Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående långtid stillägg för vissa värnpliktiga jämte en i ämnet väckt motion.

1941-06-13 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1941:170, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående långtid stillägg för vissa värnpliktiga jämte en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 170.

1

Nr 170.

Ankom till riksdagens kansli den 13 juni 1941 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

långtid stillägg för vissa värnpliktiga jämte

en i ämnet väckt motion.

(l:a avel.)

I propositionen nr 270 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 16 maj

1941, föreslagit riksdagen att godkänna de grunder för långtidstillägg för vissa

värnpliktiga, vilka innefattas i ett till berörda statsrådsprotokoll fogat kungörelseförslag.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft en inom andra

kammaren av herr S. Persson i Stockholm väckt motion (nr 336), vari hemställts,

att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag, med godkännande

av de grunder, som innefattas i ett till motionen fogat förslag till kungörelse

örn långtidspremie och långtidstillägg för vissa värnpliktiga, måtte besluta örn

införande av dels en långtidspremie å 270 kronor efter 9 månaders beredskapstjänstgöring,

dels ock ett månatligt lönetillägg av 30 kronor för varje månads

tjänstgöring utöver 9 månader samt att bestämmelserna härom givas retroaktiv

verkan ävensom att invänta tillägg skola utbetalas som månadslön.

I fråga örn de skäl, motionären anfört till stöd för sin hemställan, får utskottet

hänvisa till motionen.

Departementschefen har inledningsvis lämnat en redogörelse för de från

och med den 1 juni 1941 gällande krigslönebestämmelserna för värnpliktiga.

I skrivelse den 28 januari 1941 till chefen för försvarsdepartementet har

överbefälhavaren över rikets försvarskrafter erinrat, att det vid intagandet

av förstärkt försvarsberedskap visat sig nödvändigt att vid marinen för bemanningen

av flottans fartyg och kustfästningarna taga i anspråk så gott som

samtliga tillgängliga värnpliktiga tillhörande dels klass A och dels vissa kategorier

av klass B. Av denna anledning hade sedermera avlösning ej kunnat

åstadkommas för dessa personalkategorier. Vid armén och flygvapnet hade

liknande förhållanden gjort sig gällande, ehuru i mindre utsträckning än vid

marinen. Det vore uppenbart, att en dylik långvarig bortovaro från ordinarie

förvärvsmöjligheter för flertalet värnpliktiga, särskilt familjeförsörjare, innebure

stora uppoffringar. Det vore även förståeligt, att ifrågavarande personal

i jämförelse med andra värnpliktiga knappast ansåge sig rättvist be
Bihang

till riksdagens protokoll 19-11. 6 sami. Nr 170.

1343 41

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 170.

handlad. På grund härav hade överbefälhavaren den 21 augusti 1940, d. v. s.

omkring ett år efter de första inkallelserna, anmodat försvarsgrenscheferna

att dels undersöka, huru stort antal värnpliktiga som vid utgången av september

1940 fullgjort 12 månaders beredskapstjänstgöring i en följd, varvid

hänsyn icke skulle tagas till tjänstledighet eller hempermittering av kortare

varaktighet än en månad, dels i samråd med respektive centrala förvaltningsmyndigheter

snarast upprätta förslag till lämplig ersättning för långtidstjänstgöring.

Pörsvarsgrenscheferna hade därefter till överbefälhavaren inkommit

med de begärda uppgifterna samt avgivit förslag till ersättning vid

längre tids militärtjänstgöring. För dessa förslag har överbefälhavaren lämnat

en redogörelse, och i anslutning härtill har han för egen del förordat en

successiv löneförbättring i förhållande till tjänstgöringstidens längd, innebärande

att de till beredskapstjänstgöring inkallade värnpliktigas avlöningsförmåner

ökades genom ett månatligt lönetillägg med 30 kronor per månad

efter 12 månaders tjänstgöring för ej överstatanställda och 15 kronor per

månad efter samma tjänstgöringstid för överstatanställda av båda kategorierna.

Långtidspremie, som förordats av cheferna för marinen och flygvapnet, syntes

däremot för närvarande kunna uteslutas. Bestämmelserna örn utbetalande av

månatligt lönetillägg borde erhålla retroaktiv verkan. I motsatt fall skulle

de tidigast inkallade värnpliktiga uteslutas från ersättning för långtidstjänstgöring,

vilket skulle innebära en uppenbar orättvisa. — Jämsides med ifrågavarande

provisorium syntes mera permanenta bestämmelser böra utarbetas,

lämpligen med utgångspunkt från de av försvarsgrenscheferna ingivna förslagen.

