Utlåtande i anledning av Kungl. Martts proposition angående anslag till statens tvångsarbetsoch alkoholistanstalter jämte en i ämnet väckt motion.
1941-06-13 · 21 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 18 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1941:172, Utlåtande i anledning av Kungl. Martts proposition angående anslag till statens tvångsarbetsoch alkoholistanstalter jämte en i ämnet väckt motion.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 172.
1
Nr 172.
Ankom till riksdagens kansli den 13 juni 1941 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Martts proposition angående
anslag till statens tvångsarbets- och alkoholistanstalter
jämte en i ämnet väckt motion.
(3:e avd.)
I anslutning till sina i årets statsverksproposition (femte huvudtiteln,
punkterna 52—59) gjorda framställningar har Kungl. Maj:t i propositionen
nr 271, under åberopande av densamma bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden den 16 maj 1941, föreslagit riksdagen att
dels till Statens alkoholistanstalt å Haknäs: Avlöningar å tilläggsstat II
till riksstaten för budgetåret 1940/41 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 16,700 kronor;
dels till Statens alkoholistanstalt å Haknäs: Omkostnader å tilläggsstat II
till riksstaten för budgetåret 1940/41 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 16,300 kronor;
dels till Statens alkoholistanstalt å Haknäs: Vissa byggnadsarbeten m. m.
a tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41 under femte huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av 26,400 kronor;
dels godkänna av departementschefen förordad personalförteckning och
avlöningsstat för statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö och statens alkoholistanstalt
därstädes, den senare att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1941/42;
dels till Statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö och statens alkoholistanstalt
därstädes: Avlöningar för budgetåret 1941/42 under femte huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 261,000 kronor;
dels till Statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö och statens alkoholistanstalt
därstädes: Omkostnader för budgetåret 1941/42 under femte huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 210,000 kronor;
dels godkänna av departementschefen förordad personalförteckning och
avlöningsstat för statens tvångsarbetsanstalt i Landskrona och statens alkoholistanstalt
därstädes, den senare att tillämpas tills vidare från och med
budgetåret 1941/42;
dels till Statens tvångsarbetsanstalt i Landskrona och statens alkoholistanstalt
därstädes: Avlöningar för budgetåret 1941/42 under femte huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 49,000 kronor;
dels till Statens tvångsarbetsanstalt i Landskrona och statens alkoholistBihang
till riksdagens protokoll 1941. 6 sami. Nr 172—174.
1327 41
2
Statsutskottets utlåtande Nr 172.
anstalt därstädes: Omkostnader för budgetåret 1941/42 under femte huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 9,000 kronor;
dels godkänna av departementschefen förordad personalförteckning och
avlöningsstat för statens tvångsarbetsanstalt i Växjö och statens alkoholistanstalt
därstädes, den senare att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1941/42;
dels till Statens tvångsarbetsanstalt i Växjö och statens alkoholistanstalt
därstädes: Avlöningar för budgetåret 1941/42 under femte huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 21,300 kronor;
dels till Statens tvångsarbetsanstalt i Växjö och statens alkoholistanstalt
därstädes: Omkostnader för budgetåret 1941/42 under femte huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 45,400 kronor;
dels godkänna av departementschefen förordad personalförteckning och
avlöningsstat för statens alkoholistanstalt å Haknäs, den senare att tillämpas
tills vidare från och med budgetåret 1941/42;
dels till Statens alkoholistanstalt å Haknäs: Avlöningar för budgetåret
1941/42 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 15,100 kronor;
dels till Statens alkoholistanstalt å Haknäs: Omkostnader för budgetåret
1941/42 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 19,500 kronor;
dels godkänna av departementschefen förordad avlöningsstat för statens
alkoholistanstalt å Venngarn, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1941/42;
dels till Statens alkoholistanstalt å Venngarn: Avlöningar för budgetåret
1941/42 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 150,000 kronor;
dels till Statens alkoholistanstalt å Venngarn: Omkostnader för budgetåret
1941/42 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 168,000 kronor;
dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse med
av departementschefen förordade grunder meddela beslut angående förtidspensioner
och livräntor till viss övertalig extra ordinarie personal vid statens
tvångsarbetsanstalt å Svartsjö och statens alkoholistanstalt därstädes ävensom
vid statens tvångsarbetsanstalt i Landskrona och statens alkoholistanstalt
därstädes.
I samband med Kungl. Maj:ts förevarande proposition har utskottet till
behandling förehaft en inom första kammaren av herr R. Lindström väckt
motion, nr 130, vari hemställts, att den nuvarande direktörsbefattningen å
ordinarie stat vid statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö med placering i A 27
måtte omvandlas till en tjänst som överläkare och styresman med placering
i A 28, så att han jämställdes med överläkare av andra klass vid statens sinnessjukhus
och tillkändes dennes bostads- och andra förmåner, samt att den
nuvarande befattningen såsom anstalternas läkare måtte förvandlas till en
tjänst såsom biträdande läkare.
Beträffande de skäl, som motionären anfört till stöd för sitt yrkande, får
utskottet, i den mån redogörelse ej därför lämnas i utskottets yttrande, hänvisa
till motionen.
Statsutskottets utlåtande Nr 172.
3
Inledning.
Med stöd av Kungl. Majlis bemyndigande har chefen för socialdepartementet
tillkallat tre sakkunniga med uppdrag att — i avvaktan på en slutlig lösning
av frågan örn ändrad lösdrivarlagstiftning och av därmed sammanhängande
spörsmål — inom socialdepartementet biträda med verkställande av utredning
rörande möjligheterna att genom provisoriska åtgärder åvägabringa en mera
rationell och ekonomisk organisation av anstaltsvården för lösdrivare ävensom
för sådana alkoholister, vilka dittills plägat vårdas å i anslutning till
statens tvångsarbetsanstalten anordnade statliga alkoholistanstalter. De sakkunniga
hava med skrivelse den 21 april 1941 ingivit utredning och förslag
rörande anstaltsorganisationen för lösdrivarvården och med denna förenad
alkoholistvård. Sakkunnigförslaget innehåller dels förslag till omedelbara
åtgärder, dels ock vissa rekommendationer med avseende å frågor, som
enligt de sakkunnigas mening böra bliva föremål för fortsatt utredning.
Över betänkandet hava yttranden avgivits av styrelserna för vederbörande
anstalter, socialstyrelsen, fångvårdsstyrelsen, statskontoret, riksräkenskapsverket
och allmänna lönenämnden ävensom av styrelsen för Sveriges fångvårdsmannaförbund.
Allmänna utgångspunkter.
Gällande författningsbestämmelser beträffande lösdrivarvården och vården
av sådana alkoholister, som förpassas till med tvångsarbetsanstalt förenad
alkoholistanstalt, återfinnas i huvudsak i lagen den 12 juni 1885 angående
lösdrivares behandling, lagen den 14 juni 1918 örn fattigvården (75 och 92 §§),
lagen den 12 juni 1931 örn behandling av alkoholister samt stadgan den 23
december 1920 (nr 945) för statens tvångsarbetsanstalter och i samband med
dem anordnade alkoholistanstalter.
De sakkunniga framhålla till en början, att lösdrivarlagens ålderdomlighet
med dess onyanserade behandlingsmetoder medfört minskad tillämpning av
lagen och på grund därav successiv nedgång av det av vederbörande myndigheter
redovisade tvångsarbetsklientelet. Den utpräglade tendensen till minskad
beläggningsfrekvens å tvångsarbetsanstalterna berodde av alla tecken att döma
alls icke på en nedgång i lösdriveriföreteelserna såsom sådana utan sammanhängde
fastmera direkt med myndigheternas obenägenhet att tillämpa nuvarande
lagbestämmelser i insikt örn dessas olämplighet och otillräcklighet för
en effektiv lösdrivarvård. De sakkunnigas undersökning utvisade vidare, att
alkoholistlagen i allt större utsträckning fått tjäna som ersättare för lösdrivarlagen.
Härefter erinra de sakkunniga örn tidigare verkställda utredningar och avgivna
förslag angående lösdrivarvården. I sådant hänseende anföra de sakkunniga
bland annat följande.
