Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lönereglering för landsfiskaler rn. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1941-06-13 · 31 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 31 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SBU 1941:4, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lönereglering för landsfiskaler rn. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 4.

1

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 16 juni 1941 kl. 11 f. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

lönereglering för landsfiskaler rn. m. jämte i

ämnet väckta motioner.

I anslutning till sina i statsverkspropositionen under femte huvudtiteln,

punkterna 165—171, gjorda framställningar har Kungl. Majit i en den 18 april

1941 dagtecknad proposition, nr 225, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att dels godkänna av departementschefen förordad avlöningsstat

för landsfogdarna m. fl. att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1941/42;

dels godkänna, att den av 1940 års lagtima riksdag i princip beslutade omorganisationen

av landsfiskalsbefattningarna m. m. samt löneregleringen för

landsfiskalerna och deras biträden (riksdagens skrivelse den 18 juni 1940

nr 438) skall i enlighet med vad departementschefen anfört träda i kraft från

och med den 1 oktober 1941;

dels godkänna av departementschefen förordad avlöningsstat för landsfiskalerna

m. fl. att tillämpas under tiden den 1 juli—den 30 september 1941;

dels medgiva, att förslagsvis tio ordinarie landsfiskaler från och med den 1

oktober 1941 överföras å indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet med rätt

för dem att åtnjuta dels å allmänna indragningsstaten nu utgående lön jämte

ålderstillägg, tjänstgöringspenningar och tillfällig löneförbättring, dels ock

dyrtidstillägg enligt kungörelsen den 15 juni 1923 (nr 265), samt ätt en av

dessa landsfiskaler, vilken nu är tillförordnad häradsskrivare, må i fråga om

rätten till tjänste- och familjepension intaga samma ställning som örn han

vore ordinarie häradsskrivare;

dels medgiva, att förslagsvis elva ordinarie landsfiskaler från och med den

1 oktober 1941 överföras å övergångsstat med tjänstgöringsskyldighet med

rätt för dem att uppbära nu utgående lön jämte ålderstillägg, tjänstgöringspenningar,

tillfällig löneförbättring, i förekommande fall ortstillägg, ävensom

dyrtidstillägg enligt kungörelsen den 15 juni 1923 (nr 265);

dels besluta, att i den vid civila tjänstepensionsreglementet såsom bilaga B

fogade åldersförteckningen skall införas befattning såsom landsfiskal med

en pensionsålder av 63 år;

dels medgiva, att de ordinarie landsfiskaler, vilka ej före tidpunkten för

omorganisationens ikraftträdande den 1 oktober 1941 enligt nu gällande pen
Bihang

till riksdagens protokoll 1941. 6'' sami. 2 avd. Nr 4.

inas 4i

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 4.

sionsbestämmelser för landsfiskaler uppnått pensionsåldern men dessförinnan

fyllt 63 år må under förutsättning, att de förklarat sig villiga att i samband

med omorganisationens genomförande avgå med ålderspension, från och

med den 1 oktober 1941 pensioneras, som örn de varit innehavare av landsfiskalstjänst

i lönegrad A 22, ävensom att samma förmån må beredas de ordinarie

landsfiskaler, vilka enligt gällande pensionsbestämmelser uppnå pensionsåldern

under tiden mellan den 1 juli och den 1 oktober 1941;

dels medgiva, att ordinarie landsfiskal, som är född före utgången av april

1884 men vid tidpunkten för omorganisationens ikraftträdande den 1 oktober

1941 icke uppnått 63 års ålder, må enligt Kungl. Maj:ts bestämmande från

sistnämnda tidpunkt kunna efter därom gjord ansökning beviljas pension,

såsom örn han blivit innehavare av landsfiskalstjänst i lönegrad A 22 och vid

avgången uppnått nämnda ålder;

dels medgiva, att till ordinarie landsfiskal, som kommer att vid omorganisationens

genomförande erhålla nyorganiserad landsfiskalstjänst, må vid nämnda

tidpunkt utbetalas, utöver intjänta löneförmåner, ett belopp motsvarande, vad

han skulle hava erhållit i förskott för närmast påföljande månad, därest de

gamla lönebestämmelserna skolat fortfarande gälla för honom, samt att till

befattningshavare, som bestrider landsfiskalstjänst på förordnande mot åtnjutande

av samtliga med tjänsten förenade löneförmåner med visst undantag

och som vid löneregleringens ikraftträdande tillträder ordinarie landsfiskalstjänst

eller nyorganiserad landsfiskalsassistenttjänst må utbetalas ett motsvarande

belopp mot återbetalningsskyldighet genom löneavdrag under närmast

följande sex månader;

dels medgiva, att ersättning i vissa fall må i enlighet med vad departementschefen

förordat, utan hinder av bestämmelserna i 16 § tredje stycket allmänna

resereglementet, utgå till landsfiskal och å landsfiskalskontor anställd personal

för färd mellan befattningshavares bostad och gränsen för hans tjänstgöringsområde;
dels

medgiva, att Kungl. Majit må utfärda de bestämmelser, som i övrigt

bliva erforderliga för genomförandet av övergången till den nya organisationen;
dels

godkänna av departementschefen förordad personalförteckning för

landsfiskalerna m. fl. att gälla tills vidare från och med den 1 oktober 1941;

dels godkänna av departementschefen förordad avlöningsstat för landsfiskalerna

m. fl. att tillämpas under tiden från och med den 1 oktober 1941

till och med den 30 juni 1942;

dels ock å driftbudgeten under femte huvudtiteln för budgetåret 1941/42

anvisa

till Landsfogdarna m. fl.: Avlöningar ett förslagsanslag av 347,000 kronor,

till Landsfogdarna m. fl.: Omkostnader ett förslagsanslag av 50,000 kronor,

till Häradsskrivarna: Avlöningar ett förslagsanslag av 797,000 kronor,

till Häradsskrivarna: Omkostnader ett förslagsanslag av 20,000 kronor,

till Landsfiskalerna m. fl.: Avlöningar ett förslagsanslag av 5,277,500 kronor,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 4.

3

till Landsfiskalerna m. fl.: Omkostnader ett förslagsanslag av 1,180,000

kronor samt

till Landsfiskalerna m. fl.: Inlösen av vissa inventarier m. m. ett förslagsanslag

av 430,000 kronor.

Ifrågavarande proposition, som hänvisats till statsutskottets förberedande

handläggning, har efter överenskommelse mellan stats- och bankoutskotten

behandlats av sammansatt stats- och bankoutskott.

Till det sammansatta utskottet hava vidare överlämnats följande i anledning

av propositionen väckta motioner, nämligen

inom första kammaren:

inom andra kammaren:

nr 305 av herr V. Hedlund i Östersund m. fl.;

nr 306 av herr A. Lindqvist m. fl.;

nr 308 av herr M. Forsberg i Nässjö; samt

nr 310 av herrar O. Garlström och J. V. Pettersson i Norregård.

De i dessa motioner framställda yrkandena återgivas nedan efter redogörelsen

för den huvudsakliga innebörden av propositionen.

I skrivelse den 18 juni 1940 anmälde riksdagen, att riksdagen med vissa

ändringar godkänt de i Kungl. Maj:ts proposition nr 219/1940 L. framlagda

grunderna för en omorganisation av landsfiskals- och stadsfiskalsbefattningama

m. m. Det sålunda godkända förslaget innebar i huvudsak följande. I

organisatoriskt hänseende bibehöllos landsfiskalstjänsterna vid sin nuvarande

utformning, i det att den av tidigare utredningar framförda tanken på en tudelning

av landsfiskalsbefattningarna övergavs. Däremot skulle man undersöka

möjligheterna att överflytta vissa smärre arbetsuppgifter från landsfiskalerna

till andra befattningshavare ävensom möjligheterna till vissa förenklingar av

arbetet, ägnade att lätta landsfiskalernas arbetsbörda. Smärre städer skulle

upphöra att utgöra egna åklagardistrikt och förty i polis- och åklagarhänseende

förenas med landsfiskalsdistrikt. Distrikten skulle så avpassas att de normalt

gåve full sysselsättning för en ordinarie befattningshavare och ett biträde.

Dessa föranledde en minskning av antalet distrikt från 490 till förslagsvis

409. Landsfiskal skulle tillsättas av Kungl. Maj:t. Länsstyrelse skulle utöva

den disciplinära myndigheten över landsfiskal, och åtal mot denne för tjänstefel

skulle anhängiggöras vid underrätt. I landsfiskals åtalsbehörighet gjordes

den ändringen, att brott mot 23 kap. 3 § strafflagen skulle åtalas av landsfogde.

För behörighet till landsfiskalstjänst uppställdes särskilda bestämmelser ävensom

i fråga örn befattningshavarnas rekrytering. Antagningen av aspiranter

skulle sålunda ske genom en för hela riket gemensam antagningsnämnd. För

att kunna antagas skulle sökande som regel ha avlagt studentexamen. Under

en tid av sammanlagt ett och ett halvt år skulle aspirant, som antagits, fullgöra

provtjänstgöring å landsfiskalskontor, länsstyrelse och hos landsfogde.

nr 226

nr 227

av herr L. Bondeson m. fl.; och

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 4.

Efter förnyad prövning av antagningsnämnden finge sökanden antagas till

distriktsåklagaraspirant, varmed skulle följa rätt till visst aspirantarvode

eller möjlighet till erhållande av stipendium. Den fortsatta utbildningen

skulle omfatta dels sex månaders praktisk polistjänstgöring vid poliskår i

någon av de största städerna, dels ock genomgång av en centralt anordnad

kurs örn två och ett halvt år, varunder undervisning skulle inhämtas i juridiska

och polistekniska ämnen, och vilken kurs skulle avslutas med distriktsåklagarexamen.

Tillträdet till kursen, vars närmare planläggning dock borde bliva

föremål för ytterligare utredning, skulle regleras av antagningsnämnden.

Efter avlagd examen skulle aspiranterna antagas till extra tjänstemän med

placering i lönegrad Ex 4. I avlöningshänseende placerades landsfiskal i

lönegrad A 22, dock att befattningshavarna i vissa större distrikt skulle

placeras i lönegrad A 23 eller A 24. I samband med löneregleringen skulle

landsfiskal tillkommande sportler indragas till statsverket, varjämte en begränsning

skulle ske av befattningshavarnas rätt till bisysslor. Däremot skulle

statsverket bestrida samtliga omkostnader såsom utgifterna för tillfällig

skrivhjälp, tjänstelokal och övriga förvaltningskostnader. Likaså skulle statsverket

avlöna de i landsfiskalsdistrikten anställda biträdena. Pensionsåldern

för landsfiskal sänktes från 65 till 63 år. För tillgodoseendet av landsfiskalernas

biträdesbehov skulle anställas vissa tjänstebiträden, nämligen landsfiskalsassistenter,

kanslibiträden, samt manliga och kvinnliga skrivbiträden.

Assistenterna skulle placeras i lönegrad Eo 14 men efter sex års tjänstgöring

kunna uppflyttas i lönegrad Eo 17. Kanslibiträdena, som allenast skulle anställas

i vissa ödemarksdistrikt, skulle vara manliga och kunna tillerkännas

polismans befogenhet. De skulle placeras i lönegrad A 7. I avvaktan på närmare

erfarenheter rörande biträdesbehovet borde skrivbiträdena placeras, de

manliga i lönegrad Eo 5 och de kvinnliga i lönegrad Eo 2. Manligt skrivbiträde,

som skulle kunna tilldelas polismans befogenhet, skulle företrädesvis anställas

i distrikt med allenast ett biträde. Vidkommande stadsfiskalerna

skulle de ifråga örn landsfiskalerna antagna grundsatserna vinna motsvarande

tillämpning, så långt sig göra läte, varemot köpingsåklagarinstitutionen efterhand

skulle upphöra.

Vissa detaljspörsmal hava efter principbehandlingen av omorganisationsfrågan

ansetts böra bliva föremål för ytterligare utredning, nämligen:

det slutliga fastställandet av rikets indelning i landsfiskalsdistrikt och den

därav beroende biträdestilldelningen i distrikten,

ordnandet av landsfiskalernas och övriga distriktsåklagares teoretiska fackutbildning,

fastställandet av landsfiskalernas rätt till ersättning för vissa utgifter i

tjänsten ävensom

regleringen av åtskilliga spörsmål sammanhängande med övergången till

den nya landsfiskalsorganisationen.

På grund härav uppdrog Kungl. Majit den 29 november 1940 dels åt

professorn Å. Hassler och statspolisintendenten G. Thulin att såsom sak
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 4.