över överbefälhavarens förslag har utlåtande avgivits av för svar sväsendets

lönenämnd, som därvid anfört, bland annat, följande:

Yäl är lönenämnden ense med överbefälhavaren därom, att den av cheferna

för marinen och flygvapnet till införande ifrågasatta långtjänstpremien kan

och bör för närvarande uteslutas. Men vad angår det tilltänkta månatliga

lönetillägget kan lönenämnden till en början icke biträda förslaget, att •—

förutom värnpliktiga i allmänhet — jämväl den överstatanställda och den i

fast anställning över stat antagna personalen skulle göras delaktig av ifrågavarande

förmån, låt vara att tilläggen för denna personals vidkommande skulle

utgå allenast med hälften av de för övriga värnpliktiga föreslagna beloppen.

Ifrågavarande personal skulle därigenom komma att intaga en förmånligare

ställning i lönehänseende än det fast anställda manskapet.

Mot den föreslagna avvägningen av lönetillägget är från lönenämndens

sida icke något att erinra. Med avseende å villkoren för tilläggets utgående

finner sig lönenämnden emellertid böra förorda vissa jämkningar i överbefälhavarens

förslag. Det synes lönenämnden såsom villkor för åtnjutande av

månatligt lönetillägg böra stipuleras, att den värnpliktige fullgjort sammanlagt

minst tolv månaders beredskapstjänstgöring utöver honom eljest i fredstid

åliggande värnpliktstjänstgöring, frånsett — i förekommande fall — landstormsrepetitionsövning

och landstormsbefälsövning. Såsom tjänstgöringstid

bör härvid givetvis allenast räknas tid, varunder vederbörande avlönats såsom

värnpliktig.

Beträffande en särskild kategori värnpliktiga torde ett något gynnsammare

beräkningssätt för erhållande av lönetillägg än det nyss angivna vara moth

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 170.

3

verat, nämligen för dem, som på grund av kategoriklyvning eller liknande

orsak (t. ex. inställda eller reducerade övningar, däremot icke uppskov i

vanlig ordning med tjänstgöring) ej fullgjort någon tjänstgöring. Beträffande

ifrågavarande värnpliktiga bör rätten till månatligt lönetillägg inträda efter

fullgörande av tolv månaders beredskapstjänstgöring oberoende av, huruvida

någon fredstjänstgöring tidigare blivit fullgjord.

I fråga örn sättet för beräknande av den minimitid, som skulle utgöra

villkor för tillträde av månatligt lönetillägg, äro olika alternativ tänkbara.

Antingen bör för lönetilläggets åtnjutande krävas, att beredskapstjänstgöringen

omfattat en tidrymd av minst 12 månader i en följd, varvid någon

kortare tids uppehåll i tjänstgöringen till följd av sjukdom eller dylikt —

däremot icke till följd av hempermittering —- skulle kunna anses ej medföra

avbrott i tjänstgöringen, eller ock kan kravet på tjänstgöring i en följd eftergivas,

i vilket fall allenast effektiva tjänstgöringsperioder komma i betraktande.

IJr tillämpningssynpunkt är sistnämnda alternativ avgjort att föredraga,

liksom det skulle medföra mindre ojämnheter olika grupper emellan. Med

hänsyn härtill anser sig lönenämnden närmast böra förorda det senare alternativet,

varvid dock lönenämnden förutsätter, att örn uppehåll melian olika

tjänstgöringsperioder överstiger ett år, lönetillägg ej må uppbäras förrän den

nya tjänstgöringen uppgått till 12 månader.

I detta sammanhang anser sig lönenämnden även böra beröra frågan om

lönetillägg åt viss frivilligt tjänstgörande personal. Det synes lönenämnden

skäligt, att frågan örn månatligt lönetillägg åt sådan personal löses på det

sätt, att lönetillägg må bibehållas av den, som i egenskap av inkallad tillträtt

sådant lönetillägg och sedermera frivilligt kvarstannar i militärtjänstgöring.

Yad angår överbefälhavarens förslag örn en retroaktiv tillämpning av bestämmelserna

örn månatligt lönetillägg, finner lönenämnden det visserligen

vara ur löneteknisk synpunkt mindre tillfredsställande att genom en retroaktivt

utgående förmån tillgodose de värnpliktiga, vilkas beredskapstjänstgöring

redan helt eller delvis fullgjorts. Med hänsyn till önskemålet att

samtliga de värnpliktiga, vilka nödgats under särskilt lång tid fullgöra beredskapst

jänst, i möjligaste mån hållas ekonomiskt skadeslösa, anser sig lönenämnden

likväl böra tillstyrka den av överbefälhavaren föreslagna anordningen.