Lagstiftningen örn behandlingen av lösdrivare hade alltsedan år 1923 varit
föremål för upprepade ändringsförslag. Icke mindre än sex olika förslag
till omreglering av denna fråga hade sålunda framlagts under åren 1923—1939
4 Statsutskottets utlåtande Nr 172.
vitan att lia föranlett ny lagstiftning i ämnet. Det av Kungl. Majit år 1931
framförda förslaget hade dock resulterat i de år 1934 genomförda ändringarna
i lösdrivarlagens 1 § och bamavårdslagens 22 § av innebörd att med lösdriveri
beträdd person under tjugoett år undantoges från lösdrivarlagens tillämpning
och i stället bleve föremål för åtgärd enligt barnavårdslagen.
Härjämte hade socialstyrelsen i skrivelse den 23 september 1940 avgivit ett
förslag till provisorisk lagstiftning i ämnet. Vidare hade chefen för fångvårdsstyrelsen
i tjänsteutlåtande den 30 september 1940 uttalat sig för att tvångsarbetsanstalterna
borde återföras till fångvården.
De sakkunniga, som inriktat sig på att finna en lösning av anstaltsfrågan
på kort sikt, hava icke funnit sig böra taga ställning till de sålunda föreliggande
reformförslagen utan utgått från en fortsatt tillämpning av gällande
lagstiftning och en i stort sett oförändrad organisation av anstaltsvården.
En sammanställning av yttrandena, i vad de avse dessa allmänna utgångspunkter,
återfinnes i propositionen sid. 9 och 10.
Departementschefen har för egen del anfört följande.
Tvivelsutan företer den gällande lösdrivarlagstiftningen betydande brister.
Meningarna rörande de linjer, efter vilka denna lagstiftning lämpligen bör
reformeras, hava emellertid varit mycket delade och jag är icke beredd att nu
taga slutlig ställning till dessa spörsmål. I likhet med de sakkunniga är jag
av den uppfattningen att lagstiftningen på förevarande område tills vidare
bör lämnas orubbad och att man i nuvarande läge bör inskränka sig till att
interimistiskt lösa de problem rörande ifrågavarande anstaltsvård, vilka kräva
omedelbara åtgärder. Under sådana förhållanden anser jag mig icke heller
kunna förorda en så betydande omläggning av den nuvarande organisationen,
som ett bifall till fångvårdsstyrelsens förslag örn förläggande av tvångsarbetsanstalterna
under nämnda styrelse skulle innebära. Jag utgår alltså även i
sistnämnda avseende från att den nuvarande ordningen skall tills vidare bestå.
Den statliga anstaltsvården för manliga lösdrivare
och alkoholister.
En redogörelse för den nuvarande organisationen vid statens tvångsarbetsoch
alkoholistanstalt å Svartsjö m. m., innefattande uppgifter beträffande
anstaltens läge, anstaltsbyggnadernas användning, antalet platser och internerade,
personalbeståndet m. m., återfinnes i propositionen sid. 10—13. Därav
framgår bland annat, att intagnings- och beläggningsfrekvensen vid anstalten
under de senaste åren starkt nedgått. Medeltalet intagna har uttryckt i procent
av platsantalet under åren 1930—1940 varit följande.
Å r 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936 1937 1938 1939 1940
% ......... 48 60 68 64 61 58 71 65 49 47 38
Antalet å anstalten intagna har i medeltal utgjort under år 1940 151 samt
under månaderna januari, februari och mars 1941 respektive 157, 162 och 163.
Antalet platser uppgår till 391.
De sakkunniga anse, att någon anledning icke förefinnes att för framtiden
räkna med något väsentligt stegrat ianspråktagande av anstaltens kapacitet.
De sakkunniga hava därför räknat med en fortsatt genomsnittlig beläggning
av omkring 160 interner.
Statsutskottets utlåtande Nr 172.
5
Från denna utgångspunkt föreslå de sakkunniga en omläggning av verksamheten
i syfte att åstadkomma en koncentrering av arbetsdriften till anstaltens
jordbruk och i samband därmed en rationalisering av arbetsmetoderna.
I konsekvens härmed föreslås en begränsning av anstaltens trädgårdsrörelse
och verkstadsdrift.
Vidare föreslå de sakkunniga en ändrad förläggning av internerna i syfte
att minska behovet av bevakningspersonal. Beläggningen bör enligt de sakkunniga
koncentreras till den slutna avdelningen och huvudanstaltens övervåning.
Med beaktande härav föreslås en väsentlig begränsning av personalbeståndet
vid anstalten. De sakkunnigas förslag härutinnan innebär i huvudsak
följande.
Tjänsten såsom pastor och förste lärare indrages och innehavaren överföres
på övergångsstat med skyldighet att fullgöra med tjänsten nu förenade göromål,
till dess han kan erhålla annan tjänst. I stället för den indragna tjänsten
inrättas en arvodestjänst såsom pastor och organist med ersättning av 1,000
kronor för år, eventuellt efter styrelsens bestämmande två tjänster med sammanlagt
nämnda arvode. Arvodet får tagas i anspråk först sedan den nuvarande
pastorn lämnat sin tjänst.
Kamreraretjansten indrages och innehavaren överföres å övergångsstat
med skyldighet att uppehålla tjänsten intill dess att annan tjänst kan beredas
honom.
Den nuvarande tjänsten såsom assistent av l:a klass (A 20) omregleras till
tjänst såsom assistent och redogörare med placering i lönegraden A 21. Den
nyreglerade tjänsten må dock icke besättas, så länge den nuvarande ordinarie
kamreraren kvarstår i tjänst. I avvaktan på att omregleringen kan genomföras
bör assistenttjänsten i lönegraden A 20 uppföras å övergångsstat.
Den nu vakanta tjänsten såsom assistent av 3:e klass (Eo 16) indrages.
Två uppsyningsman behållas i tjänst med placering 1 vid huvudanstalten
och 1 vid den slutna avdelningen. De 2 övriga uppsyningsmanstjänsterna indragas
och innehavarna överflyttas å övergångsstat med fortsatt tjänstgöringsskyldighet
till dess de kunna erhålla annan statstjänst.
En yrkesmästare placeras vid skrädderiverkstaden, medan den andre yrkesmästaren
överföres å övergångsstat med fortsatt tjänstgöringsskyldighet tills
vidare vid anstalten.
Förste förmanstjänster bibehållas till ett sammanlagt antal av 9 — därav
6 ordinarie och 3 extra ordinarie — med placering av 2 i bevakningstjänst,
1 å kamrerarexpeditionen, 4 i jordbruket och trädgården, 1 vid sjukhuset
samt 1 såsom maskinist och montör. Av de nuvarande ordinarie förste förmännen
skulle 4 överföras å övergångsstat och av de extra ordinarie förste
förmännen skulle 1 återgå till sin ordinarie förmanstjänst och 2 (mejeristen
och montören) bli övertaliga.
Förmännens sammanlagda antal bestämmes till 38, därav 31 ordinarie och
7 extra ordinarie, med placering av 12 i allmän bevakningstjänst, 8 vid den
slutna avdelningen, 12 i jordbruket, 4 i trädgården, 1 i sjukhuset och 1 i vedgården.
Vid kontoret anställas 1 kanslibiträde och 1 skrivbiträde samt vid köksavdelningen
1 ekonomiföreståndarinna och 1 kokerska.
Läkarvården vid anstalten ombesörjes, förutom av en läkare för kroppssjukvården,
av en rådgivande psykiater, och fördelningen av det i nuvarande
avlöningsstat beräknade arvodesbeloppet, 5,000 kronor, mellan de båda läkarna
fastställes av styrelsen.
6
Statsutskottets utlåtande Nr 172.
Personalen vid anstalten skulle enligt förslaget komma att bestå av 1
direktör (A27), 1 assistent och redogörare (A21), 1 assistent av 2:a klass
(A 18), 1 lantbruksinspektor (A 18), 1 trädgårdsmästare (A 12), 2 uppsyningsmän
(A 10), 9 förste förmän (6 i A 8 och 3 i Eo 8), 1 yrkesmästare av 2:a klass
(A 8), 38 förmän (31 i A 6 och 7 i Eo 6), 1 ekonomiföreståndarinna (Eo 6),
1 kanslibiträde (Eo6), 1 skrivbiträde (Eo 2) och 1 kokerska (Ex 2). Dessutom
skulle såsom arvodespersonal finnas 1 predikant (och organist), 1 kroppssjukläkare
och 1 rådgivande psykiater.
