Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till fångvårdsstaten m. m. jämte en i ämnet väckt motion.

1941-05-13 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1941:112, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till fångvårdsstaten m. m. jämte en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

1

Nr 112.

Ankom till riksdagens kansli den 14 maj 1941 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag

till fångvårdsstaten m. m. jämte en i ämnet väckt

motion.

(3:e avd.)

l:o) Fång vårdsanstalter na: Avlöningar. I anslutning till sin i statsverkspropositionen

under andra huvudtiteln gjorda framställning, punkt 37, har

Kungl. Maj:t i propositionen nr 194 (sid. 2—50 av det vid propositionen fogade

utdraget av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden den

4 april 1941) föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen

förordad personalförteckning för fångvårdsstaten, att tillämpas tills vidare

från och med budgetåret 1941/42, dels fastställa av departementschefen förordad

avlöningsstat för fångvårdsstaten att tillämpas under budgetåret 1941/

42, dels ock till Fångvårdsanstalterna Avlöningar för budgetåret 1941/42

anvisa ett förslagsanslag av 4,100,000 kronor.

I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till behandling

förehaft en inom första kammaren av herr R. Lindström väckt

motion, nr 131, däri hemställts, att den nuvarande direktörsbefattningen av

2:a klass på extra ordinarie stat å anstalten vid Hall omvandlas till en befattning

å ordinarie stat såsom direktör och överläkare samt placeras i lönegraden

A 28 samt att den nuvarande befattningen som psykiater vid anstalten

förvandlas till en tjänst som biträdande läkare med det arvode Kungl. Majit

finner skäligt.

I fråga örn de skäl, motionären anfört till stöd för sina yrkanden, får utskottet

hänvisa till motionen.

I gällande riksstat är fångvårdsstatens avlöningsanslag upptaget med

3,602,800 kronor.

Vid behandlingen i fjolårets statsverksproposition av förevarande anslagsfråga

framlades en plan med förslag örn vissa åtgärder till vinnande

av koncentration inom fångvården (jfr II ht. sid. 66 ff.). En

förutsättning för planens genomförande var, att ikraftträdandet av 1937 års

lag om förvaring och internering i säkerhetsanstalt, som varit avsett att äga

rum senast den 1 juli 1940, uppskötes tillsvidare. Om så skedde, skulle den

nyuppförda anstalten å Hall — vilken tillkommit i huvudsakligt syfte att

möta det ökade behov av platser för särbehandling av brottslingar som kunde

Bihang till riksdagens protokoll 19il. 6 sami. Nr 112.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

förväntas uppstå efter nämnda lags ikraftträdande — i stället tagas i anspråk

för att tillgodose det nuvarande platsbehovet för förvarade, internerade

och straffriförklarade ävensom vissa undersökningsfall. Härigenom skulle

motsvarande platser å fängelserna i Norrköping, Jönköping och Karlstad frigöras.

Till Norrköpingsfängelset skulle därefter sammanföras klientelet från

vissa andra anstalter, bland dem straffängelset i Linköping. I samband härmed

skulle sistnämnda fängelse jämte straffängelserna i Jönköping, Kalmar

och Falun förvandlas till kronohäkten samt kronohäktet i örebro förändras

till kronohäkte av mindre typ ävensom kronohäktet i Halmstad stängas.

Samtliga dessa senare åtgärder voro -— i avvaktan på förslag rörande fångvårdens

definitiva organisation samt med hänsyn till ovissheten i det allmänna

läget — avsedda att vara av provisorisk natur.

1940 års lagtima riksdag, som med hänsyn till rådande förhållanden fann

välbetänkt, att ikraftträdandet av den nya förvarings- och interneringslagen

tillsvidare uppskötes, förklarade sig icke heller hava något att erinra mot

förslaget. I samband därmed fäste riksdagen uppmärksamheten på en av

1939 års statsrevisorer verkställd undersökning av vårdkostnaderna vid fångvårdens

olika anstalter under budgetåret 1938/39, vilken utvisade, att kostnaden

per underhållsdag varierade högst väsentligt (revisorernas berättelse Del

I, sid. 21 och 22). Denna omständighet syntes revisorerna i och för sig motivera,

att det inom fångvården pågående arbetet med centralisering av anstalterna

fullföljdes med all skyndsamhet och i den utsträckning, som kunde

visa sig möjlig med hänsyn till rådande förhållanden. Riksdagen anslöt sig

i princip till detta uttalande men betonade samtidigt angelägenheten av att i

dåvarande läge nödig varsamhet iakttoges i fråga om ett definitivt nedläggande

av fångvården tillhörande anstalter.

De av riksdagen godkända organisationsförändringarna hava numera genomförts

utom i vad angår kronohäktet i Halmstad. Vad beträffar sistnämnda

kronohäkte har fångvårdsstyrelsen på anmodan av departementschefen

i skrivelse den 23 juli 1940 framlagt ytterligare utredning. Av utredningen

framgick bland annat att beläggningen å rikets fångvårdsanstalter var i stigande

och att antalet intagna den 1 juli 1940 var anmärkningsvärt högre än

motsvarande antal såväl den 1 juli 1939 som den 1 januari 1940. Enligt utredningen

bifogade yttranden från landsfogden och länsstyrelsen i Hallands

län ansågo dessa myndigheter synnerligen angeläget, att kronohäktet tills

vidare bibehölles, särskilt med hänsyn till nödvändigheten att kunna på

fångvårdsanstalt inom länet omhändertaga personer, som kvarhölles med

stöd av lagen den 9 januari 1940 örn vissa tvångsmedel vid krig eller krigsfara.

För egen del hemställde fångvårdsstyrelsen — under framhållande,

bland annat, att förhållandena beträffande fångantal m. m. väsentligt förändrats

sedan förslaget om stängning av häktet framlades i statsverkspropositionen

— att kronohäktet måtte bibehållas. Genom beslut den 20 september

1940 fann Kungl. Majit, med hänsyn till i ärendet dåmera förebragta omständigheter,

för det dåvarande ej skäl förordna om häktets stängning. Sam
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

3

tidigt anbefalldes fångvårdsstyrelsen att, därest ändring i fångantal eller

andra omständigheter gåve anledning lill förnyad prövning av ärendet, göra

anmälan därom till Kungl. Maj:t.

Beträffande fångvårdens anstaltsorganisation i övrigt må nämnas, att egendomen

Hall från och med den 1 juli 1940 förvärvats av fångvårdsstyrelsen.

Den slutna paviljongen därstädes togs i bruk i juli 1940, de öppna och halvöppna

paviljongerna i början av 1941. I och med att jämväl den nya sinnessjukavdelningen

å Håga i början av 1941 blivit färdigställd, är utbyggandet

av Hallanstalten i dess första etapp avslutad i vad gäller förläggningslokaler

för intagna.

Vad angår ungdomsfängelseorganisationen hava ungdomsavdelningarna å

Håga och Långanäs lagts ned, den förra definitivt och den senare tillsvidare

(jfr II ht. 1940 sid. 43, 70 f.). Å andra sidan har Kungl. Majit genom beslut

den 23 augusti 1940 medgivit, att ungdomsfängelse må tillsvidare verkställas

jämväl i en vid kronohäktet i Ystad anordnad avdelning för män. Denna nya

avdelning, vars inrättande icke medfört några ökade kostnader för statsverket,

har karaktären av en sluten avdelning och har tillkommit för att

möjliggöra en differentierad behandling jämväl av det ungdomsklientel som

ej lämpligen kan vårdas å öppen anstalt. Efter de nämnda förändringarna

består alltså ungdomsanstaltsorganisationen av sammanlagt följande anstalter

nämligen, för män mottagnings- och övervakningsavdelningen i Nyköping,

de slutna avdelningarna i Uppsala och Ystad samt de öppna anstalterna

å Skenäs och Mäshult samt för kvinnor en avdelning vid centralfängelset

i Växjö och en avdelning vid Svenska diakonissällskapets anstalt å Vabäck.

Vad Mäshultanstalten beträffar må anmärkas, att Hallands läns landsting,

som äger egendomen Mäshult, förklarat sig villigt att förlänga fångvårdens

nuvarande arrende av egendomen, som utgår den 31 december 1941,

för ett år.

I skrivelse den 27 augusti 1940 har fångvårdsstyrelsen framlagt sina anslagsäskanden

för budgetåret 1941/42. En redogörelse härför återfinnes i

propositionen, sid. 5—14.

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande hava härefter tillkallade sakkunniga

(bankrådet Hj. K. A. Ekengren och revisorn S. R. Wikland) företagit

en undersökning rörande möjligheterna att genom förenklingar i fångvårdsanstalten^

organisation eller på annat sätt nedbringa kostnaderna för

fångvården samt med skrivelse den 20 mars 1941 överlämnat sin undersökning,

vilken verkställts i samråd med fångvårdsstyrelsen.