Lönenämnden får i förevarande sammanhang framhålla, att nämnden vid

sitt ställningstagande till den nu föreliggande frågan utgått från förutsättningen,

att därest en lösning i anslutning till de av lönenämnden uppdragna

riktlinjerna kommer till stånd, detta sker fristående från spörsmålet örn den

inkallade personalens rätt till familjeunderstöd.

Lönenämnden finner sig slutligen böra uttala, att de nu förordade åtgärderna

torde få anses hava karaktären av ett provisorium och att med hänsyn

härtill den avsedda förbättringen av de värnpliktigas löneförmåner bör

komma till stånd utom ramen för de i krigsavlöningsreglementet meddelade

bestämmelserna.

Särskilt yttrande har avgivits av nämndens ordförande, generaldirektören

B. Stridsberg, som uttalat, att han icke kunde biträda förslaget, att det tilltänkta

lönetillägget skulle erhålla retroaktiv verkan, dels av principiella skäl

och dels med hänsyn till de kostnader och det arbete, som skulle följa av

en sådan anordning.

Departementschefen har för egen del i ärendet anfört följande:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 170.

»Det har icke kunnat undvikas, att den av stormaktskriget framtvingade

beredskapstjänstgöringen kommit att åvila vissa grupper av de värnpliktiga

med större tyngd än vad fallet varit med andra. Särskilt tydligt har detta

förhållande framträtt i fråga örn vissa av marinens värnpliktiga. Redan vid

intagandet av förstärkt försvarsberedskap visade det sig sålunda ofrånkomligt

att vid marinen taga i anspråk så gott som samtliga tillgängliga värnpliktiga

tillhörande klass A och vissa kategorier av klass B, varför avlösning

för dessa värnpliktiga sedermera icke kunnat ske. Även vid armén och flygvapnet

hava liknande svårigheter gjort sig gällande, ehuru i mindre utsträckning

än vid marinen.

Helt naturligt har utkrävandet av en så omfattande tjänstgöring med därav

följande bortovaro från de normala förvärvsmöjligheterna för flertalet nu avsedda

värnpliktiga inneburit betydande uppoffringar. Det framstår därför

såsom ett befogat önskemål, att de värnpliktiga, vilka nödgas fullgöra beredskapstjänstgöring

under mera avsevärd tid, genom förbättrade ekonomiska

förmåner i någon form erhålla en viss kompensation för de olägenheter och

uppoffringar, som den långa tjänstgöringstiden medför. Åtgärder i sådant

syfte hava icke tidigare varit främmande för statsmakterna. Sålunda har

Kungl. Majit föreskrivit, att förut fast anställda och andra värnpliktiga i

vissa fall vid förstärkt försvarsberedskap må anställas över stat med de större

ekonomiska förmåner detta medför. Vidare har Kungl. Majit med riksdagens

medgivande förordnat, att en långtjänstpremie, uppgående till ett engångsbelopp

av 180 kronor, finge tilldelas vissa värnpliktiga av klass A vid marinen,

vilka under budgetåret 1939/40 fullgjort beredskapstjänstgöring vid flottan

eller kustartilleriet under minst sex månader i en följd. De nu föreslagna

åtgärderna skulle utgöra ett ytterligare steg i samma riktning.

Beträffande sättet för beredande av nu ifrågasatt gottgörelse hava cheferna

för marinen och flygvapnet föreslagit, att ersättning skulle utgå dels i form

av en engångspremie, dels ock såsom ett månatligt lönetillägg. På sätt överbefälhavaren

och lönenämnden anfört synes dock engångspremie icke böra

ifrågakomma i detta sammanhang. Däremot anser jag mig kunna tillstyrka,

att de värnpliktiga, vilka tagits i anspråk för tjänstgöring under viss längre

tid, för därav följande olägenheter erhålla en gottgörelse i form av ett periodvis

upplöpande lönetillägg.

