Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till statliga åtgärder för tryggande av vedproduktionen ni. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1941-06-06 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1941:156, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till statliga åtgärder för tryggande av vedproduktionen ni. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 156.

Nr 156.

Ankom till riksdagens kansli den 6 juni 1941 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag

till statliga åtgärder för tryggande av vedproduktionen

ni. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

I propositionen, nr 1, angående statsverkets tillstånd och behov under

budgetåret 1941/42 har Kungl. Majit under elfte huvudtiteln (punkterna 27

och 28 av det vid nämnda proposition fogade utdraget av statsrådsprotokollet

över folkhushållningsärenden för den 3 januari 1941) föreslagit riksdagen

att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1941/42

beräkna dels till Omkostnader i samband med inköp och inlösen av ved,

m. m. ett förslagsanslag av 3 000 000 kronor, dels ock till Ersättning åt skogsvårdsstyrelser

för visst biträde vid vedavVerkning ett förslagsanslag av

150 000 kronor.

I samma proposition har Kungl. Majit vidare under kapitalbudgeten (punkten

3 av det vid propositionen såsom bilaga 7 fogade utdraget av statsrådsprotokollet

över folkhushållningsärenden för den 3 januari 1941) föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret

1941/42 beräkna till Reglering av vedproduktionen ett reservationsanslag av

57 000 000 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i en den 28 mars 1941 dagtecknad proposition,

nr 193, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över folkhushållningsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

anvisa

dels till Viss utjämning av vedpriserna å tilläggsstat II till riksstaten för

budgetåret 1940/41 under elfte huvudtiteln ett anslag av 750 000 kronor,

dels till Omkostnader i samband med inköp och inlösen av ved, m. m. för

budgetåret 1941/42 under elfte huvudtiteln ett förslagsanslag av 3 000 000

kronor,

dels till Ersättning åt skogsvårdsstyrelser för visst biträde vid vedavverkning

för budgetåret 1941/42 under elfte huvudtiteln ett förslagsanslag av

150 000 kronor,

dels till Lån till avverkningsförskott åt vedproducenter för budgetåret

1941/42 å kapitalbudgeten under fonden för förlag till statsverket ett reservationsanslag

av 25 000 000 kronor,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 156.

9

dels ock till Förlagskapital för inköp av ved för budgetåret 1941/42 å kapitalbudgeten

under fonden för förlag till statsverket ett reservationsanslag

av 30 000 000 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två likalydande

motioner, väckta, den ena inom första kammaren av herr A. Holstenson

m. fl. (1: 222) och den andra inom andra kammaren av herr A. Jonsson i

Skedsbygd m. fl. (II: 295), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att

vid planläggningen av kommande vedavverkningar hänsyn tages till i motionerna

framlagda synpunkter.

1. Landets behov av fasta bränslen.

Den totala förbrukningen av fasta bränslen i Sverige under året närmast

före stormaktskrigets utbrott har beräknats motsvara, därest övriga bränslen

omräknas till likvärdig mängd stenkol, nära 13 miljoner ton stenkol. Av den

nämnda myckenheten utgöra de importerade bränslena nära 70 procent.

Den inhemska bränsleproduktionen utgöres normalt av omkring 0,4 miljoner

ton stenkol och 17,5 miljoner kubikmeter kastved, vartill kommer en obetydlig

mängd bränntorv. Av den avverkade vedkvantiteten beräknas 10 miljoner

kubikmeter åtgå för de fastigheter, som själva framställa ved. Den vedkvantitet,

som normalt tillföres förbrukare i öppna marknaden, kan sålunda angivas

till omkring 7,5 miljoner kubikmeter, varav 6 miljoner kubikmeter beräknas

komma till användning såsom hushållsbränsle och 1,5 miljoner kubikmeter

torde förbrukas såsom kastved för industriens behov.

I bebovsberäkningarna för innevarande bränslesäsong hava

icke ingått några vedkvantiteter för framställning av bränsle för motortrafikens

behov. Detta nytillkomna behov har emellertid för nästa bränslesäsong

beräknats komma att uppgå till omkring 5 miljoner kubikmeter ved,

saluförd såsom gengasved eller gengaskol. Med inberäknande härav hava de

nu pågående avverkningarna av ved för öppna marknaden, vilka enligt uttalanden

i propositionen nr 248 till 1940 års lagtima riksdag ursprungligen

förutsattes skola uppgå till 25 miljoner kubikmeter, sedermera inriktats på

en kvantitet av 30 miljoner kubikmeter.

