Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder för utjämning av marknadspriserna för vissa förnödenheter m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1941-06-11 · 9 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SBevU 1941:3, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder för utjämning av marknadspriserna för vissa förnödenheter m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande Nr 3.

t

Nr 3.

Ankom till riksdagens kansli den 11 juni 1941 kl. 11 f. m.

Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande i anledning av

Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder för utjämning

av marknadspriserna för vissa förnödenheter m. m.

jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 28 mars 1941 dagtecknad, till statsutskottet hänvisad proposition

nr 191 har Kungl. Majit under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över folkhushållningsärenden för samma dag föreslagit

riksdagen att

dels godkänna de av departementschefen framlagda förslagen till åtgärder

för utjämning av marknadspriserna å vissa förnödenheter,

dels ock till förlagskapital för clearingkassan för fettvaror å tilläggsstat

II till riksstaten för budgetåret 1940/41 såsom kapitalinvestering i fonden

för förlag till statsverket anvisa ett reservationsanslag av 500 000

kronor.

I anledning av förevarande proposition hava inom riksdagen väckts följande

motioner, nämligen i första kammaren nr 221 av herr Herlitz, vari

hemställts, »att riksdagen, därest den i anledning av Kungl. Majits förevarande

proposition besluter om åtgärder för utjämning av marknadspriserna

för vissa förnödenheter måtte giva sitt beslut formen av en författning och

därvid beakta vad i motionen anförts» samt i andra kammaren nr 297 av

herrar Wiberg och Henriksson, vari hemställts, att riksdagen måtte dels avslå

förevarande proposition, dels ock anhålla hos Kungl. Majit örn förnyad

skyndsam utredning på ifrågavarande område, så alt förslag i ämnet kan

föreläggas innevarande års riksdag.

Berörda proposition och motioner, som hänvisats till statsutskottet, hava

enligt överenskommelse mellan statsutskottet och bevillningsutskottet hänskjutits

till behandling av sammansatt stals- och bevillningsutskott. Till

statsutskottet har inkommit en den 24 maj 1941 dagtecknad skrivelse i ämnet

från Sveriges industriförbund och Stockholms handelskammare.

Beträffande motiveringen för i propositionen framlagda förslag samt i

fråga örn de skäl, som av motionärerna anförts till stöd för de däri framställda

yrkandena får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det

följande, hänvisa till propositionen och motionerna.

1 ovannämnda skrivelse från Sveriges industriförbund och Stockholms

bihang till riksdagens protokoll Idit. G sami. 2 avd. Nr 3. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande Xr 3.

2

handelskammare Ilar framhållits att prisutjämning endast hör komma till

stånd i sådana undantagsfall, där alldeles särskilda skäl motivera en dylik

åtgärd samt att förfarandet bör tillgripas blott beträffande sådana varuslag,

som äro av avgörande betydelse för den allmänna prisbildningen inom landet.

Till stöd härför har i skrivelsen hänvisats till att ett prisutjämningslörf

arande givetvis vore förbundet med allvarliga olägenheter, främst så till

vida alt systemet innebure den risken, att importörerna förlorade intresset

av att söka nedbringa de utländska inköpsprisen. Enligt ifrågavarande organisationers

förmenande borde lagervaror undantagas från det för prisutjämningen

erforderliga förfarandet. Därest dessa i något undantagsfall skulle

behöva därunder inbegripas syntes det vara av avgörande betydelse, att utjämningsavgiften

utginge med skillnaden mellan fastställt avräkningspris

och det inhemska marknadspris, som gällde omedelbart före clearingkassans

tillkomst. Därjämte syntes det organisationerna böra uttryckligen

fastslås, att lagerhållarens utjämningsavgift ej skulle behöva erläggas på en

gång, utan endast i den mån varan komme till användning.

Inom folkliushållningsdepartementet har till övervägande upptagits frågan

örn vidtagande av åtgärder för utjämning av marknadspriserna å viktiga

varor och förnödenheter. Rörande detta spörsmål har upprättats en promemoria,

däri följande anföres:

Möjligheterna att till Sverige importera ett flertal viktiga varor och förnödenheter

äro för närvarande ytterst begränsade. I den män sådan import

förekommer, försiggår den vanligen med betydande mellanrum och till

växlande priser. Även i fråga örn den mer regelbundna införseln äro importpriserna

på grund av rådande transportförhållanden ofta rätt varierande

för ett och samma varuslag. Därest dessa prisfluktuationer skulle få

oförmedlat påverka prisbildningen i övrigt, komme dennas lugna utveckling

att förryckas och den svenska marknaden att förlora i stabilitet med

därav föranledda svårigheter för näringslivet. En allmän höjning av medelprisnivån

i landet skulle vidare bliva följden av den ökade osäkerheten.

