Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för viss hjälpverksamhet till förmån för de till militärtjänst inkallades familjer.

1941-06-06 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1941:152, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för viss hjälpverksamhet till förmån för de till militärtjänst inkallades familjer.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 152.

Nr 152.

Ankom till riksdagens kansli den 6 juni 1941 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

anslag för viss hjälpverksamhet till förmån

för de till militärtjänst inkallades familjer.

(lia avd.)

I propositionen nr 227 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 9

maj 1941, föreslagit riksdagen att för hjälpverksamhet till förmån för de

till militärtjänstgöring inkallades familjer för budgetåret 1941/42 anvisa ett

reservationsanslag av 3,000,000 kronor.

Enligt gällande lcrigsfamiljebidragsförordning den 17 april 1940 (nr 223)

och fredsfamiljébidragsförordning den 17 maj 1940 (nr 422) äro värnpliktiga

berättigade att i den utsträckning och i de former, som närmare föreskrivas

i förordningarna, åtnjuta familjebidrag, och enligt förordningen den 31 augusti

1910 örn värnpliktslån (nr 824), kunna de som inkallats till beredskapstjänstgöring

och till följd därav råkat i ekonomiska svårigheter under vissa förutsättningar

för särskilt ändamål erhålla lån av statsmedel.

Vid sidan av nämnda författningsmässigt reglerade biståndsverksamhet

har även på frivillighetens grund, med anlitande huvudsakligen av insamlade

och annorledes sammanbragta medel, bedrivits hjälpverksamhet för att

under nu rådande förhållanden ekonomiskt bispringa till militärtjänst inkallades

familjer. Genom beslut av Kungl. Majit den 19 april 1940 utvidgades

den redan tidigare tillsatta s. k. rikskommitténs arbetsuppgifter till att

avse — förutom humanitär hjälp åt vissa flyktingar inom Sverige och åt

den hemlösa finska civilbefolkningen samt ekonomiskt och materiellt stöd

för Finlands och sedermera jämväl Norges återuppbyggande — även berörda

frivilliga hjälpverksamhet. Enligt den av chefen för socialdepartementet

efter Kungl. Majits bemyndigande utfärdade instruktionen för rikskommittén

skulle det åligga denna beträffande den ekonomiska hjälpen åt

till militärtjänst i Sverige inkallades familjer att så ordna denna hjälpverksamhet,

att de medel, som stöde till förfogande, i främsta rummet komme

sådana inkallades familjer till del, vilka utöver av staten lämnade bidrag befunnes

vara i trängande behov av ekonomiskt bistånd, samt att för sådant

ändamål samverka med vederbörande statliga eller kommunala myndigheter

och enskilda organisationer.

Några detaljerade föreskrifter för bedrivandet av arbetet medfördelningen

s. 5 Kontrollera mot PDF

tStatsutskottets utlåtande Nr 152.

5

av ifrågavarande medel ha icke meddelats av rikskommittén. Denna har avsett,

att medlen skulle kunna fritt användas i fall, där verkligt behov av

snar hjälp förelåge. I de av rikskommittén utfärdade, allmänt hållna direktiven

för fördelningen har anförts, bland annat, att rikskommitténs bidrag

icke böra användas för en mera allmän förstärkning av familjebidragen utan

skola reserveras för fall, där på grund av särskilda omständigheter ett trängande

hjälpbehov kvarstår även sedan högsta möjliga familjebidrag utanordnats.

Rikskommittén har utgått från att såsom en allmän regel vid direktivens

tillämpande de inkallade genom de av kommittén till förfogande ställda

medlen alltid skulle erhålla hjälp i fall, där hjälpbehoven vore av sådan art,

att fattigvården eljest finge ingripa.

För sin verksamhet i dess helhet har kommittén disponerat de medel,

som genom den s. k. nationalinsamlingen ställts till dess förfogande, vissa

andra insamlade medel samt 300,000 kronor av lotterimedel.

För lämnandet av hjälp åt de inkallades familjer har rikskommittén anlitat

landshövdingarnas och överståthållarens medverkan. Dessa lia själva

haft att organisera verksamheten enligt riktlinjer, som uppdragits av kommittén.

