Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrade bestämmelser rörande övertidsersättning för försvarsväsendets civila icke-ordinarie tjänstemän.

1941-05-20 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1941:122, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrade bestämmelser rörande övertidsersättning för försvarsväsendets civila icke-ordinarie tjänstemän.

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

11

Nr 122.

Ankom till riksdagens kansli den 21 maj 1941 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrade

bestämmelser rörande övertidsersättning för försvarsväsendets

civila icke-ordinarie tjänstemän.

(lia avd.)

Uti två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av

herr R. Berg (nr 11) och den andra inom andra kammaren av herrar C. Lindberg

i Stockholm och L. Lindahl (nr 17), har hemställts, att riksdagen måtte

såsom sin mening uttala, att övertidsersättning på i militära icke-ordinarie

reglementet angivna grunder skall utgå till samtliga civila icke-ordinarie

tjänstemän i lönegraderna 1 till 18.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sin framställning, får

utskottet hänvisa till motionen nr I: 11.

Med stöd av § 46 riksdagsordningen har utskottet införskaffat yttrande

över motionerna från försvarsväsendets lönenämnd, som i ärendet anfört

följande.

I 21 § militära icke-ordinariereglementet den 15 juni 1939, nr 276, liava

meddelats grundläggande bestämmelser angående övertidsersättning till

extra ordinarie tjänstemän, som avses i reglementet. Där tjänstgöring utöver

fastställd arbetstid undantagsvis måste äga rum, må enligt stadgande i 1 morn.

nämnda paragraf, i den mån Kungl. Maj:t så bestämmer, för dylik tjänstgöring

å befattning, tillhörande någon av lönegraderna MEo 1—18, kunna

utbetalas övertidsersättning med belopp för timme räknat, som angives uti en

i momentet intagen tabell. Jämlikt föreskrift i reglementets 38 § skall vad i

21 § stadgas angående övertidsersättning till extra ordinarie tjänstemän äga

tillämpning även beträffande i reglementet avsedda extra tjänstemän. Genom

brev den 7 juni 1940 har Kungl. Maj:t — efter att i ärendet hava hört bland

andra försvarsväsendets lönenämnd — meddelat tillämpningsföreskrifter till

21 och 38 §§ militära icke-ordinariereglementet den 15 juni 1939, nr 276.

I det underdåniga utlåtande, som lönenämnden den 14 mars 1940 avlät i

anledning av framställningar örn utbetalning av ersättning för övertidsarbete

åt vissa civila befattningshavare vid försvarsväsendet, å vilka militära ickeordinariereglementet

är tillämpligt, anförde lönenämnden bland annat följande:

»Av 1936 års lönekommittés betänkande med förslag till militärt ickeordinariereglemente

framgår (sid. 81), att efter kommitténs uppfattning förelåge

icke tillräcklig anledning att i avseende å möjlighet till övertidsersättning

i princip ställa försvarsväsendets icke-ordinarie befattningshavare i en

sämre ställning än den, som tillkomme jämförliga befattningshavare inom

statsförvaltningen i allmänhet. Kommittén ansåge därför, att föreskrifter om

övertidsersättning borde införas i det nya militära icke-ordinariereglementet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

Emellertid anförde kommittén vidare, att utöver de allmänna begränsningar

i avseende å möjligheter till övertidsarbete, som sålunda gällde eller föreslagits

komma i tillämpning för civilförvaltningens befattningshavare, syntes

i fråga örn den vid försvarsväsendet anställda icke-ordinarie personalen vissa

särskilda inskränkningar sannolikt bliva påkallade med hänsyn till det förhållandet,

att ordinarie beställningshavare inom detta förvaltningsområde icke

agelé åtnjuta ersättning för övertidstjänstgöring. Där utsträckt tjänstgöring

samtidigt ålades såväl ordinarie beställningshavare som icke-ordinarie tjänstemän,

syntes det i allmänhet, örn ej särskilda skäl till avvikelse förelåge, få

anses mindre lämpligt, att ersättning för övertidstjänstgöring utginge till sistnämnda

befattningshavare, medan sådan ersättning förvägrades de ordinarie

beställningshavarna. Med hänsyn till de inskränkningar i rätten till övertidsersättning,

^ som sålunda följde av allmänna principer eller eventuellt påkallades

på grund av särskilda förhållanden vid försvarsväsendet, hade kommittén.

