Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion örn provisorisk arv odes för stärkning åt viss personal vid försvarsväsendet.

1941-05-20 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1941:123, Utlåtande i anledning av väckt motion örn provisorisk arv odes för stärkning åt viss personal vid försvarsväsendet.

Dokumentets text

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 123.

15

Nr 123.

Ankom till riksdagens kansli den 21 maj 1941 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion örn provisorisk

arv odes för stärkning åt viss personal vid försvarsväsendet.

(l:a avd.)

Uti en inom andra kammaren av herr G. Arnemark väckt motion (nr 178)

har hemställts, att riksdagen måtte besluta tillerkänna officerare och underofficerare

i arvodesbefattning med heltidstjänstgöring vid försvarsväsendet

en provisorisk arvodesförstärkning av den storlek, som erfordras för att summan

av arvodet jämte pensionen kommer att motsvara slutlönen å tjänstgöringsorten

i den lönegrad beställningshavaren senast tillhört på aktiv stat.

Motionären har till stöd för sin framställning anfört, bland annat, följande.

Den under år 1939 igångsatta utredningen rörande omreglering av vissa

arvoden vid försvarsväsendet förklarades sedermera av statsfinansiella skäl

icke skola fullföljas. Utredningen i fråga avsåg, bland annat, reglering och

ortsgruppering av arvodena för de officerare och underofficerare, vilka såsom

pensionsavgångna innehava sådana med heltidstjänstgöring förenade befattningar

vid försvarsväsendet, som enligt gällande stater skola upprätthållas

av pensionerad personal. Frågan örn arvodesreglering är för denna personal

så mycket mera brännande som sammanlagda beloppet av arvodet och pensionen

på de dyrare orterna, där flertalet tjänstgör, efter hand på grund av

genomförda löneregleringar för personalen på aktiv stat kommit att mer och

mer understiga slutlönen för den personal på aktiv stat, med vilkas lön summan

av inkomsten i arvodesbefattning och pensionen enligt de ursprungliga

förutsättningarna vid arvodets avvägning skulle överensstämma. På I-ort

uppgår nu skillnaden mellan å ena sidan lönen på aktiv stat och å andra sidan

arvodet jämte pensionen för exempelvis en fanjunkare till 91 kronor per

månad, som den i arvodesbefattning tjänstgörande har mindre, oaktat han

har hel daglig tjänstgöring och endast uppnått mellan 50—60 levnadsår (blott

i några få fall är tjänstgöring över 60 år medgiven). En slutgiltig lösning av

denna arvodesfråga kräver helt naturligt ett fullföljande av den avbrutna utredningen,

vilket torde kunna förväntas ske först när det statsfinansiella

läget blir härför lämpligt. Flertalet av personalen i fråga är också för när

varande såsom tjänstgörande under mobilisering eller förstärkt försvarsberedskap

avlönad enligt krigsavlöningsreglementet — sedan den 1 januari

1941 dock ej med terminslön — och därmed för ögonblicket oberoende av det

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 123.

sålunda påvisade förhållandet beträffande arvodet å dyrorterna. Riksdagens

år 1940 församlade revisorer hava emellertid ifrågasatt, örn krigsavlöningsreglementet

bör tillämpas å innehavare av arvodesbefattningar, som under

förstärkt försvarsberedskap eller mobilisering placeras med arbetsuppgifter

av huvudsakligen samma art som under fredstjänstgöring.

Det synes skäligt, att dessa heltidstjänstgörande arvodestagare erhålla

sådan förbättring i till dem utgående arvoden samtidigt med att återgång

sker till fredsförmåner, att det vid arvodesbefattningarnas inrättande avsedda

jämviktsläget mellan slutlönebeloppet vid pensionsavgången och summan

av arvodet plus pensionen åvägabringas.

Över ifrågavarande motion har utskottet med stöd av § 46 riksdagsordningen

införskaffat yttrande från försvarsväsendets lönenämnd, som anfört

följande.

Enligt 1925 och 1936 års försvarsbeslut inrättades vid de olika försvarsgrenarna

ett stort antal s. k. arvodesbefattningar, avsedda för såväl officerare

som underofficerare, vilka avgått ur aktiv tjänst med pension. De sålunda

inrättade befattningarna utgjordes dels av befattningar med rent militära

uppgifter eller åtminstone med sådana uppgifter att företrädesvis militär

personal erfordrades för befattningens bestridande, dels ock av befattningar,

vilka lika väl kunnat anförtros civil innehavare. Syftet med inrättandet av

samtliga dessa befattningar torde emellertid främst hava varit att åstadkomma

besparingar genom att använda den pensionerade personalen i dessa befattningar.

Därjämte hade det emellertid ansetts vara av en viss allmän samhällelig

betydelse, att försvarsväsendet inom sig kunde utnyttja personal,

som ännu vore i besittning av full arbetsförmåga och som eljest skulle komma

att söka sig ut på den allmänna arbetsmarknaden och där med stöd av sin

pension konkurrera med andra arbetssökande örn tillgängliga befattningar

och tjänster.

Beskaffenheten av de göromål, som avsetts skola utföras av innehavare

av arvodesbefattning, äro givetvis mycket skiftande och kunna bestå såväl

i enkla kontorsgöromål som ock mera kvalificerade militära eller civila arbetsuppgifter.

