Utlåtande i anledning av väckt motion örn provisorisk arv odes för stärkning åt viss personal vid försvarsväsendet.
1941-05-20 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1941:123, Utlåtande i anledning av väckt motion örn provisorisk arv odes för stärkning åt viss personal vid försvarsväsendet.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 123.
15
Nr 123.
Ankom till riksdagens kansli den 21 maj 1941 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion örn provisorisk
arv odes för stärkning åt viss personal vid försvarsväsendet.
(l:a avd.)
Uti en inom andra kammaren av herr G. Arnemark väckt motion (nr 178)
har hemställts, att riksdagen måtte besluta tillerkänna officerare och underofficerare
i arvodesbefattning med heltidstjänstgöring vid försvarsväsendet
en provisorisk arvodesförstärkning av den storlek, som erfordras för att summan
av arvodet jämte pensionen kommer att motsvara slutlönen å tjänstgöringsorten
i den lönegrad beställningshavaren senast tillhört på aktiv stat.
Motionären har till stöd för sin framställning anfört, bland annat, följande.
Den under år 1939 igångsatta utredningen rörande omreglering av vissa
arvoden vid försvarsväsendet förklarades sedermera av statsfinansiella skäl
icke skola fullföljas. Utredningen i fråga avsåg, bland annat, reglering och
ortsgruppering av arvodena för de officerare och underofficerare, vilka såsom
pensionsavgångna innehava sådana med heltidstjänstgöring förenade befattningar
vid försvarsväsendet, som enligt gällande stater skola upprätthållas
av pensionerad personal. Frågan örn arvodesreglering är för denna personal
så mycket mera brännande som sammanlagda beloppet av arvodet och pensionen
på de dyrare orterna, där flertalet tjänstgör, efter hand på grund av
genomförda löneregleringar för personalen på aktiv stat kommit att mer och
mer understiga slutlönen för den personal på aktiv stat, med vilkas lön summan
av inkomsten i arvodesbefattning och pensionen enligt de ursprungliga
förutsättningarna vid arvodets avvägning skulle överensstämma. På I-ort
uppgår nu skillnaden mellan å ena sidan lönen på aktiv stat och å andra sidan
arvodet jämte pensionen för exempelvis en fanjunkare till 91 kronor per
månad, som den i arvodesbefattning tjänstgörande har mindre, oaktat han
har hel daglig tjänstgöring och endast uppnått mellan 50—60 levnadsår (blott
i några få fall är tjänstgöring över 60 år medgiven). En slutgiltig lösning av
denna arvodesfråga kräver helt naturligt ett fullföljande av den avbrutna utredningen,
vilket torde kunna förväntas ske först när det statsfinansiella
läget blir härför lämpligt. Flertalet av personalen i fråga är också för när
varande såsom tjänstgörande under mobilisering eller förstärkt försvarsberedskap
avlönad enligt krigsavlöningsreglementet — sedan den 1 januari
1941 dock ej med terminslön — och därmed för ögonblicket oberoende av det
16
Statsutskottets utlåtande Nr 123.
sålunda påvisade förhållandet beträffande arvodet å dyrorterna. Riksdagens
år 1940 församlade revisorer hava emellertid ifrågasatt, örn krigsavlöningsreglementet
bör tillämpas å innehavare av arvodesbefattningar, som under
förstärkt försvarsberedskap eller mobilisering placeras med arbetsuppgifter
av huvudsakligen samma art som under fredstjänstgöring.
Det synes skäligt, att dessa heltidstjänstgörande arvodestagare erhålla
sådan förbättring i till dem utgående arvoden samtidigt med att återgång
sker till fredsförmåner, att det vid arvodesbefattningarnas inrättande avsedda
jämviktsläget mellan slutlönebeloppet vid pensionsavgången och summan
av arvodet plus pensionen åvägabringas.
Över ifrågavarande motion har utskottet med stöd av § 46 riksdagsordningen
införskaffat yttrande från försvarsväsendets lönenämnd, som anfört
följande.