Statens bränslekommission har emellertid förklarat sig anse, att avverkningen

borde ytterligare ökas samt att skogsägarna syntes böra stimuleras

att utöver de ålägganden, som meddelats dem med stöd av lagen örn skyldighet

att avverka ved till avsalu, utöka vedavverkningarna, så att en total

avverkningskvantitet av 35—40 miljoner kubikmeter kunde uppnås.

Beträffande behovet av ved för bränslesäsongen

19 4 2/4 3 har bränslekommissionen anfört bland annat följande:

Med utgångspunkt från de beräkningar, som gjorts beträffande vedbehovet

under nästkommande bränslesäsong, ansåge sig kommissionen böra räkna

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande ,\> 156.

med en avverkning av cirka 35 miljoner kubikmeter, vilken kvantitet jämsides

nied en begränsad import av koks och kol syntes böra vara tillräcklig

för att säkerställa landels behov av såväl bränsleved som ved för framställning

av träkol och gengasved. Den föreslagna avverkningen syntes böra uppdelas

på två tidsperioder på så sätt att en viss kvantitet avverkades under

tiden 1 juli—31 december 1941 och — i den mån så befunnes erforderligt

med hänsyn till försörjningsläget under senare delen av innevarande år —

ytterligare en viss kvantitet under första halvåret 1942.

Den nu föreslagna totala avverkningskvantiteten vore av en sådan storleksordning,

att den torde närma sig vad som med hänsyn till kravet på en

rationell skogsvård samt till förefintliga avverknings- och transportmöjligheter

maximalt kunde uttagas ur våra skogar.

Föredragande statsrådet har för egen del anfört:

För bränslebehovets tillgodoseende borde självfallet förefintliga möjligheter

att erhålla kol och köks från utlandet utnyttjas till det yttersta. Försiktigheten

bjöde emellertid att man utginge från att bränsleförsörjningen i

första hand måste bygga på inhemska bränsletillgångar, samt att sålunda

de förutvarande förbrukarna av importbränsle borde övergå till att använda

ved i största möjliga omfattning. Någon gräns uppåt för avverkningarna

borde därför ej uppställas. Av praktiska skäl måste emellertid en riktpunkt

för avverkningarnas omfattning finnas. Som sådan riktpunkt syntes man

kunna godtaga den av bränslekommissionen angivna kvantiteten av 35 miljoner

kubikmeter. Denna vore dock i nuvarande läge närmast att betrakta som

en minimikvantitet.

Då det givetvis vore av vikt, att planläggningen av ett så betydande avverkningsprogram,

med hänsyn till att ändrade förhållanden kunde påkalla

andra dispositioner, icke omedelbart toge sikte på hela kvantiteten, syntes

det vara lämpligt att såsom bränslekommissionen föreslagit avverkningskvantiteterna

fastställdes för kortare tidsperioder. Det borde ankomma på

bränslekommissionen att för varje tidsperiod fastställa de kvantiteter, som

under perioden borde avverkas. Avverkningarna borde därjämte planläggas

så, att däri finge inräknas icke endast brännved av vanligen förekommande

dimensioner utan även långved och massaved, vilket i viss mån torde bidraga

till att underlätta för skogsägarna att fullgöra avverkningsprogrammet. De

sistnämnda vedsorterna borde i så fall icke utan särskilt medgivande få användas

annat än för bränsleändamål.

Avverkningen i fortsättningen av vedmängder av här angivna storleksordning

komme givetvis att liksom nu ställa stora krav på skogsägarna. Det

kunde icke skäligen begäras, att den enskilde skogsägaren av egen drift

skulle medverka till genomförandet av det utökade avverkningsprogram.

som sålunda antytts. Statens medverkan torde på grund härav numera bliva

än mera nödvändig än förut. De av staten redan vidtagna åtgärderna för

främjande av vedproduktionen, nämligen utfästelse att inlösa ved, som avverkats

men icke vunnit avsättning, samt utlämnande av lån till skogsägareförening,

ansluten till Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, för förskottering

av avverkningskostnad för ved borde därför även i fortsättningen,

till underlättande av skogsägarnas medverkan till avverkningarna, stå til!

bilds. Statsrådet förordade alltså, att reglerna örn statsgaranti för ved och

om låneverksamlieten alltjämt bibehölles.

Beträffande systemet med statsgaranti syntes några ändrade föreskrifter

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets uttalande Nr 156.

11

icke vara påkallade. Det borde således även framgent ankomma på Kungl.

Majit att meddela erforderliga bestämmelser om garantiprisens böjd och om

de vedsorter, som finge omfattas av statsgaranti. Kungl. Majit borde även

äga att utfärda administrativa föreskrifter om tid, inom vilken ved skulle anmälas

för garanti och inom vilken uppfyllandet av meddelad garanti skulle

påkallas.