De sakkunniga hava till en början ansett sig böra söka fixera en normalbeläggningssiffra.

Med hänsyn till de senaste årens medelbeläggning hava de

sakkunniga därvid föreslagit, att denna siffra bestämmes till 2,000.

I fråga örn organisationen av de för vanligt fångförvar avsedda anstalterna

hava de sakkunniga härefter till prövning upptagit centralfängelserna

och strof fängelserna. De hava därvid konstaterat, att dessa fängelser varit i

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

stort sett normalt belagda, och hava icke ansett sig böra föreslå någon ändring

i deras organisation.

Fångvårdsstyrelsen, som numera efter Hallanstaltens färdigställande låtit

dit överflytta å straffängelset i Karlstad intagna internerade, har under överläggningar

med de sakkunniga föreslagit, att sistnämnda fängelse skulle tills

vidare upphöra såsom interneringsanstalt och i stället användas för vanligt

fångförvar. De sakkunniga hava funnit detta förslag lämpligt och förorda

därför detsamma. Under nu osäkra förhållanden beträffande fångantalet

hava de sakkunniga förklarat sig anse, att straffängelset i Karlstad åtminstone

tills vidare under budgetåret 1941/42 bör bibehållas såsom strafffängelse.

Skulle fångantalet under budgetåret nedgå bör enligt de sakkunniga

personalantalet vid straffängelset nedbringas.

Vidkommande kronohäktena hava de sakkunniga ansett, att nedläggande

av något kronohäkte nu ej bör äga ruin. I stället hava de sakkunniga inriktat

sin undersökning på att söka vidtaga sådana åtgärder med kronohäktena

att de, i den mån de tagas i anspråk för vanligt fångförvar, organiseras

på sådant sätt, som ur ekonomisk och rationell synpunkt är lämpligast.

Med hänsyn till att kronohäktena i Nyköping, Västervik och Ystad användas,

förutom såsom vanliga häkten, såsom specialanstalter och jämväl

i fortsättningen böra tagas i anspråk för samma ändamål, hava dessa häkten

ej ansetts böra upptagas till behandling i detta sammanhang.

Till ledning för bedömandet av användningen av övriga kronohäkten hava

de sakkunniga uppgjort en tabell över medeltalet häktade eller till urbota

straff dömda som under åren 1936—1940 varit intagna å dessa kronohäkten

(prop. sid. 19). Med hänvisning till denna tabell anföra de sakkunniga bland

annat:

De i tabellen angivna siffrorna visa att vissa av kronohäktena haft en särskilt

låg beläggning. Alla skäl tala därför att den av 1940 års riksdag godkända

provisoriska planen beträffande kronohäktena göres definitiv från och

med budgetåret 1941/42. Dessa kronoliäktens användning bör därför för

framtiden inskränkas med huvudsakligt syfte att tjänstgöra såsom rannsakningshäkten

samt för förvaring av bötesfångar. För att utmärka dessa häktens

huvudsakliga funktion böra de hädanefter benämnas rannsakningshäkten.

Såsom rannsakningshäkten synas böra upptagas kronohäktena i Kalmar,

Visby, Halmstad, Hudiksvall, Östersund och Haparanda. De böra beräknas

normalt kunna mottaga vart och ett 10 fångar. Därest rannsaknings- och

bötesfångarnas antal vid något tillfälle ej skulle uppgå till 10, böra anordningar

vidtagas så att andra fångar med korta strafftider kunna förvaras i

häktet. På sådant sätt bör en tämligen konstant beläggningssiffra kunna hållas

vid dessa häkten. Bevakningspersonalens storlek bör bestämmas i enlighet

med nyss angivna beläggningssiffra. Enligt vad fångvårdsstyrelsen meddelat

skulle personalen vid ett på sådant sätt organiserat rannsakningshäkte i

normala fall begränsas till en föreståndare och två vaktkonstaplar ävensom

en vaktfru med skyldighet att jämväl tjänstgöra såsom kokerska. Dessa

rannsakningshäkten böra i enlighet med vad fångvårdsstyrelsen föreslagit

delvis avstängas, så att överflödigt utrymme ej drager kostnader för uppvärmning,

belysning och städning m. m.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

5

1 fråga om kronohäktet i Jönköping samt de kronohäkten, som ej äro specialanstalter,

d. v. s. de i Linköping, Karlskrona, Falun, Örebro, Sundsvall,

Umeå och Luleå anföra de sakkunniga:

Enär beläggningen å rannsakningshäktena enligt det föreliggande förslaget

skulle i möjligaste mån hållas nere vid 10 fångar per dag, måste fångvården

hava tillräckligt utrymme på annat håll för det antal fångar härutöver, som

eljest skulle hava förvarats å dessa häkten. Detta överskjutande antal fångar

bör intagas i de övriga för vanligt fångförvar avsedda fängelserna och endast

om dessa fängelser visa sig otillräckliga härför bör beläggningen å rannsakningshäktena

ökas utöver nämnda siffra.

Med nuvarande beläggningssiffror skulle det visserligen vara möjligt att —

eftersom ett utnyttjande i görligaste mån av de största fängelserna är ur ekonomisk

synpunkt mest fördelaktigt — reducera även sistnämnda kronohäkten

till rannsakningshäkten. Med hänsyn emellertid till nödvändigheten att möjliggöra

en viss elasticitet utan att ramen brister synas dessa häkten böra tills

vidare bibehållas såsom kronohäkten. Beträffande de nordligast belägna kronohäktena

föranleda även de långa och dyra fångtransporterna att endast

långtidsfångar böra förflyttas från dessa häkten.

För att även de kronohäkten, som ej föreslås nedflyttade till rannsakningshäkten,

skola vara organiserade på billigaste sätt synes det lämpligt att man

även för dessa utgår från en viss beläggningssiffra och att bevakningsstyrkans

storlek bestämmes härefter. Beläggningssiffran bör dessutom fixeras

med hänsyn tagen till häktenas belägenhet och användning. Även för dessa

kronohäkten bör gälla att om andra fängelser icke räcka till, denna beläggningssiffra

icke annat än tillfälligtvis bör få överskridas.

Ett kronohäkte med en beräknad medelbeläggning av 20 fångar synes kunna

organiseras med en bevakningspersonal på 7 personer under det att ett

kronohäkte med en beräknad beläggning av 15 fångar torde kunna svara för

fångvården med en bevakningsstyrka av 5 personer.

Även i kronohäktena böra avstängningsanordningar vidtagas för att förbilliga

driften.

Med dessa utgångspunkter föreslå de sakkunniga följande normalbeläggning

och bevakningsstyrka:

Anstalt

Nuvarande

antal celler

Normal-

beläggning

Reserv-

utrymme

Personal- antal vid

beräknad

normal- beläggning

Kronohäktet i Linköping.......

71

20

51

7

» i Jönköping......

80

15

65

5

> i Karlskrona.....

68

20

48

7

> i Örebro .........

80

15

65

5

> i Falun..........

51

20

31

7

> i Sundsvall.......

39

15

24

5

> i Umeå ..........

23

20

3

7

» i Luleå...........

33

20

13

7

Rannsakningshäktet i Kalmar ........

72

10

62

4

> i Visby...........

19

10

9

4

> i Halmstad ......

27

10

17

4

> i Hudiksvall .....

23

10

13

4

» i Ostersund.......

29

10

19

4

> i Haparanda......

15

10

5

4

Summa

(530

205

425

74

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

Sammanlagda antalet befattningshavare vid dessa häkten var vid årets början

116.

De sakkunniga hava tillika påpekat, att, om beläggningen vid ifrågavarande

häkten skulle bliva högre än vad sålunda beräknats, detta bör föranleda personalökning

endast örn normalbeläggningssiffran under en längre tid mera

avsevärt överskrides. De sakkunniga tillägga, att det självfallet icke varit deras

avsikt föreslå, att det antal befattningshavare, som beräknats erforderligt

vid de olika häktena i fall av normalbeläggning, skall vara stationerat vid vederbörande

häkte även örn den faktiska beläggningen är lägre. Skulle exempelvis

den verkliga beläggningssiffran under en längre tid komma att hålla

sig vid 10 och talar icke sannolikheten för att en ökning härav kommer att

inträda inom en relativt snar framtid, bör del vara tillräckligt med en personaluppsättning

av 4 befattningshavare vid häktet. Skulle däremot en nedgång

av beläggningssiffran under den, för vilken personalen är beräknad, med

största sannolikhet anses vara av tillfällig natur, bör detta ej påverka bevakningspersonalens

storlek. Vad de sakkunniga anfört beträffande en viss tolerans

i fråga om normalbeläggningssiffran för samtliga anstalter gäller sålunda

även i fråga om krono- och rannsakningshäktena.

