Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lönereglering för landsfiskaler rn. m. jämte i ämnet väckta motioner.
1941-06-13 · 31 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 31 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SBU 1941:4, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lönereglering för landsfiskaler rn. m. jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 4.
1
Nr 4.
Ankom till riksdagens kansli den 16 juni 1941 kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
lönereglering för landsfiskaler rn. m. jämte i
ämnet väckta motioner.
I anslutning till sina i statsverkspropositionen under femte huvudtiteln,
punkterna 165—171, gjorda framställningar har Kungl. Majit i en den 18 april
1941 dagtecknad proposition, nr 225, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att dels godkänna av departementschefen förordad avlöningsstat
för landsfogdarna m. fl. att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1941/42;
dels godkänna, att den av 1940 års lagtima riksdag i princip beslutade omorganisationen
av landsfiskalsbefattningarna m. m. samt löneregleringen för
landsfiskalerna och deras biträden (riksdagens skrivelse den 18 juni 1940
nr 438) skall i enlighet med vad departementschefen anfört träda i kraft från
och med den 1 oktober 1941;
dels godkänna av departementschefen förordad avlöningsstat för landsfiskalerna
m. fl. att tillämpas under tiden den 1 juli—den 30 september 1941;
dels medgiva, att förslagsvis tio ordinarie landsfiskaler från och med den 1
oktober 1941 överföras å indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet med rätt
för dem att åtnjuta dels å allmänna indragningsstaten nu utgående lön jämte
ålderstillägg, tjänstgöringspenningar och tillfällig löneförbättring, dels ock
dyrtidstillägg enligt kungörelsen den 15 juni 1923 (nr 265), samt ätt en av
dessa landsfiskaler, vilken nu är tillförordnad häradsskrivare, må i fråga om
rätten till tjänste- och familjepension intaga samma ställning som örn han
vore ordinarie häradsskrivare;
dels medgiva, att förslagsvis elva ordinarie landsfiskaler från och med den
1 oktober 1941 överföras å övergångsstat med tjänstgöringsskyldighet med
rätt för dem att uppbära nu utgående lön jämte ålderstillägg, tjänstgöringspenningar,
tillfällig löneförbättring, i förekommande fall ortstillägg, ävensom
dyrtidstillägg enligt kungörelsen den 15 juni 1923 (nr 265);
dels besluta, att i den vid civila tjänstepensionsreglementet såsom bilaga B
fogade åldersförteckningen skall införas befattning såsom landsfiskal med
en pensionsålder av 63 år;
dels medgiva, att de ordinarie landsfiskaler, vilka ej före tidpunkten för
omorganisationens ikraftträdande den 1 oktober 1941 enligt nu gällande pen
Bihang
till riksdagens protokoll 1941. 6'' sami. 2 avd. Nr 4.
inas 4i
2 Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 4.
sionsbestämmelser för landsfiskaler uppnått pensionsåldern men dessförinnan
fyllt 63 år må under förutsättning, att de förklarat sig villiga att i samband
med omorganisationens genomförande avgå med ålderspension, från och
med den 1 oktober 1941 pensioneras, som örn de varit innehavare av landsfiskalstjänst
i lönegrad A 22, ävensom att samma förmån må beredas de ordinarie
landsfiskaler, vilka enligt gällande pensionsbestämmelser uppnå pensionsåldern
under tiden mellan den 1 juli och den 1 oktober 1941;
dels medgiva, att ordinarie landsfiskal, som är född före utgången av april
1884 men vid tidpunkten för omorganisationens ikraftträdande den 1 oktober
1941 icke uppnått 63 års ålder, må enligt Kungl. Maj:ts bestämmande från
sistnämnda tidpunkt kunna efter därom gjord ansökning beviljas pension,
såsom örn han blivit innehavare av landsfiskalstjänst i lönegrad A 22 och vid
avgången uppnått nämnda ålder;
dels medgiva, att till ordinarie landsfiskal, som kommer att vid omorganisationens
genomförande erhålla nyorganiserad landsfiskalstjänst, må vid nämnda
tidpunkt utbetalas, utöver intjänta löneförmåner, ett belopp motsvarande, vad
han skulle hava erhållit i förskott för närmast påföljande månad, därest de
gamla lönebestämmelserna skolat fortfarande gälla för honom, samt att till
befattningshavare, som bestrider landsfiskalstjänst på förordnande mot åtnjutande
av samtliga med tjänsten förenade löneförmåner med visst undantag
och som vid löneregleringens ikraftträdande tillträder ordinarie landsfiskalstjänst
eller nyorganiserad landsfiskalsassistenttjänst må utbetalas ett motsvarande
belopp mot återbetalningsskyldighet genom löneavdrag under närmast
följande sex månader;
dels medgiva, att ersättning i vissa fall må i enlighet med vad departementschefen
förordat, utan hinder av bestämmelserna i 16 § tredje stycket allmänna
resereglementet, utgå till landsfiskal och å landsfiskalskontor anställd personal
för färd mellan befattningshavares bostad och gränsen för hans tjänstgöringsområde;
dels
medgiva, att Kungl. Majit må utfärda de bestämmelser, som i övrigt
bliva erforderliga för genomförandet av övergången till den nya organisationen;
dels
godkänna av departementschefen förordad personalförteckning för
landsfiskalerna m. fl. att gälla tills vidare från och med den 1 oktober 1941;
dels godkänna av departementschefen förordad avlöningsstat för landsfiskalerna
m. fl. att tillämpas under tiden från och med den 1 oktober 1941
till och med den 30 juni 1942;
dels ock å driftbudgeten under femte huvudtiteln för budgetåret 1941/42
anvisa
till Landsfogdarna m. fl.: Avlöningar ett förslagsanslag av 347,000 kronor,
till Landsfogdarna m. fl.: Omkostnader ett förslagsanslag av 50,000 kronor,
till Häradsskrivarna: Avlöningar ett förslagsanslag av 797,000 kronor,
till Häradsskrivarna: Omkostnader ett förslagsanslag av 20,000 kronor,
till Landsfiskalerna m. fl.: Avlöningar ett förslagsanslag av 5,277,500 kronor,
Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 4.
3
till Landsfiskalerna m. fl.: Omkostnader ett förslagsanslag av 1,180,000
kronor samt
till Landsfiskalerna m. fl.: Inlösen av vissa inventarier m. m. ett förslagsanslag
av 430,000 kronor.
Ifrågavarande proposition, som hänvisats till statsutskottets förberedande
handläggning, har efter överenskommelse mellan stats- och bankoutskotten
behandlats av sammansatt stats- och bankoutskott.
Till det sammansatta utskottet hava vidare överlämnats följande i anledning
av propositionen väckta motioner, nämligen
inom första kammaren:
inom andra kammaren:
nr 305 av herr V. Hedlund i Östersund m. fl.;
nr 306 av herr A. Lindqvist m. fl.;
nr 308 av herr M. Forsberg i Nässjö; samt
nr 310 av herrar O. Garlström och J. V. Pettersson i Norregård.
De i dessa motioner framställda yrkandena återgivas nedan efter redogörelsen
för den huvudsakliga innebörden av propositionen.
I skrivelse den 18 juni 1940 anmälde riksdagen, att riksdagen med vissa
ändringar godkänt de i Kungl. Maj:ts proposition nr 219/1940 L. framlagda
grunderna för en omorganisation av landsfiskals- och stadsfiskalsbefattningama
m. m. Det sålunda godkända förslaget innebar i huvudsak följande. I
organisatoriskt hänseende bibehöllos landsfiskalstjänsterna vid sin nuvarande
utformning, i det att den av tidigare utredningar framförda tanken på en tudelning
av landsfiskalsbefattningarna övergavs. Däremot skulle man undersöka
möjligheterna att överflytta vissa smärre arbetsuppgifter från landsfiskalerna
till andra befattningshavare ävensom möjligheterna till vissa förenklingar av
arbetet, ägnade att lätta landsfiskalernas arbetsbörda. Smärre städer skulle
upphöra att utgöra egna åklagardistrikt och förty i polis- och åklagarhänseende
förenas med landsfiskalsdistrikt. Distrikten skulle så avpassas att de normalt
gåve full sysselsättning för en ordinarie befattningshavare och ett biträde.
Dessa föranledde en minskning av antalet distrikt från 490 till förslagsvis
409. Landsfiskal skulle tillsättas av Kungl. Maj:t. Länsstyrelse skulle utöva
den disciplinära myndigheten över landsfiskal, och åtal mot denne för tjänstefel
skulle anhängiggöras vid underrätt. I landsfiskals åtalsbehörighet gjordes
den ändringen, att brott mot 23 kap. 3 § strafflagen skulle åtalas av landsfogde.
För behörighet till landsfiskalstjänst uppställdes särskilda bestämmelser ävensom
i fråga örn befattningshavarnas rekrytering. Antagningen av aspiranter
skulle sålunda ske genom en för hela riket gemensam antagningsnämnd. För
att kunna antagas skulle sökande som regel ha avlagt studentexamen. Under
en tid av sammanlagt ett och ett halvt år skulle aspirant, som antagits, fullgöra
provtjänstgöring å landsfiskalskontor, länsstyrelse och hos landsfogde.
nr 226
nr 227
av herr L. Bondeson m. fl.; och
4 Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 4.
Efter förnyad prövning av antagningsnämnden finge sökanden antagas till
distriktsåklagaraspirant, varmed skulle följa rätt till visst aspirantarvode
eller möjlighet till erhållande av stipendium. Den fortsatta utbildningen
skulle omfatta dels sex månaders praktisk polistjänstgöring vid poliskår i
någon av de största städerna, dels ock genomgång av en centralt anordnad
kurs örn två och ett halvt år, varunder undervisning skulle inhämtas i juridiska
och polistekniska ämnen, och vilken kurs skulle avslutas med distriktsåklagarexamen.
Tillträdet till kursen, vars närmare planläggning dock borde bliva
föremål för ytterligare utredning, skulle regleras av antagningsnämnden.
Efter avlagd examen skulle aspiranterna antagas till extra tjänstemän med
placering i lönegrad Ex 4. I avlöningshänseende placerades landsfiskal i
lönegrad A 22, dock att befattningshavarna i vissa större distrikt skulle
placeras i lönegrad A 23 eller A 24. I samband med löneregleringen skulle
landsfiskal tillkommande sportler indragas till statsverket, varjämte en begränsning
skulle ske av befattningshavarnas rätt till bisysslor. Däremot skulle
statsverket bestrida samtliga omkostnader såsom utgifterna för tillfällig
skrivhjälp, tjänstelokal och övriga förvaltningskostnader. Likaså skulle statsverket
avlöna de i landsfiskalsdistrikten anställda biträdena. Pensionsåldern
för landsfiskal sänktes från 65 till 63 år. För tillgodoseendet av landsfiskalernas
biträdesbehov skulle anställas vissa tjänstebiträden, nämligen landsfiskalsassistenter,
kanslibiträden, samt manliga och kvinnliga skrivbiträden.
Assistenterna skulle placeras i lönegrad Eo 14 men efter sex års tjänstgöring
kunna uppflyttas i lönegrad Eo 17. Kanslibiträdena, som allenast skulle anställas
i vissa ödemarksdistrikt, skulle vara manliga och kunna tillerkännas
polismans befogenhet. De skulle placeras i lönegrad A 7. I avvaktan på närmare
erfarenheter rörande biträdesbehovet borde skrivbiträdena placeras, de
manliga i lönegrad Eo 5 och de kvinnliga i lönegrad Eo 2. Manligt skrivbiträde,
som skulle kunna tilldelas polismans befogenhet, skulle företrädesvis anställas
i distrikt med allenast ett biträde. Vidkommande stadsfiskalerna
skulle de ifråga örn landsfiskalerna antagna grundsatserna vinna motsvarande
tillämpning, så långt sig göra läte, varemot köpingsåklagarinstitutionen efterhand
skulle upphöra.
Vissa detaljspörsmal hava efter principbehandlingen av omorganisationsfrågan
ansetts böra bliva föremål för ytterligare utredning, nämligen:
det slutliga fastställandet av rikets indelning i landsfiskalsdistrikt och den
därav beroende biträdestilldelningen i distrikten,
ordnandet av landsfiskalernas och övriga distriktsåklagares teoretiska fackutbildning,
fastställandet av landsfiskalernas rätt till ersättning för vissa utgifter i
tjänsten ävensom
regleringen av åtskilliga spörsmål sammanhängande med övergången till
den nya landsfiskalsorganisationen.
På grund härav uppdrog Kungl. Majit den 29 november 1940 dels åt
professorn Å. Hassler och statspolisintendenten G. Thulin att såsom sak
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 4.