De sakkunniga tillägga, att anstalten, därest icke några väsentliga förändringar
skulle inträffa ifråga örn beläggningsfrekvens, borde kunna drivas
med den enligt detta organisationsförslag tillgängliga personalen och internernas
arbetskraft, och att därutöver endast i yttersta nödfall utomstående
arbetskraft borde behöva lejas. De sakkunniga hava vid uppgörande av förslaget
till personalorganisation vidare förutsatt, att endast örn synnerliga skäl
därtill föranledde den för jordbruksdriften avsedda tjänstepersonalen borde
åläggas andra uppgifter, därest dess arbetskraft alltjämt erfordrades vid jordbruket.
Slutligen hava de sakkunniga betonat angelägenheten av samarbete
mellan anstaltsstyrelsen och fångvårdsstyrelsen samt andra närstående förvaltningsgrenar
i syfte att underlätta erforderligt personalutbyte.
En redogörelse för yttrandena över de sakkunnigas förslag rörande den
statliga anstaltsvården för manliga lösdrivare och alkoholister lämnas i propositionen
sid. 22—24.
Departementschefen yttrar för egen del härutinnan:
Av den föreliggande utredningen framgår, att det genomsnittliga antalet
interner vid Svartsjöanstalten, vilket ännu år 1936 var så pass högt som
281, därefter år från år nedgått och år 1940 utgjorde allenast 151. Då sannolikheten
talar för att beläggningen icke i framtiden skall komma att stiga, är
jag i likhet med de sakkunniga av den åsikten att man för den närmaste tiden
icke behöver räkna med en högre beläggningssiffra än 160. Då verksamheten
vid anstalten givetvis måste anpassas efter det minskade antalet interner,
synes det mig riktigt att, på sätt de sakkunniga föreslagit, vidtaga åtgärder
för koncentrering av anstaltens jordbruk och för inskränkning av den vid
anstalten bedrivna trädgårdsrörelsen. Måhända bör därjämte även en viss
begränsning av verkstadsdriften äga rum.
De sakkunnigas förslag att förlägga de internerade dels till den s. k. slutna
avdelningen dels ock till den övre våningen i slottsbyggnaden synes mig ändamålsenligt.
Då emellertid här icke finnas mer än 162 vårdplatser och det icke
är uteslutet att antalet interner tidvis kan komma att överstiga detta antal,
torde man hava att räkna med den möjligheten att tillfälligtvis även andra
utrymmen måste tagas i anspråk för förläggningsändamål.
En konsekvens av den starkt reducerade beläggningen är uppenbarligen att
en avsevärd minskning av anstaltspersonalen kan äga rum. De sakkunniga
hava också förordat synnerligen betydande inskränkningar i personalbeståndet
och jag anser mig med vissa jämkningar kunna tillstyrka de i sådant hänseende
framlagda förslagen.
Sålunda biträder jag förslaget örn utbytande av befattningen såsom pastor
och förste lärare mot en predikanttjänst, vilkens innehavare skulle äga upp
-
Statsutskottets utlåtande Nr 172.
7
bära ett arvode av högst 1,000 kronor för år. Möjlighet synes därjämte böra
förefinnas att anställa särskild organist, men torde arvodena till predikanten
och organisten icke böra sammanlagt få överstiga nyssnämnda belopp. Det
lärer få ankomma på Kungl. Majit att bestämma rörande eventuell uppdelning
av arvodet.
Ej heller mot förslaget att indraga kamrerartjänsten har jag något att invända.
Liksom de sakkunniga förutsätter jag dock härvid att den nuvarande
befattningen såsom assistent av lia klass i lönegraden A 20 förändras till en
befattning såsom assistent och redogörare med placering i lönegraden A 21.
Jag räknar då med att innehavaren av sistnämnda befattning skall ej blott
kunna ägna sig åt den ekonomiska sidan av anstaltens verksamhet utan även
kunna fungera såsom direktörens närmaste man och i denna sin egenskap deltaga
i vården av och tillsynen över de intagna.
Enligt de sakkunnigas förslag skulle — förutom assistenten och redogöraren
— blott behövas ytterligare en assistent, nämligen den nuvarande assistenten
av 2:a klass i lönegraden A 18, medan den för några år sedan inrättade
men för närvarande vakanta assistentbefattningen i lönegraden Eo 16 skulle
indragas. I motsats härtill har socialstyrelsen med styrka hävdat den
meningen, att sistnämnda befattning icke för framtiden kunde undvaras. För
min del vill jag icke förneka att vissa skäl tala för befattningens bibehållande.
Då emellertid anstaltsstyrelsen icke ansett befattningen oumbärlig, vill jag
icke motsätta mig förslaget i denna del utan tillstyrker indragningen. Tillräckliga
skäl att, på sätt socialstyrelsen ifrågasatt, uppflytta assistenttjänsten
av 2:a klass i högre lönegrad synas mig icke föreligga.
I likhet med de sakkunniga anser jag det ändamålsenligt att ersätta de 2
uppsyningsmän, vilka tjänstgöra å kamrerar- och direktörsexpeditionerna, med
biträdespersonal. Antalet uppsyningsmän bör därför minskas från 4 till 2 och
1 stället böra anställas 1 kanslibiträde i lönegraden Eo 7 och 1 skrivbiträde i
lönegraden Eo 2. Av de återstående uppsyningsmännen avses en för den
slutna avdelningen och en för huvudavdelningen i slottsbyggnaden.
Med hänsyn bland annat till vad som i ämnet anförts av Sveriges fångvårdsmannaförbund
kan jag däremot icke biträda sakkunnigförslaget, i vad
detsamma avser indragning av den för snickeriverkstaden avsedde yrkesmästaren.
Jag räknar alltså med att vid anstalten fortfarande skola finnas
2 yrkesmästare av 2:a klass.
Vad angår antalet förste förmanstjänster kan tydligen en avsevärd minskning
äga rum. Att härutinnan gå så långt som preliminärt ifrågasatts av de
sakkunniga och i anslutning härtill förordats av statskontoret synes mig dock
icke tillrådligt. Jag tillstyrker i stället de sakkunnigas slutliga, av anstaltsstyrelsen
biträdda förslag, vilket innebär att antalet tjänster av förevarande
slag skulle reduceras från 11 ordinarie och 5 extra ordinarie till 6 ordinarie
och 3 extra ordinarie.
Antalet förmanstjänster vid anstalten är nu 48, därav 37 ordinarie och 11
extra ordinarie, varjämte finnas 8 extra förmän, vilka tjänstgöra såsom
vikarier för de ordinarie och extra ordinarie förmännen. De sakkunniga hava
förordat, att samtliga extra förmanstjänster indragas samt att antalet förmanstjänster
i övrigt reduceras till 38, därav 31 ordinarie och 7 extra ordinarie.
Anstaltsstyrelsen och fångvårdsmanna förbundet hava icke helt kunnat ansluta
sig till detta förslag, i det anstaltsstyrelsen uppskattat det behövliga antalet
tjänster till 39 och fångvårdsmannaförbundet ansett ett minimibehov av 41
tjänster föreligga. För min del anser jag mig böra i detta avseende följa
anstaltsstyrelsen och räknar därför med 39 förmanstjänster, därav 32 ordinarie
och 7 extra ordinarie. Vid bifall härtill böra samtliga de extra förmanstjänsterna
indragas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
8
Statsutskottets utlåtande Nr 172.
Vid beräkningen av antalet förmanstjänster har jag liksom de sakkunniga
utgått fran att vid anstalten bör anställas 1 ekonomiföreståndarinna i lönegraden
Eo 6, vilken såsom biträde bör erhålla 1 kokerska i lönegraden Ex 2.
Enligt sakkunnigförslaget bör det nuvarande årsarvodet till anstaltens
läkare å 5,000 kronor uppdelas å två arvoden — ett för läkaren för kroppssjukvarden
och ett för en rådgivande psykiater. Även jag anser, att en dylik uppdelning
bör komma till stånd. Jag vill i detta sammanhang erinra, att en
motsvarande anordning sedan åtskilliga år varit genomförd bland annat vid
tvångsarbetsanstalten i Landskrona. Beslut rörande det sätt, varpå uppdelningen
av arvodet bör äga rum, synes lämpligen böra fattas av Kungl. Maj:t.
Liksom de sakkunniga ifrågasätter jag icke någon ändring beträffande
direktörstjänsten eller med avseende å befattningarna såsom lantbruksinspektor
och såsom trädgårdsmästare.