Beträffande sinnessjukavdelningama vid fångvården framgår, bland annat,

att å avdelningarna för män finnas 307 platser och å avdelningarna för

kvinnor 28 platser. Medelbeläggningen av sinnessjuka fångar, straffriförklarade

och undersökningsfall har år 1940 vid samtliga avdelningar varit 228.4.

Efter att hava erinrat om den vid 1940 års lagtima riksdag godtagna planen

för ordnande av fångvårdens sinnessjukvård — som bland annat innebar,

att de straffriförklarade, som förvarades i Jönköpingshäktet (med 60

platser), skulle överflyttas till Hall — anföra de sakkunniga:

Då fångvården, sedan Hallanstaltens sinnessjukavdelning helt tagits i bruk,

disponerar över (307 + 28 — 60 —) 275 platser, om man frånräknar Jönköpingsavdelningen,

torde av den föreliggande statistiken att döma tillräckligt

platsutrymme finnas för straffriförklarade, sinnessjuka fångar och undersökningsfall.

De sakkunniga och fångvårdsstyrelsen hava därför funnit, att

sinnessjukavdelningen vid Jönköpingsfängelset kan avvecklas. Fångvårdsstyrelsen

har emellertid framhållit, att vissa hinder föreligga mot att under år

1941 taga helt i bruk sinnessjukavdelningarna å Hall, enär bland annat tillräckliga

personalbostäder ännu ej finnas där. Det torde därför bliva erforderligt

att under år 1941 och kanhända även under viss del av år 1942 provisoriskt

använda Jönköpingsavdelningen. Även om Jönköpingshäktet såsom

sinnessjukavdelning nedlägges, innebär detta icke att de nuvarande anordningarna

inom anstalten för sinnessjukvårdens tillgodoseende skola slopas.

De böra i stället bibehållas så att avdelningen vid uppkommande behov kan

utan tidsutdräkt tagas i bruk. Skulle ett mera stadigvarande behov av platser

å sinnessjukavdelningarna uppstå, torde böra övervägas alt utvidga Hallanstaltens

sinnessjukavdelning genom uppförande av flera paviljonger.

På grund av den kritik, som gång efter annan riktats mot att straffriförklarade

förvaras under längre tider å fångvårdens sinnessjukavdelningar,

må framhållas angelägenheten av att statens sinnessjukvård söker att utan

större tidsutdräkt mottaga de straffriförklarade.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

7

Skulle en större ökning av undersökningsfälten inträffa, kan vid Hallanstalten

anordnas ytterligare 10 platser. Fångvården måste i så fall erhålla

medel till avlönande av ytterligare en undersökningsläkare.

I fråga örn ungdomsfängelseorganisationen föreslå de sakkunniga icke

någon ändring.

Fångvårdsstyrelsen har i stort sett tillstyrkt vad de sakkunniga föreslagit,

men därvid understrukit angelägenheten av att fångvårdens organisation

snabbt kan anpassas till ett med hänsyn till arbetsuppgifterna förändrat läge.

Vad Jönköpingsfängelset beträffar torde — framhåller styrelsen — den anordningen

böra träffas, att så länge fängelset i någon större omfattning nyttjas

såsom sinnessjukavdelning vikarie för styresmannen erhåller avlöning,

såsom om nedflyttning icke ägt rum. Denna regel gäller f. n. beträffande det

likaledes till kronohäkte provisoriskt nedflyttade straffängelset i Falun. Rörande

detta fängelse anför fångvårdsstyrelsen vidare:

Ifråga om sistnämnda anstalt kan fångvårdsstyrelsen icke ansluta sig till

de sakkunnigas förslag om anstaltens definitiva överförande till kronohäktesklassen.

Fängelset intar för närvarande en särställning inom organisationen,

i det att dit överföras fångar, som gjort sig skyldiga till brott mot 8

kap. S. L. och i regel ådömts långa straff. Då de flesta av dessa fångar äro

utlänningar och därtill ofta nervösa och oroliga, ålägger fängelset sina befattningshavare

särskilt ansvar; fångarna äro närmast hänförliga till centralfängelsekategorien.

Härtill kommer, att styresmannen måste besitta språkkunskaper

för att kunna fullgöra sina uppgifter. Att så länge dessa förhållanden

bestå, klassificera fängelset som kronohäkte är enligt styrelsens

mening ägnat att ge en oriktig föreställning örn dess uppgifter och betydelse.

Då den av de sakkunniga föreslagna åtgärden icke medför någon omedelbar

besparing för statsverket, i varje fall icke under budgetåret 1941/42, hemställer

styrelsen att Falufängelset måtte bibehållas som straffängelse.

Personalantalet vid fångvårdsanstalterna har under senare år varit i ständigt

stigande, till väsentlig del beroende på den arbetstidsreglering, som genomförts

inom fångvården.

Beträffande arbetstidsregleringen hava de sakkunniga framhållit, att vid

vissa fångvårdsanstalten där ett mera svårskött klientel funnes intaget, den

kortare arbetstiden under normala förhållanden måhända kunde anses motiverad

men däremot knappast vid de mindre anstalterna, där fångbeläggningen

varit ringa och klientelet huvudsakligen förvarats i cell. Emellertid har

chefen för socialdepartementet i statsverkspropositionen till 1941 års riksdag

(V huvudtiteln sid. 164) i fråga örn arbetstiden uttalat, att situationen ännu

icke kan anses vara sådan, att den motiverade ett avsteg från statsmakternas

principbeslut om 48 timmars arbetsvecka vid sinnessjukhusen. Departementschefen

erinrade i detta hänseende örn, att Kungl. Majit hittills icke

funnit sig böra utnyttja av riksdagen lämnat bemyndigande alt generellt dispensera

från tillämpningen av gällande bestämmelser örn arbetstidens begränsning.

På grund av vad sålunda förekommit luna de sakkunniga och

fångvårdsstyrelsen ansett sig böra avstå från att föreslå en återgång till liing
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

re arbetstid utan inskränkt sig att förorda, att vid de fångvårdsanstalten där

arbetstidsregleringen ej genomförts, denna bör tillsvidare anstå.

Beträffande frågan om personalantalet vid statens fångvårdsanstalter hava

de sakkunniga föreslagit vissa personalindragningar vid kronohäktena. Därest

den organisation av kronohäkten, som de sakkunniga föreslagit, vinner

godkännande, kunna 2 extra ordinarie överkonstaplar (Eo 8) och 18 extra

ordinarie vaktkonstaplar (Eo 6) frigöras, varjämte föreståndarna vid vissa

rannsakningshäkten torde kunna nedflyttas i lägre lönegrader, åtgärder som

också verka i besparingsavseende.

I fråga örn specialanstalterna hava de sakkunniga ej ansett sig kunna

föreslå annan begränsning av personalen än indragning av en ordinarie

assistentbefattning av 3:e klass (A 16), nu placerad vid straffängelset i Karlstad,

samt en e. o. uppsyningsmansbefattning vid vårdanstalten å Hall

(Eo 10).

De sakkunniga hava vidare i sin undersökning upptagit till behandling ett

spörsmål i besparingssyfte, som berör samtliga fångvårdsanstalter, nämligen

förbilligande av expeditions- och redogörargöromålen, och därvid eftersträvat

ett bättre utnyttjande av den nu å expeditions- och redogörarexpeditionerna

anställda manliga personalen. Enligt vad som framgått vid samråd

med fångvårdsstyrelsen skulle genom att i större utsträckning än hittills anlita

kvinnlig biträdespersonal å fångvårdsanstalternas expeditioner vissa där

nu sysselsatta ordinarie befattningshavare kunna övergå till bevakningstjänst

samt i följd därav 3 extra ordinarie överkonstaplar och 9 extra ordinarie

vaktkonstaplar kunna indragas. Dessutom skulle en extra ordinarie

assistent av 3:e klass (Eo 16) kunna indragas.

A andra sidan erfordras på vissa håll ny personal. Först och främst är

detta erforderligt för att Hallanstalten skall kunna i sin helhet tagas i bruk.

Med avseende å personalbehovet vid Hall hänvisas till nedanstående sammanställning.

Tjänster, beslutade 1939 och 1940

Under 1940/41

av styrelsen

överflyttade

Föreslås till över- flyttande från

andra anstalter

Ytterligare

erforderlig

personal

1 direktör av 2:a kl................

1 kamrerare.......................

2 assistenter av 2:a kl..............

4 uppsyningsmän eller yrkesmästare

av lia kl......................

8 vaktkonstaplar

2 överkonstaplar

18 vaktkonstaplar

2 lia vaktfruar

3 skrivbiträden

6 överkonstaplar eller yrkesmästare

av 2:a kl......................

1 lia vaktfru......................

20 vaktkonstaplar...................

2 skrivbiträden ....................