Enligt 1925 och 1936 års försvarsbeslut inrättades vid de olika försvarsgrenarna
ett stort antal s. k. arvodesbefattningar, avsedda för såväl officerare
som underofficerare, vilka avgått ur aktiv tjänst med pension. De sålunda
inrättade befattningarna utgjordes dels av befattningar med rent militära
uppgifter eller åtminstone med sådana uppgifter att företrädesvis militär
personal erfordrades för befattningens bestridande, dels ock av befattningar,
vilka lika väl kunnat anförtros civil innehavare. Syftet med inrättandet av
samtliga dessa befattningar torde emellertid främst hava varit att åstadkomma
besparingar genom att använda den pensionerade personalen i dessa befattningar.
Därjämte hade det emellertid ansetts vara av en viss allmän samhällelig
betydelse, att försvarsväsendet inom sig kunde utnyttja personal,
som ännu vore i besittning av full arbetsförmåga och som eljest skulle komma
att söka sig ut på den allmänna arbetsmarknaden och där med stöd av sin
pension konkurrera med andra arbetssökande örn tillgängliga befattningar
och tjänster.
Beskaffenheten av de göromål, som avsetts skola utföras av innehavare
av arvodesbefattning, äro givetvis mycket skiftande och kunna bestå såväl
i enkla kontorsgöromål som ock mera kvalificerade militära eller civila arbetsuppgifter.
Såsom ersättning för arbetet utgår för dessa befattningar — förutom
den pension befattningshavaren åtnjuter som pensionerad officer eller underofficer
— ett arvode, vilket som regel utgör 3,180 kronor för officer och 2,130
kronor för underofficer per år räknat. De sammanlagda löneförmånerna fölen
och samma befattning kunna sålunda — särskilt beträffande de för officerare
avsedda befattningarna — variera avsevärt beroende på den beställning
vederbörande innehaft på aktiv stat och för vilken han äger uppbära
pension. Då i allmänhet de för underofficerare avsedda befattningarna uppehållits
av pensionerade fanjunkare, styckjunkare eller flaggunderofficerare,
tillhörande samtliga lönegrad Uo 2, har det sammanlagda ersättningsbeloppet
av pension jämte arvode icke varit underkastat samma växlingar för underofficerarna
som i fråga örn arvodesbefattningarna för officerarna.
Vid bestämmandet av arvodenas storlek torde man emellertid som regel
hava sökt avpassa dessa så, att summan av pension jämte arvodet skolat uppgå
till enahanda belopp, som skulle hava tillkommit befattningshavaren, därest
han ägt uppbära avlöning i högsta löneklassen i beställning såsom kapten
respektive underofficer i lönegrad Uo 2. Som en allmän erinran mot arvodessystemet
torde kunna framhållas, att lönebeloppen ej blivit avpassade vare
sig med hänsyn till beskaffenheten av de med befattningen förenade göromålen
eller under beaktande av levnadskostnaderna å olika dyrorter.
Statutskottets utlåtande Nr 123.
17
Under den anbefallda förstärkta försvarsberedskapen och partiella mobiliseringen
torde flertalet innehavare av dessa arvodesbefattningar hava
erhållit lön enligt krigsavlöningsreglementet. Sistberörda löneförmåner torde
i de flesta fall hava något överstigit vad befattningshavaren ägt nppbära i
pension jämte arvode. Enligt särskild föreskrift i krigsavlöningsreglementet
är^ det tillika sörjt för att befattningshavare, varom nu är fråga, för tid då
månadslön enligt samma reglemente utgår, icke skall lida minskning i eljest
utgående förmaner. Såsom riksdagens revisorer i sin år 1940 avgivna berättelse
under § 5 erinrat, har emellertid å andra sidan fall kunnat förekomma där en
sådan beställningshavare, t. ex. en pensionsavgången överstelöjtnant eller
kommendörkapten av lia graden, genom åtnjutande av månadslön kommit att
uppbära väsentligt högre avlöningsförmåner än som före krigstjänstgöringen
utgått i forin av arvode och pension.