\ id bifall till mitt förslag skulle i personalförteckningen för Svartsjöanstalten
få upptagas följande ordinarie tjänster, nämligen: 1 direktör (Ä27),
1 assistent och redogörare (A 21), 1 assistent av 2:a klass (A 18), 1 lantbruksinspektor
(A 18), 1 trädgårdsmästare (A 12), 2 uppsyningsman (A 10), 6 förste
förmän (A 8), 2 yrkesmästare av 2:a klass (A 8) och 32 förmän (A 6).
Samtidigt skulle å övergångsstat få uppföras 1 pastor och förste lärare
(A 24), 1 kamrerare (A 22), 1 assistent av l:a klass (A 20), 2 uppsyningsman
(A 10), 4 förste förmän (A 8) och 4 förmän (A 6). Tjänsten som assistent och
redogörare bör få tillsättas först, när kamreraren å övergångsstat avgått från
sin befattning.
I detta sammanhang erinras örn att statlig anstaltsvård för manliga alkoholister
bedrives — förutom å Svartsjöanstalten — jämväl å statens alkoholistanstalt
å Venngarn. De sakkunniga hava icke ifrågasatt någon ändring med
avseende å Venngarnsanstaltens organisation. Icke heller departementschefen
finner en dylik ändring påkallad.
Deri statliga anstaltsvården för kvinnliga lösdrivare
och alkoholister.
Nuvarande organisation. De kvinnliga lösdrivarna och de av staten omhändertagna''
kvinnliga alkoholisterna hava till och med den 14 juni 1940
vårdats å statens tvångsarbets- och alkoholistanstalt i Landskrona, inrymmande
ett totalt platsantal av 190, uppdelat å ett flertal avdelningar. I omedelbar
anslutning till anstalten finnes en trädgård örn enligt uppgift 10,000
kvadratmeter ävensom en av anstalten driven större tvättinrättning.
Beläggningsfrekvensen vid anstalten har alltsedan år 1927 så gott som
oavbrutet nedgått. Intagningsfrekvensen har beträffande de kvinnliga alkoholisterna
varit varierande men i stort sett stigande, medan samma frekvens
ifråga örn tvångsarbeterskorna varit sjunkande. Beläggningsfrekvensen i
procent av det totala platsantalet har under tiden 1 januari 1931—14 juni 1940
varit följande.
Å r 1931 1932 1933 1934 1935 1936 1937 1938 1939 1940
%........ 52 53 54 54 55 50 39 38 21 14
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 172.
9
Sedan under år 1940 fråga uppkommit örn viss militär disposition av Landskronaanstalten,
har Kungl. Majit den 3 maj 1940 fattat ett beslut av följande
huvudsakliga innebörd.
1) Anstalten med undantag för tvättinrättningen finge i den omfattning,
varom särskild överenskommelse skulle träffas, disponeras för militära
ändamål.
2) Tvångsarbetsanstalt för kvinnor skulle i stället anordnas vid centralfängelset
i Växjö samt vid behov jämväl vid annan fångvårdsanstalt. Tvångsarbeterskorna
skulle överföras till Växjö, dit personal i mån av behov skulle
förflyttas. Styrelsen för denna anstalt skulle utövas av fångvårdsstyrelsen
samt den direkta ledningen av fängelsets styresman. För vård och behandling
av internerna skulle gälla stadgan för Landskronaanstalten och för överflyttad
personal i tillämpliga delar gällande instruktion och arbetsordning för
fångvårdsstaten. Driftkostnaderna skulle förskotteras av fångvårdsstyrelsen.
3) Å Landskronaanstalten intagna alkoholister skulle överflyttas till en
vid egendomen Haknäs i Vassunda socken särskild anordnad alkoholistanstalt.
Styrelsen över Haknäsanstalten skulle utövas av styrelsen för alkohoiistanstalten
å Venngarn, förstärkt med två särskilt utsedda personer. För
personal och interner å Haknäs skulle gälla föreskrifterna i stadgan för
Landskronaanstalten. Driftkostnaderna skulle förskotteras av Venngarnsanstaltens
medel.
4) Styrelsen för Landskronaanstalten skulle fortfarande äga att omhänderha
förvaltningen av anstaltens byggnader och område, i den man desamma
ej övertagits av militära myndigheter, ävensom av tvättinrättningen.
Styrelsen skulle jämväl äga disponera över anslagna medel.
De sakkunniga hava till en början ingått på frågan örn Landskronaanstaltens
framtida användning och i sådant hänseende kommit till
den uppfattningen, att Landskronaanstaltens användning inom lösdrivarvården
måste bli oekonomisk, då anstaltens storleksgrad och allmänna disposition
fordrade ett enhetligt bruk för något ändamål av mera betydande storleksordning.
Anstalten i dess dittillsvarande funktion inom lösdrivar- och
alkoholistvården borde därför helt avvecklas. Tills vidare erfordrades den för
militära ändamål. Spörsmålet örn anstaltens ändamålsenligaste användning
under normala förhållanden borde enligt de sakkunnigas uppfattning lämnas
öppet för fortsatt behandling vid den tidpunkt och i det sammanhang, då
frågan framdeles kunde bliva aktuell.
Intill dess att användningen av Landskronaanstalten mera varaktigt kunde
bliva bestämd, hava de sakkunniga beträffande denna anstalt förordat vissa
interimistiska anordningar. Sakkunnigförslaget härutinnan innebär väsentligen
att tvättinrättningens verksamhet tills vidare skall fortsätta under ledning
av tvångsarbetsanstaltens direktör. Ett definitivt bedömande av inrättningens
lämpligaste användning kan enligt de sakkunnigas uppfattning icke
företagas annat än i samband med beslut örn hela anstaltens slutliga disposition.
Anstaltens styrelse föreslås bibehållen, eventuellt med viss ändrad sammansättning.
All anstaltens ordinarie personal, som icke kunnat erhålla annan anställ
ning och icke helier sjuk- eller förtidspensionerats, borde placeras å övergångsstat
med skyldighet att fullgöra tjänstgöring vid tvättinrättningen, tills för
-
10
Statsutskottets utlåtande Nr 172.
flyttning till annan tjänst bleve möjlig. Den personal i övrigt, som erfordrades
för inrättningens drift, borde anställas genom kollektivavtal. Den till anstalten
anslutna trädgården borde utarrenderas.
De sakkunniga framlägga härefter förslag rörande sättet för ordnande
av den statliga anstalts vården för kvinnliga lösdrivare och
alkoholister.
Yad först beträffar de kvinnliga lösdrivarna förorda de sakkunniga, att den
till centralfängelset i Växjö anslutna provisoriska tvångsarbetsanstalten för
kvinnor bibehålies även under budgetåret 1941/42. Behovet av vaktpersonal
vid anstalten beräknas till 1 första vaktfru och 5 vaktfruar. Denna personalborde
rekryteras från den vid Landskronaanstalten övertaliga personalen.
Någon utökning av tvångsarbetsanstalten vid Växjöfängelset anse de sakkunniga
ej böra eller behöva vidtagas. De sakkunniga förorda nämligen, att
man även utnyttjar arbetshemmen för kvinnor för lösdrivarvården.
Rörande sättet för fördelningen av tvångsarbeterskorna mellan Växjöanstalten
och arbetshemmen m. m. hava de sakkunniga föreslagit, att samtliga
till tvångsarbete dömda kvinnor omedelbart skulle intagas å Växjöanstalten,
som alltså skulle tjänstgöra som upptagningsanstalt. Därefter skulle
den fungerande direktören vid anstalten äga att efter prövning fördela därför
lämpade interner å tillgängliga arbetshemsplatser.
Beträffande vården av de kvinnliga alkoholister, som tidigare skolat vårdas
å Landskronaanstalten, hava de sakkunniga icke velat taga ställning till frågan
örn Haknäs lämpligen för framtiden borde bibehållas såsom anstalt för
bottenskiktet av kvinnliga alkoholister. Med hänsyn främst till de stora kostnader,
som redan nedlagts på iordningställandet av Haknäsanstalten, syntes
den emellertid böra användas för dittillsvarande ändamål jämväl under budgetåret
1941/42. Ledningen borde därvid även i fortsättningen utövas i enlighet
med föreskrifterna härom i Kungl. Maj:ts brev den 3 maj 1940. Av kostnadsskäl
borde anstaltens personal i sin helhet rekryteras från den ordinarie och
extra ordinarie personalen vid tvångsarbets- och alkoholistanstalten i Landskrona,
I den mån annan personal vid Haknäsanstalten nyanställts, borde denna
entledigas och ersättas med personal från Landskronaanstalten. För mera
svårdisciplinära alkoholister föreslås en provisorisk avdelning inrättad vid
centralfängelset i Växjö.