Aven den statliga priskontrollen bleve i hög grad försvårad.

Dessa olägenheter kunna förebyggas genom en utjämning av importpriserna.

Så har ock skett beträffande åtskilliga för folkförsörjningen betydelsefulla

varor, såsom kol och koks, gödningsämnen, fodermedel, fettråvaror

m. fl. Prisutjämningsförfarandet innebär i princip, att ett visst importpris

fastställes som avräkningspris för viss vara under en tid framåt. 1

den mån importkostnaderna avvika från detta avräkningspris, sker en utjämning,

så att den som kunnat införa varan till lägre pris än det bestämda

är skyldig att till en särskild s. k. clearingkassa inbetala skillnaden mellan

det verkliga importpriset och det bestämda avräkningspriset, under det att,

därest import sker till högre kostnader än avräkningspriset, importören från

clearingkassan erhåller täckning för de överskjutande kostnaderna. I vissa

fall har det ansetts lämpligt, att clearingen omfattar även de förråd, som

finnas inom landet vid kassans inrättande. Detta innebär, därest förråd anskaffats

till lägre pris än avräkningspriset, att innehavarna hava att inbetala

en avgift till clearingkassan, motsvarande skillnaden mellan avräkningspriset

och anskaffning^priset för förråden.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande Nr 3.

3

Ur flera synpunkter är det önskvärt, att en dylik prisclearing genomföres

på frivillig väg mellan importörerna själva. Erfarenheten giver emellertid

vid handen, att det i regel är nödvändigt att staten på ett eller annat sätt

medverkar. Det lämpligaste förfaringssättet synes därvid vara det som redan

tillämpats i flera fall med gott resultat och sorn består däri att avtal

träffas mellan vederbörande statliga myndighet och de olika importörerna

eller deras organisationer med den innebörd som förut angivits. Denna ordning

har tillämpats beträffande clearingen av importpriserna för fodermedel,

konstgödsel, skördegarn och fettråvaror. I åtskilliga fall äro dock

importörerna så många, att en sådan anordning ej är praktiskt genomförbar.

I dylikt fall synes det nödvändigt att reglera importen samt som villkor

för import av viss vara föreskriva, att importören deltager i det för varan

fastställda utjämningsförfarandet. Därest man i sistnämnda fall avser att

clearingen skall omfatta även inom landet befintliga, tidigare anskaffade

förråd, torde detta syfte enklast kunna tillgodoses genom att förråden läggas

under beslag. Om så sker bör som villkor för varans disponerande för

näringsutövning — försäljning eller beredning för avsalu — kunna krävas

inbetalning av en clearingavgift till en upprättad clearingkassa.

över promemorian hava yttranden avgivits av statens industrikommission,

statens livsmedelskommission, statens bränslekommission, statens handelskommission

och statens priskontrollnämnd.

Industrikommissionen har till en början framhållit, alt ett clearingförfarande,

sådant som det i propositionen skisserats, otvivelaktigt vore av stort

värde för att i nuvarande läge genomföra en prispolitik med syfte att i görligaste

män upprätthålla en stabil och enhetlig prisnivå för de ur försörjningssynpunkt

viktigare varugrupperna. Beträffande clearingsförfarandets

tillämpning har kommissionen bland annat anfört följande:

Jämförelsevis enkelt synes förfarandet kunna gestaltas i de fall, då

clearingen endast skall avse sådana partier av en vara, som importeras.

En dylik begränsning av clearingens omfattning kan ofta vara nödvändig

av praktiska skäl samt förefaller naturlig och lämplig i alla de fall, då

varan i fråga icke eller allenast i ringa omfattning produceras inom landet

och det därstädes icke heller finnes lagrade några större förråd av densamma.

