen tillhörande sjömanshusinskrivna värnpliktiga intaga i rekryteringsavseende

en särställning. Dessa värnpliktiga, vilka i regel tilldelas

marinen, tillhöra den örlogsstation, inom vars rekryteringsområde sjömanshuset

är beläget. Även i fråga örn nämnda värnpliktiga tillämpas sålunda

principen örn territoriell rekrytering. Att märka är dessutom, att tillhörigheten

till sjömanshus är beroende av den värnpliktiges kyrkobokföringsort.

Sjökaptener och likställda tilldelas vid inskrivningen viss örlogsstation och

tillhöra denna, även örn de flytta utom dess rekryteringsområde.

A. Inskrivningsväsendet.

Inskrivning av de värnpliktiga verkställes av två i väsentligt avseende

skilda organisationer. Den ena — här nedan kallad det gemensamma inskrivningsväsendet

— ombesörjer inskrivning till samtliga försvarsgrenar av alla

värnpliktiga, som icke äro inskrivna på sjömanshus. Den andra — här nedan

kallad marinens särskilda inskrivningsväsende — omhänderhar inskrivning

av de å sjömanshus inskrivna värnpliktiga.

1. Det gemensamma inskrivningsväsendet.

Det gemensamma inskrivningsväsendet är baserat på den ovan berörda

territoriella indelningen. På förslag av chefen för armén utfärdar Kungl.

Maj:t årligen i kommandoväg bestämmelser angående den uttagning och tilldelning

av värnpliktiga till truppslag och tjänster, som skall öga rum inom

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.

varje inskrivningsområde. Eftersom inskrivningen av värnpliktiga sker rullföringsområdesvis,

måste de för ett inskrivningsområde bestämda tilldelningsoch

uttagningskontingenterna av inskrivningsbefälhavaren fördelas på honom

underlydande rullföringsområden.

För varje rullfö ringsområde eller i vissa fall för del därav skall finnas en

inskrivningsnämnd. Denna verkställer vid förrättningar på skilda platser

inom rullföringsområdet inskrivning av de värnpliktiga samt i fråga örn huvuddelen

av dessa även uttagning och tilldelning till truppslag och tjänster. Beträffande

uttagningen av vissa kategorier värnpliktiga är däremot inskrivningsnämnden

blott förslagsgivande organ. Inskrivningen fullföljes och avslutas

i en andra instans, inskrivningsrevisionen. En revision skall finnas för

vart och ett av de 21 inskrivningsområdena.

Förberedelserna till inskrivningsförrättning utföras enligt författningar

och praxis i huvudsak i inskrivningsbefälhavarens expedition. Där granskas

vidare inskrivningsnämndernas verksamhet och vidtagas omfattande förberedelser

till inskrivningsrevisionens sammanträde. Enligt av Kungl. Majit

i kommandoväg utfärdade bestämmelser upprättas i sammanhang härmed förslag

beträffande fördelning av inskrivningsområdets studenter och likställda.

Sedan fördelningschefen uppgjort förslag till fördelning på honom underlydande

inskrivningsområden av värnpliktiga, vilka av inskrivningsnämnderna

uttagits till handräckningstjänst, uppgör varje inskrivningsbefälhavare i sin

tur mera detaljerade förslag i sådant avseende. Genom inskrivningsbefälhavarens

försorg verkställes efterinskrivning av värnpliktiga, som uteblivit

från inskrivningsförrättning. Slutligen förberedes inskrivningsrevisionens

arbete i de flesta andra avseenden, såsom i fråga örn uttagning för utbildning

till underbefäl eller fackmän och för tjänstgöring vid vissa truppförband,

skjutskolor m. m. och i fråga örn behandlingen av samvetsömma.

Inskrivningsrevisionens verksamhet omfattar i huvudsak uttagning och tilldelning

av värnpliktiga i de avseenden, i vilka inskrivningsnämnderna och

inskrivningsbefälhavaren uppgjort förslag, samt handläggning av ärenden

i fråga örn samvetsömma och av besvärsmål. Efter avslutandet av inskrivningsrevisionens

sammanträde omhändertagas handlingarna av inskrivningsbefälhavaren,

genom vilkens försorg handlingarna fullständigas. Vissa handlingar

översändas därefter till respektive rullföringsbefälhavare, som lämna

erforderliga meddelanden till de värnpliktiga och ombesörja värnpliktsregistreringen.

Ett flertal myndigheter medverka alltså vid inskrivningsförfarandet. Förutom

Kungl. Majit deltaga i handläggningen av inskrivningsärendena följande

militära myndigheter: chefen för armén i samarbete med övriga båda försvarsgrenschefer,

samtliga fördelningschefer (likställda), samtliga inskrivningsbefälhavare

och samtliga rullföringsbefälhavare. Själva inskrivningen äger

rum i två instanser: en inskrivningsnämnd för varje rullföringsområde och en

inskrivningsrevision för varje inskrivningsområde. Slutligen må nämnas

pastorsämbetenas och mantalsskrivningsförrättarnas åligganden beträffande

inskrivningsväsendet.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6. 37

Såsom nämnts skall i regel en inskrivningsnämnd finnas för varje rullföringsområde.

För större rullföringsområde må dock, där Konungen så bestämmer,

finnas två eller flera inskrivningsnämnder, var och en för viss del

av rullföringsområdet. Jämlikt denna bestämmelse har föreskrivits, att Stockholms

stadsrullföringsområde skall hava 3 och Göteborgs stadsrullföringsområde

2 inskrivningsnämnder. Som rullföringsområdenas antal är 78, finnas

alltså 81 inskrivningsnämnder.

Inskrivningsnämnd består av en regementsofficer såsom ordförande samt

två inom rullföringsområdet bosatta icke militära personer, vilka jämte ett

lika antal suppleanter väljas varje gång för två år av landstinget eller, där

rullföringsområde utgöres av stad, som ej lyder under landsting, av stadsfullmäktige.

Nämnden biträdes av läkare samt av rullföringsbefälhavaren eller

i de fall, Konungen bestämmer, annan officer.

Inskrivningsförrättningarna påbörjas i regel under första hälften av

februari och skola vara avslutade före den 1 april. Man räknar med att omkring

50 värnpliktiga kunna inskrivas varje förrättningsdag. Arbetskapaciteten

torde i regel bliva beroende av den tid, som åtgår för läkarundersökningarna.

Inskrivningsrevisionen består av landshövdingen eller, i händelse denne har

förfall eller ämbetet är ledigt, landssekreteraren i det län, till vilket största

delen av området hör, såsom ordförande, inskrivningsbefälhavaren samt minst

tre andra ledamöter, av vilka minst en från varje till området hörande län eller

ej under landsting lydande stad. Sistnämnda ledamöter, vilkas antal för varje

till området hörande län eller icke under landsting lydande stad bestämmes

av Kungl. Majit, utses, jämte lika antal suppleanter, för ett år av landstinget

eller för stad, som ej lyder under landsting, av stadsfullmäktige. Revisionen

biträdes av en militärläkare och en civil läkare.

Över inskrivningsrevisionens beslut får besvär ej anföras. Hava minst två

ledamöter uttalat avvikande meningar, skall beslutet emellertid underställas

Konungens prövning.

2. Marinens särskilda inskrivningsväsende.

Marinens inskrivningsväsende är baserat på sjömanshusen, som äro sammanförda

till sjörullföringsområden. Dessa sammanfalla med marindistrikten

med undantag för det inom Gotlands marindistrikt liggande Visby sjömanshus,

som hänföres till Stockholms sjörullföringsområde.

För varje sjömanshus skall finnas en inskrivningsnämnd med likartad

sammansättning och samma uppgifter som inskrivningsnämnden för rullföringsområde.

Inskrivningarna vid sjömanshusen kontrolleras och avslutas

av inskrivningsrevisionen, örn vars befattning med sjömanshusinskrivna värnpliktiga

gäller i stort sett samma regler som beträffande dess befattning med

övriga värnpliktiga.

B. VärnpUktsregistreringen.

Liksom fallet är med inskrivningsväsendet har även beträffande värnpliktsregistreringen

två skilda organisationer uppstått och utvecklats vid

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.

sidan av varandra, den gemensamma värnpliktsregistreringen för huvuddelen

av de värnpliktiga och marinens särskilda värnpliktsregistrering för värnpliktiga,

inskrivna å sjömanshus.

1. Den gemensamma värn plikts registreringen.

Den gemensamma värnpliktsregistreringen ansluter till indelningen av

riket i rullföringsområden. För varje sådant område finnes en rullföringsbefälhavare

med rullföringsexpedition.

För landstormens organisering är riket indelat i landstormsområden.

Denna indelning ansluter till indelningen i rullföringsområden på så sätt

att varje rullföringsområde i allmänhet är uppdelat på två, i vissa fall tre

eller fyra landstormsområden. För landstormsområde finnes en landstormsområdesbefälhavare

med landstormsområdesexpedition.

Förutom vid rullföringsområde registreras vissa värnpliktiga även vid

truppförband och motsvarande enheter. Sålunda registreras samtliga

klass B tillhörande värnpliktiga vid det truppförband eller den motsvarande

enhet, som de tilldelats. Enahanda är förhållandet med manskap, tillhörande

truppförbandets reserv.

Vid tjänstgöring för utbildning registreras de värnpliktiga vid vederbörliga

utbildningsenheter. Vid inryckningen till tjänstgöring sker, där så erfordras,

en reglering av värnplikts- och tjänstgöringsförhållandena.

I och för tjänstgöring för rikets försvar krigsplaceras de värnpliktiga

på vederbörliga krigsförband. Krigsredovisningen ordnas för samtliga värnpliktiga

centralt vid krigsförbandens depåer, varjämte krigsförbanden förses

med erforderliga fältredovisningshandlingar. I övrigt sker registeringen i

huvudsak enligt samma grunder som vid tjänstgöring för utbildning i fred.

Den egentliga registreringen handhaves sålunda av rullföringsbefälhavarna

samt i viss omfattning av landstormsområdesbefälhavare, truppförbandschefer

och vissa särskilda myndigheter. Ledningen och kontrollen över

värnpliktsregistreringen utövas närmast av inskrivningsbefälhavaren. I övrigt

handläggas med registreringen sammanhängande ärenden — förutom av

Kungl. Maj:t — av cheferna för högre truppförband eller i deras ställe av

militärområdesbefälhavarna samt av chefen för armén och övriga försvarsgrenschefer.

De högre myndigheterna erhålla överblick över värnpliktstillgången

genom den s. k. årsredovisningen, som angiver värnpliktsläget vid

varje årsskifte, samt genom särskilt infordrade uppgifter och rapporter.

2. Marinens särskilda värn plikts regis trering.

Registreringen av sjömanshusinskrivna värnpliktiga, tilldelade marinen

och flygvapnet, äger rum vid sjörullföringsexpeditionerna. Härvid råder en

intim samverkan mellan sjörullföringsbefälhavaren och sjömanshusombudsmännen.

Försvarsväsendets rullföringsnämnds förslag.

Försvars väsendets rullföringsnämnd har föreslagit en fullständig omläggning

av grunderna för inskrivningsväsendet och värnpliktsregistreringen.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.

39

4, Inskrivningsväsendet.

1. Ett insJcrivningsväsende för samtliga värnpliktiga.

Med avseende å frågan, huruvida icke marinens särskilda inskrivningsväsende

skulle kunna uppgå i det gemensamma inskrivningsväsendet, har

rullföringsnämnden — efter en närmare granskning av ändamålsenligheten i

den nuvarande organisationen — kommit till det resultatet, att mycket stora

olägenheter äro förbundna med att man har två vid sidan av varandra arbetande

inskrivningssystem.

I annat sammanhang har nämnden föreslagit, att samtliga värnpliktiga —

alltså även de sjömanshusinskrivna —- framdeles skola territoriellt redovisas

vid inskrivningsområdena och att såväl sjömanshusinskrivna som icke sjömanshusinskrivna

värnpliktiga, vilka skola utbildas vid flottan eller erfordras

för täckande av dess mobiliseringsbehov, registreras vid örlogsstationerna.

Härigenom skulle en fristående militär registreringsorganisation med användning

av sjörullföringsbefälhavare ej längre vara erforderlig. Vid sådant

förhållande bortfölle det skälet för bibehållande av det särskilda inskrivningsväsendet

för marinen, som kunde ligga i sjörullföringsorganisationen.

På grund av det anförda har nämnden funnit det möjligt och lämpligt, att

inskrivningen av de sjömanshusinskrivna värnpliktiga verkställes med begagnande

av samma organisation som för övriga värnpliktiga.

2. Inslcrivningsområdet enhet i inskrivningsverksamheten.

Rullföringsnämnden har erinrat örn huru inskrivningsområdet för närvarande

utgör grundenheten i den territoriella indelning, som har avseende å

rekryteringen av de olika truppförbanden och motsvarande enheter, samt huru

inskrivningen av värnpliktiga principiellt är upplagd med utgångspunkt från

inskrivningsområdet såsom rekryteringsenhet. I detta avseende funnes enligt

nämndens uppfattning icke någon anledning till ändring, även örn det kunde

ifrågasättas, om icke den nu gällande indelningen i vissa stycken borde revideras.

Nämnden har härutinnan vidare anfört:

Den med utgångspunkt från inskrivningsområdenas tillgång och behovet

av värnpliktiga planlagda inskrivningen verkställes emellertid i första instansen

icke inskrivningsområdesvis utan särskilt för varje rullföringsområde.

Detta förhållande är ägnat att i hög grad komplicera och försvåra verksamheten.

Inskrivningsbefälhavaren måste på grund härav vidtaga förberedelser

till inskrivningsförrättningarna för varje särskilt till inskrivningsområdet

hörande rullföringsområde. Till dessa förberedeler hör bland annat uppdelning

av de för inskrivningsområdet — — — fastställda tilldelningskontingenterna

på rullföringsområdena. Detta är ett i och för sig omfattande

arbete, som även är ägnat att försvåra uttagningen, särskilt när denna avser

mera krävande utbildning eller tjänstgöring i kvalificerade befattningar. På

grund av det stora antal nämnder, som skola vara i samtidig verksamhet, har

det vidare visat sig förenat med svårigheter att bekläda de synnerligen betydelsefulla

befattningarna såsom ordförande och läkare med härför erforder
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.

ligt kvalificerad personal. Vad själva förrättningarna beträffar, kan en av

nuvarande stora antal nämnder utförd inskrivningsverksamhet icke präglas

av den enhetlighet och kontinuitet, som är önskvärd. Arbetet försvåras även

på grund av de många flyttningar, som under förrättningarnas gång äga

rum mellan de särskilda rullföringsområdena. Efter avslutade förrättningar

skall inskrivningsarbetet åter sammanföras till och övertagas av inskrivningsbefälhavaren,

vilken verkställer erforderlig kontroll för inskrivningsområdet

i dess helhet samt vidtager förberedelserna till den inskrivningsområdesvis

ordnade revisionen. Sedan inskrivningsrevisionens arbete avslutats, skola

handlingarna åter utskiftas på rullföringsområdena. Det är självklart, att den

så ordnade inskrivningen är förenad med omfattande arbete och ty afförande

skriftväxling.---

Det är att märka, att rullföringsbefälhavaren intager en underordnad ställning

i inskrivningshänseende.---Ett väsentligt skäl till att inskrivnings
verksamheten

utföres särskilt för varje rullföringsområde synes vara att inskrivningsområdet

i registreringsavseende är indelat i rullföringsområden. I

den följande utredningen angående värnpliktsregistreringen föreslår rullföringsnämnden,

att indelningen i rullföringsområden och den därtill anslutna

rullföringen skall upphöra och att värnpliktsregistreringen skall i territoriellt

hänseende ansluta till inskrivningsområdena. Därmed skulle nämnda skäl till

bibehållande av den nuvarande ordningen med inskrivning rullföringsområdesvis

vara avlägsnat. I likhet med den territoriella registeringen bör också

enligt rullföringsnämndens mening inskrivningen utföras inskrivningsomradesvis.

Därigenom skulle icke blott ovan påtalade högst väsentliga olägenheter

avlägsnas utan även betydade fördelar ernås. De förberedelser, som för

närvarande påvila inskrivningsbefälhavaren, skulle alltjämt vidtagas genom

dennes försorg men efter väsentligt enklare linjer, då inskrivningsverksamheten

blir gemensam för inskrivningsområdet i dess helhet. Särskilt torde i

detta avseende böra nämnas, hurusom någon uppdelning av inskrivningskontingenterna

icke skulle behöva ifrågakomma. — — — Planläggningen,

utförandet och efterarbetet skulle i alla avseenden ansluta till inskrivningsområdet

och dess befälhavare i alla avseenden påläggas ansvaret för inskrivningarnas

riktiga och ändamålsenliga utförande. — — — Örn inskrivningsverksamheten

blir omlagd på sådant sätt, att den i sin helhet kan slutföras vid

inskrivningsnämnden, och den nuvarande inskrivningsrevisionen gives karaktär

av ett besvärsinstitut, skulle inskrivningen erhålla en mycket hög grad av

enkelhet, reda, säkerhet och kontinuitet.

Piullföringsnämnden har anmärkt, att den erinringen ligger nära till hands,

att inskrivningsverksamheten enligt det av nämnden antydda systemet skulle

kunna taga avsevärd tid i anspråk. Enligt av nämnden utförda statistiska beräkningar

hava vid 1941 års inskrivningar prövats i medeltal 41 värnpliktiga

per förrättningsdag. Nämnden har ansett, att inskrivningsnämndernas arbetskajiacitet

skulle kunna väsentligt höjas, därest varje inskrivningsnämnd biträddes

av två läkare. Under sådan förutsättning skulle enligt rullföringsnämndens

uppfattning i medeltal minst 80 värnpliktiga kunna prövas varje

förrättningsdag. Antalet prövade borde komma att ligga mellan 80 och 100

per dag. Förutsatt att varje inskrivningsnämnd biträddes av två läkare, borde

därför enligt utförda beräkningar inskrivningsverksamheten, därest den påbörjades

den 1 februari, kunna vara avslutad omkring den 15 mars i det stora

flertalet av inskrivningsområdena.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.

41

3. Ett inskrivningsor gan och en besvär sinstans.

Hull]Öringsnämnden har i hithörande delar till en början anfört:

Den omständigheten att det är två organ — inskrivningsnämnden och inskrivningsrevisionen

— som för närvarande handhava inskrivningen, medför,

att proceduren blir mycket invecklad och skriftväxlingen omfattande och att

det praktiskt taget icke är möjligt att i något avseende avsluta inskrivningsverksamheten,

förrän tiden gått till ända för inskrivningsrevisionernas sammanträden

med därtill hörande efterarbeten. Ett års inskrivningsverksamhet

kommer sålunda, frånsett pastorsämbetenas och mantalsskrivningsförrättarnas

inskrivningsförberedelser, att omfatta en tidrymd av i stort sett 4V2 månader

— 15 januari—31 maj. Det har vid sådant förhållande synts rullföringsnämnden

vara av särskild vikt att närmare undersöka, huruvida icke nu gällande

bestämmelser i fråga örn inskrivningsnämndens och inskrivningsrevisionens

åligganden och befogenheter lämpligen kunna och böra ändras i syfte att på

enklare men ändock fullt tillfredsställande sätt nå det med inskrivningen

avsedda ändamålet.

Nämnden har därefter ingått på en granskning av var och en av inskrivningsrevisionens

uppgifter. Därvid hava i huvudsak följande synpunkter

framförts.