37

8 20

5

Enligt vad som förut anförts skulle en av uppsyningsmännen kunna indragas,

varför antalet av de befattningar, som beslutats av 1939 och 1940

års riksdagar, kan minskas till 36. Hela antalet befattningshavare vid Hallanstalten

skulle alltså bliva 69.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

9

I stället för den överflyttade manliga personalen å fängelsernas expeditioner

skulle vidare anställas kvinnlig personal. Fångvårdsstyrelsen har ansett

9 kvinnliga befattningshavare erforderliga. Med hänsyn till de fordringar

som måste sättas på de kvinnliga biträdena har styrelsen föreslagit att

3 skulle uppföras med lön såsom extra ordinarie första vaktfruar (Eo 6)

med tjänstgöring å centralfängelsernas å Långholmen, i Malmö och å Härlanda

expeditioner och med skyldighet att biträda med arbete för hjälp åt

fångarnas anhöriga samt 6 inom kontorsbiträdesgrad (Eo 4).

De sakkunniga hava förklarat sig visserligen kunna godkänna fångvårdsstyrelsens

förslag men ifrågasätta, om man bör uppföra tre av biträdena i

lönegrad Eo 6.

I fråga om ytterligare förenklingar i expeditionsarbetet å fängelseexpeditionerna

meddela de sakkunniga, bland annat, följande:

Vid sådana häkten, där föreståndaren ensam omhänderhar kassa och bokföring,

är det avsett att centralisera kassarörelsen och bokföringen till fångvårdsstyrelsen.

Inom fångvårdsstyrelsen har utarbetats ett förslag till genomförande

av en sådan omläggning, vilket förslag de sakkunniga anse sig böra

förorda.

Centraliseringen av kassa- och räkenskapsväsendet vid krono- och rannsakningshäktena

till fångvårdsstyrelsen kommer att för fångvårdsstyrelsen

medföra ökat arbete och ansvar. Då den nuvarande personalen å kameralbyrån

ej kan vid sidan av övriga göromål medhinna ytterligare arbete, bör

nödig personal ställas till styrelsens förfogande. Den utökning av personalen,

som erfordras, torde kunna inskränkas till en extra ordinarie assistent av 1 :a

klass (Eo 20) samt ett av de av styrelsen föreslagna nyinrättade kontorsbiträdena.

Dessa befattningshavare borde måhända rätteligen hava uppförts å

fångvårdsstyrelsens stat, men då Kungl. Majit redan avlåtit framställning till

riksdagen angående fångvårdsstyrelsens avlöningsanslag och den nu föreslagna

centraliseringen av kassa- och räkenskapsväsendet för krono- och rannsakningshäktena

tillsvidare under någon tid bör prövas, torde knappast några

berättigade anmärkningar vara att framställa mot att den nya extra ordinarie

personalen, som skall tjänstgöra i fångvårdsstyrelsen, under budgetåret

1941/42 upptages å fångvårdsstaten i stället för å styrelsens stat.

Nedanstående uppställning visar resultatet av personalundersökningen:

Genom organisationsiindringar o.

besparingar övertalig personal

1 ordin, assistent av 3:e kl.

1 e. o. assistent av 3:e kl.

1 e. o. uppsyningsman

5 e. o. överkonstaplar

27 e. o. vaktkonstap^

35

Av de övertaliga överflyttas

till Hallanstalten

2 e. o. överkonstaplar

18 e. o. vaktkonstaplar

20

Erforderlig ny personal

1 e.o. assistent av l:a klass

5 e. o. första vaktfruar

6 e. o. kontorsbiträden

3 e. o. skrivbiträden

15

Resultatet skulle sålunda bliva, att 15 befattningar skulle kunna indragas

men att 15 nya befattningar erfordras. De föreslagna nya befattningarna skulle

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

kunna inrättas utan att anslaget av sådan anledning behöver ökas. I stället

torde uppkomma en mindre besparing uppgående till (lön till den till indragning

föreslagna personalen 44,508-—lön till nytillkommen personal 43,959

■—) 549 kronor.

1 1940 års statsverksproposition behandlades frågan om utökning av antalet

ordinarie vaktkonstaplar för att därigenom förbättra befordringsutsikterna

för fångvårdens icke ordinarie personal (se II ht sid. 55). Departementschefen

förklarade sig icke kunna förorda ett sådant förslag under då

rådande statsfinansiella förhållanden.

De sakkunniga hava icke heller ansett sig böra tillstyrka en dylik utökning.

Vid anslagsberäkningen hava de sakkunniga beträffande anslagsposten till

avlöningar till ordinarie tjänstemän beräknat beloppet efter

ortsgrupp G i stället för, såsom tidigare brukats, efter ortsgrupp F. Erfarenheten

har nämligen — enligt vad de sakkunniga framhållit — visat, att en

överbelastning inträder, om avlöningskostnaderna beräknas efter sistnämnda

ortsgrupp, medan en uppskattning, som grundar sig på en genomsnittlig

placering av personalen å G-ort, torde nära ansluta sig till de verkliga

utgifterna. Att räkna efter den faktiska stationeringsorten torde icke giva

ett mera tillfredsställande resultat med hänsyn till att personalen i viss mån

förflyttas mellan de olika anstalterna. Anslagspostens slutsumma skulle med

dessa utgångspunkter uppgå till 2,412,000 kronor.

I fråga örn anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit, uttala de sakkunniga följande:
De

sakkunniga och fångvårdsstyrelsen ha övervägt huruvida ej vissa arvoden

skulle kunna nedsättas särskilt vid de fångvårdsanstalten där ett lågt

fångantal beräknats. Det synes lämpligt att vid dessa anstalter nu utgående

arvoden jämkas nedåt samt att vid varje sådan anstalt örn möjligt arvodena

bestämmas till lika belopp. Vidare torde arvodena vid straffängelset i Karlstad

kunna minskas efter det de internerade överförts till andra anstalter. Å

andra sidan kan måhända ej undgås, att vid en eller annan anstalt, som användes

såsom specialanstalt eller beräknas få hög beläggning, en jämkning

uppåt av arvodena kan komma att erfordras. Därest antalet undersökningsfall

skulle komma att ökas kan det bliva erforderligt att anställa biträdande

sinnessjukläkare. Fångvårdsstyrelsen har i sina anslagsäskanden till 1941 års

riksdag ånyo föreslagit särskilda arvoden till föreståndarna för kronohäktena

i Nyköping och Ystad. 1940 års lagtima riksdag har för sin del icke kunnat

undgå att linna beaktansvärda skäl tala för en förbättrad löneställning till

dessa föreståndare. De sakkunniga hava vid sin undersökning funnit, att de

kvalificerade uppgifter, som åligga dessa föreståndare, göra en förbättrad

löneställning lör dem motiverad. Innan 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga

fattat ställning till lönegradsplaceringen torde det ej vara lämpligt att

föreslå en uppfattning av föreståndarna till högre lönegrad. Såsom ett

provisorium synes därför för en var av dem böra anvisas särskilt arvode med

av fångvårdsstyrelsen föreslagna beloppet å 750 kronor. Det belopp, som

härför erfordras, eller 1,500 kronor, torde kunna gäldas av anslagsposten utan

att den behöver höjas. Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit, torde därför för budgetåret 1941/42 upptagas med

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

11

oförändrat belopp eller 189,000 kronor. Skulle det på grund av ökat fångantal

bliva ogörligt att hålla sig inom anslagets ram, torde Kungl. Maj:! efter

framställning kunna i undantagsfall medgiva överskridanden. Med hänsyn

härtill torde posten även i fortsättningen upptagas förslagsvis.

Det må anmärkas, att Kungl. Majit genom beslut den 20 september 1940

medgivit, att direktören vid centralfängelset i Växjö medicine licentiaten

Rut Grubb finge tills vidare under innevarande budgetår med sin direktörstjänst

förena befattningen såsom kroppssjukläkare vid Växjöfängelset jämte

vård- och interneringsanstalten därstädes, ävensom förordnat, att arvodet

till henne för bestridande av läkartjänsten skall under budgetåret utgå med

1,800 kronor utan arvodestillägg.

Beträffande övriga anslagsposter hänvisas till propositionen, sid.

40—42.

För egen del har departementschefen anfört:

På grund av nödvändigheten att under nu rådande förhållanden iakttaga

den största sparsamhet inom statsförvaltningen bör även beträffande fångvården

alla de åtgärder vidtagas, som kunna begränsa och minska det allmännas

utgifter. Några anslag för nya ändamål böra under sådana förhållanden

ej komma i fråga annat än i undantagsfall.

Vid sin undersökning ha de sakkunniga förutsatt att 1937 års lag om förvaring

och internering i säkerhetsanstalt tillsvidare icke skulle träda i tilllämpning.

