Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrade bestämmelser rörande övertidsersättning för försvarsväsendets civila icke-ordinarie tjänstemän.
1941-05-20 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1941:122, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrade bestämmelser rörande övertidsersättning för försvarsväsendets civila icke-ordinarie tjänstemän.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
11
Nr 122.
Ankom till riksdagens kansli den 21 maj 1941 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrade
bestämmelser rörande övertidsersättning för försvarsväsendets
civila icke-ordinarie tjänstemän.
(lia avd.)
Uti två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
herr R. Berg (nr 11) och den andra inom andra kammaren av herrar C. Lindberg
i Stockholm och L. Lindahl (nr 17), har hemställts, att riksdagen måtte
såsom sin mening uttala, att övertidsersättning på i militära icke-ordinarie
reglementet angivna grunder skall utgå till samtliga civila icke-ordinarie
tjänstemän i lönegraderna 1 till 18.
I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sin framställning, får
utskottet hänvisa till motionen nr I: 11.
Med stöd av § 46 riksdagsordningen har utskottet införskaffat yttrande
över motionerna från försvarsväsendets lönenämnd, som i ärendet anfört
följande.
I 21 § militära icke-ordinariereglementet den 15 juni 1939, nr 276, liava
meddelats grundläggande bestämmelser angående övertidsersättning till
extra ordinarie tjänstemän, som avses i reglementet. Där tjänstgöring utöver
fastställd arbetstid undantagsvis måste äga rum, må enligt stadgande i 1 morn.
nämnda paragraf, i den mån Kungl. Maj:t så bestämmer, för dylik tjänstgöring
å befattning, tillhörande någon av lönegraderna MEo 1—18, kunna
utbetalas övertidsersättning med belopp för timme räknat, som angives uti en
i momentet intagen tabell. Jämlikt föreskrift i reglementets 38 § skall vad i
21 § stadgas angående övertidsersättning till extra ordinarie tjänstemän äga
tillämpning även beträffande i reglementet avsedda extra tjänstemän. Genom
brev den 7 juni 1940 har Kungl. Maj:t — efter att i ärendet hava hört bland
andra försvarsväsendets lönenämnd — meddelat tillämpningsföreskrifter till
21 och 38 §§ militära icke-ordinariereglementet den 15 juni 1939, nr 276.
I det underdåniga utlåtande, som lönenämnden den 14 mars 1940 avlät i
anledning av framställningar örn utbetalning av ersättning för övertidsarbete
åt vissa civila befattningshavare vid försvarsväsendet, å vilka militära ickeordinariereglementet
är tillämpligt, anförde lönenämnden bland annat följande:
»Av 1936 års lönekommittés betänkande med förslag till militärt ickeordinariereglemente
framgår (sid. 81), att efter kommitténs uppfattning förelåge
icke tillräcklig anledning att i avseende å möjlighet till övertidsersättning
i princip ställa försvarsväsendets icke-ordinarie befattningshavare i en
sämre ställning än den, som tillkomme jämförliga befattningshavare inom
statsförvaltningen i allmänhet. Kommittén ansåge därför, att föreskrifter om
övertidsersättning borde införas i det nya militära icke-ordinariereglementet.
12
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
Emellertid anförde kommittén vidare, att utöver de allmänna begränsningar
i avseende å möjligheter till övertidsarbete, som sålunda gällde eller föreslagits
komma i tillämpning för civilförvaltningens befattningshavare, syntes
i fråga örn den vid försvarsväsendet anställda icke-ordinarie personalen vissa
särskilda inskränkningar sannolikt bliva påkallade med hänsyn till det förhållandet,
att ordinarie beställningshavare inom detta förvaltningsområde icke
agelé åtnjuta ersättning för övertidstjänstgöring. Där utsträckt tjänstgöring
samtidigt ålades såväl ordinarie beställningshavare som icke-ordinarie tjänstemän,
syntes det i allmänhet, örn ej särskilda skäl till avvikelse förelåge, få
anses mindre lämpligt, att ersättning för övertidstjänstgöring utginge till sistnämnda
befattningshavare, medan sådan ersättning förvägrades de ordinarie
beställningshavarna. Med hänsyn till de inskränkningar i rätten till övertidsersättning,
^ som sålunda följde av allmänna principer eller eventuellt påkallades
på grund av särskilda förhållanden vid försvarsväsendet, hade kommittén.