Enligt dessa riktlinjer hava familjebidragsnämnderna delgivits kommitténs

direktiv med meddelande om förutsättningarna för erhållande av

extra bidrag. Därjämte har militärbefälet upplysts örn denna hjälpform.

I syfte att vinna enhetliga bedömningsgrunder hava landshövdingarna (överståthållaren)

anmodats att månadsvis till rikskommittén insända samtliga

handlingar i ärenden, som varit föremål för prövning, varigenom kommittén

ständigt hållits underrättad örn den praxis, som tillämpats i landets olika

delar. I fall av större avvikelser ha landshövdingarna omedelbart underrättats

härom i och för rättelses vidtagande.

Några administrationskostnader utöver skrivlijälp inom länsstyrelserna

och kontoutgifter för postgiroutbetalningar lia i regel icke förekommit.

I en den 4 april 1941 dagtecknad, till Kungl. Majit ställd skrivelse har

rikskommittén, med framhållande av att verksamheten nu bedrivits så länge,

att rikskommittén snart ej förfogade över medel att fortsätta densamma,

lämnat en redogörelse för den hittills lämnade hjälpen at de inkallades

familjer samt anmält nödvändigheten av fortsatt hjälp åt dessa jämväl i de

ifrågavarande fria formerna. Rikskommittén har härom anfört, bland annat,

följande.

Inom rikskommittén Ilar man vid olika tillfällen övervägt flugan örn fortsatt

hjälp åt de inkallade och formerna för en sådan hjälp, sedan kommitténs

medel förbrukats. Genom en cirkulärskrivelse till landets samtliga länschefer

och överståthållaren i Stockholm har kommittén berett dessa tillfälle

att yttra sig i frågan. — — — I samtliga inkomna uttalanden betonas

önskvärdheten och nödvändigheten av en fortsatt hjälp under de former,

som bedrivits av kommittén.--—

Då rikskommittén har tänkt sig att i allt väsentligt böra upphöra med

sin här ifrågavarande verksamhet omkring den 1 juli 1941, torde frågan om

fortsättandet av den ifrågavarande hjälpverksamheten genom annat organ

böra övervägas.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 152.

Av en vid rikskommitténs skrivelse fogad tablå framgår, att under tiden

intill den 1 februari 1941, d. v. s. under cirka nio månader, hjälp i den

form, varom nu är fråga, lämnats till omkring 45,900 familjer med sammanlagt

något mera än 2,705,000 kronor. Genomsnittet per månad blir cirka

300,000 kronor. Medelbeloppet per bidragstagare bär utgjort ungefär 58

kronor.

Över rikskommitténs skrivelse har, efter remiss, utlåtande avgivits av

statens arbetsmarknadskommission, som anfört, bland annat, följande.

I likhet med rikskommittén och de landshövdingar, som i yttrande till

rikskommittén uttalat sig rörande erfarenheterna av kommitténs ifrågavarande

verksamhet, funne arbetsmarknadskommissionen i hög grad erforderligt

att åtgärder vidtagas i syfte att rikskommitténs hjälpverksamhet till

förmån för de inkallades familjer kunde fortsätta. Även örn krigsfamiljebidragsförordningen

ändrades i enlighet med Kungl. Maj:ts för innevarande års riksdag

framlagda förslag, så kvarstode det dock alltjämt åtskilliga fall, då hjälp

vore av behovet påkallad, men sådan icke kunde lämnas enligt krigsfamiljebidragsförordningens

bestämmelser. Dessa hjälpbehov vore till väsentlig

del av sådan natur, att deras fyllande icke borde regleras av författningsbestämmelser

utan borde bliva föremål för fri prövning i varje särskilt fall.

Av rikskommitténs skrivelse framginge, att de medel, som hittills ställts

till förfogande åt landshövdingarna (överståthållaren), kunde beräknas räcka

till omkring den 1 juli innevarande år, d. v. s. till ingången av nästa budgetår.