5

kunniga inom socialdepartementet verkställa fortsatt utredning rörande den

teoretiska distriktsåklagarundervisningens anordnande, dels ock åt landsfogden

M. Stiernström att såsom sakkunnig inom departementet biträda vid

utredningen av övriga med omorganisationen sammanhängande spörsmål. Till

ifrågavarande utredningsarbeten har från och med den 1 januari 1941 varit

knuten jämväl byråchefen B. Lassen. Rörande det verkställda utredningsarbetet

hava utredningsmännen avgivit ett flertal promemorior.

Omorganisationens ikraftträdande.

I statsverkspropositionen till innevarande riksdag erinrade departementschefen

att, då ett genomförande av den till sina riktlinjer vid 1940 års riksdag

fastslagna organisationen måste draga med sig en kostnadsökning, ett bestämmande

av tidpunkten härför icke ansetts kunna ske vid nämnda riksdag

med hänsyn till det statsfinansiella läget. Den senare tidens erfarenheter

hade likväl visat, att omorganisationens genomförande av skilda skäl icke

utan avsevärda olägenheter kunde ytterligare uppskjutas. Åtskilliga länsstyrelser

hade i framställningar till Kungl. Majit för egen del betonat de allvarliga

konsekvenser, som under nuvarande tidsförhållanden skulle uppstå

genom reformens fördröjande. Efter samråd med cheferna för justitie- och

finansdepartementen förordade departementschefen därför, att landsfiskalernas

lönereglering trots en rätt betydande kostnadsökning för det allmänna

komme till genomförande från och med nästa budgetår.

I nu ifrågavarande proposition, nr 225, har departementschefen emellertid

förordat ett uppskov härmed till den 1 oktober 1941 och därvid hänvisat till

de förflyttningar av befattningshavare inom landsfiskalskåren, som omorganisationen

komme att medföra. Departementschefen har vidare anfört, bland

annat:

Då kostnaderna för befattningshavarnas flyttningar komma att i viss utsträckning

ersättas av statsverket och i flyttningsersättningen under vissa

förutsättningar ingår ersättning jämväl för den merutgift som uppstår därigenom,

att befattningshavare nödgas vidkännas kostnad för såväl förutvarande

som ny bostad, har det ansetts vara möjligt att göra vissa besparingar för statsverket,

örn man läte omorganisationen träda i kraft å dag, som vore laga

fardag enligt hyreslagen. Den ur denna synpunkt bästa tidpunkten för

reformens genomförande har ansetts vara den 1 oktober 1941. Jag har med

hänsyn härtill och, då efter riksdagens beslut i ärendet åtskillig tid erfordras

för genomförande av de organisatoriska förändringarna, stannat för sistnämnda

dag såsom den lämpligaste för den nya organisationens ikraftträdande.

I syfte att förbereda reformen har jag i god tid före den 1 april

1941 låtit utgå ett cirkulär till länsstyrelserna med erinran örn att det syntes

angeläget, att de befattningshavare, som kunde förväntas bliva förflyttade till

annan ort och som förhyrde bostäder och kontorslokaler, i laga tid uppsade

sina hyreskontrakt till den 1 oktober 1941.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 4.

Frågor sammanhängande med löneregleringen.

Rikets indelning i landsfiskalsdistrikt m. m.

Enligt den av 1937 års landsfiskals- och stadsfiskalsutredning uppgjorda

distriktsindelningsplanen skulle antalet landsfiskalsdistrikt utgöra 409, vilket

innebar en minskning i antalet distinkt med 81. Denna plan har senare överarbetats

inom departementet, därvid dels vissa områden överförts från ett

distrikt till ett annat, dels vissa distrikt uppdelats, dels även ytterligare sammanslagning

av distrikt genomförts. Det sammanlagda antalet distrikt har

därigenom minskat till 408. Rörande det slutliga indelningsförslaget torde få

hänvisas till det förslag till rikets indelning i landsfiskalsdistrikt, vilket fogats

som bilaga till propositionen. Emellertid har antalet landsfiskalstjänster

bibehållits vid 409, beroende på att i ett distrikt, Karlskoga, funnits böra

anställas två landsfiskaler.

Enligt den av departementschefen förordade, från förslagets principer i

övrigt avvikande organisationsformen med två landsfiskaler i Karlskoga skall

den ene vara polischef och åklagare och den andre utmätningsman. Härigenom

befrias staden från utgifterna för stadsfiskalstjänsten. Det har vid sådant

förhållande synts skäligt, att staden i stället bidroge till statsverkets kostnader

för åklagaren-polischefens avlönande ävensom till vissa omkostnader.

Enligt ett inom departementet uppgjort förslag, som staden för sin del godtagit,

skulle staden sålunda bidraga med tre fjärdedelar av det belopp, som av

statsmedel komme att utgå i lön till åklagaren-polischefen och i vikariatsersättning

jämte därå utgående tilläggsförmåner åt vikarie, som förordnades

under åklagaren-polischefens tjänstledighet eller semester. Detta bidrag skulle

erläggas halvårsvis emot räkning, som tillställdes staden av länsstyrelsen.

Vidare skulle staden tillhandahålla erforderliga kontorslokaler för de båda

inom distriktet anställda landsfiskalerna och deras biträden samt bestrida

kostnaderna för lokalernas uppvärmning, städning och belysning ävensom tillhandahålla

erforderliga möbler och annan inredning.

Ersättningen från staden avses skola upptagas såsom särskilda uppbördsmedel

i avlöningsstaten för landsfiskaler m. m.

Landsfiskalernas lönegradsplacering.

Departementschefen har anfört:

Enligt principbeslutet skola landsfiskalsbefattningarna placeras i tre olika

lönegrader, nämligen A 22, A 23 och A 24. Till grund för den kostnadsberäkning

som gjordes i propositionen nr 219/1940 L. hade lagts en sådan fördelning

av tjänsterna, att 6 tjänster skulle placeras i lönegraden A 24, 45

tjänster i lönegraden A 23 och återstoden eller 358 tjänster i lönegraden A 22.

Även i denna fördelning har jag ansett jämkningar böra vidtagas. I avvaktan

på att vissa städer skola, införlivas med landsfiskalsdistrikt torde endast 4

landsfiskalstjänster nu böra placeras i lönegraden A 24 och 42 i lönegraden

A 23. Antalet tjänster i lönegraden A 22 skulle således utgöra 363. Bestämmandet

av huruvida landsfiskalstjänsten i visst distrikt skall hänföras till

A 22, A 23 eller A 24 torde böra ankomma på Kungl. Majit, som också torde

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 4.

7

böra äga att i samband med uppkommen vakans besluta om viss tjänsts överförande

från en lönegrad till någon av de båda andra inom ramen av riksdagens

beslut rörande antalet tjänster i de olika lönegraderna. Av det anförda

framgår, att i den mån städernas införlivande med landsfiskalsdistrikt fortgår,

några tjänster i lönegrad A 22 böra utbytas mot ett motsvarande antal tjänster

i lönegrad A 23 och några tjänster i lönegrad A 23 mot samma antal tjänster

i lönegrad A 24. Förslag härom bör emellertid föreläggas riksdagen först då

utbytet blir aktuellt.

Biträdestilldelningen inom landsfiskals
distrikten.

1937 års utredning: Det till grund för propositionen nr 219/1940 L. liggande

förslaget upptog sex olika typer av landsfiskalsdistrikt, vilka betecknades med

romerska siffror från I till VI. Av de 409 distrikten skulle 15 utgöras av typ I

(landsfiskal utan tjänstebiträde), 203 av typ II (landsfiskal med ett skrivbiträde),

19 av typ III (landsfiskal med biträde av en manlig befattningshavare

med polismans befogenhet), 20 av typ IV (landsfiskal med två skrivbiträden)

, 141 av typ V (landsfiskal med en landsfiskalsassistent och ett skrivbiträde)

samt 11 av typ VI (landsfiskal med landsfiskalsassistent och två — i

ett fall fyra — skrivbiträden). Antalet landsfiskalsassistenter skulle således

bliva 152 och antalet skrivbiträden 427, av vilka 19 — benämnda kanslibiträden

— skulle vara manliga befattningshavare med polismans befogenhet.

Vid 1940 års riksdag beslöts — med anslutning till Kungl. Maj:ts förslag —

att för kanslibiträdena skulle inrättas ordinarie tjänster i lönegraden A 7.

Vidare skulle i avvaktan på närmare erfarenheter rörande behovet i övrigt av

biträdeshjälp lämpliga belopp ställas till länsstyrelsernas förfogande för

anställning av erforderligt antal skrivbiträden i lönegraden Eo 2 samt manliga

biträden — som skulle kunna tilldelas polismans befogenhet — i lönegraden

Eo 5. Vederbörande utskott anförde emellertid vid propositionens behandling

i riksdagen, att utskottet, med hänsyn till betydelsen av att samtliga

landsfiskaler såvitt möjligt erhölle biträdeshjälp även för andra göromål än

de rena skrivgörornålen, ansåge det önskvärt, att de biträdestjänster i lönegraden

Eo 5, vilka avsetts för manliga befattningshavare med polismans befogenhet,

i första hand tilldelades sådana landsfiskalsdistrikt, där enligt organisationsplanen

endast ett tjänstebiträde skulle finnas.

Departementschefen har för egen del anfört:

Med hänsyn till vad utskottet sålunda anfört och då 1936 års uppbördskommittés

förslag ej genomförts, har det blivit nödvändigt att underkasta den

uppgjorda planen för biträdestilldelningen en omarbetning. En omarbetning

har blivit erforderlig även genom jämkningarna i distriktsindelningsplanen.

Slutligen må framhållas, att landsfiskalernas arbetsbörda betydligt ökats sedan

år 1938, då de sakkunniga uppgjorde sin organisationsplan. Särskilt gäller

detta i fråga om landsfiskalernas befattning med luftskyddet och restmdriv
ningen.

.. . . ,

Från länsstyrelserna hava infordrats uppgifter rörande de jamkmngar i den

föreslagna biträdestilldelningen, som med hänsyn till det förändrade läget kunna

anses erforderliga. De inkomna uppgifterna hava därefter undergått överarbetning

inom departementet. Vissa länsstyrelser hava vid beräknandet av biträdesbehovet

medräknat även sådan personal, som nu tillfälligtvis anställts för kris
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

8 Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr d.

betonade uppgifter. Ett dylikt förfaringssätt anser jag emellertid icke lämpligt.

Biträdesorganisationen synes mig böra vara avpassad efter det normala

biträdesbehovet ehuru tilltagen med en sådan marginal, att en tillfällig

ansvällning av arbetsuppgifterna av måttlig omfattning icke skall kräva

ändrad organisation. Jag vill dessutom erinra om att särskilda belopp

skola ställas till länsstyrelsernas förfogande för beredande av tillfällig

skrivhjälp åt landsfiskalerna. Biträdesorganisationen kan uppenbarligen icke

anpassas efter en arbetssituation som den, vilken förelåg under största delen

av år 1940 och delvis ännu föreligger. Organisationen skulle då erhålla en

alltför stor omfattning och det skulle möta avsevärda svårigheter att vid en

återgång till mera normala förhållanden nedbringa organisationen till en mot

dessa nya förhållanden svarande omfattning. Jag anser, att de extraordinära

biträdeskostnaderna på grund av krisbetonade uppgifter böra, efter samma

normer som tillämpas i fråga örn länsstyrelserna, ersättas i särskild ordning,

och jag får därvid hänvisa till vad jag i statsverkspropositionen anfört därom

vid behandlingen av frågan örn beräknandet av utgifterna till avlöningar till

övrig icke-ordinarie personal vid länsstyrelserna.

Med tillämpning av nu angivna normer och på grundval av länsstyrelsernas

uppgifter Ilar biträdesbehovet beräknats till 155 assistenter, 18 kansiibiträden,

173 extra ordinarie biträden i lönegrad Eo 5 och 271 extra ordinarie biträden

i lönegrad Eo 2. Kungl. Maj:t bör dock givetvis äga befogenhet att vid förefallande

behov tillskapa ytterligare extra ordinarie befattningar i den mån

detta kan ske inom ramen för beviljade anslag.

Jämkningen i biträdestilldelningen har medfört, att antalet organisationstyper

måst ökas utöver de sex som i det föregående angivits. Typ II har sönderfallit

i två, nämligen en med landsfiskal och ett biträde i lönegrad Eo 2 och

en med landsfiskal och ett biträde i lönegrad Eo 5, typ IV i tre, nämligen en

med landsfiskal och två biträden i lönegrad Eo 2, en med landsfiskal jämte

ett biträde i Eo 5 och ett biträde i Eo 2 samt en med landsfiskal jämte ett

biträde i A 7 och ett biträde i Eo 2. I fråga örn två av de allra största distrikten

nämligen Solna och Tumba föreslås en anordning med — förutom övriga biträden

— två assistenter. Meningen är, att den ena assistenten skall av länsstyrelsen

erhålla förordnande såsom under landsfiskalen i huvudsak självständig

ledare av den inom ifrågavarande distrikt mycket betydande indrivningen

av restförda utskylder och av böter. I ett annat distrikt föreslås landsfiskal

och tre biträden i Eo 2. Den för Karlskoga distrikt föreslagna särskilda

organisationen har omnämnts i det föregående.