5
kunniga inom socialdepartementet verkställa fortsatt utredning rörande den
teoretiska distriktsåklagarundervisningens anordnande, dels ock åt landsfogden
M. Stiernström att såsom sakkunnig inom departementet biträda vid
utredningen av övriga med omorganisationen sammanhängande spörsmål. Till
ifrågavarande utredningsarbeten har från och med den 1 januari 1941 varit
knuten jämväl byråchefen B. Lassen. Rörande det verkställda utredningsarbetet
hava utredningsmännen avgivit ett flertal promemorior.
Omorganisationens ikraftträdande.
I statsverkspropositionen till innevarande riksdag erinrade departementschefen
att, då ett genomförande av den till sina riktlinjer vid 1940 års riksdag
fastslagna organisationen måste draga med sig en kostnadsökning, ett bestämmande
av tidpunkten härför icke ansetts kunna ske vid nämnda riksdag
med hänsyn till det statsfinansiella läget. Den senare tidens erfarenheter
hade likväl visat, att omorganisationens genomförande av skilda skäl icke
utan avsevärda olägenheter kunde ytterligare uppskjutas. Åtskilliga länsstyrelser
hade i framställningar till Kungl. Majit för egen del betonat de allvarliga
konsekvenser, som under nuvarande tidsförhållanden skulle uppstå
genom reformens fördröjande. Efter samråd med cheferna för justitie- och
finansdepartementen förordade departementschefen därför, att landsfiskalernas
lönereglering trots en rätt betydande kostnadsökning för det allmänna
komme till genomförande från och med nästa budgetår.
I nu ifrågavarande proposition, nr 225, har departementschefen emellertid
förordat ett uppskov härmed till den 1 oktober 1941 och därvid hänvisat till
de förflyttningar av befattningshavare inom landsfiskalskåren, som omorganisationen
komme att medföra. Departementschefen har vidare anfört, bland
annat:
Då kostnaderna för befattningshavarnas flyttningar komma att i viss utsträckning
ersättas av statsverket och i flyttningsersättningen under vissa
förutsättningar ingår ersättning jämväl för den merutgift som uppstår därigenom,
att befattningshavare nödgas vidkännas kostnad för såväl förutvarande
som ny bostad, har det ansetts vara möjligt att göra vissa besparingar för statsverket,
örn man läte omorganisationen träda i kraft å dag, som vore laga
fardag enligt hyreslagen. Den ur denna synpunkt bästa tidpunkten för
reformens genomförande har ansetts vara den 1 oktober 1941. Jag har med
hänsyn härtill och, då efter riksdagens beslut i ärendet åtskillig tid erfordras
för genomförande av de organisatoriska förändringarna, stannat för sistnämnda
dag såsom den lämpligaste för den nya organisationens ikraftträdande.
I syfte att förbereda reformen har jag i god tid före den 1 april
1941 låtit utgå ett cirkulär till länsstyrelserna med erinran örn att det syntes
angeläget, att de befattningshavare, som kunde förväntas bliva förflyttade till
annan ort och som förhyrde bostäder och kontorslokaler, i laga tid uppsade
sina hyreskontrakt till den 1 oktober 1941.
opaginerad Kontrollera mot PDF
6
Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 4.
Frågor sammanhängande med löneregleringen.
Rikets indelning i landsfiskalsdistrikt m. m.
Enligt den av 1937 års landsfiskals- och stadsfiskalsutredning uppgjorda
distriktsindelningsplanen skulle antalet landsfiskalsdistrikt utgöra 409, vilket
innebar en minskning i antalet distinkt med 81. Denna plan har senare överarbetats
inom departementet, därvid dels vissa områden överförts från ett
distrikt till ett annat, dels vissa distrikt uppdelats, dels även ytterligare sammanslagning
av distrikt genomförts. Det sammanlagda antalet distrikt har
därigenom minskat till 408. Rörande det slutliga indelningsförslaget torde få
hänvisas till det förslag till rikets indelning i landsfiskalsdistrikt, vilket fogats
som bilaga till propositionen. Emellertid har antalet landsfiskalstjänster
bibehållits vid 409, beroende på att i ett distrikt, Karlskoga, funnits böra
anställas två landsfiskaler.
Enligt den av departementschefen förordade, från förslagets principer i
övrigt avvikande organisationsformen med två landsfiskaler i Karlskoga skall
den ene vara polischef och åklagare och den andre utmätningsman. Härigenom
befrias staden från utgifterna för stadsfiskalstjänsten. Det har vid sådant
förhållande synts skäligt, att staden i stället bidroge till statsverkets kostnader
för åklagaren-polischefens avlönande ävensom till vissa omkostnader.
Enligt ett inom departementet uppgjort förslag, som staden för sin del godtagit,
skulle staden sålunda bidraga med tre fjärdedelar av det belopp, som av
statsmedel komme att utgå i lön till åklagaren-polischefen och i vikariatsersättning
jämte därå utgående tilläggsförmåner åt vikarie, som förordnades
under åklagaren-polischefens tjänstledighet eller semester. Detta bidrag skulle
erläggas halvårsvis emot räkning, som tillställdes staden av länsstyrelsen.
Vidare skulle staden tillhandahålla erforderliga kontorslokaler för de båda
inom distriktet anställda landsfiskalerna och deras biträden samt bestrida
kostnaderna för lokalernas uppvärmning, städning och belysning ävensom tillhandahålla
erforderliga möbler och annan inredning.
Ersättningen från staden avses skola upptagas såsom särskilda uppbördsmedel
i avlöningsstaten för landsfiskaler m. m.
Landsfiskalernas lönegradsplacering.
Departementschefen har anfört:
Enligt principbeslutet skola landsfiskalsbefattningarna placeras i tre olika
lönegrader, nämligen A 22, A 23 och A 24. Till grund för den kostnadsberäkning
som gjordes i propositionen nr 219/1940 L. hade lagts en sådan fördelning
av tjänsterna, att 6 tjänster skulle placeras i lönegraden A 24, 45
tjänster i lönegraden A 23 och återstoden eller 358 tjänster i lönegraden A 22.
Även i denna fördelning har jag ansett jämkningar böra vidtagas. I avvaktan
på att vissa städer skola, införlivas med landsfiskalsdistrikt torde endast 4
landsfiskalstjänster nu böra placeras i lönegraden A 24 och 42 i lönegraden
A 23. Antalet tjänster i lönegraden A 22 skulle således utgöra 363. Bestämmandet
av huruvida landsfiskalstjänsten i visst distrikt skall hänföras till
A 22, A 23 eller A 24 torde böra ankomma på Kungl. Majit, som också torde
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 4.
7
böra äga att i samband med uppkommen vakans besluta om viss tjänsts överförande
från en lönegrad till någon av de båda andra inom ramen av riksdagens
beslut rörande antalet tjänster i de olika lönegraderna. Av det anförda
framgår, att i den mån städernas införlivande med landsfiskalsdistrikt fortgår,
några tjänster i lönegrad A 22 böra utbytas mot ett motsvarande antal tjänster
i lönegrad A 23 och några tjänster i lönegrad A 23 mot samma antal tjänster
i lönegrad A 24. Förslag härom bör emellertid föreläggas riksdagen först då
utbytet blir aktuellt.
Biträdestilldelningen inom landsfiskals
distrikten.
1937 års utredning: Det till grund för propositionen nr 219/1940 L. liggande
förslaget upptog sex olika typer av landsfiskalsdistrikt, vilka betecknades med
romerska siffror från I till VI. Av de 409 distrikten skulle 15 utgöras av typ I
(landsfiskal utan tjänstebiträde), 203 av typ II (landsfiskal med ett skrivbiträde),
19 av typ III (landsfiskal med biträde av en manlig befattningshavare
med polismans befogenhet), 20 av typ IV (landsfiskal med två skrivbiträden)
, 141 av typ V (landsfiskal med en landsfiskalsassistent och ett skrivbiträde)
samt 11 av typ VI (landsfiskal med landsfiskalsassistent och två — i
ett fall fyra — skrivbiträden). Antalet landsfiskalsassistenter skulle således
bliva 152 och antalet skrivbiträden 427, av vilka 19 — benämnda kanslibiträden
— skulle vara manliga befattningshavare med polismans befogenhet.
Vid 1940 års riksdag beslöts — med anslutning till Kungl. Maj:ts förslag —
att för kanslibiträdena skulle inrättas ordinarie tjänster i lönegraden A 7.
Vidare skulle i avvaktan på närmare erfarenheter rörande behovet i övrigt av
biträdeshjälp lämpliga belopp ställas till länsstyrelsernas förfogande för
anställning av erforderligt antal skrivbiträden i lönegraden Eo 2 samt manliga
biträden — som skulle kunna tilldelas polismans befogenhet — i lönegraden
Eo 5. Vederbörande utskott anförde emellertid vid propositionens behandling
i riksdagen, att utskottet, med hänsyn till betydelsen av att samtliga
landsfiskaler såvitt möjligt erhölle biträdeshjälp även för andra göromål än
de rena skrivgörornålen, ansåge det önskvärt, att de biträdestjänster i lönegraden
Eo 5, vilka avsetts för manliga befattningshavare med polismans befogenhet,
i första hand tilldelades sådana landsfiskalsdistrikt, där enligt organisationsplanen
endast ett tjänstebiträde skulle finnas.
Departementschefen har för egen del anfört:
Med hänsyn till vad utskottet sålunda anfört och då 1936 års uppbördskommittés
förslag ej genomförts, har det blivit nödvändigt att underkasta den
uppgjorda planen för biträdestilldelningen en omarbetning. En omarbetning
har blivit erforderlig även genom jämkningarna i distriktsindelningsplanen.
Slutligen må framhållas, att landsfiskalernas arbetsbörda betydligt ökats sedan
år 1938, då de sakkunniga uppgjorde sin organisationsplan. Särskilt gäller
detta i fråga om landsfiskalernas befattning med luftskyddet och restmdriv
ningen.
.. . . ,
Från länsstyrelserna hava infordrats uppgifter rörande de jamkmngar i den
föreslagna biträdestilldelningen, som med hänsyn till det förändrade läget kunna
anses erforderliga. De inkomna uppgifterna hava därefter undergått överarbetning
inom departementet. Vissa länsstyrelser hava vid beräknandet av biträdesbehovet
medräknat även sådan personal, som nu tillfälligtvis anställts för kris
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
8 Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr d.
betonade uppgifter. Ett dylikt förfaringssätt anser jag emellertid icke lämpligt.
Biträdesorganisationen synes mig böra vara avpassad efter det normala
biträdesbehovet ehuru tilltagen med en sådan marginal, att en tillfällig
ansvällning av arbetsuppgifterna av måttlig omfattning icke skall kräva
ändrad organisation. Jag vill dessutom erinra om att särskilda belopp
skola ställas till länsstyrelsernas förfogande för beredande av tillfällig
skrivhjälp åt landsfiskalerna. Biträdesorganisationen kan uppenbarligen icke
anpassas efter en arbetssituation som den, vilken förelåg under största delen
av år 1940 och delvis ännu föreligger. Organisationen skulle då erhålla en
alltför stor omfattning och det skulle möta avsevärda svårigheter att vid en
återgång till mera normala förhållanden nedbringa organisationen till en mot
dessa nya förhållanden svarande omfattning. Jag anser, att de extraordinära
biträdeskostnaderna på grund av krisbetonade uppgifter böra, efter samma
normer som tillämpas i fråga örn länsstyrelserna, ersättas i särskild ordning,
och jag får därvid hänvisa till vad jag i statsverkspropositionen anfört därom
vid behandlingen av frågan örn beräknandet av utgifterna till avlöningar till
övrig icke-ordinarie personal vid länsstyrelserna.
Med tillämpning av nu angivna normer och på grundval av länsstyrelsernas
uppgifter Ilar biträdesbehovet beräknats till 155 assistenter, 18 kansiibiträden,
173 extra ordinarie biträden i lönegrad Eo 5 och 271 extra ordinarie biträden
i lönegrad Eo 2. Kungl. Maj:t bör dock givetvis äga befogenhet att vid förefallande
behov tillskapa ytterligare extra ordinarie befattningar i den mån
detta kan ske inom ramen för beviljade anslag.
Jämkningen i biträdestilldelningen har medfört, att antalet organisationstyper
måst ökas utöver de sex som i det föregående angivits. Typ II har sönderfallit
i två, nämligen en med landsfiskal och ett biträde i lönegrad Eo 2 och
en med landsfiskal och ett biträde i lönegrad Eo 5, typ IV i tre, nämligen en
med landsfiskal och två biträden i lönegrad Eo 2, en med landsfiskal jämte
ett biträde i Eo 5 och ett biträde i Eo 2 samt en med landsfiskal jämte ett
biträde i A 7 och ett biträde i Eo 2. I fråga örn två av de allra största distrikten
nämligen Solna och Tumba föreslås en anordning med — förutom övriga biträden
— två assistenter. Meningen är, att den ena assistenten skall av länsstyrelsen
erhålla förordnande såsom under landsfiskalen i huvudsak självständig
ledare av den inom ifrågavarande distrikt mycket betydande indrivningen
av restförda utskylder och av böter. I ett annat distrikt föreslås landsfiskal
och tre biträden i Eo 2. Den för Karlskoga distrikt föreslagna särskilda
organisationen har omnämnts i det föregående.