ansett lämpligast att vid avfattandet av paragrafen örn övertidsersättning
tillämpa en från civila avlöningsreglementet något avvikande uppställning
så till vida att i 1 mom. angåves, att dylik ersättning finge utgå endast
i den mån Kungl. Majit så bestämde. I stället för att — såsom den i 26 §
civila avlöningsreglementet använda formuleringen medförde — undantag och
begränsningar i. rätten, till övertidsersättning stadgades i de tillämpmngsbestämmelscr,
vilka enligt 3 mom. av nämnda författningsrum skulle utfärdas
av Kungl. Majit, skulle sålunda här i enlighet med 1 inom. Kungl. Majit
positivt angiva, för vilka grupper av befattningshavare och under vilka förutsättningar
övertidsersättning finge utgå. I anslutning härtill hade 3 mom. i
förslaget omformulerats så, att närmare bestämmelser rörande tillämpningen
av föreskrifterna i paragrafen skulle utfärdas av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet,
i den mån ej Kungl. Majit meddelat dylika bestämmelser.
I övrigt ansåge sig kommittén endast böra understryka vissa i bestämmelserna
innefattade allmänna grunder beträffande övertidsersättningen, nämligen
att övertidstjänstgöringen i första hand skulle kompenseras genom motsvarande
ledighet under normal tjänstgöringstid och övertidsersättning sålunda
förekomma endast i de fall, där dylik kompensation icke lämpligen
kunde beredas.
I likhet med 1936 års lönekommitté finner lönenämnden riktigt, att personal,
å vilken militära icke-ordinariereglementet är tillämpligt, bör komma i
åtnjutande av övertidsersättning. Att närmare avväga vilka befattningshavare,
som böra komma i åtnjutande av denna förmån, erbjuder givetvis svårigheter
med hänsyn till de skiftande arbetsområden befattningshavarna tillhöra och
svårigheten att i de olika fallen konstatera, huruvida de allmänna förutsättningarna
för utbetalande av övertidsersättning verkligen äro för handen. På
grund härav har lönenämnden ansett sig böra intaga en i viss mån restriktiv
inställning gentemot de krav å övertidsersättning, som från olika myndigheters
sida nu framkommit. Lönenämnden anser, att vid bestämmandet av i
vilka fall övertidsersättning bör utgå, särskilt avseende bör fästas vid förefintliga
möjligheter att kunna effektivt kontrollera, att arbete, för vilket övertidsersättning
bör utgå, verkligen blivit utfört å övertid. Därest man utgår
från denna uppfattning, torde det bliva ofrånkomligt att från förmånen att
uppbära övertidsersättning helt undantaga vissa kategorier befattningshavare.
Den personal, som därvid i första hand mäste ställas utanför rätt att erhålla
övertidsersättning, lärer enligt lönenämndens uppfattning vara sjukvårds-,
vakt- och ekonomipersonalen, vilkas arbetsförhållanden i detta hänseende
torde vara särskilt svåra att bedöma. Vidare synes övertidsersättning icke
böra utgå till förrådsmän och förrådsvaktmästare m. fl. med hänsyn därtill,
att de å löneplan Ca uppförda motsvarande ordinarie beställningshavarna icke
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
13
äro berättigade till dylik förmån. Från denna förmån lärer slutligen i enlighet
med eljest gällande principer för övertidsersättningens utbetalande böra
undantagas sådan personal, vilken intager arbetsledande ställning antingen
å kontor eller i förråd och verkstäder, dock med undantag för vissa här nedan
angivna arbetsförman. Under den nu anbefallda förstärkta försvarsberedskapen
måste nämligen i mycket stor utsträckning arbete å försvarsväsendets
verkstäder utföras å övertid och det är därvid att befara att dugliga arbetare,
vilka under nuvarande förhållanden erhålla en jämförelsevis god inkomst, icke
önska ifrågakomma till befordran, därest de icke i egenskap av arbetsförmän
kunna påräkna övertidsersättning.
I anslutning till de nu uttalade principerna får lönenämnden tillstyrka, att
endast följande å den som bilaga till militära icke-ordinariereglementet fogade
tjänsteförteckningen upptagna befattningar tillsvidare medgivas rätt till övertidsersättning,
nämligen skrivbiträde, kontorsbiträde, arbetsförestånderska,
kanslibiträde, laboratoriebiträde, kontorist, arbetsförman av 2:a klass, förste
kontorist, arbetsförman av 2:a klass vid truppförbands intendenturverkstad,
ritare av 2:a klass samt arbetsförman av l:a klass.»