I fjolårets statsverksproposition uttalade jag, att avsikten hade

varit, att den nya lagstiftningen skulle sättas i kraft, så snart Hallanstalten

blivit utbyggd till den omfattning, att den kunde tillgodose ett platsbehov för

förvarade och internerade, som beräknats bliva inemot dubbelt så stort, som

det Hallanstalten i sin första utbyggnad kunde fylla. Då den allmänna finansiella

situationen lägger hinder i vägen för en sådan utbyggnad, har jag

sett mig nödsakad att förorda ytterligare uppskov med lagens ikraftträdande,

till dess en förändring till det bättre inträtt i nu rådande ekonomiska

förhållanden. Vid bedömande av fångvårdsanstalternas organisation bör

man alltså utgå från att den nya lagens ikraftträdande ytterligare uppskjutes.

Det av de sakkunniga och fångvårdsstyrelsen väckta förslaget om fastställande

av viss medelbeläggningssiffra finner jag välbetänkt, då därigenom

erhålles en fast utgångspunkt vid bedömande av anstaltsorganisationen och

anslagens beräknande.

Enligt den av de sakkunniga angivna planen för fångvårdsanstalternas organisation

skulle de nuvarande central- och straffängelserna bibehållas i

oförändrat skick. I likhet med de sakkunniga finner jag ur ekonomisk synpunkt

angeläget, att fångarna i görligaste mån koncentreras till de större

anstalterna, så att dessa anstalters stora personal i största möjliga omfattning

utnyttjas. I fråga örn straffängelset i Karlstad torde det tillsvidare

under budgetåret 1941/42 böra bibehållas såsom straffängelse. Därest förhållandena

under samma budgetår möjliggöra detta synes genom beslut av

Kungl. Majit åtgärder böra vidtagas för att straffängelset organiseras såsom

ett kronohäkte.

Den av mig vid 1940 års lagtima riksdag framlagda planen flir anstaltsorganisationen

innebar att vissa där föreslagna åtgärder skulle tillsvidare

hava provisorisk karaklär på grund av svårigheten att bedöma brottsfrekvensell

och dess inverkan på fångbeläggningen. Planens provisoriska karaktär

underströks också av riksdagen, varjämte riksdagen särskilt beto
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

aade angelägenheten av att i då rådande läge nödig varsamhet iakttoges i

fråga om definitivt nedläggande av fångvårdsanstalten Planen har såsom

iörut anförts under det nu löpande hudgetåret i stort sett genomförts. Fångvårdsstyrelsen

har i sin skrivelse den 27 augusti 1940 framhållit, att vad som

inträffat efter riksdagens sålunda gjorda uttalande ytterligare bekräftat lämpligheten

av åtgärdens provisoriska karaktär. Att under nu rådande förhållanden

skrida till ett definitivt minskande av fängelseutrymmet kunde

enligt styrelsens mening icke komma i fråga. I den av de sakkunniga framlagda^

undersökningen har emellertid på grund av nödvändigheten att vidtaga

åtgärder för begränsande av fångvårdens utgifter förutsatts att den av

mig framlagda planen borde göras definitiv, dock under det uttryckliga villkoret

att indragning ej skulle ske av någon fångvårdsanstalt samt att eventuellt

överflödigt utrymme skulle stå i reserv för omedelbar användning,

därest fångantalet hastigt skulle stiga.

Såsom ett led i planens definitiva fastställande hava de sakkunniga föreslagit

att sex kronohäkten skulle nedflyttas till rannsakningshäkten samt

organiseras med minsta möjliga personal och för en beräknad medelbeläggning

av 10 fångar per dag.

Jag ansluter mig till de sakkunnigas uppfattning att den av mig vid 1940

års lagtima riksdag föreslagna och numera provisoriskt genomförda planen

bör göras definitiv ävensom att i samband därmed kronohäktena i Kalmar,

Visby, Halmstad, Hudiksvall, Östersund och Haparanda nedflyttas till rannsakningshäkten,

genom vilken åtgärd dessa häktens huvudsakliga användning

blir tydligt uttalad.

Beträffande organisationen av kronohäktena i Linköping, Jönköping,

Karlskrona, Örebro, Falun, Sundsvall, Umeå och Luleå förordar jag de sakkunnigas

förslag, som, örn det genomföres, kommer att tvinga fram en koncentrering

av fångarna till de större anstalterna och åstadkomma besparingar

vid kronohäktenas drift. De skäl. som fångvårdsstyrelsen åberopat

till stöd för kronohäktets i Falun återförande till straffängelse, äro visserligen

beaktansvärda men lia ej övertygat mig om nödvändigheten att göra

något undantag för detta häkte, särskilt som den föreslagna organisationen

på intet sätt försvårar häktets nuvarande användning.

Förslaget örn organisationen av fångvårdens sinnessjukavdelningar innebär

ett fullföljande av de riktlinjer, som anvisades i fjolårets statsverksproposition.

I likhet med de sakkunniga anser jag, att sinnessjukavdelningen

vid kronohäktet i Jönköping kan avvecklas, sedan Hallan$taiten kunnat tagas

i bruk. Avvecklingen torde emellertid av de skäl fångvårdsstyrelsen

anfört ej kunna ske förrän vid innevarande års slut. Skulle då en förlängning

av avvecklingstiden bliva nödvändig, torde det ankomma på Kungl.

Maj:t att härom meddela beslut. Därest antalet platser för undersökningsfall

å de nuvarande sinnessjukavdelningarna skulle bliva otillräckligt, kan vid

Hallanstalten anordnas ytterligare tio platser. I sådant fall torde Kungl. Majit

kunna från anslaget till arvoden och särskilda ersättningar bestämma arvode

till erforderligt biträde åt sinnessjukläkaren därstädes.

De förslag i fråga om de förvarades och internerades omhändertagande

som godkändes av 1940 års lagtima riksdag innebar att, då Hallanstalten

tagits i bruk, de i Norrköpingsanstalten förvarade och en mindre del av de

i straffängelset i Karlstad intagna internerade skulle överföras till Hallanstalten

samt Norrköpingsanstalten i stället närmast avses för vanligt fångförvar.

De sakkunniga, med vilka fångvårdsstyrelsen är ense, hava ansett

att Norrköpingsanstalten, som är anordnad såsom specialanstalt, skulle

komma till ändamålsenligare användning, örn den disponerades för ändamål

som motsvarade dess byggnadssätt eller med andra ord, att den skulle

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

13

användas för do mera svårskötta förvarade oell för en del av de internerade.

Genom en sådan anordning .skulle enligt de sakkunniga vården av de manliga

förvarade och internerade koncentreras till tre anstalter, nämligen

Hall-, Norrköpings- och Ystadsanstalterna, varjämte straffängelset i Karlstad

skulle upphöra såsom interneringsanstalt. Detta förslag innebär visserligen

en mindre ändring av 1940 års förslag, men då det nu föreliggande

förslaget torde medföra vissa fördelar, tillstyrker jag detsamma.

Beträffande ungdomsfängelseorganisationen har jag redan i fjolårets statsverksproposition

uttalat mig för att en organisation med verksamheten fördelad

på ett flertal anstalter bör bibehållas. Jag delar emellertid de sakkunnigas

uppfattning, att det ur ekonomisk synpunkt är angeläget att Skenäsanstalten

utnyttjas i så stor omfattning som är möjligt.

De sakkunniga hava särskilt undersökt huruvida den nuvarande personalstyrkan

inom fångvården skulle kunna nedbringas. De lämnade statistiska

uppgifterna utvisa, att antalet befattningshavare är stort i förhållande till

nuvarande fångantal, men därvid bör bemärkas att i personalantalet inräknats

direktörer, kamrerare, assistenter, skrivpersonal, yrkespersonal och

fångtransportpersonal samt att den från och med år 1938 genomförda arbetstidsregleringen

kraftigt påverkat personalbehovet. Bevakningspersonalens

antal i förhållande till de intagnas synes dock ej vara större än vid likartade

.statliga anstalter.

Med hänsyn till vad som anförts i statsverkspropositionen under femte

huvudtiteln och av de sakkunniga i fråga om arbetstiden, torde frågan i vad

den avser fångvårdspersonalen för närvarande ej böra upptagas till omprövning.

Dock bör, där arbetstidsregleringen ej helt genomförts, densamma tillsvidare

anstå.

Frågan om utbytande av en del av den nu å fängelsernas expeditioner tjänstgörande

manliga personalen mot kvinnliga befattningshavare har vid flera

tillfällen varit uppe till behandling. I mindre omfattning har redan kvinnlig

personal anställts. De sakkunniga samt fångvårdsstyrelsen hava ånyo tagit

upp frågan. Många av de göromål som å expeditionerna utföras av manlig

personal kunna utan olägenhet och i vissa fall med större fördel utföras av

kvinnliga biträden. Härigenom ernås ej blott att den manliga personalen

får ägna sig åt sin egentliga tjänst, bevakningen, utan även att besparingar

kunna vinnas. Örn samtidigt expeditionsgöromålen förenklas, vilket också

föreslagits av de sakkunniga, böra ytterligare ekonomiska fördelar ernås.