Av samma skäl som föranlett jämkning av biträdestilldelningen hava även

de belopp, vilka beräknats för tillfällig skrivhjälp åt landsfiskalerna, måst omräknas.

Det sammanlagda medelsbehovet härför har beräknats till 87,500

kronor.

Övriga med löneregleringen sammanhängande

frågor.

De landsfiskaler, vilka från ordinarie tjänst utnämnas å ny landsfiskalstjänst,

har i propositionen föreslagits skola för uppfattning i löneklass få

tillgodoräkna sig dels hela den tid, de innehaft fullmakt å landsfiskalstjänst,

dels ock den tid utöver tre år, de dessförinnan kunna hava haft tillsvidareförordnande

å landsfiskalstjänst. Tillsvidareförordnade landsfiskaler lia

ansetts böra för löneklassuppflyttning äga tillgodoräkna den tid utöver tre år,

de innehaft tillsvidareförordnande. I övrigt skulle, örn högre löneklass än

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nv 4.

begynnelselöneklassen anses böra ifrågakomma, löneklassplaceringen få, efteranmälan

av länsstyrelserna, bestämmas av Kungl. Majit med hänsyn till vederbörandes

tidigare löneförmåner, anställningstidens längd och övriga på frågan

inverkande omständigheter.

I fråga örn frihet från tjänstgöring under sön- och helgdag har framhållits,

att det med hänsyn till de varierande förhållandena i de olika länen icke låtit

sig göra att utfärda generella bestämmelser härom. I stället har det ansetts

böra ankomma på landsfogdarna att inom vissa i propositionen angivna gränser

träffa avgörande för varje särskilt fall.

Beträffande övertidsersättning har framhållits att med hänsyn till de

särskilda arbetsförhållandena å landsfiskalskontoren förutsättningar för

utbetalande av dylik ersättning saknas beträffande såväl den ordinarie som

den extra personalen därstädes.

Vikariatsersättning skall utgå enligt gällande grunder i civila avlöningsreglementet.

Med hänsyn till att landsfiskalsassistenterna komma att hänföras

till två lönegrader nämligen Eol4 och Eol7, kunde möjligen tvekan uppstå

rörande storleken av ersättning, som bör utgå till annat biträde å landsfiskalskontor,

som förordnas att vikariera å assistenttjänst, vars innehavare är placerad

i lönegraden Eo 17. Den lämpligaste lösningen har ansetts vara, att vid samtliga

vikariat å landsfiskalsassistenttjänst vikariatsersättningen beräknas som

örn vikariatet avsåge tjänstgöring å tjänst i lönegraden Eo 14.

Resekostnads- och traktamentsersättning

vid tjänsteresor.

Det till grund för propositionen nr 219/1940 L. liggande sakkunnigeförslaget

innebar, att gällande bestämmelser, enligt vilka landsfiskal vid resa

i och för tjänsten endast i vissa särskilt angivna fall äger rätt till resekostnadsersättning

och blott undantagsvis jämväl till traktamentsersättning, skulle

upphävas och landsfiskal tillerkännas rätt till ersättning för samtliga tjänsteresor.

Såväl resekostnads- som traktamentsersättning skulle utgå enligt bestämmelserna

i allmänna resereglemente!, varvid dock, i anslutning till vad

som stadgats beträffande landsfogdarna, skulle genomföras en minskning av

ersättningsbeloppen så, att traktamentsersättningen, oavsett lönegradsplaceringen

av de olika landsfiskalstjänsterna, skulle utgå med åtta kronor för

dag och fem kronor för natt eller tillhopa tretton kronor för dygn. Om högst

sex timmar tagits i anspråk för resa eller förrättning, skulle traktamentsersättning

icke utgå. Därest inga dylika särbestämmelser gåves, skulle

traktamentsersättningarna enligt allmänna resereglemente! utgå med tio kronor

för dag och sex kronor för natt eller tillhopa sexton kronor för dygn i fråga örn

landsfiskaler i 22 och 23 lönegraderna samt med tolv kronor för dag och sju

kronor för natt eller tillhopa nitton kronor för landsfiskaler i 24 lönegraden.

Enligt resereglementet utgår icke traktamentsersättning för dag eller natt varav

högst en timme tagits i anspråk för resa eller förrättning; för dag, varav mer

än en timme men högst sex timmar tagits i anspråk, utgår halv traktamentsersättning.

Även beträffande rätten till resekostnadsersättning skulle en viss

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Sawiwiansatt stats- och bcmhoutskotts utlåtande Nv 4.

begränsning gälla. Enligt rcsereglementet utgår resekostnadsersättning så

snart våglängden överstiger en kilometer. Med bibehållande av för landsfiskalerna

nu gällande begränsning föreslogo de sakkunniga, att dylik ersättning

icke skulle utgå nied mindre våglängden, beräknad på sätt i allmänna

resereglemente! sägs, utgjorde minst tre kilometer. Landsfiskalernas reseläkningar

skulle underkastas granskning av vederbörande landsfogde ur synpunkten

av resornas ändamålsenlighet och planmässiga anordnande. Landsfiskalsassistent

skulle vid resa i och för tjänsten äga uppbära resekostnads-

och traktamentsersättning under samma villkor som landsfiskal. Den

till landsfiskalsassistent utgående traktamentsersättningen skulle dock fastställås

till sex kronor för dag och fyra kronor för natt eller alltså till tio

kronor för dygn.

Departement sch c fe 11 yttrar i här berörda fråga, bland annat följande:

Då jag anser de av do sakkunniga föreslagna traktamentsbeloppen skäliga

finnér jag övervägande skäl tala för att tillstyrka de sakkunnigas förslag i

fråga örn landsfiskals och landsfiskalsassistents rätt till resekostnads- och

traktamentsersattning. Huruvida detta även bör gälla den föreslagna tre*fl°,

,gransnin?en’ synes mig tveksamt. De sakkunniga anförde till

stod for densamma att det i landsfiskals tjänsteåliggande bland annat

mgmge att helt allmänt övervaka ordningen inom landsfiskalsdistriktet

och att varje resa, som landsfiskal företoge, på visst sätt kunde sägas inne„:ra1

l;ii clyllk övervakning. Då det icke skäligen kunde göras gällande, att

särskild ersättning borde utgå för dylik förrättning, om den hade så strängt

lokal karaktar, att den av landsfiskalen tillryggalagda vägsträckan icke överstege

tre kilometer kunde det, anförde do sakkunniga, icke gärna låta sig göra

att skilja mellan olika resor efter de ändamål, för vilka de företagits, samt i

ena fallet giva resekostnadsersättning men i andra fallet icke. Beloppet av

den ersättning, som genom införande av den föreslagna begränsningen skulle

undanhållas landsfiskal, förmenades bliva jämförelsevis obetydligt, men för

det allmänna skulle däremot uppstå en avsevärd besparing genom att granskav

stort antal säkerligen ofta svårkontrollerbara reseräkningar

bortfolle. De skal, de sakkunniga sålunda anfört för bibehållande av begränsningen,

aro visserligen värda allt beaktande men synas dock icke böra tillmatas

avgörande betydelse. Det må erinras om att någon trekilometersbegransmng

icke gäller för resor för förrättning enligt förordningen den 12 juli

18<8 angående ersättning till förrättningsmän för utmätning i enskilda inål

samt till stämningsman m. m., varför landsfiskals rätt till reseersättning vid

dylika forrättningar skulle beskäras om, såsom är avsikten, förordningens

bestämmelser om reseersättning ersättas av en hänvisning till allmänna resereglementets

bestämmelser och för landsfiskalerna särskilt utfärdat besparingsreglemente.

Någon anledning att på detta sätt minska reseersättningarna i

exekutionsarenden synes icke föreligga. Med hänsyn härtill och då tillräcklig

anledning ej torde föreligga att i övrigt bibehålla särbestämmelser för landsfiskalerna,

anser jag, att den i allmänna resereglemente! föreskrivna enkilometersbegransmngen

bör gälla även i fråga om landsfiskalerna och landsfiskalsassistenterna.

I ett annat hänseende bör emellertid ett undantag göras

från allmänna resereglementets bestämmelser. Enligt 16 § i reglementet är

förrättningsmän, som är bosatt utom sitt tjänstgöringsområde, ej berättigad

till ersättning för färd mellan bostaden och tjänstgöringsområdets gräns. Det

torde emellertid i en del fall befinnas påkallat att föreskriva, att landsfiskal

skall vara bosatt utanför sitt distrikt. Då dessa föreskrifter givits i det all
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

11

Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 4.

mannas intresse — t. ex. i syfte att allmänheten skall hava goda kommunikationer

till landsfiskalens stationeringsort — bör sådan landsfiskal och hos

denne anställda biträden äga uppbära ersättning jämväl för färd mellan

bostaden och distriktsgränsen. Ilar stationeringsorten emellertid förlagts

utom distriktet i landsfiskalens eget intresse, bör regeln i allmänna resereglemente!

bliva gällande.

Annat tjänstebiträde än landsfiskalsassistent bör, om biträdet tilldelats

polismans skydd och befogenhet, kunna av landsfiskalen anlitas för utiedningar

jämväl utanför stationeringsorten, om landsfiskalen är av andra tjänstegöromål

av trängande art hindrad att själv verkställa utredningarna. Biträdet

bör då äga rätt till resekostnads- och traktamentsersättning, vilken senare

synes böra begränsas på samma sätt som motsvarande ersättning till landsfiskal

och assistent samt utgå med fem kronor för dag och fyra kronor för

natt eller sålunda med tillhopa nio kronor för dygn.

Det må slutligen i detta sammanhang påpekas, att Kungl. Maj:t enligt

allmänna resereglemente! äger förordna om nedsättning av traktamentsbeloppen

för särskilda befattningshavargrupper. Då jag i det föregående angivit

min ståndpunkt till de särskilda traktamentsbelopp för landsfiskalerna och

deras tjänstebiträden, som av de sakkunniga föreslagits, bör detta icke få

anses föranleda någon begränsning för dessa tjänstemäns vidkommande i den

Kungl. Majit enligt resereglemente!, tillagda befogenheten.

Ersättning för vissn kostnader för resor

i exekutionsärenden.

Enligt 1937 års sakkunnig ejor stay skulle de särskilda arvoden, som for

vissa exekutiva förrättningar lii. m. utgå till förrättningsmännen, ersättas av

en i visst förhållande till exekutionsfordringen stående avgift till statsverket,

i samband varmed statsverket skulle övertaga gäldandet av bland annat de

resekostnadsersättningar, som uppkomma i dylika ärenden och exekutionsgäldenären

eller borgenären nu har att betala.

Efter verkställd utredning inom socialdepartementet har i en inom departementet

utarbetad promemoria framhållits, att med genomförandet av förenämnda

förslag bör tillsvidare anstå bland annat av den anledningen, att under

nu rådande exceptionella förhållanden stora svårigheter mött att med någon

större grad av säkerhet så avväga den föreslagna exekutionsavgiftens belopp,

att avgiften väl komme att täcka statsverkets direkta utgifter för

ifrågavarande ärenden, d. v. s. i huvudsak resekostnads- och traktamentsersättningarna,

men icke innebure någon extra beskattning av de enskilda

parterna, Löneregleringen för landsfiskalerna måste emellertid, framhålles

vidare, medföra, att stadgande gives därom, att de nu utgående arvodena till

förrättningsmännen skola i likhet med andra till landsfiskalerna utgående

sportler redovisas till statsverket. I samband härmed torde det vala lämpligt

att meddela föreskrift örn att gällande bestämmelser om ersättning för resor

vid förrättningar av nu ifrågavarande art skola, ersättas av en hänvisning till

allmänna resereglementets bestämmelser. T enlighet nied dessa principer har

ett förslag till ändring i vissa delar av förordningen den 12 juli 1878 angående

ersättning till förrättningsmän för utmätning i enskilda mål samt till stämningsmål!

ni. m. utarbetats inom departementet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 4.

En redogörelse för de yttranden, vilka avgivits över departementspromemorian

återfinnas i propositionen å sid. 14—17.

