Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition angående anslag för budgetåret 19Jjl/Jj2 till folkoch småskoleseminarier m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1941-05-20 · 34 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 33 av 34 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1941:129, Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition angående anslag för budgetåret 19Jjl/Jj2 till folkoch småskoleseminarier m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 129.

1

Nr 129.

Ankom till riksdagens kansli den 21 maj 1941 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition angående

anslag för budgetåret 19Jjl/Jj2 till folk- och småskoleseminarier

m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

I propositionen, nr 1, angående statsverkets tillstånd och behov under

budgetåret 1941/42 har Kungl. Majit under åttonde huvudtiteln (punkterna

130 och 138 av det propositionen bilagda utdraget av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för den 3 januari 1941) föreslagit riksdagen

att, i avbidan på den proposition i ämnet, som bleve riksdagen förelagd,

beräkna för budgetåret 1940/41

dels till Folkskoleseminarier: Avlöningar ett förslagsanslag av 2,330,000

kronor;

dels till Folkskoleseminarier: Omkostnader ett förslagsanslag av 235,000

kronor;

dels till Folkskoleseminarier: Materiel, böcker m. m. ett reservationsanslag

av 40,000 kronor;

dels till Småskoleseminarier: Avlöningar ett förslagsanslag av 500,000

kronor;

dels till Småskoleseminarier: Omkostnader ett förslagsanslag av 55,000

kronor;

dels till Småskoleseminarier: Materiel, böcker m. m. ett reservationsanslag

av 5,000 kronor;

dels till Småskoleseminarier: Stipendier ett anslag av 13,500 kronor;

dels ock till Folkskolor m. m.: Folkundervisningens befrämjande i rikets

nordligaste gränsorter ett förslagsanslag av 105,000 kronor.

Vidare har Kungl. Majit i nämnda statsverksproposition under kapitalbudgeten

(punkten 6 av det vid propositionen såsom bilaga 4 fogade utdraget

av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 3 januari

1941) föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet, som

kunde varda riksdagen förelagd, till studielånefonden beräkna för budgetåret

1941/42 ett reservationsanslag av 200,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 10^1. 6 sami. Nr 120.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 129.

Sedermera har Kungl. Majit i en den 21 mars 1941 dagtecknad proposition,

nr 177, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

att

1. ur personalförteckningen för folkskoleseminarierna utesluta dels en

av de under rubriken Tjänstemän å ordinarie stat upptagna lärarna i trädgårdsskötsel

vid enkelseminarium i lönegraden A 14, dels ock den under

rubriken Tjänstemän å övergångsstat upptagne läraren i manlig slöjd i

lönegraden A 18;

2. godkänna av departementschefen angiven avlöningsstat för folkskoleseminarierna,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1941/42;

3. till Folkskoleseminarierna: Avlöningar för budgetåret 1941/42 anvisa

ett förslagsanslag av 2,190,000 kronor;

4. till Folkskoleseminarierna: Omkostnader för budgetåret 1941/42 anvisa

ett förslagsanslag av 240,000 kronor;

5. till Folkskoleseminarierna: Materiel, böcker m. m. för budgetåret

1941/42 anvisa ett reservationsanslag av 40,000 kronor;

6. i personalförteckningen för småskoleseminarierna minska antalet ämneslärare

på övergångsstat med en till 6;

7. godkänna av departementschefen angiven avlöningsstat för småskoleseminarierna,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1941/42;

8. till Småskoleseminarierna: Avlöningar för budgetåret 1941/42 anvisa

ett förslagsanslag av 457,600 kronor;

9. till Småskoleseminarierna: Omkostnader för budgetåret 1941/42 anvisa

ett förslagsanslag av 57,400 kronor;

10. till Småskoleseminarierna: Materiel, böcker m. m. för budgetåret

1941/42 anvisa ett reservationsanslag av 7,000 kronor;

11. till Fortbildningskurser för folk- och småskollärare för budgetåret

1941/42 anvisa ett reservationsanslag av 30,000 kronor;

12. till Folkskolor m. m.: Folkundervisningens befrämjande i rikets nordligaste

gränsorter m. m. för budgetåret 1941/42 anvisa ett förslagsanslag

av 120,500 kronor;

13. bemyndiga Kungl. Majit att, i huvudsaklig överensstämmelse med

vad av departementschefen i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för den 21 mars 1941 anförts, meddela bestämmelser rörande studielån

för elever vid folk- och småskoleseminarier;

14. till Studielånefonden för budgetåret 1941/42 anvisa ett reservationsanslag

av 200,000 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren

av herr E. Sjödahl (I: 207) och den andra inom andra kammaren av fröken

Ebon Andersson i Stockholm och fru Ruth Gils ta json (II: 276), vari hemställts,

att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 177

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 129.

3

måtte uttala sig för att intagning av nya elever i klass I höstterminen

1941 må äga rum med högst 12 elever vid folkskoleseminariet i Göteborg

och högst 12 elever vid folkskoleseminariet i Stockholm;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren

av herr E. Sjödahl m. fl. (I: 206) och den andra inom andra kammaren av

herr N. A. Larsson i Östersund m. fl. (II: 277), vari hemställts,

l:o) att för läsåret 1941/42 en kompensation med två tredjedelar av

löneminskningen må beredas de ordinarie Övningslärare vid folk- och småskoleseminarierna,

som få sina tjänstgöringstimmar minskade genom den

begränsade elevintagningen och som icke kunna få fyllnadstjänstgöring vid

vederbörande seminarium eller vid annan läroanstalt, samt att till grund

för beräkningen av löneminskningen må läggas det högsta antal veckotimmar,

som läraren visat sig ha undervisat vid seminariet under något av

läsåren 1938/39—1940/41, och

2:o) att hos Kungl. Majit måtte göras hemställan om snar utredning

rörande övningslärarnas avlöningsförhållanden, varvid särskilt bör undersökas,

huru avlöningen må kunna göras mindre beroende än nu av växlingarna

i tjänstgöringens omfattning;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren

av herr D. Norman (I: 217) och den andra inom andra kammaren av herr

L. V. Lindén (II: 290), vari hemställts, att riksdagen med anledning av

propositionen nr 177 och i överensstämmelse med skolöverstyrelsens förslag

måtte besluta att till Fortbildningskurser för folk- och småskollärare för

budgetåret 1941/42 anvisa ett reservationsanslag av 71,300 kronor;

dels en inom andra kammaren av herr I. Österström väckt motion (II: 275),

vari hemställts, att av det anslag, 30,000 kronor, som enligt Kungl. Maj:ts

proposition, nr 177, bör anvisas till fortbildningskurser för folk- och småskollärare,

500 kronor må utgå till en 17 veckors kurs av den typ, skolöverstyrelsens

förslag gäller, att anordnas vårterminen 1942 vid småskoleseminariet

i Härnösand;

dels ock två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren

av herr C. Fr. Carlström m. fl. (I: 218) och den andra inom andra

kammaren av herr E. Hage m. fl. (II: 291), vari hemställts, att riksdagen

måtte besluta, att språktillägg skall utgå efter den 30 juni 1941 med angivet

belopp till samtliga folk- och småskollärare i ovan angivna skoldistrikt,

vilka hittills erhållit sådant tillägg, samt att riksdagen ville till

Folkskolor m. m.: Folkundervisningens befrämjande i rikets nordligaste

gränsorter m. m. för budgetåret 1941/42 anvisa ett förslagsanslag av kronor

153,500 eller 33,000 kronor utöver vad Kungl. Majit föreslagit.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de motionsvis gjorda

yrkandena, hänvisas, i den mån desamma ej framgå av nedan lämnade

redogörelse, till motionerna I: 207, I: 206, I: 217, II: 275 och I: 218.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 129.

1. Förslagsanslaget till Folkskoleseminarierna: Avlöningar,

a) Seminarieorganisationen.

Den normala organisationen, anpassad efter en examination

av 384 elever för år, omfattar alltså tio fyraåriga linjer, varav tre

uteslutande för manliga elever, tre uteslutande för kvinnliga elever och

fyra för såväl manliga som kvinnliga elever. Vidare finnas fem tvååriga

studentlinjer, varav två uteslutande för manliga elever och tre för både

manliga och kvinnliga elever. Slutligen finnes en tvåårig linje för utbildning

av småskollärarinnor till folkskollärarinnor (Falun).

Seminarierna i Karlstad, Linköping och Uppsala äro avsedda för manliga

elever, seminarierna i Falun, Kalmar och Stockholm för kvinnliga

elever samt seminarierna i Göteborg, Luleå, Lund och Umeå för såväl

manliga som kvinnliga elever.

Under innevarande läsår äro nya elever intagna endast vid

två fyraåriga linjer, nämligen en för manliga elever i Göteborg och en för

kvinnliga elever i Stockholm.

Lärarbehovet och examinationens omfattning.

Skolöverstyrelsen har föreslagit, att inga nya elever skola intagas vid

folkskoleseminarierna under nästa läsår.

Överstyrelsen har med ledning av tillgängliga uppgifter sökt ställa en

prognos för den närmaste femårsperioden och har därvid, såvitt angår

förändringar i antalet folkskollärar^ änster, byggt på de uppgifter, som

folkskolans besparingssakkunniga lagt till grund för sitt förslag rörande

rationaliseringsåtgärder inom folkskoleväsendet. Sålunda har överstyrelsen

räknat med följande förändringar:

Läsåret

1939/40 .......

......—104

»

1940/41 .......

......—540

>

1941/42 .......

......-222

>

1942/43 .......

......— 98

»

1943/44 .......

......—102

»

1944/45 .......

......— 48

>

1945/46 .......

...... + 32

Totalminskning 1,082

Skolöverstyrelsens prognos rörande lärarbehovet för den närmaste framtiden

kan sammanfattas sålunda:

Läsår

Läraröverskott ( + )

resp. brist (—)

Avgång

Nya lärare

1939/40 ....

.......—100

-334

+ 156

1940/41 ....

.......+500

— 347

+ 365

1941/42 ....

.......+754

— 342

+ 360

1942/43 ....

....... +773

— 363

+ 260

1943/44 ....

.......+861

— 115

+ 230

1944/45 ....

.......+708

— 379

+ 45

1945/46 ....

.......+ 293'')

-401

o1)

1946/47 ....

.......+ 21!)

— 122

0*)

’) Under förutsättning, att inga nya seminarieelever intagas år 1941.

a) Under förutsättning, dels att lärarbehovet icke förändras från läsåret 1945/46, varom ännu

intet kan förutsägas, dels ock att inga nya seminarieelever intagas år 1942.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 129.

5

Överstyrelsen har framhållit, att ett faktum, som kunde utläsas ur de

gjorda beräkningarna, och som för nu förevarande utrednings syften borde

vara av särskild vikt, vore, att någon elevintagning vid jolkskoleseminarierna

icke torde böra ske år 1941. Rörande intagningen under år 1942

vore ännu för tidigt att bestämt yttra sig. År 1943 syntes däremot intagning

av elever böra verkställas.

Skolöverstyrelsen har i detta sammanhang erinrat, att 28 folkskolestyrelser

i Norrbottens län till Kungl. Majit ingivit likalydande framställningar

angående intagningen av elever vid folkskoleseminariet i Luleå vårterminen

1941.

Häri anfördes, att — medan ett avsevärt antal folkskollärar^’änster

komme att bli överflödiga i vårt land under läsåren 1940/46 — en ökning

av folkskollärarbehovet vore att motse under samma tid i Norrbottens län.

Vidare framhölles bland annat, att folkskollärarkåren i övre Norrland huvudsakligen

borde rekryteras bland bygdens eget folk och att seminariet

i Luleå enligt tillgängliga uppgifter huvudsakligen utbildat elever från

Norrland till tjänstgöring i Norrbottens län. Det syntes därför föreligga

goda skäl för den uppfattningen, att en inknappning av examinationen

borde ske på de seminarieorter, där rekryterings- och avsättningsförhållandena

motiverade detta, men att den borde bibehållas, där sådana motiv

ej förelåge. I skrivelserna hemställdes slutligen, att elever måtte intagas

vårterminen 1941 i första klassen vid folkskoleseminariet i Luleå.

Liknande synpunkter hade anförts av folkskolinspektörerna i Norrbottens

mellersta och norra inspektionsområden. De framhölle, att det även

under tider av arbetslöshet bland folkskollärarna vore sannolikt, att folkskolorna

i Norrbottens läns landsbygd icke komme att erhålla tillräckligt

antal examinerade lärare. Det hade nämligen visat sig, att lärare hellre

ginge arbetslösa i södra och mellersta Sverige, än de mottoge vikariat i de

nordligaste delarna av landet. De båda inspektörerna ansåge därför, att

åtminstone en begränsad intagning av elever borde ske vid seminariet i

Luleå.