Yad först beträffar besvärsärenden, syntes det självfallet, att det erfordrades

en över inskrivningsnämnd stående besvärsinstans. Rörande frekvensen

av sådana ärenden kunde anmärkas, att under år 1940 vid rikets

samtliga inskrivningsrevisioner handlagts sammanlagt endast 641 besvärsmål,

varvid ändring skett i 150 fall. Med hänsyn härtill och till det förhållandet,

att målens antal varit i hög grad ojämnt fördelat på de olika inskrivningsområdena,

syntes besvärsinstansen böra göras gemensam för rikets

alla inskrivningsområden.

Vidkommande inskrivningsrevisionens allmänt kontrollerande verksamhet

har nämnden på anförda skäl funnit, att det av nämnden föreslagna inskrivningssystemet

torde onödiggöra en dylik kontroll.

I fråga örn inskrivningsrevisionens åligganden beträffande uttagning och

tilldelning har nämnden ansett, att dessa uppgifter utan fara för bestämmelsernas

rätta tillämpning kunde anförtros åt och slutföras vid inskrivningsnämnderna.

Sammanfattningsvis har nämnden uttalat, att de skäl, som på sin tid föranlett

inskrivningsverksamhetens uppdelning på två inskrivningsorgan — nämnd

och revision —- icke längre kunde tillmätas bärande kraft.

4. En central- och en lokalmyndighet.

Eliliföringsnämnden har inledningsvis framhållit, hurusom för närvarande

ett flertal militära myndigheter hade att i ett eller annat avseende taga befattning

med inskrivningsväsendet. Det vöre självfallet, att ju flera myndigheter,

som infogades i systemet, desto omständligare, tyngre och långsammare skulle

utförandet bliva. Därför syntes det vara av vikt att söka begränsa antalet inskrivningsmyndigheter

till det oundgängligen nödvändiga.

Nämnden har föreslagit, att det arbete, som för närvarande utföres av för
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.

svarsgrenscheferna, kommandoexpeditionerna och cheferna för högre militära

förband m. fl. skulle sammanföras hos en enda central militärmyndighet.

Beträffande den lokala inskrivningsmyndigheten har nämnden föreslagit,

att inskrivningsväsendet inom inskrivningsområdet borde frigöras från infanteriregementschefen

och underställas en särskild målsman, benämnd inskrivningschef.

Denne borde omedelbart underställas centralmyndigheten.

B. Värnpliktsregistreringen.

1. En registreringsorganisation för samtliga värnpliktiga.

Rullföringsnämnden har ansett uppdelningen av värnpliktsregistreringen

på två vid sidan av varandra arbetande organisationer vara förenad med liknande

olägenheter som uppdelningen av inskrivningsorganisationen.

Enligt det av rullföringsnämnden föreslagna registreringssystemet, för

vilket en närmare redogörelse kommer att lämnas under avdelning 2 här

nedan, skulle samtliga värnpliktiga territoriellt redovisas vid vederbörliga inskrivningsområden.

Vid varje truppförband och motsvarande enhet skulle

redovisas de värnpliktiga, som skulle utbildas där eller erfordrades för

täckande av förbandets mobiliseringsbehov. Ansvaret för sistnämnda redovisning

skulle vila å truppförbandschefen, och det skulle åligga denne att

verkställa inkallelser. Det föreslagna systemet skulle enligt nämndens uppfattning

medföra, att de olägenheter, som äro förenade med den särskilda sjörullföringsorganisationen,

skulle avlägsnas, medan de med utnyttjandet av

sjömanshusinstitutionen förbundna fördelarna skulle bliva noggrant tillvaratagna.

2. Värnpliktsregistreringen vid truppförband och för

inskrivnings område.

Rullföringsnämnden har i denna fråga anfört bland annat följande:

Ändamålet med värnpliktsregistreringen är främst att giva erforderligt

underlag för arbetet med de militära stridskrafternas mobilisering. Truppförband

och motsvarande enheter, som skola förbereda och ombesörja krigsförbandens

uppsättande, måste för detta arbete redan i fred förfoga över

registreringshandlingar för alla de värnpliktiga, som måste eller kunna tagas

i anspråk.----

Efter verkställd mobilisering och i krig måste värnpliktsregistreringen

bereda möjlighet att snabbt och säkert bestämma, vid vilket fältförband varje

värnpliktig befinner sig. Fördenskull måste vid de truppförband och motsvarande

enheter, som ombesörjt mobiliseringen, depåerna förfoga över

registreringshandlingar för alla de värnpliktiga, som befinna sig i depån eller

passerat till fältförbanden.

Utbildningsarbetet i fredstid är endast en förberedelse för krigsanvändningen.

Under detta arbete infogas i de värnpliktigas registreringshandlingar

alla de uppgifter, som sedermera skola ligga till grund för mobiliseringsplaceringen.

Truppförbanden och motsvarande enheter måste sålunda förses

med och föra registreringshandlingar för samtliga värnpliktiga, som där

årligen utbildas, samt efter avslutad utbildning förfoga över nämnda handlingar,

så länge de värnpliktiga skola tagas i anspråk vid mobilisering.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.

Med hänsyn till ovanberörda synpunkter är---- den nuvarande värn
pliktsregistreringen

otillfredsställande. Denna är mycket starkt koncentrerad

till den territoriella rullföringsorganisationen. Vid de värnpliktigas inryckning

till utbildning utlånas så att säga vid rullföringsexpeditionen förda

dubblettkort för att efter utbildningens slut återställas. Först vid krigsinkallelse

ställas dessa handlingar åter till förfogande. Därigenom blir det icke

möjligt annat än i undantagsfall att verkställa en individuell mobiliseringsplacering

av de värnpliktiga i allmänhet, vilken placering, där den kail åstadkommas,

är grundad på en omfattande skriftväxling mellan rullförings- och

truppförbandsmyndigheter. Det stora flertalet värnpliktiga ställas till förfogande

årsklassvis, och sorteringen efter duglighet och användbarhet måste

ske vid mobiliseringstillfället efter ganska summariska grunder. Depåredovisningen

måste vidare helt uppläggas vid mobiliseringstillfället. De påtalade

bristerna i registreringssystemet hava ock tydligt framträtt under beredskapstiden

och föranlett vidtagande av ett flertal provisoriska registreringsåtgärder,

vilka i vissa hänseenden rubbat grunderna för det nu tillämpade systemet.

Enligt rullföringsnämndens uppfattning måste den blivande värnpliktsregistreringen

helt och fullt anpassas efter de synpunkter, som ovan blivit

framlagda. I enlighet härmed böra samtliga värnpliktiga, som ingå i utbildningskontingenterna

eller som i övrigt erfordras för genomförande av krigsorganisationen,

redovisas vid truppförband och motsvarande enheter, där fördenskull

registreringshandlingarna för nämnda värnpliktiga också böra förås

och förvaras. Ansvaret för allt registreringsarbete rörande värnpliktsutbildningen

och den därpå grundade mobiliseringsplaceringen med ty åtföljande

depåredovisning kommer sålunda att helt påvila vederbörande truppförbands(motsvarande)

chefer. I enlighet härmed befrias även de territoriella registreringsmyndigheterna

från befattningen med de värnpliktigas inkallelse till

såväl freds- som krigstjänstgöring. Däremot är det enligt rullföringsnämndens

uppfattning icke lämpligt att betunga truppförbands- (motsvarande) chefer

med registreringsarbeten, som hava avseende på andra än här berörda värnpliktiga

samt deras utbildning och mobiliseringsanvändning, såsom i fråga

om samvetsömma och värnpliktiga, vilka icke behöva eller fa tagas i anspråk

vid mobilisering. Det är som framgår av det följande icke heller möjligt att

pålägga truppförband och motsvarande enheter med den territoriella värnpliktsregistreringen

sammanhängande uppgifter.

Yärnpliktiga tagas i anspråk i riksförsvarets tjänst icke blott för det militära

försvaret i egentlig mening utan även för andra försvarsändamål, såsom för

säkerställande av statslivets allmänna gång, för krigsindustrien och för verksamheten

inom näringslivets alla områden, för det allmänna och industriella
luftskyddet

m. m.---För närvarande kan man skilja mellan den rent

militära registreringen och den registrering av olika slag, som med hänsyn till

»andra försvarsändamål» ombesörjes av civila myndigheter. Då sistnämnda

registrering sammanhänger med frågan örn folkkraftens tillgodogörande i dess

helhet, synes även framdeles den militära registreringen böra begränsas till

vad nu ar fallet. Enligt rullföringsnämndens uppfattning är det emellertid

härvid av särskild vikt, att sambandet mellan de båda registreringsverksamheterna

blir behörigen tillgodosett, varvid de berättigade krav, som ett tillgodoseende

av värnpliktsbehovet för »andra försvarsändamål» uppställer, böra

i vederbörlig grad beaktas.

Det är av väsentlig betydelse, ej minst ur samhällets ogen synpunkt,

att det militära behovet av värnpliktiga tillgodoses från olika

delar av riket efter enhetliga grunder. — — En avvägning skall

kunna göras mellan å ena sidan tillgången på värnpliktiga, å andra

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.

sidan behovet för såväl militära som andra försvarsändamål. Ur militär svnpunkt

är det dessutom nödvändigt att kunna överblicka tillgången på värnpliktiga

i samtliga åldersskikt. Av det här anförda torde framgå, att en

territoriell faktor måste införas i värnpliktsregistreringen.------Såsom fram
hållits

i det föregående, är indelningen i inskrivningsområden just uppbyggd

med hänsyn till här berörda förhållande. Ur denna synpunkt bör sålunda inskrivningsområdet

utgöra den territoriella redovisningsenheten samt den härtill

anslutna registreringen omfatta samtliga inom området kyrkobokförda

värnpliktiga. I och för sig kräver icke detta att registreringen sker i inskrivningsområdets

expedition. Registreringen förenklas dock, örn så är fallet.

Vid det individuella avskiljandet av värnpliktiga för »andra försvarsändamål»

gäller det att avgöra, huruvida i det särskilda fallet riksförsvaret blir bättre

tillgodosett genom den värnpliktiges användning för »andra försvarsändamål»

än genom hans tjänstgöring i den militära organisationen. För ändamålet

måste den militära registreringen giva besked örn varje värnpliktigs militära

kvalifikationer och avsedda användning i krigsorganisationen.

Vad angår det erforderliga sambandet mellan den militära registreringen

och registreringen för »andra försvarsändamål», bereder den ovan ifrågasatta

registreringen fullt tillfredsställande möjligheter att såväl kollektivt som individuellt

bedöma, i vilken omfattning och i vilka fall värnpliktiga böra och

kunna ur militär synpunkt avstås för »andra försvarsändamål» än rent militära.

Med motsvarande uppgifter från andra verksamhetsområden kan sålunda

en säker grund skapas för ett riktigt bedömande av de värnpliktigas användning

i riksförsvarets tjänst. Det är därför av vikt att kunna även för dessa

verksamhetsområden förfoga över en tillfredsställande registrering. Även örn

denna fråga sammanhänger med värnpliktsregistreringen, ligger den dock vid

sidan av rullföringsnämndens arbetsuppgift. Så är enligt rullföringsnämndens

uppfattning även fallet med frågan örn sättet för uppskovsärendenas handläggning.

Vidare må framhållas, att för närvarande för »andra försvarsändamål» i

anspråk tagna värnpliktiga vid vederbörliga rullföringsområden avskiljas från

övriga värnpliktiga i registreringsavseende. Så bör även vara fallet i den av

rullföringsnämnden framlagda registreringsorganisationen. Samtliga uppskovsbe

vil jade böra sålunda i enlighet med vad i det föregående anförts icke registreras

vid truppförbanden utan vid den territoriella registreringsorganisationen.

Beträffande den territoriella registreringsorganisationens uppgifter i övrigt

har nämnden anmärkt, att civila myndigheter liksom nu är fallet måste kunna

vända sig till en territoriell registreringsmyndighet i ärenden, som angå de

värnpliktiga. Här syftas bland annat på meddelanden från folkbokföringsmyndigheterna

angående inskrivningsskyldighet och flyttningsanmälningar

m. m. samt på den vissa andra civila myndigheter, såsom undervisningsanstalter

och polismyndigheterna, åliggande anmälningsskyldigheten till militära

myndigheter.

Rullföringsnämnden har härefter anfört:

Som redan---framhållits, utgör indelningen i inskrivningsområden

grundvalen för rikets militärterritoriella indelning. Till denna ansluta inskrivningsförberedelserna.

Med hänsyn till de krav, som---blivit fram
lagda

i avseende på den territoriella registreringen, bör inskrivnings området

likaledes utgöra den territoriella registreringsenheten. Sambandet med folkbokföringen

och andra civila myndigheter torde även förenklas genom att låta

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.

befälhavare för inskrivningsområde i alla avseenden ersätta den nuvarande

rullföringsbefälhavare!! såsom territoriell registreringsmyndighet.

Sammanfattningsvis har rullföringsnämnden framhållit, att den ifrågasatta

värnpliktsregistreringen komme att omfatta dels en allmän, territoriell registrering,

ansluten till inskrivningsområdena, dels en partiell registrering, ansluten

till truppförband och motsvarande enheter. Vid den förra skulle som

benämningen angåve samtliga värnpliktiga redovisas i territoriellt avseende.

Vissa värnpliktskategorier skulle redovisas endast vid inskrivningsområdena,

nämligen samvetsömma, värnpliktiga, som beviljats uppskov vid mobilisering,

samt värnpliktsreserver, d. v. s. värnpliktiga, som visserligen utbildats för

krigsanvändning men icke omedelbart erfordrades för täckande av truppförbandens

och motsvarande enheters mobiliseringsbehov — i regel äldre årsklasser.

Vid truppförbanden och motsvarande enheter skulle redovisas värnpliktiga,

som där skulle undergå utbildning eller som erfordrades för täckande

av föreskrivet mobiliseringsbehov, vari inbegrepes visst ersättningsbehov.

De huvudsakliga fördelarna med det föreslagna registreringssystemet lia

av nämnden utvecklats sålunda:

Truppförbandsregistreringen med dess här föreslagna omfattning ger en

betryggande grund för truppförbands- och motsvarande chefers verksamhet i

vad rör nämnda chefers båda mest ansvarsfulla uppgifter — värnpliktsutbild
ningen

och krigsorganisationen. För ändamålet kommer---att ställas

till truppförbandschefernas förfogande en maskinell utrustning, som sätter

dem i stånd att på ett enkelt och tidsvinnande sätt utföra härmed förenad

registreringsverksamhet. Det bliver även möjligt att under enkla och betryggande

former verkställa den för närvarande ganska invecklade inkallelsen

till såväl freds- som krigstjänstgöring. Sambandet med den territoriella

registreringen bliver även genom dennas sammanförande till inskrivningsområde

förenklat. Särskilt gäller detta infanteriregementena, till vilka den

territoriella registreringen är avsedd att ansluta. Slutligen ger den här förordade

truppförbandsregistreringen den nödvändiga förutsättningen för den

högre ledningen att städse vara orienterad om personalläget i fråga örn utbildning

och krigsorganisation.

Den territoriella registreringen vinner i reda och översikt genom dess anslutning

till inskrivningsområde. Genom att den omfattar samtliga värnpliktiga

erhåller den högre ledningen en klar överblick över tillgången på

värnpliktiga inom olika landsdelar och dennas fördelning för olika ändamål.

Den särskilda redovisningen av disponibla värnpliktsreserver ger alla erforderliga

upplysningar örn tillgången i reserv för olika truppslag och tjänster, av

olika kategorier, av olika årsklasser o. s. v. Därigenom beredes högre chef

möjlighet att efter rådande förhållanden anpassa deras användning och inkallelse

till den ena eller andra depån. Genom den särskilda redovisningen

av värnpliktiga, som beviljats uppskov eller eljest tagits i anspråk för »andra

försvarsändamål», kan denna värn pliktskategori i alla hänseenden överblickas.

Det avsedda sammanhållandet av samvetsömma värnpliktiga i registreringsavseende

torde även vara till fördel ur registrerings- och tjänstgöringssynpunkt.

3. Registreringsmyndigheter.

Sedan rullföringsnämnden anmärkt, att personalberäkningarna ännu ej

slutförts, framlägger nämnden vissa riktlinjer för registreringsmyndigheternas

organisation. Dessa riktlinjer kunna sammanfattas sålunda:

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.

Med det av rullföringsnämnden föreslagna registreringssystemet lomme

de lokala registreringsmyndigheterna att ansluta dels till inskrivningsområdena

oell dels till truppförbanden. Verksamheten vid inskrivningsområdena

komme att omfatta inskrivningsväsendet och den territoriella värapliktsregistreringen,

vid truppförbanden endast truppförbandsregistreringen.

Befattningen med inskrivningsväsendet borde, såsom förut framhållits,

enligt nämndens mening frigöras från infanteriregementschefen och uppdragas

åt en särskild chef — inskrivningschef — som borde vara regementsofficer

på aktiv stat. Inskrivningschefen borde utöva ledningen även över den

territoriella värnpliktsregistreringen.

Truppförbandsregistreringen borde förläggas till mobiliseringsavdelningen

vid varje förband och i regel underställas en officer på aktiv stat —

mobiliseringschef. För den registreringsverksamhet, som icke angår krigsorganisationen,

borde inrättas en särskild personalsektion. Den maskinutrustning,

som komme att ställas till förbandets förfogande, borde vara gemensam

för registreringen vid personalséktionen och krigsorganisationsregistreringen.

Inskrivningsområdenas expeditioner ha tänkts förlagda till infanteriregementena.

Med hänsyn till sambandet mellan inskrivningsväsendet och den

territoriella värnpliktsregistreringen, å ena, samt truppförbandsregistreringen,

å andra sidan, borde ett infanteriregementes mobiliseringsavdelning samordnas

med inskrivningsområdets expedition. Inskrivningschefen borde föra

befäl över såväl inskrivningsexpeditionen som mobiliseringsavdelningen.

Den beträffande inskrivningsväsendet föreslagna, för alla försvarsgrenarna

gemensamma centrala myndigheten borde leda och kontrollera även värnpliktsregistreringen.

Den centrala myndigheten har avsetts skola förses med

en s. k. hålkortsanläggning.

Beträffande innehållet i de avgivna yttrandena i denna del får utskottet

hänvisa till propositionen sid. 90—94.

Föredragande departementschefen har anfört bland annat:

»Då jag nu ingår på ett bedömande av vullföringsnämndens förslag, vill jag

till en början erinra örn att Kungl. Majit och riksdagen redan godtagit principen

om registrering av de värnpliktiga vid truppförbanden. Yad rullföringsnämnden

anfört i denna del har stärkt mig i min övertygelse örn lämpligheten

av en sådan anordning. Truppförbandsregistreringen synes emellertid böra

kompletteras med en territoriell registrering. Att detta är nödvändigt framgår

redan av den omständigheten, att folkbokföringsmyndigheterna och andra

myndigheter, som ju ej alltid på förhand kunna ha vetskap örn vid vilket

truppförband en värnpliktig är registrerad, måste kunna i värnpliktsärenden

vända sig till en viss bestämd registreringsmyndighet beträffande alla inom

ett visst område bosatta värnpliktiga. Den territoriella registreringen har

emellertid, såsom rullföringsnämnden anfört, även andra viktigare funktioner.

Rullföringsnämnden synes mig ha förebragt starka skäl för att den territoriella

registreringen skall förläggas till inskrivningsområdenas expeditioner. Mot

nämndens förslag i detta avseende talar egentligen endast den omständig
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6. 47

heten, att indragningen av rullföringsexpeditionerna skulle medföra försämrade

möjligheter för de värnpliktiga att komma i förbindelse med registreringsmyndigheterna.

Denna olägenhet får dock ej överdrivas. De värnpliktiga

själva, som ju ha kännedom örn vid vilket truppförband de äro registrerade,

kunna vända sig direkt till sitt förband med eventuella förfrågningar och anmälningar.