Såsom villkor för erhållande av dylikt lönetillägg bör enligt min mening i

anslutning till vad därutinnan föreslagits uppställas kravet på minst 360

dagars beredskapstjänstgöring. I fråga om sättet för beräknande av denna

minimitid äro olika alternativ tänkbara. Antingen kan för lönetilläggets åtnjutande

fordras, att beredskapstjänstgöringen omfattat nämnda tidrymd i

en följd, varvid skulle kunna bortses från någon kortare tids uppehåll i tjänstgöringen,

eller ock kan kravet på tjänstgöring i en följd eftergivas, i vilket

fall allenast effektiva tjänstgöringsperioder skulle komma i betraktande. För

det förstnämnda alternativet hava två av lönenämndens ledamöter uttalat sig,

medan det sistnämnda förordats av lönenämndens majoritet. Såsom skäl för

sin ståndpunkt har majoriteten anfört, att sistnämnda alternativ ur tillämp
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 170.

ningssynpunkt avgjort vöre att föredraga, saint att det skulle medföra mindre

ojämnheter olika grupper emellan. För min del finner jag dessa skäl bärande

och ansluter mig sålunda till den uppfattningen, att den effektiva tjänstgöringstiden

skall vara avgörande, oavsett örn den fullgjorts i en eller flera

omgångar. Däremot kan jag icke biträda den av lönenämnden hävdade meningen,

att om uppehåll mellan olika tjänstgöringsperioder överstiger ett år,

lönetillägg ej må uppbäras förrän den nya tjänstgöringen uppgått till tolv

månader. Uppställandet av en sådan förutsättning skulle uppenbarligen medföra

icke önskvärda gränsfall med ur rättvisesynpunkt otillfredsställande

konsekvenser.

Vid beräknandet av den tjänstgöringstid, vars fullgörande skall utgöra

villkor för inträde av rätt till lönetillägg, torde endast tjänstgöring, som av

vederbörande med åtnjutande av värnpliktigs avlöningsförmåner fullgjorts

enligt § 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2 värnpliktslagen, böra komma i betraktande.

Om sålunda en värnpliktig beordras att fullgöra honom åliggande

krigstjänstgöring vid någon statens anstalt eller vid industri eller annat företag,

som drives för statens räkning, samt beträffande honom tillkommande

förmåner skall tillämpas vad som gäller i fråga om avlöning för den vid anstalten

eller företaget i övrigt anställda personalen i motsvarande befattning,

må dylik tjänstgöringstid icke i förevarande avseende tagas i beräkning.

Såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår har Kungl. Majit föreskrivit,

att anställning över stat av tidigare fast anställda och andra värnpliktiga

i vissa fall må äga rinn. Syftet härmed har varit att bereda dessa värnpliktiga en

förmån. För att icke denna förmån skall mista sitt värde, bör — för det fall att

den värnpliktige tidigare varit anställd över stat — hänsyn få tagas även till

tjänstgöring, som han under sådan anställning fullgjort efter den 2 september

1939. Däremot synes icke, såsom överbefälhavaren samt cheferna för marinen och

flygvapnet föreslagit, personal, som alltjämt i en eller annan form har anställning

över stat, böra beredas ytterligare ekonomiska förmåner. Om så skedde,

skulle denna personal komma att i lönehänseende intaga en förmånligare

ställning än det fast anställda manskapet.

Värnpliktiga tillhörande årsklass 1939 eller yngre årsklass (årsgrupp 1940

eller yngre årsgrupp) hava regelmässigt icke före den 2 september 1939 fullgjort

någon militärtjänstgöring. Det synes då ligga i sakens natur, att dessa värnpliktiga

icke böra få i det hänseende, varom nu är fråga, tillgodoräkna sig

tid motsvarande dem åliggande fredstjänstgöring. För årsklass 1939 (årsgrupp

1940) bör denna fredstjänstgöring anses utgöra 180 dagar och för

övriga — med hänsyn till den förlängning av utbildningstiden för värnpliktiga

av årsklass 1940 (årsgrupp 1941), som genomförts vid årets riksdag — 360

dagar. Beträffande sådana äldre värnpliktiga, som på grund av bestämmelserna

örn kategoriklyvning eller av liknande orsak, t. ek. inställda eller reducerade

övningar men däremot ej uppskov i vanlig ordning med tjänstgöring, icke

fullgjort någon eller endast en kortare tids fredstjänstgöring torde ett gynnsammare

beräkningssätt vara motiverat. Med hänsyn till tjänstgöringens

opåräknade natur böra dessa värnpliktiga skäligen komma i åtnjutande av

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 170.

lönetillägg efter fullgörande av 360 dagars tjänstgöring oberoende av om de

tidigare fullgjort någon fredstjänstgöring eller icke.

Värnpliktig, som blivit berättigad till lönetillägg synes, om han därefter

vinner anställning såsom frivillig, böra bibehållas vid sin rätt till sådant

tillägg.

Vad angår det tilltänkta lönetilläggets storlek synes myndigheternas förslag

örn ett belopp av 30 kronor i månaden eller, då tjänstgöring omfattat del

av månad, en krona örn dagen väl avvägt. Kostnaderna för det ifrågavarande

tillägget låta sig icke med någon grad av sannolikhet beräkna; de bli givetvis

helt beroende av inkallelsernas omfattning. Till en början torde kostnaderna

bliva förhållandevis måttliga, men de komma att stiga allteftersom flera

värnpliktiga uppnå den stadgade kvalifikationstiden.