På grund härav återstode ingen annan utväg för erhållande av medel till

fortsatt verksamhet än att ett särskilt statsanslag anvisades för ändamålet.

Kommissionen finge på grund härav anhålla, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen att anvisa medel för hjälpverksamhetens fortsättande under budgetåret

1941/42.

Yad anginge storleken av det belopp, som borde anvisas av riksdagen,

saknades hållpunkter för en säker beräkning av behovet. Det syntes

kommissionen, att man för närvarande kunde räkna anslagsbehovet efter ett

genomsnittligt behov för månad av 250,000 kronor. För budgetåret 1941/42

skulle alltså anslagsbehovet böra beräknas till 3,000,000 kronor. Ifrågavarande

belopp syntes kommissionen böra äskas av riksdagen såsom reservationsanslag.

Därest rikskommittén, såsom i den remitterade skrivelsen anmälts, avsåge

att upphöra med sin hjälpverksamhet till förmån för de inkallade omkring

den 1 juli 1941, syntes det arbetsmarknadskommissionen vara lämpligast,

att kommissionen övortoge de uppgifter beträffande hjälpverksamhetens bedrivande,

som hittills ålegat rikskommittén.

Verksamheten borde bedrivas enligt samma grunder som hittills, d. v. s.

i förhållandevis fria former samt genom överståthållaren och landshövdingarna,

och Kungl. Majit borde meddela särskilda föreskrifter rörande sättet för

redovisningen av utanordnade medel och rörande revisionen av medelsredovisningarna.

Departementschefen har för egen del i ärendet anfört följande.

Såsom av förestående redogörelse framgår har rikskommittén sedan ungefär

ett år tillbaka bedrivit en omfattande verksamhet för att utom de gränser,

som utstakats genom förordningarna om familjebidrag och värn pliktslån,

bringa ekonomisk hjälp åt de till militärtjänst inkallades familjer. De medel,

som stått till förfogande för denna verksamhet, ha i huvudsak sammanbragts

på frivillighetens väg. /Rikskommittén har dock även disponerat lotteri
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 152.

medel. Av överståthållaren och rikets landshövdingar, vilka för rikskommitténs

räkning var inom sitt område omhänderhaft fördelningen av de tillgängliga

medlen, har den stora betydelsen av denna hjälpverksamhet samfällt

vitsordats. Önskvärdheten av att densamma även i fortsättningen kan

fullföljas efter nu tillämpade riktlinjer har från många håll understrukits.

Även enligt min mening utgör en hjälpverksamhet i sådana fria former

ett värdefullt komplement till den genom nämnda förordningar reglerade

bidrags- och låneverksamheten. Det är här icke fråga om en mera allmän

förstärkning av familjebidragen utan örn ingripanden i sådana särskilt behjärtansvärda

fall som icke lämpligen kunna regleras i en allmän författning.

De exempel, som i det föregående lämnats angående hjälpverksamheten,

äro härutinnan belysande. Jag anser därför starka skäl tala för att denna

fria hjälpverksamhet även i fortsättningen uppehälles. Då efter utgången

av juni månad i år andra nämnvärda medel icke kunna beräknas härför

stå till förfogande, torde för ändamålet böra anvisas ett särskilt statsanslag

Beträffande storleken av det belopp, som bör anvisas, ansluter jag mig

till de av statens arbetsmarknadskommission gjorda beräkningarna. Jag

finner sålunda, att ett anslag av 3,000,000 kronor bör vara tillfyllest. Anslaget

torde böra få karaktären av reservationsanslag och upptagas å fjärde

huvudtiteln under avdelningen E. Diverse. Liksom kommissionen förutsätter

jag, att de belopp av rikskommitténs medel, som redan utlämnats

och vid ingången av nästkommande budgetår ännu icke tagits i anspråk av

landshövdingarna (överståthållaren), i första hand skola användas för den

fortsatta hjälpverksamheten. Detsamma bör gälla de ytterligare medel, som

eventuellt kunna komma att av rikskommittén ställas till förfogande för

ändamålet.