Av samma skäl som föranlett jämkning av biträdestilldelningen hava även
de belopp, vilka beräknats för tillfällig skrivhjälp åt landsfiskalerna, måst omräknas.
Det sammanlagda medelsbehovet härför har beräknats till 87,500
kronor.
Övriga med löneregleringen sammanhängande
frågor.
De landsfiskaler, vilka från ordinarie tjänst utnämnas å ny landsfiskalstjänst,
har i propositionen föreslagits skola för uppfattning i löneklass få
tillgodoräkna sig dels hela den tid, de innehaft fullmakt å landsfiskalstjänst,
dels ock den tid utöver tre år, de dessförinnan kunna hava haft tillsvidareförordnande
å landsfiskalstjänst. Tillsvidareförordnade landsfiskaler lia
ansetts böra för löneklassuppflyttning äga tillgodoräkna den tid utöver tre år,
de innehaft tillsvidareförordnande. I övrigt skulle, örn högre löneklass än
opaginerad Kontrollera mot PDF
9
Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nv 4.
begynnelselöneklassen anses böra ifrågakomma, löneklassplaceringen få, efteranmälan
av länsstyrelserna, bestämmas av Kungl. Majit med hänsyn till vederbörandes
tidigare löneförmåner, anställningstidens längd och övriga på frågan
inverkande omständigheter.
I fråga örn frihet från tjänstgöring under sön- och helgdag har framhållits,
att det med hänsyn till de varierande förhållandena i de olika länen icke låtit
sig göra att utfärda generella bestämmelser härom. I stället har det ansetts
böra ankomma på landsfogdarna att inom vissa i propositionen angivna gränser
träffa avgörande för varje särskilt fall.
Beträffande övertidsersättning har framhållits att med hänsyn till de
särskilda arbetsförhållandena å landsfiskalskontoren förutsättningar för
utbetalande av dylik ersättning saknas beträffande såväl den ordinarie som
den extra personalen därstädes.
Vikariatsersättning skall utgå enligt gällande grunder i civila avlöningsreglementet.
Med hänsyn till att landsfiskalsassistenterna komma att hänföras
till två lönegrader nämligen Eol4 och Eol7, kunde möjligen tvekan uppstå
rörande storleken av ersättning, som bör utgå till annat biträde å landsfiskalskontor,
som förordnas att vikariera å assistenttjänst, vars innehavare är placerad
i lönegraden Eo 17. Den lämpligaste lösningen har ansetts vara, att vid samtliga
vikariat å landsfiskalsassistenttjänst vikariatsersättningen beräknas som
örn vikariatet avsåge tjänstgöring å tjänst i lönegraden Eo 14.
Resekostnads- och traktamentsersättning
vid tjänsteresor.
Det till grund för propositionen nr 219/1940 L. liggande sakkunnigeförslaget
innebar, att gällande bestämmelser, enligt vilka landsfiskal vid resa
i och för tjänsten endast i vissa särskilt angivna fall äger rätt till resekostnadsersättning
och blott undantagsvis jämväl till traktamentsersättning, skulle
upphävas och landsfiskal tillerkännas rätt till ersättning för samtliga tjänsteresor.
Såväl resekostnads- som traktamentsersättning skulle utgå enligt bestämmelserna
i allmänna resereglemente!, varvid dock, i anslutning till vad
som stadgats beträffande landsfogdarna, skulle genomföras en minskning av
ersättningsbeloppen så, att traktamentsersättningen, oavsett lönegradsplaceringen
av de olika landsfiskalstjänsterna, skulle utgå med åtta kronor för
dag och fem kronor för natt eller tillhopa tretton kronor för dygn. Om högst
sex timmar tagits i anspråk för resa eller förrättning, skulle traktamentsersättning
icke utgå. Därest inga dylika särbestämmelser gåves, skulle
traktamentsersättningarna enligt allmänna resereglemente! utgå med tio kronor
för dag och sex kronor för natt eller tillhopa sexton kronor för dygn i fråga örn
landsfiskaler i 22 och 23 lönegraderna samt med tolv kronor för dag och sju
kronor för natt eller tillhopa nitton kronor för landsfiskaler i 24 lönegraden.
Enligt resereglementet utgår icke traktamentsersättning för dag eller natt varav
högst en timme tagits i anspråk för resa eller förrättning; för dag, varav mer
än en timme men högst sex timmar tagits i anspråk, utgår halv traktamentsersättning.
Även beträffande rätten till resekostnadsersättning skulle en viss
opaginerad Kontrollera mot PDF
10
Sawiwiansatt stats- och bcmhoutskotts utlåtande Nv 4.
begränsning gälla. Enligt rcsereglementet utgår resekostnadsersättning så
snart våglängden överstiger en kilometer. Med bibehållande av för landsfiskalerna
nu gällande begränsning föreslogo de sakkunniga, att dylik ersättning
icke skulle utgå nied mindre våglängden, beräknad på sätt i allmänna
resereglemente! sägs, utgjorde minst tre kilometer. Landsfiskalernas reseläkningar
skulle underkastas granskning av vederbörande landsfogde ur synpunkten
av resornas ändamålsenlighet och planmässiga anordnande. Landsfiskalsassistent
skulle vid resa i och för tjänsten äga uppbära resekostnads-
och traktamentsersättning under samma villkor som landsfiskal. Den
till landsfiskalsassistent utgående traktamentsersättningen skulle dock fastställås
till sex kronor för dag och fyra kronor för natt eller alltså till tio
kronor för dygn.
Departement sch c fe 11 yttrar i här berörda fråga, bland annat följande:
Då jag anser de av do sakkunniga föreslagna traktamentsbeloppen skäliga
finnér jag övervägande skäl tala för att tillstyrka de sakkunnigas förslag i
fråga örn landsfiskals och landsfiskalsassistents rätt till resekostnads- och
traktamentsersattning. Huruvida detta även bör gälla den föreslagna tre*fl°,
,gransnin?en’ synes mig tveksamt. De sakkunniga anförde till
stod for densamma att det i landsfiskals tjänsteåliggande bland annat
mgmge att helt allmänt övervaka ordningen inom landsfiskalsdistriktet
och att varje resa, som landsfiskal företoge, på visst sätt kunde sägas inne„:ra1
l;ii clyllk övervakning. Då det icke skäligen kunde göras gällande, att
särskild ersättning borde utgå för dylik förrättning, om den hade så strängt
lokal karaktar, att den av landsfiskalen tillryggalagda vägsträckan icke överstege
tre kilometer kunde det, anförde do sakkunniga, icke gärna låta sig göra
att skilja mellan olika resor efter de ändamål, för vilka de företagits, samt i
ena fallet giva resekostnadsersättning men i andra fallet icke. Beloppet av
den ersättning, som genom införande av den föreslagna begränsningen skulle
undanhållas landsfiskal, förmenades bliva jämförelsevis obetydligt, men för
det allmänna skulle däremot uppstå en avsevärd besparing genom att granskav
stort antal säkerligen ofta svårkontrollerbara reseräkningar
bortfolle. De skal, de sakkunniga sålunda anfört för bibehållande av begränsningen,
aro visserligen värda allt beaktande men synas dock icke böra tillmatas
avgörande betydelse. Det må erinras om att någon trekilometersbegransmng
icke gäller för resor för förrättning enligt förordningen den 12 juli
18<8 angående ersättning till förrättningsmän för utmätning i enskilda inål
samt till stämningsman m. m., varför landsfiskals rätt till reseersättning vid
dylika forrättningar skulle beskäras om, såsom är avsikten, förordningens
bestämmelser om reseersättning ersättas av en hänvisning till allmänna resereglementets
bestämmelser och för landsfiskalerna särskilt utfärdat besparingsreglemente.
Någon anledning att på detta sätt minska reseersättningarna i
exekutionsarenden synes icke föreligga. Med hänsyn härtill och då tillräcklig
anledning ej torde föreligga att i övrigt bibehålla särbestämmelser för landsfiskalerna,
anser jag, att den i allmänna resereglemente! föreskrivna enkilometersbegransmngen
bör gälla även i fråga om landsfiskalerna och landsfiskalsassistenterna.
I ett annat hänseende bör emellertid ett undantag göras
från allmänna resereglementets bestämmelser. Enligt 16 § i reglementet är
förrättningsmän, som är bosatt utom sitt tjänstgöringsområde, ej berättigad
till ersättning för färd mellan bostaden och tjänstgöringsområdets gräns. Det
torde emellertid i en del fall befinnas påkallat att föreskriva, att landsfiskal
skall vara bosatt utanför sitt distrikt. Då dessa föreskrifter givits i det all
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
11
Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 4.
mannas intresse — t. ex. i syfte att allmänheten skall hava goda kommunikationer
till landsfiskalens stationeringsort — bör sådan landsfiskal och hos
denne anställda biträden äga uppbära ersättning jämväl för färd mellan
bostaden och distriktsgränsen. Ilar stationeringsorten emellertid förlagts
utom distriktet i landsfiskalens eget intresse, bör regeln i allmänna resereglemente!
bliva gällande.
Annat tjänstebiträde än landsfiskalsassistent bör, om biträdet tilldelats
polismans skydd och befogenhet, kunna av landsfiskalen anlitas för utiedningar
jämväl utanför stationeringsorten, om landsfiskalen är av andra tjänstegöromål
av trängande art hindrad att själv verkställa utredningarna. Biträdet
bör då äga rätt till resekostnads- och traktamentsersättning, vilken senare
synes böra begränsas på samma sätt som motsvarande ersättning till landsfiskal
och assistent samt utgå med fem kronor för dag och fyra kronor för
natt eller sålunda med tillhopa nio kronor för dygn.
Det må slutligen i detta sammanhang påpekas, att Kungl. Maj:t enligt
allmänna resereglemente! äger förordna om nedsättning av traktamentsbeloppen
för särskilda befattningshavargrupper. Då jag i det föregående angivit
min ståndpunkt till de särskilda traktamentsbelopp för landsfiskalerna och
deras tjänstebiträden, som av de sakkunniga föreslagits, bör detta icke få
anses föranleda någon begränsning för dessa tjänstemäns vidkommande i den
Kungl. Majit enligt resereglemente!, tillagda befogenheten.
Ersättning för vissn kostnader för resor
i exekutionsärenden.
Enligt 1937 års sakkunnig ejor stay skulle de särskilda arvoden, som for
vissa exekutiva förrättningar lii. m. utgå till förrättningsmännen, ersättas av
en i visst förhållande till exekutionsfordringen stående avgift till statsverket,
i samband varmed statsverket skulle övertaga gäldandet av bland annat de
resekostnadsersättningar, som uppkomma i dylika ärenden och exekutionsgäldenären
eller borgenären nu har att betala.
Efter verkställd utredning inom socialdepartementet har i en inom departementet
utarbetad promemoria framhållits, att med genomförandet av förenämnda
förslag bör tillsvidare anstå bland annat av den anledningen, att under
nu rådande exceptionella förhållanden stora svårigheter mött att med någon
större grad av säkerhet så avväga den föreslagna exekutionsavgiftens belopp,
att avgiften väl komme att täcka statsverkets direkta utgifter för
ifrågavarande ärenden, d. v. s. i huvudsak resekostnads- och traktamentsersättningarna,
men icke innebure någon extra beskattning av de enskilda
parterna, Löneregleringen för landsfiskalerna måste emellertid, framhålles
vidare, medföra, att stadgande gives därom, att de nu utgående arvodena till
förrättningsmännen skola i likhet med andra till landsfiskalerna utgående
sportler redovisas till statsverket. I samband härmed torde det vala lämpligt
att meddela föreskrift örn att gällande bestämmelser om ersättning för resor
vid förrättningar av nu ifrågavarande art skola, ersättas av en hänvisning till
allmänna resereglementets bestämmelser. T enlighet nied dessa principer har
ett förslag till ändring i vissa delar av förordningen den 12 juli 1878 angående
ersättning till förrättningsmän för utmätning i enskilda mål samt till stämningsmål!
ni. m. utarbetats inom departementet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
12
Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 4.
En redogörelse för de yttranden, vilka avgivits över departementspromemorian
återfinnas i propositionen å sid. 14—17.
