Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Martts proposition angående anslag till statens tvångsarbetsoch alkoholistanstalter jämte en i ämnet väckt motion.

1941-06-13 · 21 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 18 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1941:172, Utlåtande i anledning av Kungl. Martts proposition angående anslag till statens tvångsarbetsoch alkoholistanstalter jämte en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 172.

1

Nr 172.

Ankom till riksdagens kansli den 13 juni 1941 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Martts proposition angående

anslag till statens tvångsarbets- och alkoholistanstalter

jämte en i ämnet väckt motion.

(3:e avd.)

I anslutning till sina i årets statsverksproposition (femte huvudtiteln,

punkterna 52—59) gjorda framställningar har Kungl. Maj:t i propositionen

nr 271, under åberopande av densamma bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden den 16 maj 1941, föreslagit riksdagen att

dels till Statens alkoholistanstalt å Haknäs: Avlöningar å tilläggsstat II

till riksstaten för budgetåret 1940/41 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 16,700 kronor;

dels till Statens alkoholistanstalt å Haknäs: Omkostnader å tilläggsstat II

till riksstaten för budgetåret 1940/41 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 16,300 kronor;

dels till Statens alkoholistanstalt å Haknäs: Vissa byggnadsarbeten m. m.

a tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41 under femte huvudtiteln

anvisa ett reservationsanslag av 26,400 kronor;

dels godkänna av departementschefen förordad personalförteckning och

avlöningsstat för statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö och statens alkoholistanstalt

därstädes, den senare att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1941/42;

dels till Statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö och statens alkoholistanstalt

därstädes: Avlöningar för budgetåret 1941/42 under femte huvudtiteln anvisa

ett förslagsanslag av 261,000 kronor;

dels till Statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö och statens alkoholistanstalt

därstädes: Omkostnader för budgetåret 1941/42 under femte huvudtiteln anvisa

ett förslagsanslag av 210,000 kronor;

dels godkänna av departementschefen förordad personalförteckning och

avlöningsstat för statens tvångsarbetsanstalt i Landskrona och statens alkoholistanstalt

därstädes, den senare att tillämpas tills vidare från och med

budgetåret 1941/42;

dels till Statens tvångsarbetsanstalt i Landskrona och statens alkoholistanstalt

därstädes: Avlöningar för budgetåret 1941/42 under femte huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 49,000 kronor;

dels till Statens tvångsarbetsanstalt i Landskrona och statens alkoholistBihang

till riksdagens protokoll 1941. 6 sami. Nr 172—174.

1327 41

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 172.

anstalt därstädes: Omkostnader för budgetåret 1941/42 under femte huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 9,000 kronor;

dels godkänna av departementschefen förordad personalförteckning och

avlöningsstat för statens tvångsarbetsanstalt i Växjö och statens alkoholistanstalt

därstädes, den senare att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1941/42;

dels till Statens tvångsarbetsanstalt i Växjö och statens alkoholistanstalt

därstädes: Avlöningar för budgetåret 1941/42 under femte huvudtiteln anvisa

ett förslagsanslag av 21,300 kronor;

dels till Statens tvångsarbetsanstalt i Växjö och statens alkoholistanstalt

därstädes: Omkostnader för budgetåret 1941/42 under femte huvudtiteln anvisa

ett förslagsanslag av 45,400 kronor;

dels godkänna av departementschefen förordad personalförteckning och

avlöningsstat för statens alkoholistanstalt å Haknäs, den senare att tillämpas

tills vidare från och med budgetåret 1941/42;

dels till Statens alkoholistanstalt å Haknäs: Avlöningar för budgetåret

1941/42 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 15,100 kronor;

dels till Statens alkoholistanstalt å Haknäs: Omkostnader för budgetåret

1941/42 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 19,500 kronor;

dels godkänna av departementschefen förordad avlöningsstat för statens

alkoholistanstalt å Venngarn, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1941/42;

dels till Statens alkoholistanstalt å Venngarn: Avlöningar för budgetåret

1941/42 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 150,000 kronor;

dels till Statens alkoholistanstalt å Venngarn: Omkostnader för budgetåret

1941/42 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 168,000 kronor;

dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse med

av departementschefen förordade grunder meddela beslut angående förtidspensioner

och livräntor till viss övertalig extra ordinarie personal vid statens

tvångsarbetsanstalt å Svartsjö och statens alkoholistanstalt därstädes ävensom

vid statens tvångsarbetsanstalt i Landskrona och statens alkoholistanstalt

därstädes.

I samband med Kungl. Maj:ts förevarande proposition har utskottet till

behandling förehaft en inom första kammaren av herr R. Lindström väckt

motion, nr 130, vari hemställts, att den nuvarande direktörsbefattningen å

ordinarie stat vid statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö med placering i A 27

måtte omvandlas till en tjänst som överläkare och styresman med placering

i A 28, så att han jämställdes med överläkare av andra klass vid statens sinnessjukhus

och tillkändes dennes bostads- och andra förmåner, samt att den

nuvarande befattningen såsom anstalternas läkare måtte förvandlas till en

tjänst såsom biträdande läkare.

Beträffande de skäl, som motionären anfört till stöd för sitt yrkande, får

utskottet, i den mån redogörelse ej därför lämnas i utskottets yttrande, hänvisa

till motionen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 172.

3

Inledning.

Med stöd av Kungl. Majlis bemyndigande har chefen för socialdepartementet

tillkallat tre sakkunniga med uppdrag att — i avvaktan på en slutlig lösning

av frågan örn ändrad lösdrivarlagstiftning och av därmed sammanhängande

spörsmål — inom socialdepartementet biträda med verkställande av utredning

rörande möjligheterna att genom provisoriska åtgärder åvägabringa en mera

rationell och ekonomisk organisation av anstaltsvården för lösdrivare ävensom

för sådana alkoholister, vilka dittills plägat vårdas å i anslutning till

statens tvångsarbetsanstalten anordnade statliga alkoholistanstalter. De sakkunniga

hava med skrivelse den 21 april 1941 ingivit utredning och förslag

rörande anstaltsorganisationen för lösdrivarvården och med denna förenad

alkoholistvård. Sakkunnigförslaget innehåller dels förslag till omedelbara

åtgärder, dels ock vissa rekommendationer med avseende å frågor, som

enligt de sakkunnigas mening böra bliva föremål för fortsatt utredning.

Över betänkandet hava yttranden avgivits av styrelserna för vederbörande

anstalter, socialstyrelsen, fångvårdsstyrelsen, statskontoret, riksräkenskapsverket

och allmänna lönenämnden ävensom av styrelsen för Sveriges fångvårdsmannaförbund.

Allmänna utgångspunkter.

Gällande författningsbestämmelser beträffande lösdrivarvården och vården

av sådana alkoholister, som förpassas till med tvångsarbetsanstalt förenad

alkoholistanstalt, återfinnas i huvudsak i lagen den 12 juni 1885 angående

lösdrivares behandling, lagen den 14 juni 1918 örn fattigvården (75 och 92 §§),

lagen den 12 juni 1931 örn behandling av alkoholister samt stadgan den 23

december 1920 (nr 945) för statens tvångsarbetsanstalter och i samband med

dem anordnade alkoholistanstalter.

De sakkunniga framhålla till en början, att lösdrivarlagens ålderdomlighet

med dess onyanserade behandlingsmetoder medfört minskad tillämpning av

lagen och på grund därav successiv nedgång av det av vederbörande myndigheter

redovisade tvångsarbetsklientelet. Den utpräglade tendensen till minskad

beläggningsfrekvens å tvångsarbetsanstalterna berodde av alla tecken att döma

alls icke på en nedgång i lösdriveriföreteelserna såsom sådana utan sammanhängde

fastmera direkt med myndigheternas obenägenhet att tillämpa nuvarande

lagbestämmelser i insikt örn dessas olämplighet och otillräcklighet för

en effektiv lösdrivarvård. De sakkunnigas undersökning utvisade vidare, att

alkoholistlagen i allt större utsträckning fått tjäna som ersättare för lösdrivarlagen.