Olägenheten skulle huvudsakligen bliva kännbar i de större städer,

i vilka för närvarande finnas rullföringsexpeditioner men ej infanteriregementen.

De maskinella hjälpmedel, som äro avsedda att ställas till registreringsmyndigheternas

förfogande, komma emellertid att väsentligt underlätta

myndigheternas möjlighet att till de värnpliktiga utsända anvisningar och

andra meddelanden. Vid sådant förhållande kan den nuvarande frekvensen

av rådfrågning i värnpliktsärenden väntas nedgå. Även örn indragningen av

rullföringsexpeditionerna skulle medföra någon olägenhet i förevarande avseende,

synes denna omständighet dock ej kunna tillmätas avgörande betydelse.

Vad beträffar möjligheten till rekonstruktion av förstörda värnpliktsregister,

synes den föreslagna organisationen erbjuda fördelar framför

den nuvarande. De värnpliktiga skola ju registreras ej blott vid sina

truppförband utan även i inskrivningsexpeditionen. Beträffande infanteriregementena,

dit ju inskrivningsexpeditionerna skulle bliva förlagda, avses

dock regementenas truppförbandsregister skola förvaras på samma plats

som inskrivningsområdets territoriella register. Emellertid är det enligt

förslaget avsett, att avtryck av truppförbandsregistren skola förvaras på

ännu ett ställe. Såsom jag i inledningen till mitt anförande berört, har

Kungl. Majit vidtagit anstalter för ordnande vid försvarsväsendet av en

central hålkortsanläggning. Avtryck av truppförbandsregistren skola samlas

vid denna central. Då värnpliktsregistren eller avtryck därav således skola

förvaras på minst två och i vissa fall tre platser, synes mig någon berättigad

anmärkning mot det föreslagna systemet ej kunna ur luftskydd ssynpunkt

framställas.

Såsom rullföringsnämnden anfört, synes ett väsentligt skäl till att inskrivningsverksamheten

utföres särskilt för varje rullföringsområde vara, att inskrivningsområdet

är i registreringshänseende indelat i rullföringsområden.

Därest den territoriella registreringen flyttas från rullföringsexpeditionerna

till inskrivningsexpeditionerna, finnes enligt min uppfattning ej något skäl

för bibehållande av indelningen i rullföringsområden med hänsyn till inskrivningsverksamheten.

Därmed är i och för sig ej sagt, att inskrivningen inom

ett inskrivningsområde skulle utföras av en enda inskrivningsnämnd. En

dylik enhetlighet synes mig dock innebära sådana fördelar, att den bör eftersträvas.

Rullföringsnämnden har beräknat, att en inskrivningsnämnd, som

biträdes av två läkare, skulle kunna hinna pröva i medeltal minst 80 upp till

100 värnpliktiga per förrättningsdag. Förutsatt att varje inskrivningsnämnd

till sitt biträde erhåller två läkare, varmed man även enligt min mening bör

räkna, skulle inskrivningsverksamheten, om den bedreves av endast en

nämnd inom varje inskrivningsområde och påbörjades den 1 februari, i

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.

flertalet av inskrivningsområdena hinna slutföras omkring den 15 mars.

Kullföringsnämnden har härvid uppenbarligen utgått från att läkarundersökningen

är det mest tidskrävande momentet vid inskrivningarna. Även

örn försiktigheten skulle bjuda att räkna med ett något mindre antal

prövade värnpliktiga per dag än rullföringsnämnden gjort, torde man dock ur

nämndens utredning kunna utläsa, att inskrivningen i det stora flertalet inskrivnings

områden bör kunna bedrivas med endast en inskrivningsnämnd.

Med hänsyn till betydelsen av att inskrivningarna slutföras inom relativt kort

tid bör likväl finnas möjlighet att i folkrika inskrivningsområden tillsätta

flera inskrivningsnämnder.---

Inskrivningsnämnd bör enligt min mening framdeles liksom nu bestå av

en militär ledamot och i regel två civila. Det torde knappast vara att befara,

att de civila ledamöternas inflytande vid fattande av beslut kommer att bliva

mindre därigenom, att antalet inskrivningsnämnder reduceras och inskrivningschefen

ingår som ordförande i nämnden.---

Då, såsom rullföringsnämnden anfört, inskrivningsrevisionens allmänt

kontrollerande verksamhet lärer vara av synnerligen ringa betydelse samt

dess uppgifter med avseende å uttagning och tilldelning lämpligen kunna

övertagas av inskrivningsnämnden, anser jag, att den högre instansen

bör upptaga endast besvärsmål. Härmed har jag dock icke tagit ståndpunkt

till frågan örn behandlingen av ärenden angående samvetsömma värnpliktiga,

vilken såsom ovan nämnts hänskjutits till utredning av särskilt tillkallade

sakkunniga. Med hänsyn till kravet på enhetlighet i överordnade myndigheters

avgöranden delar jag rullföringsnämndens uppfattning, att besvärsinstansen

bör vara gemensam för hela landet.---

Jag ansluter mig till fullo till rullföringsnämndens synpunkter beträffande

avskaffande av marinens särskilda inskrivnings- och registreringsväsende.

De riktlinjer rullföringsnämnden angivit beträffande organisationen av

inskrivnings- och registreringsmyndigheterna i övrigt finner jag vara väl

grundade.

På grund av det anförda tillstyrker jag rullföringsnämndens förslag till

grunder för inskrivningsväsendet och värnpliktsregistreringen.»

!V!otioner m. m.

I motionerna I: 250 och II: 348, vilka äro likalydande, har yrkats, att riksdagen

med beaktande av i motionerna anförda synpunkter måtte besluta sådan

ändring i Kungl. Maj:ts förslag till ny värnpliktslag, att uttagning av värnpliktiga

för officers- eller underofficersutbildning skall ske endast efter frivillig

anmälan, samt att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte anhålla

att i motionerna anförda synpunkter beaktas under den fortsatta försvarsutredningen,

och att därav betingade förslag föreläggas 1942 års riksdag.

I motionerna har bland annat uppmärksamheten riktats på nödvändigheten

av en omprövning av frågan om tjänstgöringstidens längd, så snart upprätthållandet

av en beredskap av nuvarande omfattning icke längre befunnes er
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6. 49

forderlig!;. Vidare har i motionerna berörts frågan om det frivilliga försvarsarbetet,

i samband varmed framhållits som rimligt och rättvist, att den som

deltagit i övningarna inom detta arbete och därigenom förvärvat ett ibland

icke obetydligt mått av allmänmilitära kunskaper bereddes kompensation härför

i form av avkortad tjänstgöringstid som värnpliktig. I anslutning till

yrkandet, att uttagning av värnpliktiga till officers- eller underofficersutbildning

skulle ske endast efter frivillig anmälan, har särskilt erinrats örn möjligheterna

att utnyttja f. d. fast anställt manskap i sådana befälsbefattningar, för

vilkas bestridande de värnpliktiga enligt Kungl. Maj:ts förslag avsåges bliva

tvångsutbildade.

I motionerna I: 251 och II: 347, vilka äro likalydande, har hemställts —

förutom örn ändringar i vissa angivna paragrafer i Kungl. Maj:ts förslag till

värnpliktslag, till vilka utskottet återkommer vid behandlingen av dessa paragrafer

—- att vissa andra i motionerna framförda synpunkter måtte beaktas;

härutinnan får utskottet hänvisa till motionerna.

Motionerna I: 252 och II: 349, vilka äro likalydande, utmynna i en hemställan

att riksdagen vid behandlingen av propositionen måtte avslå 27 § i

förslaget till värnpliktslag och att nuvarande bestämmelser i denna del alltså

skola gälla.

I motionerna I: 253 och II: 343, vilka äro likalydande, har yrkats, att riksdagen

vid behandlingen av propositionen måtte med beaktande av i motionerna

anförda synpunkter i skrivelse till Kungl. Maj:t framhålla angelägenheten

av att, så långt görligt är, lämpligt och allsidigt utformad kompensation

-— således ej enbart ekonomisk sådan — beredes den värnpliktiga ungdomen

för det allvarliga intrång i dess levnadsförhållanden som den åsamkas i jämförelse

med frikallade eller kvinnliga jämnåriga.

I motionerna I: 254 och II: 345, vilka äro likalydande, har hemställts, att

riksdagen vid behandlingen av propositionen måtte med beaktande av i motionerna

anförda synpunkter i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn skyndsam

utredning i syfte att med hänsyn till det totala krigets krav skapa väsentligt

ökade möjligheter för medborgarnas deltagande i försvarsarbetet.

Slutligen har i motionen II: 346 yrkats, att riksdagen måtte dels avslå propositionen

i det skick den framlagts för riksdagen, dels provisoriskt antaga

kap. 2 och 4 i propositionen att av Kungl. Maj:t tills vidare tillämpas, dels ock

i skrivelse till Kungl. Maj:t begära, att 1941 års försvarsutredning begränsas

till en översyn och samordning av de försvarsanstalter, som kunna bliva av

betydelse för vår värnkraft under det nu pågående kriget med beaktande av

att våra anpassningsmöjligheter till efterkrigstidens förhållanden i största

möjliga utsträckning bevaras.

För yrkandet i motionen II: 344 kommer att redogöras i samband med behandlingen

av de särskilda paragraferna i lagförslaget.

Till utskottet har inkommit skrivelser i ämnet från dels statens industrikommissions

krigsindustriavdelning, dels Sveriges förenade studentkårers

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 6 sami. 2 avd. Nr 6. 25G2 4i 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.

värnpliktskommitté och Uppsala studentkårs värnpliktskommitté och dels 1940

års sakkunniga för den högre tekniska undervisningen; skrivelserna äro såsom

bilagor fogade vid detta utlåtande.

Utskottet.

Det genom den föreliggande propositionen framlagda förslaget till värnpliktslag

innefattar två huvudspörsmål, nämligen dels frågan om de värnpliktigas

utbildning och dels frågan om en ny organisation för inskrivningsväsendet

och värnpliktsregistreringen. Såsom grundläggande bestämmelse

i förstnämnda hänseende har upptagits, att värnpliktiga i allmänhet äro

skyldiga att för sin utbildning tjänstgöra under sammanlagt 450 dagar. I

anslutning till fragan örn utbildningen har vidare i propositionen föreslagits

upphävande av gränsen mellan beväring och landstorm samt höjning av

värnpliktsålderns övre gräns från 46 till 47 år.

I propositionen har erinrats, att Kungl. Majit genom beslut den 20 juni

1941 förordnat, att inom försvarsdepartementet skulle i enlighet med vissa

närmare angivna riktlinjer företagas en utredning syftande till uppgörande

av förslag till en plan rörande den fortsatta utbyggnaden och organisationen

av landets försvarskrafter under den närmaste femårsperioden. Vidare har

anmälts, att den i enlighet härmed tillsatta utredningen — 1941 års försvarsutredning

bedrivit arbetet med sådan skyndsamhet, att utredningen

inom förhållandevis kort tid torde kunna framlägga ett fullständigt förslag.

Föredragande departementschefen har framhållit, att det givetvis varit önskvärt,

att de centrala värnpliktsfrågorna kunnat infogade i sitt sammanhang

med den tilltänkta försvarsorganisationen föreläggas riksdagen till prövning,

men på anförda skäl, som tillmätts avgörande betydelse, förklarat sig nödgad

att frångå denna ordning och redan nu påkalla beslut rörande värnplikten.

Även enligt utskottets mening hade det med hänsyn till det nära sambandet

mellan de genom propositionen framlagda spörsmålen samt den

blivande försvarsorganisationens utformning varit önskvärt, att samtliga hithörande

frågor kunnat lösas i ett sammanhang. Då de i värnpliktslagen

reglerade frågorna tagas under övervägande fristående utan samband med

försvarsordningen i övrigt, kommer nämligen underlag att saknas för bedömandet

av vissa spörsmål; utskottet syftar härutinnan närmast på avsaknaden

av närmare kännedom örn de ekonomiska följderna för statsverkets

vidkommande av förslagets genomförande. Trots detta har emellertid utskottet,

som även i sistnämnda avseende införskaffat de upplysningar som

statt att vinna, funnit de av departementschefen anförda skälen för att hithörande

frågor redan nu bringas till sin lösning böra i nuvarande läge tilläggas

avgörande vikt. På grund härav kan utskottet icke biträda de i

motionerna I: 252, II: 346 och II: 349 framförda yrkandena örn avslag helt

eller delvis å propositionen.

Yad härefter till en början angår utbildningstidens längd hava erfarenheterna

under den omfattande beredskap, som vårt land de senaste åren

upprätthållit, tydligt givit vid handen, att utbildningstiden enligt 1936 års

s. 51 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6. 51

värnpliktslag är alltför kort för att tillgodose de krav, som måste uppställas

på såväl den enskilde soldatens som förbandens krigsduglighet. Kungl.

Maj:ts förslag i denna del, enligt vilket värnpliktiga i allmänhet skola vara

pliktiga fullgöra första tjänstgöring örn tolv månader samt två repetitionsövningar

och en efterutbildningsövning örn vardera en månad, synes med

hänsyn till samtliga på frågan inverkande omständigheter väl avvägt.

Utskottet vill i detta sammanhang framhålla, att ett effektivt utnyttjande

av tjänstgöringstiden ökar de värnpliktigas vilja att tillgodogöra sig utbildningen

och är en förutsättning för att utbildningen skall lämna ett tillfredsställande

resultat.

Enligt vad försvarsutredningen och departementschefen framhållit kommer

den planerade krigsorganisationens ökade omfattning att nödvändiggöra, att

värnpliktiga tagas i anspråk såsom befäl i väsentligt större utsträckning än

för närvarande; av kostnadsskäl torde det nämligen vara uteslutet att besätta

alla befälsposter av lägre grad med personal på och över stat samt i

reserven. Med anledning härav har föreslagits, att värnpliktiga i viss omfattning

må uttagas till fortsatt utbildning till värnpliktig officer eller underofficer.

I motionerna I: 250 och II: 348 hava vissa betänkligheter anförts

mot tvångsuttagning samt hemställts, att uttagning av värnpliktiga för sådan

utbildning skall ske endast efter frivillig anmälan. Enligt utskottets mening

är det visserligen ur rättvisesynpunkt icke tilltalande att ålägga vissa värnpliktiga

att undergå avsevärt längre utbildning än flertalet av deras kamrater.

Då ett stort behov av befäl förefinnes och detta icke torde kunna fyllas

annat än genom tvångsuttagning, måste emellertid den värnpliktiges intresse

vika för riksförsvarets krav. Utskottet kan förty icke biträda motionärernas

nämnda yrkande. I detta sammanhang vill emellertid utskottet understryka

försvarsutredningens uttalande, att till fortsatt utbildning böra

främst beordras värnpliktiga, som äro villiga underkasta sig sådan och som

samtidigt uppfylla de höga krav som måste uppställas på blivande värnpliktiga

officerare och underofficerare, samt att först därest behovet av

lämpliga värnpliktiga icke kunde fyllas på frivillighetens väg tvångsuttagning

måste ske. Denna princip framstår som desto mer befogad som det

är anledning antaga, att den som frivilligt undergår dylik utbildning skall

visa större intresse för uppgiften än den som tvångsvis beordrats att underkasta

sig densamma.

Aven andra kategorier värnpliktiga än de som uttagas till officers- eller

underofficersutbildning skola enligt förslaget till värnpliktslag vid behov vara

skyldiga undergå längre utbildning än värnpliktiga i allmänhet. Utskottet

syftar härvid på högskolebildade värnpliktiga i specialtjänst samt sjökaptener

och likställda. Beträffande förstnämnda grupp har utskottet bemärkt, att

försvarsutredningen rörande värnpliktiga, som uttagits till biträdande ingenjörer

vid flygvapnet, ansett utbildningstiden liksom för huvuddelen av flygvapnets

värnpliktiga kunna begränsas till 360 dagar jämte sedvanliga repetitionsövningar.

Föredragande departementschefen har däremot på denna

punkt såsom sin mening framhållit, att sådan förlängd tjänstgöring, varom

här är fråga, borde i fall av behov kunna utkrävas även av värnpliktiga,

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.

•

uttagna till biträdande ingenjörer vid flygvapnet. Utskottet ansluter sig till

detta departementschefens uttalande.

Utskottet finner det vara en angelägenhet av synnerlig betydelse att till

fortsatt befälsutbildning uttagna värnpliktiga ävensom andra värnpliktiga med

förlängd tjänstgöringstid erhålla ekonomisk kompensation i förhållande till

övriga värnpliktiga för de särskilda uppoffringar som krävas av dem. Departementschefen

har som sin förhoppning uttalat, att denna fråga skall inom

den närmaste tiden kunna bringas i sådant skick, att det skall bliva möjligt

att underställa 1942 års riksdag förslag i ämnet. Utskottet vill för sin del

betona vikten av att denna fråga, som kan bliva av betydelse för resultatet av

befälsutbildningen, med det snaraste erhåller en tillfredsställande lösning.

I en till utskottet inkommen skrivelse har statens industrikommissions

krigsindustriavdelning fäst uppmärksamheten på angelägenheten av att de

specialkunskaper, som värnpliktiga yrkesmän inom optiska, elektriska, finmekaniska

och bilmekaniska facken besitta, i erforderlig utsträckning utnyttjas

för reparationer och annan tjänstgöring, där deras kunskaper äro av särskilt

värde. På liknande sätt borde sådana värnpliktiga, som utbildats vid tekniska

läroverk, gymnasier eller liknande anstalter, kunna tagas i anspråk. Enär sådana

värnpliktiga, varom här är fråga, i många fall kunde antagas icke vara

fullt utbildade vid den ålder, då första tjänstgöringen enligt förslaget till

värnpliktslag skulle fullgöras, har i skrivelsen framhållits, att en del av denna

tjänstgöring borde fullgöras först sedan de fullföljt sin yrkesutbildning, då

de måste antagas kunna bättre fylla sin speciella uppgift inom försvarsorganisationen.

Utskottet vill i detta sammanhang framhålla vikten av att man snarast möjligt

beaktar den betydelsefulla frågan örn en god reparations- och underhållstjänst

ifråga örn försvarsväsendets materiella utrustning. Allteftersom försvarsorganisationens

tekniska hjälpmedel utvecklas, ökas givetvis betydelsen

av att tillvarataga värnpliktiga specialisters yrkeskunnighet på bästa sätt.

Utskottet har emellertid funnit nödvändigt, att en närmare utredning kommer

till stånd såväl angående gränsdragningen mellan hithörande kategorier

och övriga värnpliktiga som beträffande tjänstgöringstidens förläggning inom

dessa kategorier, varför utskottet icke ansett sig kunna nu föreslå någon

ändring i Kungl. Majlis förslag. Därest utredningen skulle få till resultat, att

särskilda lagbestämmelser befinnas nödvändiga, förväntar utskottet, att förslag

till sådana skyndsamt föreläggas riksdagen så att de snarast möjligt kunna

tillämpas.