Äro importörerna få till antalet eller sammanslutna i en fast organisation,

synes handhavandet av den sålunda begränsade clearingen böra anförtros

importörerna själva, detta särskilt med hänsyn till den alltjämt

växande arbetsbördan för de statliga krisorganen på varuförsörjningens

område. Några statliga tvångsåtgärder torde här i regel icke behöva ifrågakomma,

och icke heller lärer någon statlig kontroll över clearingförfarandel

vara nödvändig. Kommissionen förutsätter nämligen, att priset på varan

inom landel är fastställt och kontrolleras av statlig myndighet. Är importen

däremot uppdelad på ett stort antal importörer utan någon form

av inbördes sammanhållning, synes det, såsom i promemorian framhålles,

nödvändigt att reglera importen samt som villkor för denna föreskriva,

att vederbörande importör deltager i det för varan fastställda utjämningsförfarandet.

Detta torde då böra handhavas av statlig myndighet eller under

statlig kontroll.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande Nr 3.

I sådana fall. då ett clearingförfarande även skulle omfatta inom landet

befintliga varulager, ansåge kommissionen, att den som för att säkerställa

fortbeståndet av sin rörelse hållit ett stort varulager och burit därmed förenade

risker icke borde berövas de ekonomiska fördelar gentemot sina

mindre förutseende konkurrenter, som han genom lagerhållningen uppnått

vid tiden för clearingkassans inrättande. Clearingavgiften för nyproducerade

varor, därest sådana skulle komma att omfattas av clearingen, borde

i regel fastställas på basis av ett för all produktion enhetligt producentpris

och sålunda icke utgå med belopp, som växlade med företagens individuella

produktionskostnader. Slutligen har kommissionen understrukit vikten av

att clearingförfarandet handhades på sådant sätt, att importörerna icke förslappades

i sitt intresse att från utlandet inköpa och hit transportera varor

till billigast möjliga priser samt att ledningen och övervakningen av clearingorganisationens

verksamhet borde handhavas av opartisk och på området

sakkunnig personal.

I livsmedelskommissionens yttrande erinras örn de inom kommissionens

verksamhetsområde genomförda clearingförfarandena beträffande fodermedel,

konstgödsel, skördegarn och fettråvaror lii. m. Kommissionen anser,

att anordningen bör kunna tillämpas även för andra varugrupper än de

nämnda, samt finner sig icke lia något att erinra mot de grunder för ordnandet

av clearingen, som angivits i departementspromemorian.

Bränslekommissionen har uttalat sin principiella anslutning till det i promemorian

berörda förfaringssättet, i vad avser både det generella fastställandet

av visst importpris som avräkningspris och clearingens utsträckande

även till förråd, som finnas inom landet. Särskilt då fråga är om att cleai

ingen för en viss vara skall omfatta även inom landet befintliga förråd

synes avgörande böra träffas från fall till fall med hänsynstagande bland

annat till storleken av de tillgängliga förråden och anskaffningskostnaderna

för desamma.

Handelskommissionen har framhållit, att det är antagligt, att ett prisutjämningsförfarande

av ifrågasatt slag kan bliva värdefullt för upprätthållande

av en enhetlig och stabil prisnivå för råvaror och större förbrukningsartiklar

inom industriens och jordbrukets områden. Kommissionen

hyser emellertid den uppfattningen, att de varuområden på vilka ett prisutjämningsförfarande

med fördel kan användas äro starkt begränsade. Således

torde ett sådant förfarande endast böra komma till användning för

varor, vilka äro av betydelse för prisbildningen inom landet, under det att

förfarandet icke torde kunna genomföras i fråga om varor, där man har

att räkna med något större antal skilda kvaliteter. Kommissionen konstaterar

därefter, att ett clearingförfarande är förenat med allvarliga olägenheter.

Härom har kommissionen anfört bland annat att, ett clearingförfarande

av i promemorian avsedd typ kommer att minska den enskilde

importörens intresse att från utlandet inköpa och hit transportera varor

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande Nr 3. 5

till billigast möjliga priser eller — särskilt då clearingförfarandet beräknas

komma att omfatta en längre tidsperiod — att upprätthålla för landet

värdefulla förbindelser, därest icke den importör, som med skickligt utnyttjande

av förbindelser och transportleder kunnat införa varor till i rådande

läge gynnsamma priser göres delaktig i de sålunda vunna fördelarna.

En dylik premicring av den dugligaste torde emellertid komma att

stöta på mycket stora praktiska svårigheter. Kommissionen finner det med

hänsyn till antydda olägenheter angeläget, att vid import av ifrågavarande

produkter prisutjämning endast kommer till användning i undantagsfall,

där alldeles särskilda skäl kunna motivera en dylik åtgärd. Möjligheter

synas nämligen föreligga att genomföra en prisutjämning för dylika varor

på frivillig väg utan statligt ingripande, åtminstone i de fall, där importförbud

gäller eller importen på annat sätt är reglerad.