Ehuru överstyrelsen behjärtade de skäl, som åberopats i nämnda skrivelser

och yttranden, måste överstyrelsen dock avstyrka framställningen

med hänvisning till den väntade arbetslösheten.

Seminarieorganisationens omjattning m. m.

Det nuvarande läget komme, framhåller skolöverstyrelsen, att framtvinga

betydande inskränkningar i folkskoleseminariernas verksamhet under

de närmaste åren. Det läge då nära till hands att fråga sig, huruvida

icke denna inskränkning borde kunna följas av en bestående och ekonomiskt

mera verkningsfull förändring, d. v. s. en reduktion av seminariernas

antal. Överstyrelsen har funnit sig icke kunna föreslå någon

minskning i seminariernas antal.

Utvecklingen på folkskolans område hade lett till att intagningen av elever

vid folkskoleseininarierna nu borde helt inställas under ett eller möjligen

ett par år men därefter åter ske i åtminstone normal omfattning. Folkskoleseminarierna

hade på grund härav nu att motse en rätt bekymmersam

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 129.

övergångsperiod, då verksamheten under ett par år komme att successivt

minska för att sedan åter öka. Överstyrelsen hade övervägt, huruvida

någon ändring av seminariernas organisation vore behövlig och genomförbar

under denna övergångstid. Någon temporär indragning av något seminarium

syntes emellertid icke kunna genomföras, då seminarieverksamheten

redan örn ett par år skulle börja återuppbyggas och då man därefter

vore i behov av hela den nuvarande organisationen.

Remissyttranden.

Folkskolans besparingssakkunniga hava i samband med sitt förslag rörande

rationaliseringsåtgärder inom folkskoleväsendet uttalat sig för, att all

elevintagning inställdes läsåret 1941/42. I yttranden över de sakkunnigas

förslag hava vissa domkapitel berört frågan om intagning av seminarieelever.

Domkapitlet i Växjö har sålunda uttalat starka betänkligheter mot

inställandet av all nyintagning av elever.

Det vore för skolväsendet i dess helhet nödvändigt att någon reserv

av lärarkrafter funnes, emedan annars lätt en akut brist på vikarier kunde

uppstå. Men alldeles särskilt måste det understrykas, att det för den

stora skara av manlig och kvinnlig ungdom, som ämnade utbilda sig för

lärarkallet, måste verka synnerligen nedslående, om under ett eller flera

år varje möjlighet att vinna inträde vid seminarium upphörde. Redan nu

vore ofta antalet inträdessökande betydligt större än antalet disponibla

platser. En flerårig avstängning skulle medföra en orimlig köbildning och

säkert avskräcka många önskvärda krafter. I många fall bleve det en

fråga endast om arbetslösheten skulle komma att inträda före eller efter

seminariekursen. Det senare vore i sådant fall att föredraga, ty även örn

den utexaminerade läraren ej omedelbart skulle få anställning, hade han

dock vunnit ökade förutsättningar för fortsatta självstudier och jämväl fördelen

att kunna ta vara på de möjligheter till vikariatstjänstgöring, som

kunde yppa sig. Det borde också uppmärksammas, att om intagning av

halva årsklasser medgåves — intill dess jämvikt vunnits — i stället för

total avstängning, skulle dessa kunna bli verkliga elitgrupper både genom

den starka gallringen vid inträdet och de ökade möjligheterna till individuell

handledning. Domkapitlet ville sålunda understryka, att den enda

rationella åtgärden i detta avseende vöre intagande av halva årsklasser i

de seminarier, som dock för framtiden komme att bli behövliga, intill dess

att behovet ökats i sådan grad, att deras verksamhet kunde återupptagas

i full utsträckning.

Domkapitlen i Lund och Karlstad hava framfört liknande betänkligheter.

Domkapitlet i Luleå framhåller såsom sin mening, att inställandet av

elevintagningen vid seminarierna i sista hand borde drabba de till övre

Norrland förlagda läroanstalterna, där hittills övervägande delen av landsändans

lärarkrafter fått sin utbildning.

Statskontoret har i yttrande över skolöverstyrelsens utredning påkallat

mer vittgående åtgärder för anpassning av seminarieorganisationen efter

de ändrade förhållandena.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 129.

7

Med beaktande av de möjligheter, som förefunnes vid folkskoleseminarierna

att åstadkomma en ökning av examinandernas antal genom att

intaga fler elever i varje klassavdelning oell att — utan alltför stora kostnader

— anordna parallellundervisning, ansåge statskontoret starka skäl

tala för att i nuvarande läge ett av dessa seminarier definitivt nedlades.

Det seminarium, som därvid i främsta rummet borde komma i fråga, syntes

vara Stockholmsseminariet. Beträffande detta seminarium syntes större

svårigheter att på lämpligt sätt disponera skolfastigheten icke behöva uppstå.

Ej heller syntes en omedelbar avveckling av övningsskolan giva anledning

till betänkligheter. Vidare torde förhållandevis stora möjligheter föreligga

för en överflyttning av de genom nedläggandet frigjorda lärarkraftema

till andra undervisningsanstalter inom orten.

Statskontoret ansåge det allvarligt böra övervägas att härjämte

temporärt nedlägga vissa av de återstående seminarierna — förslagsvis

tre eller fyra — under en övergångstid, som preliminärt kunde beräknas

omfatta minst fem budgetår. Detta syntes utan större olägenheter låta sig

göra, om redan under budgetåret 1942/43 elever intoges vid de kvarvarande

4-åriga linjerna i den mån så visade sig behövligt. Vilka seminarier,

som temporärt borde kunna nedläggas, torde böra göras beroende av ytterligare

utredning från överstyrelsens sida.

Örn, som statskontoret velat förorda, ett folkskoleseminarium definitivt

indroges och tre eller fyra av de återstående temporärt nedlades, torde efter

överflyttningen av lärjungarna till de kvarvarande seminarierna dessa

under övergångstiden kunna drivas i ungefär normal omfattning, vilket

måste ställa sig avsevärt gynnsammare i ekonomiskt hänseende än om

organisationen i dess helhet behölles. Endast genom att helt nedlägga

undervisningen vid en del seminarier torde — såvitt statskontoret kunde

finna — mera betydande besparingar kunna åstadkommas genom överflyttning

av lärarpersonal, stängning av lokaler m. m.

Skolöverstyrelsen har i yttrande över statskontorets förslag förklarat sig

vidhålla sin tidigare angivna uppfattning.

Departementschefen.

Departementschefen har förordat intagning av elever under nästa läsår

allenast vid folkskoleseminariet i Lideå.

Till en början kunde framhållas, att staten genom att tillhandahålla seminarieutbildning

för aspiranter på lärarbanan icke hade beträffande dem

iklätt sig någon garanti i fråga om deras utkomstmöjligheter på denna

bana. Det vore på eget ansvar, som den enskilde valde levnadsbana och

skaffade sig utbildning för den. Denna synpunkt borde icke förbises vid

prövningen av den föreliggande frågan om storleken av elevintagningen vid

seminarierna. Vid bedömandet av denna fråga vore det alltså icke lämpligt

eller riktigt att skärskåda den enbart ur synpunkten av vilken intagning

som kunde vara tillrådlig för att efter en viss tidsperiod erhålla en lämplig

jämvikt mellan tillgång och efterfrågan på lärare inom folkskoleväsendet.

Erinras borde i övrigt örn de synpunkter, som anförts av domkapitlet i

Växjö oell till vilka departementschefen i stort sett kunde ansluta sig.

För egen del vore departementschefen med hänsyn till det sagda tveksam

örn iämpligheten av stränga restriktioner på detta område. linder lior
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 129.

mala förhållanden hade sådana åtgärder knappast varit att förorda. Departementschefen

hade emellertid kommit till den uppfattningen, att

med hänsyn till rationaliseringsåtgärderna inom folkskoleväsendet det

under nästa läsår kunde vara befogat att undvika elevintagning vid folkskoleseminarierna

i allmänhet. Ett undantag skulle departementschefen

emellertid vilja göra. Såsom av utredningen framginge, hade folkskolinspektörer

och skoldistrikt i Norrbottens län framhållit önskvärdheten av att

elever intoges höstterminen 1941 i första klassen vid folkskoleseminariet i

Luleå. Som motiv härför hade bland annat anförts, att lärare hellre ginge

arbetslösa i södra och mellersta Sverige än mottoge vikariat i de nordligaste

delarna av landet, att folkskollärarkåren i dessa trakter därför —

vilket ur flera synpunkter syntes lämpligt — till största delen borde rekryteras

bland bygdens eget folk samt att seminariet i Luleå enligt tillgängliga

uppgifter huvudsakligen utbildat elever från Norrland till tjänstgöring

i Norrbottens län. Vidare hade framhållits, att en ökning av lärarbehovet

vore att under de närmaste åren emotse i Norrbottens län. Med hänsyn

till vad sålunda anförts ansåge departementschefen sig böra förorda, att

elever intoges nästa läsår vid folkskoleseminariet i Luleå. Departementschefen

ville erinra, att svårigheterna beträffande lärarrekryteringen i de

nordligare skoldistrikten gjort det nödvändigt att inrätta särskilda stipendier

för seminarieelever, som förpliktade sig att efter utbildningstiden åtaga

sig tjänstgöring i dessa skoldistrikt.

Vid de övriga seminarierna torde däremot elevintagning icke böra förekomma

nästa läsår.

Från lärarhåll hade framställts förslag av innebörd, att beslut redan nu

skulle fattas örn inhiberande av elevintagningen jämväl för läsåret 1942/43.

Med hänsyn till det redan anförda kunde departementschefen icke biträda

detta yrkande. Det vore icke möjligt att nu avgöra, örn anledning förelåge

att vidtaga motsvarande åtgärder för nämnda läsår; denna fråga borde

sorgfälligt prövas i samband med anslagsberäkningarna för budgetåret

1942/43. I detta sammanhang ville departementschefen erinra örn att lagtima

riksdagen i sin skrivelse 1940: 216 framhållit, att erfarenheten visat,

att man — lika väl då det gällde utbyggandet av en organisation som då

det vore fråga om en inskränkning av den — borde framgå med all nödig

varsamhet.

Departementschefen har icke för närvarande kunnat ansluta sig till statskontorets

förslag örn indragning och temporärt nedläggande av vissa folkskoleseminarier.

Vid bifall till skolöverstyrelsens förslag rörande seminarieorganisationens

omfattning komme de särskilda folkskoleseminarierna att under nästa läsår

hava endast två ä tre klasser i verksamhet mot i vanliga fall fyra å sex

(övningsskolornas klassavdelningar vore därvid icke medräknade). Vad

småskoleseminarierna beträffade skulle vid ett par av dessa seminarier icke

någon seminarieklass komma att vara i verksamhet vid ett genomförande

av överstyrelsens förslag rörande seminarieorganisationens omfattning

under nästa läsår. Det vore ur skilda synpunkter uppenbart otillfredsställande

att på detta sätt uppehålla endast partiellt arbetande läroanstalter,

även om de lärare, som icke kunde erhålla sysselsättning i seminarieklasserna,

kunde avdelas för andra arbetsuppgifter i seminariernas övningsskolor

samt vid läroverk och andra läroanstalter. Alternativet vore att under

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 129.

deri av allt att döma jämförelsevis korta tid, varunder de nuvarande restriktionerna

i fråga om elevintagningen borde vidmakthållas, koncentrera undervisningen

till ett färre antal läroanstalter, d. v. s. till andra seminarier

förflytta eleverna från de seminarier, som icke ansåges böra tills vidare

uppehållas, och på vederbörande kommuner överlåta ansvaret för övningsskolorna

vid sistnämnda seminarier. Eleverna skulle alltså få byta undervisningsmiljö

och lärare under de sista åren av utbildningen omedelbart

före sin examen och kommunen för en kortare tid övertaga utgifterna för

undervisning av de barn, som besökte övningsskolan, med rätt att i vanlig

ordning få statsbidrag till denna undervisning från de allmänna folkskoleanslagen.

Ett sönderbrytande av seminarieorganisationen på detta

sätt måste medföra betydande olägenheter icke blott för de kvarvarande

seminarieeleverna utan även för övningsskolornas barn och för kommunernas

folkskoleväsende. Dock skulle måhända åtgärder av denna art

kunna vara motiverade, örn besparingarna för det allmänna — alltså icke

endast för staten — bleve så avsevärda, att de vid frågans bedömande

måste fälla utslaget. Då så icke syntes i varje fall för nästa läsår kunna bli

fallet, ansåge departementschefen sig icke böra nu förorda en provisorisk

sammanslagning av vissa seminarier. Örn man icke vore beredd att vidtaga

en definitiv ändring i seminarieorganisationen, syftande till en koncentration

av verksamheten till ett mindre antal seminarier med möjligheter till

utvidgning av dessa seminariers verksamhet vid förefallande behov, framstode

vid sådant förhållande skolöverstyrelsens linje för närvarande som

den enda framkomliga. Då spörsmålet örn en mer omfattande omläggning

av seminarieverksamheten lämpligen borde övervägas först i samband med

frågan örn ändringar i lärarutbildningens anordning och nämnda spörsmål

därför icke kunde nu upptagas, måste departementschefen i nuvarande

läge ansluta sig till skolöverstyrelsens förslag och alltså avstyrka statskontorets

mer långtgående yrkanden.