Bestämmelserna örn låneverksamheten hade efter beslut av 1940 års urtima

riksdag erhållit en för skogsägareföreningarna och därigenom indirekt

även för skogsägarna förmånligare utformning, i det att lånemöjligheterna

utvidgats att kunna omfatta intill 90 procent av garantibeloppet för ved.

som avsåges med vid låneansökning åberopade leveranskontrakt. Föreskrifterna

torde efter denna ändring i stort sett vara tillfyllest för sitt ändamål.

En viss omläggning av förfaringssättet vid lånens beviljande m. m. kunde

emellertid bliva erforderlig. Frågan härom vore föremål för övervägande.

Till stöd för det i motionerna 1: 222 och II: 295 gjorda yrkandet har anförts:
»Landets

försörjning med inhemskt bränsle har hittills kunnat ordnas relativt

tillfredsställande. Det fortfarande osäkra läget i vår bränsleimport och

ovissheten örn krisens längd ställer emellertid vår bränslefråga inför allt

mera svårlösta problem. Påfrestningarna komma att ytterligare skärpas och

fordringarna på landets skogar och skogsägare att ökas i avsevärd grad.

Inför de väldiga vedkvantiteter, som måste tagas ur skogarna, är det uppenbart.

att man ställer sig frågande dels i vad mån våra skogstillgångar

skola under en ytterligare förlängning av krisen tåla ingreppen utan allt för

stora framtida men i skogarnas värdefullare gagnvirkesproduktion och dels

hur man skall kunna skydda producenterna från ålägganden, som kunna innebära

ekonomiskt avbräck i deras skogshantering. För konsumenterna av

det enda bränsle, som nu i stort sett finnes att tillgå, är det givetvis även angeläget,

att icke priserna å detta bränsle på grund av fördyrande planläggning

av vedfördelningen och icke kontrollerad marknad drivas till en nivå,

som icke är betingad av de faktiska produktionskostnaderna. Tendenser i

den riktningen lia under sistförflutna säsong icke varit alltför sällsynta.

För den händelse landets behov av bränsle ännu för någon tid skulle

komma att tarva veduttag i samma storleksordning som nu, finna motionärerna

det nödigt att, med omtanke om våra skogsbestånd, en grundlig undersökning

göres att i största möjliga mån söka förflytta veduttag till områden.

som nu icke alls eller åtminstone i mindre utsträckning än hittills

kommit ifråga. Speciellt gäller detta vissa delar av Norrland, där möjligheter

torde finnas att till flottled framskaffa vedskog, sorn annars icke kan

komma till användning. Säkerligen skulle avsevärda kvantiteter långved

kunna levereras även i biflottleder. Under nu exceptionella förhållanden kan

ifrågasättas, huruvida icke sådant vedvirke skulle kunna frigöras från den

i flottningskostnaderna ingående amorteringskostnaden för flottleder.

Hittills lia de stora vedkvantiteterna kunnat framställas genom skogsägarnas

frivilliga medverkan. Ett bibehållande av denna avverkningsform

även i fortsättningen är framför allt ett konsumentintresse, enär en avverkning

i statlig regi måste bliva avsevärt mycket tyngre och dyrare. Det bör

där flir vara synnerligen angeläget, alt det från myndigheternas sida skapas

förutsättningar flir ett bibehållande av den frivilliga produktionen i allra

största utsträckning. Statsmakterna lia bland andra åtgärder i denna rikt
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 156.

ning lastställt garantipriser, som avse att hålla producenten skadeslös för

omkostnader, örn veden icke skulle finna avsättning. Det synes emellertid

vara nödvändigt att dessa garantipriser icke fastlåsas utan avvägas med

hänsyn till de verkliga produktionskostnaderna och deras ökning. Samma

gäller prisregleringar å ved i övrigt, där hänsyn måste tagas till att de faktorer,

som avgöra produktionskostnaderna, icke äro fasta utan variabla. En

omkostnadsökning är ofrånkomlig t. ex. då avverkningen måste undan för

undan läggas på längre avstånd. Med sålunda stegrade omkostnader kommer

skogsägarens netto att i samma mån beskäras örn priserna fastlåsas utan

hänsyn till koslnadsstegringarna.

Beträffande den statliga garantin för vedproduktionen synes det motionärerna

skäligt att alla landets skogsägare jämställas. Det kan anses rättvist,

att då alla skogsägarna äro ålagda produktionsplikt och avverkningspriserna

oftast äro högre inom områden med nu gällande lägsta garantipriser, att en

korrigering sker så, alt skogsägarna gives samma garanti för vad de under

en för samhället kritisk tid åläggas producera. En korrigering i sådan riktning,

att de lägsta garanlipriserna höjas i nivå med för bästbelägna områden

gällande, skulle innebära, dels att den för den konsumerande allmänheten

billigaste produktionen uppmuntrades och bibehölles, dels att skogsägarna

på ett rättvisande sätt blevo under förhandenvarande förhållanden jämställda.