Härefter erinra de sakkunniga örn tidigare verkställda utredningar och avgivna

förslag angående lösdrivarvården. I sådant hänseende anföra de sakkunniga

bland annat följande.

Lagstiftningen örn behandlingen av lösdrivare hade alltsedan år 1923 varit

föremål för upprepade ändringsförslag. Icke mindre än sex olika förslag

till omreglering av denna fråga hade sålunda framlagts under åren 1923—1939

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Statsutskottets utlåtande Nr 172.

vitan att lia föranlett ny lagstiftning i ämnet. Det av Kungl. Majit år 1931

framförda förslaget hade dock resulterat i de år 1934 genomförda ändringarna

i lösdrivarlagens 1 § och bamavårdslagens 22 § av innebörd att med lösdriveri

beträdd person under tjugoett år undantoges från lösdrivarlagens tillämpning

och i stället bleve föremål för åtgärd enligt barnavårdslagen.

Härjämte hade socialstyrelsen i skrivelse den 23 september 1940 avgivit ett

förslag till provisorisk lagstiftning i ämnet. Vidare hade chefen för fångvårdsstyrelsen

i tjänsteutlåtande den 30 september 1940 uttalat sig för att tvångsarbetsanstalterna

borde återföras till fångvården.

De sakkunniga, som inriktat sig på att finna en lösning av anstaltsfrågan

på kort sikt, hava icke funnit sig böra taga ställning till de sålunda föreliggande

reformförslagen utan utgått från en fortsatt tillämpning av gällande

lagstiftning och en i stort sett oförändrad organisation av anstaltsvården.

En sammanställning av yttrandena, i vad de avse dessa allmänna utgångspunkter,

återfinnes i propositionen sid. 9 och 10.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

Tvivelsutan företer den gällande lösdrivarlagstiftningen betydande brister.

Meningarna rörande de linjer, efter vilka denna lagstiftning lämpligen bör

reformeras, hava emellertid varit mycket delade och jag är icke beredd att nu

taga slutlig ställning till dessa spörsmål. I likhet med de sakkunniga är jag

av den uppfattningen att lagstiftningen på förevarande område tills vidare

bör lämnas orubbad och att man i nuvarande läge bör inskränka sig till att

interimistiskt lösa de problem rörande ifrågavarande anstaltsvård, vilka kräva

omedelbara åtgärder. Under sådana förhållanden anser jag mig icke heller

kunna förorda en så betydande omläggning av den nuvarande organisationen,

som ett bifall till fångvårdsstyrelsens förslag örn förläggande av tvångsarbetsanstalterna

under nämnda styrelse skulle innebära. Jag utgår alltså även i

sistnämnda avseende från att den nuvarande ordningen skall tills vidare bestå.

Den statliga anstaltsvården för manliga lösdrivare

och alkoholister.

En redogörelse för den nuvarande organisationen vid statens tvångsarbetsoch

alkoholistanstalt å Svartsjö m. m., innefattande uppgifter beträffande

anstaltens läge, anstaltsbyggnadernas användning, antalet platser och internerade,

personalbeståndet m. m., återfinnes i propositionen sid. 10—13. Därav

framgår bland annat, att intagnings- och beläggningsfrekvensen vid anstalten

under de senaste åren starkt nedgått. Medeltalet intagna har uttryckt i procent

av platsantalet under åren 1930—1940 varit följande.

Å r 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936 1937 1938 1939 1940

% ......... 48 60 68 64 61 58 71 65 49 47 38

Antalet å anstalten intagna har i medeltal utgjort under år 1940 151 samt

under månaderna januari, februari och mars 1941 respektive 157, 162 och 163.

Antalet platser uppgår till 391.

De sakkunniga anse, att någon anledning icke förefinnes att för framtiden

räkna med något väsentligt stegrat ianspråktagande av anstaltens kapacitet.

De sakkunniga hava därför räknat med en fortsatt genomsnittlig beläggning

av omkring 160 interner.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 172.

5

Från denna utgångspunkt föreslå de sakkunniga en omläggning av verksamheten

i syfte att åstadkomma en koncentrering av arbetsdriften till anstaltens

jordbruk och i samband därmed en rationalisering av arbetsmetoderna.

I konsekvens härmed föreslås en begränsning av anstaltens trädgårdsrörelse

och verkstadsdrift.

Vidare föreslå de sakkunniga en ändrad förläggning av internerna i syfte

att minska behovet av bevakningspersonal. Beläggningen bör enligt de sakkunniga

koncentreras till den slutna avdelningen och huvudanstaltens övervåning.

Med beaktande härav föreslås en väsentlig begränsning av personalbeståndet

vid anstalten. De sakkunnigas förslag härutinnan innebär i huvudsak

följande.

Tjänsten såsom pastor och förste lärare indrages och innehavaren överföres

på övergångsstat med skyldighet att fullgöra med tjänsten nu förenade göromål,

till dess han kan erhålla annan tjänst. I stället för den indragna tjänsten

inrättas en arvodestjänst såsom pastor och organist med ersättning av 1,000

kronor för år, eventuellt efter styrelsens bestämmande två tjänster med sammanlagt

nämnda arvode. Arvodet får tagas i anspråk först sedan den nuvarande

pastorn lämnat sin tjänst.

Kamreraretjansten indrages och innehavaren överföres å övergångsstat

med skyldighet att uppehålla tjänsten intill dess att annan tjänst kan beredas

honom.

Den nuvarande tjänsten såsom assistent av l:a klass (A 20) omregleras till

tjänst såsom assistent och redogörare med placering i lönegraden A 21. Den

nyreglerade tjänsten må dock icke besättas, så länge den nuvarande ordinarie

kamreraren kvarstår i tjänst. I avvaktan på att omregleringen kan genomföras

bör assistenttjänsten i lönegraden A 20 uppföras å övergångsstat.

Den nu vakanta tjänsten såsom assistent av 3:e klass (Eo 16) indrages.

Två uppsyningsman behållas i tjänst med placering 1 vid huvudanstalten

och 1 vid den slutna avdelningen. De 2 övriga uppsyningsmanstjänsterna indragas

och innehavarna överflyttas å övergångsstat med fortsatt tjänstgöringsskyldighet

till dess de kunna erhålla annan statstjänst.

En yrkesmästare placeras vid skrädderiverkstaden, medan den andre yrkesmästaren

överföres å övergångsstat med fortsatt tjänstgöringsskyldighet tills

vidare vid anstalten.

Förste förmanstjänster bibehållas till ett sammanlagt antal av 9 — därav

6 ordinarie och 3 extra ordinarie — med placering av 2 i bevakningstjänst,

1 å kamrerarexpeditionen, 4 i jordbruket och trädgården, 1 vid sjukhuset

samt 1 såsom maskinist och montör. Av de nuvarande ordinarie förste förmännen

skulle 4 överföras å övergångsstat och av de extra ordinarie förste

förmännen skulle 1 återgå till sin ordinarie förmanstjänst och 2 (mejeristen

och montören) bli övertaliga.

Förmännens sammanlagda antal bestämmes till 38, därav 31 ordinarie och

7 extra ordinarie, med placering av 12 i allmän bevakningstjänst, 8 vid den

slutna avdelningen, 12 i jordbruket, 4 i trädgården, 1 i sjukhuset och 1 i vedgården.

Vid kontoret anställas 1 kanslibiträde och 1 skrivbiträde samt vid köksavdelningen

1 ekonomiföreståndarinna och 1 kokerska.

Läkarvården vid anstalten ombesörjes, förutom av en läkare för kroppssjukvården,

av en rådgivande psykiater, och fördelningen av det i nuvarande

avlöningsstat beräknade arvodesbeloppet, 5,000 kronor, mellan de båda läkarna

fastställes av styrelsen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 172.