Eikskommittén, som ansett sig böra upphöra med ifrågavarande hjälpverksamhet

omkring den 1 juli 1941, har i sin skrivelse hemställt örn övervägande

av frågan örn fortsättande av verksamheten genom annat organ. I

detta läge synes det mig lämpligast att i enlighet med statens arbetsmarknadskommissions

förslag uppdraga åt kommissionen att övertaga rikskommitténs

hithörande verksamhet. Till kommissionen skulle på detta sätt — bortsett

från de under rådande förhållanden fåtaliga ärendena enligt fredsfamiljebidragsförordningen

— sammanföras den centrala ledningen av bidrags- och

låneverksamheten för tillgodoseende av de värnpliktigas och deras familjers

behov. Den fond av erfarenhet rörande värnpliktshjälp, som redan nu finnes

samlad inom kommissionen, skulle därmed i fortsättningen kunna utnyttjas

även för nu ifrågavarande hjälpverksamhet.

Den ifrågavarande hjälpverksamheten bör även enligt min mening bedrivas

enligt i huvudsak samma grunder som hittills. Fördelningen av bidragen

bör sålunda ske i förhållandevis fria former samt i regel genom

överståthållarens och landshövdingarnas försorg. Därav följer, att beslut i

bidragsärende som nu avses icke bör kunna dragas under vare sig arbetsmarknadskommissionens

eller annan myndighets prövning. Erforderlig kontroll

å verksamheten synes kunna vinnas genom föreskrivande av redovisningsskyldighet.

Huvuddelen av det anslag som sålunda må komma att anvisas bör i enlighet

med det anförda ställas till arbetsmarknadskommissionens förfogande.

Emellertid torde en mindre del därav böra kvarhållas till Kungl. Maj:ts

disposition för fortsättande av sådan av rikskommittén bedriven hjälpverksamhet

som iigt riam i andra former än som direkta bidrag åt inkallade

eller deras familjer. Jag tänker därvid närmast på den verksamhet för hjälp

med beklädnad åt inkallades barn som med bidrag av bland annat rikskommitté-medel

bedrivits av föreningen Bädda Barnen. Bidrag för dylik verk
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 152. ■

Utskottet.

samhet synas böra få utgå av det ifrågasatta nya anslaget, men torde beslut

därom böra fattas av Kungl. Majit. Den del av anslaget som för sådana

ändamål bör stå till Kungl. Majits disposition torde kunna begränsas till

cirka 150,000 kronor.

Med hänsyn till önskvärdheten av att i särskilda fall kunna lämna ekonomiskt

bistånd till inkallade värnpliktiga och deras familjer vid sidan av

den författningsmässigt reglerade biståndsverksamheten finner utskottet i likhet

med departementschefen starka skäl tala för att den fria hjälpverksamhet,

som hittills bedrivits av rikskommittén, jämväl i fortsättningen uppehälles.

Då efter utgången av innevarande budgetår andra mera avsevärda medel

icke kunna beräknas härför, synes det jämväl utskottet, att ett särskilt

statsanslag bör anvisas för ändamålet.

Utskottet finner sig således böra tillstyrka Kungl. Majlis förslag, att för

budgetåret 1941/42 ett anslag av 3,000,000 kronor anvisas för ifrågavarande

hjälpverksamhet att disponeras på sätt, som departementschefen förordat.

Mot vad departementschefen i övrigt anfört har utskottet ej funnit anledning

till erinran. Hjälpverksamheten, som bör centralt ledas av statens

arbetsmarknadskommission, skall sålunda bedrivas i samma fria former som

hittills. Utskottet förutsätter, att liksom nu är fallet framställningar örn

bidrag för inkallad som regel göras av familjebidragsnämnderna, vilka uppenbarligen

äga bästa kännedom örn de inkallades ekonomiska förhållanden.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen må för Hjälpverksamhet till förmån för de till

militärtjänstgöring inkallades familjer för budgetåret 1941/42

under fjärde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av

3,000,000 kronor.

Stockholm den 6 juni 1941.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 151.

Reservation

av herr Hansson i Rubbestad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1941:338 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för viss hjälpverksamhet till förmån för de till militärtjänst inkallades famil a1 i texten