ansett lämpligast att vid avfattandet av paragrafen örn övertidsersättning

tillämpa en från civila avlöningsreglementet något avvikande uppställning

så till vida att i 1 mom. angåves, att dylik ersättning finge utgå endast

i den mån Kungl. Majit så bestämde. I stället för att — såsom den i 26 §

civila avlöningsreglementet använda formuleringen medförde — undantag och

begränsningar i. rätten, till övertidsersättning stadgades i de tillämpmngsbestämmelscr,

vilka enligt 3 mom. av nämnda författningsrum skulle utfärdas

av Kungl. Majit, skulle sålunda här i enlighet med 1 inom. Kungl. Majit

positivt angiva, för vilka grupper av befattningshavare och under vilka förutsättningar

övertidsersättning finge utgå. I anslutning härtill hade 3 mom. i

förslaget omformulerats så, att närmare bestämmelser rörande tillämpningen

av föreskrifterna i paragrafen skulle utfärdas av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet,

i den mån ej Kungl. Majit meddelat dylika bestämmelser.

I övrigt ansåge sig kommittén endast böra understryka vissa i bestämmelserna

innefattade allmänna grunder beträffande övertidsersättningen, nämligen

att övertidstjänstgöringen i första hand skulle kompenseras genom motsvarande

ledighet under normal tjänstgöringstid och övertidsersättning sålunda

förekomma endast i de fall, där dylik kompensation icke lämpligen

kunde beredas.

I likhet med 1936 års lönekommitté finner lönenämnden riktigt, att personal,

å vilken militära icke-ordinariereglementet är tillämpligt, bör komma i

åtnjutande av övertidsersättning. Att närmare avväga vilka befattningshavare,

som böra komma i åtnjutande av denna förmån, erbjuder givetvis svårigheter

med hänsyn till de skiftande arbetsområden befattningshavarna tillhöra och

svårigheten att i de olika fallen konstatera, huruvida de allmänna förutsättningarna

för utbetalande av övertidsersättning verkligen äro för handen. På

grund härav har lönenämnden ansett sig böra intaga en i viss mån restriktiv

inställning gentemot de krav å övertidsersättning, som från olika myndigheters

sida nu framkommit. Lönenämnden anser, att vid bestämmandet av i

vilka fall övertidsersättning bör utgå, särskilt avseende bör fästas vid förefintliga

möjligheter att kunna effektivt kontrollera, att arbete, för vilket övertidsersättning

bör utgå, verkligen blivit utfört å övertid. Därest man utgår

från denna uppfattning, torde det bliva ofrånkomligt att från förmånen att

uppbära övertidsersättning helt undantaga vissa kategorier befattningshavare.

Den personal, som därvid i första hand mäste ställas utanför rätt att erhålla

övertidsersättning, lärer enligt lönenämndens uppfattning vara sjukvårds-,

vakt- och ekonomipersonalen, vilkas arbetsförhållanden i detta hänseende

torde vara särskilt svåra att bedöma. Vidare synes övertidsersättning icke

böra utgå till förrådsmän och förrådsvaktmästare m. fl. med hänsyn därtill,

att de å löneplan Ca uppförda motsvarande ordinarie beställningshavarna icke

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

13

äro berättigade till dylik förmån. Från denna förmån lärer slutligen i enlighet

med eljest gällande principer för övertidsersättningens utbetalande böra

undantagas sådan personal, vilken intager arbetsledande ställning antingen

å kontor eller i förråd och verkstäder, dock med undantag för vissa här nedan

angivna arbetsförman. Under den nu anbefallda förstärkta försvarsberedskapen

måste nämligen i mycket stor utsträckning arbete å försvarsväsendets

verkstäder utföras å övertid och det är därvid att befara att dugliga arbetare,

vilka under nuvarande förhållanden erhålla en jämförelsevis god inkomst, icke

önska ifrågakomma till befordran, därest de icke i egenskap av arbetsförmän

kunna påräkna övertidsersättning.

I anslutning till de nu uttalade principerna får lönenämnden tillstyrka, att

endast följande å den som bilaga till militära icke-ordinariereglementet fogade

tjänsteförteckningen upptagna befattningar tillsvidare medgivas rätt till övertidsersättning,

nämligen skrivbiträde, kontorsbiträde, arbetsförestånderska,

kanslibiträde, laboratoriebiträde, kontorist, arbetsförman av 2:a klass, förste

kontorist, arbetsförman av 2:a klass vid truppförbands intendenturverkstad,

ritare av 2:a klass samt arbetsförman av l:a klass.»