I fråga örn det huvudsakliga innehållet av yttrandena, i vad de avse förevarande
del av de sakkunnigas förslag, hänvisas till propositionen sid. 36—42.
Departementschefen yttrar för egen del:
Vidkommande först frågan örn Landskronaanstaltens användning
är det tydligt att densamma för den närmaste framtiden behöves för militära
ändamål och att därför någon återflyttning av lösdrivare och alkoholister
till anstalten icke nu kan äga rum. Frågan huru anstalten sedermera lämpligen
bör utnyttjas kan för närvarande icke besvaras, men man torde på de
grunder, som angivits av de sakkunniga, kunna med tämligen stor visshet
utgå från att anstalten icke mera skall komma att utnyttjas såsom centralanstalt
för vård av kvinnliga lösdrivare och alkoholister.
Statsutskottets utlåtande Nr 172.
11
De anordningar, som vidtagas beträffande Landskronaanstalten, måste under
förhandenvarande omständigheter få en interimistisk karaktär. Med avseende
å arten av dessa anordningar ansluter jag mig till sakkunnigförslaget. Sålunda
anser jag, att verksamheten vid anstaltens tvättinrättning tills vidare
bör fortgå, att anstaltens styrelse bör bibehållas med de uppgifter, som för
närvarande tillkomma densamma, samt att den ordinarie personal vid anstalten,
som icke kan erhålla annan anställning och icke kan pensioneras, bör överföras
till övergångsstat och förpliktigas att, intill dess förflyttning till annan
tjänst kan ske, tjänstgöra vid tvättinrättningen.
Vad den till anstalten hörande trädgården beträffar har jag inhämtat, att
vissa försök gjorts att utarrendera densamma men att dessa icke krönts med
framgång. Sannolikt kommer emellertid trädgården att under den närmaste
tiden övertagas av de militära myndigheterna. Egendomen Hildero torde tills
vidare böra kvarbliva i statens ägo.
I fråga örn vården av de kvinnliga lösdrivarna delar jag de sakkunnigas
uppfattning att för denna vård bör även under nästa budgetår tagas
i anspråk centralfängelset i Växjö, varest alltså liksom nu är fallet skulle
vara anordnad en särskild tvångsarbetsanstalt. För den händelse svårigheter
skulle uppkomma för fångvården att här för tvångsarbeterskornas räkning
avstå erforderligt antal vårdplatser, bör dock fångvårdsstyrelsen äga möjlighet
att besluta, att även annat fängelse skall, i elen omfattning så befinnes
oundgängligen nödvändigt, få disponeras för vård av kvinnliga lösdrivare.
Därest sådant beslut fattas, bör anmälan därom ofördröjligen göras hos
Kungl. Maj:t. Jag tillstyrker vidare de sakkunnigas förslag i vad det avser
utnyttjande av vissa arbetshem, för vård av de kvinnliga lösdrivarna.
Vid ett bifall till förslaget skulle vinnas att å ena sidan platsbristen vid
Växjöanstalten skulle minskas och å andra sidan möjlighet skulle uppkomma
att rationellt utnyttja förefintligt platsöverskott vid arbetshemmen.
Även ur vårdsynpunkt medför förslaget fördelar, då vid ett realiserande av
detsamma skulle kunna genomföras en differentiering av de enligt lösdrivarlagen
omhändertagna kvinnorna, som för närvarande icke kan äga rum.
I vissa av de över sakkunnigförslaget avgivna yttrandena har berörts frågan
huruvida förslaget om utackordering av lösdrivarna till arbetshemmen kan
genomföras utan ändring av lösdrivarlagen eller icke. Därvid har fångvårdsstyrelsen
förfäktat den meningen, att en sådan utackordering icke_ vöre förenlig
med bestämmelserna i gällande lag, medan socialstyrelsen intagit en
motsatt ståndpunkt. För min del anser jag, att förslaget kan genomföras utan
lagändring. Hinder lärer nämligen icke möta att betrakta arbetshem, som
enligt förslaget utnyttjas för ifrågavarande ändamål, såsom allmän tvångsarbetsanstalt
i den mening, som avses i 9 § första stycket lösdrivarlagen, detta
så mycket mindre som i praktiken sådant arbetshem till den del det toges i
anspråk för vård av lösdrivare skulle komma att fungera såsom en fristående
avdelning av den till Växjö förlagda tvångsarbetsanstalten. Vid
sådant förhållande förordar jag, att gällande lagbestämmelser i ämnet lämnas
orubbade. . .....
Jämlikt de sakkunnigas förslag skulle direktören vid fängelset i Växjö,
vilken tillika skulle vara direktör för tvångsarbetsanstalten därstädes, äga besluta
örn överflyttning av lösdrivare från tvångsarbetsanstalten till arbetshem.
I motsats härtill har socialstyrelsen ansett, att det borde tillkomma styrelsen
att bestämma därom. Också enligt min mening bör direktören för fängelset
fungera såsom direktör för tvångsarbetsanstalten. Härutöver bör emellertid
—■ på sätt skett vid övriga anstalter av motsvarande slag — tillsättas en särskild
styrelse för tvångsarbetsanstalten. Rätten att besluta örn överflyttning från
anstalten till arbetshem bör tillkomma denna styrelse, vilken styrelse också
12
Statsutskottets utlåtande Nr 172.
bör äga att, när skäl därtill äro, besluta om återförande av internerad från
arbetshemmet till Växjöanstalten. Beträffande grunderna för ersättning till
arbetshemmen för vården av från Växjö utackorderade tvångsarbeterskor torde
det lämpligen ankomma på Kungl. Maj :t att efter hörande av socialstyrelsen
meddela beslut. Principen bör här vara den, att ersättning skall utgå med
belopp motsvarande arbetshemmens kostnader för vården.
De sakkunniga beräkna personalbehovet för tvångsarbetsanstalten i Växjö
till 1 ordinarie första vaktfru och 5 ordinarie vaktfruar och förutsätta, att för
ändamålet tagas i anspråk från Landskronaanstalten överflyttade befattningshavare.
Enligt vad jag erfarit tjänstgöra emellertid sedan någon tid vid
tvångsarbetsanstalten 7 från Landskronaanstalten överförda ordinarie tjänstemän,
nämligen 1 första vaktfru och 6 vaktfruar. Enligt min mening torde
samtliga dessa befattningshavare böra för nästa budgetår avses för tvångsarbetsanstalten.
Jag utgår därvid från att, örn antalet internerade tvångsarbeterskor
på grund av överflyttning till arbetshemmen eller av annan anledning
skulle mera avsevärt nedgå och därmed arbetet för de till Växjöanstalten
överförda befattningshavarna skulle minskas, dessa skola i lämplig omfattning
kunna beredas sysselsättning för fångvårdens räkning.
Med avseende å den statliga anstalts vården för de kvinnliga
alkoholisterna innebär de sakkunnigas förslag, att under nästa budgetår
dylika alkoholister skulle såsom för närvarande vårdas å den å egendomen
Haknäs inrättade alkoholistanstalten samt att därjämte för sådana svårdisciplinerbara
kvinnliga alkoholister, vilka icke lämpligen kunna omhändertagas å
Haknäsanstalten, skulle i anslutning till tvångsarbetsanstalten i Växjö inrättas
en alkoholistanstalt, liksom tvångsarbetsanstalten inrymd i centralfängelset därstädes.
Tvångsarbetsanstalten och alkoholistanstalten skulle därvid stå under
gemensam ledning på motsvarande sätt, som för närvarande är fallet vid
Svartsjöanstalten och på sätt tidigare var förhållandet även i Landskrona.