Personalen vid anstalten skulle enligt förslaget komma att bestå av 1

direktör (A27), 1 assistent och redogörare (A21), 1 assistent av 2:a klass

(A 18), 1 lantbruksinspektor (A 18), 1 trädgårdsmästare (A 12), 2 uppsyningsmän

(A 10), 9 förste förmän (6 i A 8 och 3 i Eo 8), 1 yrkesmästare av 2:a klass

(A 8), 38 förmän (31 i A 6 och 7 i Eo 6), 1 ekonomiföreståndarinna (Eo 6),

1 kanslibiträde (Eo6), 1 skrivbiträde (Eo 2) och 1 kokerska (Ex 2). Dessutom

skulle såsom arvodespersonal finnas 1 predikant (och organist), 1 kroppssjukläkare

och 1 rådgivande psykiater.

De sakkunniga tillägga, att anstalten, därest icke några väsentliga förändringar

skulle inträffa ifråga örn beläggningsfrekvens, borde kunna drivas

med den enligt detta organisationsförslag tillgängliga personalen och internernas

arbetskraft, och att därutöver endast i yttersta nödfall utomstående

arbetskraft borde behöva lejas. De sakkunniga hava vid uppgörande av förslaget

till personalorganisation vidare förutsatt, att endast örn synnerliga skäl

därtill föranledde den för jordbruksdriften avsedda tjänstepersonalen borde

åläggas andra uppgifter, därest dess arbetskraft alltjämt erfordrades vid jordbruket.

Slutligen hava de sakkunniga betonat angelägenheten av samarbete

mellan anstaltsstyrelsen och fångvårdsstyrelsen samt andra närstående förvaltningsgrenar

i syfte att underlätta erforderligt personalutbyte.

En redogörelse för yttrandena över de sakkunnigas förslag rörande den

statliga anstaltsvården för manliga lösdrivare och alkoholister lämnas i propositionen

sid. 22—24.

Departementschefen yttrar för egen del härutinnan:

Av den föreliggande utredningen framgår, att det genomsnittliga antalet

interner vid Svartsjöanstalten, vilket ännu år 1936 var så pass högt som

281, därefter år från år nedgått och år 1940 utgjorde allenast 151. Då sannolikheten

talar för att beläggningen icke i framtiden skall komma att stiga, är

jag i likhet med de sakkunniga av den åsikten att man för den närmaste tiden

icke behöver räkna med en högre beläggningssiffra än 160. Då verksamheten

vid anstalten givetvis måste anpassas efter det minskade antalet interner,

synes det mig riktigt att, på sätt de sakkunniga föreslagit, vidtaga åtgärder

för koncentrering av anstaltens jordbruk och för inskränkning av den vid

anstalten bedrivna trädgårdsrörelsen. Måhända bör därjämte även en viss

begränsning av verkstadsdriften äga rum.

De sakkunnigas förslag att förlägga de internerade dels till den s. k. slutna

avdelningen dels ock till den övre våningen i slottsbyggnaden synes mig ändamålsenligt.

Då emellertid här icke finnas mer än 162 vårdplatser och det icke

är uteslutet att antalet interner tidvis kan komma att överstiga detta antal,

torde man hava att räkna med den möjligheten att tillfälligtvis även andra

utrymmen måste tagas i anspråk för förläggningsändamål.

En konsekvens av den starkt reducerade beläggningen är uppenbarligen att

en avsevärd minskning av anstaltspersonalen kan äga rum. De sakkunniga

hava också förordat synnerligen betydande inskränkningar i personalbeståndet

och jag anser mig med vissa jämkningar kunna tillstyrka de i sådant hänseende

framlagda förslagen.

Sålunda biträder jag förslaget örn utbytande av befattningen såsom pastor

och förste lärare mot en predikanttjänst, vilkens innehavare skulle äga upp
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 172.

7

bära ett arvode av högst 1,000 kronor för år. Möjlighet synes därjämte böra

förefinnas att anställa särskild organist, men torde arvodena till predikanten

och organisten icke böra sammanlagt få överstiga nyssnämnda belopp. Det

lärer få ankomma på Kungl. Majit att bestämma rörande eventuell uppdelning

av arvodet.

Ej heller mot förslaget att indraga kamrerartjänsten har jag något att invända.

Liksom de sakkunniga förutsätter jag dock härvid att den nuvarande

befattningen såsom assistent av lia klass i lönegraden A 20 förändras till en

befattning såsom assistent och redogörare med placering i lönegraden A 21.

Jag räknar då med att innehavaren av sistnämnda befattning skall ej blott

kunna ägna sig åt den ekonomiska sidan av anstaltens verksamhet utan även

kunna fungera såsom direktörens närmaste man och i denna sin egenskap deltaga

i vården av och tillsynen över de intagna.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle — förutom assistenten och redogöraren

— blott behövas ytterligare en assistent, nämligen den nuvarande assistenten

av 2:a klass i lönegraden A 18, medan den för några år sedan inrättade

men för närvarande vakanta assistentbefattningen i lönegraden Eo 16 skulle

indragas. I motsats härtill har socialstyrelsen med styrka hävdat den

meningen, att sistnämnda befattning icke för framtiden kunde undvaras. För

min del vill jag icke förneka att vissa skäl tala för befattningens bibehållande.

Då emellertid anstaltsstyrelsen icke ansett befattningen oumbärlig, vill jag

icke motsätta mig förslaget i denna del utan tillstyrker indragningen. Tillräckliga

skäl att, på sätt socialstyrelsen ifrågasatt, uppflytta assistenttjänsten

av 2:a klass i högre lönegrad synas mig icke föreligga.

I likhet med de sakkunniga anser jag det ändamålsenligt att ersätta de 2

uppsyningsmän, vilka tjänstgöra å kamrerar- och direktörsexpeditionerna, med

biträdespersonal. Antalet uppsyningsmän bör därför minskas från 4 till 2 och

1 stället böra anställas 1 kanslibiträde i lönegraden Eo 7 och 1 skrivbiträde i

lönegraden Eo 2. Av de återstående uppsyningsmännen avses en för den

slutna avdelningen och en för huvudavdelningen i slottsbyggnaden.

Med hänsyn bland annat till vad som i ämnet anförts av Sveriges fångvårdsmannaförbund

kan jag däremot icke biträda sakkunnigförslaget, i vad

detsamma avser indragning av den för snickeriverkstaden avsedde yrkesmästaren.

Jag räknar alltså med att vid anstalten fortfarande skola finnas

2 yrkesmästare av 2:a klass.

Vad angår antalet förste förmanstjänster kan tydligen en avsevärd minskning

äga rum. Att härutinnan gå så långt som preliminärt ifrågasatts av de

sakkunniga och i anslutning härtill förordats av statskontoret synes mig dock

icke tillrådligt. Jag tillstyrker i stället de sakkunnigas slutliga, av anstaltsstyrelsen

biträdda förslag, vilket innebär att antalet tjänster av förevarande

slag skulle reduceras från 11 ordinarie och 5 extra ordinarie till 6 ordinarie

och 3 extra ordinarie.

Antalet förmanstjänster vid anstalten är nu 48, därav 37 ordinarie och 11

extra ordinarie, varjämte finnas 8 extra förmän, vilka tjänstgöra såsom

vikarier för de ordinarie och extra ordinarie förmännen. De sakkunniga hava

förordat, att samtliga extra förmanstjänster indragas samt att antalet förmanstjänster

i övrigt reduceras till 38, därav 31 ordinarie och 7 extra ordinarie.