Utskottet delar försvarsutredningens och departementschefens uppfattning

att bestämda fördelar kunna vinnas, örn de värnpliktiga såvitt möjligt samtidigt

och under likartade förhållanden fullgöra sin värnplikt. Därest samtliga värnpliktiga

inrycka till tjänstgöring samtidigt, skulle emellertid, såsom i propositionen

berörts, därest inryckningstiden bestämmes till den 1 april, åtskilliga

svårlösta problem av skolorganisatorisk art uppkomma. Departementschefen

har erinrat örn, att chefen för ecklesiastikdepartementet i samråd med honom

föranstaltat örn förnyad undersökning rörande möjligheterna att tillrättalägga

formerna för studentexamens avläggande på sådant sätt, att de olägenheter för

den enskilde, som ett bibehållande av den nuvarande ordningen för student
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6. 53

examen skulle vid en övergång till det nya värnpliktssystemet komma att medföra,

icke skulle behöva uppstå. Vidare har departementschefen framhållit, att

den sålunda pågående undersökningen även innefattade möjligheterna att

genom provisoriska åtgärder komma till rätta med dessa organisatoriska svårigheter

redan under nästkommande kalenderår, i samband varmed det av lantförsvarets

utbildningskommission antydda alternativet med inryckning den 15 maj

för studenter och likställda kunde bliva prövat. Med hänsyn till den vikt

utskottet fäster vid här berörda spörsmål, där de militärpedagogiska önskemålen

och den högre undervisningens intressen kunna antagas korsa varandra,

vill utskottet som sin förhoppning uttala, att detsamma vinner en lösning,

som kan anses tillfredsställande såväl ur undervisningsväsendets synpunkt

som med hänsyn till de militära önskemålen örn befäls- och underbefälsutbildningens

anordnande och under behörigt hänsynstagande till samtliga på

frågan inverkande omständigheter, bland annat frågan om övningstidens effektiva

utnyttjande. Härvid synas de skolorganisatoriska och militärpedagogiska

erfarenheter, som kunna vinnas vid en provisorisk reglering av frågan, böra

tjäna till ledning för densammas slutliga lösning.

Ett med nu berörda fråga sammanhörande spörsmål är den föreslagna

värnpliktstjänstgöringens — särskilt utbildningen till officer och underofficer

— inverkan på den högre undervisningen vid universitet och högskolor.

Utskottet, som bemärkt, att den föreslagna planen för utbildning till gruppchef

och plutonchef kan komma att vålla väsentliga svårigheter för denna

undervisning, förutsätter, att hithörande spörsmål upptagas till noggrant övervägande.

Vid prövningen av här berörda frågor torde de till utskottet från Sveriges

förenade studentkårers vämpliktskommitté och Uppsala studentkårs vämpliktskommitté

samt från 1940 års sakkunniga för den högre tekniska undervisningen

framställda förslagen böra i lämplig utsträckning röna beaktande.

Genom den föreslagna, i förhållande till vad som nu gäller avsevärt utökade

utbildningstiden åläggas de värnpliktiga i riksförsvarets intresse betydande

bördor. En fråga som härvid framstår såsom synnerligen betydelsefull är,

på vad sätt de värnpliktigas berättigade intresse att vid sökande av sin

framtida utkomst icke komma i ett sämre läge än frikallade och kvinnliga

jämnåriga skall kunna tillgodoses. Detta spörsmål har berörts i motionerna

I: 253 och II: 343, i vilka hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Majit framhålla angelägenheten av att, så långt görligt är, lämpligt och allsidigt

utformad kompensation — således ej enbart ekonomisk sådan — berndes

den värnpliktiga ungdomen för det allvarliga intrång i dess levnadsförhållanden

som den åsamkas i jämförelse med frikallade eller kvinnliga jämnåriga.

I detta sammanhang vill utskottet erinra örn att, med anledning av en av överbefälhavaren

över rikets försvarskrafter gjord framställning, genom finansdepartementets

försorg verkställts en omfattande utredning rörande de åtgärder,

som utöver redan vidtagna kunna komma i fråga för att mildra verkningarna

av den till följd av rådande förhållanden omfattande beredskapstjänstgöringen.

Därvid har ingående uppmärksamhet ägnats åt de värnpliktigas

genom tjänstgöringen försämrade möjligheter att vinna inträde vid samt

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 Sammansatt stats■ och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.

befordran inom den civila statsförvaltningen. Resultatet av denna utredning

är för närvarande föremål för prövning inom detta departement. Enligt utskottets

mening är det, såsom i motionerna framhållits, önskvärt, att åtgärder

vidtagas i syfte att fullgjord värnpliktstjänstgöring över huvud taget, även

under normala förhållanden, i skälig utsträckning räknas den värnpliktige till

godo i skilda avseenden. Då utskottet förutsätter, att Kungl. Majit har sin

uppmärksamhet riktad på denna fråga, finner utskottet likväl ej anledning

föreligga att i detta sammanhang förorda särskild framställning i ämnet från

riksdagens sida.

T motionerna I: 254 och II: 345 har yrkats, att riksdagen måtte med beaktande

av i motionerna anförda synpunkter i skrivelse till Kungl. Majit anhålla

örn skyndsam utredning i syfte att med hänsyn till det totala krigets

krav skapa väsentligt ökade möjligheter för medborgarnas deltagande i försvarsarbetet.

På grund av angelägenheten av att största möjliga antal vapenföra

män skall kunna tjänstgöra i de stridande förbanden, finner utskottet

det vara av väsentlig betydelse att krigstjänstdugliga icke onödigtvis tagas i

anspråk för uppgifter, som kunna fullgöras av andra. Redan för närvarande

har, såsom i motionerna framhålles, i viss utsträckning behovet av personal

för dylika uppgifter inom försvarsorganisationen fyllts på frivillighetens väg.

Möjligheterna att i denna ordning tillgodose det förefintliga behovet kunna

emellertid visa sig icke vara tillfyllest. Under sådana förhållanden bör enligt

utskottets mening tagas under övervägande, huruvida icke i en eller annan

form icke krigstjänstskyldiga män liksom ock kvinnor böra kunna åläggas

ställa sig till förfogande för tjänstgöring inom riksförsvaret. Omfattningen

av ett sådant åläggande torde böra bero på försvarets behov i jämförelse med

andra riksintressen och på de praktiska möjligheterna att anordna tjänstgöringen.

I vissa avseenden torde frågan beröras av redan pågående utredningar.

Med hänsyn till frågans vikt i övrigt finner sig utskottet böra föreslå

riksdagen att i skrivelse till Kungl. Majit hemställa örn skyndsam utredning av

frågan, örn och i vad mån åläggande för svenska medborgare bör givas att,

därest skyldighet att fullgöra värnplikt icke föreligger, undergå utbildning för

och deltaga i försvarsarbete. Därest en lösning av frågan i denna riktning skulle

komma till stånd, synes det ovan berörda spörsmålet örn kompensation för de

värnpliktiga i viss mån komma i ett annat läge.

Vad slutligen angår den genom propositionen föreslagna reformen beträffande

inskrivningsväsendet och värnpliktsregistreringen finner utskottet detta

förslag vara väl ägnat att läggas till grund för lagstiftning i ämnet. Det är

utskottets förhoppning att förslagets genomförande skall göra det möjligt att

i full utsträckning inom den militära organisationen placera rätt man på

rätt plats.

Utskottet övergår nu till behandling av de särskilda paragraferna i förslaget

till värnpliktslag. I den mån bestämmelserna ej omnämnas här nedan, hava

de av utskottet lämnats utan erinran.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6. 55

5 §.

I motionerna 1:251 och II: 347 har yrkats, att i förevarande paragraf

måtte införas ett stadgande av innehåll, att den som frikallats från värnpliktens

fullgörande ej må underkastas förnyad läkarundersökning för prövning

av hans krigstjänstduglighet, då han hunnit till mera mogen ålder, förslagsvis

efter fyllda 25 år.

Enligt utskottets mening bör icke genom en bestämmelse av föreslagen

innebörd Kungl. Maj:ts möjligheter inskränkas att förordna därom att förut

frikallade, därest de vid läkarundersökning befinnas dugliga till krigstjänst,

skola vara skyldiga fullgöra värnplikt. Utskottet får alltså avstyrka bifall till

det i motionerna framförda yrkandet.

21 §.

Beträffande denna paragraf har i motionerna I: 251 och II: 347 yrkats, att

den föreslagna besvärstiden örn 14 dagar måtte utsträckas till 30 dagar.

Även enligt utskottets mening är den föreslagna besvärstiden väl kort. Å

andra sidan förefaller den av motionärerna förordade tiden om 30 dagar

onödigt lång. Utskottet vill för sin del föreslå, att besvärstiden bestämmes

till 20 dagar. Några större olägenheter ur militär synpunkt torde en sådan

utsträckning av besvärstiden icke medföra.

22 §.

Utskottet har icke någon erinran mot bestämmelserna i denna paragraf.

Utskottet vill emellertid framhålla som önskvärt, att inskrivningsrådet vid

behandlingen av vissa ärenden i fall av behov tillkallar särskilda sakkunniga;

utskottet har härvid närmast haft i sikte sådana fall då speciell kännedom

angående den högre undervisningen, jordbrukets behov av arbetskraft eller

arbetsmarknaden i övrigt kan vara av betydelse för ärendes avgörande.

29 §.

I motionerna I: 251 och II: 347 har yrkats, att i förevarande paragraf införes

den bestämmelsen, att anstånd med fullgörande av värnpliktstjänstgöring

må kunna beviljas för längre tid än sammanlagt fyra år för sådan värnpliktig,

som förmår uppvisa, att tjänstgöringen skulle bereda av hans arbete

beroende nära anhöriga väsentliga svårigheter eller olägenheter.

Enligt utskottets mening bör icke genom beviljande av anstånd med påbörjande

av den första tjänstgöringen denna kunna uppskjutas till en tidpunkt

då den värnpliktige uppnått en ålder, som avsevärt överstiger den vid

vilken flertalet värnpliktiga fullgöra sin första tjänstgöring. Kungl. Maj:ts

förslag på denna punkt, som härutinnan står i överensstämmelse med gällande

lag, synes utskottet böra godtagas. Utskottet får alltså avstyrka bifall till

motionärernas ifrågavarande yrkande.

Vid behandlingen av förevarande paragraf har föredragande departementschefen

förklarat sig ansluta sig till de av rullföringsnämnden framförda skälen

för en överflyttning av befattningen med uppskovsärendena från inskrivningsnämnd

till förbandscheferna. I vilken ordning ändring i förbandschofs beslut

Utskottet.

Utskottet.

Utskottet.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Utskottet.

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.

i uppskovsäiende skall kunna vinnas har emellertid ej berörts i propositionen.

Utskottet förutsätter, att denna fråga kommer att regleras.

34 och 37 §§.

Beträffande tolkningen av 34 § Ilar föredragande departementschefen anfört

följande:

Det står den värnpliktige fritt att begagna sig av vilken åtgärd som helst,

blott den leder till det åsyftade resultatet — att han kan nås av en militär

postförsändelse. Han kan exempelvis vidtala någon närstående att vidarebefordra

post. Sådan åtgärd får han vidtaga på egen risk. Anmälan örn adressförändring

hos militär myndighet är naturligtvis alltid tillfyllest.

Med uttrycket militär myndighet förstås i detta sammanhang varje sådan

myndighet, som har att å tjänstens vägnar avlåta skrivelse till de värnpliktiga.

Departementschefen har vidare vid behandlingen av 37 § bland annat

yttrat:

I vullföringsnämndens förslag har straffbestämmelsen i denna paragraf

knutits till underlåtenhet att vid adressförändring göra anmälan på sätt i

34 § andra stycket sägs. Sådan anmälan är emellertid blott exempel på åtgärder,

som avses i första stycket av samma paragraf. Det synes riktigare att

hänföra straffbestämmelserna till huvudregeln. Härigenom undvikes även att

en samvetsgrann värnpliktig till följd av annans försummelse blir bötfälld

enligt förevarande paragraf.

I motionen II: 344 har yrkats, att riksdagen måtte för sin del besluta att i

37 § orden »vidtaga åtgärd som i 34 § första stycket avses» måtte utbytas mot

orden »göra anmälan på sätt i 34 § andra stycket sägs».

Motionärens yrkande innebär en återgång till rullföringsnämndens förslag.

Då det såsom departementschefen framhållit synes riktigare att hänföra straffbestämmelsen

till huvudregeln, som upptages i 34 § första stycket, vill utskottet

med avstyrkande av motionärens yrkande ansluta sig till Kungl. Maj:ts

förslag på denna punkt.

Vid behandlingen av 34 § har departementschefen — efter att såsom exempel

på åtgärd som avses i paragrafens första stycke hava framhållit, att den

värnpliktige kunde vidtala någon närstående att vidarebefordra postförsändelser

—- vidare yttrat, att den värnpliktige finge vidtaga sådan åtgärd på egen

risk. I anledning härav vill utskottet erinra, att, med den av Kungl. Maj:t

föreslagna och av utskottet tillstyrkta lydelsen av 37 §, värnpliktig, som vidtagit

dylik åtgärd, icke synes vara förfallen till ansvar enligt sistnämnda

paragraf, därest försändelsen skulle återgå såsom obeställbar.

Bestämmelser om lagens ikraftträdande.

Enligt övergångsbestämmelserna till den föreslagna värnpliktslagen skall,

där Konungen ej annorlunda förordnar, den nya lagens bestämmelser i vissa

fall tillämpas även å värnpliktiga, inskrivna före år 1942. Sålunda åligger det

bland annat armén eller kustartilleriet tilldelad värnpliktig, född år 1914 eller

senare att, utöver honom enligt äldre lag åvilande tjänstgöring, fullgöra en

repetitionsövning före utgången av åttonde året efter inskrivningsåret. Då

Kungl. Maj:t äger möjlighet att förordna örn undantag från denna regel, förutsätter

utskottet, att värnpliktiga, som fullgjort långvarig beredskapstjänstgöring,

icke utan synnerliga skäl nödgas kort tid därefter fullgöra sådan

repetitionsövning, som här avses.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6. 57

På grund av vad ovan anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen, med avslag å motionerna I: 252, II: 344 och

II: 349 samt med förklarande att riksdagen funnit viss jämkning

böra vidtagas i Kungl. Maj:ts förslag till värnpliktslag, måtte för

sin del antaga följande förslag till

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

V är npliktslag.

I kap.

Grundläggande bestämmelser örn värnplikt.

1 §•

Svensk man är värnpliktig från och med det kalenderår under vilket han

fyller tjugu år till och med det under vilket han fyller fyrtiosju år.

Är svensk man tillika medborgare i främmande stat och har han hemvist

i den främmande staten, bestämmer Konungen, huruvida värnplikt skall

åligga honom här i riket.

2 §•

Yngling, som enligt 15 § inskrivits såsom underårig, är värnpliktig även

innan han uppnått värnpliktsåldern.

Vid krig eller omedelbar krigsfara kvarstår värnplikten för den som inkallats

till tjänstgöring, så länge behovet det kräver.

3§-

Den som till följd av lyte, stadigvarande sjukdom, bestående kroppslig

svaghet eller annan dylik orsak är oduglig till krigstjänst skall frikallas från

värnpliktens fullgörande.

Konungen må förordna, att de som sålunda frikallats skola underkastas

läkarundersökning och, örn de därvid befinnas dugliga till krigstjänst, vara

skyldiga fullgöra värnplikt.

4 §■

Den som på grund av övergående sjukdom, försenad eller otillräcklig

kroppsutveckling eller annan dylik anledning tillfälligt är oduglig till krigstjänst

skall befrias från tjänstgöringsskyldighet under erforderlig tid.

Finnes vid inskrivning av värnpliktig, vilken ej kan anses oduglig till

krigstjänst, skäl antaga, att hans förutsättningar för fullgörande av tjänstgöring

kunna säkrare bedömas vid en senare tidpunkt, vare lag samma.

Avgörande örn sådan värnpliktigs krigsduglighet skall dock träffas senast

det år den värnpliktige fyller tjugutvå år.

5 §•

Konungen må från värnpliktstjänstgöring helt eller delvis befria:

a) den som genom naturalisation upptages till svensk medborgare det

kalenderår då han fyller tjugufem år eller senare;

b) den som styrker, att han i utlandet gjort militärtjänst;

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.

(Kungl. Maj-.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

c) den som på grund av långvarig vistelse utom riket ej fullgjort honom

åliggande tjänstgöringsskyldighet och, då han återvänder till riket, uppnått

en ålder av trettio år; samt

d) den som, utan att fall, varom ovan i denna paragraf sägs, är för handen,

visar synnerliga skäl för sådan befrielse.

6§-

De värnpliktiga skola enligt grunder, som bestämmas av Konungen, tilldelas

armén, marinen eller flygvapnet ävensom — vid armén — truppslag

eller truppslag och tjänst samt — vid marinen — flottan eller kustartilleriet.

I de fall Konungen bestämmer skola de värnpliktiga tilldelas förband.

Värnpliktig tilldelad armén eller kustartilleriet, vilken äger förutsättningar

för utbildning till officer eller underofficer, samt värnpliktig tilldelad flygvapnet,

vilken äger förutsättningar för utbildning till underofficer, må uttagas

för sådan utbildning. Örn uttagning av värnpliktiga för särskild tjänstgöring

eller utbildning i andra avseenden förordnar Konungen.

Vid tilldelning och uttagning skall tillses, att envar värnpliktig såvitt

möjligt får fullgöra den tjänstgöring och undergå den utbildning, för vilken

han befinnes lämpligast. Där så kan ske, skall hänsyn tagas till den värnpliktiges

önskemål. Visar värnpliktig, som befunnits äga förutsättningar för

utbildning till officer eller underofficer, att undergående av sådan utbildning

skulle för honom eller av hans arbete beroende nära anhöriga medföra särskilt

svåra olägenheter, bör han ej uttagas för sådan utbildning.

7 §''

Där ej Konungen eller myndighet, som Konungen bestämmer, annorlunda

förordnar, tillhör värnpliktig under hela värnpliktstiden den försvarsgren

eller avdelning därav ävensom i förekommande fall det truppslag eller den

tjänst och det förband, som han enligt bestämmelserna i andra kapitlet

blivit tilldelad, samt, örn han ej tilldelats förband, det förband, som erhåller

sina värnpliktiga från det inskrivningsområde eller del därav, där den värnpliktige

är kyrkobokförd.

II kap.

Om de värnpliktigas inskrivning och redovisning.

8§-

Riket indelas i inskrivningsområden. För varje inskrivningsområde skall

finnas en inskrivningschef och en inskrivningsnämnd. Konungen må dock

förordna, att för inskrivningsområde skall finnas två eller flera inskrivningsnämnder,

var och en för viss del av området.

9 §''

Ledningen och övervakningen av inskrivningsväsendet och värnpliktsredovisningen

utövas av den myndighet Konungen bestämmer.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.

59

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

10 §•

För upptagande och avgörande av besvär över inskrivningsnämnds beslut

ävensom över inskrivningschefs beslut, som avses i detta kapitel, skall finnas

ett inskrivningsråd.

11 §•

Till inskrivningschef förordnar Konungen en regementsofficer.

Inskrivningsnämnd skall bestå av inskrivningschefen såsom ordförande

samt icke militära ledamöter till det antal Konungen bestämmer, dock minst

en från varje till inskrivningsområdet hörande landstingsområde eller stad,

som ej deltager i landsting. De icke militära ledamöternas antal må ej

understiga två.

Skall för inskrivningsområde finnas mera än en inskrivningsnämnd, utser

Konungen ordförande i varje nämnd. I sådan nämnd skola ingå icke

militära ledamöter endast från landstingsområde eller stad hörande till

det område, för vilket nämnden tillsatts.

De icke militära ledamöterna utses jämte lika antal suppleanter för två

år av vederbörande landsting eller för stad, som ej deltager i landsting, av

stadsfullmäktige.

Inskrivningsnämnd är beslutför, när förutom ordföranden två ledamöter

äro tillstädes. "Vid lika röstetal gäller den mening ordföranden biträder.

Inskrivningsnämnd biträdes av läkare och annan personal enligt bestämmelser,

som utfärdas av Konungen.