De lånemöjligheter för finansiering av avverkningskostnader, som staten

givit skogsägarna, äro otvivelaktigt av stor betydelse för att stimulera och

underlätta vedavverkningarna. Emellertid torde en anpassning till smidigare

och mera lättarbetade former för denna långivning, såsom också departementschefen

i propositionen antyder, vara välbetänkt, örn åtgärden skall

verka i den riktning, som avsetts och som ovan antydes.

Under sistförflutna säsong har en mycket ojämn prisbildning förekommit

å vedmarknaden. Trots myndigheternas bemödanden att genom auktorisering

och priskontroll hävda respekten för givna prisbestämmelser har

det dock icke hittills lyckats att i fördelningen av de stora vedmängderna

ernå den stabilitet i såväl tillgång som priser, som kan säkerställa konsumtionen

och hålla priserna inom skälig nivå för förbrukarna. Orsaken kan

tillskrivas den omständigheten, att alltför många och därmed okontrollerbara

mellanhänder dirigera överförandet av veden från producent till konsument.

Örn full kontroll och billigaste befraktningar skola ernås till förmån

för förbrukarna, synes det oundgängligen nödvändigt, att vedens väg

till konsumenten dirigeras genom endast ett fåtal organ.»

2. Anslag å 750 000 kronor till Viss utjämning av vedpriserna.

Enligt beslut den 6 december 1940 har Kungl. Majit medgivit, att bränslekommissionen

må använda högst 6 000 000 kronor av reservationsanslaget

till Reglering av vedproduktionen för inköp av 500 000 kubikmeter ved i

marknadsreglerande syfte.

De vedpartier varom här vore fråga, framhåller bränslekommissionen,

bomme att i många fall betinga förhållandevis höga priser i de orter till vilka

veden skulle fraktas på grund av de långa transportavstånden från överskottsområden

till dessa orter. Detta förhållande torde i vissa fall motivera

höjning av de fastställda återförsäljningspriserna. Enligt kommissionens me
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 156.

13

ning borde och kunde emellertid dessa priser i regel icke höjas till en sådan nivå,

att de komme att motsvara vedens verkliga kostnader. Det syntes så mycket

mer påkallat, att en dylik betydande höjning av konsumentpriserna i de för

närvarande utpräglade underskottsorterna undvekes, som en sådan prisstegring

skulle såväl påverka priserna på den nyhuggna veden som inverka störande

på andra, närliggande orters vedförsörjnings- och prisläge. Kommissionen

funne det därför nödvändigt att genom viss bidragsverksamhet förhindra

en alltför avsevärd stegring av de nuvarande konsumentpriserna. Enligt

kommissionens mening borde härvid i första hand konsumenterna själva,

d. v. s. kommunerna, träda emellan genom att i prisutjämnande syfte bidraga

med ett belopp, motsvarande en utdebitering av 10 öre per skattekrona för

ved, som under innevarande bränslesäsong genom kommissionen kunde

komma att tillföras respektive orter. Först i den mån ett kommunalt bidrag,

beräknat efter dessa grunder, visade sig icke vara tillfyllest och endast under

förutsättning, att ett sådant ekonomiskt ingripande från kommunens sida i

första hand komme till stånd, syntes staten böra lämna sådant ekonomiskt

stöd att en lämplig prisnivå kunde bibehållas. Denna statliga bidragsverksamhet,

vilken syntes huvudsakligen böra givas formen av ytterligare nedsättning

av jämvägsfrakten för ved utöver den som nu kunde medgivas, beräknades

behöva uppgå till ett belopp, motsvarande i genomsnitt 1 krona 50 öre per

kubikmeter eller tillsammans 750 000 kronor för ifrågavarande vedkvantitet

örn 500 000 kubikmeter.

Enligt beslut den 20 december 1940 har Kungl. Maj:t anbefallt statskontoret

att, med anlitande av det å förskottsstat för försvarsväsendet m. m. för

budgetåret 1940/41 under elfte huvudtiteln uppförda förskottsanslaget lill

Allmänna utgifter för pris- och handelsreglerande åtgärder (XI a), till

bränslekommissionen, på rekvisition i mån av behov, utbetala ett belopp av

högst 750 000 kronor, att av kommissionen användas på sätt och under förutsättningar,

som angivits av kommissionen.