Departementschefen Ilar för egen del anfört:

Emot det i departementspromemorian framlagda förslaget örn ersättning

tor resor i exekutionsärenden har jag intet att erinra. Den i princip beslutade

löneregleringen för landsfiskalerna bygger emellertid på att ersättning skall

minnas av statsmedel för samtliga utgifter i tjänsten. I fråga örn resekostnaderna

bör en generell bestämmelse härom, enligt vad i det föregående

föreslagits, införas i vederbörande ersättningskungörelse (kungörelsen den

24 . november 1932 angående vissa ersättningar åt befattningshavare vid

polis- och åklagarväsendet m. m.). Beträffande de exekutiva ärendena anses

emellertid reglerna örn parternas skyldighet att gälda kostnaderna icke

skola ändras.. Därest såväl gäldenären som sökanden sakna tillgångar och

kostnaderna icke förskjutits, har utmätningsmannen, där icke fri rättegång

beviljats, icke möjlighet att få ersättning för sina utgifter i ärendet.

Erfordras resa för förrättningen, kunna dessa utgifter bliva betydande.

De utgifter, för vilka utmätningsmannen på detta sätt icke kan erhålla ersättning,

hava under det nuvarande sportelsystemet fått täckas av överskott,

som uppstått i andra ärenden. Efter en lönereglering för landsfiskalerna på

grundval av samtliga sportlers indragande till statsverket föreligger emellertid

icke längre möjlighet för landsfiskalerna att på detta sätt bestrida dessa

utgifter,° vilka de i stället måste betala av sin lön. Detta synes mig icke

böra ifrågakomma. Den enklaste lösningen av frågan synes vara att införa

ett stadgande örn att ersättning för dylika, icke täckta utgifter skall givas

av statsmedel. Denna lösning torde vara att föredraga framför en inskränkning

i exekutionssökandes rätt att erhålla exekution utan att förskjuta kostnaderna

för densamma. Jag vill erinra om att ett antagande av förslaget örn

införande av en exekutionsavgift kommer att väsentligt förändra läget” eftersom

införandet av exekutionsavgiften tänkts skola medföra en avlösning av

parternas skyldighet, att betala ''exekutionskostnaderna. Givetvis böra bestämmelserna

örn ersättning åt landsfiskal av statsmedel för de icke ersatta

utgifterna omgärdas med erforderliga säkerhetsföreskrifter. Ersättning bör

icke utgå i sådana fall, då enligt givna stadganden verkställighetskostnadema

skolat förskjutas av sökanden eller utmätningsmannen ägt begära, att kostnaderna

skulle förskjutas. I övrigt torde tillräcklig säkerhet mot missbruk

av ersättningsrätten vinnas genom en föreskrift, att utbetalandet av ersättningen

skall ankomma på vederbörande länsstyrelses prövning. Med hänsyn

till att det endast i jämförelsevis sällsynta fall kan ifrågakomma, att statsverket

på detta sätt kommer att få ersätta utmätningsmans utgifter, lärer vad

nu föreslagits icke behöva inverka på beräknandet av omkostnadsanslaget.

från vilket ifrågavarande ersättningar torde böra gäldas.

Telefon.

Nu gällande bestämmelser örn landsfiskals skyldighet att hava rikstelefonförbindelse

till sin tjänstelokal och sin bostad har departementschefen ansett

böra i huvudsak bibehållas; dock att bestämmelserna i fråga, vilka innehållas

i landsfiskalsinstruktionen ^ 25, och ersättningskungörelsen 6 ^ tredje—sjätte

styckena, måste undergå viss omarbetning, emedan de i sin nuvarande form

bygga Pa att landsfiskalen, med det honom tilldelade förvaltningsbidraget,

principiellt skall bestrida alla med tjänsten förenade utgifter och att dessa

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 4.

skola täckas av statsmedel i annan ordning endast, där särskilda bestämmelser

därom givits. Departementschefen har i denna fråga anfört:

Landsfiskal bör givetvis hava telefonförbindelse såväl till sin tjänstelokal

som till sin bostad. Den nuvarande begränsningen, att endast en telefonförbindelse

till tjänstelokalen bekostas av statsmedel, torde hava visat sig

mindre lycklig beträffande de större landsfiskalskontoren, emedan den verkat

hindrande för en rationalisering av arbetet; ofta hava landsfiskalerna emellertid

med egna medel bekostat övriga för tjänstens behöriga skotande nödvändiga

telefonförbindelser. Därest länsstyrelse prövar det med hänsyn till

arbetsförhållandena å visst landsfiskalskontor nödvändigt, att mer an en

telefonförbindelse anordnas, bör länsstyrelsen sålunda äga medgiva, att sådan

ytterligare förbindelse anordnas. Landsfiskals skyldighet att hava riksten

fou förbind else till sin bostad torde böra göras oberoende av länsstyrelsens

förordnande därom. Ersättning av statsmedel torde böra lämnas även

för kostnaden för erforderliga extra ringklockor i sovrum m. m. I fråga om

landsfiskalsassistent och annat tjänstebiträde torde böra stadgas skyldig e

att under samma förutsättningar som nu gälla i fråga om landsfiskal hålla

telefonförbindelse till bostaden. .

Ersättningskungörelsen synes endast böra innehålla bestämmelser örn i

vad mån ersättning för telefonförbindelse till landsfiskals eller biträdes bostad

och för särskilda utgifter för telefonsamtal i tjänsteärende må givas av

statsmedel; i övrigt erforderliga bestämmelser i ämnet böra särskilt utlardas.

Kostnader för tjänstelokal saint övriga

förvaltningskostnader.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle det bland annat ankomma på befattningshavaren

att anskaffa erforderlig tjänstelokal jämte därtill hörande

möbler med undantag av kassaskåp samt att ombesörja lokalens uppväironing,

belysning och städning. För de kostnader befattningshavaren hade att vidkännas

härför skulle utgå ersättning av statsmedel i form av ett särskilt lokalbidrag.

Beloppet av bidraget skulle bestämmas av länsstyrelsen med hänsyn

till lokalbehovet och hyreskostnaderna i orten. Av Kungl. Majit skulle fastställas

vissa allmänna grunder för beräkningen, innefattande även ett angivande

av huru många rum, som normalt ansåges erforderliga för landsfiskalskontor

i distrikt av de olika organisationstyperna. Det skulle aven

ankomma på länsstyrelserna att tillse, att landsfiskalerna holle med hänsyn

till tjänstens krav tillfredsställande kontorslokaler. Övriga förvaltningskostnader,

såsom utgifter för inköp och underhåll av erforderliga kontorsmaskiner

och stämplar m. m. samt för skrivmateriel och övriga förbrukningsartiklar

ävensom för inbindning av föreskrivna diarier och andra handlingar m. m.,

skulle direkt bestridas av statsverket från anslag, som disponerades av länsstyrelserna.

För varje budgetår skulle landsfiskal å tid, som bestämdes av

länsstyrelsen, insända förslag till omkostnadsstat för budgetåret. Detta förslag

skulle av länsstyrelsen granskas samt tjäna länsstyrelsen till ledning vid

dess framställning om anslag för ändamålet. Anskaffandet av erforderliga förnödenheter

skulle ankomma på landsfiskalerna själva, där ej länsstyrelse

funné skäl föreligga att verkställa central upphandling. För bestridande av

ifrågavarande förvaltningsutgifter skulle landsfiskalerna vara berättigade att

erhålla lämpligt avpassade förskott mot halvårsvis skeende redovisning.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 4.

De sakkunnigas förslag lades till grund för de i propositionen nr 219/1940 L

gjorda kostnadsberäkningarna för den nya organisationen.

För att vinna en grund för bedömande av storleken av de belopp, som

erfordras för ett bestridande av förvaltningsutgi Perna efter de i förslaget

angivna riktlinjerna hava uppgifter inhämtats från landsfiskalerna och länsstyielsema.

Till ledning för beräkningen av lokalbidragens storlek angavs

därvid, att man borde räkna med ett lokalbehov av ett rum i distrikt med

landsfiskal och högst ett biträde, två rum i distrikt med landsfiskal och två

eller tre biträden samt tre eller fyra rum i de största distrikten. Med hänsyn

till de särskilda förhållandena på viss ort borde avvikelser från dessa normer

kunna göras.

Röiande innehållet i de avlämnade uppgifterna hänvisas till propositionen

sid. 19 och 20.

Departementschefen har anfört:

Skäl synas icke föreligga att frångå de sakkunnigas förslag iner än på en

punkt Det torde sålunda böra föreskrivas, att en framtida anskaffning av

kassaskåp, i den mån sådana erfordras utöver dem, som vid omorganisationen

inlösas från landsfiskalerna, skall verkställas genom central upphandling i

den ordning Kungl. Majit föreskriver. I fråga örn upphandling av skrivmaskiner

och räknemaskiner m. m. bliva gällande centralupphandlingsbestämrnelser

tillämpliga. De skäl, som anförts för att landsfiskalerna i vissa mindre

distrikt — distrikt med högst ett tjänstebiträde — borde bliva bättre tillgodosedda

i fråga örn tjänstelokaler än som skulle bliva följden enligt ovan angivna

normer, torde icke vara helt utan fog. Emellertid komme en allmän höjning av

beräkningsgrunderna att så väsentligt öka statsverkets kostnader, att dessa

icke torde uppvagas av fördelarna. På grund härav anser jag mig för närvarande

icke böra frångå de tidigare angivna normerna. Vid beräknandet av

lokalbehovet måste man givetvis också taga med det utrymme arkivalier m. m

kräva För arkiven synes man emellertid böra i huvudsak använda blott

sekundan utrymmen såsom vinds- eller källarrum etc., därest dvlika utrymmen,

som äro för ändamålet lämpliga, stå till förfogande. Storleken av lokalbidragen

måste slutligen bliva beroende av stationeringsorternas dyrortsgruppering.

Medelsbehovet för lokalbidrag har beräknats till 460,000 kronor. Efter en

redogörelse för grunderna för denna beräkning fortsätter departementschefen:

o Det torde icke erfordras, att statsverket i andra fall än nu sker tillhandahåller

tjänstelokal åt landsfiskal. Är landsfiskalen polischef och åklagare i

stad och finnes i staden tillhörigt polishus eller i annan byggnad, som helt

eller delvis är avsedd för polisändamål och som äges av staden, lokaler, som

äro lämpliga för landsfiskalskontor, synes landsfiskalen böra vara skyldig

att förhyra dessa lokaler, där länsstyrelsen finner lokalerna vara med hänsyn

ti lllantlsf iska] st jäns tons krav tillfredsställande och, där staden betingar sig

ersättning för deras upplåtande, den begärda hyran vara skälig. Samma torde

böra gälla i fråga örn annan kommun, som är skyldig att själv bestrida kostnaderna

för sitt polisväsende.

Övriga förvaltningskostnader torde kunna beräknas till i genomsnitt för

distrikt utan stadigvarande tjänstebiträde 250 kronor, för distrikt med ett

tjänstebiträde 400 kronor, för distrikt med två tjänstebiträden 550 kronor

samt för distrikt med tre (eller flera) tjänstebiträden 650 kronor. Samman
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 4. 15

lagda medelsbehovet för »övriga förvaltningskostnader» skulle efter dessa

grunder utgöra 192,600 kronor eller i runt tal 200,000 kronor.

Utbildningsfrågor.

Distriktsåklagarnas teoretiska fackutbildning.

I en ''promemoria angående distriktsåklagarnas teoretiska utbildning hava

förenämnda utredningsmän framlagt ett förslag av i huvudsak följande innehåll.

Utbildningen skulle förläggas dels till polisskolan, dels till Stockholms högskola.

Till polisskolan skulle förläggas den teoretiska utbildningen i polistjänst

samt till högskolan den juridiska undervisningen och undervisningen

i kameralkunskap. Undervisningen vid högskolan, vilken skulle föregå undervisningen

vid polisskolan, skulle omfatta fyra terminer och skulle i vissa

delar ansluta sig till den ordinarie undervisningen därstädes. Distriktsåklagaraspiranterna

skulle således deltaga i den ordinarie, varje hösttermin

givna propedeutiska kursen i civilrätt, straffrätt och processrätt

samt deltaga i samma undervisning i förvaltningsrätt som de, vilka avsåge

att avlägga juris kandidatexamen. I fråga örn privaträtten skulle man begagna

den ordinarie kursen för statsvetenskaplig-juridisk examen. Särskild

undervisning för distriktsåklagaraspiranterna skulle anordnas i, förutom

kameralkunskap, statsrätt, finansrätt, straffrätt och processrätt. I de båda

sistnämnda ämnena skulle kunskapsfordringarna i huvudsak motsvara fordringarna

för juris kandidatexamen. Sedan tentamina avlagts i samtliga

ämnen vid högskolan, skulle distriktsåklagarexamen avläggas. Undervisningen

vid polisskolan skulle utformas i huvudsaklig överensstämmelse med

undervisningen vid de polischefskurser, som hållits där. Undervisningen vid

högskolan skulle börja blott vartannat år, och varje kurs skulle sålunda —

liksom enligt de sakkunnigas förslag — omfatta två aspirantårgångar. Under

polisundervisningen skulle eleverna uppdelas i två omgångar. Med hänsyn

till högskolans ställning såsom icke statlig undervisningsanstalt skulle mellan

kronan och högskolans styrelse ingås ett avtal, däri styrelsen förbunde sig att

efter vissa riktlinjer mot en angiven summa anordna undervisningen. Kostnaderna

för undervisningen beräknades av utredningsmännen komma att för varje

kurs uppgå till vid högskolan 16,700 kronor och vid polisskolan 18,200 kronor.