Motionerna 1:207 och 11:276.

Till stöd för det i de likalydande motionerna I: 207 och II: 276 gjorda

yrkandet örn intagning av halva seminarieklasser vid seminarierna i Stockholm

och Göteborg har anförts i huvudsak följande:

Även om det förhölle sig så, att vid normal intagning av elever i samtliga

folkskoleseminarier Luleå seminarium till övervägande del rekryterades

från övre Norrland, så vore det därför långt ifrån säkert, att rekryteringen

skulle få samma geografiska karaktär, örn Luleå bleve det enda folkskoleseminarium

i riket, diir intagning finge ske. Erfarenheterna från andra

håll gjorde det tvärtom mycket sannolikt, att ett bifall till Kungl. Maj:ts

förslag i förevarande avseende skulle få till följd, att högt meriterade sökande

från hela riket skulle anmäla sig i sådan utsträckning, att endast ett

obetydligt antal av de sökande från Norrbotten kunde komma i fråga till

intagning.

Örn detta resonemang vore riktigt, syntes de i propositionen anförda

skälen för att verkställa intagning enbart i Luleå knappast bärande.

Då riksdagen år 1040 på Kungl. Maj:ts förslag besluta, att intagning

skulle ske endast vid folkskoleseminarierna i Stockholm och Göteborg, hade

främsta skälet härtill varit, att dessa seminarier vore provårsläroverlc och

att det ansetts som ett viktigt statsintresse, att dessa läroanstalters hela

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 1[29.

provårskapacitet kunde utnyttjas. Sedan dess torde intet hava inträffat,

som förminskade vikten av denna synpunkt. Alltjämt stöde en lång kö

av högt meriterade unga (och medelålders) lärare och väntade på sin tur

att få genomgå provår. Varje möjlighet att bibehålla eller utöka provårsplatsernas

antal syntes då böra utnyttjas, därest intet annat legitimt intresse

härigenom träddes för nära. Det vore att märka, att provårsseminariernas

möjlighet att mottaga lärarkandidater, örn intagning av nya elever

icke kunde ske i år, högst avsevärt minskades inte endast för det närmaste

läsåret utan för fyra år framåt. Därest intagning av elever vid provärsseminarierna

inte heller skulle komma att ske år 1942, skärptes detta förhållande

ytterligare.

Departementschefen framhölle i propositionen, att det icke vore riktigt

att skärskåda frågan örn intagning enbart ur synpunkten av vilken intagning

sorn kunde vara tillrådlig för att efter en viss tidsperiod erhålla en

lämplig jämvikt mellan tillgång och efterfrågan på lärare inom folkskoleväsendet,

och hänvisade med instämmande till vad som i frågan anförts

av domkapitlet i Växjö. Detta domkapitel betonade, att den enda rationella

åtgärden i nuvarande läge vore intagning av halva årsklasser i vissa

seminarier, och andra domkapitel hade givit uttryck åt samma mening.

Då m departementschefen i princip anslutit sig till denna uppfattning

och på anförda skäl, ehuru synbarligen med tvekan huruvida så stränga

restriktioner på detta område vore befogade, föreslagit intagning av allenast

en klass (24 elever), syntes med hänsyn till det anförda den intagning,

som riksdagen kunde komma att besluta, böra fördelas på seminarierna på

ett sådant sätt och förknippas med sådana villkor, att dels det avsedda

ändamålet att säkra lärartillgången i landets nordligaste bygder bättre

tryggades, än som kunde ske med Kungl. Maj:ts förslag, dels och framför

allt provårsorganisationens kapacitet icke minskades. Sistnämnda syfte syntes

i nuvarande läge endast kunna nås genom intagning av ett antal elever

vid båda provårsseminarierna, lämpligen 12 elever vid vartdera seminariet.

Även andra skäl än omsorgen om provårsorganisationens kapacitet talade

för att en viss intagning borde ske vid provårsseminarierna. Enligt Kungl.

Majrts förslag skulle under nästa läsår vid dessa komma att finnas klasserna

IV—II men ingen första klass. Om då i den lägsta klassen på grund

av långvarig sjukdom eller inkallelse till värnpliktstjänstgöring någon elev,

såsom då och då hände, skulle bli nödsakad att gå om klassen, skulle han

antingen nödgas flytta till Luleå eller helt avbryta sin utbildning.

I själva verket kunde och borde frågan om intagning av elever i folkskoleseminarierna

numera ses ur andra och vidare synpunkter, än som

hittills kunnat ske. Enligt de den 21 juni 1940 utfärdade bestämmelserna

angående studentexamen för folkskollärare (kungörelsen 1940: 559) vore

det numera ganska enkelt att komplettera folkskollärarexamen till studentexamen.

Seminarieutbildningen vore alltså icke längre enbart en speciell

yrkesutbildning i samma grad som förr. Folkskoleseminarierna kunde rent

av sägas från och med innevarande läsår även fylla funktionen som ett

slags gymnasier, vilka med sin avgiftsfria undervisning öppnade en god

väg till studentexamen för mindre bemedlade, ett förhållande som hittills

rönt alltför liten uppmärksamhet.

Beträffande kostnaderna för staten med motionärernas förslag torde intagning

av en halvklass i Stockholm och en halvklass i Göteborg ställa sig

föga dyrare än intagning av en klass i Luleå, särskilt om denna skulle örn
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 189.

11

fatta både män och kvinnor. Därest intagningen skulle inskränkas till provårsseminarierna,

torde någon anslagsökning alltså icke behöva komma

i fråga.

Var intagningen nu än kunde komma att ske, torde den av flera skäl böra

omfatta såväl män som kvinnor. Det torde även under alla förhållanden

böra övervägas, om icke de i år intagna borde få förbinda sig att under den

närmaste tiden efter examen, förslagsvis under tre år, företrädesvis söka

anställning i övre Norrland (Norrbottens län). Redan nu tjänstgjorde ett

icke obetydligt antal av de från Stockholm och Göteborg under de sista

tre åren utexaminerade i de två nordligaste länen, och av dessa vore en del

från seminarieorterna, en del från olika trakter av landet.

I likhet med departementschefen vill utskottet framhålla, att staten genom

att tillhandahålla seminarieutbildning för aspiranter på lärarbanan

icke beträffande dem iklätt sig någon garanti i fråga om deras utkomstmöjligheter

på denna bana. Med hänsyn till rationaliseringsåtgärderna inom

folkskoleväsendet under nästa budgetår synes det emellertid befogat att

i allmänhet undvika intagning av elever vid folkskoleseminarierna. På av

departementschefen anförda skäl — vilka utskottet funnit övertygande —

finner utskottet sig likväl böra tillstyrka, att elever må intagas höstterminen

1941 i första klassen vid folkskoleseminariet i Luleå. Utskottet anser

sig däremot icke kunna biträda det i motionerna I: 207 och II: 276 framställda

yrkandet, innebärande intagning av en halv årsklass nya elever höstterminen

1941 i första klassen vid ett vart av folkskoleseminarierna i Stockholm

och Göteborg. Utskottet anser sig även böra ställa sig avvisande till

det i motiveringen till nämnda motioner framställda uppslaget att de, som

innevarande år bleve seminarieelever, skulle förbinda sig att under förslagsvis

tre år företrädesvis söka anställning i övre Norrland. Införandet av ett

dylikt villkor finner utskottet nämligen ur olika synpunkter mindre tilltalande.

Man torde också hava anledning antaga, att de nya eleverna vid

Luleåsem mariet komma att till övervägande del rekryteras från Norrland

och även utan ett villkor av antydd art söka sig anställningar inom de

nordligaste länen.

Vad departementschefen i övrigt i detta sammanhang anfört och föreslagit

har icke föranlett någon erinran från utskottets sida.

1>) Seniinarielilrarnati tjänMtgtiring under läsåret 1941/4%.

Den efterföljande framställningen har avseende på lärare icke blott vid

folkskoleseminarierna utan även vid småskoleseminarierna.

Såsom en följd av den inskränkning av seminariernas verksamhet, som

ifrågasättes för nästa läsår, kunna en del av seminarielärarna icke under

nämnda läsår erhålla full tjänstgöring. Detta gäller dock ej övningsskollärarna,

vilka lia sin huvudsakliga sysselsättning förlagd till övningsskolan,

men däremot åtskilliga ämneslärare (lektorer och adjunkter samt

ämneslärare på övergångsstat) och lärare i övnings ämnen.

Utskottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 129.

Skolöverstyrelsens förslag.

Ämneslärare. Skolöverstyrelsen framhåller, att ämneslärartjallster,

som vore eller komme att bli lediga, givetvis icke för närvarande borde

tillsättas med nya ordinarie innehavare. Likaledes borde vikarieförordnande

undvikas i de fall, då en lärare vore tjänstledig och hans tjänstgöring

kunde övertagas av andra vid seminariet redan anställda lärare.

En av överstyrelsen gjord undersökning rörande ämneslärarnas blivande

tjänstgöring under läsåret 1941/42 gåve vid handen, att en stor del av

dessa lärare kunde beredas full tjänstgöring. För åtskilliga funnes emellertid

endast sysselsättning av mindre omfattning, och några komme sannolikt

att bli helt överflödiga. Dessa sistnämnda borde antingen förflyttas till

motsvarande befattning vid annan läroanstalt eller också under läsåret beredas

full tjänstgöring över stat vid sådan anstalt. Vad beträffade dessa

lärares avlöning, behövdes inga särskilda bestämmelser, då tillämpliga föreskrifter

redan funnes.

I sådant fall, då en ämneslärare kunde erhålla endast partiell tjänstgöring

vid sitt seminarium, borde fyllnadstjänstgöring i möjligaste mån

beredas honom vid annan läroanstalt.

Lärare i övnings ämnen. Dessa lärares avlöning växlar med

antalet tjänstgöringstimmar (utom, såvitt angår seminarierna, avlöningen

åt lärare i trädgårdsskötsel). Skolöverstyrelsen framhåller, under erinran

härom, att en minskning i tjänstgöringen alltså kunde medföra ett avsevärt

avbräck i lärarnas ekonomiska ställning och därjämte inverka menligt

på deras pensionsförhållanden. Överstyrelsen erinrade, att 1937 års

riksdag i samband med löneregleringen för ifrågavarande läroanstalter gjort

följande uttalande:

Enligt Kungl. Maj:ts av riksdagen nu godkända förslag till lönesystem

för övningslärares avlönande skulle lärare i teckning, musik och gymnastik

med lek och idrott vara garanterad lön för minst 9 veckotimmars undervisning

samt lärarinna i kvinnlig slöjd garanteras lön för minst 6 veckotimmar.

På denna punkt hade i motionsväg framförts dels yrkande om införande

av en bestämmelse, att den lön, som vore förbunden med ordinarie

övningslärartjänst vid ledigförklarandet, icke finge minskas för den utnämnde

befattningshavaren vid eventuell reducering av antalet undervisningstimmar

per vecka, dels ock förslag, att bestämmelse skulle fastställas

örn garanterad minimilön efter visst angivet antal veckotimmar för varje

ledigförklarad övningslärartjänst. Riksdagen, som funne det ofrånkomligt,

att övningslärarnas löner även i fortsättningen bleve underkastade växlingar

år från år med hänsyn till ökning eller minskning i det för undervisningens

bestridande erforderliga timantalet, ville dock göra det uttalandet,

att det torde kunna förväntas, att statsmakterna skulle medverka till

att på ett eller annat sätt bereda en tjänstinnehavare kompensation, därest

timantalet på hans tjänst, exempelvis på grund av organisationsändringar,

skulle undergå en varaktig minskning av mera betydande art.

Skolöverstyrelsen har för egen del hemställt, att frågan örn ändring av

avlöningssystemet för Övningslärare måtte bli föremål för utredning samt

att föreskrifter rörande övningslärarnas löne- och pensionsförhållanden

under minskad tjänstgöring måtte utfärdas.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 129.

13

Löneregleringen hade för dessa lärare i visst avseende medfört en bestämd

försämring. Tidigare hade lönen icke varit på samma sätt glidande

som nu, och om tjänstgöringen på grund av en begränsning av seminariernas

verksamhet blivit mindre, hade lönen varit relativt oberoende därav.

Så hade exempelvis en gymnastiklärares avlöning varit anpassad till en

tjänstgöringsskyldighet av 26 veckotimmar. Läraren hade kunnat tilldelas

ett visst antal timmar därutöver och för dessa timmar fått särskilt arvode.