Priskontrollnämnden har framhållit, att den starka prisstegringstendensen

för vissa importvaror jämte den starkt oenhetliga kostnadsutvecklingen

för införseln av samma varor på olika vägar medför särskilda svårigheter

för priskontrollen, som i mångå fall icke kunna lösas utan regleringsåtgärder.

Nämnden instämmer därför helt i den i promemorian framförda uppfattningen,

att prisutjämning bör ske över en clearingkassa och att en

clearinganordning kan nödvändiggöra särskild reglering av importen. Beträffande

frågan att låta prisutjämningsförfarandet omfatta även inom

landet befintliga förråd har nämnden anfört att en utjämning av priserna

mellan till relativt höga pris nyimporterade varor och inom landet redan

förefintliga förråd eller nyproducerade varor av samma slag givetvis i många

fall kan framstå som ett synnerligen viktigt prispolitiskt önskemål. Endast

på denna väg kan det i vissa situationer vara möjligt att effektivt

dämpa verkningarna på den inhemska prisbildningen av en stark importprisstegring.

Vissa olägenheter kunna dock enligt nämndens mening vara

förbundna med en sådan utjämning och därigenom begränsa möjligheterna

för metodens tillämpning.

Nämnden har likväl ansett sig böra ansluta sig till i promemorian anförda

synpunkter rörande inkluderandet jämväl av inom landet befintliga

förråd i ett prisutjämningsförfarande.

Till stöd för det föreliggande förslaget har föredragande departementschefen

anfört följande:

Såsom i departementspromemorian uttalats föreligga i nuvarande läge

avsevärda svårigheter att upprätthålla importen av vissa betydelsefulla nödvändighetsvaror,

vilket icke kunnat undgå alt ofördelaktigt påverka vårt

försörjningsläge inom vissa områden. De möjligheter som erbjuda sig för

import av dylika varor böra därför i görligaste mån tillvaratagas. I flera

fall kan detta ske. endast med mycket stora kostnader Av synnerlig vikt år

att i dylika fall importpriserna icke få oförmedlat påverka den inhemska

marknaden. .

Det är därför nödvändigt, ali staten utövar viss tillsyn över i vad man oell

opaginerad Kontrollera mot PDF

()

Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande Nr 3.

l)a vad sätt förefintliga importmöjligheter utnyttjas. Denna allmänna övervakning

från statens sida underlättas självfallet i hög grad genom bildande

av särskilda importörföreningar för samordning av de olika importörernas

intressen. I vissa fall lia emellertid statens ingripanden icke kunnat begränsas

till enbart en övervakning av importen utan en reglering av densamma har

måst genomföras. Denna importreglering har i flera fall bestått ej endast i en

kvantitativ reglering av importen utan även i en reglering av importpriserna.

Därvid har det i departementspromemorian diskuterade clearingförfarandet

för utjämning av olika importpriser vanligen kommit till användning. Del

är att vänta, att detsamma i fortsättningen kommer att erhålla en utvidgad

tillämpning.

I den mån så kan ske är det självfallet ett önskemål, att den behövliga

clearingen genomföres på frivillig väg. exempelvis genom importörföreningarna.

En dylik utväg står emellertid icke alltid öppen. Samtliga hörda myndigheter

lia också förordat att möjlighet att tvångsvis anordna clearing skall

linnas för Kungl. Majit. Användande av tvång flir genomförande av

ett clearingförfarande bör dock ske nied varsamhet och icke i andra

lall än där det är nödvändigt för att underlätta import i varuförsörjningens

intresse eller förhindra kastningar i prisbildningen inom landet. Även där

dessa förutsättningar föreligga torde i mångå fall. såsom när ifrågavarande

vara förekommer i ett flertal olika kvaliteter, en prisclearing av praktiska

skäl vara utesluten. Där en clearing genomföres måste den så anordnas.

atl de enskilda importörerna icke förlora intresset att införa varor

från utlandet till billigast möjliga priser. Såsom industrikommissionen

framhållit torde det därför bliva erforderligt att införa en noggrann övervakning

av kostnader av olika slag, vilka kunna påverka avräknings

priserna.