Lika med de sakkunniga anser jag, att verksamheten vid Haknäsanstalten bör
fortgå även under budgetåret 1941/42. Också inrättandet av den ifrågasatta
anstalten i Växjö tillstyrker jag. Visserligen kunna principiella betänkligheter
anföras mot att på föreslaget sätt vårda alkoholister inom fångvårdens ram,
men dessa betänkligheter torde böra få vika med hänsyn till det behov, som
uppenbarligen för närvarande föreligger av en sluten anstalt för svårhanterliga
kvinnliga alkoholister och som vid ett bifall till förslaget skulle på ett
enkelt sätt tillgodoses. Jag förutsätter därvid, att den särskilda styrelse, som
enligt mitt förslag skulle tillsättas för tvångsarbetsanstalten i Växjö, även
skall fungera såsom styrelse för alkoholistanstalten därstädes samt att fängelsets
direktör kommer att tjänstgöra såsom direktör också för alkoholistanstalten.
Den personal, som förut beräknats för tvångsarbetsanstaltens del, bör
vara tillräcklig även för alkoholistanstaltens behov. Antalet alkoholister, som
kommer att interneras å Växjöanstalten, kan nämligen antagas bliva synnerligen
obetydligt.
Med avseende å Haknäsanstalten hava de sakkunniga av sparsamhetsskäl
föreslagit, att anstaltens personal i sin helhet skulle rekryteras från
Landskronaanstalten och att i följd härav vissa vid Haknäsanstalten tillfälligt
anställda tjänstemän skulle ersättas med från Landskronaanstalten överflyttade
befattningshavare. Av vad som anförts av, bland andra, socialstyrelsen
och direktören för Haknäsanstalten synes mig emellertid framgå, att ett överflyttande
av ytterligare personal från Landskrona till Haknäs icke lämpligen
kan äga ram. Det är ock uppenbart, att den besparing, som skulle följa med
överflyttningen, bleve mycket obetydlig. Med hänsyn härtill anser jag mig
böra intaga den ståndpunkten, att den ifrågasatta personalöverflyttningen
Statsutskottets utlåtande Nr 172.
13
icke bör komma till stånd. Jag har härvid utgått från att den personal, som
enligt mitt förslag kan komma att i brist på annan placering få kvarstanna i
Landskrona, därstädes kommer att erhålla sysselsättning i tvättinrättningen.
Fråga om läkarundersökning av för lösdriveri tilltalade.
I 7 § lösdrivarlagen jämförd med 46 § sinnessjuklagen föreskrives bland
annat, att den, som på grund av sinnessjukdom är oförmögen försörja sig, icke
må ådömas tvångsarbete, samt att myndighet, vilken äger ålägga tvångsarbete
och som vid handläggning av sådant ärende finner anledning till antagande
att vederbörande är sinnessjuk, ej må döma till tvångsarbete utan att läkares
utlåtande inhämtats angående den anhållnes sinnesbeskaffenhet och beträffande
frågan örn han är i behov av vård å sinnessjukhus.
De sakkunniga förklara, att det syntes dem som örn vid tillämpningen av
lösdrivarlagen föreliggande möjligheter till sinnesundersökning av för lösdriveri
tilltalade personer icke tillräckligt utnyttjades. Inom ramen av gällande
lagstiftning syntes den anordningen omedelbart kunna och böra genomföras,
att för lösdriveri tilltalad person, innan frågan om ådömande av tvångsarbete
företoges till avgörande, bleve föremål för läkarundersökning till utrönande
av, huruvida vederbörande tede av sådan sinnessjukdom att han eller hon icke
lämpligen borde underkastas tvångsarbete. I sådant fall borde hänvisning ske
till fortsatt klinisk eller rättspsykiatrisk undersökning för utrönande av annan
lämpligare vårdform.
För yttrandena över förevarande spörsmål redogöres i propositionen sid. 45.
Departementschefen anser påkallat, att vederbörande myndigheters uppmärksamhet
fästes på betydelsen av att bestämmelserna i fråga erhålla en
mera effektiv tillämpning. Ilan utgår härvid i likhet med de sakkunniga från
att någon lagbestämmelse örn obligatorisk läkarundersökning av berörda
personer icke för närvarande bör genomföras.
Förtidspensionering m. m. åt viss övertalig personal.
De sakkunniga framhålla, att vid bifall till deras förslag rörande Svartsjöoch
Landskronaanstalterna viss personal skulle bliva övertalig. De hava därför
till behandling upptagit frågan, vilka pensionerings- och ersättningsgrunder,
som borde tillämpas för denna personal, i den mån den icke ansetts
böra tills vidare kvarstanna i tjänst eller bliva förflyttad till annan statstjänst.
Arnd först beträffar den ordinarie personalen föreslå de sakkunniga,
att för de ordinarie tjänstemän av den övertaliga personalen vid Svartsjö- och
Landskronaanstalterna, som anses vara mindre tjänstbåra, men å vilka
gällande bestämmelser angående sjuk- och tvångspensionering icke anses
kunna tillämpas, skulle beredas möjlighet att erhålla förtidspension, även om
förutsättningarna härför enligt. 17 § tjänstepensionsreglcmentet icke föreligga.
Såsom förutsättning härför skulle dock gälla, att vederbörande tjänsteman
uppnått minst 40 års ålder och vore mindre tjänsteduglig. Enligt förslaget
skulle förtidspensionen bestämmas så, att tjänstemannen finge tillgodoräkna,
14
Statsutskottets utlåtande Nr 172.
föiutom intjänt antal år, den tid som återstode till pensionsåldern. Samma
pensionsunderlag borde tillämpas som i tjänstepensionsreglementet vöre
bestämt för innehavd lönegrad. Bemyndigande borde lämnas Kungl. Majit,
att, på framställning av tjänstemannen och efter hörande av anstaltsstyrelsen,
besluta angående förtidspension i fall, som här avsåges.
I fråga om de extra ordinarie tjänstemännen föreslå de sakkunniga,
att till sådana tjänstemän vid Svartsjö- och Landskronaanstalterna, som
vid entledigandet uppnått 40 levnadsår samt varit anställda i statens tjänst
minst 12 år, borde utgå ersättning i form av förtidspension. Detta skulle gälla
sammanlagt fyra befattningshavare.
Till övriga extra ordinarie tjänstemän, som bleve entledigade utan att
erhålla annan statstjänst, borde utgå avskedsersättning i form av livränta.
Dessa tjänstemäns antal beräknas till allenast tre. De sakkunniga föreslå
individuellt bestämda livräntebelopp för dessa befattningshavare, uppgående
till för en 1,200 kronor och för de båda andra 750 kronor per år.
Den extra personalen anse de sakkunniga ej böra tillerkännas någon
avskedsersättning, men förutsätta, att denna personal, i de fall där den är
därtill lämplig, skall äga möjlighet att vinna motsvarande anställning vid
fångvården eller vid annan statlig anstalt.
De sakkunniga hava till sist understrukit att, även örn förtidspension eller
livränta skulle hava tillerkänts övertalig tjänsteman vid Svartsjö- eller Landskronaanstalten,
detta beslut borde gå i verkställighet endast örn tjänstemannen
icke före anställningstidens utgång kunde beredas annan statstjänst.
Yttrandena över denna del av förslaget hava sammanställts i propositionen
å sid. 50 och 51.
Departementschefen gör för egen del följande uttalande:
För egen del finner jag angeläget, att — i den mån så kan anses rationellt
och ur statsverkets synpunkt fördelaktigt samt tillika förenligt med skäligt
hänsynstagande till personalens intressen — den efter omorganisationen
övertaliga personalen vid Svartsjö- och Landskronaanstalterna tages i anspråk
för andra uppgifter inom statsförvaltningen. Jag vill i detta sammanhang
erinra, hurusom chefen för justitiedepartementet vid anmälan i proposition
den 4 april 1941, nr 194, av frågan örn anslag till fångvårdsstaten m. m.
framhållit, att möjligheten att vid vakanser inom fångvårdsstaten dit överflytta
övertalig personal vid Svartsjö- och Landskronaanstalterna borde tillvaratagas.
Även med utgångspunkt från att överflyttning till fångvårdsstaten
eller andra grenar av statsförvaltningen i största möjliga utsträckning sker
torde emellertid vara att förvänta, att en del av den nuvarande personalen
icke kan i statstjänst erhålla lämplig sysselsättning i fortsättningen. Därest
anledningen härtill är att söka i nedsättning i vederbörandes arbetsförmåga,
böra — såsom även i ärendet förutsatts — till buds stående möjligheter i
fråga örn sjuk- eller tvångspensionering enligt bestämmelserna i civila tjänstepensionsreglementet
utnyttjas i den utsträckning så ske kan. Härutöver torde
möjligen viss avgång av övertalig personal kunna vinnas genom tillämpning
av de i civila tjänstepensionsreglementet innefattade bestämmelserna rörande
s. k. frivillig förtidspensionering.