De årliga kostnaderna bleve således 17,450 kronor. Härtill skulle eventuellt

komma vissa kostnader för iordningställande av erforderliga läroböcker. Vid

denna kostnadsberäkning utgingo utredningsmännen från att eleverna skulle

själva betala sina läroböcker samt vissa avgifter vid högskolan.

över utredningsmännens promemoria hava avgivits ett flertal yttranden,

beträffande vilka hänvisas till propositionen, sid. 22—26.

Departementschefen har anfört:

Den plan för distriktsåklagarnas teoretiska fackutbildning, som framlagts

i utredningsmännens promemoria och som i allt väsentligt lämnats utan

erinran i de flesta av de avgivna yttrandena, anser jag utgöra en i huvudsak

tillfredsställande lösning av de problem, som mött, då det gällt att anordna

undervisningen så, att denna i fråga örn de egentliga universitetsämnena kommer

att ligga på ett akademiskt plan och samtidigt erhåller den koncentration

och fasta ledning, som torde vara erforderlig för att eleverna under den be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

1® Saymnansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 4.

gränsade studietiden skola kunna på ett tillfredsställande sätt inhämta det

ganska omfattande kunskapsmaterialet. De erinringar som framförts i yttrandena

synas mig icke vara av beskaffenhet att rubba själva grundvalarna för

planen även örn denna bör underkastas jämkningar i vissa detaljer såsom i

fråga örn kursplaner m. m. Då undervisningen emellertid enligt uppgjorda

beräkningar icke behöver börja förrän tidigast under hösten 1943 och något

anslag för nästkommande budgetår alltså icke är erforderligt, har jag icke

ansett mig böra i vidare mån än nu skett uppehålla mig vid denna fråga. Därest

det vid de fortsatta underhandlingar, som komma att föras med högskolans

styrelse, skulle visa sig erforderligt att medel ställas till förfogande för utarbetande

av de för undervisningen nödiga läroböckerna, torde jag senare få

anmäla denna fråga.

Till kostnaderna för utbildningen böra även hänföras kostnaderna för

distriktsåklagaraspiranternas praktiska polistjänstgöring. Enligt principbeslutet

skall denna tjänstgöring, omfattande sex månader, för att bliva effektiv

koncentreras till poliskårerna i ett fåtal av de största städerna, där möjlighet

gives att erhålla lämpliga instruktörer och handledare för aspiranterna. Tjänstgöringen,

som skall omfatta såväl kriminalpolis- som ordningspolisverksamhet,

skall för att bliva så allsidig som möjligt fullgöras efter vissa gemensamma

allmänna anvisningar och det skall åligga vederbörande polismästare

att öva uppsikt över att tjänstgöringen i enlighet med dessa anvisningar

anordnas på ändamålsenligaste sätt. De sakkunniga hade beräknat kostnaderna

för handledning åt aspiranterna under den praktiska polistjänstgöringen

lämpligt avpassade arvoden till den handledande personalen —

till högst 2,000 kronor för år. Med hänsyn till att den praktiska polistjänstgöringen

skall följa efter provtjänstgöringen å landsfiskalskontor och hos

länsstyrelse m. m. är det sannolikt, att några kostnader för det ändamål, varom

nu är fråga icke komma att uppstå under budgetåret 1941/42. Jag anser därför

icke erforderligt, att något anslag nu begäres för ändamålet.

Kostnaderna för antagningsnämndens verksamhet — resekostnads- och

traktamentsersättningar till nämndens ledamöter för deltagande i nämndens

sammanträden — torde böra beräknas till högst 1,000 kronor.

övergången till den nya landsfiskalsorganisationen.

1937 års utredning: De sakkunniga erinrade i sitt betänkande örn att nedbringandet

av antalet landsfiskalstjänster och indragningen av ett stort antal

stadsfiskalstjänster komme att medföra ganska betydande övergångssvårigheter.

Ganska många av de sistnämnda skulle sålunda icke kunna påräkna

att omedelbart erhålla landsfiskalstjarnst utan skulle vara hänvisade till

assistentbefattning. En tillbakagång för ett stort antal landsfiskaler till assistentbefattning

— vilken motsvarades av en lika omfattande nedflyttning för

assistenterna — måste emellertid medföra bland annat den olägenheten, att

rekryteringen hejdades under den tid, som åtginge för att överskottet skulle

hinna tagas i anspråk genom avgången bland landsfiskalerna. Ikraftträdandet

av det föreslagna nya reinyteringssystemet måste också uppskjutas.

De sakkunniga föreslogo, att man skulle bereda ett antal äldre landsfiskaler

möjlighet att övergå på frivillig övergångsstat. Till de 70 tillsvidareförordnade

landsfiskaler, vilka beräknades icke kunna erhålla nyorganiserad

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 4.

17

landsfiskalstjänst, utan vara nödsakade att under en tid tjänstgöra å assistentbefattning,

skulle utgå viss lönekompensation. Likaså skulle viss lönekompensation

utgå till de 70 landsfiskalsassistenter, vilka beräknades icke

kunna omedelbart erhålla nyorganiserad assistenttjänst.

Vid 1940 års riksdag förutsattes, att frågan örn övergångsbestämmelserna

skulle göras till föremål för fortsatt utredning. I anledning av ett förslag av

statskontoret och riksräkenskapsverket om överförande av vissa äldre landsfiskaler

till indragningsstat anförde departementschefen, att en sådan åtgärd

onekligen skulle mera säkert föra till det avsedda målet, nämligen en snabb

effektivisering av den nya organisationen. Vederbörande utskott anförde

vid propositionens behandling, att utskottet ansåge, att bestämmelserna örn

övergången till den nya organisationen borde så utformas, att man så snart

som möjligt skulle bliva i tillfälle att tillgodogöra sig fördelarna av denna nya

organisation.

Härefter har frågan om övergångsförliållanden upptagits till förnyat övervägande

inom socialdepartementet. I en av de inledningsvis omnämnda

sakkunniga utarbetad departementspromemoria har föreslagits, att de nya

bestämmelserna örn landsfiskalernas pensionsålder — vilka innebära en sänkning

med två år från 65 till 63 år — skulle genomföras samtidigt med omorganisationen

och icke, som 1937 års utredning föreslagit, under en övergångstid

av tre år. Vidare hava förslag framlagts örn överförande på indragningsstat

och förtidspensionering av vissa landsfiskaler.

Börande de över promemorian avgivna yttrandena hänvisas till propositionen,

sid. 33 och 34.

Departementschefen har för egen det anfört:

Jag vill erinra örn att vederbörande utskott vid 1940 års lagtima riksdag

vid frågans principbehandling uttalade, att bestämmelserna örn övergången

till den nya organisationen borde så utformas, att man så snart som möjligt

skulle bliva i tillfälle att tillgodogöra sig fördelarna av denna nya organisation.

Hetta uttalande torde innebära, att man borde söka ordna övergången

så, att landsfiskalstjänsterna så snart som möjligt bleve besatta med personer

som uppfyllde de nya, väsentligt skärpta kompetensfordringarna. Hetta underlättas

väsentligt, örn de av de nuvarande landsfiskalerna, vilka av en eller annan

anledning icke lämpligen böra ifrågakomma till nyorganiserad tjänst, ej komma

att belasta den nya organisationen. I den i det föregående omtalade promemorian

har framlagts en plan härför, som synes mig på ett i stort sett tillfredsställande

sätt lösa övergångsspörsmålet.

Vad först angår de landsfiskaler, som vid det nya budgetårets ingång kvarstå

i tjänst samt antingen fyllt 63 år — den föreslagna nya pensionsåldern —

eller fylla 63 år under sista halvåret 1941, så hava dessa — de utgöra enligt

nu föreliggande uppgifter 26 —- sedan fråga därom uppkommit, samtliga

förklarat sig villiga att i samband med omorganisationens genomförande

eller inom viss kort tid därefter avgå med pension, därest denna kommer att

utgå på den nyreglerade lönen. Hå statskontoret med avstyrkande av förslaget

i promemorian ställt sig avvisande mot en dylik anordning och i stället

föreslagit, att ifrågavarande befattningshavare skulle överföras å indragningsstat,

å vilken de finge kvarstå, till dess att de erhölle pension jämlikt de för

dem nu gällande bestämmelserna, synes ämbetsverket icke hava beaktat, att

Bihang till riksdagens protokoll 1941. (> sami. 2 aud. Nr 4. lass 41 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Xr 4.

enligt i allmänhet tillämpade övergångsregler dessa befattningshavare bort

vid omorganisationen överföras till ny stat och allenast successivt fått vidkännas

sänkningen av pensionsåldern. I så fall hade de nya pensionsbestämmelserna

utan vidare blivit å vederbörande tillämpliga, ben nu ifrågasatta

omedelbara sänkningen av pensionsåldern, vilken torde medföra väsentliga

fördelar för statsverket, synes mig icke skäligen böra beröva de av sänkningen

berörda befattningshavarna möjligheten av att få de ny7a pensionsbestämmelserna

å sig tillämpliga. Med hänsyn härtill anser jag, att det i promemorian

framställda förslaget bör godtagas. Dock synes mig pensioneringen icke böra

omfatta de landsfiskaler — tre till antalet — vilka först under innevarande

års sista kvartal uppnå 63 år. De ordinarie landsfiskaler, vilka icke uppnått

nu gällande pensionsålder före omorganisationens genomförande men fylla

minst 63 år före utgången av september 1941 böra således i samband med omorganisationen

— under förutsättning att de förklara sig villiga att vid denna

tidpunkt avgå med ålderspension — pensioneras som örn de vid nämnda tidpunkt

varit innehavare av landsfiskalstjänst i lönegrad A 22. Då omorganisationens

ikraftträdande uppskjutits från''den 1 juli 1941 till den 1 oktober 1941

huvudsakligen för att bespara statsverket vissa kostnader för dubbelhyror

m. m., synes det mig skäligt, att samma förmån beredes de landsfiskaler, vilka

under tiden mellan nämnda data uppnå nu gällande pensionsålder. Däremot

bör enligt mitt förmenande dylik förmån icke tillkomma de landsfiskaler,

vilka redan tidigare uppnått pensionsåldern men erhållit tillstånd att kvarstå

i tjänst till viss tidpunkt, infallande under tredje kvartalet 1941 eller senare.

Genom det^ omedelbara genomförandet av pensionsålderns sänkning

vinnes en avgång av 23 befattningshavare. Härtill komma 9 vakanta befattningar.

Ytterligare avgång kan vinnas genom förtidspensionering av

ett antal _ landsfiskaler. I promemorian har föreslagits, att dylik förtidspensionering

skulle ske i anslutning till bestämmelserna i 17 § 1 mom.

civila tjänstepensionsreglementet. För att på denna väg ernå önskat resultat

har emellertid i promemorian förordats vissa icke oväsentliga avvikelser

från reglementsbestämmelserna, vilka avvikelser innebära att vederbörande

befattningshavare skulle befrias från eljest föreskriven minskning av pensionen

under den till pensionsåldern återstående tiden ävensom att förtidspension

i vissa fall skulle kunna beviljas, ehuru för vederbörande befattningshavare

något mer än 5 år återstode till pensionsåldern. På sätt av det

föregående framgår har statskontoret framfört starka principiella betänkligheter

mot de i promemorian föreslagna bestämmelserna i denna del. För

egen del finner jag i sak intet vara att erinra mot att ett antal äldre landsfiskaler

förtidspensioneras. Beträffande formen härför anser jag mig dock

icke böra biträda det i promemorian framlagda förslaget. Då de befattningshavare,

som i samband med omorganisationens ikraftträdande skulle förtidspensioneras,

icke skulle övergå på nyorganiserad tjänst och sålunda icke i

vanlig ordning komma att bliva underkastade de nya pensionsbestämmelserna,

synes det mig mindre lämpligt att —- såsom i promemorian föreslagits —

formellt anknyta förtidspensioneringen till 17 § 1 mom. civila tjänstepensionsreglementet,

allra helst som detta icke kunnat ske utan förut framhållna avvikelser

från de i sistnämnda författningsrum meddelade bestämmelserna. Det

avsedda syftet med promemorians förslag i nu förevarande del torde kunna

ernås likaväl med en fristående föreskrift utan anknytning till förtidspensionsbestämmelserna

i civila tjänstepensionsreglementet. Med beaktande av de

i promemorian uttryckta önskemålen örn att sådan reduktion av beloppet av

förtidspensionen intill pensionsålderns inträde, varom förut nämnts, icke bör

äga rum ävensom att förtidspension bör kunna beredas jämväl vissa befattningshavare,

för vilka något mer än 5 år återstå till pensionsåldern, synes

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 4.