Om däremot tjänstgöringen skulle ha sjunkit under 26 veckotimmar, hade

detta icke inverkat på avlöningens storlek. Numera vore lönen däremot

beräknad efter 30 veckotimmar och reducerades med 3 procent för varje

veckotimmes minskning. Avdraget kunde på detta sätt stadgeenligt uppgå

ända till 63 procent. En lärare i 21 lönegraden skulle sålunda utan egen förskyllan

i värsta fall kunna få sin lön sänkt till ett belopp knappt motsvarande

3 lönegradens.

Flera skäl syntes alltså tala för att en snar utredning borde verkställas

rörande övningslärarnas avlöningsförhållanden, varvid särskilt borde undersökas,

huruvida icke avlöningen kunde göras mindre beroende än nu av

växlingarna i tjänstgöringens omfattning. Då en sådan omläggning av lönesystemet

näppeligen torde kunna hinna komma till stånd före nästkommande

läsår, ville överstyrelsen för läsåret 1941/42 föreslå, att lönekompensation

för förlorade löneförmåner bereddes lärarna. Sådan lönekompensation borde

emellertid komma i fråga endast i de fall, då vederbörande lärare icke

kunnat beredas fyllnadstjänstgöring vid seminariet eller vid annan läroanstalt.

Även om åtskilliga lärare på detta sätt kunde beredas kompensation för

den minskning, som skett i deras tjänstgöring vid seminariet, torde dock i

många fall en sådan anordning icke bli möjlig. I sådana fall torde kompensation

i stället böra beredas i form av personligt lönetillägg

i likhet med vad som skett år 1936 efter seminariernas omorganisation.

I kungörelsen 1936:442 hade nämligen förordnats, att personligt lönetillägg

skulle utgå till vissa Övningslärare och i stort sett motsvara två

tredjedelar av vederbörandes löneminskning.

Då det nu gällde att avgöra, hur det personliga lönetillägget under nuvarande

förhållanden skulle beräknas, borde man taga ställning dels till

frågan om huruvida kompensationen skulle vara fullständig eller endast

partiell, dels till frågan om den tidsperiod, som borde läggas till grund för

beräkningen av den tidigare tjänstgöringen. Vad den senare frågan beträffade,

borde lämpligen en femårsperiod läggas till grund för beräkningarna,

och denna torde böra omfatta läsåren 1935/36—1940/41. Visserligen kunde

häremot invändas, att minskning av tjänstgöringen skett även under denna

tid, enär intagningen av elever varit mycket begränsad åren 1935 och

1940, men å andra sidan kunde perioden icke skjutas längre tillbaka, örn

beräkningen skulle kunna gälla samtliga nuvarande lärare.

Vad därefter anginge frågan örn kompensationens storlek, kunde goda

skäl anföras för att det personliga lönetillägget skulle utgå med lika stort

belopp som löneminskningen, i synnerhet som tjänstgöringen under jämförelseperioden

1935/41 icke varit av fullt normal omfattning. Under nuvarande

omständigheter torde måhända dock kompensationen i överens
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Statsutskottets utlåtande Nr 129.

stämmelse med föreskrifterna i ovannämnda kungörelse begränsas till två

tredjedelar.

R emissyttranden.

Statskontoret har framhållit, att i anslutning till det av 1937 års riksdag

gjorda uttalandet vissa åtgärder syntes böra vidtagas i syfte att förhindra,

att de ordinarie övningslärarna behövde vidkännas alltför allvarliga rubbningar

i sin ekonomi genom den sammankrympning av seminarieorganisationen,

som blivit en följd av rationaliseringsåtgärdema inom folkskoleväsendet.

Skolöverstyrelsen hade i sådant hänseende förordat, att dessa lärare

skulle kompenseras för två tredjedelar av minskningen av antalet veckotimmar

i förhållande till medeltalet veckotimmar under »femårsperioden»

1935/36—1940/41. Häremot kunde invändas dels att icke alla Övningslärare

innehaft anställning vid seminarierna under sagda »femårsperiod»,

varför i dylika fall ett annat medeltal skulle få läggas till grund för beräkningarna,

dels ock att, då övningslärarna normalt hade att räkna med en

viss variation av årslönen, knappast tillräckliga skäl förefunnes att medgiva

kompensation i fall, då undervisningen sjönke obetydligt under sagda

medeltal, exempelvis från 32 till 30 veckotimmar. Statskontoret finge i

stället föreslå, att kompensation medgåves om och i den mån undervisningen

nedginge med mer än 20 procent under det högsta antal veckotimmar,

som läraren visade sig ha undervisat vid seminariet under något av

läsåren 1938/39—1940/41. Nedgången i antalet veckotimmar i förhållande

till det sålunda reducerade veckotimantalet borde kompenseras med

två tredjedelar.

I anledning av statskontorets yttrande har skolöverstyrelsen förklarat

sig vilja biträda statskontorets förslag örn att till grund för beräkningarna

av övningslärares lönekompensation skulle läggas det högsta antal veckotimmar,

som läraren visat sig hava undervisat vid seminariet under något

av läsåren 1938/39—1940/41.

Vad beträffade lönekompensationens storlek, skulle vid bifall till statskontorets

förslag lönekompensationen bli mindre än vad överstyrelsen föreslagit.

Överstyrelsen ville emellertid erinra om att det av överstyrelsen

framlagda förslaget haft sin förebild i de föreskrifter, som år 1936 utfärdades

i ett liknande fall. Överstyrelsen kunde icke finna anledning föreligga

att nu lämna övningslärarna en sämre lönekompensation än vid

nämnda tidigare tillfälle, i synnerhet som risken för en minskad tjänstgöring

för närvarande vore större än år 1936. Överstyrelsen ville därför vidhålla

sitt förslag på denna punkt.

Allmänna lönenämnden har yttrat:

Någon skyldighet för seminarielärare att underkasta sig förflyttning till

kommunal läroanstalt funnes icke stadgad, varför den ifrågasatta anordningen

med beredande åt läraren av fyllnadstjänstgöring vid kommunal

skola förutsatte, att läraren själv lämnat sitt samtycke till en dylik åtgärd.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Statsutskottets utlåtande Nr 129.

I likhet med skolöverstyrelsen funne lönenämnden angeläget, att övningslärarna

bereddes en mera tryggad ställning och att i detta syfte en utredning

komme till stånd. Det syntes lönenämnden motiverat, att övningslärarna

provisoriskt hölles skadeslösa för inträffande inkomstminskning till

följd av nedgång i tjänstgöringens omfattning genom tillerkännande av personliga

lönetillägg. Dessa lönetillägg syntes på sätt överstyrelsen ifrågasatt

lämpligen kunna avvägas med tillämpning av de grunder, som kommit till

uttryck i kungörelsen 1936: 442.

Departementschefen.

Departementschefen har förordat statskontorets förslag.

Även departementschefen funne sig böra understryka, att det nuvarande

systemet för avlöning av Övningslärare vore ägnat att framkalla obilliga

konsekvenser vid en sammankrympning av skolorganisationen med därav

följande begränsning av tjänstgöringen för dessa lärare. Departementschefen

ansåge sig icke böra här ingå på frågan örn en revision av det nuvarande

lönesystemet denna fråga folie i första hand under chefens för finansdepartementet

bedömande — men hade däremot icke något att erinra mot

att de Övningslärare vid folk- och småskoleseminarierna, som komme att

lida löneminskning på grund av den begränsade elevintagningen vid dessa

läroanstalter, skulle komma i åtnjutande av skälig lönekompensation. Denna

kompensation torde böra bestämmas i anslutning till de av statskontoret

angivna riktlinjerna. Departementschefen funne det knappast erforderligt,

att särskilda författningsbestämmelser utfärdades härom. Lämpligen torde

skolöverstyrelsen böra bemyndigas att efter prövning av förhållandena i

varje särskilt fall meddela beslut örn tillerkännande av lönekompensation,

varvid emellertid nämnda riktlinjer torde böra tjäna till huvudsaklig ledning.

Därest riksdagen lämnade utan erinran vad nu anförts, torde Kungl.

Majit böra meddela den föreskrift i detta hänseende, som kunde befinnas

erforderlig.

Skolöverstyrelsens förslag, i vad det anginge ämneslärare, ansåge departementschefen

sig kunna biträda. Vad allmänna lönenämnden yttrat torde

dock böra beaktas.

Motionerna 1:206 och 11:277.

Till stöd för de i förevarande motioner gjorda yrkandena örn bifall till

skolöverstyrelsens förslag rörande lönekompensation åt övningslärarna samt

örn utredning rörande dessa lärares löneförhållanden har anförts i huvudsak

följande:

\ad i propositionen föresloges kunde enligt motionärernas mening icke

anses innebära en skälig lönekompensation till de lärare i övningsämnen

vid seminarierna, som oförskyllt lede ekonomiskt avbräck genom seminarieorganisationens

reduktion. Förslaget innebure, att en sådan lärare kunde

få sina löneinkomster reducerade med en femtedel utan att få någon som

helst kompensation. Först örn reduktionen bleve ännu större, kunde han

å det överskjutande beloppet erhålla en kompensation med två tredjedelar.

Detta syntes vara att behandla ifrågavarande liirare alldeles för snävt.

Skolöverstyrelsens förslag, som anslöte sig till grunderna i kungörelsen

1936: 442, erbjöde enligt motionärernas mening seminariernas Övningslärare

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 1S9.

Utskottet.

en kompensation, som under nuvarande förhållanden kunde anses skälig.

Men även ett beslut i enlighet med detta för nämnda lärare gynnsammare

förslag kunde icke betraktas som tillfredsställande, om man såge frågan på

längre sikt. En utredning borde, som skolöverstyrelsen framhållit, anställas

rörande övningslärarnas avlöningsförhållanden.

Såsom departementschefen framhållit måste det nuvarande systemet för

avlöning av Övningslärare vara ägnat att framkalla obilliga konsekvenser

vid en sammankrympning av skolorganisationen med därav följande begränsning

av tjänstgöringen för dessa lärare. Utskottet är ense med departementschefen

därom, att de Övningslärare vid folk- och småskoleseminarierna,

som lida löneminskning på grund av den begränsade elevintagningen

vid dessa läroanstalter, synas böra komma i åtnjutande av lönekompensation.

Utskottet kan däremot icke finna de av statskontoret angivna och av

departementschefen tillstyrkta riktlinjerna för denna kompensation innebära

en tillfredsställande lösning av denna fråga. I likhet med skolöverstyrelsen

och allmänna lönenämnden och i anslutning till vad i motionerna

I: 206 och II: 277 yrkats anser utskottet, att den ifrågasatta lönekompensationen

bör avvägas enligt de grunder, som kommit till uttryck i kungörelsen

1936: 442 och vunno tillämpning år 1936 efter seminariernas omorganisation.

Skolöverstyrelsen torde böra bemyndigas att efter prövning av förhållandena

i varje särskilt fall meddela beslut örn tillerkännande av lönekompensation,

varvid de av utskottet sålunda angivna riktlinjerna synas böra

tjäna till huvudsaklig ledning.

Allmänna lönenämnden har funnit angeläget, att övningslärama bereddes

en mera tryggad ställning och att i detta syfte en utredning borde komma

till stånd. I motionerna I: 206 och II: 277 har framställts förslag om

hemställan hos Kungl. Majit om utredning i ämnet. Departementschefen

har för sin del icke ansett sig böra ingå på frågan örn en revision av nuvarande

lönesystem för övningslärama. Enligt utskottets mening torde det

vara befogat att ifrågavarande spörsmål göres till föremål för utredning, och

utskottet utgår ifrån, att Kungl. Majit tager denna fråga under närmare

omprövning.

Med vad utskottet här ovan anfört torde motionerna I: 206 och II: 277

få anses besvarade.

Departementschefens förslag under denna punkt har i övrigt icke givit

utskottet anledning till erinran.

c) Anslagsberäkningar.

Departementschefen har icke ifrågasatt andra ändringar i personalförteckningen

för folkskoleseminarierna än uteslutande ur densamma av en

ordinarie lärare i trädgårdsskötsel och en på övergångsstat uppförd lärare

i manlig slöjd i samband med innehavarnas avgång med pension med utgången

av innevarande budgetår.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 129.

17

I fråga om anslagets storlek för nästa budgetår innebär Kungl. Marits

förslag en minskning med 147,000 kronor till 2,190,000 kronor. Härvid har

förutsatts dels att de särskilda arvodena vid provårsseminarierna skulle

minskas i samma proportion som i fråga örn motsvarande arvoden vid provårsläroverken

föreslagits i årets statsverksproposition, dels ock att i anslagets

belopp skulle kunna rymmas även eventuell personlig lönefyllnad åt

vissa Övningslärare.