Utöver nu antydda mera reguljära utvägar för avkoppling av övertalig
personal hava de sakkunniga, på sätt av den föregående redogörelsen fram
-
Statsutskottets utlåtande Nr 172.
15
går, ifrågasatt meddelande av vissa särskilda föreskrifter i syfte att ernå
minskning i personalbeståndet. Vad då till en början angår den av de sakkunniga
föreslagna anordningen av innebörd att frivillig förtidspensionering
skulle kunna ske även under andra förutsättningar och enligt andra grunder
än de, som regelmässigt gälla för sådan pensionering, måste jag i likhet med
statskontoret finna en dylik anordning vansklig ur prejudikatsynpunkt. Då
vidare, såvitt jag med stöd av tillgänglig utredning kunnat finna, ett medgivande
i dylik riktning icke torde komma att få mer avsevärd praktisk betydelse,
därest föreliggande möjligheter till å ena sidan sjuk- och tvångspensionering
och å andra sidan förflyttning till annan tjänst, väl tillvaratagas,
vill jag för min del förorda, att beslut örn dylik förtidspensionering i varje
fall icke meddelas för närvarande. Det synes mig lämpligt, att resultatet
av övriga avvecklingsåtgärder avvaktas, innan slutlig ståndpunkt tages till
frågan, i vad mån och efter vilka grunder i avseende å pensionsberäkningen
nu avsedda särskilda förtidspensionering bör komma till användning. Jag
förutsätter, att vid ett eventuellt framtida övervägande av denna fråga en
individuell behandling av pensionsfallen kan äga rum.
Beträffande övertalig extra ordinarie personal hava de sakkunniga förordat
beredande åt vederbörande befattningshavare av förtidspensioner eller livräntor
enligt grunder och bestämmelser, som i viss mån ansluta sig till vad
som i motsvarande hänseende föreskrivits i samband med domänverkets omorganisation.
Yad sålunda föreslagits kan jag i huvudsak biträda. Jag vill
emellertid — i anslutning till vad statskontoret i denna del anfört —- framhålla,
att även i fråga örn extra ordinarie befattningshavare möjligheterna
att bereda befattningshavaren annan jämförlig anställning böra noggrant
undersökas ävensom att föreslagen förtidspension eller livränta bör tillerkännas
befattningshavare först sedan det visat sig, att denne icke kan vinna
sådan ny anställning i samband med avgången från nu innehavd befattning.
Från pensions- eller livränteförmån böra däremot icke vara uteslutna de
extra ordinarie befattningshavare vid Landskronaanstalten, som kunna komma
att i fortsättningen sysselsättas vid den därstädes inrättade tvättinrättningen.
Yad de sakkunniga föreslagit beträffande regleringen av ersättningsförhållandena
för dessa befattningshavare anser jag mig böra biträda.
I fråga örn den extra personalen ansluter jag mig till de av de sakkunniga
gjorda uttalandena.
Bemyndigande torde böra hos riksdagen utverkas för Kungl. Majit att
beträffande den extra ordinarie personalen meddela beslut i huvudsaklig
överensstämmelse med av mig sålunda angivna riktlinjer.
Anslagsberäkningen.
Anslagsbehovet för nästa budgetår har beräknats för varje anstalt för sig.
I anslutning härtill ha nya anslag uppförts för Växjö- och Haknäsanstalterna.
Beräkningen av de olika anstalternas medelsbehov återfinnes i propositionen
å sid. 52—5G beträffande Svartsjöanstalten, å sid. 56—68 beträffande Landskrona-,
Haknäs- och Växjöanstaltema samt å sid. 68—70 beträffande Yenngarnsanstalten.
Härjämte är att märka, att å tilläggsstat II till riksstaten för innevarande
budgetår äskats tre särskilda anslag, avsedda att täcka av Venngarnsanstalten
förskotterade utgifter för avlöningar och omkostnader vid Haknäsanstalten
ävensom vissa kostnader för denna anstalts iordningställande.
16
Statsutskottets utlåtande Nr 172.
Utskottet.
Utskottet ansluter sig till departementschefens uppfattning att, ehuru
gällande lösdrivarlagstiftning företer betydande brister, densamma likväl
bör tills vidare lämnas orubbad och att man i nuvarande läge bör beglänsa sig
till att interimistiskt lösa de problem rörande anstaltsvården för lösdrivare
och mera svårartade alkoholister, vilka kräva omedelbara åtgärder.
Från denna utgångspunkt och i betraktande av den starkt minskade beläggningsfrekvens,
som under de senare åren varit rådande å statens tvångsarbets-
och alkoholistanstalt å Svartsjö, har utskottet funnit det av Kungl.
Majit framlagda förslaget rörande omläggning av verksamheten därstädes
välbetänkt. Mot den av departementschefen i samband därmed förordade
begränsningen av anstaltspersonalen har utskottet icke heller funnit anledning
till erinran. Utskottet vill emellertid betona angelägenheten av att ett
samarbete mellan anstaltsstyrelsen och fångvårdsstyrelsen jämte andra närstående
förvaltningsorgan kommer till stånd i syfte att underlätta en tillfredsställande
rekrytering å de kvarvarande tjänsterna å Svartsjöanstalten
och även i övrigt befordra ett vidgat personalutbyte mellan vederbörande
anstalter.
Kungl. Maj:ts förslag innebär, bland annat, att den nuvarande befattningen
som direktör för anstalten i lönegraden A 27 skulle bibehållas oförändrad. I
motionen I: 130 har hemställts, att denna befattning måtte omvandlas till en
befattning som överläkare och styresman i lönegraden A 28 samt förenas med
samma bostads- och andra förmåner, som tillkomma överläkare av 2:a klass
vid statens sinnessjukhus, ävensom att den nuvarande arvodesbefattningen
som läkare vid anstalten skulle förvandlas till en tjänst såsom biträdande
läkare. Till stöd härför har åberopats, att enligt en under år 1938 verkställd
psykiatrisk undersökning övervägande delen av klientelet å Svartsjöanstalten
i större eller mindre grad lede av psykiska defekter och att behov förelåge av
en psykopatanstalt för hithörande och närstående klientel under ledning av
en för ändamålet utbildad läkare.
Utskottet vill icke bestrida, att behov av en dylik psykopatanstalt kan
föreligga. I det läge, vari frågan örn lösdrivarnas ändamålsenliga behandling
för närvarande befinner sig, är utskottet emellertid icke berett att taga ställning
till det i motionen berörda spörsmålet. Utskottet vill därjämte erinra
örn att departementschefen i förevarande proposition riktat uppmärksamheten
på betydelsen av att gällande bestämmelser örn sinnesundersökning av för
lösdriveri tilltalade personer mera effektivt tillämpas i syfte att undvika, att
personer, som lida av sinnessjukdom, intagas å Svartsjöanstalten. På grund
av vad sålunda anförts anser sig utskottet icke kunna tillstyrka bifall till
ifrågavarande motion.
Kungl. Maj:ts förslag rörande den statliga anstaltsvården av kvinnliga
lösdrivare och alkoholister ansluter sig i huvudsak till den organisation, som
med stöd av Kungl. Maj:ts beslut den 3 maj 1940 tillämpats under innevarande
budgetår. Till komplettering av denna organisation föreslås i förevarande
Statsutskottets utlåtande Nr 172.
17
proposition, att för vård av kvinnliga lösdrivare skulle kunna utnyttjas, förutom
den nyinrättade provisoriska tvångsarbetsanstalten vid centralfängelset
i Växjö, vissa för ändamålet lämpade arbetshem mot ersättning för hemmets
självkostnader för vården, att fördelning av lösdrivärklientelet å dessa
anstalter skulle handhavas av en för tvångsarbetsanstalten tillsatt särskild
styrelse samt att för svårdisciplinära kvinnliga alkoholister, vilka icke lämpligen
kunna omhänderliavas å alkoholistanstalten å Haknäs, skulle inrättas
en särskild avdelning vid centralfängelset i Växjö, som skulle stå under ledning
av samma styrelse som tvångsarbetsanstalten därstädes.
Vad Kungl. Maj:t sålunda föreslagit har utskottet funnit sig böra tillstyrka.
