Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående viss ändring av villkoren för statsbidrag till driften av vårdhem för lättskötta sinnessjuka jämte i ämnet väckta motioner.

1941-05-09 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1941:110, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående viss ändring av villkoren för statsbidrag till driften av vårdhem för lättskötta sinnessjuka jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr Ilo.

1

Nr 110.

Ankom till riksdagens kansli den 9 maj 1941 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående

viss ändring av villkoren för statsbidrag till

driften av vårdhem för lättskötta sinnessjuka jämte

i ämnet väckta motioner.

(3:e avd.)

Kungl. Majit har i årets statsverksproposition under femte huvudtiteln

(punkt 101, sid. 175 och 176 av det vid propositionen fogade utdraget av

statsrådsprotokollet över socialärenden för den 3 januari 1941) föreslagit

riksdagen att till Bidrag till driften av vårdhem för lättskötta sinnessjuka för

budgetåret 1941/42 anvisa ett förslagsanslag av 700,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i propositionen nr 197, under åberopande av

propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för

den 18 april 1941, föreslagit riksdagen att godkänna de ändrade villkor för

statsbidrag till driften av vårdhem för lättskötta sinnessjuka, som av departementschefen

förordats.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två i huvudsak

likalydande motioner, väckta, den ena, nr 28, inom första kammaren av herr

G. W. Källman m. fl., och den andra, nr 54, inom andra kammaren av herr

V. Redlund i Östersund m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta

sådan ändring av villkoren för statsbidrag till driften av vårdhem för lättskötta

sinnessjuka, att vårdavgiften å dylikt hem må utgöra högst 1 krona

25 öre per dag och patient.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för nämnda yrkande, hänvisas

till motionerna.

Gällande bestämmelser angående statsbidrag till driften av vårdhem för

lättskötta sinnessjuka innebära, bland annat, att statsbidrag till dylika hem

utgår med 1 krona 25 öre för dag och patient, på villkor att för patient, tillhörande

det sjukvårdsområde, för vilket hemmet är avsett, icke uttages vårdavgift

med högre belopp än 50 öre för dag.

Från olika håll har tidigare påpekats, att flertalet av de å ifrågavarande

hem intagna vore berättigade till folkpension och att enligt den år 1935 antagna

lagen örn folkpensionering pensionen ofta uppginge till belopp, som

icke obetydligt överstege 50 öre för dag, i följd varav folkpensionär erhölle

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 6 sami. Nr Ilo.

1087 41

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr Ilo.

ett förhållandevis stort belopp över för egna behov. Samtidigt hava landstingens

utgifter för vårdhemmens drift avsevärt stegrats, sedan statsbidragsgrunderna

fastställts. För att få till stånd en ändring härutinnan hava vid

flera tillfällen väckts motioner, som föranlett riksdagen att påkalla utredning

i ämnet.

I skrivelse den 13 februari 1941 har socialvårdskommittén framlagt förslag

till provisorisk lösning av förevarande spörsmål. Kommittén har häri förordat

en generell förhöjning av dagavgiften till 75 öre samt införandet av

särskilda dagavgifter för patienter, som åtnjuta folkpension. För sistnämnda

våldtagare har dagavgiften föreslagits skola utgå med belopp, som i varje

särskilt fall motsvarar folkpensionen, dock lägst 75 öre. Detta skulle medföra

en höjning av dagavgiften för de folkpensionärer, som tillhöra första

ortsgruppen med omkring 50 öre, för dem som tillhöra andra ortsgruppen

med omkring 80 öre och för dem som tillhöra tredje ortsgruppen med omkring

1 krona 10 öre.

Över socialvårdskommitténs förslag hava yttranden avgivits av medicinalstyrelsen,

pensionsstyrelsen, svenska landstingsförbundet, svenska stadsförbundet

och svenska landskommunernas förbund. En redogörelse för dessa

yttranden återfinnes i propositionen, sid. 6—9.

Departementschefen har för egen del anfört:

Vid tillkomsten av gällande regler örn statsbidrag till vårdhem för lättskötta

sinnessjuka förutsattes, att den genomsnittliga driftkostnaden vid dessa

hem uppginge till omkring 2 kronor 50 öre för vårddag, varav i statsbidrag

utginge 1 krona 25 öre, av patienten i vårdavgift uttoges högst 50 öre samt

å vederbörande huvudman — i regel landsting eller stad utanför landsting —

belöpte 75 öre. Sedan dess har en avsevärd stegring av vårdkostnaderna inträtt.

En beräkning av dagkostnaderna för år 1941 utvisar sålunda en genomsnittlig

sådan kostnad av 3 kronor 64 öre. Dessa ökade kostnader falla uteslutande

på vårdhemmens huvudmän.