Utskottet får erinra, att innevarande års riksdag (skrivelse nr 196) beslutat,

att föreståndararvodet vid provårsläroverk skulle bibehållas vid hittills

utgående belopp, arvodena till ordinarie och extra ordinarie lärare vid

nämnda läroanstalter utgå med 300 kronor och handledararvodena utgöra

för enterminskandidat 200 kronor för termin och för tvåterminskandidat

100 kronor för termin. Vid provårsseminarierna torde ifrågavarande ersättningar

böra utgå efter enahanda grunder, vilket medför en kostnadsökning

i förhållande till Kungl. Maj:ts nu föreliggande förslag med 2,500 kronor.

Delposten till särskilda arvoden vid provårsseminarier bör alltså för nästa

budgetår uppföras med (13,000 + 2,500 —) 15,500 kronor.

I övrigt hava de verkställda anslagsberäkningarna icke givit utskottet

anledning till erinran.

2. Anslagen till omkostnader saint till materiel, böcker

m. lii. vid folkskoleseminarierna.

Kungl. Maj:ts förslag innebär i fråga örn omkostnadsanslaget en höjning

med 2,000 kronor och i fråga örn materielanslaget en minskning med 10,000

kronor.

Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag hava icke givit utskottet anledning

till erinran.

3. Förslagsanslaget till Småskoleseminarierna:

Avlöningar.

a) Seiiiinurieorgaiiisationeii.

Enligt beslut av 1936 års riksdag skola småskoleseminarierna vara organiserade

enligt följande grunder. Seminarierna skola vara till antalet sju,

därav tre skola vara anordnade såsom dubbelseminarier och fyra tills vidare

såsom enkelseminarier. De tre dubbelseminarierna, vilka skola vara förlagda

till Strängnäs, Skara och Landskrona, skola omfatta vartdera två tvååriga

linjer. Av enkelseminarierna skola två, Härnösand och Växjö, vara

utrustade med enkla tvååriga linjer och två, Haparanda och Lycksele, med

enkla treåriga linjer.

Bihang lill riksdagens protokoll 19il. G sami. Nr 129.

Utskottet.

Utskottet.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Statsutskottets utlåtande Nr 129.

Den normala organisationen innebär alltså, att samtidigt åtta tvååriga

och två treåriga seminarielinjer skola vara i funktion. Jämlikt nu gällande

stadga för småskoleseminariema, 1938: 42, må i varje klass eller avdelning

av klass icke intagas fler elever än att hela antalet samtidigt undervisade

uppgår till högst 24, där ej skolöverstyrelsen på grund av särskilda

förhållanden medgiver undantag. Examinationskapaciteten är alltså normalt

240 examinander per år.

Den av 1936 års riksdag beslutade organisationen har trätt i successiv

tillämpning från och med läsåret 1936/37.

Intagningen av elever i nybörjarklasserna från och med nämnda läsår

framgår av följande sammanställning:

Seminarium

L

ä s å

r

1936/37

1937/38

1938/39

1939/40

1940/41

Haparanda........

12

—

15

21

—

Härnösand ........

12

12

15

24

—

Landskrona........

12

24

24

24

20

Lycksele..........

12

12

15

24

—

Skara...........

12

12

15

24

—

Strängnäs.........

12

12

15

24

20

Växjö...........

—

—

24

24

-

Summa

72

72

123

165

40

Lärarbehovet och examinationens omfattning.

Skolöverstyrelsen har föreslagit, att inga nya elever skola intagas vid

småskoleseminariema under nästa läsår.

Skolöverstyrelsens utredning rörande behovet av småskollärarinnor för

den närmaste femårsperioden bygger på de uppgifter, som folkskolans besparingssakkunniga

i sitt förutnämnda betänkande lämnat rörande de beräknade

ändringarna beträffande antalet tjänster för lärare med småskolekompetens

under samma period. Skolöverstyrelsens prognos rörande lärarbehovet

för den närmaste framtiden kan sammanfattas sålunda:

Läsår

Läraröverskott (+)

resp. brist (—)

Avgång

Nya lärare

1940/41 ....

.......+386

— 380

+ 108

1941/42 .....

.......+643

— 383

+ 149

1942/43 ....

.......+609

— 355

+ 93

1943/44 .....

.......+ 3191)

— 375

0‘)

1944/45 ....

.......— 82'')

-431

0'')

1945/46 .....

.......- 4841)

-433

0'')

Ehuru beräkningarna vore approximativa, torde de dock vara tillräckligt

tillförlitliga för att man skall därur kunna draga den slutsatsen, att en

'') Under förutsättning, att inga nya seminarieelever skulle intagas åren 1941 — 43.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 129.

19

rätt betydande arbetslöshet komme att förefinnas under de närmaste åren

men att denna skulle kunna hävas inom en relativt kort tidrymd. Vidare

kunde man av de gjorda beräkningarna utläsa, att någon examination av

nya elever icke borde ske förrän tidigast år 1944 och då endast i inskränkt

omfattning. Därav följde, att någon intagning av elever vid småskoleseminarierna

icke borde äga rum 1941, och att intagning av elever år 1942 borde

ske endast i begränsad omfattning. Därefter syntes intagningar kunna ske

i full utsträckning.

Seminarieorganisationens omfattning m. m.

Skolöverstyrelsen har förklarat sig anse, att man för närvarande icke kan

definitivt nedlägga något småskoleseminarium. Överstyrelsen har dock förordat

ett temporärt nedläggande av småskoleseminariet

i Skara.

I anledning av skolöverstyrelsens förslag har statskontoret, under erinran

örn de av ämbetsverket beträffande folkskoleseminarieorganisationen framförda

synpunkterna, förklarat sig icke ha något att erinra mot temporär indragning

av småskoleseminariet i Skara från och med budgetåret 1941/42.

Emellertid talade enligt ämbetsverkets mening starka skäl för en temporär

indragning även av seminarierna i Härnösand och Växjö, vid vilka båda

seminarier under nyssnämnda budgetår några elever icke skulle erhålla

undervisning. Jämväl övningsskolorna vid dessa seminarier borde avvecklas

i likhet med vad överstyrelsen föreslagit beträffande Skaraseminariet, och

övningsskollärarna överflyttas till andra befattningar eller tillfälligt beredas

tjänstgöring vid folkskoleväsendet å seminari cortén.

I förnyat utlåtande har skolöverstyrelsen erinrat örn att elevintagning

vid seminarierna i Härnösand och Växjö erfordrades redan från och med

år 1942 eller åtminstone från och med år 1943. Att under sådana förhållanden

nedlägga dessa seminarier syntes överstyrelsen icke ändamålsenligt.

Från Skara stad och Skaraborgs läns landstings sida hava framförts allvarliga

invändningar mot ett tidigare framställt förslag örn nedläggande av seminariet

i Skara.

Departementschefen.

Departementschefen har för egen del anfört:

Vad departementschefen i motsvarande hänseenden yttrat beträffande

folkskoleseminarierna ägde tillämpning jämväl i fråga örn småskoleseminarierna.

Departementschefen ansåge sig böra i likhet med myndigheterna

tillstyrka, att elever icke intoges vid småskoleseminarierna under läsåret

1941/42. Vad läsåret 1942/43 beträffade, ville departementschefen ännu

icke göra något uttalande beträffande lämpligheten av att även under

detta läsår spärra tillströmningen till småskollärarbanan.

Skolöverstyrelsens utredning gåve vid handen, att ett vanskligt organisatoriskt

problem uppställde sig, om småskoleseminariernas organisation skulle

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 129.

anpassas efter det under de närmaste läsåren föreliggande lärarbehovet.

Detta problem vore för småskoleseminariernas del med deras kortare utbildningstid

svårare att på ett lämpligt sätt lösa än för folkskoleseminariernas.

Skolöverstyrelsens utredning hade utmynnat i förslag örn provisoriskt nedläggande

av småskoleseminariet i Skara. Statskontoret hade föreslagit, att

jämväl seminarierna i Växjö oell Härnösand temporärt avvecklades.

Då båda ämbetsverken förutsatte, att elever icke skulle intagas nästa

läsår vid någotdera av de ifrågavarande seminarierna och följaktligen ingen

seminarieklass skulle komma att uppehållas vid seminarierna under nämnda

läsår, gällde skillnaden i ämbetsverkens uppfattning närmast, om vid ett

eller vid tre småskoleseminarier kostnaderna för undervisningen av de barn,

som besökte seminariernas övningsskolor, skulle överflyttas från staten

till vederbörande skoldistrikt. Rektorer och ämneslärare vid seminarierna

torde nämligen, vare sig nu seminarierna provisoriskt nedlades eller icke,

komma att i den mån så vore möjligt överföras till andra undervisningsuppgifter.

För egen del hade departementschefen av skäl, som framginge av vad i det

föregående yttrats vid anmälan av motsvarande frågor för folkskoleseminariernas

vidkommande, icke blivit av den föreliggande utredningen övertygad

om lämpligheten av att för en av allt att döma kortare lid provisoriskt nedlägga

något av de nuvarande småskoleseminarierna. De besparingar, som

härigenom kunde ernås för statsverket, skulle i stor utsträckning endast innebära

en motsvarande överflyttning av kostnaderna till kommunerna och alltså

icke i sin helhet en kostnadsminskning för det allmänna. Däremot skulle

departementschefen av ekonomiska skäl vara böjd att tillstyrka en förenkling

av den nuvarande småskoleseminarieorganisationen på längre sikt, exempelvis

genom sammanslagning av vissa enkelseminarier. Departementschefen

funné det önskvärt, att en närmare utredning örn de besparingar, sorn härigenom

eller genom andra liknande åtgärder skulle kunna ernås, verkställdes

genom skolöverstyrelsens försorg, så att frågan kunde komma under bedömande

i samband med anslagsberäkningarna för budgetåret 1942/43. I detta

sammanhang kunde nämnas, att fångvårdsstyrelsen i skrivelse den 11 mars

1941 fäst uppmärksamheten på att det intill småskoleseminariet i Växjö

liggande centralfängelset för kvinnor behövde utvidgas och att det vore sannolikt,

att utvidgningen, till besparing av kostnader för nybyggnad, skulle

kunna ske genom att seminariets byggnader med tillhörande trädgårdsområde

helt eller delvis finge disponeras av fängelset. Vad sålunda yttrats borde

givetvis beaktas av skolöverstyrelsen vid nämnda utredning rörande sammanslagning

av vissa seminarier.

För närvarande utginge departementschefen alltså från att elever icke

skulle intagas vid något av småskoleseminarierna under läsåret 1941/42 samt

att den nuvarande seminarieorganisationen tills vidare skulle uppehållas på

sätt hittills skett. Vad beträffade lärarnas tjänstgöringsförhållanden, hänvisades

till framställningen i det föregående.

I detta sammanhang ville departementschefen erinra, att förslag sedan åtskilliga

år tillbaka förelegat om uppförande av en nybyggnad för småskoleseminariet

i Haparanda. För ändamålet hade riksdagen hittills på riksstaten

anvisat anslag om tillhopa 350,000 kronor. Dessa medel skulle dock jämlikt

av Kungl. Majit meddelat beslut tills vidare användas endast till bestridande

av kostnaderna för uppgörande av byggnadsritningar, entreprenadhandlingar

och dylikt. Däremot finge själva byggnadsarbetena icke påbörjas förr
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 129.

21

än Kungl. Maj:t därtill lämnat tillstånd. Med hänsyn till den utredning beträffande

spörsmålet om småskoleseminariernas organisation, som av departementschefen

ifrågasatts, torde detta byggnadsföretag icke böra under budgetåret

1941/42 komma till utförande.

Utskottet anser i likhet med departementschefen önskvärt att en närmare

utredning verkställes av skolöverstyrelsen beträffande de besparingar, som

kunna ernås genom en förenkling av den nuvarande småskoleseminarieorganisationen,

så att denna fråga kan komma under bedömande i samband med

anslagsberäkningarna för budgetåret 1942/43. Med anledning av den av departementschefen

omförmälda skrivelsen från fångvårdsstyrelsen den 11 mars

1941 anser utskottet sig böra framhålla, att därest skolöverstyrelsen vid berörda

utredning skulle komma till den uppfattningen att småskoleseminariet

i Växjö borde nedläggas, undersökning i första hand syntes böra verkställas,

huruvida icke seminariets byggnader med tillhörande trädgårdsområde borde

disponeras för något annat undervisningsändamål.

Utskottet, som biträder departementschefens förslag att elever icke intagas

vid något av småskoleseminarierna under läsåret 1941/42 samt att den nuvarande

seminarieorganisationen tills vidare uppehälles på sätt hittills skett,

har icke heller i övrigt något att erinra mot vad departementschefen under

denna punkt anfört och föreslagit.

b) Anslagsberäkningar.

För innevarande budgetår är till avlöningar vid småskoleseminarierna anvisat

ett förslagsanslag å 534,400 kronor. Kungl. Maj:ts förslag innebär en

anslagsminskning med 76,800 kronor till 457,600 kronor.