19

berörda föreskrift lämpligen böra givas det innehåll, att ordinarie landsfiskal,

som är född före utgången av april 1884 men vid tidpunkten för omorganisationens

ikraftträdande icke uppnått 63 års ålder, må enligt Kungl. Majlis bestämmande

från sagda tidpunkt kunna efter därom gjord ansökning beviljas

pension, såsom örn han blivit innehavare av landsfiskalstjänst i lönegrad A 22

och vid avgången uppnått nyssnämnda ålder. Enligt nu föreliggande uppgifter

beräknas 31 landsfiskaler kunna bliva förtidspensionerade i nu angiven ordning.

Jag förutsätter emellertid att vid det slutliga urvalet av de landsfiskaler,

vilka böra få avgå med förtidspension, eftersträvas att låta denna förtidspensionering

i första hand omfatta sådana befattningshavare, som av organisatoriska

eller andra skäl anses företrädesvis böra ifrågakomma därtill.

De nu föreslagna övergångsanordningarna kräva emellertid som komplement

en utgallring av sådana befattningshavare inom yngre årsklasser, vilka

icke böra överföras till den nya organisationen. I promemorian har föreslagits,

att visst antal landsfiskaler skulle tvångsvis överföras på indragningsstat,

delvis med tjänstgöringsskyldighet. Detta förslag här i princip tillstyrkts i

samtliga remissyttranden. Statskontoret har emellertid erinrat om att de

landsfiskaler, för vilka skulle kvarstå tjänstgöringsskyldighet, icke borde överföras

å indragningsstat utan i stället å övergångsstat med därav följande

jämkning av löneförmånerna. Denna erinran synes mig böra beaktas. Vid

närmare övervägande har jag funnit, att av nu ifrågavarande skäl nio landsfiskaler

böra överföras å indragningsstat och elva å övergångsstat med tjänstgöringsskyldighet.

En ordinarie landsfiskal, vilken sedan ett antal år uppehåller häradsskrivartjänst

på tillsvidareförordnande, har medgivit, att han finge överföras å indragningsstat,

därest han bleve tillförsäkrad samma tjänste- och familjepensionsförmåner,

som örn han varit ordinarie häradsskrivare. Då i fråga örn

denne befattningshavare icke föreligga samma skäl till överförande å indragnings-

eller övergångsstat som beträffande övriga tjugu landsfiskaler, synes

det mig fördelaktigt för statsverket att — när det av principiella skäl icke

torde kunna ifrågakomma, att befattningshavaren utnämnes till ordinarie

häradsskrivare —- godtaga det framförda erbjudandet. Därest befattningshavaren

utnämndes å nyorganiserad landsfiskalstjänst, vilket icke torde hava

kunnat förvägras honom, hade han nämligen kommit i åtnjutande av betydligt

bättre förmåner i fråga örn såväl tjänstepension som familjepension.

I enlighet härmed skulle sammanlagda antalet landsfiskaler, som böra

överföras å indragningsstat, utgöra tio. Kungl. Majit torde emellertid böra erhålla

bemyndigande att, därest så vid omorganisationens genomförande skulle

visa sig erforderligt — exempelvis av det skälet att mindre antal landsfiskaler

än beräknat skulle kunna pensioneras i omedelbart samband mod omorganisationens

ikraftträdande — å indragningsstat överföra ytterligare personal.

Överföringen till indragnings- och övergångsstat torde böra ske i samband

med omorganisationens ikraftträdande i övrigt. Vad löneförmånerna beträffar,

torde dessa böra utgöra för landsfiskal å indragningsstat lön, tjänstgöringspenningar,

ålderstillägg och tillfällig löneförbättring samt för landsfiskal

å övergångsstat därtill i förekommande fall ortstillägg. Till landsfiskal

å indragningsstat bör utgå halvt samt till landsfiskal å övergångsstat

helt dyrtidstillägg.

I enlighet med det nu anförda skulle de pensionerade och förtidspensionerade

samt till övergångs- och indragningsstat Överförda befattningshavarna komma

att utgöra sammanlagt 75), vilket tillsammans med antalet vakanser, 9 stycken,

kommer att med 3 överstiga antalet i samband med omorganisationen indragna

landsfiskal,stjänster. Vid sådant förhållande torde man icke behöva till över
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

20

Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 4.

vägande upptaga förslaget att bereda särskild kompensation åt befattningshavare,

som i anledning av omorganisationen nödgas för en tid frånträda

innehavd befattning. Man lärer visserligen kunna räkna med att ett mindre

antal tillförordnade stadsfiskaler i städer, som komma att ingå i landsfiskalsdistrikt,

samt några tillförordnade köpingsåklagare, antagligen sammanlagt

tre eller fyra, måste i samband med att de lämna sina förordnanden söka

assistenttjänst, varigenom ett lika stort antal nuvarande assistenter förhindras

erhålla nyorganiserad assistenttjänst. Då en utjämning emellertid kan förväntas

inträda i huvudsak redan under den nya organisationens första år, har

jag icke ansett särskilda åtgärder erforderliga med anledning härav.

Jag vill i detta sammanhang erinra örn att de ordinarie landsfiskalerna icke

kunna tvingas att godtaga de lönevillkor löneregleringen medför. De som —

ehuru de hava möjlighet övergå å nya lönestaten — föredraga att kvarstå på

gammal stat böra, därest de icke överflyttas på indragningsstat, uppföras

på övergångsstat med de löneförmåner som nyss sagts skola utgå till landsfiskal

å sådan stat. Med hänsyn till den allmänna sportelindragningen, vilken

kommer att avse även landsfiskal å övergångsstat, och de avsevärt förbättrade

pensionsförhållanden som löneregleringen medför synes det mig icke antagligt

att någon landsfiskal, som erbjudes möjlighet att övergå å ny stat, föredrager

att överföras å övergångsstat. Däremot synes landsfiskal, som uppnått

pensionsåldern före den 1 juli 1941 men som erhållit tillstånd att kvarstå i

tjänst till tidpunkt infallande efter organisationens genomförande, ej böra

få överföras å den nya lönestaten.

Korapetensbestäminelser under övergångstiden.

Vid 1940 års riksdag förutsattes i propositionen nr 219/1940 L, att tillsvidareförordnade

landsfiskaler skulle — där ej särskilda skäl till annat

föranledde — utan ytterligare prövning eller särskild utbildning anses behöriga

att ifrågakomma till nyorganiserad landsfiskalstjänst. De aspiranter

som avlagt landsfiskalsexamen eller juridisk examen men icke erhållit tillsvidareförordnande

eller därmed jämställt förordnande å landsfiskalstjänst,

skulle icke äga behörighet till landsfiskalstjänst, (och ej heller till nyorganiserad

assistenttjänst, eftersom för sådan skulle gälla samma fordringar) örn

de icke genomgått viss utbildning, företrädesvis i kriminalteknik. Övriga

aspiranter skulle icke ifrågakomma till nyorganiserad tjänst utan fullständig

distriktsåklagarutbildning enligt den nya ordningen, därvid redan fullgjord

tjänstgöring på banan, i den mån den vore väl vitsordad, borde räknas dem

till godo såsom fullgjord provtjänstgöring.

Departementschefen har i nu ifrågavarande sammanhang för egen del

anfört:

Av en under innevarande år verkställd undersökning rörande landsfiskalsaspiranterna

— såsom sådana hava räknats samtliga som, efter att hava börjat

tjänstgöra å landsstatsbanan, hava för avsikt att vinna befordran till landsfiskaler

samt icke erhållit ordinarie anställning i länsstyrelse eller förordnande

tills vidare å landsfiskalstjänst — har framgått, bland annat, att av

samtliga ungefär 270 aspiranter med formell landsfiskalskompetens efter nuvarande

bestämmelser endast något över 50 genomgått sådan kriminalteknisk

utbildning, som skall utgöra villkor för behörighet till nyorganiserad landsfiskals-

och assistenttjänst. Även om blott två tredjedelar av ifrågavarande

opaginerad Kontrollera mot PDF

21

Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 4.

270 aspiranter — med hänsyn till kvalifikationerna i övrigt — böra komma

i fråga till nyorganiserad tjänst, skulle således över 120 stycken aspiranter

behöva underkasta sig viss vidareutbildning. Det vöre ur flera synpunkter

av stort värde, om denna utbildning icke gjordes alltför knapphändig. För

att de nu ifrågavarande aspiranter^ skola bliva i utbildningshänseende

något mera jämställda med de nya distriktsåklagaraspiranterna synes det

lämpligt, att utbildningen icke strängt begränsas till de kriminaltekniska

ämnena utan utformas som en förkortad polischef skurs örn ungefär två

månaders längd, förslagsvis förlagd till statens polisskola. Då elevantalet i

varje kurs lämpligen icke torde böra överstiga 20, erfordras sammanlagt

ungefär sex kurser för att samtliga aspiranter skulle erhålla denna kompletterande

utbildning. Denna utbildning synes böra vara undangjord, innan den

första examinerade distriktsåklagarkursen börjar studierna vid polisskolan,

varför den första kursen borde taga sin början under senare hälften av 1942.

Det torde vara skäligt, att aspiranterna under kompletteringsutbildningen

bibehållas vid sin lön — de lära i regel komma att innehava assistenttjänst —

och möjligen böra de, åtminstone örn de äro familjeförsörjare, erhålla något

traktamente därutöver. Då ytterligare utredning lärer vara erforderlig rörande

planläggningen av dessa kurser samt för ändamålet erforderliga medel behöva

begäras först för budgetåret 1942/43, torde jag senare få anmäla dessa

frågor.

Inlösen av kassaskåp och kontorsmaskiner

m. m.

Principbeslutet förutsatte, att å landsfiskalskontoren nu använda kassaskåp

och kontorsmaskiner m. m. skulle på begäran av vederbörande av statsverket

inlösas efter värdering.

I denna fråga har departementschefen anfört, bland annat:

Inlösen av kontorsinventarier torde böra förberedas i god tid före den 1

oktober 1941. Yärderingen torde böra verkställas av vederbörande ägare och

en representant för länsstyrelsen, varefter länsstyrelsen fastställer ersättningen.

Åtnöjes ej ägaren med länsstyrelsens beslut bör frågan örn inlösen

anses hava förfallit. Till grund för värderingen torde böra läggas en amorteringstid

av 10 år för skrivmaskiner och 15 år för räknemaskiner. Aven

äldre men dock användbara maskiner böra emellertid inlösas med skäligt

hariet ’ sammanlagda medelsbehovet för inlösen av kontorsinventarier torde

kunna beräknas till det i statsverkspropositionen angivna beloppet 430,UUU

kronor.

Övergångsavlöning.

Av landsfiskalernas avlöning utbetalas lön samt ålderstillägg och den del

av den tillfälliga löneförbättringen som anses som lön i förskott; övriga löneförmåner,

inräknat dyrtidstillägg, utgå i efterskott. Då nyreglerad lön helt

utbetalas i efterskott, har det synts departementschefen skäligt, att landsfiskalerna,

såsom i allmänhet skett vid övergång från oreglerad till reglerad

lön, tillerkännas s. k. övergångslön, så att befattningshavarna vid utgången

av september månad 1941 utöver det belopp, do erhålla i efterskott föi september

jämväl erhålla ett belopp motsvarande vad de skulle hava erhållit i

förskott för oktober, därest de gamla lönebestämmelserna skolat fortfarande

opaginerad Kontrollera mot PDF

22

Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 4.

gälla för dem. Detta gäller de ordinarie befattningshavarna, vilkas antal vid

övergången kan uppskattas till 280; de befattningshavare, som bestrida landsfiskalstjänst

på förordnande mot åtnjutande av samtliga med tjänsten förenade

löneförmåner och som samtidigt med löneregleringens ikraftträdande tillträda

ordinarie tjänst eller assistenttjänst, hava ansetts böra erhålla ett motsvarande

belopp mot återbetalningsskyldighet genom löneavdrag under

närmast följande sex månader.