12 §•

Det åligger inskrivningsnämnd:

att pröva de värnpliktigas duglighet till krigstjänst och lämplighet för

olika slags utbildning;

att besluta örn frikallelse enligt 3 § första stycket och befrielse enligt 4 §;

att verkställa inskrivning av värnpliktiga, vilka ej blivit jämlikt 3 § första

stycket frikallade från värnpliktens fullgörande;

att verkställa tilldelning, som avses i 6 §;

att efter förslag av vederbörande förbandschef verkställa uttagning av

värnpliktiga för utbildning till officer eller underofficer; samt

att i de fall och i den ordning Konungen bestämmer verkställa uttagning

av värnpliktiga för annan särskild utbildning eller tjänstgöring.

Uppkommer på grund av värnpliktigs kroppsbeskaffenhet eller hälsotillstånd

fråga örn ändring av tidigare fattat beslut rörande hans krigsduglighet

eller rörande tilldelning eller uttagning, skall jämväl sådan fråga

avgöras av inskrivningsnämnd.

De ärenden, som det enligt vad ovan stadgats åligger inskrivningsnämnd

att upptaga, benämnas inskrivningsärenden.

13 §.

Inskrivningsnämnd sammanträder till inskrivningsförrättning varje år.

Tider och ställen för förrättningen bestämmas, sedan förslag därom avgivits

av inskrivningschefen, av länsstyrelsen i det län, vartill inskrivningsområdet

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

eller största delen därav hör. Ingår i inskrivningsområdet jämväl del av

annat län, skall samråd äga rum med länsstyrelsen därstädes.

Inskrivningsnämnd skall därjämte på kallelse av inskrivningschefen sammanträda

för uttagning av värnpliktiga till officers- eller underofficersutbildning

samt för handläggning av ärenden, som inskrivningschefen jämlikt 19 §

hänskjuter till nämndens prövning.

!4§;

1. Värnpliktig är skyldig att personligen inställa sig vid inskrivningsförrättning

det år han fyller tjugu år. Den som förvärvar svensk medborgarrätt

först sedan han inträtt i värnpliktsåldern är skyldig inställa sig vid

inskrivningsförrättning det år som infaller näst efter det han förvärvat

nämnda rätt.

Från skyldighet att iakttaga personlig inställelse vid inskrivningsförrättning

undantagas:

a) värnpliktig, som är inskriven å sjömanshus;

b) värnpliktig, som innehar anställning utomlands eller uppehåller sig

därstädes för idkande av studier eller för utbildning i sitt yrke och som i

den ordning Konungen föreskriver styrker, att han är duglig till krigstjänst;

samt

c) värnpliktig, för vilken vid inskrivningsförrättningen företes intyg örn

kroppslig eller andlig brist, varav till fullo framgår, att han är oduglig till

krigstjänst.

Värnpliktig, som visar laga förfall för utevaro, må inskrivas, därest han

på sätt Konungen föreskriver styrker, att han är duglig till krigstjänst.

Rörande skyldighet för värnpliktig att, när fråga uppstår örn ändring i

hans värnpliktsförhållanden, inställa sig vid inskrivningsförrättning förordnar

Konungen.

2. De värnpliktiga kallas till inskrivningsförrättning genom personliga

order eller kungörelse.

15 §.

Under förutsättningar, som bestämmas av Konungen, må yngling, som så

önskar, inskrivas redan det år då han fyller aderton eller nitton år.

Den som vinner fast anställning vid krigsmakten skall, oavsett åldern,

omedelbart inskrivas.

16 §.

Inställelse till inskrivning skall ske vid inskrivningsförrättningen för den

ort, där den värnpliktige är kyrkobokförd. Värnpliktig må dock undergå

inskrivning å annan ort, i vilket fall det åligger honom att utan kallelse

anmäla sig hos vederbörande inskrivningsnämnd och därvid avlämna sin

kallelseorder eller, därest han icke erhållit sådan eller ordern förkommit,

prästbetyg. Inställer sig värnpliktig, som är inskriven å sjömanshus, vid

inskrivningsförrättning för annan ort än den varest han är kyrkobokförd,

skall han därjämte uppvisa sjöfartsbok.

Värnpliktig, som icke är kyrkobokförd här i landet, äger instiilla sig till

inskrivning vid inskrivningsförrättningen för den ort, där han vistas.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.

61

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

Vad i denna paragraf stadgas om värnpliktig skall äga motsvarande tilllämpning

beträffande yngling, som enligt vad i 15 § .första stycket sägs

anmäler sig till inskrivning, innan han inträtt i värnpliktsåldern.

17 §.

Beträffande rätt till ersättning för resa till och från inskrivningsförrättning

gäller vad därom är särskilt bestämt.

18 §.

Har någon, som varit skyldig inställa sig personligen vid inskrivningsförrättning,

uteblivit därifrån med laga förfall, åligger det honom att inställa

sig inför inskrivningsnämnden eller, örn denna ej sammanträder, inför inskrivningschefen,

så snart förfallet upphört.

19 §.

Under tid, då inskrivningsförrättning ej hålles, må inskrivningschefen, i

den omfattning och i enlighet med de närmare föreskrifter Konungen meddelar,

utöva inskrivningsnämnd tillkommande åligganden; dock att uttagning

av värnpliktiga till officers- eller underofficersutbildning alltid skall verkställas

av inskrivningsnämnd.

Finner inskrivningschefen anledning höra inskrivningsnämnden i ett enligt

första stycket upptaget ärende, skall detta hänskjutas till nämndens

prövning.

20 §.

Örn innehållet i inskrivningsnämnds eller inskrivningsckefs beslut skall

den värnpliktige ofördröjligen på lämpligt sätt underrättas.

Inskriven värnpliktig skall erhålla inskrivningsbok, vari skall införas vad

som är av vikt beträffande hans värnplikt.

21 §.

Över inskrivningsnämnds och inskrivningschefs beslut i inskrivningsärende

må besvär anföras av värnpliktig, som beslutet rör.

Besvären skola, ställda till inskrivningsrådet,

ingivas till inskrivningschefen

inom fjorton dagar efter inskrivningsförrättningens

avslutande

eller, därest beslutet icke fattats vid

inskrivningsförrättning, inom fjorton

dagar efter det den värnpliktige underrättats

örn beslutets innehåll. Besvären

må även på klagandens egen risk med

posten insändas så tidigt, att de komma

inskrivningschefen tillhanda inom

nämnda tid. Det åligger inskrivningschefen

att ofördröjligen med eget

yttrande insända besvären till inskrivningsrådet.

Beslut, som överklagas, skall ändå

rådet annorlunda förordnar.

Besvären skola, ställda till inskrivningsrådet,

ingivas till inskrivnings

chefen inom tjugu dagar efter inskrivningsförrättningens

avslutanda

eller, därest beslutet icke fattats vid

inskrivningsförrättning, inom tjugu

dagar efter det den värnpliktige underrättats

örn beslutets innehåll. Besvären

må även på klagandens egen risk med

posten insändas så tidigt, att de komma

inskrivningschefen tillhanda inom

nämnda tid. Det åligger inskrivnings

chefen att ofördröjligen med eget

yttrande insända besvären till inskrivningsrådet.

gå i verkställighet, där ej inskrivnings
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

22 §.

Inskrivningsrådet, som skall hava sitt säte i Stockholm, består av ordförande

och två andra ledamöter, vilka samtliga förordnas av Konungen för

viss tid. Av ledamöterna skall en vara militär.

För varje ledamot förordnar Konungen en ersättare.

För att beslut skall kunna fattas av inskrivningsrådet, erfordras, att samtliga

ledamöter eller deras ersättare äro tillstädes.

Inskrivningsrådet skall biträdas av en av Konungen förordnad läkare.

23 §.

Inskrivningsrådet sammanträder på kallelse av ordföranden så ofta det

erfordras för prövning av inkomna ärenden.

.. 24 §.

Över inskrivningsrådets beslut må besvär ej anföras.

25 §.

örn redovisning av värnpliktiga förordnar Konungen.

26 §.

Till ledning vid inskrivning och redovisning av värnpliktiga skola av

vederbörande myndigheter lämnas erforderliga uppgifter och upplysningar

enligt bestämmelser, som utfärdas av Konungen.

III kap.

Om de värnpliktigas tjänstgöring m. m.

27 §.

1. De värnpliktigas utbildningstid.

A. I den mån ej nedan under punkterna B, C och D annorlunda föreskrives,

skola följande bestämmelser gälla i fråga örn utbildningstiden för

värnpliktiga.

Värnpliktig är skyldig att, på sätt Konungen närmare förordnar, för sin

utbildning tjänstgöra under sammanlagt fyrahundrafemtio dagar, däri inberäknat

tid för i vederbörlig ordning anbefallda övningsuppehåll.

Där ej Konungen beträffande värnpliktiga avsedda för handräckningstjänst

annat bestämmer, skall tjänstgöringen fullgöras i följande ordning:

a) av armén eller kustartilleriet tilldelad värnpliktig:

med en första tjänstgöring örn trehundrasextio dagar före utgången av

andra året efter inskrivningsåret, vilken tjänstgöring fullgöres i en följd eller

i två omgångar,

med två repetitionsövningar örn vardera trettio dagar, den första före utgången

av tredje året och den andra före utgången av åttonde året efter

inskrivningsåret, samt

med en efterutbildningsövning örn trettio dagar före utgången av adertonde

året efter inskrivningsåret;

b) av flottan tilldelad värnpliktig:

antingen i en följd med början under inskrivningsåret eller nästföljande

år

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

eller ock

* med en första tjänstgöring om fyrahundra^ugu dagar, som tager sin början

under inskrivningsåret eller nästföljande år, samt

med en efterutbildningsövning örn trettio dagar före utgången av adertonde

året efter inskrivningsåret; ävensom

c) av flygvapnet tilldelad värnpliktig:

med en första tjänstgöring örn trehundrasextio dagar, som tager sin början

under inskrivningsåret eller nästföljande år,

med en repetitionsövning örn sextio dagar eller två repetitionsövningar örn

vardera trettio dagar före utgången av åttonde året efter inskrivningsåret

samt

med en efterutbildningsövning örn trettio dagar före utgången av adertonde

året efter inskrivningsåret.

B. Värnpliktig, som uttagits för utbildning till officer eller underofficer

vid armén eller kustartilleriet eller till underofficer vid flygvapnet, är enligt

de närmare bestämmelser Konungen meddelar skyldig att, utöver den under

A angivna tjänstgöringstiden, efter första tjänstgöringens avslutande fullgöra

fortsatt tjänstgöring, för utbildning till officer under högst trehundrasextio

dagar och för utbildning till underofficer under högst etthundraåttio

dagar.

För värnpliktig, som ålagts fortsatt tjänstgöring som nyss sagts, må den

tid, inom vilken under A föreskrivna repetitionsövningar skola fullgöras,

undergå den förskjutning, som av Konungen bestämmes.

C. Värnpliktig tilldelad marinen, vilken vid navigationsskola avlagt sjökaptens-

eller styrmansexamen eller övermaskinistexamen eller maskinistexamen

av andra klass, är skyldig att, utöver den under A angivna tjänstgöringstiden,

undergå fortsatt utbildning under en tid av etthundratjugu

dagar, fördelad på två repetitionsövningar örn vardera sextio dagar, vilka

skola fullgöras före utgången av adertonde året efter inskrivningsåret.

D. För värnpliktig, som vid högskola eller annan därmed jämförlig högre

läroanstalt idkar studier för utbildning till läkare, tandläkare, apotekare,

veterinär eller ingenjör eller eljest i sådana ämnen, att hans insikter kunna

vara till särskilt gagn för krigsmakten, samt för värnpliktig, som gör sannolikt,

att han kommer att idka sådana studier, skola följande särskilda bestämmelser

gälla.

Beträffande värnpliktig som nu sagts må Konungen, där så finnes lämpligt,

förordna, att enligt de närmare bestämmelser Konungen meddelar den under A

angivna tjänstgöringen örn fyrahundrafemtio dagar skall, med rätt till avbrott

under viss tid för studiernas fullföljande, fullgöras med dels soldatoch

befälsutbildning, dels fackutbildning och facktjänstgöring. Sådan värnpliktig

må ock, där så för bibringande och vidmakthållande av för avsedd

mobiliseringsbefattning erforderliga insikter anses påkallat, åläggas att därutöver

fullgöra fortsatt tjänstgöring under högst etthundraåttio dagar. Den

fortsatta tjänstgöringen skall kunna i omgångar fördelas på hela värnpliktstiden.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.

(Kungl. May.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Har ej värnpliktig som i första stycket sägs före utgången av den tid,

under vilken tjänstgöringen fått avbrytas, avlagt de studieprov, Konungen

bestämmer, skall den värnpliktige enligt vad Konungen föreskriver fullgöra

den tjänstgöring, som på grund av bestämmelserna ovan i denna paragraf

eljest åligger honom; oell räknas därvid genomgången soldat- och befälsutbildning

honom till godo på sätt Konungen prövar skäligt.

E. Repetitionsövning må icke, där ej Konungen finner nödigt att för särskilda

fall annorlunda förordna, äga rum vid infanteriregementena under

tiden från och med den 11 juli till och med den 31 augusti.

2. Beredskapsövning.

Därest Konungen med hänsyn till krigsberedskapen så prövar nödigt, må

annan värnpliktig än som under 1 mom. D omförmäles kunna åläggas att,

utöver i 1 mom. avsedd tjänstgöring, i den ordning Konungen bestämmer

fullgöra en eller flera beredskapsövningar örn sammanlagt högst etthundraåttio

dagar. Skyldigheten att fullgöra beredskapsövning upphör dock, sedan

ett och ett halvt år förflutit efter avslutandet av första tjänstgöring (tjänstgöring

i en följd) eller i förekommande fall fortsatt tjänstgöring enligt 1 mom. B.

Infaller beredskapsövning under tid, då repetitionsövning eljest skolat

fullgöras, skall repetitionsövningen anses vara till motsvarande del fullgjord

genom beredskapsövningen.

3. Särskilda bestämmelser.

A. Därest, på sätt Konungen närmare förordnar, uppehåll skall äga rum

vuss tid under pågående tjänstgöring, åge värnpliktig, som så önskar, efter

därom hos vederbörande militärmyndighet gjord framställning, kvarstanna

i tjänstgöring intill utgången av den tjänstgöringsperiod, till vilken han inkallats.

B. Där sådant med hänsyn till utbruten farsot eller andra utomordentliga

förhållanden prövas vara av nöden, äger Konungen förordna, att tjänstgöring

skall taga sin början eller återstående del därav fullgöras å senare

tid än i 1 mom. föreskrives.

Likaledes äger Konungen, där farsot utbrutit vid avdelning av krigsmakten,

förordna örn därstädes i tjänstgöring varande värnpliktigas kvarhållande

så lång tid utöver den föreskrivna tjänstgöringstiden som finnes

nödigt till förebyggande av smittas spridande.

C. Yarder fartyg, därå värnpliktig tjänstgör, hindrat att ingå till ort inom

riket, där byte av personal kan äga rum, och kan till följd därav avmönstring

ej ske, då tiden för den tjänstgöring, till vilken den värnpliktige inkallats,

gått till ända, är denne skyldig att tjänstgöra ombord, till dess hans

avmönstring kan äga rum.

D. Har värnpliktig, under i 1 mom. föreskriven tjänstgöring blivit fälld

till straff för rymning eller för olovligt undanhållande av minst ett dygns

varaktighet, eller har hans tjänstgöring avbrutits för verkställighet av straffarbete,

omedelbart ådömt fängelsestraff, ungdomsfängelse, tvångsuppfostran,

s. 65 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.

65

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

tvångsarbete, förvaring eller internering, skall den tid, under vilken han

varit rymd eller olovligen undanhållit sig eller hans tjänstgöring sålunda

varit avbruten, ej tillgodoräknas honom såsom tjänstgöringstid, där ej

Konungen för särskilda fall annorledes förordnar. I vad mån den värnpliktige

må tillgodoräkna sig fullgjord del av tjänstgöringen samt i vilken

ordning han skall fullgöra återstående tjänstgöringsskyldighet, bestämmer

Konungen.

E. Konungen förordnar, huruvida och i vad mån värnpliktig må såsom

fullgjord tjänstgöring tillgodoräkna sig tid, varunder han icke kunnat deltaga

i tjänstgöringen på grund av sjukdom eller skada, till vilken tjänstgöringen

ej kan antagas hava varit orsak.

E. Beträffande värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring,

är särskilt stadgat.

28 §.

1. Då rikets försvar eller dess säkerhet eljest det kräver, må Konungen

efter statsrådets hörande till tjänstgöring inkalla samtliga värnpliktiga eller

värnpliktiga till det större eller mindre antal, som finnes behövligt. Erfordras

i fall, då icke samtliga värnpliktiga inkallats till sådan tjänstgöring,

att de värnpliktiga äro inkallade under längre tid, skall inkallad personal

efter lämplig tidrymd såvitt möjligt avlösas.

2. Utom rikets gränser må armén tilldelade värnpliktiga användas endast

till rikets försvar och efter det att statsrådet blivit hört samt, såvida riksdagen

ej är samlad eller inom trettio dagar skall sammanträda, riksdagskallelse

utfärdats.

29 §.

1. Anstånd till nästföljande år med påbörjande av i 27 § föreskriven

första tjänstgöring (tjänstgöring i en följd) må i den ordning Konungen bestämmer

medgivas:

a) å sjömanshus inskriven värnpliktig, som enligt intyg från sjömanshusombudsmannen

är å handelsfartyg inmönstrad för utrikes sjöfart och som

till följd därav icke utan väsentlig olägenhet kan, så länge resan varar, inställa

sig;

b) å sjömanshus inskriven värnpliktig, som gör sannolikt, att han under

den tid närmast förestående tjänstgöring skulle omfatta kommer att söka

inträde i sjökaptens-, styrmans-, övermaskinist- eller andre maskinistklass

vid navigationsskola;

c) värnpliktig, som själv förvaltar och brukar honom tillhörig fast egendom

eller själv driver honom tillhörig handels-, fabriks- eller annan industriell

rörelse och icke varit i tillfälle att på lämpligt sätt ordna fastighetens

eller rörelsens skötande under den tid han för sin militära tjänstgöring

skulle bliva frånvarande; samt

d) värnpliktig, som visar annat giltigt skäl för anstånds beviljande, såsom

att tjänstgöringen skulle medföra avsevärt avbräck i fortskriden lärokurs

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 6 sami. 2 avd. Nr 6. 250211 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

eller eljest bereda honom eller av hans arbete beroende nära anhöriga väsentliga

svårigheter eller olägenheter.

Fortfar anledning till anstånd med tjänstgöringen, må förlängt anstånd,

varje gång för ett år, beviljas den värnpliktige; dock att tjänstgöringen skall

taga sin början senast det år under vilket han fyller tjugufyra år.

2. Värnpliktig, för vilken, sedan han påbörjat första tjänstgöring (tjänstgöring

i en följd), i anledning av dödsfall eller annan av honom oberoende

händelse uppkommer sådant skäl för anstånd, som avses i 1 mom. c) eller

d), må i den ordning Konungen bestämmer medgivas anstånd med återstoden

av tjänstgöringen. Sådant anstånd, som beviljas för ett år i sänder,

må ej medgivas för längre tid än sammanlagt fyra år.

Huruvida och i vad mån värnpliktig, som beviljats anstånd jämlikt första

stycket, må anses hava fullgjort honom åliggande tjänstgöring, ävensom i

vilken ordning återstoden av tjänstgöringen skall fullgöras, därom meddelar

Konungen erforderliga bestämmelser.

30 §.

Anstånd med annan i denna lag föreskriven tjänstgöring än i 29 § sägs

må beviljas i den ordning och i den utsträckning Konungen bestämmer.