I fråga om personalförteckningen har skolöverstyrelsen erinrat, att å densamma

vore uppförda 7 ämneslärare på övergångsstat, varav numera en utnämnts

till adjunkt och en komme att avgå med pension vid innevarande budgetårs

utgång.

Emot de verkställda anslagsberäkningarna har utskottet icke funnit något

att invända. Med hänsyn till vad skolöverstyrelsen upplyst bör i personalförteckningen

vidtagas den ändringen att antalet ämneslärare på övergångsstat

minskas med två till fem.

4. Anslagen till omkostnader och till materiel, höcker

m. m. vid småskoleseminarierna.

Kungl. Maj:ts förslag innebär i fråga örn det förra anslaget en minskning

med 8,600 kronor och beträffande det senare en minskning med 3,000 kronor.

Vad Kungl. Maj:t föreslagit i fråga om anslag till förevarande ändamål

har icke givit utskottet anledning till erinran.

Utskottet.

Utskottet.

Utskottet.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 129.

5. Reservationsanslag till fortbildningskurser för

folk- och småskollärare.

I sitt förutnämnda betänkande hava folkskolans besparing ssakkunnig a

redogjort för de svårigheter, som uppstå för lärarna, då den skola,

där de tjänstgöra, förändras från högre till lägre skolform. De sakkunniga

påpeka särskilt svårigheterna för de medelålders och äldre lärare, som på

detta sätt tvingas börja arbetet i en för dem främmande skolform med speciella

undervisningsproblem. Framförallt gällde detta vid en förändring till

B 3-formen, där såväl folkskole- som småskoleklasser samtidigt skulle undervisas.

De sakkunniga önskade icke medverka till en av ekonomiska skäl

betingad förändring av skolväsendet till i vissa fall lägre skolformer, utan

att garantier i görligaste mån erhölles för att nämnda skolformer kunde

giva ett undervisningsresultat, som vore fullt tillfredsställande. Lärarna

borde därför skickliggöras för arbetet i de lägre skolformer, i vilka de

genom rationaliseringen kunde komma att placeras. Lämpligaste sättet härför

syntes vara anordnande av fortbildningskurser, och de sakkunniga

framhölle med styrka det ändamålsenliga i att sådana kurser komme till

stånd.

De folkskolinspektörer, som yttrat sig över besparingssakkunnigas förslag

rörande fortbildningskurser, hava i regel tillstyrkt detsamma. Ett par hava

dock ställt sig tveksamma, särskilt med hänsyn till kostnaderna men även

därför, att de ansåge, att lärarna själva kunde sätta sig in i den nya arbetstekniken.

De folkskolinspektörer, som tillstyrka att kurser anordnas, framhålla

bland annat svårigheterna för lärarna att göra sig förtrogna med

metodiken i småskolan. En anser till och med, att en skolas övergång från

B 2- till B 3-form icke borde ske, förrän läraren beretts tillfälle att genomgå

en fortbildningskurs. Ett par inspektörer framhålla nödvändigheten av att

lärarna erhålla stipendier under kurserna eller att kurserna kombineras med

resestipendier för studier av lägre skolformer.

Skolöverstyrelsen har livligt instämt i vad de sakkunniga på denna punkt

anfört. Då det kunde antagas, att seminarieelevverna, sedan de utexaminerats,

komme att få sin tjänstgöring förlagd till B 3-skolor i större utsträckning

än vad hittills varit fallet, hade överstyrelsen i ett cirkulär till folkskoleseminariernas

rektorer påpekat, att seminarieelevernas praktiska utbildning

i högre grad än hittills borde taga sikte på den mera svårskötta

B 3-skolformen. Denna överstyrelsens åtgärd vore emellertid icke tillräcklig,

enär den endast kunde nå de blivande lärarna. Just nu torde det vara

ännu viktigare att söka nå de äldre lärarna.

Fortbildningskurserna för folkskollärare borde

icke vara alltför kortvariga. Om de skulle bli till verklig nytta för kursdeltagarna,

borde de nämligen omfatta icke blott föreläsningar rörande B 2- och

B 3-skolornas metodik utan även auskultationer, undervisningsövningar och

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 1"29.

23

studiebesök, vilket gjorde,att de måste utsträckas över en rätt lång tidrymd.

Givetvis borde man icke samla lärare till en sådan kurs utan att även giva

dem en orientering i viktigare psykologiska och pedagogiska frågor samt aktuella

spörsmål inom skolans olika ämnen. Kurserna borde lämpligen omfatta

större delen av vårterminen 1942, alltså omkring 20 veckor.

De sakkunniga hade beräknat, att omkring 200 skolor skulle komma att

förändras från B 1- till B 2-form och omkring 300 skolor från B 2- till B 3- form. Givetvis kunde icke alla de lärare, som bleve påtvingade en lägre

skolform, nås genom fortbildningskurser. Å andra sidan borde kurserna

icke uteslutande reserveras för denna lärarkategori. Det vore svårt att redan

nu avgöra, huru många kursdeltagare man borde räkna med under vårterminen

1942, men antalet borde icke understiga 100. Lämpligen borde

man beräkna 5 kurser med omkring 20 deltagare i varje kurs.

Vid kostnadsberäkningarna vore först att märka, att varken rektor, ämneslärare

eller övningsskollärare kunde göra anspråk på något särskilt arvode

för sin medverkan i kursen, enär det syntes kunna ordnas så, att denna medverkan

inrymdes i deras undervisningsskyldighet. I den mån Övningslärare

deltoge och deras antal tjänstgöringstimmar på så sätt utökades, komme

detta däremot att medföra kostnader.

I viss utsträckning måste utomstående krafter anlitas för föreläsningar,

demonstrationer m. m. Vid de kurser av liknande art, som tidigare under ett

antal år anordnats vid småskoleseminarierna, hade för nämnda ändamål beräknats

ett belopp av 800 å 1,100 kronor för varje kurs. Ett så stort belopp

torde i nu förevarande fall icke vara behövligt. Med hänsyn till att kostnaderna

borde i möjligaste mån hållas nere, ville överstyrelsen för ändamålet

föreslå högst 500 kronor för varje kurs eller sammanlagt 2,500 kronor.

Själva undervisningen vid kurserna komme alltså att förorsaka rätt små

direkta kostnader. Däremot komme givetvis kursdeltagarnas avlöning och

eventuella traktamentsersättning att uppgå till rätt stora belopp.

Med de sålunda föreslagna kurserna skulle man kunna nå ungefär 100

folkskollärare. Det vore emellertid sannolikt, att många lärare, vilka vore

i behov av en fortbildningskurs och önskade bevista en sådan, icke ansåge

sig kunna lämna sin skola under en hel vårtermin, även om de under denna

tid finge behålla sina löneförmåner. Många av dessa skulle däremot kunna

avstå en del av sina sommarferier för att erhålla behövlig fortbildning. För

att nå även dessa lärare ville överstyrelsen därför föreslå, att, utöver de

längre kurserna, ett antal kortare sommarkurser om fyra veckor anordnades

år 1942. Då kostnaderna härför komme att falla pä budgetåret 1942/43,

behövde förslag angående sommarkurserna icke föreläggas 1941 års riksdag.

Med de föreslagna kurserna vunnes även en annan fördel. De omkring

100 lärare, som under vårterminen 1942 skulle deltaga i kurserna, behövde

sannolikt lika många vikarier. Och då arbetslösheten bland folkskollärarna

under nämnda termin väntades vara rätt stor, betydde detta vikariebehov

en betydande lättnad i arbetslösheten. En ganska betydande arbetslöshet

vöre att vänta jämväl bland småskollärarinnorna under de närmaste åren,

och det vore diirför betydelsefullt, örn man genom anordnande även av

fortbildningskurser för ordinarie småskollärarinnor

kunde bereda tjänstgöring åt ett icke alltför litet antal vikarier.

Överstyrelsen föresloge anordnande av 4 dylika kurser ä 700 kronor

(--- 2,80(i kronor).

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr 1%9.

Skolöverstyrelsen ville sålunda föreslå tre olika slag av fortbildningskurser

för folk- och småskollärare:

1) Fem kurser för folkskollärare under vårterminen 1942. Kurserna

skulle omfatta omkring 20 veckor och mottaga sammanlagt omkring 100

deltagare (kostnad: 5 X 500 = 2,500 kronor).

2) Fem kurser för folkskollärare under sommaren 1942. Kurserna skulle

pågå under fyra veckor med ett sammanlagt deltagarantal av omkring 100.

Medel för anordnande av dessa kurser skulle begäras först av 1942 års riksdag

(anslag erfordrades först budgetåret 1942/43).

3) Fyra kurser för småskollärarinnor under vårterminen 1942. Dessa

kurser skulle omfatta omkring 17 veckor och mottaga sammanlagt omkring

80 deltagare (kostnad: 4 X 700 = 2,800 kronor).

Härtill komme kostnader för traktamenten. Överstyrelsen föresloge för

detta ändamål 3 kronor för dag och beräknade de sammanlagda kostnaderna

till omkring 66,000 kronor, varav omkring 40,000 kronor belöpte på de

längre kurserna för folkskollärare och återstoden på kurserna för småskollärarinnor.

För de av skolöverstyrelsen föreslagna fortbildningskurserna under vårterminen

1942 erfordrades sålunda enligt överstyrelsens beräkningar följande

anslag:

till kursernas anordnande ............................ 5,300 kronor

» dagtraktamenten åt deltagarna .................... 66,000 »

Summa 71,300 kronor.

Statskontoret har anfört, att, då kursdeltagarna skulle äga uppbära oavkortad

lön under kurstiden, måste till de av överstyrelsen beräknade kostnaderna

läggas avlöning till vikarier för de tjänstlediga lärarna, varför den

verkliga kostnaden för kursverksamheten syntes belöpa sig till icke mindre

än omkring 400,000 kronor. Givetvis vore det ur pedagogisk synpunkt angeläget,

att folk- och småskollärarna i möjligaste mån skickliggjordes för

de nya arbetsuppgifter, som kunde komma att åläggas dem genom rationaliseringen

av folkskoleväsendet. Enligt statskontorets mening stöde emellertid

de med den föreslagna kursverksamheten förbundna kostnaderna för

statsverket icke i rimlig proportion till de resultat, som kunde ernås genom

denna verksamhet. I likhet med ett par av de av överstyrelsen hörda folkskolinspektörerna

ansåge statskontoret, att lärarna själva borde kunna

sätta sig in i den nya arbetstekniken. I vart fall måste ämbetsverket bestämt

avstyrka, att kursverksamheten gåves den omfattning, som överstyrelsen

tänkt sig. Därest någon efterutbildning av vissa lärargrupper skulle

anses ofrånkomlig, borde sådan efterutbildning ordnas genom kortare sommarkurser.

Skolöverstyrelsen har genmält, att behovet av kurserna vore en följd av

omfattande besparingsåtgärder, som tillförde statsverket stora besparingar

för framtiden. Med hänsyn härtill innebure ett beviljande av anslag till

kurserna endast, att en del av de väntade besparingarna inträdde något

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 129.

25

senare än vad eljest skulle kunna ske. Överstyrelsen ville ännu en gång

framhålla det önskvärda i att kurserna komme till stånd.

Allmänna lönenämnden har, under förutsättning att de ifrågasatta fortbildningskurserna

ansåges böra komma till stånd, ansett sig icke hava något

att erinra mot skolöverstyrelsens förslag i denna del.

Departementschefen har för egen del anfört:

I likhet med de sakkunniga och skolöverstyrelsen funne departementschefen

det önskvärt, att en kursverksamhet av denna art komme till stånd.

Ä andra sidan måste de höga kostnaderna framkalla starka betänkligheter.

Då emellertid åtgärderna torde böra betraktas som ett led i det rationaliseringsarbete,

som nu påginge inom folkskoleväsendet, ville departementschefen

icke motsätta sig ett genomförande av förslaget i skälig omfattning. Såsom

av statskontorets yttrande framginge, stege de faktiska kostnaderna för

kursverksamheten till icke mindre än omkring 400,000 kronor, därest kurserna

skulle pågå samtidigt med skolundervisningen och vikarier för de i kurserna

deltagande därför måste anställas. På grund härav funne departementschefen

det i likhet med statskontoret nödvändigt, att utbildningskurserna

förlädes till sommaren. Av skolöverstyrelsens utredning syntes framgå, att

kursverksamheten kunde bliva till nytta, även om kurserna förlädes till en

tidpunkt, då seminariernas övningsskolor icke kunde disponeras.

Departementschefen föresloge, att för ändamålet anvisades ett anslag av

30,000 kronor, inom vars ram den kursverksamhet borde anordnas, som prövades

oundgängligen erforderlig. Ehuru det vore sannolikt, att kurserna kunde

anordnas först sommaren 1942, syntes det lämpligt, att anslaget anvisades

redan för budgetåret 1941/42 i syfte att underlätta planläggningen av kurserna

och förberedelsearbetet. Med hänsyn härtill torde anslaget böra betecknas

såsom reservationsanslag. Lämpligen torde det få ankomma på

Kungl. Majit att, därest riksdagen anvisade medel för ändamålet, meddela

bestämmelser i ämnet i anslutning till det av skolöverstyrelsen framlagda

förslaget.