Anstaltsstyrelsen och fångvårdsmanna förbundet hava icke helt kunnat ansluta

sig till detta förslag, i det anstaltsstyrelsen uppskattat det behövliga antalet

tjänster till 39 och fångvårdsmannaförbundet ansett ett minimibehov av 41

tjänster föreligga. För min del anser jag mig böra i detta avseende följa

anstaltsstyrelsen och räknar därför med 39 förmanstjänster, därav 32 ordinarie

och 7 extra ordinarie. Vid bifall härtill böra samtliga de extra förmanstjänsterna

indragas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 172.

Vid beräkningen av antalet förmanstjänster har jag liksom de sakkunniga

utgått fran att vid anstalten bör anställas 1 ekonomiföreståndarinna i lönegraden

Eo 6, vilken såsom biträde bör erhålla 1 kokerska i lönegraden Ex 2.

Enligt sakkunnigförslaget bör det nuvarande årsarvodet till anstaltens

läkare å 5,000 kronor uppdelas å två arvoden — ett för läkaren för kroppssjukvarden

och ett för en rådgivande psykiater. Även jag anser, att en dylik uppdelning

bör komma till stånd. Jag vill i detta sammanhang erinra, att en

motsvarande anordning sedan åtskilliga år varit genomförd bland annat vid

tvångsarbetsanstalten i Landskrona. Beslut rörande det sätt, varpå uppdelningen

av arvodet bör äga rum, synes lämpligen böra fattas av Kungl. Maj:t.

Liksom de sakkunniga ifrågasätter jag icke någon ändring beträffande

direktörstjänsten eller med avseende å befattningarna såsom lantbruksinspektor

och såsom trädgårdsmästare.

\ id bifall till mitt förslag skulle i personalförteckningen för Svartsjöanstalten

få upptagas följande ordinarie tjänster, nämligen: 1 direktör (Ä27),

1 assistent och redogörare (A 21), 1 assistent av 2:a klass (A 18), 1 lantbruksinspektor

(A 18), 1 trädgårdsmästare (A 12), 2 uppsyningsman (A 10), 6 förste

förmän (A 8), 2 yrkesmästare av 2:a klass (A 8) och 32 förmän (A 6).

Samtidigt skulle å övergångsstat få uppföras 1 pastor och förste lärare

(A 24), 1 kamrerare (A 22), 1 assistent av l:a klass (A 20), 2 uppsyningsman

(A 10), 4 förste förmän (A 8) och 4 förmän (A 6). Tjänsten som assistent och

redogörare bör få tillsättas först, när kamreraren å övergångsstat avgått från

sin befattning.

I detta sammanhang erinras örn att statlig anstaltsvård för manliga alkoholister

bedrives — förutom å Svartsjöanstalten — jämväl å statens alkoholistanstalt

å Venngarn. De sakkunniga hava icke ifrågasatt någon ändring med

avseende å Venngarnsanstaltens organisation. Icke heller departementschefen

finner en dylik ändring påkallad.

Deri statliga anstaltsvården för kvinnliga lösdrivare

och alkoholister.

Nuvarande organisation. De kvinnliga lösdrivarna och de av staten omhändertagna''

kvinnliga alkoholisterna hava till och med den 14 juni 1940

vårdats å statens tvångsarbets- och alkoholistanstalt i Landskrona, inrymmande

ett totalt platsantal av 190, uppdelat å ett flertal avdelningar. I omedelbar

anslutning till anstalten finnes en trädgård örn enligt uppgift 10,000

kvadratmeter ävensom en av anstalten driven större tvättinrättning.

Beläggningsfrekvensen vid anstalten har alltsedan år 1927 så gott som

oavbrutet nedgått. Intagningsfrekvensen har beträffande de kvinnliga alkoholisterna

varit varierande men i stort sett stigande, medan samma frekvens

ifråga örn tvångsarbeterskorna varit sjunkande. Beläggningsfrekvensen i

procent av det totala platsantalet har under tiden 1 januari 1931—14 juni 1940

varit följande.

Å r 1931 1932 1933 1934 1935 1936 1937 1938 1939 1940

%........ 52 53 54 54 55 50 39 38 21 14

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 172.

9

Sedan under år 1940 fråga uppkommit örn viss militär disposition av Landskronaanstalten,

har Kungl. Majit den 3 maj 1940 fattat ett beslut av följande

huvudsakliga innebörd.

1) Anstalten med undantag för tvättinrättningen finge i den omfattning,

varom särskild överenskommelse skulle träffas, disponeras för militära

ändamål.

2) Tvångsarbetsanstalt för kvinnor skulle i stället anordnas vid centralfängelset

i Växjö samt vid behov jämväl vid annan fångvårdsanstalt. Tvångsarbeterskorna

skulle överföras till Växjö, dit personal i mån av behov skulle

förflyttas. Styrelsen för denna anstalt skulle utövas av fångvårdsstyrelsen

samt den direkta ledningen av fängelsets styresman. För vård och behandling

av internerna skulle gälla stadgan för Landskronaanstalten och för överflyttad

personal i tillämpliga delar gällande instruktion och arbetsordning för

fångvårdsstaten. Driftkostnaderna skulle förskotteras av fångvårdsstyrelsen.

3) Å Landskronaanstalten intagna alkoholister skulle överflyttas till en

vid egendomen Haknäs i Vassunda socken särskild anordnad alkoholistanstalt.

Styrelsen över Haknäsanstalten skulle utövas av styrelsen för alkohoiistanstalten

å Venngarn, förstärkt med två särskilt utsedda personer. För

personal och interner å Haknäs skulle gälla föreskrifterna i stadgan för

Landskronaanstalten. Driftkostnaderna skulle förskotteras av Venngarnsanstaltens

medel.

4) Styrelsen för Landskronaanstalten skulle fortfarande äga att omhänderha

förvaltningen av anstaltens byggnader och område, i den man desamma

ej övertagits av militära myndigheter, ävensom av tvättinrättningen.

Styrelsen skulle jämväl äga disponera över anslagna medel.

De sakkunniga hava till en början ingått på frågan örn Landskronaanstaltens

framtida användning och i sådant hänseende kommit till

den uppfattningen, att Landskronaanstaltens användning inom lösdrivarvården

måste bli oekonomisk, då anstaltens storleksgrad och allmänna disposition

fordrade ett enhetligt bruk för något ändamål av mera betydande storleksordning.

Anstalten i dess dittillsvarande funktion inom lösdrivar- och

alkoholistvården borde därför helt avvecklas. Tills vidare erfordrades den för

militära ändamål. Spörsmålet örn anstaltens ändamålsenligaste användning

under normala förhållanden borde enligt de sakkunnigas uppfattning lämnas

öppet för fortsatt behandling vid den tidpunkt och i det sammanhang, då

frågan framdeles kunde bliva aktuell.

Intill dess att användningen av Landskronaanstalten mera varaktigt kunde

bliva bestämd, hava de sakkunniga beträffande denna anstalt förordat vissa

interimistiska anordningar. Sakkunnigförslaget härutinnan innebär väsentligen

att tvättinrättningens verksamhet tills vidare skall fortsätta under ledning

av tvångsarbetsanstaltens direktör. Ett definitivt bedömande av inrättningens

lämpligaste användning kan enligt de sakkunnigas uppfattning icke

företagas annat än i samband med beslut örn hela anstaltens slutliga disposition.

Anstaltens styrelse föreslås bibehållen, eventuellt med viss ändrad sammansättning.

All anstaltens ordinarie personal, som icke kunnat erhålla annan anställ

ning och icke helier sjuk- eller förtidspensionerats, borde placeras å övergångsstat

med skyldighet att fullgöra tjänstgöring vid tvättinrättningen, tills för
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 172.

flyttning till annan tjänst bleve möjlig. Den personal i övrigt, som erfordrades

för inrättningens drift, borde anställas genom kollektivavtal. Den till anstalten

anslutna trädgården borde utarrenderas.

De sakkunniga framlägga härefter förslag rörande sättet för ordnande

av den statliga anstalts vården för kvinnliga lösdrivare och

alkoholister.