Departementschefen Ilar för egen del anfört:
Emot det i departementspromemorian framlagda förslaget örn ersättning
tor resor i exekutionsärenden har jag intet att erinra. Den i princip beslutade
löneregleringen för landsfiskalerna bygger emellertid på att ersättning skall
minnas av statsmedel för samtliga utgifter i tjänsten. I fråga örn resekostnaderna
bör en generell bestämmelse härom, enligt vad i det föregående
föreslagits, införas i vederbörande ersättningskungörelse (kungörelsen den
24 . november 1932 angående vissa ersättningar åt befattningshavare vid
polis- och åklagarväsendet m. m.). Beträffande de exekutiva ärendena anses
emellertid reglerna örn parternas skyldighet att gälda kostnaderna icke
skola ändras.. Därest såväl gäldenären som sökanden sakna tillgångar och
kostnaderna icke förskjutits, har utmätningsmannen, där icke fri rättegång
beviljats, icke möjlighet att få ersättning för sina utgifter i ärendet.
Erfordras resa för förrättningen, kunna dessa utgifter bliva betydande.
De utgifter, för vilka utmätningsmannen på detta sätt icke kan erhålla ersättning,
hava under det nuvarande sportelsystemet fått täckas av överskott,
som uppstått i andra ärenden. Efter en lönereglering för landsfiskalerna på
grundval av samtliga sportlers indragande till statsverket föreligger emellertid
icke längre möjlighet för landsfiskalerna att på detta sätt bestrida dessa
utgifter,° vilka de i stället måste betala av sin lön. Detta synes mig icke
böra ifrågakomma. Den enklaste lösningen av frågan synes vara att införa
ett stadgande örn att ersättning för dylika, icke täckta utgifter skall givas
av statsmedel. Denna lösning torde vara att föredraga framför en inskränkning
i exekutionssökandes rätt att erhålla exekution utan att förskjuta kostnaderna
för densamma. Jag vill erinra om att ett antagande av förslaget örn
införande av en exekutionsavgift kommer att väsentligt förändra läget” eftersom
införandet av exekutionsavgiften tänkts skola medföra en avlösning av
parternas skyldighet, att betala ''exekutionskostnaderna. Givetvis böra bestämmelserna
örn ersättning åt landsfiskal av statsmedel för de icke ersatta
utgifterna omgärdas med erforderliga säkerhetsföreskrifter. Ersättning bör
icke utgå i sådana fall, då enligt givna stadganden verkställighetskostnadema
skolat förskjutas av sökanden eller utmätningsmannen ägt begära, att kostnaderna
skulle förskjutas. I övrigt torde tillräcklig säkerhet mot missbruk
av ersättningsrätten vinnas genom en föreskrift, att utbetalandet av ersättningen
skall ankomma på vederbörande länsstyrelses prövning. Med hänsyn
till att det endast i jämförelsevis sällsynta fall kan ifrågakomma, att statsverket
på detta sätt kommer att få ersätta utmätningsmans utgifter, lärer vad
nu föreslagits icke behöva inverka på beräknandet av omkostnadsanslaget.
från vilket ifrågavarande ersättningar torde böra gäldas.
Telefon.
Nu gällande bestämmelser örn landsfiskals skyldighet att hava rikstelefonförbindelse
till sin tjänstelokal och sin bostad har departementschefen ansett
böra i huvudsak bibehållas; dock att bestämmelserna i fråga, vilka innehållas
i landsfiskalsinstruktionen ^ 25, och ersättningskungörelsen 6 ^ tredje—sjätte
styckena, måste undergå viss omarbetning, emedan de i sin nuvarande form
bygga Pa att landsfiskalen, med det honom tilldelade förvaltningsbidraget,
principiellt skall bestrida alla med tjänsten förenade utgifter och att dessa
13
Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 4.
skola täckas av statsmedel i annan ordning endast, där särskilda bestämmelser
därom givits. Departementschefen har i denna fråga anfört:
Landsfiskal bör givetvis hava telefonförbindelse såväl till sin tjänstelokal
som till sin bostad. Den nuvarande begränsningen, att endast en telefonförbindelse
till tjänstelokalen bekostas av statsmedel, torde hava visat sig
mindre lycklig beträffande de större landsfiskalskontoren, emedan den verkat
hindrande för en rationalisering av arbetet; ofta hava landsfiskalerna emellertid
med egna medel bekostat övriga för tjänstens behöriga skotande nödvändiga
telefonförbindelser. Därest länsstyrelse prövar det med hänsyn till
arbetsförhållandena å visst landsfiskalskontor nödvändigt, att mer an en
telefonförbindelse anordnas, bör länsstyrelsen sålunda äga medgiva, att sådan
ytterligare förbindelse anordnas. Landsfiskals skyldighet att hava riksten
fou förbind else till sin bostad torde böra göras oberoende av länsstyrelsens
förordnande därom. Ersättning av statsmedel torde böra lämnas även
för kostnaden för erforderliga extra ringklockor i sovrum m. m. I fråga om
landsfiskalsassistent och annat tjänstebiträde torde böra stadgas skyldig e
att under samma förutsättningar som nu gälla i fråga om landsfiskal hålla
telefonförbindelse till bostaden. .
Ersättningskungörelsen synes endast böra innehålla bestämmelser örn i
vad mån ersättning för telefonförbindelse till landsfiskals eller biträdes bostad
och för särskilda utgifter för telefonsamtal i tjänsteärende må givas av
statsmedel; i övrigt erforderliga bestämmelser i ämnet böra särskilt utlardas.
Kostnader för tjänstelokal saint övriga
förvaltningskostnader.
Enligt de sakkunnigas förslag skulle det bland annat ankomma på befattningshavaren
att anskaffa erforderlig tjänstelokal jämte därtill hörande
möbler med undantag av kassaskåp samt att ombesörja lokalens uppväironing,
belysning och städning. För de kostnader befattningshavaren hade att vidkännas
härför skulle utgå ersättning av statsmedel i form av ett särskilt lokalbidrag.
Beloppet av bidraget skulle bestämmas av länsstyrelsen med hänsyn
till lokalbehovet och hyreskostnaderna i orten. Av Kungl. Majit skulle fastställas
vissa allmänna grunder för beräkningen, innefattande även ett angivande
av huru många rum, som normalt ansåges erforderliga för landsfiskalskontor
i distrikt av de olika organisationstyperna. Det skulle aven
ankomma på länsstyrelserna att tillse, att landsfiskalerna holle med hänsyn
till tjänstens krav tillfredsställande kontorslokaler. Övriga förvaltningskostnader,
såsom utgifter för inköp och underhåll av erforderliga kontorsmaskiner
och stämplar m. m. samt för skrivmateriel och övriga förbrukningsartiklar
ävensom för inbindning av föreskrivna diarier och andra handlingar m. m.,
skulle direkt bestridas av statsverket från anslag, som disponerades av länsstyrelserna.
För varje budgetår skulle landsfiskal å tid, som bestämdes av
länsstyrelsen, insända förslag till omkostnadsstat för budgetåret. Detta förslag
skulle av länsstyrelsen granskas samt tjäna länsstyrelsen till ledning vid
dess framställning om anslag för ändamålet. Anskaffandet av erforderliga förnödenheter
skulle ankomma på landsfiskalerna själva, där ej länsstyrelse
funné skäl föreligga att verkställa central upphandling. För bestridande av
ifrågavarande förvaltningsutgifter skulle landsfiskalerna vara berättigade att
erhålla lämpligt avpassade förskott mot halvårsvis skeende redovisning.
14
Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 4.
De sakkunnigas förslag lades till grund för de i propositionen nr 219/1940 L
gjorda kostnadsberäkningarna för den nya organisationen.
För att vinna en grund för bedömande av storleken av de belopp, som
erfordras för ett bestridande av förvaltningsutgi Perna efter de i förslaget
angivna riktlinjerna hava uppgifter inhämtats från landsfiskalerna och länsstyielsema.
Till ledning för beräkningen av lokalbidragens storlek angavs
därvid, att man borde räkna med ett lokalbehov av ett rum i distrikt med
landsfiskal och högst ett biträde, två rum i distrikt med landsfiskal och två
eller tre biträden samt tre eller fyra rum i de största distrikten. Med hänsyn
till de särskilda förhållandena på viss ort borde avvikelser från dessa normer
kunna göras.
Röiande innehållet i de avlämnade uppgifterna hänvisas till propositionen
sid. 19 och 20.
Departementschefen har anfört:
Skäl synas icke föreligga att frångå de sakkunnigas förslag iner än på en
punkt Det torde sålunda böra föreskrivas, att en framtida anskaffning av
kassaskåp, i den mån sådana erfordras utöver dem, som vid omorganisationen
inlösas från landsfiskalerna, skall verkställas genom central upphandling i
den ordning Kungl. Majit föreskriver. I fråga örn upphandling av skrivmaskiner
och räknemaskiner m. m. bliva gällande centralupphandlingsbestämrnelser
tillämpliga. De skäl, som anförts för att landsfiskalerna i vissa mindre
distrikt — distrikt med högst ett tjänstebiträde — borde bliva bättre tillgodosedda
i fråga örn tjänstelokaler än som skulle bliva följden enligt ovan angivna
normer, torde icke vara helt utan fog. Emellertid komme en allmän höjning av
beräkningsgrunderna att så väsentligt öka statsverkets kostnader, att dessa
icke torde uppvagas av fördelarna. På grund härav anser jag mig för närvarande
icke böra frångå de tidigare angivna normerna. Vid beräknandet av
lokalbehovet måste man givetvis också taga med det utrymme arkivalier m. m
kräva För arkiven synes man emellertid böra i huvudsak använda blott
sekundan utrymmen såsom vinds- eller källarrum etc., därest dvlika utrymmen,
som äro för ändamålet lämpliga, stå till förfogande. Storleken av lokalbidragen
måste slutligen bliva beroende av stationeringsorternas dyrortsgruppering.
Medelsbehovet för lokalbidrag har beräknats till 460,000 kronor. Efter en
redogörelse för grunderna för denna beräkning fortsätter departementschefen:
o Det torde icke erfordras, att statsverket i andra fall än nu sker tillhandahåller
tjänstelokal åt landsfiskal. Är landsfiskalen polischef och åklagare i
stad och finnes i staden tillhörigt polishus eller i annan byggnad, som helt
eller delvis är avsedd för polisändamål och som äges av staden, lokaler, som
äro lämpliga för landsfiskalskontor, synes landsfiskalen böra vara skyldig
att förhyra dessa lokaler, där länsstyrelsen finner lokalerna vara med hänsyn
ti lllantlsf iska] st jäns tons krav tillfredsställande och, där staden betingar sig
ersättning för deras upplåtande, den begärda hyran vara skälig. Samma torde
böra gälla i fråga örn annan kommun, som är skyldig att själv bestrida kostnaderna
för sitt polisväsende.
Övriga förvaltningskostnader torde kunna beräknas till i genomsnitt för
distrikt utan stadigvarande tjänstebiträde 250 kronor, för distrikt med ett
tjänstebiträde 400 kronor, för distrikt med två tjänstebiträden 550 kronor
samt för distrikt med tre (eller flera) tjänstebiträden 650 kronor. Samman
-
Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 4. 15
lagda medelsbehovet för »övriga förvaltningskostnader» skulle efter dessa
grunder utgöra 192,600 kronor eller i runt tal 200,000 kronor.
Utbildningsfrågor.
Distriktsåklagarnas teoretiska fackutbildning.
I en ''promemoria angående distriktsåklagarnas teoretiska utbildning hava
förenämnda utredningsmän framlagt ett förslag av i huvudsak följande innehåll.
Utbildningen skulle förläggas dels till polisskolan, dels till Stockholms högskola.
Till polisskolan skulle förläggas den teoretiska utbildningen i polistjänst
samt till högskolan den juridiska undervisningen och undervisningen
i kameralkunskap. Undervisningen vid högskolan, vilken skulle föregå undervisningen
vid polisskolan, skulle omfatta fyra terminer och skulle i vissa
delar ansluta sig till den ordinarie undervisningen därstädes. Distriktsåklagaraspiranterna
skulle således deltaga i den ordinarie, varje hösttermin
givna propedeutiska kursen i civilrätt, straffrätt och processrätt
samt deltaga i samma undervisning i förvaltningsrätt som de, vilka avsåge
att avlägga juris kandidatexamen. I fråga örn privaträtten skulle man begagna
den ordinarie kursen för statsvetenskaplig-juridisk examen. Särskild
undervisning för distriktsåklagaraspiranterna skulle anordnas i, förutom
kameralkunskap, statsrätt, finansrätt, straffrätt och processrätt. I de båda
sistnämnda ämnena skulle kunskapsfordringarna i huvudsak motsvara fordringarna
för juris kandidatexamen. Sedan tentamina avlagts i samtliga
ämnen vid högskolan, skulle distriktsåklagarexamen avläggas. Undervisningen
vid polisskolan skulle utformas i huvudsaklig överensstämmelse med
undervisningen vid de polischefskurser, som hållits där. Undervisningen vid
högskolan skulle börja blott vartannat år, och varje kurs skulle sålunda —
liksom enligt de sakkunnigas förslag — omfatta två aspirantårgångar. Under
polisundervisningen skulle eleverna uppdelas i två omgångar. Med hänsyn
till högskolans ställning såsom icke statlig undervisningsanstalt skulle mellan
kronan och högskolans styrelse ingås ett avtal, däri styrelsen förbunde sig att
efter vissa riktlinjer mot en angiven summa anordna undervisningen. Kostnaderna
för undervisningen beräknades av utredningsmännen komma att för varje
kurs uppgå till vid högskolan 16,700 kronor och vid polisskolan 18,200 kronor.