På av departementschefen berörda skäl har utskottet icke heller ansett sig
böra påkalla ökad överflyttning av personal från Landskronaanstalten till
Haknäsanstalten på sätt av de sakkunniga ifrågasatts.
Vad angår den personal, som efter omorganisationen blir övertalig, vill utskottet
understryka angelägenheten av att alla möjligheter att bereda denna
personal annan anställning i första hand noga undersökas och tillvaratagas.
I de fall sådan anställning icke kan beredas, böra, på sätt departementschefen
anfört, gällande bestämmelser örn sjuk- och förtidspensionering tillämpas i
den utsträckning så ske kan. Att vid sidan härav medgiva förtidspensionering
av ordinarie personal enligt särskilt förmånliga grunder anser utskottet
i likhet med departementschefen icke böra tills vidare ifrågakomma. Däremot
har utskottet icke velat motsätta sig, att vissa extra ordinarie befattningshavare
beredas förtidspension eller livränta enligt de särskilda grunder,
som i propositionen angivas.
Kungl. Majda förslag i övriga delar har icke givit utskottet anledning till
erinran.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj ds förslag och med
avslag å motionen I: 130, må
I) till Statens alkoholistanstalt å Haknäs: Avlöningar å tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1940/41 under femte
huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 16,700 kronor;
II) till Statens alkoholistanstalt å Haknäs: Omkostnader å
tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41 under femte
huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 16,300 kronor;
III) till Statens alkoholistanstalt å Haknäs: Vissa byggnadsarbeten
m. to. å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1940/41 under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 26,400 kronor;
IY) godkänna följande personalförteckning för statens tvångsarbetsanstalt
å Svartsjö och statens alkoholistanstalt därstädes:
Bihang till riksdagens protokoll 1941. 6 sami. Nr 172—174. m7 4i 2
18
Statsutskottets utlåtande Nr 172.
Personalförteckning.
Befattning. Lönegrad.
Tjänstemän å ordinarie stat.
1 direktör ............................................................ A 27
1 assistent och redogörare ....................................... A 21
1 assistent av 2:a klass .......................................... A 18
1 lantbruksinspektor ............................................. A18
1 trädgårdsmästare ................................................ A 12
2 uppsyningsmän ................................................... A 10
6 förste förmän...................................................... A 8
2 yrkesmästare av 2:a klass .................................... A 8
32 förmän ............................................................ A 6
Tjänstemän å övergångsstat.
1 pastor och förste lärare ....................................... A 24
1 kamrerare ......................................................... A 22
1 assistent av l:a klass .......................................... A 20
2 uppsyningsmän ................................................ A10
4 förste förmän...................................................... A 8
4 förmän ............................................................ A 6
Anm. Tjänsten som assistent och redogörare skall hållas obesatt, så
länge den å övergångsstat uppförda kamreraren kvarstår i tjänst.
Y) godkänna följande avlöningsstat för statens tvångsarbetsanstalt
å Svartsjö och statens alkoholistanstalt därstädes, att
tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1941/42:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
................................................... kronor 180,000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t ....................................... » 8,700
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,
förslagsvis ............................................. » 40,000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis ........................ » 32,300
Summa förslagsanslag kronor 201,000;
Yl) till Statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö och statens
alkoholistanstalt därstädes: Avlöningar för budgetåret 1941/42
under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 261,000
kronor;
VII) till Statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö och statens
alkoholistanstalt därstädes: Omkostnader för budgetåret 1941/42
under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 210,000
kronor;
Statsutskottets utlåtande Nr 172.
19
VIII) godkänna följande personalförteckning för statens
tvångsarbetsanstalt i Landskrona och statens alkoholistanstalt
därstädes:
Personalförteckning.
Befattning. Lönegrad.
Tjänstemän ä övergångsstat.
1 direktör ............................................................ A 24
1 assistent av 4:e klass ............................................. A 12
3 förmän ............................................................... A 6
2 första vaktfruar ................................................... A 6
1 sjuksköterska ...................................................... A 6
1 kontorsbiträde ................................................... A 4
5 vaktfruar ............................................................ A 1;
IX) godkänna följande avlöningsstat för statens tvångsarbetsanstalt
i Landskrona och statens, alkoholistanstalt därstädes, att
tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1941/42:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis kronor 40,000
2. Avlöningar till icke-ordinarie personal, för
-
slagsvis ................................................... » 2,500
3. Börligt tillägg, förslagsvis ........................... » 6,500
Summa förslagsanslag kronor 49,000;
X) till Statens tvångsarbetsanstalt i Landskrona och statens
alkoholistanstalt därstädes: Avlöningar för budgetåret 1941/42
under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 49,000
kronor;
XI) till Statens tvångsarbetsanstalt i Landskrona och statens
alkoholistanstalt därstädes: Omkostnader för budgetåret 1941/42
under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 9,000 kronor;
XII) godkänna följande personalförteckning för statens tvångsarbetsanstalt
i Växjö och statens alkoholistanstalt därstädes:
Personalförteckning.
Befattning. Lönegrad.
Tjänstemän ä ordinarie stat.
1 första vaktfru ...................................................... A 0
0 vaktfruar ............................................................ Al;
XIII) godkänna följande avlöningsstat för statens tvångsarbetsanstalt
i Växjö och statens alkoholistanstalt därstädes, att
tillämpas tills vidare från och mod budgetåret 1941/42:
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 172.
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis kronor 18,500
2. Rörligt tillägg, förslagsvis ........................... » 2,800
Summa förslagsanslag kronor 21,300;
XIV) till Statens tvångsarbetsanstalt i Växjö och statens
alkoholistanstalt därstädes: Avlöningar för budgetåret 1941/42
under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 21,300
kronor;
XV) till Statens tvångsarbetsanstalt i Växjö och statens
alkoholistanstalt därstädes: Omkostnader för budgetåret 1941/42
under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 45,400
kronor;
XVI) godkänna följande personalförteckning för statens alkoholistanstalt
å Haknäs:
Personalförteckning.
Befattning. Lönegrad.
Tjänsteman å ordinarie stat.
1 assistent av 4:e klass .......................................... A12;
XVII) godkänna följande avlöningsstat för statens alkoholistanstalt
å Haknäs, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1941/42:
Avlöningsstat.
1. Avlöning till en ordinarie tjänsteman, förslagsvis
................................................... kronor 4,000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t .......................................... » 2,650
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ... » 6,800
4. Rörligt tillägg, förslagsvis ........................... » 1,650
Summa förslagsanslag kronor 15,100;
XVIII) till Statens alkoholistanstalt å Haknäs: Avlöningar för
budgetåret 1941/42 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 15,100 kronor;
XIX) till Statens alkoholistanstalt ä Haknäs: Omkostnader för
budgetåret 1941/42 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 19,500 kronor;
XX) godkänna följande avlöningsstat för statens alkoholistanstalt
å Venngarn, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1941/42:
Statsutskottets utlåtande Nr 172.
21
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
................................................... kronor 73,000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit ....................................... » 6,500
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal » 54,000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis ........................ » 16,500
Summa förslagsanslag kronor 150,000;
XXI) till Statens alkoholistanstalt å Venngarn: Avlöningar för
budgetåret 1941/42 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 150,000 kronor;
XXII) till Statens alkoholistanstalt å Venngarn: Omkostnader
för budgetåret 1941/42 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 168,000 kronor;
XXIII) bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse
med av departementschefen förordade grunder meddela
beslut angående förtidspensioner och livräntor till viss
övertalig extra ordinarie personal vid stålens tvångsarbetsanstalt
å Svartsjö och statens alkoholistanstalt därstädes ävensom vid
statens tvångsarbetsanstalt i Landskrona och statens alkoholistanstalt
därstädes.
Stockholm den 13 juni 1941.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joli. Nilsson i
Malmö, Oscar Olsson, Asplund, Per Gustafsson, Pauli, Bergman, Torsten Ström,
Lindström, Heiding, Andrén och Carlström; samt
från andra kammaren: herrar Jonsson i Eskilstuna, Törnkvist, Skoglund i
Doverstorp, Eriksson i Stockholm, Svensson i Grönvik, Andersson i Prästbol, Ward,
Lindberg i Umeå, Viklund, Hansson i Rubbestad, Bergvall och Eriksson i kragsta.
av herr Lindström.
Reservation
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1941:387 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majus proposition angående anslag till statens tvångsarbeteoch alkoholistanstalter. s. 1 i texten