Det ifrågavarande, av Kungl. Majit å tilläggsstat II äskade anslaget avser

att bereda täckning för nämnda, förskottsvis anvisade medel.

3. Förslagsanslag å 3 000 000 kronor till Omkostnader i samband med

inköp oell inlösen av ved, m. m.

Detta anslag är avsett dels till bestridande av de till 1 000 000 kronor beräknade

kostnaderna för inköp av ett statligt regleringslager av ved, vilka

bränslekommissionen kan få vidkännas i form av förmedlingsprovisioner

och andra kostnader för uppköpare och dylikt, dels ock för täckande av sådana

förluster, som kunna uppkomma vid uppköp och distribution av ved. Flir

sistnämnda ändamål har beräknats ett belopp av 2 000 000 kronor för

budgetåret 1941/42.

Vissa ingripanden i prisreglerande syfte kunde, framhåller föredragandc

statsrådet, bliva nödvändiga, då det gällde alt utjämna tillfälliga

merkostnader, som av skilda anledningar uppstått vid vedleveranser. Medel

borde finnas tillgängliga för detta ändamål. Därest det utjämningsbidrag.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 156.

som kunde anses erforderligt, beräknades till högst 2 kronor per kubikmeter

och vedmängden uppskattades till en miljon kubikmeter, syntes medelsbehovet

kunna begränsas till 2 000 000 kronor.

Inräknat det för rena omkostnader avsedda beloppet av 1 000 000 kronor

borde anslaget således bestämmas till 3 000 000 kronor.

4. Förslagsanslag å 150 000 kronor till Ersättning åt skogsvårdsstyrelser

för visst biträde vid vedavverkning.

Kungl. Maj:ts förslag om anslag till förevarande ändamål innebär anvisande

av samma anslagsbelopp som för innevarande budgetår.

5. Reservationsanslag å 25 000 000 kronor till Lån till avverkningsförskott

åt vedproducenter.

Av för reglering av vedproduktionen anvisade medel hava hittills 25 000 000

kronor stått till förfogande för täckande av kostnader för lån till avverkningsförskott.

Kungl. Maj:ts föreliggande förslag innebär, att för nästa

budgetår ett särskilt anslag anvisas för ändamålet.

Bränslekommissionen har förklarat sig icke kunna bedöma, huruvida någon

reservation kan påräknas av årets anslag, samt anser, att förskottsmedel

för belåning av 4 å 5 miljoner kubikmeter ved böra finnas tillgängliga

för nästa budgetår. Kommissionen beräknar med dessa utgångspunkter medelsbehovet

för budgetåret 1941/42 till 25 000 000 kronor.

Föredragande statsrådet har ifrågasatt, huruvida icke den av bränslekommissionen

gjorda beräkningen av den vedmängd, för vilken lån komme att

sökas, vore något snävt tilltagen och om icke med hänsyn härtill större kapitaltillgång

skulle bliva erforderlig. Vid bedömandet härav borde man emellertid

icke bortse från att de medel, som nu vore bundna i förskottslån, allteftersom

veden försåldes, frigjordes, varför det för lån tillgängliga beloppet

icke vore begränsat till det kapitaltillskott, som årets riksdag kunde komma

att anvisa. Med hänsyn härtill hade statsrådet icke ansett sig böra göra någon

erinran mot bränslekommissionens anslagsberäkning för ifrågavarande ändamål.

För budgetåret 1941/42 borde alltså avses ett belopp av 25 000 000

kronor för lån till avverkningsförskott åt vedproducenter.

6. Reservationsanslag å 30 000 000 kronor till Förlagskapital för

inköp av ved.

För innevarande budgetår har anvisats under rubriken Reglering av vedproduktionen

30 000 000 kronor för uppläggande av ett statligt beredskapslager

av cirka 3 000 000 kubikmeter ved samt 7 000 000 kronor för täckande

av kostnaderna för eventuell tvångsavverkning. Kungl. Maj:ts förevarande

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr toli.

15

förslag innebär, att ett särskilt reservationsanslag anvisas till förstnämnda

ändamål.

Föredragande statsrådet har till stöd härför anfört:

Bränslekommissionen ansåge önskvärt, att med hänsyn till de allt större

kraven på ved för olika ändamål avverkningarna under innevarande avverkningssäsong

ytterligare ökades utöver tidigare planerade 30 miljoner kubikmeter.