Att det nuvarande arvodessystemet lider av vissa brister finner lönenämnden
för sin del uppenbart. Före ett slutligt ställningstagande till spörsmålet,
huru en bättre avvägning av avlöningsförmånerna till den s. k. arvodespersonalen
skall kunna åvägabringas, torde emellertid böra övervägas, huruvida
arvodesbefattningarna alltjämt böra bibehållas i den omfattning som hittills
varit fallet. Vid en reglering av löneförmånerna för arvodespersonalen synes
lönenämnden i första hand böra komma i fråga att införa en dyrortsgruppering
av arvodena. Åt denna uppfattning har lönenämnden givit uttryck i sitt den
27 oktober 1927 avgivna förslag till reglering av avlöningsförhållandena m. m.
för de arvodesbefattningar, vilka efter den då genomförda försvarsorganisationen
borde finnas upptagna å stat.
Motionärens förslag att innehavare av arvodesbefattning skulle erhålla
arvodesförstärkning av den storlek, som erfordras för att summan av arvodet
och pensionen kommer att motsvara slutlönen å tjänstgöringsorten i den lönegrad
beställningshavaren senast tillhört på aktiv stat, kan lönenämnden icke
biträda, då enligt lönenämndens uppfattning härigenom icke skulle vinnas en
lämplig avvägning i förhållande till göromålens beskaffenhet. För egen del
vill lönenämnden emellertid understryka angelägenheten av att arvodespersonalens
lönefråga snarast göres till föremål för utredning.
Vid inrättandet av arvodesbefattningar vid staber och truppförband m. m.
för fran aktiv stat med tjänstepension avgångna officerare och underofficerare
förutsattes, såsom i motionen erinrats, att arvodena skulle så bestämmas, att
pension jämte arvode i stort sett skulle svara mot löneförmånerna i högsta
löneklassen för kapten respektive fanjunkare på aktiv stat. Arvodesbeloppen
hava emellertid hittills icke avpassats med hänsyn till levnadskostnaderna å
olika dyrorter. Frågan örn en reglering i sådant syfte har vid skilda tillfällen
varit under övervägande, men regleringen har tidigare ansetts böra anstå för
att vidtagas i samband med en allmän lönereglering för försvarsväsendets
personal.
I anslutning till 1939 års lönereglering för officerare, underofficerare m. fl.
igångsattes också utredning rörande reglering av, bland andra, nu ifrågavarande
arvoden, men i samband med det hösten 1939 bedrivna besparingsarbetet
beslöts, att utredningen skulle tills vidare avbrytas.
Utskottet anser visserligen i likhet med motionären, att en arvodesreglering
för nu ifrågavarande personal är erforderlig i samband med en återgång
till fredslöneförmåner, men såsom försvarsväsendets lönenämnd framhållit bör
Bihang till riksdagens protokoll 1941. 6 sami. Nr lis—124.
Utskottet.
ina 4i 2
18
Statsutskottets utlåtande Nr 123.
vid denna reglering övervägas icke blott om arvodena skola avvägas med
hänsyn till levnadskostnaderna å olika dyrorter utan också arvodesbeloppens
storlek med hänsyn till göromålens beskaffenhet i olika arvodesbefattningar.
Med hänsyn härtill kan utskottet icke utan utredning i ärendet tillstyrka riksdagen
att nu besluta om en provisorisk arvodesförstärkning enligt i motionen
angivna beräkningsgrunder. Utskottet förutsätter emellertid, att utredning i
ärendet snarast kommer att företagas samt att på denna grundat förslag frarnlägges
för riksdagen.
Utskottet får alltså hemställa,
att motionen II: 178 icke må av riksdagen bifallas.
Stockholm den 20 maj 1941.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Närvarande: se under utlåtandet nr 118.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.