De årliga kostnaderna bleve således 17,450 kronor. Härtill skulle eventuellt
komma vissa kostnader för iordningställande av erforderliga läroböcker. Vid
denna kostnadsberäkning utgingo utredningsmännen från att eleverna skulle
själva betala sina läroböcker samt vissa avgifter vid högskolan.
över utredningsmännens promemoria hava avgivits ett flertal yttranden,
beträffande vilka hänvisas till propositionen, sid. 22—26.
Departementschefen har anfört:
Den plan för distriktsåklagarnas teoretiska fackutbildning, som framlagts
i utredningsmännens promemoria och som i allt väsentligt lämnats utan
erinran i de flesta av de avgivna yttrandena, anser jag utgöra en i huvudsak
tillfredsställande lösning av de problem, som mött, då det gällt att anordna
undervisningen så, att denna i fråga örn de egentliga universitetsämnena kommer
att ligga på ett akademiskt plan och samtidigt erhåller den koncentration
och fasta ledning, som torde vara erforderlig för att eleverna under den be
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
1® Saymnansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 4.
gränsade studietiden skola kunna på ett tillfredsställande sätt inhämta det
ganska omfattande kunskapsmaterialet. De erinringar som framförts i yttrandena
synas mig icke vara av beskaffenhet att rubba själva grundvalarna för
planen även örn denna bör underkastas jämkningar i vissa detaljer såsom i
fråga örn kursplaner m. m. Då undervisningen emellertid enligt uppgjorda
beräkningar icke behöver börja förrän tidigast under hösten 1943 och något
anslag för nästkommande budgetår alltså icke är erforderligt, har jag icke
ansett mig böra i vidare mån än nu skett uppehålla mig vid denna fråga. Därest
det vid de fortsatta underhandlingar, som komma att föras med högskolans
styrelse, skulle visa sig erforderligt att medel ställas till förfogande för utarbetande
av de för undervisningen nödiga läroböckerna, torde jag senare få
anmäla denna fråga.
Till kostnaderna för utbildningen böra även hänföras kostnaderna för
distriktsåklagaraspiranternas praktiska polistjänstgöring. Enligt principbeslutet
skall denna tjänstgöring, omfattande sex månader, för att bliva effektiv
koncentreras till poliskårerna i ett fåtal av de största städerna, där möjlighet
gives att erhålla lämpliga instruktörer och handledare för aspiranterna. Tjänstgöringen,
som skall omfatta såväl kriminalpolis- som ordningspolisverksamhet,
skall för att bliva så allsidig som möjligt fullgöras efter vissa gemensamma
allmänna anvisningar och det skall åligga vederbörande polismästare
att öva uppsikt över att tjänstgöringen i enlighet med dessa anvisningar
anordnas på ändamålsenligaste sätt. De sakkunniga hade beräknat kostnaderna
för handledning åt aspiranterna under den praktiska polistjänstgöringen
lämpligt avpassade arvoden till den handledande personalen —
till högst 2,000 kronor för år. Med hänsyn till att den praktiska polistjänstgöringen
skall följa efter provtjänstgöringen å landsfiskalskontor och hos
länsstyrelse m. m. är det sannolikt, att några kostnader för det ändamål, varom
nu är fråga icke komma att uppstå under budgetåret 1941/42. Jag anser därför
icke erforderligt, att något anslag nu begäres för ändamålet.
Kostnaderna för antagningsnämndens verksamhet — resekostnads- och
traktamentsersättningar till nämndens ledamöter för deltagande i nämndens
sammanträden — torde böra beräknas till högst 1,000 kronor.
övergången till den nya landsfiskalsorganisationen.
1937 års utredning: De sakkunniga erinrade i sitt betänkande örn att nedbringandet
av antalet landsfiskalstjänster och indragningen av ett stort antal
stadsfiskalstjänster komme att medföra ganska betydande övergångssvårigheter.
Ganska många av de sistnämnda skulle sålunda icke kunna påräkna
att omedelbart erhålla landsfiskalstjarnst utan skulle vara hänvisade till
assistentbefattning. En tillbakagång för ett stort antal landsfiskaler till assistentbefattning
— vilken motsvarades av en lika omfattande nedflyttning för
assistenterna — måste emellertid medföra bland annat den olägenheten, att
rekryteringen hejdades under den tid, som åtginge för att överskottet skulle
hinna tagas i anspråk genom avgången bland landsfiskalerna. Ikraftträdandet
av det föreslagna nya reinyteringssystemet måste också uppskjutas.
De sakkunniga föreslogo, att man skulle bereda ett antal äldre landsfiskaler
möjlighet att övergå på frivillig övergångsstat. Till de 70 tillsvidareförordnade
landsfiskaler, vilka beräknades icke kunna erhålla nyorganiserad
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 4.
17
landsfiskalstjänst, utan vara nödsakade att under en tid tjänstgöra å assistentbefattning,
skulle utgå viss lönekompensation. Likaså skulle viss lönekompensation
utgå till de 70 landsfiskalsassistenter, vilka beräknades icke
kunna omedelbart erhålla nyorganiserad assistenttjänst.
Vid 1940 års riksdag förutsattes, att frågan örn övergångsbestämmelserna
skulle göras till föremål för fortsatt utredning. I anledning av ett förslag av
statskontoret och riksräkenskapsverket om överförande av vissa äldre landsfiskaler
till indragningsstat anförde departementschefen, att en sådan åtgärd
onekligen skulle mera säkert föra till det avsedda målet, nämligen en snabb
effektivisering av den nya organisationen. Vederbörande utskott anförde
vid propositionens behandling, att utskottet ansåge, att bestämmelserna örn
övergången till den nya organisationen borde så utformas, att man så snart
som möjligt skulle bliva i tillfälle att tillgodogöra sig fördelarna av denna nya
organisation.
Härefter har frågan om övergångsförliållanden upptagits till förnyat övervägande
inom socialdepartementet. I en av de inledningsvis omnämnda
sakkunniga utarbetad departementspromemoria har föreslagits, att de nya
bestämmelserna örn landsfiskalernas pensionsålder — vilka innebära en sänkning
med två år från 65 till 63 år — skulle genomföras samtidigt med omorganisationen
och icke, som 1937 års utredning föreslagit, under en övergångstid
av tre år. Vidare hava förslag framlagts örn överförande på indragningsstat
och förtidspensionering av vissa landsfiskaler.
Börande de över promemorian avgivna yttrandena hänvisas till propositionen,
sid. 33 och 34.
Departementschefen har för egen det anfört:
Jag vill erinra örn att vederbörande utskott vid 1940 års lagtima riksdag
vid frågans principbehandling uttalade, att bestämmelserna örn övergången
till den nya organisationen borde så utformas, att man så snart som möjligt
skulle bliva i tillfälle att tillgodogöra sig fördelarna av denna nya organisation.
Hetta uttalande torde innebära, att man borde söka ordna övergången
så, att landsfiskalstjänsterna så snart som möjligt bleve besatta med personer
som uppfyllde de nya, väsentligt skärpta kompetensfordringarna. Hetta underlättas
väsentligt, örn de av de nuvarande landsfiskalerna, vilka av en eller annan
anledning icke lämpligen böra ifrågakomma till nyorganiserad tjänst, ej komma
att belasta den nya organisationen. I den i det föregående omtalade promemorian
har framlagts en plan härför, som synes mig på ett i stort sett tillfredsställande
sätt lösa övergångsspörsmålet.
Vad först angår de landsfiskaler, som vid det nya budgetårets ingång kvarstå
i tjänst samt antingen fyllt 63 år — den föreslagna nya pensionsåldern —
eller fylla 63 år under sista halvåret 1941, så hava dessa — de utgöra enligt
nu föreliggande uppgifter 26 —- sedan fråga därom uppkommit, samtliga
förklarat sig villiga att i samband med omorganisationens genomförande
eller inom viss kort tid därefter avgå med pension, därest denna kommer att
utgå på den nyreglerade lönen. Hå statskontoret med avstyrkande av förslaget
i promemorian ställt sig avvisande mot en dylik anordning och i stället
föreslagit, att ifrågavarande befattningshavare skulle överföras å indragningsstat,
å vilken de finge kvarstå, till dess att de erhölle pension jämlikt de för
dem nu gällande bestämmelserna, synes ämbetsverket icke hava beaktat, att
Bihang till riksdagens protokoll 1941. (> sami. 2 aud. Nr 4. lass 41 2
opaginerad Kontrollera mot PDF
18
Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Xr 4.
enligt i allmänhet tillämpade övergångsregler dessa befattningshavare bort
vid omorganisationen överföras till ny stat och allenast successivt fått vidkännas
sänkningen av pensionsåldern. I så fall hade de nya pensionsbestämmelserna
utan vidare blivit å vederbörande tillämpliga, ben nu ifrågasatta
omedelbara sänkningen av pensionsåldern, vilken torde medföra väsentliga
fördelar för statsverket, synes mig icke skäligen böra beröva de av sänkningen
berörda befattningshavarna möjligheten av att få de ny7a pensionsbestämmelserna
å sig tillämpliga. Med hänsyn härtill anser jag, att det i promemorian
framställda förslaget bör godtagas. Dock synes mig pensioneringen icke böra
omfatta de landsfiskaler — tre till antalet — vilka först under innevarande
års sista kvartal uppnå 63 år. De ordinarie landsfiskaler, vilka icke uppnått
nu gällande pensionsålder före omorganisationens genomförande men fylla
minst 63 år före utgången av september 1941 böra således i samband med omorganisationen
— under förutsättning att de förklara sig villiga att vid denna
tidpunkt avgå med ålderspension — pensioneras som örn de vid nämnda tidpunkt
varit innehavare av landsfiskalstjänst i lönegrad A 22. Då omorganisationens
ikraftträdande uppskjutits från''den 1 juli 1941 till den 1 oktober 1941
huvudsakligen för att bespara statsverket vissa kostnader för dubbelhyror
m. m., synes det mig skäligt, att samma förmån beredes de landsfiskaler, vilka
under tiden mellan nämnda data uppnå nu gällande pensionsålder. Däremot
bör enligt mitt förmenande dylik förmån icke tillkomma de landsfiskaler,
vilka redan tidigare uppnått pensionsåldern men erhållit tillstånd att kvarstå
i tjänst till viss tidpunkt, infallande under tredje kvartalet 1941 eller senare.
Genom det^ omedelbara genomförandet av pensionsålderns sänkning
vinnes en avgång av 23 befattningshavare. Härtill komma 9 vakanta befattningar.
Ytterligare avgång kan vinnas genom förtidspensionering av
ett antal _ landsfiskaler. I promemorian har föreslagits, att dylik förtidspensionering
skulle ske i anslutning till bestämmelserna i 17 § 1 mom.
civila tjänstepensionsreglementet. För att på denna väg ernå önskat resultat
har emellertid i promemorian förordats vissa icke oväsentliga avvikelser
från reglementsbestämmelserna, vilka avvikelser innebära att vederbörande
befattningshavare skulle befrias från eljest föreskriven minskning av pensionen
under den till pensionsåldern återstående tiden ävensom att förtidspension
i vissa fall skulle kunna beviljas, ehuru för vederbörande befattningshavare
något mer än 5 år återstode till pensionsåldern. På sätt av det
föregående framgår har statskontoret framfört starka principiella betänkligheter
mot de i promemorian föreslagna bestämmelserna i denna del. För
egen del finner jag i sak intet vara att erinra mot att ett antal äldre landsfiskaler
förtidspensioneras. Beträffande formen härför anser jag mig dock
icke böra biträda det i promemorian framlagda förslaget. Då de befattningshavare,
som i samband med omorganisationens ikraftträdande skulle förtidspensioneras,
icke skulle övergå på nyorganiserad tjänst och sålunda icke i
vanlig ordning komma att bliva underkastade de nya pensionsbestämmelserna,
synes det mig mindre lämpligt att —- såsom i promemorian föreslagits —
formellt anknyta förtidspensioneringen till 17 § 1 mom. civila tjänstepensionsreglementet,
allra helst som detta icke kunnat ske utan förut framhållna avvikelser
från de i sistnämnda författningsrum meddelade bestämmelserna. Det
avsedda syftet med promemorians förslag i nu förevarande del torde kunna
ernås likaväl med en fristående föreskrift utan anknytning till förtidspensionsbestämmelserna
i civila tjänstepensionsreglementet. Med beaktande av de
i promemorian uttryckta önskemålen örn att sådan reduktion av beloppet av
förtidspensionen intill pensionsålderns inträde, varom förut nämnts, icke bör
äga rum ävensom att förtidspension bör kunna beredas jämväl vissa befattningshavare,
för vilka något mer än 5 år återstå till pensionsåldern, synes
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 4.