Kommissionen hade för sin del stannat vid en total avverkningskvantitet

av 35 å 40 miljoner kubikmeter; meravverkningen utöver den förut

nämnda totalkvantiteten skulle enligt kommissionens uppfattning ske vid sidan

av avverkningsålägganden, som meddelats skogsägare jämlikt lagen örn

skyldighet att avverka ved till avsalu. Som ett medel att stimulera till den

ökade avverkningen föresloge bränslekommissionen — jämsides med förenämnda

stödåtgärder i form av statsgaranti och lån till avverkningsförskott

— att staten själv skulle genom lämpligt organ uppträda som köpare av ved.

Huvudsyftet med en dylik uppköpsverksamhet skulle vara, att staten därigenom

erhölle goda möjligheter att effektivt ingripa i marknads- och prisreglerande

syfte.

Såsom tidigare framhållits måste vår bränsleförsörjning under nuvarande

ovissa förhållanden i mycket stor omfattning basera sig på våra vedtillgångar.

I enlighet härmed funne statsrådet i likhet med bränslekommissionen

det vara nödvändigt, att de pågående avverkningarna avsevärt utvidgades.

Det förefölle antagligt, att uppköp från statens sida i större omfattning kunde

komma att verka befrämjande på avverkningarna och dessutom påskynda

desamma.

En dylik upphandlingsverksamhet för statens räkning komme även alf

underlätta ett bättre och mera effektivt utnyttjande av transportapparaten

genom att virkestransporterna kunde ske å tider, då transportmedlen icke vore

hårt belastade. Vidare torde förefintligheten av statliga vedlager verksamt

kunna bidraga till utjämning av ojämnheter i bränsleförsörjningen, varjämte

en viss stabilitet i prisbildningen å vedmarknaden syntes vara att förvänta.

Statsrådet ville därför uttala sin anslutning till bränslekommissionens

förslag örn verkställande av statliga uppköp av ved.

Den avsedda uppköpsverksamheten syntes böra omfatta olika vedsortiment.

Det syntes fördelaktigt, att däri finge ingå massaved, vilket bland annat

medförde möjligheter att på ett tillfredsställande sätt utnyttja sjötransporter

från övre Norrland till sydligare industridistrikt. Härtill komme

att avsättningen av sådan ved icke torde erbjuda några större svårigheter,

enär denna ved torde kunna placeras hos industrien. På sätt kommissionen

förordat syntes lämpligt anförtro uppköpen av massaved även för kommissionens

räkning åt vederbörande å marknaden redan införda företag. De statliga

uppköpen, vare sig de skedde direkt genom bränslekommissionen eller

genom ombud, borde emellertid icke få inkräkta på de enskilda förbrukarnas

legitima vedanskaffning. I enlighet med bränslekommissionens åsikt syntes

kommunala inköp, som skedde i samma syfte sorn de statliga, böra samordnas

med dessa, i det att bränslekommissionen liksom hittills borde i man

av behov uppträda som förmedlare åt kommunerna och deras organ.

I detta sammanhang kunde nämnas, att det enligt av bränslekommissionen

lämnade uppgifter under den förflutna delen av innevarande bränslesäsong

varit förenat med betydande svårigheter att tillgodose det aktuella vedbehovet

inom vissa orter. Med ledning av hittills gjorda erfarenheter om

olika samhällens sätt och förmåga att själva handhava sin vedförsörjning

s. 16 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Xr 156.

16

syntes icke tillrådligt att enbart lita till privata företags eller kommunala

myndigheters åtgärder, då det gällde tryggandet av vedbehoven. Detta syntes

närmast böra ankomma på de statliga bränslemyndigheterna, vilka borde

svara för erforderligt initiativ i detta hänseende. Emellertid borde man dock

få uppställa den fordran, att kommunerna skulle medverka vid de statliga

myndigheternas strävanden för tillgodoseendet av deras vedbehov. Det vore

självfallet elt önskemål, att denna medverkan från kommunernas sida skedde

frivilligt. Då det emellertid syntes kunna inträffa, att frivillig medverkan

till bränsleanskaffningen icke alltid kunde påräknas inom rimlig tid, syntes

det vara påkallat, att på sätt bränslekommissionen framhållit de statliga

myndigheterna kunde ålägga kommunerna att medverka vid anskaffningen

och distributionen av ved, ävensom att, örn så funnes erforderligt, upplägga

reservlager av ved eller annat bränsle. Dylik befogenhet torde tillkomma

Kungl. Majit på grund av bestämmelserna i lagen den 15 juni 1939 (nr 254)

örn skyldighet för kommun att fullgöra vissa av krig m. m. föranledda arbetsuppgifter.

Örn åläggande som nyss sagts meddelades, skola kostnaderna jämlikt

berörda lag bestridas av kommunen. Det torde få ankomma på Kungl.