Att frågan örn höjning av dagavgifterna aktualiserats sammanhänger emellertid

icke närmast med de under senare tid ökade driftkostnaderna. Ursprungligen

riktades nämligen uppmärksamheten på denna fråga av den anledningen

att efter vidtagna reformer å folkpensionsväsendets område folkpensionen

ofta ej oväsentligt överstege vårdavgiften, 50 öre för dag. En folkpensionär,

som åtnjöte försörjning å vårdhem av nu ifrågavarande slag, finge sålunda,

sedan vårdavgiften erlagts, behålla mera av folkpensionen än som kunde

anses erforderligt för hans personliga behov.

Yäl kan anledning finnas att först i ett större sammanhang taga ståndpunkt

till frågan örn de folkpensionärers ställning, som åtnjuta vård å allmän anstalt.

Enär förevarande spörsmål emellertid icke begränsar sig härtill, utan det oberoende

härav är skäl överväga en jämkning av det nu rådande förhållandet

mellan den dagavgift, som uttages av patienten, och det allmännas bidrag, ansluter

jag mig till uppfattningen, att en provisorisk ändring av nu gällande

bestämmelser rörande dagavgiften å ifrågavarande vårdhem bör företagas.

Örn sättet att lösa nu ifrågavarande spörsmål hava emellertid under utredningen

i ärendet olika meningar gjort sig gällande. Social vårdskommittén har

förordat en generell höjning av dagavgiften vid vårdhemmen till 75 öre samt

införande av särskilda vårdavgifter för patienter, som åtnjuta folkpension.

Sistnämnda avgift förordas utgå med belopp, som i varje särskilt fall motsvarar

folkpensionen, dock med lägst 75 öre per dag. Härvid förutsattes, att

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr Ilo.

3

de intagna skola av pensionen få för eget behov behålla ett mindre, kontant

belopp, som av vederbörande huvudman bestämmes. Detta förslag har biträtts

i samtliga remissyttranden utom pensionsstyrelsens, däri viss omläggning av

förslaget förordas.

Pensionsstyrelsen anser det mindre lämpligt, att storleken av dagavgiften

göres beroende av till vårdtagarna utgående folkpension och riktar uppmärksamheten

på, att enligt socialvårdskommitténs förslag en välsituerad patient

i regel får betala mindre än folkpensionären. Styrelsen framhåller tillika, att

det icke kan vara riktigt att låta folkpensionär betala högre dagavgift än andra,

i den mån denna högre avgift motsvarar utgående grundpension. Å andra

sidan skulle, därest pensionstagaren själv tillätes uppbära grundpensionen, i

många fall en besvärlig uppdelning av folkpensionens belopp mellan pensionstagaren

och anstalten komma att bliva följden. Under hänvisning härtill och

med betonande av att en alltför hög vårdavgift kan befaras medföra ett

bristande intresse hos huvudmännen att i möjligaste mån begränsa driftkostnaderna

vid hemmen, föreslår pensionsstyrelsen, att dagavgiften vid hemmen

generellt höjes till 1 krona, dock att för folkpensionär, som icke äger annan

tillgång än folkpensionen, avgift må inom nämnda gräns uttagas med högst

folkpensionens belopp. Styrelsen tillägger, att vid en tillämpning av dessa

grunder någon nämnvärd utökning av fattigvårdsklientelet icke torde komma

att äga rum, då det knappast kunde inträffa, att en patients årsinkomst vore

sådan, att den understege vårdavgiften och samtidigt på grund av sin storlek

uteslöte patienten från rätt till tilläggspension.

Enligt min uppfattning är pensionsstyrelsens förslag förenat med vissa

fördelar framför allt såtillvida, att det icke föregriper en kommande lösning

av det vidare spörsmålet örn folkpensionärens ställning under tid, då

han åtnjuter vård å allmän anstalt. Förslaget undanröjer emellertid endast

delvis det missförhållande, som påtalats, och är dessutom ägnat att

skärpa divergenserna i nu berörda hänseende mellan de olika ortsgrupperna.

Genom pensionsstyrelsens förslag skulle nämligen en folkpensionär i ortsgrupp

I som regel icke komma att få behålla någon del av sin pension, medan

folkpensionär i ortsgrupperna II och III vid oavkortad pension skulle komma

att få behålla omkring 30 respektive 60 öre per dag. Med socialvårdskommitténs

förslag vinnes större rättvisa mellan folkpensionärerna i de olika ortsgrupperna,

särskilt om detsamma kompletteras med en obligatorisk bestämmelse,

att folkpensionärerna skola äga behålla ett visst, för samtliga ortsgrupper

lika stort minimibelopp under den tid de äro intagna å dessa hem.