Yad först beträffar de kvinnliga lösdrivarna förorda de sakkunniga, att den

till centralfängelset i Växjö anslutna provisoriska tvångsarbetsanstalten för

kvinnor bibehålies även under budgetåret 1941/42. Behovet av vaktpersonal

vid anstalten beräknas till 1 första vaktfru och 5 vaktfruar. Denna personalborde

rekryteras från den vid Landskronaanstalten övertaliga personalen.

Någon utökning av tvångsarbetsanstalten vid Växjöfängelset anse de sakkunniga

ej böra eller behöva vidtagas. De sakkunniga förorda nämligen, att

man även utnyttjar arbetshemmen för kvinnor för lösdrivarvården.

Rörande sättet för fördelningen av tvångsarbeterskorna mellan Växjöanstalten

och arbetshemmen m. m. hava de sakkunniga föreslagit, att samtliga

till tvångsarbete dömda kvinnor omedelbart skulle intagas å Växjöanstalten,

som alltså skulle tjänstgöra som upptagningsanstalt. Därefter skulle

den fungerande direktören vid anstalten äga att efter prövning fördela därför

lämpade interner å tillgängliga arbetshemsplatser.

Beträffande vården av de kvinnliga alkoholister, som tidigare skolat vårdas

å Landskronaanstalten, hava de sakkunniga icke velat taga ställning till frågan

örn Haknäs lämpligen för framtiden borde bibehållas såsom anstalt för

bottenskiktet av kvinnliga alkoholister. Med hänsyn främst till de stora kostnader,

som redan nedlagts på iordningställandet av Haknäsanstalten, syntes

den emellertid böra användas för dittillsvarande ändamål jämväl under budgetåret

1941/42. Ledningen borde därvid även i fortsättningen utövas i enlighet

med föreskrifterna härom i Kungl. Maj:ts brev den 3 maj 1940. Av kostnadsskäl

borde anstaltens personal i sin helhet rekryteras från den ordinarie och

extra ordinarie personalen vid tvångsarbets- och alkoholistanstalten i Landskrona,

I den mån annan personal vid Haknäsanstalten nyanställts, borde denna

entledigas och ersättas med personal från Landskronaanstalten. För mera

svårdisciplinära alkoholister föreslås en provisorisk avdelning inrättad vid

centralfängelset i Växjö.

I fråga örn det huvudsakliga innehållet av yttrandena, i vad de avse förevarande

del av de sakkunnigas förslag, hänvisas till propositionen sid. 36—42.

Departementschefen yttrar för egen del:

Vidkommande först frågan örn Landskronaanstaltens användning

är det tydligt att densamma för den närmaste framtiden behöves för militära

ändamål och att därför någon återflyttning av lösdrivare och alkoholister

till anstalten icke nu kan äga rum. Frågan huru anstalten sedermera lämpligen

bör utnyttjas kan för närvarande icke besvaras, men man torde på de

grunder, som angivits av de sakkunniga, kunna med tämligen stor visshet

utgå från att anstalten icke mera skall komma att utnyttjas såsom centralanstalt

för vård av kvinnliga lösdrivare och alkoholister.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 172.

11

De anordningar, som vidtagas beträffande Landskronaanstalten, måste under

förhandenvarande omständigheter få en interimistisk karaktär. Med avseende

å arten av dessa anordningar ansluter jag mig till sakkunnigförslaget. Sålunda

anser jag, att verksamheten vid anstaltens tvättinrättning tills vidare

bör fortgå, att anstaltens styrelse bör bibehållas med de uppgifter, som för

närvarande tillkomma densamma, samt att den ordinarie personal vid anstalten,

som icke kan erhålla annan anställning och icke kan pensioneras, bör överföras

till övergångsstat och förpliktigas att, intill dess förflyttning till annan

tjänst kan ske, tjänstgöra vid tvättinrättningen.

Vad den till anstalten hörande trädgården beträffar har jag inhämtat, att

vissa försök gjorts att utarrendera densamma men att dessa icke krönts med

framgång. Sannolikt kommer emellertid trädgården att under den närmaste

tiden övertagas av de militära myndigheterna. Egendomen Hildero torde tills

vidare böra kvarbliva i statens ägo.

I fråga örn vården av de kvinnliga lösdrivarna delar jag de sakkunnigas

uppfattning att för denna vård bör även under nästa budgetår tagas

i anspråk centralfängelset i Växjö, varest alltså liksom nu är fallet skulle

vara anordnad en särskild tvångsarbetsanstalt. För den händelse svårigheter

skulle uppkomma för fångvården att här för tvångsarbeterskornas räkning

avstå erforderligt antal vårdplatser, bör dock fångvårdsstyrelsen äga möjlighet

att besluta, att även annat fängelse skall, i elen omfattning så befinnes

oundgängligen nödvändigt, få disponeras för vård av kvinnliga lösdrivare.

Därest sådant beslut fattas, bör anmälan därom ofördröjligen göras hos

Kungl. Maj:t. Jag tillstyrker vidare de sakkunnigas förslag i vad det avser

utnyttjande av vissa arbetshem, för vård av de kvinnliga lösdrivarna.

Vid ett bifall till förslaget skulle vinnas att å ena sidan platsbristen vid

Växjöanstalten skulle minskas och å andra sidan möjlighet skulle uppkomma

att rationellt utnyttja förefintligt platsöverskott vid arbetshemmen.

Även ur vårdsynpunkt medför förslaget fördelar, då vid ett realiserande av

detsamma skulle kunna genomföras en differentiering av de enligt lösdrivarlagen

omhändertagna kvinnorna, som för närvarande icke kan äga rum.

I vissa av de över sakkunnigförslaget avgivna yttrandena har berörts frågan

huruvida förslaget om utackordering av lösdrivarna till arbetshemmen kan

genomföras utan ändring av lösdrivarlagen eller icke. Därvid har fångvårdsstyrelsen

förfäktat den meningen, att en sådan utackordering icke_ vöre förenlig

med bestämmelserna i gällande lag, medan socialstyrelsen intagit en

motsatt ståndpunkt. För min del anser jag, att förslaget kan genomföras utan

lagändring. Hinder lärer nämligen icke möta att betrakta arbetshem, som

enligt förslaget utnyttjas för ifrågavarande ändamål, såsom allmän tvångsarbetsanstalt

i den mening, som avses i 9 § första stycket lösdrivarlagen, detta

så mycket mindre som i praktiken sådant arbetshem till den del det toges i

anspråk för vård av lösdrivare skulle komma att fungera såsom en fristående

avdelning av den till Växjö förlagda tvångsarbetsanstalten. Vid

sådant förhållande förordar jag, att gällande lagbestämmelser i ämnet lämnas

orubbade. . .....

Jämlikt de sakkunnigas förslag skulle direktören vid fängelset i Växjö,

vilken tillika skulle vara direktör för tvångsarbetsanstalten därstädes, äga besluta

örn överflyttning av lösdrivare från tvångsarbetsanstalten till arbetshem.

I motsats härtill har socialstyrelsen ansett, att det borde tillkomma styrelsen

att bestämma därom. Också enligt min mening bör direktören för fängelset

fungera såsom direktör för tvångsarbetsanstalten. Härutöver bör emellertid

—■ på sätt skett vid övriga anstalter av motsvarande slag — tillsättas en särskild

styrelse för tvångsarbetsanstalten. Rätten att besluta örn överflyttning från

anstalten till arbetshem bör tillkomma denna styrelse, vilken styrelse också

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 172.

bör äga att, när skäl därtill äro, besluta om återförande av internerad från

arbetshemmet till Växjöanstalten. Beträffande grunderna för ersättning till

arbetshemmen för vården av från Växjö utackorderade tvångsarbeterskor torde

det lämpligen ankomma på Kungl. Maj :t att efter hörande av socialstyrelsen

meddela beslut. Principen bör här vara den, att ersättning skall utgå med

belopp motsvarande arbetshemmens kostnader för vården.