Medelsbehovet för övergångsavlöning åt ordinarie landsfiskaler har uppskattats

till i runt tal 80,000 kronor.

Den i princip beslutade indragningen av landsfiskalsboställen till statsverket

nödvändiggör åtskilliga övergångsbestämmelser rörande avträdestid

m. m., vilka det förutsättes böra ankomma på Kungl. Majit att utfärda.

Pensionsålderns sänkning samt övriga

pensionsfrågor.

Enligt principbeslutet skall pensionsåldern för landsfiskalerna sänkas från

65 till 63 år. Anledning att stadga samma lägre pensionsålder för landsfiskalsassistent

har icke ansetts föreligga. Man har nämligen räknat med

att assistent, som icke vunnit befordran, huvudsakligen kommer att anlitas

för kontorsgöromål och andra sådana göromål, som icke ställa högre krav på

befattningshavarens fysiska kondition. Genomförandet av pensionsålderns

sänkning för landsfiskalerna nödvändiggör tillägg till den vid civila tjänstepensionsreglementet

såsom bilaga B fogade åldersförteckningen.

Beträffande de landsfiskaler, som skola pensioneras enligt civila tjänstepensionsreglementet,

förutsättas samma övergångsbestämmelser skola tilltillämpas

som de, vilka äro meddelade i första punkten av 1 mom. av de vid

reglementet fogade övergångsbestämmelserna. Beträffande de tillsvidareförordnade

landsfiskalerna samt assistenterna (extra eller biträdande landsfiskaler),

vilka överhuvud icke kunnat å sina befattningar förvärva tjänstepensionsrätt,

förutsättes Kungl. Majit äga möjlighet att med stöd av bestämmelserna

i 3 § 2 mom. civila tjänstepensionsreglementet medgiva vederbörande

rätt att efter tillträde av pensionsberättigande anställning helt eller delvis tillgodoräkna

tid, varunder han innehaft förordnande såsom statsavlönad landsfiskalsassistent

(extra eller biträdande landsfiskal) eller förordnande tillsvidare

å landsfiskalstjänst.

Kostnadsberäkning.

Lönekostnaden för den nya organisationen har — bortsett från kostnaderna

för övergångsstaten — beräknats till 5,760,600 kronor, varifrån dock skall såsom

särskilda uppbördsmedel avräknas ersättningen från Karlskoga stad till

avlöning åt en landsfiskal m. m., 8,500 kronor.

De sammanlagda omkostnaderna hava i avvaktan på närmare erfarenhet

beräknats till 1,180,000 kronor, vari ingå ovan omnämnda belopp å 460,000

kronor till lokalbidrag, 200,000 kronor till övriga förvaltningskostnader och

1,000 kronor till antagningsnämndens verksamhet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

23

Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 4.

Läggas härtill de beräknade kostnaderna för distriktsåklagarnas teoretiska

fackutbildning (17,450 kronor) samt kostnaderna för distriktsåklagaraspiranternas

praktiska polistjänstgöring (2,000 kronor) erhålles en sammanlagd årskostnad

av i runt tal 6,970,000 kronor. Härvid hava kostnaderna för kristillägg

icke medräknats.

Landsfiskalernas sammanlagda inkomst av sportler, vilka i samband med

löneregleringen skola indragas till statsverket och förutsättas därvid bliva

redovisade under olika titlar å riksstatens inkomstsida, beräknas till ungefär

800,000 kronor. Nettokostnaden beräknas i anledning härav komma att stanna

vid ungefär 6,170,000 kronor, innebärande en årlig kostnadsökning av i runt

tal 880,000 kronor.

Under övergångstiden bliva kostnaderna högre. Då tillkomma kostnaderna

för avlöning åt landsfiskalerna å indragnings- och övergångsstat samt för

förtidspension åt vissa landsfiskaler. Dessa kunna för helt år beräknas pa

följande sätt:

9 landsfiskaler å indragningsstat .

11 » » övergångsstat ....

31 » med förtidspension

.......... kronor 49,950

.......... » 73,000

.......... » 123,000

Summa kronor 245,950

Anm.: För ytterligare en landsfiskal å indragningsstat torde medel för närvarande ej

behöva beräknas, enär han upprätthåller förordnande som häradsskrivare.

Ej heller i dessa summor äro kristilläggen inräknade, övergångskostnaderna

bortfalla successivt, kostnaderna för förtidspension under 5 år, kostnaderna

för indragningsstaten under 18 år samt kostnaderna för övergångsstaten under

24 år. Yad landsfiskalerna å övergångsstat beträffar, må emellertid erinras

örn att de hava full tjänstgöringsskyldighet och avses skola beredas tjänstgöring

å länsstyrelserna, varigenom länsstyrelsernas behov av annan extra

arbetskraft minskas. Något särskilt anslag för kostnaderna för indragningsstaten

har icke beräknats, enär det förutsatts, att utgifterna å denna stat skola

belasta förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten.

Engångskostnaderna utgöras av kostnaderna för inlösen av landsfiskalerna

tillhöriga kassaskåp samt skriv- och räknemaskiner m. m., ungefär 430,000

kronor, ävensom för övergångsavlönmg at vissa ordinarie landsfiskaler, i runt

tal 80,000 kronor. Sistnämnda belopp har ansetts böra inräknas i anslagsposten

till avlöningar till tjänstemän a ordinarie stat.

Vid beräknandet av medelsbehovet för budgetåret 1941/42 hava samtliga

avlöningsposter beräknats till xl\ efter den nuvarande organisationen och till

3/4 efter den nya. Av övergångskostnaderna hava endast s/i behövt tagas i

beräknande.

De i gällande riksstat till Fögderiförvaltningarna anvisade förslagsanslagen

till Avlöningar och Omkostnader föreslås uppdelade, vartdera på tre anslag

till Landsfogdarna m. fl., Häradsskrivarna, respektive Landsfiskalerna m. fl.

Det för avlöningar till landsfogdarna m. fl. föreslagna beloppet, 347,000

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 4.

kronor, överstiger med 27,000 kronor det för innevarande budgetår beräknade

e öppet. Ökningen sammanhänger med, förutom en uppräkning av anslagsposten

till rörligt tillägg, att vissa vikariatsersättningar ansetts böra utgå från

ifrågavarande anslag i stället för från länsstyrelsernas anslagspost till ickepersonal

Til1 avlöningar åt häradsskrivare föreslås samma belopp,

<97,000 kronor, som beräknats för innevarande budgetår.

Motionerna.

I de i samband med förevarande proposition av utskottet behandlade

motionerna hava framställts följande yrkanden, nämligen:

1:°) 1 de likalydande motionerna 1:226 och 11:305,

att pension till landsfiskaler, för vilka på grund av uppnådd pensionsålder

etter den 1 juli 1940 inträtt skyldighet att avgå från innehavd befattning,

skall utgå såsom örn de vid avgången varit befattningshavare i 22-a lönegraden,

samt

att efterlevande till landsfiskaler, som efter angivna datum avlidit, skola

åtnjuta den pension, som skolat tillkomma dem örn den avlidne vid dödsfallet

varit befattningshavare i nyssnämnda lönegrad;

2:o) i de likalydande motionerna 1: 227 och 11:306, att den, som utnämnes

till landsfiskalstjanst, måtte för uppflyttning i löneklass äga tillgodoräkna

sig den tid oavkortad, varunder han innehaft tillsvidareförordnande å landsfiskalstjänst;
3:o)

i motionen 11:308, att riksdagen måtte besluta, att stadsfiskalsbefattnmgen

i Nassjö bibehålies, antingen — i första hand — i dess nuvarande

skick, eller förenad med befattningen såsom utmätningsman för staden; samt

4:o) i motionen 11:310, att riksdagen vid behandlingen av förevarande

proposition ville besluta medgiva Kungl. Maj:t att vid det slutliga fastställandet

av rikets indelning i landsfiskalsdistrikt vidtaga den förändringen

i förslaget att nuvarande Vrigstads landsfiskalsdistrikt måtte bibehållas samt

vidtaga därav betingade ändring i anslagsbeloppet.

I fråga om de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får

utskottet, i den mån redogörelse ej lämnas i utskottets yttrande, hänvisa till

motionerna II: 305, 306, 308 och 310.

Utskottet.

Omorganisationen av landsfiskalernas befattningar efter de av 1940 års

lagtima riksdag fastslagna riktlinjerna har — trots en rätt betydande kostnadsökning

för det allmänna — ansetts icke kunna utan olägenhet ytterligare

uppskjutas. Utskottet har funnit sig böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag, att

tidpunkten för reformens genomförande nu bestämmes till den 1 oktober 1941.

Enligt den av de sakkunniga uppgjorda distriktsindelningsplanen skulle

antalet landsfiskalsdistrikt utgöra 409. Efter den jämkning av planen under

hänsyn bland annat till administrativa indelningsändringar, som vid fjolårets

beslut förutsattes skola vidtagas, har antalet distrikt minskats till 408, men

opaginerad Kontrollera mot PDF

25

Sammansatt stats- och b anhold skott s utlåtande Nr 4.

antalet landsfiskalstjänster bibehållits vid 409, beroende på att i Karlskoga

landsfiskalsdistrikt funnits böra anställas två landsfiskaler. Yad departementschefen

härutinnan anfört och föreslagit har i och för sig icke föianlett

erinran från utskottets sida.

Beträffande distriktsindelningen föreligga emellertid vissa framställningar

om ytterligare jämkningar. Sålunda har i motionen II: 308 påyrkats att stadsfiskalsbefattningen

i Nässjö och i motionen 11:310 att nuvarande Vrigstads

landsfiskalsdistrikt skola bibehållas. Härutöver har i olika till utskottet inkomna

skriftliga framställningar yrkats, att jämväl Ydre och Lillhärdals nuvarande

distrikt må bibehållas ävensom att Täby socken må kvarbliva undei

Danderyds distrikt, varjämte framhållits, att frågan örn distriktsindelningen

inom Uppsala län i visst avseende bör underkastas ny omprövning.

Utskottet vill i anledning av dessa framställningar erinra örn att distriktsindelningen

ankommer på Kungl. Maj :t. Utskottet har emellertid icke kunnat

undgå finna de skäl, som anförts i framställningarna, i viss mån beaktansvärda.

Utan att vilja taga slutlig ståndpunkt till dessa frågor förutsätter utskottet,

att Kungl. Maj:t tager i framställningarna berörda indelningsfrågor

under förnyat övervägande och — örn ändringar finnas påkallade för riksdagen

framlägger eventuellt erforderliga förslag.

1~Tör uppflyttning i löneklass skulle enligt Kungl. Maj:ts förslag den, som

från ordinarie tjänst utnämnes å ny landsfiskalstjänst, få tillgodoräkna sig

dels hela den tid han innehaft fullmakt å landsfiskalstjänst och dels den tid

utöver tre år han dessförinnan må hava innehaft tillsvidareförordnande å sådan

tjänst. Tillsvidareförordnade landsfiskaler skulle få tillgodoräkna sig den tid

utöver tre år de innehaft dylikt förordnande.

I de likalydande motionerna I: 227 och II: 306 yrkas, att innehavare av ny

landsfiskalstjänst må få tillgodoräkna sig den tid oavkortad, varunder han

innehaft tillsvidareförordnande. Såsom skäl härför har anförts, att landsfiskalsorganisationens

gestaltning under lång tid hållits svävande, varunder

ett stort antal landsfiskaler förvägrats ordinarie tjänst.

Utskottet vill i anledning härav erinra, att på grund av föreskrift i cirkulär

den 5 december 1924 och i anslutning därtill sedermera lämnade medgivanden

ledig landsfiskalstjänst icke fått med ordinarie innehavare återbesättas med

mindre den uppehållits på tillsvidareförordnande, som meddelats under år

1931 eller tidigare. Såsom en följd härav Ilar antalet av de tillsvidareförordnade

landsfiskalerna beräknats den 1 juli 1941 stiga till 140. Med hänsyn

till de anställningsförhållanden, som sålunda blivit rådande, tillstyrker utskottet

bifall till ifrågavarande motion./''

Genom beslut vid 1940 års lagtima riksdag sänktes pensionsåldern för

landsfiskaler från 65 till 63 år. Enligt Kungl. Maj:ts förslag skall denna sänkning

genomföras samtidigt med omorganisationen och icke, som de sakkunniga

föreslagit, under en övergångstid av tre år. Därvid förutsättes, att de landsfiskaler,

vilka före omorganisationens ikraftträdande den 1 oktober 1941 fyllt

63 år, men icke uppnått nu gällande pensionsålder, skola — under förutsättning

att de förklara sig villiga att vid denna tidpunkt avgå med ålderspension

opaginerad Kontrollera mot PDF

26

Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 4.

pensioneras som om de därvid varit innehavare av landsfiskalstjänst i lönegraden

A 22. Det har synts departementschefen skäligt, att samma förmån

beredes även de landsfiskaler, vilka mellan den 1 juli 1941 och den 1 oktober

1941 uppnå nu gällande pensionsålder.