I sistnämnda hänseende har jag efter vissa undersökningar ansett mig böra

förorda, att patient, som åtnjuter oavkortad folkpension, må behålla ett belopp

av lägst 5 kronor per månad eller alltså 60 kronor per år. övriga folkpensionärer

böra efter vederbörande huvudmans bedömande få behålla ett något

mindre belopp. Genom en dylik bestämmelse skulle även pensionsstyrelsens

invändning mot kommitténs förslag, i vad detsamma berör grundpensionen,

komma att förlora huvudparten av sitt underlag. Med nu angivna modifikation

finner jag mig därför böra tillstyrka socialvårdskommitténs förslag. Jag

anser mig emellertid böra understryka, att det av mig sålunda förordade förslaget

i dess helhet är att betrakta såsom ett provisorium i avbidan på den

lösning, som det av socialvårdskommittén berörda principspörsmålet örn å

allmän anstalt intagnas rätt till folkpension kan komma att erhålla.

I årets statsverksproposition, femte huvudtiteln, punkten 101, har räknats

med oförändrade villkor för statsbidrag till ifrågavarande hem under nästa

budgetår. Då emellertid det av mig förordade förslaget torde böra genomföras

snarast möjligt, vill jag tillstyrka, att framställning göres till riksdagen

i syfte att från och med nästa budgetår få till stånd en ändring i gällande

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr Ilo.

Utskottet.

villkor för statsbidrag till ifrågavarande vårdhem av den innebörd, för vilken

jag nu redogjort. Någon ändring av det för nästa budgetår äskade anslagsbeloppet

påkallas däremot icke.

Kungl. Maj:ts förslag rörande grunderna för beräknandet av patientavgiftens

maximibelopp vid ifrågavarande vårdhem synes utskottet i stort sett innebära

en tillfredsställande lösning av det spörsmål, som i propositionen nr 197

behandlas. Vårdhemmens huvudmän erhålla enligt förslaget ett icke oväsentligt

tillskott för bestridande av de ökade kostnader för hemmens drift, som

under senare år inträtt, samtidigt som de å hemmen intagna folkpensionärerna

tillförsäkras rätt att få disponera en mindre del av pensionen för egna behov.

I sistnämnda hänseende har departementschefen förordat, att patient, som

åtnjuter oavkortad folkpension, må behålla ett belopp av lägst 5 kronor per

månad, medan övriga folkpensionärer skulle efter vederbörande huvudmans

bedömande få uppbära ett något mindre belopp. Utskottet delar i princip

departementschefens uppfattning härutinnan. Med hänsyn till det klientel,

varom här är fråga, finner utskottet dock praktiska skäl tala för att man i

förevarande avseende bortser från grundpensionens belopp och bestämmer

gränsen så, att alla patienter, som äga uppbära oavkortad tilläggspension, få

behålla ett belopp av lägst 5 kronor per månad. Med denna jämkning tillstyrker

utskottet Kungl. Maj:ts i propositionen nr 197 framlagda förslag.

Vid bifall till vad utskottet sålunda förordat torde de synpunkter, som

framförts i motionerna I: 28 och II: 54, få anses hava blivit i allt väsentligt

tillgodosedda.

Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning örn anslag till

bidrag till driften av ifrågavarande vårdhem för nästa budgetår, innebärande

en anslagshöjning med 100,000 kronor, har icke givit utskottet anledning till

erinran.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

I:o) att riksdagen må

a) med av utskottet förordad jämkning godkänna de ändrade

villkor för statsbidrag till driften av vårdhem för lättskötta sinnessjuka,

som av föredragande departementschefen förordats i

statsrådsprotokollet över socialärenden för den 18 april 1941;

b) till Bidrag till driften av vårdhem för lättskötta sinnessjuka

för budgetåret 1941/42 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 700,000 kronor;

II:o) att motionerna 1:28 och II: 54 må anses besvarade

genom vad utskottet anfört.

Stockholm den 9 maj 1941.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 110.

5

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joli. Nilsson i

Malmö, Asplund, Bernhard Nilsson, Bergman, Heiding, Andrén, Sven Larsson,

Karl Magnusson, Bäcklund, Gustaf Iwar Anderson och Persson; samt

från andra kammaren: herrar Jonsson i Eskilstuna, Eriksson i Stockholm,

Svensson i Grönvik, Danielsson, Isacsson, Holmdahl, Andersson i Malmö, Wallentheim,

fru Alvén, herrar Hansson i Rubbestad, Åkerström och Eriksson i

Frägsta.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.