De sakkunniga beräkna personalbehovet för tvångsarbetsanstalten i Växjö

till 1 ordinarie första vaktfru och 5 ordinarie vaktfruar och förutsätta, att för

ändamålet tagas i anspråk från Landskronaanstalten överflyttade befattningshavare.

Enligt vad jag erfarit tjänstgöra emellertid sedan någon tid vid

tvångsarbetsanstalten 7 från Landskronaanstalten överförda ordinarie tjänstemän,

nämligen 1 första vaktfru och 6 vaktfruar. Enligt min mening torde

samtliga dessa befattningshavare böra för nästa budgetår avses för tvångsarbetsanstalten.

Jag utgår därvid från att, örn antalet internerade tvångsarbeterskor

på grund av överflyttning till arbetshemmen eller av annan anledning

skulle mera avsevärt nedgå och därmed arbetet för de till Växjöanstalten

överförda befattningshavarna skulle minskas, dessa skola i lämplig omfattning

kunna beredas sysselsättning för fångvårdens räkning.

Med avseende å den statliga anstalts vården för de kvinnliga

alkoholisterna innebär de sakkunnigas förslag, att under nästa budgetår

dylika alkoholister skulle såsom för närvarande vårdas å den å egendomen

Haknäs inrättade alkoholistanstalten samt att därjämte för sådana svårdisciplinerbara

kvinnliga alkoholister, vilka icke lämpligen kunna omhändertagas å

Haknäsanstalten, skulle i anslutning till tvångsarbetsanstalten i Växjö inrättas

en alkoholistanstalt, liksom tvångsarbetsanstalten inrymd i centralfängelset därstädes.

Tvångsarbetsanstalten och alkoholistanstalten skulle därvid stå under

gemensam ledning på motsvarande sätt, som för närvarande är fallet vid

Svartsjöanstalten och på sätt tidigare var förhållandet även i Landskrona.

Lika med de sakkunniga anser jag, att verksamheten vid Haknäsanstalten bör

fortgå även under budgetåret 1941/42. Också inrättandet av den ifrågasatta

anstalten i Växjö tillstyrker jag. Visserligen kunna principiella betänkligheter

anföras mot att på föreslaget sätt vårda alkoholister inom fångvårdens ram,

men dessa betänkligheter torde böra få vika med hänsyn till det behov, som

uppenbarligen för närvarande föreligger av en sluten anstalt för svårhanterliga

kvinnliga alkoholister och som vid ett bifall till förslaget skulle på ett

enkelt sätt tillgodoses. Jag förutsätter därvid, att den särskilda styrelse, som

enligt mitt förslag skulle tillsättas för tvångsarbetsanstalten i Växjö, även

skall fungera såsom styrelse för alkoholistanstalten därstädes samt att fängelsets

direktör kommer att tjänstgöra såsom direktör också för alkoholistanstalten.

Den personal, som förut beräknats för tvångsarbetsanstaltens del, bör

vara tillräcklig även för alkoholistanstaltens behov. Antalet alkoholister, som

kommer att interneras å Växjöanstalten, kan nämligen antagas bliva synnerligen

obetydligt.

Med avseende å Haknäsanstalten hava de sakkunniga av sparsamhetsskäl

föreslagit, att anstaltens personal i sin helhet skulle rekryteras från

Landskronaanstalten och att i följd härav vissa vid Haknäsanstalten tillfälligt

anställda tjänstemän skulle ersättas med från Landskronaanstalten överflyttade

befattningshavare. Av vad som anförts av, bland andra, socialstyrelsen

och direktören för Haknäsanstalten synes mig emellertid framgå, att ett överflyttande

av ytterligare personal från Landskrona till Haknäs icke lämpligen

kan äga ram. Det är ock uppenbart, att den besparing, som skulle följa med

överflyttningen, bleve mycket obetydlig. Med hänsyn härtill anser jag mig

böra intaga den ståndpunkten, att den ifrågasatta personalöverflyttningen

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 172.

13

icke bör komma till stånd. Jag har härvid utgått från att den personal, som

enligt mitt förslag kan komma att i brist på annan placering få kvarstanna i

Landskrona, därstädes kommer att erhålla sysselsättning i tvättinrättningen.

Fråga om läkarundersökning av för lösdriveri tilltalade.

I 7 § lösdrivarlagen jämförd med 46 § sinnessjuklagen föreskrives bland

annat, att den, som på grund av sinnessjukdom är oförmögen försörja sig, icke

må ådömas tvångsarbete, samt att myndighet, vilken äger ålägga tvångsarbete

och som vid handläggning av sådant ärende finner anledning till antagande

att vederbörande är sinnessjuk, ej må döma till tvångsarbete utan att läkares

utlåtande inhämtats angående den anhållnes sinnesbeskaffenhet och beträffande

frågan örn han är i behov av vård å sinnessjukhus.

De sakkunniga förklara, att det syntes dem som örn vid tillämpningen av

lösdrivarlagen föreliggande möjligheter till sinnesundersökning av för lösdriveri

tilltalade personer icke tillräckligt utnyttjades. Inom ramen av gällande

lagstiftning syntes den anordningen omedelbart kunna och böra genomföras,

att för lösdriveri tilltalad person, innan frågan om ådömande av tvångsarbete

företoges till avgörande, bleve föremål för läkarundersökning till utrönande

av, huruvida vederbörande tede av sådan sinnessjukdom att han eller hon icke

lämpligen borde underkastas tvångsarbete. I sådant fall borde hänvisning ske

till fortsatt klinisk eller rättspsykiatrisk undersökning för utrönande av annan

lämpligare vårdform.

För yttrandena över förevarande spörsmål redogöres i propositionen sid. 45.

Departementschefen anser påkallat, att vederbörande myndigheters uppmärksamhet

fästes på betydelsen av att bestämmelserna i fråga erhålla en

mera effektiv tillämpning. Ilan utgår härvid i likhet med de sakkunniga från

att någon lagbestämmelse örn obligatorisk läkarundersökning av berörda

personer icke för närvarande bör genomföras.

Förtidspensionering m. m. åt viss övertalig personal.

De sakkunniga framhålla, att vid bifall till deras förslag rörande Svartsjöoch

Landskronaanstalterna viss personal skulle bliva övertalig. De hava därför

till behandling upptagit frågan, vilka pensionerings- och ersättningsgrunder,

som borde tillämpas för denna personal, i den mån den icke ansetts

böra tills vidare kvarstanna i tjänst eller bliva förflyttad till annan statstjänst.

Arnd först beträffar den ordinarie personalen föreslå de sakkunniga,

att för de ordinarie tjänstemän av den övertaliga personalen vid Svartsjö- och

Landskronaanstalterna, som anses vara mindre tjänstbåra, men å vilka

gällande bestämmelser angående sjuk- och tvångspensionering icke anses

kunna tillämpas, skulle beredas möjlighet att erhålla förtidspension, även om

förutsättningarna härför enligt. 17 § tjänstepensionsreglcmentet icke föreligga.

Såsom förutsättning härför skulle dock gälla, att vederbörande tjänsteman

uppnått minst 40 års ålder och vore mindre tjänsteduglig. Enligt förslaget

skulle förtidspensionen bestämmas så, att tjänstemannen finge tillgodoräkna,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 172.

föiutom intjänt antal år, den tid som återstode till pensionsåldern. Samma

pensionsunderlag borde tillämpas som i tjänstepensionsreglementet vöre

bestämt för innehavd lönegrad. Bemyndigande borde lämnas Kungl. Majit,

att, på framställning av tjänstemannen och efter hörande av anstaltsstyrelsen,

besluta angående förtidspension i fall, som här avsåges.