I de av Kungl. Majit utfärdade tillämpningsföreskrifterna upptogs emellertid
ytterligare ett antal befattningshavare, vilka medgåvos rätt till övertidsersättning.
De befattningar, vilkas innehavare skulle erhålla rätt till övertidsersättning
utöver de lönenämnden föreslagit, voro följande: telefonvakt
av 2:a klass vid flottilj (flygkrigsskolan), biträdande husmoder, biträdande
köksförestånderska, tillika överkokerska, hushållerska, telefonvakt av lia
klass, tvättförestånderska vid sjukhus, husmoder av 2:a klass, köksförestånderska
av 2:a klass, tvättföreståndare av 2:a klass, husmoder av lia klass,
köksförestånderska av lia klass, köksförestånderska vid sjöförsvaret, tvättföreståndare
av lia klass, kassör vid arméns centrala beklädnadsverkstad,
kontorsskrivare av 2:a klass, mästare, kontorsskrivare av lia klass, laborant,
ritare av lia klass samt konstruktör av 3:e klass. Av de i tjänsteförteckningen
vid militära icke-ordinariereglementet upptagna befattningarna, vilkas innehavare
fortfarande icke kommit i åtnjutande av övertidsersättning, märkas,
bland andra, sjuksköterskor och annan sjukvårdspersonal, kontorsvakt, eldare,
förrådsman, vaktmästare, automobilförare, förrådsvaktmästare, maskinister,
skogvaktare, trädgårdsmästare, husmoder vid sjukhus, poliskonstaplar samt
verkmästare och kontorsföreståndare.
Av den ovan lämnade redogörelsen framgår, att försvarsväsendets lönenämnd
i det av lönenämnden på sin tid uppgjorda förslaget till befattningar,
vilkas innehavare skulle erhålla övertidsersättning, intog en långt mera
restriktiv inställning än den som sedermera kom till uttryck i de utav Kungl.
Majit utfärdade tillämpningsföreskrifterna. Enligt lönenämndens uppfattning
lärer det emellertid kunna ifrågasättas, örn icke medgivandet av övertidsersättning
till befattningshavare, i den omfattning Kungl. Majits tillämpningsföreskrifter
innebära, bort såsom konsekvens medföra, att ytterligare ett
antal av de i tjänsteförteckningen upptagna befattningshavarna bort tillförsäkras
denna förmån. Lönenämnden anser det därför icke uteslutet, att
vid en förnyad undersökning rörande befattningshavarnas göromål och tjänstgöringsförhållanden
i övrigt fall kunna förekomma, beträffande vilka i anslutning
till de allmänna principerna för övertidsersättnings utgående dylik ersättning
bör medgivas. Lönenämnden anser sig för den skull icke böra framställa
erinran mot, att frågan, i vilken omfattning befattningshavare vid försvarsväsendet,
å vilka militära icke ordinariereglementet är tillämpligt, ina
åtnjuta övertidsersättning, underkastas förnyad prövning.
14
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
Utskottet.
Av såväl motionerna som försvarsväsendets lönenämnds i ärendet avgivna
utlåtande framgår enligt utskottets uppfattning, att nu gällande tillämpningsföreskrifter
rörande övertidsersättning, vilka utfärdats i anslutning till i
militära icke-ordinarie reglementet angivna grunder, kunna giva skäl till vissa
erinringar. Med hänsyn härtill synes det utskottet, att frågan örn i vilken
omfattning befattningshavare vid försvarsväsendet, å vilka nämnda avlöningsreglemente
är tillämpligt, må åtnjuta övertidsersättning, bör underkastas förnyad
prövning. Denna prövning torde böra avse icke endast de befattningshavare,
som nu äro uteslutna från rätt till övertidsersättning, utan jämväl
sådana, som enligt gällande tillämpningsföreskrifter äro berättigade att utfå
dylik ersättning.
Utskottet kan sålunda på grundval av nu föreliggande material icke tillstyrka
riksdagen att, på sätt i motionerna yrkats, uttala sig för utvidgad rätt
till övertidsersättning.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 11 och II: 17,
i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville till
förnyad prövning upptaga frågan, i vilken omfattning befattningshavare
vid försvarsväsendet, å vilka militära icke-ordinarie
reglementet är tillämpligt, må åtnjuta övertidsersättning.
Stockholm den 20 maj 1941.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Närvarande: se under utlåtandet nr 118.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1941:275 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om ändrade bestämmelser rörande övertidsersättning för försvarsväsendets civila icke-ordinarie tjänstemän a1 i texten