19
berörda föreskrift lämpligen böra givas det innehåll, att ordinarie landsfiskal,
som är född före utgången av april 1884 men vid tidpunkten för omorganisationens
ikraftträdande icke uppnått 63 års ålder, må enligt Kungl. Majlis bestämmande
från sagda tidpunkt kunna efter därom gjord ansökning beviljas
pension, såsom örn han blivit innehavare av landsfiskalstjänst i lönegrad A 22
och vid avgången uppnått nyssnämnda ålder. Enligt nu föreliggande uppgifter
beräknas 31 landsfiskaler kunna bliva förtidspensionerade i nu angiven ordning.
Jag förutsätter emellertid att vid det slutliga urvalet av de landsfiskaler,
vilka böra få avgå med förtidspension, eftersträvas att låta denna förtidspensionering
i första hand omfatta sådana befattningshavare, som av organisatoriska
eller andra skäl anses företrädesvis böra ifrågakomma därtill.
De nu föreslagna övergångsanordningarna kräva emellertid som komplement
en utgallring av sådana befattningshavare inom yngre årsklasser, vilka
icke böra överföras till den nya organisationen. I promemorian har föreslagits,
att visst antal landsfiskaler skulle tvångsvis överföras på indragningsstat,
delvis med tjänstgöringsskyldighet. Detta förslag här i princip tillstyrkts i
samtliga remissyttranden. Statskontoret har emellertid erinrat om att de
landsfiskaler, för vilka skulle kvarstå tjänstgöringsskyldighet, icke borde överföras
å indragningsstat utan i stället å övergångsstat med därav följande
jämkning av löneförmånerna. Denna erinran synes mig böra beaktas. Vid
närmare övervägande har jag funnit, att av nu ifrågavarande skäl nio landsfiskaler
böra överföras å indragningsstat och elva å övergångsstat med tjänstgöringsskyldighet.
En ordinarie landsfiskal, vilken sedan ett antal år uppehåller häradsskrivartjänst
på tillsvidareförordnande, har medgivit, att han finge överföras å indragningsstat,
därest han bleve tillförsäkrad samma tjänste- och familjepensionsförmåner,
som örn han varit ordinarie häradsskrivare. Då i fråga örn
denne befattningshavare icke föreligga samma skäl till överförande å indragnings-
eller övergångsstat som beträffande övriga tjugu landsfiskaler, synes
det mig fördelaktigt för statsverket att — när det av principiella skäl icke
torde kunna ifrågakomma, att befattningshavaren utnämnes till ordinarie
häradsskrivare —- godtaga det framförda erbjudandet. Därest befattningshavaren
utnämndes å nyorganiserad landsfiskalstjänst, vilket icke torde hava
kunnat förvägras honom, hade han nämligen kommit i åtnjutande av betydligt
bättre förmåner i fråga örn såväl tjänstepension som familjepension.
I enlighet härmed skulle sammanlagda antalet landsfiskaler, som böra
överföras å indragningsstat, utgöra tio. Kungl. Majit torde emellertid böra erhålla
bemyndigande att, därest så vid omorganisationens genomförande skulle
visa sig erforderligt — exempelvis av det skälet att mindre antal landsfiskaler
än beräknat skulle kunna pensioneras i omedelbart samband mod omorganisationens
ikraftträdande — å indragningsstat överföra ytterligare personal.
Överföringen till indragnings- och övergångsstat torde böra ske i samband
med omorganisationens ikraftträdande i övrigt. Vad löneförmånerna beträffar,
torde dessa böra utgöra för landsfiskal å indragningsstat lön, tjänstgöringspenningar,
ålderstillägg och tillfällig löneförbättring samt för landsfiskal
å övergångsstat därtill i förekommande fall ortstillägg. Till landsfiskal
å indragningsstat bör utgå halvt samt till landsfiskal å övergångsstat
helt dyrtidstillägg.
I enlighet med det nu anförda skulle de pensionerade och förtidspensionerade
samt till övergångs- och indragningsstat Överförda befattningshavarna komma
att utgöra sammanlagt 75), vilket tillsammans med antalet vakanser, 9 stycken,
kommer att med 3 överstiga antalet i samband med omorganisationen indragna
landsfiskal,stjänster. Vid sådant förhållande torde man icke behöva till över
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
20
Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 4.
vägande upptaga förslaget att bereda särskild kompensation åt befattningshavare,
som i anledning av omorganisationen nödgas för en tid frånträda
innehavd befattning. Man lärer visserligen kunna räkna med att ett mindre
antal tillförordnade stadsfiskaler i städer, som komma att ingå i landsfiskalsdistrikt,
samt några tillförordnade köpingsåklagare, antagligen sammanlagt
tre eller fyra, måste i samband med att de lämna sina förordnanden söka
assistenttjänst, varigenom ett lika stort antal nuvarande assistenter förhindras
erhålla nyorganiserad assistenttjänst. Då en utjämning emellertid kan förväntas
inträda i huvudsak redan under den nya organisationens första år, har
jag icke ansett särskilda åtgärder erforderliga med anledning härav.
Jag vill i detta sammanhang erinra örn att de ordinarie landsfiskalerna icke
kunna tvingas att godtaga de lönevillkor löneregleringen medför. De som —
ehuru de hava möjlighet övergå å nya lönestaten — föredraga att kvarstå på
gammal stat böra, därest de icke överflyttas på indragningsstat, uppföras
på övergångsstat med de löneförmåner som nyss sagts skola utgå till landsfiskal
å sådan stat. Med hänsyn till den allmänna sportelindragningen, vilken
kommer att avse även landsfiskal å övergångsstat, och de avsevärt förbättrade
pensionsförhållanden som löneregleringen medför synes det mig icke antagligt
att någon landsfiskal, som erbjudes möjlighet att övergå å ny stat, föredrager
att överföras å övergångsstat. Däremot synes landsfiskal, som uppnått
pensionsåldern före den 1 juli 1941 men som erhållit tillstånd att kvarstå i
tjänst till tidpunkt infallande efter organisationens genomförande, ej böra
få överföras å den nya lönestaten.
Korapetensbestäminelser under övergångstiden.
Vid 1940 års riksdag förutsattes i propositionen nr 219/1940 L, att tillsvidareförordnade
landsfiskaler skulle — där ej särskilda skäl till annat
föranledde — utan ytterligare prövning eller särskild utbildning anses behöriga
att ifrågakomma till nyorganiserad landsfiskalstjänst. De aspiranter
som avlagt landsfiskalsexamen eller juridisk examen men icke erhållit tillsvidareförordnande
eller därmed jämställt förordnande å landsfiskalstjänst,
skulle icke äga behörighet till landsfiskalstjänst, (och ej heller till nyorganiserad
assistenttjänst, eftersom för sådan skulle gälla samma fordringar) örn
de icke genomgått viss utbildning, företrädesvis i kriminalteknik. Övriga
aspiranter skulle icke ifrågakomma till nyorganiserad tjänst utan fullständig
distriktsåklagarutbildning enligt den nya ordningen, därvid redan fullgjord
tjänstgöring på banan, i den mån den vore väl vitsordad, borde räknas dem
till godo såsom fullgjord provtjänstgöring.
Departementschefen har i nu ifrågavarande sammanhang för egen del
anfört:
Av en under innevarande år verkställd undersökning rörande landsfiskalsaspiranterna
— såsom sådana hava räknats samtliga som, efter att hava börjat
tjänstgöra å landsstatsbanan, hava för avsikt att vinna befordran till landsfiskaler
samt icke erhållit ordinarie anställning i länsstyrelse eller förordnande
tills vidare å landsfiskalstjänst — har framgått, bland annat, att av
samtliga ungefär 270 aspiranter med formell landsfiskalskompetens efter nuvarande
bestämmelser endast något över 50 genomgått sådan kriminalteknisk
utbildning, som skall utgöra villkor för behörighet till nyorganiserad landsfiskals-
och assistenttjänst. Även om blott två tredjedelar av ifrågavarande
opaginerad Kontrollera mot PDF
21
Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 4.
270 aspiranter — med hänsyn till kvalifikationerna i övrigt — böra komma
i fråga till nyorganiserad tjänst, skulle således över 120 stycken aspiranter
behöva underkasta sig viss vidareutbildning. Det vöre ur flera synpunkter
av stort värde, om denna utbildning icke gjordes alltför knapphändig. För
att de nu ifrågavarande aspiranter^ skola bliva i utbildningshänseende
något mera jämställda med de nya distriktsåklagaraspiranterna synes det
lämpligt, att utbildningen icke strängt begränsas till de kriminaltekniska
ämnena utan utformas som en förkortad polischef skurs örn ungefär två
månaders längd, förslagsvis förlagd till statens polisskola. Då elevantalet i
varje kurs lämpligen icke torde böra överstiga 20, erfordras sammanlagt
ungefär sex kurser för att samtliga aspiranter skulle erhålla denna kompletterande
utbildning. Denna utbildning synes böra vara undangjord, innan den
första examinerade distriktsåklagarkursen börjar studierna vid polisskolan,
varför den första kursen borde taga sin början under senare hälften av 1942.
Det torde vara skäligt, att aspiranterna under kompletteringsutbildningen
bibehållas vid sin lön — de lära i regel komma att innehava assistenttjänst —
och möjligen böra de, åtminstone örn de äro familjeförsörjare, erhålla något
traktamente därutöver. Då ytterligare utredning lärer vara erforderlig rörande
planläggningen av dessa kurser samt för ändamålet erforderliga medel behöva
begäras först för budgetåret 1942/43, torde jag senare få anmäla dessa
frågor.
Inlösen av kassaskåp och kontorsmaskiner
m. m.
Principbeslutet förutsatte, att å landsfiskalskontoren nu använda kassaskåp
och kontorsmaskiner m. m. skulle på begäran av vederbörande av statsverket
inlösas efter värdering.
I denna fråga har departementschefen anfört, bland annat:
Inlösen av kontorsinventarier torde böra förberedas i god tid före den 1
oktober 1941. Yärderingen torde böra verkställas av vederbörande ägare och
en representant för länsstyrelsen, varefter länsstyrelsen fastställer ersättningen.
Åtnöjes ej ägaren med länsstyrelsens beslut bör frågan örn inlösen
anses hava förfallit. Till grund för värderingen torde böra läggas en amorteringstid
av 10 år för skrivmaskiner och 15 år för räknemaskiner. Aven
äldre men dock användbara maskiner böra emellertid inlösas med skäligt
hariet ’ sammanlagda medelsbehovet för inlösen av kontorsinventarier torde
kunna beräknas till det i statsverkspropositionen angivna beloppet 430,UUU
kronor.
Övergångsavlöning.
Av landsfiskalernas avlöning utbetalas lön samt ålderstillägg och den del
av den tillfälliga löneförbättringen som anses som lön i förskott; övriga löneförmåner,
inräknat dyrtidstillägg, utgå i efterskott. Då nyreglerad lön helt
utbetalas i efterskott, har det synts departementschefen skäligt, att landsfiskalerna,
såsom i allmänhet skett vid övergång från oreglerad till reglerad
lön, tillerkännas s. k. övergångslön, så att befattningshavarna vid utgången
av september månad 1941 utöver det belopp, do erhålla i efterskott föi september
jämväl erhålla ett belopp motsvarande vad de skulle hava erhållit i
förskott för oktober, därest de gamla lönebestämmelserna skolat fortfarande
opaginerad Kontrollera mot PDF
22
Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 4.
gälla för dem. Detta gäller de ordinarie befattningshavarna, vilkas antal vid
övergången kan uppskattas till 280; de befattningshavare, som bestrida landsfiskalstjänst
på förordnande mot åtnjutande av samtliga med tjänsten förenade
löneförmåner och som samtidigt med löneregleringens ikraftträdande tillträda
ordinarie tjänst eller assistenttjänst, hava ansetts böra erhålla ett motsvarande
belopp mot återbetalningsskyldighet genom löneavdrag under
närmast följande sex månader.