I fråga om de extra ordinarie tjänstemännen föreslå de sakkunniga,

att till sådana tjänstemän vid Svartsjö- och Landskronaanstalterna, som

vid entledigandet uppnått 40 levnadsår samt varit anställda i statens tjänst

minst 12 år, borde utgå ersättning i form av förtidspension. Detta skulle gälla

sammanlagt fyra befattningshavare.

Till övriga extra ordinarie tjänstemän, som bleve entledigade utan att

erhålla annan statstjänst, borde utgå avskedsersättning i form av livränta.

Dessa tjänstemäns antal beräknas till allenast tre. De sakkunniga föreslå

individuellt bestämda livräntebelopp för dessa befattningshavare, uppgående

till för en 1,200 kronor och för de båda andra 750 kronor per år.

Den extra personalen anse de sakkunniga ej böra tillerkännas någon

avskedsersättning, men förutsätta, att denna personal, i de fall där den är

därtill lämplig, skall äga möjlighet att vinna motsvarande anställning vid

fångvården eller vid annan statlig anstalt.

De sakkunniga hava till sist understrukit att, även örn förtidspension eller

livränta skulle hava tillerkänts övertalig tjänsteman vid Svartsjö- eller Landskronaanstalten,

detta beslut borde gå i verkställighet endast örn tjänstemannen

icke före anställningstidens utgång kunde beredas annan statstjänst.

Yttrandena över denna del av förslaget hava sammanställts i propositionen

å sid. 50 och 51.

Departementschefen gör för egen del följande uttalande:

För egen del finner jag angeläget, att — i den mån så kan anses rationellt

och ur statsverkets synpunkt fördelaktigt samt tillika förenligt med skäligt

hänsynstagande till personalens intressen — den efter omorganisationen

övertaliga personalen vid Svartsjö- och Landskronaanstalterna tages i anspråk

för andra uppgifter inom statsförvaltningen. Jag vill i detta sammanhang

erinra, hurusom chefen för justitiedepartementet vid anmälan i proposition

den 4 april 1941, nr 194, av frågan örn anslag till fångvårdsstaten m. m.

framhållit, att möjligheten att vid vakanser inom fångvårdsstaten dit överflytta

övertalig personal vid Svartsjö- och Landskronaanstalterna borde tillvaratagas.

Även med utgångspunkt från att överflyttning till fångvårdsstaten

eller andra grenar av statsförvaltningen i största möjliga utsträckning sker

torde emellertid vara att förvänta, att en del av den nuvarande personalen

icke kan i statstjänst erhålla lämplig sysselsättning i fortsättningen. Därest

anledningen härtill är att söka i nedsättning i vederbörandes arbetsförmåga,

böra — såsom även i ärendet förutsatts — till buds stående möjligheter i

fråga örn sjuk- eller tvångspensionering enligt bestämmelserna i civila tjänstepensionsreglementet

utnyttjas i den utsträckning så ske kan. Härutöver torde

möjligen viss avgång av övertalig personal kunna vinnas genom tillämpning

av de i civila tjänstepensionsreglementet innefattade bestämmelserna rörande

s. k. frivillig förtidspensionering.

Utöver nu antydda mera reguljära utvägar för avkoppling av övertalig

personal hava de sakkunniga, på sätt av den föregående redogörelsen fram
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 172.

15

går, ifrågasatt meddelande av vissa särskilda föreskrifter i syfte att ernå

minskning i personalbeståndet. Vad då till en början angår den av de sakkunniga

föreslagna anordningen av innebörd att frivillig förtidspensionering

skulle kunna ske även under andra förutsättningar och enligt andra grunder

än de, som regelmässigt gälla för sådan pensionering, måste jag i likhet med

statskontoret finna en dylik anordning vansklig ur prejudikatsynpunkt. Då

vidare, såvitt jag med stöd av tillgänglig utredning kunnat finna, ett medgivande

i dylik riktning icke torde komma att få mer avsevärd praktisk betydelse,

därest föreliggande möjligheter till å ena sidan sjuk- och tvångspensionering

och å andra sidan förflyttning till annan tjänst, väl tillvaratagas,

vill jag för min del förorda, att beslut örn dylik förtidspensionering i varje

fall icke meddelas för närvarande. Det synes mig lämpligt, att resultatet

av övriga avvecklingsåtgärder avvaktas, innan slutlig ståndpunkt tages till

frågan, i vad mån och efter vilka grunder i avseende å pensionsberäkningen

nu avsedda särskilda förtidspensionering bör komma till användning. Jag

förutsätter, att vid ett eventuellt framtida övervägande av denna fråga en

individuell behandling av pensionsfallen kan äga rum.

Beträffande övertalig extra ordinarie personal hava de sakkunniga förordat

beredande åt vederbörande befattningshavare av förtidspensioner eller livräntor

enligt grunder och bestämmelser, som i viss mån ansluta sig till vad

som i motsvarande hänseende föreskrivits i samband med domänverkets omorganisation.

Yad sålunda föreslagits kan jag i huvudsak biträda. Jag vill

emellertid — i anslutning till vad statskontoret i denna del anfört —- framhålla,

att även i fråga örn extra ordinarie befattningshavare möjligheterna

att bereda befattningshavaren annan jämförlig anställning böra noggrant

undersökas ävensom att föreslagen förtidspension eller livränta bör tillerkännas

befattningshavare först sedan det visat sig, att denne icke kan vinna

sådan ny anställning i samband med avgången från nu innehavd befattning.

Från pensions- eller livränteförmån böra däremot icke vara uteslutna de

extra ordinarie befattningshavare vid Landskronaanstalten, som kunna komma

att i fortsättningen sysselsättas vid den därstädes inrättade tvättinrättningen.

Yad de sakkunniga föreslagit beträffande regleringen av ersättningsförhållandena

för dessa befattningshavare anser jag mig böra biträda.

I fråga örn den extra personalen ansluter jag mig till de av de sakkunniga

gjorda uttalandena.

Bemyndigande torde böra hos riksdagen utverkas för Kungl. Majit att

beträffande den extra ordinarie personalen meddela beslut i huvudsaklig

överensstämmelse med av mig sålunda angivna riktlinjer.

Anslagsberäkningen.

Anslagsbehovet för nästa budgetår har beräknats för varje anstalt för sig.

I anslutning härtill ha nya anslag uppförts för Växjö- och Haknäsanstalterna.

Beräkningen av de olika anstalternas medelsbehov återfinnes i propositionen

å sid. 52—5G beträffande Svartsjöanstalten, å sid. 56—68 beträffande Landskrona-,

Haknäs- och Växjöanstaltema samt å sid. 68—70 beträffande Yenngarnsanstalten.

Härjämte är att märka, att å tilläggsstat II till riksstaten för innevarande

budgetår äskats tre särskilda anslag, avsedda att täcka av Venngarnsanstalten

förskotterade utgifter för avlöningar och omkostnader vid Haknäsanstalten

ävensom vissa kostnader för denna anstalts iordningställande.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 172.

Utskottet.

Utskottet ansluter sig till departementschefens uppfattning att, ehuru

gällande lösdrivarlagstiftning företer betydande brister, densamma likväl

bör tills vidare lämnas orubbad och att man i nuvarande läge bör beglänsa sig

till att interimistiskt lösa de problem rörande anstaltsvården för lösdrivare

och mera svårartade alkoholister, vilka kräva omedelbara åtgärder.

Från denna utgångspunkt och i betraktande av den starkt minskade beläggningsfrekvens,

som under de senare åren varit rådande å statens tvångsarbets-

och alkoholistanstalt å Svartsjö, har utskottet funnit det av Kungl.

Majit framlagda förslaget rörande omläggning av verksamheten därstädes

välbetänkt. Mot den av departementschefen i samband därmed förordade

begränsningen av anstaltspersonalen har utskottet icke heller funnit anledning

till erinran. Utskottet vill emellertid betona angelägenheten av att ett

samarbete mellan anstaltsstyrelsen och fångvårdsstyrelsen jämte andra närstående

förvaltningsorgan kommer till stånd i syfte att underlätta en tillfredsställande

rekrytering å de kvarvarande tjänsterna å Svartsjöanstalten

och även i övrigt befordra ett vidgat personalutbyte mellan vederbörande

anstalter.