Majit att närmare bestämma, huruvida och i vilken omfattning staten skulle

bidraga till täckandet av sådana kostnader. Medel för statsbidrag torde få

utgå från anslaget till Omkostnader i samband med inköp och inlösen av

ved, m. m.

Storleken av de vedmängder, sorn av staten borde uppköpas, hade av

bränslekommissionen beräknats till omkring 8 miljoner kubikmeter, fördelade

på 5 miljoner kubikmeter kastved, 2.G miljoner kubikmeter massaved

och 400 000 kubikmeter flottningskolved. Då denna kvantitet genom

successiva försäljningar omsattes, syntes enligt kommissionens kalkyler ett

genomsnittslager örn 5 miljoner kubikmeter böra hållas, motsvarande ett

inköpsvärde av 60 000 000 kronor. Kommissionen hade vidare räknat med

att lagring tillsvidare borde ske av de vedkvantiteter som avverkades av staten

efter tvångsutsyning och de kvantiteter som inlöstes på grund av meddelad

statsgaranti. Då dessa kvantiteter vardera uppskattas till en miljon

kubikmeter och beräknades genomsnittligen kosta 7 kronor per kubikmeter

skulle enligt kommissionen ytterligare (7 000 000 +7 000 000=) 14 000 000

kronor investeras i vedlagret.

Vad kommissionen framhållit örn den lämpliga storleksordningen för den

statliga uppköpsverksamheten kunde statsrådet ansluta sig till. Ej heller

funne han anledning till erinran mot det inköpsvärde, som kommissionen

kalkylerat med. 1 fråga örn den vedkvantitet, som kunde komma att framvinnas

genom tvångsavverkning, funne statsrådet sig böra föreslå, att densamma

inginge i vedlagret och betalades av därför avsedda medel; i den mån åter

tvångsavverkad ved icke komme att föreligga, borde ved få uppköpas för

hela det härför avsedda beloppet i öppna marknaden. Att nu söka bilda

sig en uppfattning örn i vilken utsträckning ved kunde bliva att tillgå genom

inlösen av statliga garantiutfästelser läte sig svårligen göra. Bedömandet

härav vore i första hand beroende på utvecklingen av den rådande

krissituationen och de följder densamma kunde ha på vår bränsleförsörjning.

På grund härav förelåge ej heller möjlighet att beräkna det belopp,

som kunde bliva erforderligt för detta ändamål. Då det här således, allt

efter omständigheterna, kunde bliva fråga örn belopp av växlande storlek,

syntes det föga rationellt att äska ett fixerat anslag; i stället torde det vara

lämpligt, alt utgifter, som föranleddes av ifrågavarande statsgaranti, finge

preliminärt utgå från förskottsstat. Av bränslekommissionen för detta ända
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 156.

17

mål beräknad summa av 7 000 000 kronor borde följaktligen icke inräknas

1 de medel, som avses för vedinköp. Storleken av dessa kunde alltså beräknas

till 60 000 000 kronor. Då vedlagret vore avsett ätt successivt omsättas, bleve

medel tillgängliga allteftersom försäljningarna fortskrede. Någon särskild

medelsanvisning för detta ändamål för bränslesäsongen 1942/43 bleve därför

ej erforderlig.

1 detta sammanhang erinrade statsrådet örn det i propositionen nr 72 till

1940 års urtima riksdag gjorda uttalandet, däri dåvarande cliefen för 1''olkbushållningsdepartementet

på anförda skäl förordat, att skogsägareföreningarna

skulle tillerkännas rätt till omkostnadsersättning för osåld, av

slaten inlöst ved med 50 öre per kubikmeter utan kvantitetsbegränsning,

samt framhållit, att den föreslagna ersättningsrätten icke då behövde föranleda

något anslagsäskande. Frågan om storleken av den skogsägareföreningarna

tillkommande ersättningen för omkostnader av här antydd art

sammanhängde uppenbarligen intimt med spörsmålet örn uppskattningen

av den vedkvantitet, som staten på grund av sin garantiutfästelse kunde

bliva pliktig inlösa. Då statsrådet icke ansett sig kunna göra någon beräkning

i sistnämnda hänseende, följde därav, att någon uppskattning av det

belopp, som borde tillkomma skogsägareföreningarna, ej heller kunde göras.

På sätt föreslagits i fråga örn kostnaderna i anledning av meddelad statsgaranti

syntes även de förutsatta utgifterna för täckande av skogsägareföreningarnas

omkostnader för osåld, av staten inlöst ved få preliminärt bestridas

från förskottsstat.