Medelsbehovet för övergångsavlöning åt ordinarie landsfiskaler har uppskattats
till i runt tal 80,000 kronor.
Den i princip beslutade indragningen av landsfiskalsboställen till statsverket
nödvändiggör åtskilliga övergångsbestämmelser rörande avträdestid
m. m., vilka det förutsättes böra ankomma på Kungl. Majit att utfärda.
Pensionsålderns sänkning samt övriga
pensionsfrågor.
Enligt principbeslutet skall pensionsåldern för landsfiskalerna sänkas från
65 till 63 år. Anledning att stadga samma lägre pensionsålder för landsfiskalsassistent
har icke ansetts föreligga. Man har nämligen räknat med
att assistent, som icke vunnit befordran, huvudsakligen kommer att anlitas
för kontorsgöromål och andra sådana göromål, som icke ställa högre krav på
befattningshavarens fysiska kondition. Genomförandet av pensionsålderns
sänkning för landsfiskalerna nödvändiggör tillägg till den vid civila tjänstepensionsreglementet
såsom bilaga B fogade åldersförteckningen.
Beträffande de landsfiskaler, som skola pensioneras enligt civila tjänstepensionsreglementet,
förutsättas samma övergångsbestämmelser skola tilltillämpas
som de, vilka äro meddelade i första punkten av 1 mom. av de vid
reglementet fogade övergångsbestämmelserna. Beträffande de tillsvidareförordnade
landsfiskalerna samt assistenterna (extra eller biträdande landsfiskaler),
vilka överhuvud icke kunnat å sina befattningar förvärva tjänstepensionsrätt,
förutsättes Kungl. Majit äga möjlighet att med stöd av bestämmelserna
i 3 § 2 mom. civila tjänstepensionsreglementet medgiva vederbörande
rätt att efter tillträde av pensionsberättigande anställning helt eller delvis tillgodoräkna
tid, varunder han innehaft förordnande såsom statsavlönad landsfiskalsassistent
(extra eller biträdande landsfiskal) eller förordnande tillsvidare
å landsfiskalstjänst.
Kostnadsberäkning.
Lönekostnaden för den nya organisationen har — bortsett från kostnaderna
för övergångsstaten — beräknats till 5,760,600 kronor, varifrån dock skall såsom
särskilda uppbördsmedel avräknas ersättningen från Karlskoga stad till
avlöning åt en landsfiskal m. m., 8,500 kronor.
De sammanlagda omkostnaderna hava i avvaktan på närmare erfarenhet
beräknats till 1,180,000 kronor, vari ingå ovan omnämnda belopp å 460,000
kronor till lokalbidrag, 200,000 kronor till övriga förvaltningskostnader och
1,000 kronor till antagningsnämndens verksamhet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
23
Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 4.
Läggas härtill de beräknade kostnaderna för distriktsåklagarnas teoretiska
fackutbildning (17,450 kronor) samt kostnaderna för distriktsåklagaraspiranternas
praktiska polistjänstgöring (2,000 kronor) erhålles en sammanlagd årskostnad
av i runt tal 6,970,000 kronor. Härvid hava kostnaderna för kristillägg
icke medräknats.
Landsfiskalernas sammanlagda inkomst av sportler, vilka i samband med
löneregleringen skola indragas till statsverket och förutsättas därvid bliva
redovisade under olika titlar å riksstatens inkomstsida, beräknas till ungefär
800,000 kronor. Nettokostnaden beräknas i anledning härav komma att stanna
vid ungefär 6,170,000 kronor, innebärande en årlig kostnadsökning av i runt
tal 880,000 kronor.
Under övergångstiden bliva kostnaderna högre. Då tillkomma kostnaderna
för avlöning åt landsfiskalerna å indragnings- och övergångsstat samt för
förtidspension åt vissa landsfiskaler. Dessa kunna för helt år beräknas pa
följande sätt:
9 landsfiskaler å indragningsstat .
11 » » övergångsstat ....
31 » med förtidspension
.......... kronor 49,950
.......... » 73,000
.......... » 123,000
Summa kronor 245,950
Anm.: För ytterligare en landsfiskal å indragningsstat torde medel för närvarande ej
behöva beräknas, enär han upprätthåller förordnande som häradsskrivare.
Ej heller i dessa summor äro kristilläggen inräknade, övergångskostnaderna
bortfalla successivt, kostnaderna för förtidspension under 5 år, kostnaderna
för indragningsstaten under 18 år samt kostnaderna för övergångsstaten under
24 år. Yad landsfiskalerna å övergångsstat beträffar, må emellertid erinras
örn att de hava full tjänstgöringsskyldighet och avses skola beredas tjänstgöring
å länsstyrelserna, varigenom länsstyrelsernas behov av annan extra
arbetskraft minskas. Något särskilt anslag för kostnaderna för indragningsstaten
har icke beräknats, enär det förutsatts, att utgifterna å denna stat skola
belasta förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten.
Engångskostnaderna utgöras av kostnaderna för inlösen av landsfiskalerna
tillhöriga kassaskåp samt skriv- och räknemaskiner m. m., ungefär 430,000
kronor, ävensom för övergångsavlönmg at vissa ordinarie landsfiskaler, i runt
tal 80,000 kronor. Sistnämnda belopp har ansetts böra inräknas i anslagsposten
till avlöningar till tjänstemän a ordinarie stat.
Vid beräknandet av medelsbehovet för budgetåret 1941/42 hava samtliga
avlöningsposter beräknats till xl\ efter den nuvarande organisationen och till
3/4 efter den nya. Av övergångskostnaderna hava endast s/i behövt tagas i
beräknande.
De i gällande riksstat till Fögderiförvaltningarna anvisade förslagsanslagen
till Avlöningar och Omkostnader föreslås uppdelade, vartdera på tre anslag
till Landsfogdarna m. fl., Häradsskrivarna, respektive Landsfiskalerna m. fl.
Det för avlöningar till landsfogdarna m. fl. föreslagna beloppet, 347,000
opaginerad Kontrollera mot PDF
4 Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 4.
kronor, överstiger med 27,000 kronor det för innevarande budgetår beräknade
e öppet. Ökningen sammanhänger med, förutom en uppräkning av anslagsposten
till rörligt tillägg, att vissa vikariatsersättningar ansetts böra utgå från
ifrågavarande anslag i stället för från länsstyrelsernas anslagspost till ickepersonal
Til1 avlöningar åt häradsskrivare föreslås samma belopp,
<97,000 kronor, som beräknats för innevarande budgetår.
Motionerna.
I de i samband med förevarande proposition av utskottet behandlade
motionerna hava framställts följande yrkanden, nämligen:
1:°) 1 de likalydande motionerna 1:226 och 11:305,
att pension till landsfiskaler, för vilka på grund av uppnådd pensionsålder
etter den 1 juli 1940 inträtt skyldighet att avgå från innehavd befattning,
skall utgå såsom örn de vid avgången varit befattningshavare i 22-a lönegraden,
samt
att efterlevande till landsfiskaler, som efter angivna datum avlidit, skola
åtnjuta den pension, som skolat tillkomma dem örn den avlidne vid dödsfallet
varit befattningshavare i nyssnämnda lönegrad;
2:o) i de likalydande motionerna 1: 227 och 11:306, att den, som utnämnes
till landsfiskalstjanst, måtte för uppflyttning i löneklass äga tillgodoräkna
sig den tid oavkortad, varunder han innehaft tillsvidareförordnande å landsfiskalstjänst;
3:o)
i motionen 11:308, att riksdagen måtte besluta, att stadsfiskalsbefattnmgen
i Nassjö bibehålies, antingen — i första hand — i dess nuvarande
skick, eller förenad med befattningen såsom utmätningsman för staden; samt
4:o) i motionen 11:310, att riksdagen vid behandlingen av förevarande
proposition ville besluta medgiva Kungl. Maj:t att vid det slutliga fastställandet
av rikets indelning i landsfiskalsdistrikt vidtaga den förändringen
i förslaget att nuvarande Vrigstads landsfiskalsdistrikt måtte bibehållas samt
vidtaga därav betingade ändring i anslagsbeloppet.
I fråga om de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får
utskottet, i den mån redogörelse ej lämnas i utskottets yttrande, hänvisa till
motionerna II: 305, 306, 308 och 310.
Utskottet.
Omorganisationen av landsfiskalernas befattningar efter de av 1940 års
lagtima riksdag fastslagna riktlinjerna har — trots en rätt betydande kostnadsökning
för det allmänna — ansetts icke kunna utan olägenhet ytterligare
uppskjutas. Utskottet har funnit sig böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag, att
tidpunkten för reformens genomförande nu bestämmes till den 1 oktober 1941.
Enligt den av de sakkunniga uppgjorda distriktsindelningsplanen skulle
antalet landsfiskalsdistrikt utgöra 409. Efter den jämkning av planen under
hänsyn bland annat till administrativa indelningsändringar, som vid fjolårets
beslut förutsattes skola vidtagas, har antalet distrikt minskats till 408, men
opaginerad Kontrollera mot PDF
25
Sammansatt stats- och b anhold skott s utlåtande Nr 4.
antalet landsfiskalstjänster bibehållits vid 409, beroende på att i Karlskoga
landsfiskalsdistrikt funnits böra anställas två landsfiskaler. Yad departementschefen
härutinnan anfört och föreslagit har i och för sig icke föianlett
erinran från utskottets sida.
Beträffande distriktsindelningen föreligga emellertid vissa framställningar
om ytterligare jämkningar. Sålunda har i motionen II: 308 påyrkats att stadsfiskalsbefattningen
i Nässjö och i motionen 11:310 att nuvarande Vrigstads
landsfiskalsdistrikt skola bibehållas. Härutöver har i olika till utskottet inkomna
skriftliga framställningar yrkats, att jämväl Ydre och Lillhärdals nuvarande
distrikt må bibehållas ävensom att Täby socken må kvarbliva undei
Danderyds distrikt, varjämte framhållits, att frågan örn distriktsindelningen
inom Uppsala län i visst avseende bör underkastas ny omprövning.
Utskottet vill i anledning av dessa framställningar erinra örn att distriktsindelningen
ankommer på Kungl. Maj :t. Utskottet har emellertid icke kunnat
undgå finna de skäl, som anförts i framställningarna, i viss mån beaktansvärda.
Utan att vilja taga slutlig ståndpunkt till dessa frågor förutsätter utskottet,
att Kungl. Maj:t tager i framställningarna berörda indelningsfrågor
under förnyat övervägande och — örn ändringar finnas påkallade för riksdagen
framlägger eventuellt erforderliga förslag.
1~Tör uppflyttning i löneklass skulle enligt Kungl. Maj:ts förslag den, som
från ordinarie tjänst utnämnes å ny landsfiskalstjänst, få tillgodoräkna sig
dels hela den tid han innehaft fullmakt å landsfiskalstjänst och dels den tid
utöver tre år han dessförinnan må hava innehaft tillsvidareförordnande å sådan
tjänst. Tillsvidareförordnade landsfiskaler skulle få tillgodoräkna sig den tid
utöver tre år de innehaft dylikt förordnande.
I de likalydande motionerna I: 227 och II: 306 yrkas, att innehavare av ny
landsfiskalstjänst må få tillgodoräkna sig den tid oavkortad, varunder han
innehaft tillsvidareförordnande. Såsom skäl härför har anförts, att landsfiskalsorganisationens
gestaltning under lång tid hållits svävande, varunder
ett stort antal landsfiskaler förvägrats ordinarie tjänst.
Utskottet vill i anledning härav erinra, att på grund av föreskrift i cirkulär
den 5 december 1924 och i anslutning därtill sedermera lämnade medgivanden
ledig landsfiskalstjänst icke fått med ordinarie innehavare återbesättas med
mindre den uppehållits på tillsvidareförordnande, som meddelats under år
1931 eller tidigare. Såsom en följd härav Ilar antalet av de tillsvidareförordnade
landsfiskalerna beräknats den 1 juli 1941 stiga till 140. Med hänsyn
till de anställningsförhållanden, som sålunda blivit rådande, tillstyrker utskottet
bifall till ifrågavarande motion./''
Genom beslut vid 1940 års lagtima riksdag sänktes pensionsåldern för
landsfiskaler från 65 till 63 år. Enligt Kungl. Maj:ts förslag skall denna sänkning
genomföras samtidigt med omorganisationen och icke, som de sakkunniga
föreslagit, under en övergångstid av tre år. Därvid förutsättes, att de landsfiskaler,
vilka före omorganisationens ikraftträdande den 1 oktober 1941 fyllt
63 år, men icke uppnått nu gällande pensionsålder, skola — under förutsättning
att de förklara sig villiga att vid denna tidpunkt avgå med ålderspension
opaginerad Kontrollera mot PDF
26
Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 4.
pensioneras som om de därvid varit innehavare av landsfiskalstjänst i lönegraden
A 22. Det har synts departementschefen skäligt, att samma förmån
beredes även de landsfiskaler, vilka mellan den 1 juli 1941 och den 1 oktober
1941 uppnå nu gällande pensionsålder.