31 §.

Värnpliktig inkallas till tjänstgöring av vederbörande befäl genom personlig

order eller kungörelse. Inkallelse må dock, där Konungen så förordnar,

ske på annat ändamålsenligt sätt.

Sker inkallelse genom kungörelse, skall denna offentligen anslås inom

varje kommun, som beröres av kungörelsen, samt, där omständigheterna

sådant medgiva, i erforderlig omfattning införas i en eller flera tidningar.

32 §.

Värnpliktig, som är inkallad till tjänstgöring, är skyldig att verkställa

den tjänsteförrättning som anvisas honom av vederbörande befälhavare.

I de förrättningar, där särskild yrkeskunskap kan vara påkallad, användas

företrädesvis personer med motsvarande yrkeskunskap.

33 §.

Beträffande värnpliktigs förmåner i samband med tjänstgöring samt ersättning

i anledning av skada, som han ådragit sig under tjänstgöring, gäller

vad därom är särskilt stadgat.

Vid inkallelse till värnpliktstjänstgöring enligt 28 § må föreskrivas, att

värnpliktig skall medföra proviant för högst tre dagar samt förse sig med

beklädnad, intill dess sådan anskaffats. Skälig ersättning härför skall beredas

honom av kronan.

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

IV kap.

Om adressanmäilan och uppgiftsskyldighet.

34 §.

Inskriven värnpliktig, som ej är inkallad till tjänstgöring eller inmönstrad

till sjöfart, är skyldig att, så snart hans postadress ändras, vidtaga sådan

åtgärd att postförsändelse från militär myndighet utan dröjsmål kan komma

honom tillhanda.

Såsom sådan åtgärd skall anses anmälan örn adressförändringen hos postanstalt

i den ort, från vilken den värnpliktige ämnar avresa eller inom

vilken han flyttar, samt, örn den värnpliktige är inskriven å sjömanshus, anmälan

örn adressförändringen hos sjömanshusombudsmannen.

35 §.

Värnpliktig är skyldig att på anfordran lämna militär myndighet erforderliga

upplysningar rörande personliga förhållanden av militärt intresse och

att på sätt Konungen bestämmer ofördröjligen och senast inom åtta dagar

besvara sådan myndighets skriftliga förfrågan därom.

V kap.

Om påföljder för åsidosättande av föreskrifterna i denna lag

och om laga förfall.

36 §.

Värnpliktig, som är skyldig inställa sig personligen vid inskrivningsförrättning

men utan laga förfall utebliver därifrån, bote, första året femton

kronor och varje år han ånyo beträdes därmed femtio kronor.

Har den värnpliktige laga förfall för sin utevaro men underlåter han att,

så snart ske kan, anmäla förfallet hos inskrivningsnämnden eller inskrivningschefen,

bote tio kronor.

Inställer sig den värnpliktige vid förrättning för annan ort än den varest

han är kyrkobokförd men försummar han att därvid avlämna kallelseorder

eller prästbetyg, bote, där han till följd härav icke kan under förrättningen

emottagas, första gången tio kronor och varje följande gång femtio kronor.

37 §.

Underlåter inskriven värnpliktig, som ej är inkallad till tjänstgöring eller

inmönstrad till sjöfart, att vid adressförändring vidtaga åtgärd som i 34 §

första stycket avses och vållas därav att till honom från militär myndighet

avsänd postförsändelse återgår till avsändaren såsom obeställbar, dömes,

där han ej haft laga förfall, att böta tio kronor.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

38 §.

Har värnpliktig om rekommenderad postförsändelse mottagit avi, av vilken

framgår, att försändelsen avsänts av militär myndighet, och underlåter han

utan laga förfall att avhämta försändelsen eller vägrar värnpliktig, då försändelse

från militär myndighet tillhandahålles honom, att utkvittera eller

mottaga densamma, dömes till dagsböter.

39 §.

Den som utan laga förfall underlåter att fullgöra skyldighet, varom i 35 §

förmäles, bote tio kronor.

På anmälan av förbandschef eller inskrivningschef må den försumlige tilllika

av länsstyrelsen i det län, där han är kyrkobokförd, vid vite tillhållas

att fullgöra sin skyldighet.

40 §.

1. Värnpliktig, som är skyldig inställa sig personligen vid inskrivningsförrättning

eller inför inskrivningschefen men utan anmält laga förfall utebliver,

vare underkastad äventyr att på egen bekostnad hämtas till förrättningen

eller till inställelse inför inskrivningschefen.

2. Utebliver värnpliktig utan anmält laga förfall från tjänstgöring, vartill

han blivit i laga ordning inkallad, må han likaledes på egen bekostnad

hämtas till tjänstgöringens fullgörande.

Har inkallelse skett genom personlig order, vilken befordrats med posten,

må den värnpliktige ej anses vara i laga ordning inkallad, örn ordern återkommit

till avsändaren såsom obeställbar. Därest ordern avsänts under

den hos avsändaren senast anmälda adressen, må dock, där med hänsyn till

krigsberedskapen skyndsam inställelse är av nöden, förordnas örn hämtning

utan hinder därav att ordern ej delgivits den värnpliktige.

41 §.

1. Såsom laga förfall för uteblivande från inskrivning eller tjänstgöring

eller för annan uraktlåtenhet att fullgöra åligganden enligt denna lag anses,

örn man är sjuk, örn man är i Konungens och rikets tjänst uppbådad eller

faren, örn man sitter i häkte eller örn man är intagen i allmän uppfostringsanstalt

eller skyddshem eller annan dylik anstalt. Vederbörande äge dock

att, då andra än nu sagda förfall förebäras, pröva, huruvida de äro av den

vikt, att de må gälla såsom laga förfall.

2. För värnpliktig, som är inskriven å sjömanshus, skall i fråga örn order

eller annat påbud, varigenom han under krig eller vid utbrott av eller fara

för krig inkallas till tjänstgöring, dessutom såsom laga förfall för inställelse

till tjänstgöring räknas att vara stadd på utrikes sjöresa; åliggande dock den

värnpliktige att, så snart ske kan, återvända till hemlandet ävensom att vid

ankomsten till svensk hamn eller sammanträffande med svenskt örlogsfartyg

omedelbart anmäla sig till tjänstgöring.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.

69

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

42 §.

Sjukdom skall, för att såsom laga förfall anses, styrkas med behörig

läkares intyg, vilket den värnpliktige är skyldig att själv anskaffa. Kan han

ej skaffa läkarintyg, vare honom tillåtet att styrka förfallet med intyg av

statens ämbets- eller tjänsteman eller av präst i församlingen eller av ordföranden

i kommunalstämman eller kommunalfullmäktige eller av ordföranden

eller ledamot i kommunalnämnden eller av ledamot i häradsnämnden.

43 §.

Över förseelser, som avses i 36, 37 och 39 §§, skola länsvis upprättas

förteckningar, vilka skola insändas till länsstyrelsen.

Utdrag av förteckningarna beträffande värnpliktiga, vilka länsstyrelsen

finner böra påföras böter, skola översändas, å landet och i stad utan magistrat

till den som ombesörjer indrivning och redovisning av böter samt

i stad med magistrat till magistraten. Utdragen skola vara försedda med

länsstyrelsens resolution, att de i utdragen upptagna böterna må omedelbart

uttagas hos de värnpliktiga, därest de icke invända något däremot, men att,

därest de vilja för uteblivandet eller försummelsen styrka laga förfall eller

eljest åberopa någon omständighet, som kan leda till deras frikännande från

bötesansvar, i vilken händelse de äga undfå skriftlig del av resolutionen i

vad dem rörer, de skola inom trettio dagar därefter till utmätningsmannen

i det distrikt eller i den stad, där delgivningen skett, ingiva de bevis, som

åberopas till styrkande av deras mot böternas indrivande gjorda invändningar,

vid påföljd för uraktlåtenhet därav, att böterna utan hinder av invändningarna

må i laga ordning uttagas. Inkommande bevis skola ofördröjligen

insändas till länsstyrelsen, som efter prövning av förekommande

omständigheter meddelar beslut i saken.

Åtnöjes värnpliktig icke med länsstyrelsens beslut, varigenom böter blivit

honom slutligen påförda, äger han att inom trettio dagar efter erhållen del

av beslutet till länsstyrelsen ingiva sina till Konungen ställda besvär, vilka

därpå av länsstyrelsen jämte eget yttrande insändas till försvarsdepartementet.

Besvären må även på klagandens egen risk med posten insändas

så tidigt, att de komma länsstyrelsen tillhanda inom nämnda tid.

44 §.

Åtal för förseelse, varom förmäles i 38 §, ävensom mål örn utdömande

av försuttet vite enligt 39 § andra stycket anhängiggöras vid allmän domstol.

45 §.

Böter och vitén, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Yl kap.

Särskilda bestämmelser.

46 §.

Värnpliktig jämlikt denna lag åliggande tjänstgöring må icke avbrytas för

undergående av förvandlingsstraff för böter.

47 §.

Konungen äger föreskriva, att bestämmelserna i denna lag icke skola tilllämpas

å personal, som på annan grund än värnplikt är tjänstgöringsskyldig

vid krigsmakten.

I vad mån fullgjord sådan tjänstgöringsskyldighet skall anses motsvara

tjänstgöring enligt denna lag, bestämmer Konungen.

Yad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning å personal tillhörande

lots- och fyrstaten.

48 §.

Konungen bestämmer, örn och i vad mån samt under vilka villkor befrielse

från de i denna lag föreskrivna skyldigheter må kunna tillsvidare medgivas

den nomadiserande lappbefolkningen.

49 §.

Närmare föreskrifter angående tillämpningen av denna lag meddelas av

Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1942, där ej annat framgår av det

följande eller Konungen förordnar, att lagen helt eller delvis skall träda i

kraft vid senare tidpunkt.

Genom nya lagen upphävas värnpliktslagen den 30 juni 1936 (nr 443)

ävensom förordningen den 7 mars 1941 (nr lil) med provisoriska bestämmelser

rörande utbildningstiden för vissa värnpliktiga m. m.

I fråga örn tjänstgöringsskyldighet för värnpliktig, inskriven före år 1942,

skall gälla vad i nämnda hänseende stadgas i äldre lagen, dock att, där ej

Konungen annorlunda förordnar, nya lagens bestämmelser i följande fall

skola tillämpas även å sådan värnpliktig:

a) Bestämmelserna i 27 § 1 och 2 mom. skola i sin helhet tillämpas å

värnpliktig, som enligt hittills gällande bestämmelser hänförts till årsklass

1940 eller 1941 eller till årsgrupp 1941. Sådan värnpliktig äger dock vid

fullgörandet av den i berörda paragraf föreskrivna tjänstgöringen tillgodoräkna

sig den tjänstgöring, som han på grund av ovannämnda förordning

den 7 mars 1941 må hava fullgjort.

b) Armén eller kustartilleriet tilldelad värnpliktig, född år 1914 eller senare,

vilken icke hänförts till årsklass eller årsgrupp som under a) sägs, skall vara

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

skyldig att, med tillämpning av 27 § 1 mom. A nya lagen, utöver honom

enligt äldre lagen åliggande tjänstgöring, fullgöra en repetitionsövning före

utgången av åttonde året efter inskrivningsåret.

c) Värnpliktig, född år 1906 eller senare, vilken icke hänförts till årsklass

eller årsgrupp som under a) sägs, skall vara skyldig att, med tillämpning

av 27 § 1 mom. A nya lagen, i stället för honom enligt äldre lagen

åliggande landstormsrepetitions- eller landstormsbefälsövning, fullgöra en

efterutbildningsövning före utgången av adertonde året efter inskrivningsåret.

Vad i 3 § andra stycket nya lagen stadgas skall äga tillämpning även

beträffande värnpliktiga, som jämlikt äldre lag befunnits odugliga till krigstjänst

och av sådan anledning frikallats från värnpliktens fullgörande.

Ordförande och övriga ledamöter i inskrivningsnämnder och inskrivningsrådet

skola med tillämpning av 11 och 22 §§ nya lagen utses i så god tid

före lagens ikraftträdande, att nämnderna och rådet kunna träda i verksamhet

från och med sagda tidpunkt, dock att icke militära ledamöter i inskrivningsnämnder

skola för år 1942 utses av länsstyrelserna i län, till

vilka ifrågakommande landstingsområden eller städer, som ej deltaga i

landsting, höra.

Mönstring, som avses i § 32 i äldre lagen, skall icke äga rum år 1941.

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum,

som ersatts genom bestämmelse i nya lagen, skall hänvisningen i stället

gälla sådan bestämmelse.

För denna lags ikraftträdande erforderliga närmare föreskrifter meddelas

av Konungen.

B. att riksdagen, i anledning av motionerna I: 254 och II: 345,

måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville

låta verkställa skyndsam utredning av frågan, örn och i vad mån

åläggande för svenska medborgare bör givas att, därest skyldighet

för dem att fullgöra värnplikt icke föreligger samt försvarets

behov i jämförelse med andra riksintressen det påkallar, undergå

utbildning för och deltaga i försvarsarbete, ävensom för riksdagen

framlägga det förslag, vartill utredningen kan föranleda;

C. att motionerna I: 250, I: 251, lii 346, lii 347 och lii 348, i

den mån de icke blivit besvarade genom vad utskottet ovan anfört,

icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd; samt

D. att motionerna I: 253 och lii 343 måtte anses besvarade

genom vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 12 december 1941.

På sammansatt stats- och andra lagutskotts vägnar:

DAVID NORMAN.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från statsutskottet: herrar Oscar Olsson, Pauli, Heiding, Andrén,

Boman, Ekströmer, Skoglund i Doverstorp, Lindberg i Umeå, Strindlund, Mårtensson,

Lindholm och Bergvall; samt

från andra lagutskottet: herrar Norman, Linder, Linnér, Roos, Sten,

Holstenson, Hage, fröken Andersson, herrar Olovson i Västerås, Hallagård, Hermansson*)

och Holm*).

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

1) av herr Lindberg i Umeå, som yrkat bifall till de likalydande motionerna

I: 252 och II: 349;

2) av herrar Heiding och Strindlund, vilka anfört:

Utskottet har i likhet med föredragande departementschefen ansett, att med

hänsyn till det nära sambandet mellan de genom propositionen framlagda

spörsmålen samt den blivande försvarsorganisationens utformning det varit

önskvärt, att samtliga hithörande frågor kunnat lösas i ett sammanhang. Vidare

har utskottet anfört, att, då de i värnpliktslagen reglerade frågorna foges under

övervägande fristående utan samband med försvarsordningen i övrigt, underlag

komme att saknas för bedömande av vissa spörsmål; utskottet har härutinnan

i första hand syftat på avsaknaden av närmare kännedom örn de ekonomiska

följderna för statsverkets vidkommande av förslagets genomförande.

I anslutning härtill hava vi inom utskottet ansett, att riksdagen icke i detta

läge borde fatta definitiva beslut rörande värnpliktsfrågorna, varigenom riksdagen

icke obunden kunde taga ställning till det väntade förslaget till en ny

härordning. I stället hava vi förmenat, att den föreslagna värnpliktslagen väl

borde för närvarande antagas men gälla endast till det frågan ånyo prövats

i samband med förslaget till en ny försvarsorganisation. Till ytterligare utveckling

av denna ståndpunkt få vi framhålla följande.

Då förslag örn försvarsorganisationens utformning ännu icke föreligger,

saknas allt underlag för ett riktigt bedömande av värnpliktsfrågorna. Härutinnan

må särskilt understrykas, att närmare kännedom saknas örn de ekonomiska

följderna för statsverkets vidkommande av förslagets genomförande. I

vilken utsträckning inom den blivande härordningen behov kommer att finnas

av värnpliktiga officerare och underofficerare är vidare ej klarlagt. I avsaknad

av utredning i detta avseende är det ej tilltalande att behöva till slutlig prövning

upptaga frågan örn tvångsuttagning för dylik utbildning, en fråga som

i och för sig är synnerligen vansklig. Härtill kommer, att frågan örn de värnpliktigas

avlöning under förlängd utbildningstid ännu är olöst. Slutligen är

frågan örn studenternas inryckningstid och därmed sammanhängande spörs
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr G.

mål, vilka äro av betydelse för ståndpunkttagande till den föreslagna värnpliktslagen,

såsom departementschefen framhållit, för närvarande föremål för

utredning.

Under utskottets behandling av propositionen har uppmärksamheten fästs

på frågan om ett bättre tillvaratagande av värnpliktiga specialisters yrkeskunnighet.

Denna fråga måste anses vara av synnerlig vikt för åstadkommande

av en bättre materielvård inom försvarsväsendet. Även denna fråga är emellertid,

såsom utskottet även framhållit, outredd, varför slutlig ståndpunkt till

densamma ännu ej kan fattas.

I anledning av motionerna I: 254 och II: 345 har utskottet hemställt, att

Kungl. Maj:! ville låta verkställa skyndsam utredning av frågan, örn och i vad

mån åläggande för svenska män och kvinnor bör givas att, i den mån skyldighet

för dem att fullgöra värnplikt icke föreligger samt försvarets behov i jämförelse

med andra riksintressen det påkallar, undergå utbildning för och deltaga

i försvarsarbete. Därest en sådan utredning skulle få till resultat att åtgärder

i dylik riktning böra införas, synes detta öva inflytande på bestämmelserna

i värnpliktslagen.

Såsom framgår av det anförda äro åtskilliga frågor av väsentlig betydelse

för bedömande av de genom propositionen framlagda förslagen antingen helt

outredda eller ock föremål för utredning. Med hänsyn härtill och då tvingande

skäl ej föreligga att redan nu taga för framtiden slutlig ställning till varnpliktsfrågorna,

synes avgörande härutinnan böra uppskjutas till en tidpunkt,

då hithörande spörsmål i hela deras vidd kunna i ett sammanhang bliva föremål

för prövning. På grund härav bör den föreslagna värnpliktslagen givas

giltighet allenast tills vidare.

Under åberopande av det anförda hava vi ansett, att utskottet bort under

A hemställa,

A. att riksdagen, med avslag å motionerna I: 252, II: 344 och

II: 349, måtte för sin del antaga det av Kungl. Maj:t framlagda

förslaget till värnpliktslag med av utskottet därvid föreslagen

jämkning, att gälla från den 1 januari 1942 till dess riksdagen

i samband med beslut rörande försvarsväsendets ordnande antagit

ny värnpliktslag;

3) av herr Olovson i Västerås, som anslutit sig till ett inom utskottet

framställt yrkande, att värnpliktslagen skulle givas provisorisk karaktär;

4) av herrar Oscar Olsson} Tioman och Linder, vilka ansett, att utskottets

utlåtande bort hava följande lydelse:

Det genom den föreliggande propositionen---(lika med utskottet)

---de snarast möjligt kunna tillämpas.

Ett bestämt önskemål från försvarsutredningens sida är en i möjligaste

män enhetlig organisation av utbildningen. I sådant avseende framhålles: En

för alla kategorier värnpliktiga gemensam inryckningsdag skulle underlätta

utbildningens planläggning och organisation. Utväljande för särskild utbildning,

framför allt för befiilsutbildning, kunde ske rationellt, då den kunde

grundas på en jämförelse mellan värnpliktiga, vilka stöde på samma utbild
-

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.

ningsståndpunkt. Härtill korinne, att det blivande befälet kunde erhålla sin

första utbildning tillsammans med det stora flertalet värnpliktiga, varigenom

de på jämlikhetens grundval kunde förskaffa sig en inblick i truppens mentalitet,

vilket vore av oskattbart värde för deras framtida befälsutövning.

—--Departementschefen ansluter sig helt till denna uppfattning.