I de likalydande motionerna 1: 217 och II: 290 yrkas, som nämnts, att det

av Kungl. Majit äskade anslaget måtte höjas till det av skolöverstyrelsen

begärda beloppet, 71,300 kronor. Till stöd härför anföres bland annat:

Departementschefen hade funnit det önskvärt, att en kursverksamhet i likhet

med vad de sakkunniga och skolöverstyrelsen föreslagit komme till stånd,

men hade ansett kostnaderna böra giva anledning till en sådan begränsning

av kursprogrammet, att utbildningskurserna förlädes till sommaren. Därigenom

vunnes visserligen, att statsverket komme att slippa kostnaderna för

avlöning till vikarier för de lärare, som vore tjänstlediga pä grund av fortbildningskurs,

men å andra sidan torde betydelsen av en sålunda begränsad

kursverksamhet bliva ganska ringa. Dels måste den komma att omfatta ett

relativt litet antal lärare och lärarinnor, och dels måste det betecknas som

mindre tillfredsställande att uteslutande begränsa kursverksamheten till en

tid, då skolundervisningen vore inställd och kursdeltagarna icke kunde beredas

tillfälle till auskultationer, undervisningsövningar och studiebesök.

Med hänsyn härtill syntes det angeläget, att en väsentlig del av kursverksamheten

förlädes till vårterminen 1942. Naturligtvis torde kunna övervägas,

huruvida icke fortbildningskurserna under skoltiden kunde göras kortare än

20 veckor, exempelvis 10 ä 12 veckor. En sådan avkortning av kurstiden

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande Nr 129.

Utskottet.

komme att i motsvarande grad minska kostnaderna och borde kunna accepteras

före en kursverksamhet, som uteslutande vore förlagd till sommarferierna.

Men med hänsyn till undervisningsresultatet torde frågan om bifall till

skolöverstyrelsens förslag i första hand böra övervägas.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår hava folkskolans besparingssakkunniga

beräknat att omkring 200 skolor skulle komma att förändras från

B 1- till B 2-form och omkring 300 skolor från B 2- till B 3-form. Skolöverstyrelsen

har framhållit, att bland de svårigheter, som mötte särskilt läraren

i en B 3-skola, torde böra nämnas den första läsundervisningen i småskolan,

vilken måste te sig som ett synnerligen vanskligt problem för en äldre lärare,

som tidigare aldrig sysslat därmed. Enligt utskottets mening synes detta

problem så vitt möjligt i första hand böra lösas på så sätt, att härför lämpliga

folkskollärarinnor inom vederbörande distrikt överflyttas till B 3-skolor.

För de äldre manliga och kvinnliga folkskollärare, som sakna erfarenhet beträffande

undervisning i dylika skolor, torde särskilda utbildningskurser

givetvis vara av värde. För att dessa kurser emellertid skola kunna giva fullt

utbyte torde desamma böra läggas icke enbart som sommarkurser utan även

omfatta viss del av terminen, varigenom möjlighet beredes kursdeltagarna

till auskultationer, undervisningsövningar och studiebesök. Utskottet vill

därför förorda att vårterminen 1942 anordnas förslagsvis fem kurser för folkskollärare,

omfattande tio å tolv veckor, varigenom utskottet tillmötesgått

vad i motionerna I: 217 och II: 290 alternativt ifrågasatts. En höjning av

anslaget till ifrågavarande kursverksamhet utöver av Kungl. Maj:t föreslaget

belopp, vilket i nämnda motioner påyrkats, kan utskottet för sin del icke tillstyrka.

Anordnande av fortbildningskurser för småskollärarinnor anser utskottet

för närvarande icke böra ifrågakomma, varför utskottet icke kan biträda

det i motionen II: 275 gjorda yrkandet. Den av departementschefen

angivna kostnadsramen, 30,000 kronor, torde giva utrymme för ovannämnda

kursers anordnande och eventuellt även för dessa kursers utsträckande till

viss tid av ferierna. Utskottet har icke förbisett, att den ståndpunkt utskottet

sålunda intagit kommer att medföra vissa ökade kostnader i form av avlöning

till vikarier för de i kurserna deltagande tjänstlediga lärarna, vilka under

denna tid torde böra åtnjuta oavkortad lön. Då utskottet emellertid ansett

fortbildningskursernas ändamål i hög grad komma att främjas genom den

av utskottet förordade anordningen, finner utskottet ifrågavarande merkostnad

befogad och tillrådlig. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t

att meddela erforderliga bestämmelser i ämnet och härvid även till prövning

upptaga frågan var kurserna lämpligen böra förläggas.

6. Förslagsanslaget till folkundervisningens befrämjande

i rikets nordligaste gränsorter in. ni.

Detta anslag är för innevarande budgetår uppfört med 150,000 kronor

och har beräknats bliva belastat med 70,000 kronor för språktillägg enligt

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 129. 27

kungörelsen 1938: 638 och med 80,000 kronor för andra med anslaget avsedda

ändamål.

a) Språktillägg.

Språktillägg enligt kungörelsen 1938: 638 (jfr kungörelserna 1939:

469, punkt 6, och 1940: 700, punkt 1) utgå med 180 kronor för år jämte

därå belöpande rörligt tillägg till samtliga lärare vid folk- och småskolor

inom tolv i kungörelsen angivna skoldistrikt, med undantag för lärare vid

vissa uppräknade skolor. Såsom framgår av dåvarande departementschefens

uttalande under punkten 151 i 1938 års åttonde huvudtitel och riksdagens

yttrande i skrivelsen 1938: 8, punkten 145, äro språktilläggen avsedda

att utgöra ersättning för de särskilda svårigheter, som äro förbundna

med undervisningen av barn från finsktalande hem, och åsyfta att främja

rekryteringen av lärare till vederbörande skoldistrikt.

Kungörelsen angående språktillägg gäller tills vidare till och med den

30 juni 1941. Kungl. Majit har den 26 april 1940 anbefallt skolöverstyrelsen

att utreda frågan, huruvida omförmälda språktillägg böra utgå efter

denna tidpunkt.

I fråga örn språktilläggen föreligga — inberäknat det i motionerna I: 218

och II: 291 framställda yrkandet — fyra särskilda förslag:

1) Språktilläggen bibehållas med oförändrade belopp, 180 kronor, för samtliga

lärare vid i huvudsak samma skolor som för närvarande (folkskolinspektörerna

i Tornedalens och Norrbottens norra inspektionsområden samt domkapitlet

i Luleå).

2) Språktilläggen reduceras till 150 kronor och tillerkännas endast lärare

på småskolestadiet men indragas för lärare på folkskolestadiet (skolöverstyrelsen

och departementschefen).

3) Språktilläggen slopas helt (statskontoret).

4) Språktilläggen reduceras till 150 kronor och bibehållas för ifrågavarande

lärare på både folk- och småskolestadiet (motionerna I: 218 och II: 291).

1) Till stöd för det under 1) angivna förslaget har av jolkskolinspektören

i Tornedalens inspektionsområde anförts bland annat: Det vore ett känt

förhållande, att undervisningen i skolorna inom finskspråkig och tvåspråkig

bygd vore förenad med vissa speciella svårigheter. De framträdde vid undervisningen

i så gott som alla skolans läroämnen, främst i småskoleklasserna

men i betydande mån även på folkskolestadiet. De speciella svårigheterna

vore mycket kännbara för alla lärare, såväl för finskkunniga som icke-finskkunniga.

Under de senaste läsåren hade en synnerligen kännbar brist på behöriga

folkskollärare förekommit inom inspektionsområdet, särskilt inom de

nordligaste, mest finskspråkiga skoldistrikten. Denna brist skulle säkerligen

ha varit jin större, därest språktillägget icke utgått. Ungefär hälften av folkskollärarna

inom bygden vöre från sydligare delar av landet. De inom Tornedalen

födda stannade i regel inom den egna bygden för tjänstgöring i dess

skolor. Skulle språktillägget försvinna, vore det att befara, att siven dylika

lärare skulle söka tjänster söderut, där skolarbetet vöre mindre betungande

och levnadsförhållandena bekvämare. Likaså skulle rekryteringen av folkskolliirare

från sydligare delar av landet minskas i betänklig grad.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande Nr 129.

Domkapitlet i Luleå har understrukit dessa synpunkter och därjämte framhållit,

att de stipendier, som vid folkskoleseminarierna i Umeå och Luleå

utginge till elever, som förbunde sig att någon tid tjänstgöra inom finskspråkiga

distrikt, visserligen vore till viss hjälp vid anskaffandet av lärare.

Domkapitlet erinrade emellertid om att stipendierna icke förpliktade vederbörande

till tjänstgöring inom finnbygden under längre tid än stipendierna

åtnjutits, varför de ej vore till stort gagn för att binda goda lärare vid bygden.

2) Skolöverstyrelsen har funnit utredningen ge vid handen, att språkförhållandena

i stort sett vore lika med dem, som rått år 1938. Visserligen kunde

goda skäl anföras för domkapitlets förslag, men då det med hänsyn till det

statsfinansiella läget torde anses nödvändigt att antingen helt indraga språktilläggen

eller att åtminstone väsentligt minska utgifterna för dem, hade

överstyrelsen dock ansett sig böra föreslå en anordning, som samtidigt skulle

medföra en avsevärd utgiftsminskning men ändock medgiva någon ersättning

åt de lärare, som framför de övriga måste genom skicklighet och ihärdighet

bemästra de svårigheter, som föranleddes av språkförbistringen. Överstyrelsen

föresloge, att lärarna i första och andra årsklasserna måtte fortfarande

erhålla ett språktillägg, men minskat till 150 kronor för läsår.

Vid bifall till överstyrelsens förslag uppstode en besparing på i runt tal

49,000 kronor.

3) Statskontoret anför till stöd för sitt förslag att helt indraga språktillläggen,

att en sådan åtgärd skulle under normala förhållanden möjligen föranleda

en försämrad rekrytering av folk- och småskollärare i de nordligaste

gränsorterna. Med hänsyn till det överskott på lärarpersonal, som torde bli

en följd av vidtagna eller planerade rationaliseringsåtgärder inom folkskoleväsendet,

syntes emellertid näppeligen någon lärarbrist kunna befaras uppkomma

ens i dessa trakter. I betraktande härav ansåge sig statskontoret böra

föreslå, att de s. k. språktilläggen tillsvidare upphörde att utgå.

4) I motionerna 1:218 och 11:291 framhålles, bland annat: Ett bevis på

svårigheterna vid undervisning av finsktalande barn vore bland annat den

ökning av tiden för den direkta undervisningen i svenska språket med 3 ä 4

veckotimmar, som enligt av skolöverstyrelsen år 1935 utarbetade alternativa

timplaner vore genomförd så gott som allmänt i de finskspråkiga skoldistrikten.

Ifrågavarande avvikelser från timplanerna för rikets folkskolor hade ansetts

vara nödvändiga men vore också ägnade att öka lärarnas arbetsbörda,

bland annat med korrigeringar av lärjungarnas skriftliga arbeten, i mycket

avsevärd grad. Några avvikelser från rikets undervisningsplan beträffande

omfattningen av de kurser, som vore föreskrivna för folkskolornas övriga

ämnen, vore icke medgivna för de finskspråkiga skoldistrikten. Följaktligen

måste lärarna i dessa skoldistrikt, trots de särskilda språksvårigheterna, tillse,

att kurserna i skolans olika undervisningsämnen medhunnes. Detta ställde

stora krav på lärarnas skicklighet och nit. Tack vare den utomordentliga

plikttrohet och det intresse, varmed lärarna i de finskspråkiga skoldistrikten

utövade sitt kall, kunde också lärjungarnas allmänna kunskapsnivå vid deras

avgång från folkskolan anses vara ungefär lika tillfredsställande som i svenskspråkiga

bygder. Det torde därför kunna anses vara rättvist och billigt, att

samtliga lärare, vilka för närvarande åtnjöte språktillägg, även i fortsättningen

erhölle någon ersättning för de särskilda svårigheter, som vore förbundna

med undervisningen av finsktalande barn.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 129.

29

Departementschefen har funnit sig böra biträda skolöverstyrelsens förslag.

Departementschefen holle för troligt att med hänsyn till den starka

minskningen av antalet lärartjänster inom landet det tack vare dessa lönetillägg

skulle visa sig möjligt att likväl erhålla en önskvärd rekrytering till

skolorna i den norra gränsbygden. Skulle detta icke visa sig bliva fallet, torde

frågan böra ånyo upptagas till övervägande.

b) Övriga utgifter.