I de likalydande motionerna I: 226 och 11:305 har yrkats, att nämnda förmån
skulle utsträckas till alla de landsfiskaler, som efter den 1 juli 1940 uppnått
nu gällande pensionsålder, och omfatta jämväl familjepension till efterlevande
till landsfiskal, som avlidit efter sistnämnda dag. Motionärerna hava
till stöd härför andragit, att frågan örn lönereglering för landsfiskalerna länge
uppskjutits, och i här ifrågavarande hänseende velat likställa alla de landsfiskaler,
vilka uppnått nu gällande pensionsålder under det ytterligare uppskov,
som föranletts av 1940 års beslut att icke låta reformen omedelbart träda
i kraft.
Kungl. Maj:ts förslag örn genomförande av sänkningen i pensionsåldern
finner utskottet välbetänkt. Utskottet finner jämväl de av motionärerna framförda
yrkandena rimliga. Med efterlevande till landsfiskal, som avlidit den
1 juli 1940 eller senare, torde emellertid böra jämställas efterlevande till f. d.
landsfiskal, som under samma tid inträtt i pensionsåldern. Utskottet tillstyrker
alltså bifall till Kungl. Maj:ts förslag med nu angivna jämkningar.
Riksdagens vederbörande utskott anförde vid ärendets behandling under
fjolårets riksdag, att bestämmelserna om övergången till den nya organisationen
borde så utformas, att man så snart som möjligt skulle bliva i tillfälle
att tillgodogöra sig fördelarna av denna nya organisation. I det sålunda angivna
syftet har Kungl. Majit föreslagit vissa ytterligare anordningar, avseende
förtidspensionering ävensom tvångsvis överförande till övergångs- och
indragningsstat av vissa befattningshavare.
Utskottet har vid övervägande av dessa frågor kommit till den uppfattningen,
att ett överförande tvångsvis till övergångs- eller indragningsstat icke
utan väsentliga olägenheter lärer kunna undvikas. Utskottet tillstyrker Kungl.
Majlis förslag i nu ifrågavarande hänseenden. Utskottet utgår emellertid från
att vid besluten härom all den hänsyn skall iakttagas, som förhållandena
kunna medgiva.
\ ad depaitementschefen anfört i fråga örn kompetensbestämmelser under
övergångstiden föranleder icke erinran från utskottets sida. Utskottet vill
emellertid i detta sammanhang understryka vad vederbörande utskott anfört
vid 1940 års riksdag därom, att stor hänsyn måste tagas till duglighet och
erfarenhet samt personliga förhållanden i övrigt i vad angår aspiranter, vilka
redan vore inne på landsfiskalsbanan.
Kungl. Majits förslag i övrigt har icke givit utskottet anledning till erinran.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
I:° att riksdagen må i anledning av Kungl. Majits förslag
och motionerna I: 226 och 227 samt II 305 och 306
a) godkänna följande avlöningsstat för landsfogdarna m. fl.
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1941/42:
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 4.
27
Avlönings stat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för
slagsvis
......................................
2. Avlöningar till icke-ordinarie personal ....
3. Rörligt tillägg, förslagsvis....................
Summa förslagsanslag
kronor 230,000
» 72,000
» 45,000
kronor 347,000;
b) godkänna följande avlöningsstat för liäradsskrivarna att
tillämpas tills vidare från oell med budgetåret 1941/42:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän:
a. Lön, tjänstgöringspenningar, ortstillägg
och förvaltningsbidrag, förslagsvis
...................... kronor 570,000
b. Ålder stillägg, förslagsvis.. » 65,000
c. Yikariatsersättningar, för
slagsvis
.................. »___60,000 kronor 695,000
2. Särskilda löneförmåner:
Tillfällig löneförbättring, förslagsvis ........ » 102,000
Summa förslagsanslag kronor 797,000;
c) godkänna, att den av 1940 års lagtima riksdag i princip
beslutade omorganisationen av landsfiskalsbefattningarna m. m.
samt löneregleringen för landsfiskalerna och deras biträden (riksdagens
skrivelse den 18 juni 1940 nr 438) skall i enlighet med
det i det föregående anförda träda i kraft från och med den
1 oktober 1941;
d) godkänna följande avlöningsstat för
att tillämpas under tiden den 1 juli—den 30 september 1941:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän:
a. Lön, tjänstgöringspenningar, ortstillägg
och förvaltningsbidrag, förslagsvis.
....................... kronor 458,000
b. Ålder sti Hägg, förslagsvis.. » 70,800
c. Yikariatsersättningar, för
slagsvis
.................. »_61,200 kronor 590,000
2. Avlöningar till icke-ordinarie personal (extra
och biträdande landsfiskaler samt tjänstebiträden
åt landsfiskaler) .................. » 155,000
3. Särskilda löneförmåner till ordinarie och
icke-ordinarie tjänstemän:
opaginerad Kontrollera mot PDF
28
Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 4.
a. Tillfällig löneförbättring,
förslagsvis .............. kronor 91,800
b. Personliga lönetillägg till
vissa t. f. landsfiskaler,
förslagsvis .............. » 8,300 kronor 100,100
Summa förslagsanslag kronor 845,100;
e) medgiva, att förslagsvis tio ordinarie landsfiskaler från
och med den 1 oktober 1941 överföras å indragningsstat utan
tjänstgöringsskyldighet med rätt för dem att åtnjuta dels å
allmänna indragningsstaten nu utgående lön jämte ålderstillägg,
tjänstgöringspenningar och tillfällig löneförbättring, dels ock
dyrtidstillägg enligt kungörelsen den 15 juni 1923 (nr 265),
samt att en av dessa landsfiskaler, vilken nu är tillförordnad
häradsskrivare, må i fråga örn rätten till tjänste- och familjepension
intaga samma ställning som örn han vore ordinarie
häradsskrivare;
f) medgiva, att förslagsvis elva ordinarie landsfiskaler från
och med den 1 oktober 1941 överföras å övergångsstat med
tjänstgöringsskyldighet med rätt för dem att uppbära nu utgående
lön jämte ålderstillägg, tjänstgöringspenningar, tillfällig
löneförbättring, i förekommande fall ortstillägg, ävensom dyrtidstillägg
enligt kungörelsen den 15 juni 1923 (nr 265);
g) besluta, att i den vid civila tjänstepensionsreglementet
såsom bilaga B fogade åldersförteckningen skall införas befattning
såsom landsfiskal med en pensionsålder av 63 år;
h) medgiva, att de ordinarie landsfiskaler, vilka ej före
tidpunkten för omorganisationens ikraftträdande den 1 oktober
1941 enligt nu gällande pensionsbestämmelser för landsfiskaler
uppnått pensionsåldern men dessförinnan fyllt 63 år må under
förutsättning, att de förklarat sig villiga att i samband med
omorganisationens genomförande avgå med ålderspension, från
och med den 1 oktober 1941 pensioneras, som örn de varit
innehavare av landsfiskalstjänst i lönegrad A 22, ävensom att
samma förman må beredas de ordinarie landsfiskaler, vilka
enligt gällande pensionsbestämmelser uppnått eller uppnå
pensionsåldern under tiden mellan den 1 juli 1940 och den
1 oktober 1941;
i) medgiva, att familjepension må med tillämpning från och
med den 1 oktober 1941 utgå till efterlevande efter sådan
landsfiskal, som före avgången ur tjänst avlidit under tiden
mellan den 1 juli 1940 och den 1 oktober 1941, eller sådan
f. d. landsfiskal, som uppnått pensionsåldern under nämnda tid,
såsom örn den avlidne vid dödsfallet eller avgången från tjänsten
varit innehavare av landsfiskalstjänst i lönegraden A 22;
opaginerad Kontrollera mot PDF
29
Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Ar 4.
j) medgiva, att ordinarie landsfiskal, som är född före
utgången av april 1884 men vid tidpunkten för omorganisationens
ikraftträdande den 1 oktober 1941 icke uppnått 6o års
ålder, må enligt Kungl. Maj:ts bestämmande från sistnämnda
tidpunkt kunna efter därom gjord ansökning beviljas pension,
såsom om han blivit innehavare av landsfiskalstjänst i lönegrad
A 22 och vid avgången uppnått nämnda ålder;
k) medgiva, att till ordinarie landsfiskal, som kommer att
vid omorganisationens genomförande erhålla nyorganiserad
landsfiskalstjänst, må vid nämnda tidpunkt utbetalas, utöver
intjänta löneförmåner, ett belopp motsvarande, vad han skulle
hava erhållit i förskott för närmast påföljande månad, därest
de gamla lönebestämmelserna skolat fortfarande gälla för honom,
samt att till befattningshavare, som bestrider landsfiskalstjänst
på förordnande mot åtnjutande av samtliga med tjänsten förenade
löneförmåner med visst undantag och som vid löneregleringens
ikraftträdande tillträder ordinarie landsfiskalstjänst
eller nyorganiserad landsfiskalsassistenttjänst må utbetalas ett
motsvarande belopp mot återbetalningsskyldighet genom löneavdrag
under närmast följande sex manader,
I~ 1) medgiva, att de, vilka från ordinarie landsfiskalstjänst
eller tillsvidareförordnande å dylik tjänst i samband med omorganisationens
genomförande utnämnas å ny landsfiskalstjänst,
få för uppflyttning i löneklass tillgodoräkna sig hela den tid
de må hava innehaft fullmakt a landsfiskaltjänst eller kunna
hava haft tillsvidareförordnande å dylik tjär
m) medgiva, att ersättning i vissa fall enlighet med
vad departementschefen förordat, utan hinder av bestämmelserna
i 16 § tredje stycket allmänna resereglemente!, utgå till landsfiskal
och å landsfiskalskontor anställd personal för färd mellan
befattningshavares bostad och gränsen för hans tjänstgörings
-
n) medgiva, att Kungl. Majrt ma utfärda de bestämmelsei,
som i övrigt bliva erforderliga för genomförandet av övergången
till den nya organisationen;
o) godkänna följande personalförteckning för landsfiskalerna
m. fl. att gälla tills vidare från och med den 1 oktober 1941:
område;
Personal förteckning.
Befattning
Lönegrad
4 landsfiskaler .
42 »
363
18 kanslibiträde!!
A 24
A 23
A 22
A 7;
opaginerad Kontrollera mot PDF
30
Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 4.
p) godkänna följande avlöningsstat för landsfiskalerna m. fl.
att tillämpas under tiden från och med den 1 oktober 1941
till och med den 30 juni 1942:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis
............................................kr. 2,480,000
2. Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat, förslagsvis
............................................ » 38,000
3. Avlöningar till icke-ordinarie personal ........ » 1,340,700
4. Rörligt tillägg, förslagsvis........................ » 580,075
Summa kronor 4,438,775
Särskilda uppbördsmedel:
Ersättning från Karlskoga stad....................kr. 6,375
Summa förslagsanslag kronor 4,432,400;
r) å driftbudgeten under femte huvudtiteln för budgetåret
1941/42 anvisa
1. till Landsfogdarna m.fl.: Avlöningar ett förslagsanslag av
347.000 kronor;
2. till Landsfogdarna m. fl.: Omkostnader ett förslagsanslag
av 50,000 kronor;
3. till Häradsskrivarna: Avlöningar ett förslagsanslag av
797.000 kronor;
4. till Häradsskrivarna: Omkostnader ett förslagsanslag av
20.000 kronor;
5. till Landsfiskalerna m. fl.: Avlöningar ett förslagsanslag
av 5,277,500 kronor;
6. till Landsfiskalerna m. fl.: Omkostnader ett förslagsanslag
av 1,180,000 kronor;
samt
7. till Landsfiskalerna m. fl.: Inlösen av vissa inventarier m. m.
ett förslagsanslag av 430,000 kronor;
liro att motionerna II: 308 och 310, i den mån de icke
kunna anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört, ej må
till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 13 juni 1941.
På sammansatt stats- och bankoutskotts vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 4
31
Vid förestående ärendes slutbehandling hava närvarit:
från statsutskottet: herrar Strindlund, Bernhard Nilsson,*) Torsten Ström, Eriksson
i Stockholm, Isacsson* och Gustal Iwar Anderson; samt
från bankoutskottet: herrar Åkerberg, Berling, von Horn, Paulsen, Andersson i
Falkenberg och Hilding.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herr Strindlund, som ansett, att utskottet bort föreslå riksdagen att,
med avslag å motionerna I: 226 och 227 samt II: 305 och 306, bifalla Kungl.
Maj:ts förslag oförändrat.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.