Bränslekommissionen hade beräknat, att av de för innevarande budgetår

å kapitalbudgeten anvisade medlen för Reglering av vedproduktionen endast

7 000 000 kronor komme att tagas i anspråk för lagring av ved och för

tvångsavverkning. Av den ursprungligen för sistberörda båda ändamål avsedda

summan av 37 000 000 kronor skulle således uppstå en reservation

av 30 000 000 kronor. Emellertid torde en betydande del av ifrågavarande

belopp av 30 000 000 kronor kunna förväntas bliva disponerade under innevarande

budgetår, därest av bränslekommissionen planerade inköp av högst

2 miljoner kubikmeter massaved, vilka inköp skulle ske genom förmedling

av enskilda industriföretag, komme till stånd. Enligt en av Kungl. Majit

genom beslut den 21 mars 1941 godkänd överenskommelse rörande ifrågavarande

inköpsverksamhet syntes man, under förutsättning av uppköp avilda

den ifrågasatta massavedkvantileten, kunna räkna med en utgift för

dessa inköp av omkring 28 000 000 kronor. Av anslaget till Reglering av

vedproduktionen skulle i sådant fall endast 2 000 000 kronor stå till förfogande

för lagring av ved och för tvångsavverkning under budgetåret

1941/42. Avsikten vore emellertid, att de myckenheter massaved som avsåges

skola inköpas enligt förenämnda överenskommelse skulle ingå i det statliga

vedlager, för vars anskaffning bränslekommissionen för nästkommande budgetår

beräknat 60 000 000 kronor. Medelsbehovet för budgetåret 1941/42

kunde alltså uppskattas till (60 000 000 — 28 000 000 =) 32 000 000 kronor.

Då enligt det anförda därjämte 2 000 000 kronor kunde förväntas kvarstå

såsom reservation å anslaget, syntes större anslag för dessa ändamål än

30 000 000 kronor icke behöva äskas av riksdagen.

Utskottet anser sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Majlis i det föregående

örn förmälda förslag och har icke heller funnit något alt erinra mot vad föredragande

statsrådet i förevarande sammanhang anfört och föreslagit. För plan
IIUhuui

lill riksdagens protokoll ti samt. Nr 15''/ 156. 2

Vt skoltcl.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 156.

läggningen av vedanskallningen synes det vara av vikt att bränslekommissionen

har möjlighet att i god tid träffa avtal om inköp av de vedkvantiteter,

som avses att ingå i det planerade regleringslagret. Med hänsyn härtill anser

utskottet, att Kungl. Majit bör äga rätt att, om så befinnes nödvändigt, av

det för nästa budgetår avsedda anslaget å 30 000 000 kronor till Förlagskapital

för inköp av ved ställa erforderliga medel innevarande budgetår till

bränslekommissionens förfogande.

Med anledning av vad i motionerna I: 222 och II: 295 anförts vill utskottet

framhålla, att utskottet förutsätter, att bränslekommissionen redan har sin

uppmärksamhet riktad på de i motionerna berörda spörsmålen. Utskottet

vill här allenast framhålla, att det synes utskottet självfallet, att områden

med högvärdigt skogsbestånd icke bliva föremål för avverkning för bränsleändamal,

därest det visar sig möjligt att tillgodose bränslebehovet genom

veduttag från sådana delar av landet, där gallringsbar skog förefinnes. Med

vad utskottet sålunda anfört torde omförmälda motioner få anses besvarade.

Utskottet hemställer alltså,

I. att riksdagen må anvisa

a) till Viss utjämning av vedpriserna å tilläggsstat II till

riksstaten för budgetåret 1940/41 under elfte huvudtiteln ett

anslag av 750 000 kronor,

b) till Omkostnader i samband med inköp och inlösen av

ved m. m. för budgetåret 1941/42 under elfte huvudtiteln ett

förslagsanslag av 3 000 000 kronor,

c) till Ersättning åt skogsvårdsstgrelser för visst biträde

vid vedavverkning för budgetåret 1941/42 under elfte huvudtiteln

ett förslagsanslag av 150 000 kronor,

d) till Lån till avverkningsförskott åt vedproducenter för

budgetåret 1941/42 såsom kapitalinvestering i fonden för förlag

till statsverket ett reservationsanslag av 25 000 000 kronor,

e) till Förlag skapital för inköp av ved för budgetåret

1941/42 såsom kapitalinvestering i fonden för förlag till statsverket

ett reservationsanslag av 30 000 000 kronor.

II. att motionerna 1:222 och 11:295 må anses besvarade

med vad utskottet här ovan anfört.

Stockholm den 6 juni 1941.

På statsutskottets vägnar:

J. II. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 155.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1941

117489

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1941:342 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till statliga åtgärder för tryggande av vedproduktionen m. m. jämte i ämnet väc s. 4 i texten