Jag anser mig därför böra förorda de sakkunnigas av fångvårdsstyrelsen biträdda

förslag i dessa delar.

Enligt de sakkunniga skulle, örn deras förslag i fråga örn organisationen

av anstalterna och dessas expeditioner genomföras, 1 ordinarie assistentbefattning

och 34 extra ordinarie befattningar bliva övertaliga. Ehuru det ur

besparingssynpunkt skulle varit önskvärt att ytterligare kunna nedbringa personalens

antal, torde det knappast låta sig göra annat än genom återinförande

av längre arbetstid och nedläggande av anstalter. Det ovissa läget

i fråga örn fångantalet ävensom erfarenheten från det förra världskriget

rörande de svårigheter som då förelågo att skaffa tillfälliga anstalter och

utbildad fångvårdspersonal, torde åtminstone för det närvarande lägga hinder

i vägen för ytterligare beskärning av personalantalet vid fångvårdsanstalt

eril a.

De av de sakkunniga föreslagna och av mig förordade organisatoriska åtgärderna

kräva visserligen anställande av ett mindre antal nya befattningshavare,

men då indragningar av annan personal kunna verkställas, erfordras

härför ingen ökad medelsanvisning.

.lag tillåter mig först upptaga frågan örn personalbehovet vid Utdlanstal
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

ten, vilken redan vid 1940 års lagtima riksdag varit föremål tor behandling.

Det förutsattes att genom då föreslagna förändringar av vissa av fångvårdsanstalterna

så stor del av personalen vid fångvården kunde frigöras, att en

betydande del av personalbehovet vid Hallanstalten kunde tillgodoses utan

inrättande av nya befattningar. De sakkunnigas och fångvårdsstyrelsens nu

föreliggande förslag innebär ett fullföljande av denna linje. Enligt det framlagda

förslaget skulle — utöver tidigare överflyttad personal — ytterligare

20 befattningshavare kunna överflyttas från andra anstalter till Hall. För

anstaltens drift skulle dessutom erfordras 2 första valdimar och 3 skrivbiträden.

Ehuru det i nuvarande situation är önskvärt att ej inrätta nya

tjänster, anser jag mig likväl på de skäl de sakkunniga anfört kunna tillstyrka

förslaget om de nya tjänsterna och deras löneplacering. Skulle förhållandena

ändra sig till det bättre, torde genom personalindragningar vid

vissa kronohäkten de nya befattningarna kunna kompenseras. Hallanstallens

hela personal blir i varje fäll avsevärt lägre än vad ursprungligen beräknats.

Den personal å fängelsernas expeditioner, som skulle erfordras efter det

en del där nu tjänstgörande manlig personal överflyttats till bevakningstjänst,

bär av fångvårdsstyrelsen och de sakkunniga angivits till 3 första vaktfruar

och 6 kontorsbiträden. Första vaktfruarna skulle tjänstgöra å expeditionerna

vid centralfängelserna å Långholmen, i Malmö och å Härlanda samt dessutom

biträda med arbetet för hjälp åt fångarnas anhöriga. Innan närmare

erfarenhet vunnits om den föreslagna organisationen av arbetet å fängelsernas

expeditioner torde emellertid samtliga för expeditionsgöromålens utförande

avsedda kvinnliga biträden böra uppföras såsom kontorsbiträden.

Den föreslagna centraliseringen av kassa- och räkenskapsväsendet för

vissa krono- och rannsakningshäkten till fångvårdsstyrelsen anser jag mig

kunna förorda. Den medför avsevärt ökat ansvar för styrelsen men medför

ökad kontroll över den ekonomiska förvaltningen vid dessa häkten, varjämte

styrelsen får möjlighet att låta aspiranter vid lokalförvaltningen för utbildning

tjänstgöra hos styrelsen. Förslagets realiserande kräver dock att till

fångvårdsstyrelsens förfogande ställes erforderlig personal. Mot den föreslagna

personalens antal och löneplacering torde ej vara något att erinra.

På av de sakkunniga anförda skäl böra dessa befattningar åtminstone under

innevarande budgetår kunna uppföras på fångvårdsanstaltemas stat.

Efter det Hallanstaltens behov av personal tillgodosetts med den personal,

som kan frigöras i anledning av de föreslagna organisationsändringama,

skulle följande personal såsom obehövlig kunna helt indragas, nämligen 1

ordinarie assistent av 3:e klass samt 1 extra ordinarie assistent av 3:e klass.

1 extra ordinarie uppsyningsman, 3 extra ordinarie överkonstaplar samt 9

extra ordinarie vaktkonstaplar. Avlöningarna till dessa uppgå till 44,508

kronor. De nya befattningar, som enligt vad jag förut anfört skulle erfordras,

utgöras av följande extra ordinarie personal, nämligen 2 första vaktfruar,

9 kontorsbiträden och 3 skrivbiträden. Vidare erfordras på grund av omläggningen

av kassa- och redogörargöromålen vid krono- och rannsakningshäktena

en extra ordinarie assistent av l:a klass med tjänstgöring i fångvårdsstyrelsen.

Kostnaden för dessa befattningar uppgår till 42,996 kronor.

De föreslagna nya befattningarna skulle sålunda ej kräva särskild medelsanvisning.

En mindre besparing å 1,512 kronor uppstår i stället.

Därest de vid 1940 års lagtima riksdag till kronohäkten provisoriskt nedflyttade

straffängelserna i Linköping, Jönköping och Falun nu definitivt

skola upptagas såsom kronohäkten och Kalmar såsom rannsakningshäkte,

föijer därav att direktörsbefattningarna av 3:e klass vid dessa häkten skola

överföras på övergångsstat. För kronohäktena i Linköping, Jönköping och

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

15

Falun böra i stället i personalförteckningen uppföras kronohäktesföreståndarebefattningar

av l:a klass (A 16). I nu gällande lönestat är för kronohäktet

i örebro uppförd en extra ordinarie föreståndare av 2:a klass (Eo 15).

Därest förslaget om häktets jämställande med ovannämnda kronohäkten

bifalles, bör för kronohäktet i örebro uppföras en föreståndarbefattning av

l:a klass (A 16).

Beträffande lönegradsplaceringen av föreståndarna vid de kronohäkten,

som nu föreslås nedflyttade till rannsakningshäkten, delar jag de sakkunnigas

och fångvårdsstyrelsens uppfattning, att befattningarna böra placeras

vid häktena i Kalmar, Visby, Östersund och Haparanda i A 15. Vid häktena

i Halmstad och Hudiksvall böra anställas uppsyningsman i A 10 med skyldighet

att tjänstgöra såsom styresmän.

Mot vad de sakkunniga i övrigt föreslagit beträffande uppförande å övergångsstat

av de icke vakanta befattningarna vid kronohäktena i Hudiksvall

och Östersund, har jag ej något att erinra.

Med hänsyn till det ovissa läget ifråga örn fångantalet och då redan nu de

extra ordinarie befattningshavarna vid fångvårdsstaten måste tjänstgöra en

avsevärd tid innan de vinna befordran till ordinarie tjänst, anser jag att

under budgetåret 1941/42 ledigblivande befattningar ej generellt böra hållas

vakanta, utan bör frågan härom prövas från fall till fall. Då enligt vad jag

inhämtat en del befattningshavare vid statens tvångsarbetsanstalter å

Svartsjö och i Landskrona bliva övertaliga, bör möjligheten tillvaratagas att

till fångvårdsstaten vid vakanser överflytta dessa befattningshavare.

På grund av det nuvarande statsfinansiella läget anser jag mig förhindrad

förorda ökning av antalet ordinarie vaktkonstaplar.

På grund av det anförda och med tillämpning av de nya principerna för

statuppställningen och anslagsberäkningen torde följande vara att iakttaga

beträffande de i fångvårdsanstalternas avlöningsstat ingående anslagsposterna.

Den nuvarande posten till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat ersättes

med^en post till avlöningar till ordinarie tjänstemän.

Efter av fångvårdsstyrelsen och de sakkunniga verkställd omräkning, mot

vilken jag ej har något att erinra, torde anslaget böra uppräknas till

(2,370,400 + 41,600=) 2,412,000 kronor.