I de av Kungl. Majit utfärdade tillämpningsföreskrifterna upptogs emellertid

ytterligare ett antal befattningshavare, vilka medgåvos rätt till övertidsersättning.

De befattningar, vilkas innehavare skulle erhålla rätt till övertidsersättning

utöver de lönenämnden föreslagit, voro följande: telefonvakt

av 2:a klass vid flottilj (flygkrigsskolan), biträdande husmoder, biträdande

köksförestånderska, tillika överkokerska, hushållerska, telefonvakt av lia

klass, tvättförestånderska vid sjukhus, husmoder av 2:a klass, köksförestånderska

av 2:a klass, tvättföreståndare av 2:a klass, husmoder av lia klass,

köksförestånderska av lia klass, köksförestånderska vid sjöförsvaret, tvättföreståndare

av lia klass, kassör vid arméns centrala beklädnadsverkstad,

kontorsskrivare av 2:a klass, mästare, kontorsskrivare av lia klass, laborant,

ritare av lia klass samt konstruktör av 3:e klass. Av de i tjänsteförteckningen

vid militära icke-ordinariereglementet upptagna befattningarna, vilkas innehavare

fortfarande icke kommit i åtnjutande av övertidsersättning, märkas,

bland andra, sjuksköterskor och annan sjukvårdspersonal, kontorsvakt, eldare,

förrådsman, vaktmästare, automobilförare, förrådsvaktmästare, maskinister,

skogvaktare, trädgårdsmästare, husmoder vid sjukhus, poliskonstaplar samt

verkmästare och kontorsföreståndare.

Av den ovan lämnade redogörelsen framgår, att försvarsväsendets lönenämnd

i det av lönenämnden på sin tid uppgjorda förslaget till befattningar,

vilkas innehavare skulle erhålla övertidsersättning, intog en långt mera

restriktiv inställning än den som sedermera kom till uttryck i de utav Kungl.

Majit utfärdade tillämpningsföreskrifterna. Enligt lönenämndens uppfattning

lärer det emellertid kunna ifrågasättas, örn icke medgivandet av övertidsersättning

till befattningshavare, i den omfattning Kungl. Majits tillämpningsföreskrifter

innebära, bort såsom konsekvens medföra, att ytterligare ett

antal av de i tjänsteförteckningen upptagna befattningshavarna bort tillförsäkras

denna förmån. Lönenämnden anser det därför icke uteslutet, att

vid en förnyad undersökning rörande befattningshavarnas göromål och tjänstgöringsförhållanden

i övrigt fall kunna förekomma, beträffande vilka i anslutning

till de allmänna principerna för övertidsersättnings utgående dylik ersättning

bör medgivas. Lönenämnden anser sig för den skull icke böra framställa

erinran mot, att frågan, i vilken omfattning befattningshavare vid försvarsväsendet,

å vilka militära icke ordinariereglementet är tillämpligt, ina

åtnjuta övertidsersättning, underkastas förnyad prövning.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 122.

Utskottet.

Av såväl motionerna som försvarsväsendets lönenämnds i ärendet avgivna

utlåtande framgår enligt utskottets uppfattning, att nu gällande tillämpningsföreskrifter

rörande övertidsersättning, vilka utfärdats i anslutning till i

militära icke-ordinarie reglementet angivna grunder, kunna giva skäl till vissa

erinringar. Med hänsyn härtill synes det utskottet, att frågan örn i vilken

omfattning befattningshavare vid försvarsväsendet, å vilka nämnda avlöningsreglemente

är tillämpligt, må åtnjuta övertidsersättning, bör underkastas förnyad

prövning. Denna prövning torde böra avse icke endast de befattningshavare,

som nu äro uteslutna från rätt till övertidsersättning, utan jämväl

sådana, som enligt gällande tillämpningsföreskrifter äro berättigade att utfå

dylik ersättning.

Utskottet kan sålunda på grundval av nu föreliggande material icke tillstyrka

riksdagen att, på sätt i motionerna yrkats, uttala sig för utvidgad rätt

till övertidsersättning.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 11 och II: 17,

i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville till

förnyad prövning upptaga frågan, i vilken omfattning befattningshavare

vid försvarsväsendet, å vilka militära icke-ordinarie

reglementet är tillämpligt, må åtnjuta övertidsersättning.

Stockholm den 20 maj 1941.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 118.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1941:275 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om ändrade bestämmelser rörande övertidsersättning för försvarsväsendets civila icke-ordinarie tjänstemän a1 i texten