Såsom ersättning för arbetet utgår för dessa befattningar — förutom

den pension befattningshavaren åtnjuter som pensionerad officer eller underofficer

— ett arvode, vilket som regel utgör 3,180 kronor för officer och 2,130

kronor för underofficer per år räknat. De sammanlagda löneförmånerna fölen

och samma befattning kunna sålunda — särskilt beträffande de för officerare

avsedda befattningarna — variera avsevärt beroende på den beställning

vederbörande innehaft på aktiv stat och för vilken han äger uppbära

pension. Då i allmänhet de för underofficerare avsedda befattningarna uppehållits

av pensionerade fanjunkare, styckjunkare eller flaggunderofficerare,

tillhörande samtliga lönegrad Uo 2, har det sammanlagda ersättningsbeloppet

av pension jämte arvode icke varit underkastat samma växlingar för underofficerarna

som i fråga örn arvodesbefattningarna för officerarna.

Vid bestämmandet av arvodenas storlek torde man emellertid som regel

hava sökt avpassa dessa så, att summan av pension jämte arvodet skolat uppgå

till enahanda belopp, som skulle hava tillkommit befattningshavaren, därest

han ägt uppbära avlöning i högsta löneklassen i beställning såsom kapten

respektive underofficer i lönegrad Uo 2. Som en allmän erinran mot arvodessystemet

torde kunna framhållas, att lönebeloppen ej blivit avpassade vare

sig med hänsyn till beskaffenheten av de med befattningen förenade göromålen

eller under beaktande av levnadskostnaderna å olika dyrorter.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statutskottets utlåtande Nr 123.

17

Under den anbefallda förstärkta försvarsberedskapen och partiella mobiliseringen

torde flertalet innehavare av dessa arvodesbefattningar hava

erhållit lön enligt krigsavlöningsreglementet. Sistberörda löneförmåner torde

i de flesta fall hava något överstigit vad befattningshavaren ägt nppbära i

pension jämte arvode. Enligt särskild föreskrift i krigsavlöningsreglementet

är^ det tillika sörjt för att befattningshavare, varom nu är fråga, för tid då

månadslön enligt samma reglemente utgår, icke skall lida minskning i eljest

utgående förmaner. Såsom riksdagens revisorer i sin år 1940 avgivna berättelse

under § 5 erinrat, har emellertid å andra sidan fall kunnat förekomma där en

sådan beställningshavare, t. ex. en pensionsavgången överstelöjtnant eller

kommendörkapten av lia graden, genom åtnjutande av månadslön kommit att

uppbära väsentligt högre avlöningsförmåner än som före krigstjänstgöringen

utgått i forin av arvode och pension.

Att det nuvarande arvodessystemet lider av vissa brister finner lönenämnden

för sin del uppenbart. Före ett slutligt ställningstagande till spörsmålet,

huru en bättre avvägning av avlöningsförmånerna till den s. k. arvodespersonalen

skall kunna åvägabringas, torde emellertid böra övervägas, huruvida

arvodesbefattningarna alltjämt böra bibehållas i den omfattning som hittills

varit fallet. Vid en reglering av löneförmånerna för arvodespersonalen synes

lönenämnden i första hand böra komma i fråga att införa en dyrortsgruppering

av arvodena. Åt denna uppfattning har lönenämnden givit uttryck i sitt den

27 oktober 1927 avgivna förslag till reglering av avlöningsförhållandena m. m.

för de arvodesbefattningar, vilka efter den då genomförda försvarsorganisationen

borde finnas upptagna å stat.

Motionärens förslag att innehavare av arvodesbefattning skulle erhålla

arvodesförstärkning av den storlek, som erfordras för att summan av arvodet

och pensionen kommer att motsvara slutlönen å tjänstgöringsorten i den lönegrad

beställningshavaren senast tillhört på aktiv stat, kan lönenämnden icke

biträda, då enligt lönenämndens uppfattning härigenom icke skulle vinnas en

lämplig avvägning i förhållande till göromålens beskaffenhet. För egen del

vill lönenämnden emellertid understryka angelägenheten av att arvodespersonalens

lönefråga snarast göres till föremål för utredning.

Vid inrättandet av arvodesbefattningar vid staber och truppförband m. m.

för fran aktiv stat med tjänstepension avgångna officerare och underofficerare

förutsattes, såsom i motionen erinrats, att arvodena skulle så bestämmas, att

pension jämte arvode i stort sett skulle svara mot löneförmånerna i högsta

löneklassen för kapten respektive fanjunkare på aktiv stat. Arvodesbeloppen

hava emellertid hittills icke avpassats med hänsyn till levnadskostnaderna å

olika dyrorter. Frågan örn en reglering i sådant syfte har vid skilda tillfällen

varit under övervägande, men regleringen har tidigare ansetts böra anstå för

att vidtagas i samband med en allmän lönereglering för försvarsväsendets

personal.

I anslutning till 1939 års lönereglering för officerare, underofficerare m. fl.

igångsattes också utredning rörande reglering av, bland andra, nu ifrågavarande

arvoden, men i samband med det hösten 1939 bedrivna besparingsarbetet

beslöts, att utredningen skulle tills vidare avbrytas.

Utskottet anser visserligen i likhet med motionären, att en arvodesreglering

för nu ifrågavarande personal är erforderlig i samband med en återgång

till fredslöneförmåner, men såsom försvarsväsendets lönenämnd framhållit bör

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 6 sami. Nr lis—124.

Utskottet.

ina 4i 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 123.

vid denna reglering övervägas icke blott om arvodena skola avvägas med

hänsyn till levnadskostnaderna å olika dyrorter utan också arvodesbeloppens

storlek med hänsyn till göromålens beskaffenhet i olika arvodesbefattningar.

Med hänsyn härtill kan utskottet icke utan utredning i ärendet tillstyrka riksdagen

att nu besluta om en provisorisk arvodesförstärkning enligt i motionen

angivna beräkningsgrunder. Utskottet förutsätter emellertid, att utredning i

ärendet snarast kommer att företagas samt att på denna grundat förslag frarnlägges

för riksdagen.

Utskottet får alltså hemställa,

att motionen II: 178 icke må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 20 maj 1941.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 118.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.