Den förslagsvis bestämda posten till arvoden och s ärsk iIda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit, som för nu löpande budgetår

är uppförd med ett belopp av 189,000 kronor, har av de sakkunniga

föreslagits att bibehållas oförändrad under budgetåret 1941/42. Vid bifall

till de föreslagna inskränkningarna i fångvårdsorganisationen torde en del

fran anslagsposten utgående arvoden kunna nedsättas. Fångvårdsstyrelsen

bär emellertid i sina anslagsäskanden ånyo upptagit frågan om särskild ersättning

åt föreståndarna vid kronohäktena i Nyköping och Ystad med 750

kronor till vardera. Med hänsyn till de särskilt krävande arbetsuppgifter,

som åvila ifrågavarande befattningshavare, samt då ett bifall till fångvårdsstyrelsens

förslag ej torde föregripa den prövning beträffande lönegradsplaceringen

av tjänsterna, som är avsedd att komma lill stånd genom tjänsteförteckningssakkunniga,

har jag nu ej velat motsätta mig förslaget såsom en

provisorisk åtgärd. Anslagspostens nuvarande slutsumma torde för övrigt ej

påverkas genom ett bifall till förslaget, enär medel till dessa arvoden kunna

erhållas genom minskning av vissa andra arvoden. Genom Jönköpingslängelsets

sinnessjukavdelnings nedläggande kunna arvodena till läkaren och

predikanten, som avsetts för sin ness juka vdel n ingen, indragas, varjämte en

viss besparing uppkommer å arvodet till kroppssjukläkaren vid centralfängelset

i Växjö så länge direktörsbefattningen och kroppssjukläkarbefattningen

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

äro förenade. Då, såsom de sakkunniga framhållit, behov kan uppstå att anställa

ytterligare läkarpersonal vid Hallanstalten samt vid en eventuellt

högre beläggning å vissa anstalter det kan ifrågasättas mindre jämkningar

uppåt av vissa arvoden, torde försiktigheten bjuda att ej minska anslagspostens

slutsumma för budgetåret 1941/42. Anslagsposten bör därför för

nyssnämnda budgetår bibehållas vid sitt nuvarande belopp eller 189,000

kronor.

Vid beräkning av anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie

personal, i gällande stat uppförd nied 756,700 kronor, bör hänsyn

tagas dels till de indragningar, som ovan föreslagits och dels till de nya

befattningar som organisationens genomförande kräver. Vidare bar fångvårdsstyrelsen

och de sakkunniga omräknat anslagsposten med hänsyn till

de nya principerna. Det omräknade beloppet slutar å en summa av 1,020,000

kronor. Genom att vikarier ej förordnas i vissa fall, torde såsom de sakkunniga

föreslagit anslagsposten emellertid kunna nedsättas till 1,000,000

kronor. Detta innebär en ökning av anslaget för nu löpande budgetår med

243,300 kronor.

Den i gällande avlöningsstat upptagna posten, särskild löneförmån

till tjänsteman å övergångsstat, bortfaller på grund av denne

tjänstemans avgång.

Anslagsposten till rörligt tillägg slutligen torde böra bestämmas till

499,000 kronor mot för nu löpande budgetår 286,500 kronor eller sålunda

en ökning med (499,000 — 286,500=) 212,500 kronor.

Vid bifall till vad av mig i det föregående förordats, bör förevarande anslag

till fångvårdsstatens avlöningar uppföras med (3,602,800-)- 41,600 + 243,300

+ 212,500—-200=) 4,100,000 kronor, vilket innebär en höjning med

497,200 kronor. Höjningen beror uteslutande på anslagets uppräkning enligt

de nya principerna.

Utskottet. Kungl. Maj:ts förslag innebär ett fullföljande i huvudsakliga delar av

den plan för fångvårdsanstalternas organisation, som beslöts vid 1940 års

lagtima riksdag. Den då beslutade provisoriska nedflyttningen av vissa

straffängelser till kronohäkten anses nu böra fastställas såsom definitiv. I

samband härmed föreslås nedflyttning av sex kronohäkten till rannsakningshäkten

samt en minskning av personalen även vid övriga kronohäkten. Därest

förhållandena under budgetåret så skulle möjliggöra, förutsättas härjämte

åtgärder skola genom Kungl. Majrts försorg vidtagas för att organisera strafffängelset

i Karlstad såsom kronohäkte.

Vad sålunda förordats har utskottet funnit sig böra tillstyrka. Ett bifall

till Kungl. Maj:ts förslag härutinnan finner utskottet med hänsyn till omständigheterna

icke böra utgöra hinder mot att vid kronohäktet i Falun

•Under vikariat för styresmannen tillämpa samma ersättningsbestämmelser,

som skulle ha gällt om nedflyttning icke skett, så länge nämnda kronohäkte

användes för förvaring av fångar, vilka gjort sig skyldiga till brott mot 8 kapitlet

strafflagen.

Avvecklingen av sinnessjukavdelningen i Jönköping har beräknats kunna

slutföras vid utgången av innevarande år. Skulle en förlängning av avvecklingstiden

bliva nödvändig, förutsättes det skola ankomma på Kungl. Maj:t

att härom meddela beslut. Vidare förutsättes att, därest det skulle bli erforderligt

att anordna ytterligare platser för undersökningsfält vid Hall
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

17

anstalten, Kungl. Maj:t skall äga att från anslagsposten till arvoden och särskilda

ersättningar låta utbetala arvode till biträde åt sinnessjukläkaren därstädes.

Häremot har utskottet icke funnit anledning till erinran.

I motionen I: 131 framhålles vikten av att ledningen för vårdanstalten

å Hall, som till övervägande del är avsedd för sinnessjuka och psykiskt

abnorma, omhänderhaves av en läkare med psykiatrisk utbildning. Motionären

yrkar i sådant syfte, att nuvarande befattning vid anstalten såsom direktör

av 2:a klass i lönegraden Eo 26 omändras till ordinarie befattning såsom

direktör och överläkare i lönegraden A 28. Samtidigt skulle den nuvarande

arvodesbefattningen såsom sinnessjukläkare vid anstalten förvandlas

till en tjänst såsom biträdande läkare.

Utskottet vill icke frånkänna de i motionen anförda synpunkterna visst

berättigande. Utskottet vill emellertid framhålla, att hinder icke föreligger

för Kungl. Maj:t att, därest så befinnes påkallat, besätta den nuvarande

direktörsbefattningen med en läkare, som innehar den av motionären åsyftade

kompetensen. Det synes utskottet knappast erforderligt eller lämpligt

att vid ifrågavarande chefsbefattning knyta sådana villkor, att den alltid

måste besättas med en dylik läkare, utan bör möjlighet föreligga för Kungl.

Maj:t att i varje särskilt fall, då fråga uppkommer örn befattningens återbesättande,

utse den för ändamålet bäst skickade av de sökande. Innan

vidare erfarenhet vunnits angående lämpligaste formen för anstaltens ledning,

anser sig utskottet i vart fall icke böra tillstyrka ändrade grunder för

chefsbefattningens tillsättande och avlönande.

Kungl. Maj:ts förslag har icke heller i övrigt givit utskottet anledning till

erinran.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riskdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och

med avslag å motionen I: 131, må

a) godkänna följande personalförteckning för fångvårdsstaten,

att tillämpas tillsvidare från och med budgetåret

1941/42:

Personalförteckning.

Tjänstemän å ordinarie stat.

Befattning Lönegrad

1 direktör av lia klass.......................... A 27

5 direktörer av 2:a klass ........................ A 26

1 förste pastor och Överlärare.................... A 26

8 direktörer av 3:e klass ........................ A 24

4 pastorer och förste lärare...................... A 24

1 kamrerare .................................. A 22

3 assistenter av 1 :a klass........................ A 20

10 assistenter av 2:a klass........................ A 18

10 assistenter av 3:e klass........................ A 16

Bihang till riksdagens protokoll 19il. sami. Nr 112. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

Befattning Lönegrad

11 kronohäktesföreståndare av l:a klass............ A 16

4 kronohäktesföreståndare av 2:a klass............ A 15

1 föreståndare vid fångkoloni.................... A 15

2 assistenter av 4:e klass ........................ A 12

15 uppsyningsman .............................. A 10

10 yrkesmästare av l:a klass...................... A 10

27 yrkesmästare av 2:a klass...................... A 8

47 överkonstaplar .............................. A 8

402 vaktkonstaplar ...............................A 6

4 första vaktfruar .............................. A 6

36 vaktfruar .................................... A 1

Tjänstemän å övergångsstat.