Vid genomförande av en importprisclearing fastställes ett avräkningspris

att gälla för en tid framåt för viss vara. Detta avräkningspris blir då bestämmande

för prisbildningen inom landet för varugruppen i fråga. Med

hänsyn härtill är det av skäl. som jag i detta sammanhang ej torde behöva

närmare ingå pa. angeläget alt avräkningspriset ej sättes högre än vad som

är nödvändigt. Med utgångspunkt härifrån kan det ifrågasättas beträffande

varor av betydelse för den allmänna prisutvecklingen att även lager, sorn

importerats före genomförandet av clearingen. skola omfattas av denna. Eli

inräknande av förefintliga lager i prisutjämningen synes i princip medföra

den konsekvensen, att prisstegringen på grund av rådande importförhållanden

kommer att ske långsammare än eljest skulle hava blivit fallet men all

pa samma gang den prissänkning, som kan förväntas vid krisens upphörande,

fördröjes. Detta kan i vissa fall vara önskvärt. I andra fal! innebär

det nackdelar. Några generella regler för bedömande huruvida inneliggande

lager böra ingå i prisutjämningen synas sålunda ej kunna uppställas utan

avgörandet härom torde, såsom även bränslekommissionen framhållit, fa

träffas under beaktande av omständigheterna i varje särskilt fall.

Åro de inneliggande förråden små och importen jämförelsevis betydande

torde dock som regel tillräcklig anledning ur prisregleringssynpunkt éi föreligga

att medtaga lagren i den utjämning av importprisernå som må befinnas

påkallad. I den män lagren indragas i ett clearingförfarande lärer man.

såsom industrikommissionen påpekat, sorn regel böra utgå från att ett och

samma värde åsättes samtliga lager och att clearingen för lagerhavarnas do!

föranleder inbetalning av en avgift motsvarande skillnaden i priset inom Ian

det å importvaran efter och före clearingens genomförande. Enahanda förfa
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stals- och bevillningsutskotts utlåtande Nr 3. 7

rande bör tillämpas när clearingpriset höjes. Sänkes clearingpriset bör i

stället bidrag motsvarande prissänkningen utgå till lagerhavarna.

En förutsättning för ett tvångsvis påbjudet indragande av förefintliga

varulager i en clearing bör vara. alt den ifrågakomna varan är lagd under

beslag och sålunda ej får disponeras annat än efter medgivande av vederbörande

statliga myndighet och under iakttagande av de föreskrifter, som

myndigheten meddelar. Något hinder för att beslagförfarandet användes

för att vinna en sådan effekt torde enligt mili mening icke föreligga. Detta

innebär dock ej, såsom från vissa av de hörda myndigheterna anförts, att

beslag å en vara skall genomföras enbart för att skapa ett rättsligt underlag

för ett indragande av varulager i clearingen.

Med hänsyn till. bland annat, alt ifrågavarande prisutjämningsförfarande

kan förväntas komma att bli av stor omfattning och därför få vittgående

verkningar å prisbildningen inom landet synes riksdagen böra beredas tillfälle

alt i princip yttra sig rörande förevarande spörsmål. Frågan torde därför

böra underställas riksdagen. v

I detta sammanhang vill jag erinra örn att Kungl. Majit den 10 januari

1941 i samband med inrättandet av en clearingkassa för fettvaror hemställt

till riksgäldsfullmäktige att med anlitande av det å förskottsstat för försvarsväsendet

m. m. för budgetåret 1940/41 under fonden för förslag till

statsverket uppförda förskottsanslaget till försvarsberedskapens stärkande i

allmänhet, med redovisning under särskild rubrik, elter rekvisition av statens

livsmedelskommission insätta sammanlagt 500 000 kronor a kassans

checkräkning i riksbanken för att tillgodose behovet av rörelsemedel föi

clearingkassan. Ifrågavarande belopp synes nu böra täckas genom anvisande

av ett särskilt reservationsanslag å kapitalbudgeten å tilläggsstat II till riksstaten

för innevarande budgetår.

I nuvarande läge synes det utskottet vara av största vikt att prisstegiingen

inom landet i görligaste mån motverkas. Särskilt är det av betydelse att upprätthålla

en stabil och enhetlig prisnivå för de ur försörjningssynpunkt viktigaste

varugrupperna. Då det för att undvika en allmän höjning av prisnivån

torde vara nödvändigt att bibehålla samt även till nya områden utsträcka

det clearingförfarande, för vilket redogöres i propositionen, anser utskottet

sig böra tillstyrka departementschefens förslag i ämnet. Med hänsyn

till svårigheterna att bedöma utvecklingen på detta område och vilka åtgärder.

sorn kunna i olika hänseenden bliva erforderliga, anser utskottet ur

praktiska synpunkter mindre lämpligt att på sätt föreslagits i motionen

1:221 i en författning reglera Kungl. Maj :ts befogenheter i fråga örn clearingförfarandet.