Då syftet med det lönetillägg, varom nu är fråga, är att utgöra en ekonomisk

hjälp i de svårigheter, en långvarig inkallelse medför, bör tillägget icke

utgå i form av förhöjd terminslön, vilket skulle innebära, att detsamma skulle

utbetalas tre gånger i månaden. Även örn tillägget skulle utbetalas såsom

månadslön, föreligger enligt min mening fara för att det icke skulle bliva till

avsedd nytta. Lönetillägget torde därför böra konstrueras såsom en särskild

förmån, förslagsvis benämnd långtidstillägg, vid sidan av terminslön och

månadslön samt utbetalas först vid hemförlovning eller då krigstjänstgöringen

eljest upphör ävensom vid hempermittering tills vidare. Det samlade beloppet

kan då bliva den värnpliktige till större gagn vid hans återinträde i det

civila livet. För den händelse den värnpliktige åtnjuter familjebidrag, synes

det emellertid vara av vikt för honom att kunna använda långlid sfi 11 agge t såsom

ett tillskott till familjebidraget. För detta fall bör tillägget därför icke

mot den värnpliktiges önskan kunna innehållas för längre tid än en tjänstgöringsperiod

innefattande tre kalendermånader.

Överbefälhavaren har föreslagit, att bestämmelserna örn månatligt lönetilllägg

skola erhålla retroaktiv verkan. En sådan anordning har tillstyrkts av

lönenämndens flertal. Nämndens ordförande har emellertid på denna punkt

anmält avvikande mening. För egen del anser jag mig icke heller kunna

tillstyrka överbefälhavarens förslag i denna del. Långtidstillägg torde i

enlighet härmed icke böra börja löpa förrän tidigast från och med dagen för

bestämmelsernas ikraftträdande, oavsett vid vilken tidpunkt den stadgade

kvalifikationstiden uppnåtts. Som tidpunkt för ikraftträdandet synes lämpligen

böra sättas den 1 juli 1941.

Därest krig skulle utbryta, bör rätten till långtidstillägg upphöra från dag,

som Kungl. Maj :t bestämmer. I ett sådant läge — då den enskilde måste vara

beredd till vida större insatser än uppoffring av tid — synes nämligen grunden

för tillägget bliva undanryckt.

I enlighet med de nu angivna grunderna för åtnjutande av långtidstillägg

har inom försvarsdepartementet utarbetats ett förslag till kungörelse i ämnet.

Därest riksdagen godkänner dessa grunder, torde kungörelse i huvudsaklig

överensstämmelse med berörda förslag få utfärdas i administrativ ordning.»

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 170.

7

Med hänsyn till omfattningen av den beredskapstjänstgöring, som måst

åläggas vissa grupper av värnpliktiga, finner utskottet i likhet med departementschefen

skäligt, att dessa värnpliktiga, för vilka den långvariga bortovaron

från de normala förvärvsmöjligheterna medfört betydande olägenheter

och uppoffringar, tillerkännas förbättring i sina krigslöneförmåner.

Kungl. Maj :ts förslag att ifrågavarande värnpliktiga enligt vissa av departementschefen

förordade grunder skola tilldelas ett långtidstillägg, beräknat

efter 30 kronor för månad, för tjänstgöringstid utöver 360 dagar, som infaller

å tid efter ingången av juli månad 1941, har icke givit utskottet anledning till

erinran.

Härav följer, att utskottet avstyrker den i ämnet väckta motionen.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen må, med bifall till Kungl. Majlis förslag och

med avslag å motionen II: 336, godkänna de grunder för långtidstillägg

för vissa värnpliktiga, vilka innefattas i ett vid statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för den 16 maj 1941 fogat

kungörelseförslag.

Stockholm den 13 juni 1941.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joli. Nilsson i

Malmö, Oscar Olsson, Asplund, Per Gustafsson, Pauli, Bergman, Torsten Ström,

Lindström, Heiding, Andrén och Carlström; samt

från andra kammaren: herrar Jonsson i Eskilstuna, Törnkvist, Skoglund i

Doverstorp, Eriksson i Stockholm, Svensson i Grönvik, Andersson i Prästbol,

Ward, Lindberg i Umeå, Viklund, ljundberg i Hälsingborg, Hansson i Rubbestad

och Bergvall.

Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1941:366 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående långtidstillägg för vissa värnpliktiga. a1 i texten