Utskottet delar den också till fullo. Därför kan utskottet ej undgå att

finna det betänkligt att från början bryta med denna princip genom ett provisorium

under ett eller flera år, med en senare inryckningsdag för studenter

och likställda, mahända, såsom lantförsvarets utbildningskommission föreslagit,

den 15 maj, således sex veckor efter den dag värnpliktslagen fastställer.

Kungl. Maj:ts framläggande och riksdagens antagande av värnpliktslagen utan

inväntande av förslaget om den tilltänkta försvarsorganisationens utformning

och kostnaderna för denna måste tydligen bero på den av alla kända och

erkända nödvändigheten att omedelbart, även med förbigående av vissa annars

väl motiverade utredningar, se till att vårt land får ett så starkt och välordnat

försvar som möjligt. Frågan om det värnpliktiga befälets utbildning är, såsom

den militära sakkunskapen övertygande visat, av allra största betydelse

för vårt försvars effektivitet och torde mindre än något annat vara ägnad att

ordnas provisoriskt något eller några år framåt. Värnpliktslagens hela behandling

torde ge vid handen, att vi de allra närmaste åren i måhända högre grad

än senare böra hålla vårt försvar i högsta beredskap. Därtill hör alldeles särskilt,

att just de årgångarnas värnpliktiga befäl får den utbildning som den

militära sakkunskapen och departementschefen äro ense örn att anse behövlig.

För dessa militära sakskäl böra under det rådande tidslägets allvar de

skolorganisatoriska svårigheter, som anförts, vika. Det vore högst märkvärdigt,

örn ej skolmyndigheterna skulle visa förståelse härför. Situationen ute i

världen är sådan, att menige man och alla, som det vederbör, anstränga sig

allt vad de förmå för att utjämna svårigheter och lägga tillrätta för att i möjligaste

mån säkerställa det yttersta och enda, som det nu gäller: vårt lands

försvar för sin frihet och självständighet. Skulle ej skolans myndigheter

kunna tänkas komma på samma sätt till mötes?

Utskottet finner det helt naturligt, att för de värnpliktiga, som måste åtaga

sig större uppoffringar genom att låta utbilda sig till befäl, böra vidtagas

anordningar, som så långt möjligt sätta dem i stånd att fortsätta med studier

eller arbetsanställning utan annat avbräck än förlusten av den tid, som tages

i anspråk för värnpliktens fullgörande. De av studenterna framställda önskemålen

böra av Kungl. Majit upptagas till välvillig prövning, t. ex. vad beträffar

kompensation och tjänsteårsberäkning. Utredning bör snarast komma

till stånd örn avlägsnande i görligaste mån av svårigheterna för deltagande i

universitets- och andra högskolekurser på grund av tjänstgöring vid repetitionsövningarna

i september, då läsåret och kurserna börja. Med tanke härpå

ha för övrigt 1940 års sakkunniga för den högre tekniska undervisningen

meddelat utskottet, att de komma att föreslå en förändring av läsåret från

tiden 1 september—1 juni till 1 oktober—1 juli.

Dock bör i detta sammanhang ej förglömmas, att vad som nu kräves av

vårt lands ungdom är ett offer, som vilar på allas axlar, ej blott på studenternas

s. 75 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6. 75

och de med dem likställdas. För all ungdom är det ett önskemål, att vägen

framåt till arbetsanställning och levebröd ej göres svårare än nödvändigt,

då det gäller värnpliktens fullgörande. Studenternas förmånligare utsikter

att vinna en efter deras villkor anpassad levnadsställning kräva därför också

en större insats, ett offer, som med hänsyn till vad nu sagts örn andra medborgare

i samhället bör avvägas rättvist.

Genom den föreslagna, i förhållande--— (i övrigt lika med utskottet);

5) av herrar Lindberg i Umeå, Mårtensson, Lindholm, Hage, Olovson i

Västerås och Hermansson, vilka ansett utskottets utlåtande bort hava följande

lydelse:

Det genom den föreliggande propositionen---(lika med utskottet)

—--i ämnet från riksdagens sida.

I motionerna I: 254 och II: 345 hemställes, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam utredning i syfte att med hänsyn till

det totala krigets krav skapa väsentligt ökade möjligheter för medborgarnas

deltagande i försvarsarbetet.

I motionerna framhålles bland annat, att det bör principiellt fastslas,

att alla medborgare i samhället — män som kvinnor —- äro skyldiga att utbilda

sig och deltaga i försvarsarbetet. De krigstjänstdugliga skola vara

värnpliktiga, de icke krigstjänstdugliga skola vara försvarspliktiga.

Utskottet delar motionärernas uppfattning i så måtto, att vid krig eller

krigsfara böra alla medborgare kunna åläggas uppgifter, som äro till gagn

för landets försvarskraft och folkförsörjning. Genom den av 1939 års urtima

riksdag antagna tjänstepliktslagen har Kungl. Maj:t även erhållit en

långt gående fullmakt i detta hänseende. Med stöd av denna fullmakt blir

Kungl. Maj:t i stånd att dirigera landets tillgång av arbetskraft med hänsyn

både till försvarets och det civila arbetslivets behov. Det synes utskottet ur

denna synpunkt icke vara påkallat att beträda den väg som motionärerna

förordat, som så vitt utskottet kunnat finna skulle kunna äventyra tillgodoseendet

av näringslivets behov av tillräcklig och lämplig arbetskraft. Den

utökade värnpliktstid som utskottet i annat sammanhang förordat kan i sig

själv skapa besvärligheter i detta hänseende.

Vad- slutligen angår den genom---(lika med utskottet)---full
göra

sådan repetitionsövning, som här avses.

På grund av vad ovan anförts får utskottet hemställa,

A. ---(lika med utskottet);

B. att motionerna I: 254 och II: 345 icke måtte föranleda till

någon riksdagens åtgärd;

C. --— (lika med utskottet); samt

D. —• — — (lika med utskottet);

6) av herrar Mårtensson och Lindholm beträffande viss del av utskottets

motivering; samt

7) av herr Strindlund beträffande utskottets hemställan under punkten B.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6; bilagor.

Bilaga A.

P. M.

till Ordföranden i Riksdagens utskott för behandling av Kungl. Maj:ts

proposition nr 318/1941 med förslag till värnpliktslag.

1. Utbildning av yrkesmän för materielvårdstjänst etc.

En för underhålls- och reparations!^anst inom försvaret särskilt viktig

kategori värnpliktiga utgöres av yrkesmän inom optiska, elektriska, finmekamska

och bilmekaniska facken. Dessa kunna finna god användning inom

reparationstrupper för stridsvagns- och pansarbilsförband, luftvärns- och

signal förband, artilleri- och trängförband.

Den militära utbildningen av ifrågavarande kategori värnpliktiga bör lämpligen

ske i två etapper. Den första etappen, rekrytutbildningen, bör ske vid

20 eller 21 års ålder under cirka sex månader såsom för övriga värnpliktiga.

Härefter böra de värnpliktiga hemförlovas och återinkallas först sedan de

under några år förvärvat ytterligare civil yrkeskunskap såsom grund för fortsatt

militärteknisk utbildning. Den andra etappens militärutbildning bör syfta

till att meddela de värnpliktiga ingående kännedom örn den militära materielens

tekniska särdrag och bör ske vid tygverkstäder eller härför lämpade civila

verkstäder, som ha anknytning till försvaret. Denna utbildning bör organiseras

i huvudsak enligt den praxis, som tillämpas av statliga och kommunala

yrkesskolor i landet, men skall dock anpassas efter militära krav och efter det

förhållandet, att personalen är kommenderad till utbildning såsom värnpliktig.

Endast under förutsättning att den militärtekniska utbildningen följer efter

avslutad civil yrkesutbildning kan man ge de värnpliktiga inom olika fack

sådan färdighet att de bliva i stånd att taga vård örn den militära materielen,

som oftast är betydligt mer komplicerad än den civila (jfr lastbil—stridsvagn

etc.).

De tvenne repetitionsövningarna böra fullgöras vid olika förband, där personalen

är mobiliseringsplacerad, eller vid reparationstruppernas rörliga reparationsverkstäder.

Under fälttjänstövningar vid armén, marinen och flyget

böra reparationsförband uppsättas till full styrka och tilldelas uppgifter motsvarande

dem de ha att fylla i krig.

2. Utbildning av värnpliktiga, som genomgått tekniskt läroverk eller motsvarande.

I förslaget till värnpliktslag samt motiveringen härtill är intet nämnt örn

den kategori värnpliktiga, som civilt utbildas vid de tekniska läroverken,

gymnasierna och yrkesskolorna eller i privata tekniska skolor. Detta förefaller

märkligt mot bakgrunden av det förhållandet att detaljerade bestämmelser

återfinnas i försvarsutredningens och departementschefens motiveringar

rörande andra likställda yrkesgrupper, såsom t. ex. apotekare och krigskassörer.

Det är ställt utom tvivel att den i allt snabbare takt fortgående mekaniseringen

av försvaret kommer att medföra ett ökat behov jämväl av underbefäl

med tekniska kvalifikationer för tjänstgöring vid de olika förband — reparationstrupper,

väg- och järnvägsbyggnadskompanier m. fl. — som det moderna

kriget kräver. Eör rekryteringen av sådan befälspersonal synes man i första

hand böra tillvarataga den tillgång på yrkesutbildade tekniker, som i tillräckligt

antal finnas i vårt land.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6; hilagor. 77

Yad utbildningen av denna kategori värnpliktiga beträffar kunna i stort

sett samma synpunkter anläggas, som rörande yrkesmän enligt 1. Endast örn

värnpliktstjänstgöringen blir så uppdelad, att en period förlägges till tiden

efter den civila utbildningen komma dessa teknikers värdefulla kunskaper och

erfarenheter att på rätt sätt tillgodogöras för försvarets krav.

3. Bestämmelser i förslag till värnpliktslag.

Enligt § 27 i förslag till värnpliktslag (Kungl. Maj:ts proposition nr

318/1941) skall vid armén och kustartilleriet värnpliktig fullgöra »en första

tjänstgöring örn 360 dagar före utgången av andra året efter inskrivningsåret,

vilken tjänstgöring fuligöres i en följd eller i två omgångar». Denna bestämmelse

lägger hinder i vägen för en lämplig utbildning av de under punkterna

1 och 2 nämnda personalkategorierna. Enligt vad ovan anförts bör utbildningen

för denna kategori uppdelas på en första rekrytutbildning lämpligen

under inskrivningsåret samt en senare militärteknisk utbildning, då de värnpliktiga

uppnått en ålder av 23—25 år och under mellantiden fått fullständig

civil yrkesutbildning.

En ändring i förslaget till värnpliktslag i detta syfte synes kunna ske, örn

ordet »viss specialtjänst eller» tillägges i tredje stycket, § 27, mom. 1 A, som

skulle komma att lyda: »där ej Konungen beträffande värnpliktiga, avsedda

för viss specialtjänst eller handräckningstjänst annat bestämmer, skall tjänstgöringen

fullgöras i följande ordning:».

4. Rekrytering och utbildning av ingenjörer för specialtjänst.

Propositionen innehåller i motiveringen till den nya värnpliktslagen särskilda

bestämmelser rörande utbildningen av värnpliktiga i specialtjänst. Sålunda

avses enligt försvarsutredningen utbildningstiden för arméns fälttygtekniker

komma att omfatta 15 månader (sid. 44) och för marinens i specialtjänst

uttagna värnpliktiga likaledes 15 månader (sid. 51), vartill i bägge

fallen kommer 6 månaders ytterligare facktjänstgöring under hela värnpliktstiden.

För flygvapnets biträdande ingenjörer anför försvarsutredningen (sid.

58) att utbildningstiden dock liksom för huvuddelen av flygvapnets värnpliktiga

skulle kunna begränsas till 360 dagar (12 månader) »jämte sedvanliga

repetitionsövningar».

Bortsett från att enligt dessa bestämmelser de allmänna rättvisekraven på

lika utbildningstid för en och samma kategori värnpliktiga tilldelade olika försvarsgrenar

härigenom ej skulle uppfyllas, kommer försvarsutredningens förslag

att medföra mycket stora svårigheter för armén och marinen att i konkurrens

med flygvapnet kunna erhålla tillräckligt antal kvalificerade ingenjörer

för utbildning i specialtjänst. Därest utbildningstiden inom flygvapnet blir 6

månader kortare än inom övriga försvarsgrenar komma unga män, som ämna

studera vid de tekniska högskolorna, att vid inskrivningen i stor utsträckning

söka bliva tilldelade flygvapnet, som för övrigt redan i och för sig utövar stark

lockelse på den svenska ungdomen.

Denna brist på enhetlig utbildning i försvarsutredningens förslag synes

departementschefen hava beaktat, då han på sid. 66 skriver: »Sådan förlängd

tjänstgöring bör enligt min mening i fall av behov kunna utkrävas även av

värnpliktiga, som uttagits till biträdande ingenjörer vid flygvapnet.» Härtill

är att anföra att starka skäl tala för att utbildningstiden icke blott i fall av

behov utan generellt bör vara lika lång för alla värnpliktiga ingenjörer, som

uttagas till specialtjänst. För vården av flygets komplicerade tekniska materiel

kräves säkerligen lika lång utbildningstid som för materielvården inom armén

och marinen.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6; bilagor.

Härtill kommer att det skulle ställa sig svårt att inpassa den för landets

försvarsberedskap betydelsefulla civila utbildningen av högskoleingenjörer

mellan de olika militära tjänstgöringsperioderna, örn icke för ifrågavarande

kategori värnpliktiga fastställes lika lång utbildningstid och utbildningen i

huvudsak förlägges till samma tider och år för de tre försvarsgrenarna. Enligt

de framlagda utbildningsplanerna blir den för civilutbildningen vid högskolorna

fria tiden endast 6 månader eller från den 1 oktober till den 31 mars påföljande

år. Detta missförhållande synes kunna undanröjas antingen på så sätt

att skyldighet att fullgöra värnplikt inträder omedelbart efter avlagd studentexamen

och värnpliktstjänstgöringen i huvudsak avslutas före de civila studiernas

påbörjande eller så att en del av värnpliktstjänstgöringen kommer att

äga rum under eller efter studierna i likhet med vad fallet är och avses bliva

för läkare och veterinärer. Det senare alternativet synes vara att föredraga

ur de synpunkter, som industrikommissionen måste lägga på frågan örn utbildningen

av ingenjörer för specialtjänst inom försvaret.

Stockholm den 22 november 1941.

STATENS INDUSTRIKOMMISSION

Helge Ericson.

Håkan Sterky.

Bilaga B.

Till Riksdagens sammansatta Lag- och Statsutskott.

Det nutida kriget fordrar ett uppbåd av alla samhällskrafter; det totala

försvaret kräver att ingen av samhällets livsyttringar försvagas. En av dessa,

och en av de viktigaste, är den andliga odlingen, de högre studierna. De

svara för den inre fronten. Alla åtgärder, som djupt gripa in i enskildas och

samhällets liv, måste därför ses ur en dubbel försvarsaspekt. Det gäller att

avväga samhällsintressena så att icke något blir åsidosatt. Det är därför

studenterna anse sig ha rätt och skyldighet att framföra sina synpunkter på

förslaget till ny värnpliktslag, vilken helt säkert kommer att få vittgående

konsekvenser icke minst för deras del. Yi vilja ingalunda ifrågasätta det berättigade

i den förlängda värnpliktstiden eller framlägga några förslag till

dess avkortande utan endast framföra några synpunkter, som kunna medverka

till att olägenheterna minskas och att möjligheter till förbättringar

skapas.

Den gemensamma utbildningstiden.

Som en grundprincip i den framlagda propositionen framstår den för alla

värnpliktiga gemensamma utbildningen, som satts till sex månader. Någon

ändring av själva denna av försvarsutredningen föreslagna princip vilja vi

icke föreslå. Yi önska ej någon särställning för studenter, men vi måste dock

erinra örn den divergens i åsikterna örn utbildningssättet, som på denna punkt

föreligger mellan olika sakkunniga. I den Kungl, propositionen (sid. 33) har

lantförsvarets utbildningskommission uttalat som sin åsikt att studenterna

såsom »hittills böra vara organiserade i särskilda utbildningsenheter. Det

hade nämligen visat sig, att endast genom en sådan anordning deras särskilda

förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen kunde på ett rationellt sätt

tillvaratagas.» Mot detta krav på ett rationellt utnyttjande av vissa förut
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6; bilagor. 79

sättningar står det lika viktiga kravet på soldatkännedom, det blivande befälets

under gemensam tjänstgöiing i ledet förvärvade kunskap oell erfarenhet

örn truppens mentalitet och arbetsvillkor.

Propositionens linje innebär emellertid enligt vår uppfattning ett underskattande

av skolundervisningens och värntjänstövningarnas betydelse. Att

därför för alla ha samma utbildningstakt skulle ur pedagogiska synpunkt

medföra så allvarliga olägenheter, att vinsten ifråga örn förtrogenhet med

truppens mentalitet ingalunda kunde uppväga detta. En utbildning, som alltför

mycket anpassas efter genomsnittet måste hos de dugligaste — de för

befäl lämpliga — skapa vantrevnad och slöhet, likgiltighet och bristande

intresse för uppgiften. Ett visst särskiljande i utbildningshänseende icke av

studenter men av alla för befäl lämpliga torde alltså motsvara rationella och

pedagogiska krav. Erfarenheten visar, att icke alla studenter äro lämpliga

till befäl, men dessa kategorier ha väl dock i allmänhet sådant försprång före

övriga värnpliktiga genom längre skolgång, värntjänst, gymnastik, ådagalagd

praktisk duglighet, att de mycket väl böra på kortare tid kunna medhinna

den grundläggande militära utbildningen och träningen i allmän militärtjänst,

militärt uppträdande o. s. v., som för övriga värnpliktiga utan de förras

teoretiska och fysiska skolning måste taga längre tid.

Studenterna inrycka 1 juni (15 maj) till rekrytutbildning.

Pör att tillgodose dessa och andra fordringar vilja vi föreslå följande

ändringar i det nu framlagda förslaget. Studenter och likställda jämte av

inskrivningsnämnderna för eventuell befälsutbildning uttagna — på samma

sätt som nu sker med reservunderbefäl — inrycka till tjänstgöring 1 juni

(eventuellt 15 maj). Inskrivningsnämnderna böra ha förutsättningar och

möjligheter att i förväg uttaga andra än nuvarande kategori »studenter och

likställda» till denna forcerade rekrytutbildning. Efter en snabbutbildning

på en månad (IV2) böra alla dessa värnpliktiga ingå i, med övriga värnpliktiga

gemensamma, utbildningsenheter under 3 månader, varav den sista månaden

upptages av regementsövningar. Vid dessas slut skei- det definitiva avgörandet

för uttagning till fortsatt befälsutbildning, varvid givetvis materialet från

alla kategorier bör tagas under övervägande. För bedömande av eventuell

lämplighet torde tiden — 4, respektive 6 månader — vara fullt tillräcklig, och

för ernående av den soldatkännedom, varom ovan talats, torde dessa tre

månaders gemensamma tjänstgöring vara något så när tillfyllest utan att andra

lika oeftergivliga krav på rationella utbildningsmetoder bli lidande eller eftersatta.