En författning, vari mera i detalj skulle preciseras, under

vilka förutsättningar och på vad sätt ett prisutjämningsförfarande linge

genomföras, bomme nämligen enligt utskottets förmenande att i avsevärd

grad minska Kungl. Majlis möjligheter att med erforderlig snabbhet vidtaga

sådana åtgärder, som i varje särskilt fall kunna befinnas lämpliga.

Utskottet anser sig alltså icke kunna tillstyrka bifall till det i nämnda

motion gjorda yrkandet och kan icke heller biträda de i motionen 11.297

framställda förslagen.

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande Nr 3.

Ehuru utskottet sålunda ansett sig böra godtaga departementschefens

ifrågavarande förslag, har utskottet likväl icke förbisett att ett sådant clearingförfarande,

som det i propositionen angivna — särskilt om detsamma

tvångsvis genomföres — kan bliva förenat med vissa olägenheter. Utskottet

anser sig därför böra understryka vikten av att det nuvarande systemet

med i huvudsak frivilliga överenskommelser om clearing i görligaste mån

bibehålies samt att tvång endast tillgripes där så befinnes vara nödvändigt.

Huruvida även inom landet befintliga varulager skola inbegripas i ett

clearingförfarande måste givetvis enligt utskottets förmenande bedömas med

hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall, varvid bör beaktas den

inverkan på prisbildningen varulagren hava för hela den varugrupp, som

omfattas av clearingförfarandet.

Utskottet får i anslutning till vad departementschefen därom uttalat och

till vad i Sveriges industriförbunds och Stockholms handelskammares ovannämnda

skrivelse framhållits understryka betydelsen av att i den mån varulager

indragas i clearingförfarandet ett och samma värde bör åsättas samtliga

lager, som äro av inbördes likartad beskaffenhet, samt att clearingen

för lagerhavarnas del bör föranleda inbetalande av avgift, motsvarande skillnaden

i priset inom landet å importvaran efter och före clearingens

genomförande.

Utskottet vill vidare i likhet med departementschefen framhålla betydelsen

av att där en clearing av ifrågasatt slag genomföres densamma bör anordnas

så, att de enskilda importörerna icke förlora intresset att införa varor från

utlandet till billigast möjliga priser.

Då de åtgärder, som av departementschefen föreslagits, innebära ett väsentligt

ingrepp i näringslivets frihet och verksamhet, förutsätter utskottet,

att riksdagen — sedan ytterligare erfarenhet vunnits rörande systemets tilllämpning

och verkningar — beredes tillfälle att före utgången av maj månad

1942 taga under omprövning, huruvida åtgärder av angivet slag befinnas

ändamålsenliga och alltjämt i fortsättningen påkallade.

I enlighet med departementschefens därom framställda förslag tillstyrker

utskottet att å tilläggsstat II för innevarande budgetår såsom förlagskapital

för clearingkassan för fettvaror anvisas ett anslag av 500 000 kronor.

Vad departementschefen i övrigt anfört och föreslagit har icke givit utskottet

anledning till erinran eller uttalande.

Utskottet får sålunda hemställa,

I. att riksdagen må

a) godkänna de av föredragande departementschefen

framlagda förslagen till åtgärder för utjämning av marknadspriserna

å vissa förnödenheter;

b) till Förlagskapital för clearingkassan för fettvaror å

tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41 såsom

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och bevillningsutskotts utlåtande Nr 3. 9

kapitalinvestering i fonden för förlag till statsverket anvisa

ett reservationsanslag av 500 000 kronor;

II. alt motionerna 1:221 och 11:297 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 11 juni 1941.

På utskottets vägnar:

CONRAD JONSSON.

Vid detta ärendes behandling hava närvarit:

från statsutskottet herrar: Jonsson i Eskilstuna, Bergman, Sven Larsson,

Berntson, Svensson i Grönvik* och Persson i Falla;

från bevillningsutskottet herrar: Elon Andersson, Sköldén, Sjödahl,

Lövgren, Hagberg i Malmö och Björklund*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 6 sami. 2 avd. Nr 3.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.