5 direktörer av 3:e klass ........................ A 24

1 kronohäktesföreståndare av lia klass............ A 16

1 kronohäktesföreståndare av 2:a klass............ A 15

Anm. Härvid bör iakttagas,

att kronohäktesföreståndarbefattningarna av lia klass vid

kronohäktena i Linköping, Jönköping och Falun icke må besättas

så länge respektive å övergångsstat uppförda direktörer

av 3:e klass kvarstå i tjänst,

att kronohäktesföreståndarbefattningen av lia klass vid

kronohäktet i örebro må besättas först från och med den 1

november 1941,

att kronohäktesföreståndarbefattningen av 2:a klass vid

rannsakningshäktet i Kalmar icke må besättas så länge vederbörande

å övergångsstat uppförde direktör av 3:e klass

kvarstår i tjänst,

att kronohäktesföreståndarbefattningen av 2:a klass vid

rannsakningshäktet i Östersund icke må besättas så länge

vederbörande å övergångsstat uppförde kronohäktesföreståndare

av Ira klass kvarstår i tjänst, samt

att befattningen såsom uppsyningsman tillika föreståndare

för rannsakningshäktet i Hudiksvall icke må besättas så länge

vederbörande å övergångsstat uppförde kronohäktesförståndare

av 2:a klass kvarstår i tjänst.

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 20.

1 direktör av 2 :a klass ........................ Eo 26

1 kamrerare .................................. Eo 22;

b) fastställa följande avlöningsstat för fångvårdsstaten att

tillämpas under budgetåret 1941/42:

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

19

Avlöningsstat:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för
slagsvis

.......................... kronor 2,412,000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be
stämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis . . » 189,000

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal,

förslagsvis....................... » 1,000,000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis............ » 499,000

Summa kronor 4,100,000;

c) till Fångvårdsanstalterna: Avlöningar för budgetåret

1941/42 under andra huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 4,100,000 kronor.

2:o) Fångvårdsanstalterna: Omkostnader. Kungl. Maj:t har (sid. 50—-57

av förenämnda statsrådsprotokoll) föreslagit riksdagen att till Fångvårdsanstalterna:

Omkostnader för budgetåret 1941/42 anvisa ett förslagsanslag

av 2,087,000 kronor.

I gällande riksstat är upptaget ett för fångvårdsstyrelsen och fångvårdsanstalterna

gemensamt anslag till omkostnader å 1,411,000 kronor, varav

1,367,800 kronor komma på fångvårdsanstalterna.

Fångvårdsstyrelsen och ovan omnämnda sakkunniga hava i förberörda

skrivelser framlagt förslag jämväl beträffande fångvårdsanstalten^ omkostnader.

Från en i omkostnadsstaten upptagen delpost till kostnader för vård m. m.

av kvinnor, som ådömts ungdomsfängelse, bestrides den ersättning, som

enligt en av Kungl. Majit den 18 juni 1937 fastställd överenskommelse mellan

Kungl. Majit och kronan, å ena, samt svenska diakonissällskapet, å

andra sidan, utgår till sällskapet för sådana till ungdomsfängelse dömda

kvinnor, som omhändertagits å sällskapets anstalt å Viebäck.

I skrivelse den 8 oktober 1940 har styrelsen för svenska diakonissällskapet

under åberopande av de höjda bränslepriserna, erforderliga dyrtidstillägg

till befattningshavare samt ökade allmänna levnadskostnader hemställt,

att den i överenskommelsen fastställda dagsersättningen för varje

mottagen elev måtte från och med den 1 juli 1941 höjas med 30 öre till

3 kronor 30 öre.

Häröver hava fångvårdsstyrelsen och statskontoret avgivet infordrade utlåtanden,

i vilka fångvårdsstyrelsen tillstyrkt bifall till framställningen

medan statskontoret föreslagit att den begärda ökningen begränsades till 25

öre.

Departementschefen har bland annat påpekat, att fångvårdsanstalternas omkostnader

under sistförflutna budgetåret överstigit det för ändamålet anvisade

beloppet med icke mindre än 221,283 kronor 73 öre, och för egen del anfört

följande:

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

Till en början må framhållas, att överskridandet under budgetåret 1939/40

beror på att anstalternas omkostnadsstat varit för snävt beräknad samt på den

vid anslagets beviljande oberäknade prisstegringen. Då denna fortsatt under

innevarande budgetår, kan redan nu förutses ett överskridande, särskilt på

posterna till bränsle, lyse och vatten samt till utspisning. Av de sakkunnigas

undersökning torde framgå, alt vid fångvårdsanstalten^ sparsamhet varit

rådande. Jag förutsätter att fångvårdsstyrelsen även framgent har sin uppmärksamhet

riktad på nödvändigheten av att iakttaga alia möjligheter för

att nedbringa kostnaderna. Genom centralisering av kassa- och redovisningsväsendet

för vissa anstalter lill fångvårdsstyrelsen kommer styrelsen att få

bättre konlroll över utgifterna vid dessa anstalter.

På grund av den inträffade prisstegringen å bränsle, torde en höjning av

delposten till expenser: bränsle, lyse och vatten vara ofrånkomlig. Delposten

till expenser bör för budgetåret 1941/42 höjas från 340,000 kronor med 365,000

kronor till 705,000 kronor. I denna summa ingår även underposten övriga

expenser, som enligt de sakkunnigas och fångvårdsstyrelsens förslag bör

höjas från 45,000 kronor till 50,000 kronor.

Vad nu sagts om delposten expenser gäller även delposten till utspisning,

som påverkas ej blott av prisstegringarna på proviant utan även av antalet

fångar i anstalterna. För att något motverka prisstegringarna å proviant bör

utspisningsstaten omläggas genom utbyte av vissa i fångvårdsanstalternas

utspisningsstat ingående livsmedel mot andra, utan att dock kostens näringsvärde

därigenom minskas.

Beträffande fångantalet är det svårt att nu giva en säker prognos rörande

medeltalet fångar under kommande budgetår. Fångvårdsstyrelsen har ansett,

att man skulle räkna med ett dagsmedeltal av 2,100 fångar under det att

de sakkunniga stannat vid normalbeläggningssiffran 2,000. Då fångantalet

visat en tendens till ökning, skulle det måhända ligga närmast till hands afl

följa det av fångvårdsstyrelsen antagna medeltalet, men då man ännu ej har

tillräcklig erfarenhet av huruvida tendensen kommer att fortvara, synes det

mig befogat all godtaga dagsmedeltalet 2,000. Delposten till utspisning skulle

vid nu anförda förhållanden för budgetåret 1941/42 böra höjas från 360,000

kronor till 670,000 kronor.

Beträffande delposten kostnader för vård m. m. av kvinnor, som ådömts

ungdomsfängelse, torde med hänsyn till stegringen av priserna å ved och

proviant den föreslagna ökningen av dagsersättningen med 30 öre anses befogad.

Innevarande års riksdag har för övrigt godkänt en lika stor förhöjning

av dagsersättningen ifråga örn de kvinnor, som ådömts tvångsuppfostran

och äro intagna å Viebäcksanstaltcn. Delposten torde sålunda böra höjas

från det för nu löpande budgetår bestämda 4,800 kronor nied 5,200 kronor

till (4,800 + 4,000 + 1,200=) 10,000 kronor. På grund av ökningen av antalet

kvinnor, som ådömts ungdomsfängelse, kan behov av ytterligare en ungdomsavdelning

uppkomma. Svenska diakonissällskapet har ställt i utsikt att

i händelse av behov anordna en dylik avdelning på samma villkor, som skola

gälla för Viebäcksanstalten.

Underposten till diverse utgifter torde kunna sänkas från 40,000 kronor

till 35,000 kronor, varigenom höjningar av underposten övriga expenser kompenseras.

Vidare skola enligt de nya principerna för anslagsberäkningarna under

omkostnadsstaten uppföras delposter för sjukvård åt personalen samt för

tjänstedräkt åt befattningshavare, vilka poster beräknats till 12,000 kronor

respektive 32,000 kronor.

Anslaget i sin helhet skulle sålunda ökas från det för nu löpande budget
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 112-

21

år anvisade beloppet, 1,367,800 kronor, med (12,000 + 365,000 + 310,000—

5,000 + 4,000 + 1,200 + 32,000=) 719,200 kronor till 2,087,000 kronor.

Vid fastställande av stat å anslaget är det min avsikt att meddela de föreskrifter,

som kunna anses erforderliga för att noggrann kontroll skall kunna

utövas över anslagets användning.

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må till Fångvårdsanstalterna: Omkostnader

för budgetåret 1941/42 under andra huvudtiteln anvisa ett

förslagsanslag av 2,087,000 kronor.

Stockholm den 13 maj 1941.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit;

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Asplund,

Per Gustafsson, Pauli, Bernhard Nilsson, Bergman, Heiding, Andrén, Bäcklund, Karl Andersson

och Boman; samt

från andra kammaren: herrar Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Svensson i Grönvik,

Andersson i Prästbol, Ward, Isacsson, Persson i Tidaholm, Andersson i Malmö, Åqvist,

Staxäng, Eriksson i Frägsta och Olsson i Kullenbergstorp.

Utskottet.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 6 sami. Nr 112.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1941:251 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till fångvårdsstaten m. m. s. 1 i texten