Härtill kommer, att den inryckning till den 1 juni (15 maj), som av oss

föreslagits för kategorien med bättre teoretiska och andra förutsättningar,

även skulle medföra den fördelen, att gymnasieundervisningens rättmätiga

fordringar tillgodosågos och endast smärre rubbningar i gällande skolorganisation

behövde företagas. Propositionens framflyttning av studentexamen medför

självfallet en sänkning av kunskapsnivån, vilket för universitets- och högskolestudierna

finge menliga följder. Lantförsvarets utbildningskommission

har även räknat med en möjlighet lill senare inkallelse. Fordran att studentexamen

skall framflyttas synes sålunda icke vara tillräckligt motiverad eller

tillrådlig. Dessutom vilja vi i detta sammanhang påpeka den tidiga studentexamens

(i februari eller mars) konsekvenser för dem som icke uttagas till

värnpliktstjänst, frikallade och studentskor. Deras vårtermin blir för kort

för studier, och för att överhuvud kunna utnyttjas skulle då vid universitet

och högskolor dubblerade kurser föi nybörjare behöva anordnas, vilket torde

stöta på starka organisatoriska och ekonomiska hinder.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6; bilagor.

De två månader, som genom den av oss föreslagna senare inkallelsen vinnas,

behöva icke bli någon förkortning av utbildningstiden utan böra eventuellt

i stället användas på senare, och enligt vår mening viktigare utbildningsstadier,

främst ökad trupptjänstgöring. De klagomål på det värnpliktiga befälet,

som från vissa håll med erfarenhet från de senaste årens beredskapstjänstgöring

göras gällande, torde till allra största delen bero på studenternas

bristande erfarenhet av trupptjänstgöringens viktiga problem; framförallt

gäller detta plutonschefsbefattningarna. Det är då naturligt, att av de föreslagna

respektive (15), 21 och 27 månaderna böra från den förberedande utbildningen

förslagsvis tagas två månader att i stället användas som trupptjänstmånader

efter respektive skolor.

De som avsluta sin militära utbildning med plutonchefskola och i ett sammanhang

vilja fullgöra sin militära utbildning kunna då lämpligen under

oktober och november månader (alltså efter regementsövningen) fullgöra sin

trupptjänstgöring. För den kategori som för studier eller av andra skäl vill

sluta sin militära tjänstgöring omedelbart efter plutonchefskolan (alltså 1

oktober) kan trupptjänstgöringen förläggas till juli och augusti under 3:e

utbildningsåret omedelbart före lia repetitionsövningen.

För dem som tillhöra kategorien »med särskilda förutsättningar» att

genomgå förkortad soldatutbildniug, men vilka icke befunnits lämpliga för

fortsatt befälsutbildning, bör den uppkomna besparingen av två månader

kunna användas för annan militärutbildning, exempelvis den av försvarsutredningen

(sid. 24) föreslagna »soldatutbildning inom annan än egen utbildningsgren».

Denna tjänstgöring kan då förläggas antingen i omedelbar anslutning

till soldatskola eller omedelbart före den andra året infallande första

repetitionsövningen.

Officersaspirantslcolans vinter- eller sommarlinje.

Den fortsatta befälsutbildningen föresågs enligt propositionen enligt två

alternativ, officersaspirantskolans vinter- eller sommarlinje. Vinterlinjen kan

för den kategori som icke ämnar vid högskolor eller universitet bedriva fortsatta

studier och därför möjligen önska sammanhängande militärtjänstgöring,

vara fördelaktig, men för de studenter, som ämna fortsätta sina studier uppstår

den olägenheten, att de ej kunna påbörja sina studier förrän två år efter

studentexamen. Sommarlinjen, som för högskolestudenterna kunde förefalla

lämplig, är i den form försvarsutredningen föreslagit ytterst olämplig, då

vårterminen blir söndersplittrad och uppehållet i tjänstgöring (oktober—april

med mellankommande julferie) ur studie- och kurssynpunkt är föga möjlig

att effektivt utnyttja, framför allt för fackhögskolorna med deras fasta kurssystem.

Officersaspirantskolans sommarlinje fördelas på två somrar.

En ny organisation av officersaspirantskolans sommarlinje, fördelad på

två somrar, erbjuder den fördelen, att studierna kunna påbörjas ett läsår efter

studentexamen och sedan bedrivas utan intrång på läsåret av resterande

militärutbildning. De till denna sommarlinje hörande rycka ut från militärtjänstgöring

efter plutonschefsskola och regementsövning 1 oktober, rycka

sedan.in 1 juni 3:e utbildningsåret för 3 månaders kurs och repetitionsövning

(regementsövning); 1 juni 4:e utbildningsåret rycka de åter in för 3 månaders

kurs och repetitionsövning (regementsövning). (Eventuellt 2 månaders kurs,

1 månads trupptjänst eller annan utbildning och repetitionsövning) (regementsövning)

.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6; hilagor. 81

De vid inkallelsen till första tjänstgöringen inbesparade 2 månaderna böra

som i föregående fall användas för trupptjänstgöring, som för vinterlinjen kan

förläggas antingen omedelbart efter fullgjord aspirantskola eller omedelbart

före och i anslutning till lia repetitionsövningen. För sommarlinjen fördelas

dessa två månader på 1 månads trupptjänstgöring och ytterligare en repetitionsövning

exempelvis i anslutning till aspirantskolans andra del. Vinterlinjen,

som bibehålies efter försvarsutredningens förslag, kommer då att omfatta

25 månader, sommarlinjen 24 månader, efterutbildningsövningarna oräknade.

Denna differens finnes redan i förslaget. I båda fallen kan vinnas 2

månaders ytterligare trupptjänstgöring, och för studenterna möjliggöres genom

den här föreslagna sommarlinjen 1 års tidigare tillträde till högskolestudier.

Värnpliktiga i specialtjänst, läkare, tandläkare, krigskassör er.

I vad som gäller utbildningen av värnpliktiga i special tjänst, kan ifrågasättas,

örn icke den föreslagna rent militära utbildningen för denna kategori

är onödigt lång. Rekrytutbildningen bör här enligt samma grunder som för

studenter i övrigt kunna reduceras till 4 månader genom att inryckning sker

omkring 1 juni och utryckning 30 september. De sålunda vunna två månaderna

skulle kunna användas till ytterligare fackutbildning. Soldat- och befälsutbildningen

torde för de värnpliktiga läkarnas, tandläkarnas och apotekarnas vidkommande

lämpligast förläggas till infanteriet gemensamt med övriga värnpliktiga

vid detta vapenslag. En förlängd fackutbildning skulle giva dessa

värnpliktiga en grundlig insikt i trängens och sjukvårdens organisation och

arbete ävensom grundligare kunskaper i krigskirurgi, vilket vore av betydelse

icke minst för tandläkarnas vidkommande. Vi vilja vidare ifrågasätta, örn icke

för befattningen som krigskassör lämpliga värnpliktiga kunde uttagas bland''

icke fullt vapenföra och utbildas utan att i vanlig ordning hava genomgått

rekryt- och befälsskolor.

I detta sammanhang vilja vi starkt framhålla att den militära utbildningen

icke löses enbart med förlängd utbildningstid. Framför allt kräves ett intensivt

utnyttjande av tiden genom förbättrade och rationaliserade utbildningsmetoder,

bättre planläggning, tillgång på kvalificerat befäl etc.

Bet värnpliktiga befälets ställning.

Försvarsutredningen har givetvis uppmärksammat frågan örn frivilligsystemet

skall visa sig erforderligt för intagning till utbildning av värnpliktigt

befäl, och pekat på nödvändigheten av att ekonomiska förmåner erbjudas

den som på detta sätt underkastar sig — eller i annat fall uttages till

— fortsatt befälsutbildning i Va eller 1 år. Det är emellertid inte bara fråga

örn att kvantiteten av värnpliktiga officerare eller underofficerare blir tillräcklig,

det är även en fråga örn kvalitet. Det gäller att på allt sätt stimulera

de bästa och dugligaste till fortsatt utbildning, och då man i allmänhet bör

räkna med att det är just dessa som fortast möjligt vilja utbilda sig för en

civil samhällsgärning bör man också kunna erbjuda sådan kompensation att

just dessa icke finner det vara för stort avbräck att fortsätta med militär utbildning

eller tjänstgöring. De av försvarsutredningen föreslagna villkoren

äro sådana att förmodligen endast de som, oavsett militär duglighet, av en eller

annan anledning icke lia något speciellt studie- eller framtidsmål, gå kvar i

fortsatt utbildning eller frivillig tjänstgöring. Detta kan ingalunda vara något

militärt önskemål.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 6 sami. 2 avd. Nr 6.

2562 41 6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6; bilagor.

Kompensation i form av rätt till tjänsteårsberäkning och betyg.

En någorlunda rimlig kompensation synes oss kunna ernås på följande sätt.

Rätt till tjänsteårsberäkning genomföres vid sökande av statlig och kommunal

tjänst, och vi tillåta oss att i slutet av vår skrivelse närmare framhålla vikten

av denna fråga. Vidare måste den militära tjänstgöringen över huvud erkännas

såsom allmän merit i fråga örn praktisk erfarenhet, människokännedom,

vana vid folk etc. Och de militära betygen tillmätas värde även i det

civila. Ett sådant erkännande förefaller motiverat icke blott med hänsyn till

skälig kompensation eller social rättvisa utan även och lika mycket såsom en

sakligt riktigare uppskattning av de militära erfarenheterna. Helt säkert skulle

också de värnpliktiga få ökat utbyte av och intresse för värnpliktstjänstgöringen,

örn de visste, att denna kunde få betydelse för deras civila anställningar

av olika slag.

Ekonomisk kompensation.

Av mycket stor vikt är givetvis även den ekonomiska kompensationen. Utredningen

har icke uttalat sig i frågan örn reservofficerarnas framtida ställning.

I varje fall synes dock skillnaden mellan denna befälskategori och det

värnpliktiga befälet bli obetydlig i fråga örn kompetens, tjänstgöring m. m.

Därför bör också det värnpliktiga befälet ha liknande ekonomiska villkor och

möjlighet skapas för dugliga värnpliktiga att övergå till reservofficerskåren.

De föreslagna beloppen för värnpliktigt befäls avlöning och kompensation

synas icke vara tillräckliga, då de ekonomiska förmånerna måste tillfredsställa

två krav, dels kompensation för de särskilda bördor som påläggas dem i form

av avsevärt längre tjänstgöring, dels möjlighet att täcka löpande utgifter under

tjänstgöringen, vilka för den värnpliktige, som i allmänhet får tjänstgöra utanför

hemorten ställa sig åtskilligt dyrare än för yrkesbefälet. Vi vilja i detta

sammanhang allvarligt understryka försvarsutredningens åsikt att »utginge

icke sådan kompensation, riskerades att de värnpliktiga avsiktligt sökte undanhålla

sin förmåga för att icke tvångsvis bliva uttagna till förlängd tjänstgöringstid».

Yi våga därför föreslå, att premiernas storlek något höjas, förslagsvis

till 900 kronor för den, som ålagts en med 180 dagar förlängd tjänstgöring,

och 2,100 åt den, som ålagts en med 360 dagar förlängd tjänstgöring.

Utsikten att ekonomiskt någorlunda kunna säkerställa det första studieåret,

skulle i viss mån kunna motverka de olägenheter, som den långa militärtjänsten

medför för de akademiska studiernas rekrytering. För detta ändamål

är de av försvarsutredningen anförda beloppen knappast tillräckliga.

Liksom det har ansetts nödvändigt att söka förvärva de dugligaste till befälsutbilaningen,

är det givetvis lika väsentligt att denna kategori beredes

möjlighet till den frivilliga befälstjänstgöringen, som det nu framlagda förslaget

räknar med. Det synes därför i alla avseenden vara rimligt, att lönen

under denna tjänstgöring utöver den i lagen påbjudna blir i stort sett samma

som för ordinarie befattningsinnehavare, dock givetvis i lägsta lönegraden. Den

värnpliktige har ju även sin civila samhällsgärning att taga hänsyn till och

han måste alltså för denna militärtjänstgöring offra civila intressen. Samma

avlöningsförmåner borde också utgå under repetitionsövningarna samt även

under den frivilliga fortsatta befälsutbildningen, som förslaget räknar med.

Över huvud tarvar denna fråga örn den fortsatta frivilliga utbildningen

en särskild utredning. Enligt vår bestämda mening bör icke frivillig fortsatt

utbildning ställas som villkor för bibehållande av grad erhållen under värnplikt

såsom försvarsutredningen föreslår (sid. 37). Denna frivilliga utbildning

bör i stället göras lockande. Man kan också anföra den synpunkten att för

upprätthållande av ett gott samarbete mellan olika befälskategorier — värn
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6; bilagor. 83

pliktiga och statbefäl — vilket är oundgängligt med hänsyn till en god militär

anda, torde vara nödvändigt att så stor likställighet som möjligt i fråga örn

rekrytering, förmåner och ekonomi eftersträvas. Den värnpliktige officeren

eller underofficeren bör ha samma ställning och möjlighet till yttre uppträdande

som de yrkesanställda. Det torde därför även vara erforderligt,

att den värnpliktige vid utnämningen till sergeant erhåller ett ekiperingsbidrag

av åtminstone 400 kronor.

Såväl när det gäller värnpliktsutbildningen som den fortsatta utbildningen

är det angeläget att sörja för att det nu starka intresset för försvaret vidmakthålles,

och vi tro, att alla åtgärder att stärka och förbättra det värnpliktiga

befälets ställning såväl militärt som civilt därvidlag Ira den största betydelse.

Utan tvivel vore det en vinning, örn det bland ungdomen allt mera ansågs såsom

något hedrande att vara värnpliktigt befäl.

Betryggande besvärsinstanser över inskrivningsnämnderna.

Försvarsutredningen framhåller, att »uttagning av vissa värnpliktiga till

officers- eller underofficersutbildning är en i deras liv djupt ingripande åtgärd»

(sid. 101). Detta gäller förvisso alla värnpliktiga, men i högre grad

dem som genomgått längre utbildning. Frågan örn betryggande besvärsinstans

över inskrivningsnämndernas beslut örn uttagning av fortsatt befälsutbildning

måste därvid träda i förgrunden. Angående inskrivningsrådets

sammansättning och arbete vilja vi understryka den farhåga, som av vissa

hörda myndigheter uttalats för en alltför stark centralisering. Bristande

personkännedom i förening med en helt säkert stor arbetsbörda skulle kanske

leda till ett alltför mekaniskt handläggande av ärendena. Särskilt för studenternas

del måste behovet av besvärsinstans kraftigt understrykas. Vid besvär,

som rör studenter och vars avgörande alltså kan tänkas bero på undervisningsförhållanden,

bör därför det föreslagna inskrivningsrådet i varje fall utökas

med en representant för den högre undervisningen.

Rätt att tillgodoräkna beredskapstjänstgöring för civil tjänst.

De långa inkallelserna till beredskapstjänstgöring ha framtvingat krav på

kompensation i form av rättighet att tillgodoräkna sig beredskapstjänstgöring

för tjänsteårsberäkning och vid ansökan till civil tjänst. De orättvisor, som

eljest uppstå, bli genom den nya värnpliktslagen, som framför allt för studenter

skulle medföra förlängd värnpliktstid, permanenta, Frikallade och

studentskor och i viss mån även de som slippa undan med den kortare utbildningen

komma givetvis att på den civila arbetsmarknaden intaga en förmånsställning.

Därest icke tillfredsställande åtgärder i antydd riktning vidtagas,

torde värnpliktslagen medföra mycket allvarliga sociala följder, nämligen

försämrad rekrytering till högre studier och därmed de yrken, som rekryteras

av akademiskt bildade, försenat inträde på arbetsmarknaden och ytterligare

fördröjd familjebildning. En rättvis lösning av dessa problem skulle hos de

värnpliktiga skapa trygghet inför framtiden och därmed bidraga till en gynnsam

inställning till försvaret. Vi inse givetvis, att krav på praktik föi''e inträdet

på vissa banor åtminstone i viss utsträckning måste upprätthållas, men vi

anse dock att all billighet kräver, att de som fullgjort värnplikt eller frivillig

tjänstgöring, sedan de en gång inträtt på en bana och där fått tillfälle att visa

sin lämplighet, icke få stå tillbaka för dem som haft tillfälle till obruten

meritering. Vi vilja därtill ännu en gång framhålla den betydelse ur allmän

utbildningssynpunkt, som militär tjänstgöring har, och föreslå att denna blir

värdesatt vid bedömande av olika sökandes meriter.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6; bilagor.

Då de akademiskt bildades yrkesvillkor på olika områden redan förut äro

svåra, måste det anses angeläget, att alla åtgärder för att förbättra dem eller

i varje fall för att hindra ytterligare försämring vidtagas. När den vämpliktsutredning,

som studentkårerna i samarbete med Statens arbetsmarknadskommision

företagit, föreligger klar, skola vi till vederbörande myndigheter

inkomma med framställningar i dessa ärenden, men då dessa frågor örn

de försvårade arbets- och framtidsmöjligheterna hänga intimt samman med

hela värnpliktsfrågan, vilja vi redan nu peka på dessa problem, som ur samhällets

intresse måste lösas på ett tillfredsställande sätt.

Uppsala och Stockholm den 25 november 1941.

Uppsala Studentkårs Värnpliktskommitté:

Hans Cnattingius.

Uppsala studentkårs ordf.

Erik Almers.

Harald Riesenfeld.

Tore Tallroth.

Jur. kand.

Fil. mag., teol. kand.

Fil. kand.

Sveriges Förenade Studentkårers Värnpliktskommitté:

Erik Grafström. Ragnar Björin.

Ordf. i Sveriges förenade Ordf. i Sveriges förenade studentstudentkårer.

kårers värnpliktskommitté.

Bilaga C.

Till Riksdagens sammansatta stats- och andra lagutskott.

1940 års sakkunniga för den högre tekniska undervisningen hava i samband

med frågor örn studieplaner och terminsindelning vid de tekniska högskolorna

haft anledning att ingående diskutera hur kollision mellan de studerandes militärtjänstgöring

och högskolestudier skall kunna undvikas och därvid kommit

till följande resultat: För att en effektiv undervisning vid de tekniska högskolorna

skall kunna bedrivas kräves att den nuvarande undervisningstiden,

8V2 månader per år, bibehålies. Med utgångspunkt från att regementsövningarna

i fortsättningen liksom hittills komma att förläggas till september

månad, ämna de sakkunniga föreslå att högskolornas läsår skall omfatta tiden

1 oktober—1 juli i stället för som för närvarande 1 september—1 juni.

Den nuvarande anordningen enligt vilken militärtjänst och högskolestudier

delvis sammanfalla har vållat betydande försening för åtskilliga av högskolans

elever. De sakkunniga vilja därför uttala det bestämda önskemålet, att värnpliktstjänstgöringen

för de tekniska högskolornas elever ej förlägges till sådan

tid att studierna störas, d. v. s. icke i något fall till tiden 1 oktober—1 juli

och endast i undantagsfall till ferierna mellan läsåren, enär de studerande använda

ferierna för att skaffa sig praktik eller utföra examensarbeten, önskvärt

vore, att de blivande teknologerna redan före inträdet vid högskolorna fingé

genomgå sin första militärutbildning, vare sig de uttagas till fälttygtekniker

vid armén eller motsvarande tjänster inom övriga försvarsgrenar och till en

början endast skulle genomgå en 6 månaders soldatutbildning, eller till vanlig

s. 85 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6; bilagor. 85

linjetjänst, då deras sammanhängande militärtjänstgöring skulle kunna uppgå

till högst två år (för värnpliktiga officerare). Örn en sådan anordning accepteras,

äro de sakkunniga villiga att i sitt betänkande föreslå, att stadgarna för

de tekniska högskolorna omarbetas så, att för inträde till högskolorna för

vapenföra fordras fullgjord första värnpliktstjänstgöring.

Örn utskottet så önskar, stå de sakkunniga till förfogande för muntliga upplysningar.

Stockholm den 6 december 1941.

G. Malm.

De sakkunnigas ordförande.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.