Bland de övriga utgifter, som pläga bestridas från förevarande anslag,

märkas stipendier till elever vid folkskoleseminarierna i Umeå och

Luleå, som förbinda sig att stå till förfogande för tjänstgöring i främsta

rummet inom Luleå stifts finnbygd. Stipendierna utgå för närvarande med

400 kronor för läsår åt omkring 30 elever. Kungl. Maj:ts förslag innebär,

att stipendierna skola bibehållas men deras antal begränsas till högst 21.

1 detta sammanhang har departementschefen föreslagit att de ur småskoleseminariernas

stipendieanslag utgående stipendierna till elever vid småskoleseminarierna

i Haparanda och Lycksele och vilka äro förbundna med

skyldighet att fullgöra tjänstgöring inom vissa delar av Luleå stift, skola

överflyttas till nu ifrågavarande anslag.

Departementschefens ifrågavarande förslag har icke givit utskottet anledning

till erinran, varför utskottet biträder detsamma och avstyrker bifall

till de i ämnet väckta motionerna I: 218 och II: 291.

7. Reservationsanslaget till studielånefonden.

Kungl. Majlis förslag innebär, att medelsanvisningen till studielånefonden

skulle ökas från 60,000 kronor till 200,000 kronor. Det belopp av

140,000 kronor, varmed medelsanvisningen skulle ökas, har avsetts för bildande

av en särskild del av studielånefonden; härur skulle utdelas räntefria

studielån för elever vid folk- och småskoleseminarier. Samtidigt skulle

de nuvarande stipendieförmånerna upphöra att utgå och de för detta ändamål

avsedda särskilda stipendieanslagen indragas.

Departementschefen har anfört, bland annat:

Lärarna inom folkskoleväsendet torde numera kunna sägas i allmänhet

hava erhållit så relativt gynnsamma anställnings- och lönevillkor, att anledning

icke längre förelåge att bibehålla de nuvarande till dem under

utbildningstiden utgående stipendieförmånerna. På längre sikt talade även

statsfinansiella skäl starkt för lämpligheten av att utbyta stipendiegåvorna

mot lån med återbetalningsskyldighet. En sådan understödsform, som anslöte

sig till förhållanden inom andra utbildningsområden, syntes även ur

principiella synpunkter vara att föredraga framför den nuvarande. Av

dessa skäl funne departementschefen sig böra förorda skolöverstyrelsens av

Utskottet.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

30 Statsutskottets utlåtande Nr 129.

de hörda myndigheterna biträdda förslag om stipendiernas ersättande med

studielån.

Vad den tekniska utformningen av utlåningsrörelsen beträffade, förelåge

två förslag. Skolöverstyrelsen ansåge, att verksamheten borde bedrivas under

i stort sett samma former som den nuvarande statliga studielåneverksamheten,

d. v. s. i statens regi av statliga organ. Statskontoret däremot

hade till övervägande framfört tanken att låta en enskild kreditförening

sköta lånerörelsen med bidrag av statsmedel. Vid prövningen av dessa

båda förslag hade departementschefen i huvudsak på de av skolöverstyrelsen

anförda skälen funnit sig böra förorda överstyrelsens förslag. Då departementschefen

ur många synpunkter ansåge det vara riktigt, att denna

lånerörelse anordnades på samma sätt som den, vilken nu bedreves med

anlitande av statens studielånefond, ville departementschefen föreslå, att

verksamheten inordnades under denna fond, ur vilken redan för närvarande

studielån utdelades till elever vid folk- och småskoleseminarierna, och

att lånen beviljades i samma ordning som motsvarande lån till dem, som

utbildade sig för andra levnadsbanor, d. v. s. av Kungl. Majit efter förslag

av statens studielånenämnd. Emellertid torde lämpligen en särskild del av

studielånefonden böra reserveras för detta ändamål. Av det anslag, som

årligen anvisades till kapitalinvestering i denna fond, borde därför en viss

del avses för studielån till elever vid folk- och småskoleseminarierna, varförutom

låneverksamheten torde böra under studielånefonden särskilt för

sig bokföras.

Även i fortsättningen torde stipendier böra tilldelas de elever, som förbunde

sig att fullgöra särskild tjänstgöring i vissa norrländska skoldistrikt,

inom vilka svårigheter förelåge vid lärarrekryteringen. Departementschefen

utginge emellertid härvidlag från att elever, som komme i åtnjutande av

stipendier av denna art, icke skulle som regel vara berättigade att samtidigt

åtnjuta lån ur studielånefonden.

Utskottet har ansett sig böra biträda Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag.

8. Hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående anförts, får utskottet hemställa,

A. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag

ävensom med avslag å motionerna I: 207 och II: 276,

I: 217 och II: 290, II: 275 samt I: 218 och II: 291,

1. ur personalförteckningen för folkskoleseminarierna

utesluta dels en av de under rubriken Tjänstemän å ordinarie

stat upptagna lärarna i trädgårdsskötsel vid enkelseminarium

i lönegraden A 14, dels ock den under rubriken

Tjänstemän å övergångsstat upptagne läraren i manlig

slöjd i lönegraden A 18;

2. godkänna följande avlöningsstat för folkskoleseminarierna,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1941/42:

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 129. 31

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis....................kronor 1,672,500

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit:

a. Arvoden åt semi-

narieläkare......

b. Arvoden åt semi-

kronor

9,100

nariebibliotekarier

c. Arvoden åt biträ- den å rektorsexpe-

7,000

ditionerna......

d. Särskilda arvoden

vid provårssemina-

»

5,500

rier ...........

e. Tilläggsarvoden åt

lärare vid de vid

vissa seminarier an- ordnade kurserna

för utbildande av

kyrkomusiker, för-

»

15,500

slagsvis.........

»

5,600 kronor 42,700

3. Avlöningar till övrig

icke-ordinarie

personal, förslagsvis .

...... » 177,000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis

...... » 300,300

Summa kronor 2,192,500;

3. till Folkskoleseminarierna: Avlöningar för budgetåret

1941/42 anvisa ett förslagsanslug av 2,192,500 kronor;

4. till Folkskoleseminarierna: Omkostnader för budgetåret

1941/42 anvisa ett förslagsanslag av 240,000 kronor;

5. till Folkskoleseminarierna: Materiel, böcker m. m. för

budgetåret 1941/42 anvisa ett reservationsanslag av 40,000

kronor;

6. i personalförteckningen för småskoleseminarierna

minska antalet ämneslärare på övergångsstat med två till 5;

7. godkänna följande avlöningsstat för småskoleseminarierna,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1941/42:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis..................... kronor 335,400

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande Nr 189.

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit:

a. Arvoden åt semina
-

rieläkare.........

kronor 2,150

b. Arvoden åt semina- riebibliotekarier ....

» 2,200

c. Arvoden åt biträden

å rektorsexpeditio- nerna............

> 1,100

d. Tilläggsarvoden åt

lärare i trädgårds- skötsel ...........

» 1,050

e. Arvode åt ett biträde

för matlagningen vid

seminariet i Lycksele

1,300 kronor

7,800

3. Avlöningar till övrig

icke-ordinarie

personal, förslagsvis . .

»

54,400

4. Rörligt tillägg, förslagsvis......... »

60,000

Summa kronor 457,600;

8. till Småskoleseminariema: Avlöningar för budgetåret

1941/42 anvisa ett förslagsanslag av 457,600 kronor;

9. till Småskoleseminariema: Omkostnader för budgetåret

1941/42 anvisa ett förslagsanslag av 57,400 kronor;,

10. till Småskoleseminariema: Materiel, böcker m. m. för

budgetåret 1941/42 anvisa ett reservationsanslag av 7,000

kronor;

11. till Fortbildningskurser för folk- och småskollärare

för budgetåret 1941/42 anvisa ett reservationsanslag av

30,000 kronor;

12. till Folkskolor m. m.: Folkundervisningens befrämjande

i rikets nordligaste gränsorter m. m. för budgetåret

1941/42 anvisa ett förslagsanslag av 120,500 kronor;

13. bemyndiga Kungl. Majit att, i huvudsaklig överensstämmelse

med vad av departementschefen i statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för den 21 mars 1941 anförts,

meddela bestämmelser rörande studielån för elever vid folkoch

småskoleseminarier;

14. till Studielånefonden för budgetåret 1941/42 anvisa

ett reservationsanslag av 200,000 kronor.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 129. 33

B. att motionerna I: 206 och II: 277 må anses besvarade

med vad utskottet här ovan anfört.

Stockholm den 20 maj 1941.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joh. Nilsson i Malmö, Oscar

Olsson, Per Gustafsson, Pauli, Bergman, Sven Larsson, Carlström, Bäcklund, Björkman, Berntson

och Persson; samt

från andra kammaren: herrar Jonsson i Eskilstuna, Svensson i Grönvik, Andersson i Prästbol,

Persson i Falla, Holmdahl, Andersson i Södergård, Mårtensson, Wallentheim, Viklund, Lindholm,

fru Alvén och herr Bergvall.

Reservationer:

1) av herrar Oscar Olsson, Bergman och Björkman, vilka ansett, att utskottets

yttrande (sid. 11) under kap. 1. Förslagsanslaget till Folkskoleseminarierna:

Avlöningar, a) Seminarieorganisationen bort hava följande lydelse:

»Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har skolöverstyrelsen ansett,

att inga nya elever böra intagas vid folkskoleseminarierna under nästa

läsår. Det främsta skälet härtill är, att en arbetslöshet av rätt stor omfattning

torde vara att vänta och att densamma knappast torde kunna

helt hävas förrän under läsåret 1946/47. Det synes därför enligt utskottets

mening icke tillrådligt att medgiva någon ny elevintagning hösten

1941. Utskottet måste alltså ställa sig avvisande såväl till departementschefens

förslag angående Luleåseminariets särställning som till det i motionerna

I: 207 och II: 276 framställda yrkandet. I detta sammanhang vill

utskottet emellertid framhålla, att det torde förefinnas ett visst mindre

antal elever, som av olika anledningar icke kunnat fullfölja sin genomgång

av första klassen vid de folkskoleseminariet som under innevarande läsår

haft undervisning anordnad i denna klass. Dessa elever synas enligt utskottets

mening böra beredas tillfälle att genomgå den avbrutna undervisningen

genom att vid ett seminarium — förslagsvis seminariet i Göteborg,

Bihang till rilcsdagens protokoll lojt- 6 sami. Nr 129.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande Nr 129.

som är förenat med provårskurs — under läsåret 1941/42 upprättas en

första klass, dock uteslutande avsedd för ifrågavarande elevmaterial.

Vad departementschefen i övrigt i detta sammanhang anfört och föreslagit

har icke föranlett någon erinran från utskottets sida.»;

2) av herr Pauli, vilken ansett, att utskottet under kap. 1. Förslagsanslaget

till Folkskoleseminarierna: Avlöningar, a) Seminarieorganisationen — under

framhållande av önskvärdheten av att provårsseminariernas kapacitet så vitt

möjligt utnyttjades, vilken ståndpunkt tidigare intagits av departementschefen

och biträtts av 1940 års lagtima riksdag — bort tillstyrka bifall till

motionerna I: 207 och II: 276;

3) av herrar Oscar Olsson, Bergman och Carlström, vilka ansett

dels att utskottets yttrande (sid. 30) under kap. 6. Förslagsanslaget till

folkundervisningens befrämjande i rikets nordligaste gränsorter m. m. bort

hava följande lydelse:

»Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag om nedsättning av ifrågavarande

språktillägg från 180 kronor till 150 kronor. På i motionerna I: 218

och II: 291 anförda skäl anser utskottet rättvist och billigt, att språktilllägg

med sålunda reducerat belopp må utgå i huvudsakligen samma utsträckning

som hittills. Utskottet ställer sig alltså avvisande till departementschefens

förslag därom, att sådana tillägg skola utgå endast till lärare

i första och andra årsklasserna och tillstyrker bifall till motionerna. I anslutning

härtill bör förevarande anslag för nästa budgetår uppföras med

153,500 kronor eller med 33,000 kronor högre belopp än vad Kungl. Majit

föreslagit.

I övrigt lämnar utskottet departementschefens förslag utan erinran.»;

dels ock att utskottets hemställan bort i nedan angivna delar erhålla följande

lydelse:

»Under åberopande av vad i det föregående anförts, får utskottet hemställa,

A. att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förslag

ävensom med bifall till motionerna I: 218 och II: 291 samt

med avslag å motionerna 1:207 och II: 276, 1:217 och

II: 290 samt II: 275,

12. till Folkskolor m. m.: Folkundervisning eils befrämjande

i rikets nordligaste gränsorter m. m. för budgetåret

1941/42 anvisa ett förslagsanslag av 153,500 kronor.»

Stockholm 1941. Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.

411988

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1941:284 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 19J).1H2 till folkoch småskoleseminarier to. to. jämte i ämnet v s. 16 i texten