I de likalydande motionerna I: 226 och 11:305 har yrkats, att nämnda förmån

skulle utsträckas till alla de landsfiskaler, som efter den 1 juli 1940 uppnått

nu gällande pensionsålder, och omfatta jämväl familjepension till efterlevande

till landsfiskal, som avlidit efter sistnämnda dag. Motionärerna hava

till stöd härför andragit, att frågan örn lönereglering för landsfiskalerna länge

uppskjutits, och i här ifrågavarande hänseende velat likställa alla de landsfiskaler,

vilka uppnått nu gällande pensionsålder under det ytterligare uppskov,

som föranletts av 1940 års beslut att icke låta reformen omedelbart träda

i kraft.

Kungl. Maj:ts förslag örn genomförande av sänkningen i pensionsåldern

finner utskottet välbetänkt. Utskottet finner jämväl de av motionärerna framförda

yrkandena rimliga. Med efterlevande till landsfiskal, som avlidit den

1 juli 1940 eller senare, torde emellertid böra jämställas efterlevande till f. d.

landsfiskal, som under samma tid inträtt i pensionsåldern. Utskottet tillstyrker

alltså bifall till Kungl. Maj:ts förslag med nu angivna jämkningar.

Riksdagens vederbörande utskott anförde vid ärendets behandling under

fjolårets riksdag, att bestämmelserna om övergången till den nya organisationen

borde så utformas, att man så snart som möjligt skulle bliva i tillfälle

att tillgodogöra sig fördelarna av denna nya organisation. I det sålunda angivna

syftet har Kungl. Majit föreslagit vissa ytterligare anordningar, avseende

förtidspensionering ävensom tvångsvis överförande till övergångs- och

indragningsstat av vissa befattningshavare.

Utskottet har vid övervägande av dessa frågor kommit till den uppfattningen,

att ett överförande tvångsvis till övergångs- eller indragningsstat icke

utan väsentliga olägenheter lärer kunna undvikas. Utskottet tillstyrker Kungl.

Majlis förslag i nu ifrågavarande hänseenden. Utskottet utgår emellertid från

att vid besluten härom all den hänsyn skall iakttagas, som förhållandena

kunna medgiva.

\ ad depaitementschefen anfört i fråga örn kompetensbestämmelser under

övergångstiden föranleder icke erinran från utskottets sida. Utskottet vill

emellertid i detta sammanhang understryka vad vederbörande utskott anfört

vid 1940 års riksdag därom, att stor hänsyn måste tagas till duglighet och

erfarenhet samt personliga förhållanden i övrigt i vad angår aspiranter, vilka

redan vore inne på landsfiskalsbanan.

Kungl. Majits förslag i övrigt har icke givit utskottet anledning till erinran.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

I:° att riksdagen må i anledning av Kungl. Majits förslag

och motionerna I: 226 och 227 samt II 305 och 306

a) godkänna följande avlöningsstat för landsfogdarna m. fl.

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1941/42:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 4.

27

Avlönings stat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för
slagsvis

......................................

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal ....

3. Rörligt tillägg, förslagsvis....................

Summa förslagsanslag

kronor 230,000

» 72,000

» 45,000

kronor 347,000;

b) godkänna följande avlöningsstat för liäradsskrivarna att

tillämpas tills vidare från oell med budgetåret 1941/42:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän:

a. Lön, tjänstgöringspenningar, ortstillägg

och förvaltningsbidrag, förslagsvis

...................... kronor 570,000

b. Ålder stillägg, förslagsvis.. » 65,000

c. Yikariatsersättningar, för
slagsvis

.................. »___60,000 kronor 695,000

2. Särskilda löneförmåner:

Tillfällig löneförbättring, förslagsvis ........ » 102,000

Summa förslagsanslag kronor 797,000;

c) godkänna, att den av 1940 års lagtima riksdag i princip

beslutade omorganisationen av landsfiskalsbefattningarna m. m.

samt löneregleringen för landsfiskalerna och deras biträden (riksdagens

skrivelse den 18 juni 1940 nr 438) skall i enlighet med

det i det föregående anförda träda i kraft från och med den

1 oktober 1941;

d) godkänna följande avlöningsstat för

att tillämpas under tiden den 1 juli—den 30 september 1941:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän:

a. Lön, tjänstgöringspenningar, ortstillägg

och förvaltningsbidrag, förslagsvis.

....................... kronor 458,000

b. Ålder sti Hägg, förslagsvis.. » 70,800

c. Yikariatsersättningar, för
slagsvis

.................. »_61,200 kronor 590,000

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal (extra

och biträdande landsfiskaler samt tjänstebiträden

åt landsfiskaler) .................. » 155,000

3. Särskilda löneförmåner till ordinarie och

icke-ordinarie tjänstemän:

opaginerad Kontrollera mot PDF

28

Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 4.

a. Tillfällig löneförbättring,

förslagsvis .............. kronor 91,800

b. Personliga lönetillägg till

vissa t. f. landsfiskaler,

förslagsvis .............. » 8,300 kronor 100,100

Summa förslagsanslag kronor 845,100;

e) medgiva, att förslagsvis tio ordinarie landsfiskaler från

och med den 1 oktober 1941 överföras å indragningsstat utan

tjänstgöringsskyldighet med rätt för dem att åtnjuta dels å

allmänna indragningsstaten nu utgående lön jämte ålderstillägg,

tjänstgöringspenningar och tillfällig löneförbättring, dels ock

dyrtidstillägg enligt kungörelsen den 15 juni 1923 (nr 265),

samt att en av dessa landsfiskaler, vilken nu är tillförordnad

häradsskrivare, må i fråga örn rätten till tjänste- och familjepension

intaga samma ställning som örn han vore ordinarie

häradsskrivare;

f) medgiva, att förslagsvis elva ordinarie landsfiskaler från

och med den 1 oktober 1941 överföras å övergångsstat med

tjänstgöringsskyldighet med rätt för dem att uppbära nu utgående

lön jämte ålderstillägg, tjänstgöringspenningar, tillfällig

löneförbättring, i förekommande fall ortstillägg, ävensom dyrtidstillägg

enligt kungörelsen den 15 juni 1923 (nr 265);

g) besluta, att i den vid civila tjänstepensionsreglementet

såsom bilaga B fogade åldersförteckningen skall införas befattning

såsom landsfiskal med en pensionsålder av 63 år;

h) medgiva, att de ordinarie landsfiskaler, vilka ej före

tidpunkten för omorganisationens ikraftträdande den 1 oktober

1941 enligt nu gällande pensionsbestämmelser för landsfiskaler

uppnått pensionsåldern men dessförinnan fyllt 63 år må under

förutsättning, att de förklarat sig villiga att i samband med

omorganisationens genomförande avgå med ålderspension, från

och med den 1 oktober 1941 pensioneras, som örn de varit

innehavare av landsfiskalstjänst i lönegrad A 22, ävensom att

samma förman må beredas de ordinarie landsfiskaler, vilka

enligt gällande pensionsbestämmelser uppnått eller uppnå

pensionsåldern under tiden mellan den 1 juli 1940 och den

1 oktober 1941;

i) medgiva, att familjepension må med tillämpning från och

med den 1 oktober 1941 utgå till efterlevande efter sådan

landsfiskal, som före avgången ur tjänst avlidit under tiden

mellan den 1 juli 1940 och den 1 oktober 1941, eller sådan

f. d. landsfiskal, som uppnått pensionsåldern under nämnda tid,

såsom örn den avlidne vid dödsfallet eller avgången från tjänsten

varit innehavare av landsfiskalstjänst i lönegraden A 22;

opaginerad Kontrollera mot PDF

29

Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Ar 4.

j) medgiva, att ordinarie landsfiskal, som är född före

utgången av april 1884 men vid tidpunkten för omorganisationens

ikraftträdande den 1 oktober 1941 icke uppnått 6o års

ålder, må enligt Kungl. Maj:ts bestämmande från sistnämnda

tidpunkt kunna efter därom gjord ansökning beviljas pension,

såsom om han blivit innehavare av landsfiskalstjänst i lönegrad

A 22 och vid avgången uppnått nämnda ålder;

k) medgiva, att till ordinarie landsfiskal, som kommer att

vid omorganisationens genomförande erhålla nyorganiserad

landsfiskalstjänst, må vid nämnda tidpunkt utbetalas, utöver

intjänta löneförmåner, ett belopp motsvarande, vad han skulle

hava erhållit i förskott för närmast påföljande månad, därest

de gamla lönebestämmelserna skolat fortfarande gälla för honom,

samt att till befattningshavare, som bestrider landsfiskalstjänst

på förordnande mot åtnjutande av samtliga med tjänsten förenade

löneförmåner med visst undantag och som vid löneregleringens

ikraftträdande tillträder ordinarie landsfiskalstjänst

eller nyorganiserad landsfiskalsassistenttjänst må utbetalas ett

motsvarande belopp mot återbetalningsskyldighet genom löneavdrag

under närmast följande sex manader,

I~ 1) medgiva, att de, vilka från ordinarie landsfiskalstjänst

eller tillsvidareförordnande å dylik tjänst i samband med omorganisationens

genomförande utnämnas å ny landsfiskalstjänst,

få för uppflyttning i löneklass tillgodoräkna sig hela den tid

de må hava innehaft fullmakt a landsfiskaltjänst eller kunna

hava haft tillsvidareförordnande å dylik tjär

m) medgiva, att ersättning i vissa fall enlighet med

vad departementschefen förordat, utan hinder av bestämmelserna

i 16 § tredje stycket allmänna resereglemente!, utgå till landsfiskal

och å landsfiskalskontor anställd personal för färd mellan

befattningshavares bostad och gränsen för hans tjänstgörings
-

n) medgiva, att Kungl. Majrt ma utfärda de bestämmelsei,

som i övrigt bliva erforderliga för genomförandet av övergången

till den nya organisationen;

o) godkänna följande personalförteckning för landsfiskalerna

m. fl. att gälla tills vidare från och med den 1 oktober 1941:

område;

Personal förteckning.

Befattning

Lönegrad

4 landsfiskaler .

42 »

363

18 kanslibiträde!!

A 24

A 23

A 22

A 7;

opaginerad Kontrollera mot PDF

30

Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 4.

p) godkänna följande avlöningsstat för landsfiskalerna m. fl.

att tillämpas under tiden från och med den 1 oktober 1941

till och med den 30 juni 1942:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis

............................................kr. 2,480,000

2. Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat, förslagsvis

............................................ » 38,000

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal ........ » 1,340,700

4. Rörligt tillägg, förslagsvis........................ » 580,075

Summa kronor 4,438,775

Särskilda uppbördsmedel:

Ersättning från Karlskoga stad....................kr. 6,375

Summa förslagsanslag kronor 4,432,400;

r) å driftbudgeten under femte huvudtiteln för budgetåret

1941/42 anvisa

1. till Landsfogdarna m.fl.: Avlöningar ett förslagsanslag av

347.000 kronor;

2. till Landsfogdarna m. fl.: Omkostnader ett förslagsanslag

av 50,000 kronor;

3. till Häradsskrivarna: Avlöningar ett förslagsanslag av

797.000 kronor;

4. till Häradsskrivarna: Omkostnader ett förslagsanslag av

20.000 kronor;

5. till Landsfiskalerna m. fl.: Avlöningar ett förslagsanslag

av 5,277,500 kronor;

6. till Landsfiskalerna m. fl.: Omkostnader ett förslagsanslag

av 1,180,000 kronor;

samt

7. till Landsfiskalerna m. fl.: Inlösen av vissa inventarier m. m.

ett förslagsanslag av 430,000 kronor;

liro att motionerna II: 308 och 310, i den mån de icke

kunna anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört, ej må

till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 13 juni 1941.

På sammansatt stats- och bankoutskotts vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 4

31

Vid förestående ärendes slutbehandling hava närvarit:

från statsutskottet: herrar Strindlund, Bernhard Nilsson,*) Torsten Ström, Eriksson

i Stockholm, Isacsson* och Gustal Iwar Anderson; samt

från bankoutskottet: herrar Åkerberg, Berling, von Horn, Paulsen, Andersson i

Falkenberg och Hilding.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Strindlund, som ansett, att utskottet bort föreslå riksdagen att,

med avslag å motionerna I: 226 och 227 samt II: 305 och 306, bifalla Kungl.

Maj:ts förslag oförändrat.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.