Kungl. Maj:ts förslag innebär, bland annat, att den nuvarande befattningen

som direktör för anstalten i lönegraden A 27 skulle bibehållas oförändrad. I

motionen I: 130 har hemställts, att denna befattning måtte omvandlas till en

befattning som överläkare och styresman i lönegraden A 28 samt förenas med

samma bostads- och andra förmåner, som tillkomma överläkare av 2:a klass

vid statens sinnessjukhus, ävensom att den nuvarande arvodesbefattningen

som läkare vid anstalten skulle förvandlas till en tjänst såsom biträdande

läkare. Till stöd härför har åberopats, att enligt en under år 1938 verkställd

psykiatrisk undersökning övervägande delen av klientelet å Svartsjöanstalten

i större eller mindre grad lede av psykiska defekter och att behov förelåge av

en psykopatanstalt för hithörande och närstående klientel under ledning av

en för ändamålet utbildad läkare.

Utskottet vill icke bestrida, att behov av en dylik psykopatanstalt kan

föreligga. I det läge, vari frågan örn lösdrivarnas ändamålsenliga behandling

för närvarande befinner sig, är utskottet emellertid icke berett att taga ställning

till det i motionen berörda spörsmålet. Utskottet vill därjämte erinra

örn att departementschefen i förevarande proposition riktat uppmärksamheten

på betydelsen av att gällande bestämmelser örn sinnesundersökning av för

lösdriveri tilltalade personer mera effektivt tillämpas i syfte att undvika, att

personer, som lida av sinnessjukdom, intagas å Svartsjöanstalten. På grund

av vad sålunda anförts anser sig utskottet icke kunna tillstyrka bifall till

ifrågavarande motion.

Kungl. Maj:ts förslag rörande den statliga anstaltsvården av kvinnliga

lösdrivare och alkoholister ansluter sig i huvudsak till den organisation, som

med stöd av Kungl. Maj:ts beslut den 3 maj 1940 tillämpats under innevarande

budgetår. Till komplettering av denna organisation föreslås i förevarande

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 172.

17

proposition, att för vård av kvinnliga lösdrivare skulle kunna utnyttjas, förutom

den nyinrättade provisoriska tvångsarbetsanstalten vid centralfängelset

i Växjö, vissa för ändamålet lämpade arbetshem mot ersättning för hemmets

självkostnader för vården, att fördelning av lösdrivärklientelet å dessa

anstalter skulle handhavas av en för tvångsarbetsanstalten tillsatt särskild

styrelse samt att för svårdisciplinära kvinnliga alkoholister, vilka icke lämpligen

kunna omhänderliavas å alkoholistanstalten å Haknäs, skulle inrättas

en särskild avdelning vid centralfängelset i Växjö, som skulle stå under ledning

av samma styrelse som tvångsarbetsanstalten därstädes.

Vad Kungl. Maj:t sålunda föreslagit har utskottet funnit sig böra tillstyrka.

På av departementschefen berörda skäl har utskottet icke heller ansett sig

böra påkalla ökad överflyttning av personal från Landskronaanstalten till

Haknäsanstalten på sätt av de sakkunniga ifrågasatts.

Vad angår den personal, som efter omorganisationen blir övertalig, vill utskottet

understryka angelägenheten av att alla möjligheter att bereda denna

personal annan anställning i första hand noga undersökas och tillvaratagas.

I de fall sådan anställning icke kan beredas, böra, på sätt departementschefen

anfört, gällande bestämmelser örn sjuk- och förtidspensionering tillämpas i

den utsträckning så ske kan. Att vid sidan härav medgiva förtidspensionering

av ordinarie personal enligt särskilt förmånliga grunder anser utskottet

i likhet med departementschefen icke böra tills vidare ifrågakomma. Däremot

har utskottet icke velat motsätta sig, att vissa extra ordinarie befattningshavare

beredas förtidspension eller livränta enligt de särskilda grunder,

som i propositionen angivas.

Kungl. Majda förslag i övriga delar har icke givit utskottet anledning till

erinran.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj ds förslag och med

avslag å motionen I: 130, må

I) till Statens alkoholistanstalt å Haknäs: Avlöningar å tillläggsstat

II till riksstaten för budgetåret 1940/41 under femte

huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 16,700 kronor;

II) till Statens alkoholistanstalt å Haknäs: Omkostnader å

tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41 under femte

huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 16,300 kronor;

III) till Statens alkoholistanstalt å Haknäs: Vissa byggnadsarbeten

m. to. å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret

1940/41 under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

av 26,400 kronor;

IY) godkänna följande personalförteckning för statens tvångsarbetsanstalt

å Svartsjö och statens alkoholistanstalt därstädes:

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 6 sami. Nr 172—174. m7 4i 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 172.

Personalförteckning.

Befattning. Lönegrad.

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 direktör ............................................................ A 27

1 assistent och redogörare ....................................... A 21

1 assistent av 2:a klass .......................................... A 18

1 lantbruksinspektor ............................................. A18

1 trädgårdsmästare ................................................ A 12

2 uppsyningsmän ................................................... A 10

6 förste förmän...................................................... A 8

2 yrkesmästare av 2:a klass .................................... A 8

32 förmän ............................................................ A 6

Tjänstemän å övergångsstat.

1 pastor och förste lärare ....................................... A 24

1 kamrerare ......................................................... A 22

1 assistent av l:a klass .......................................... A 20

2 uppsyningsmän ................................................ A10

4 förste förmän...................................................... A 8

4 förmän ............................................................ A 6

Anm. Tjänsten som assistent och redogörare skall hållas obesatt, så

länge den å övergångsstat uppförda kamreraren kvarstår i tjänst.

Y) godkänna följande avlöningsstat för statens tvångsarbetsanstalt

å Svartsjö och statens alkoholistanstalt därstädes, att

tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1941/42:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

................................................... kronor 180,000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t ....................................... » 8,700

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

förslagsvis ............................................. » 40,000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ........................ » 32,300

Summa förslagsanslag kronor 201,000;

Yl) till Statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö och statens

alkoholistanstalt därstädes: Avlöningar för budgetåret 1941/42

under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 261,000

kronor;

VII) till Statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö och statens

alkoholistanstalt därstädes: Omkostnader för budgetåret 1941/42

under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 210,000

kronor;

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 172.

19

VIII) godkänna följande personalförteckning för statens

tvångsarbetsanstalt i Landskrona och statens alkoholistanstalt

därstädes:

Personalförteckning.

Befattning. Lönegrad.

Tjänstemän ä övergångsstat.

1 direktör ............................................................ A 24

1 assistent av 4:e klass ............................................. A 12

3 förmän ............................................................... A 6

2 första vaktfruar ................................................... A 6

1 sjuksköterska ...................................................... A 6

1 kontorsbiträde ................................................... A 4

5 vaktfruar ............................................................ A 1;

IX) godkänna följande avlöningsstat för statens tvångsarbetsanstalt

i Landskrona och statens, alkoholistanstalt därstädes, att

tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1941/42:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis kronor 40,000

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal, för
-

slagsvis ................................................... » 2,500

3. Börligt tillägg, förslagsvis ........................... » 6,500

Summa förslagsanslag kronor 49,000;

X) till Statens tvångsarbetsanstalt i Landskrona och statens

alkoholistanstalt därstädes: Avlöningar för budgetåret 1941/42

under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 49,000

kronor;

XI) till Statens tvångsarbetsanstalt i Landskrona och statens

alkoholistanstalt därstädes: Omkostnader för budgetåret 1941/42

under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 9,000 kronor;

XII) godkänna följande personalförteckning för statens tvångsarbetsanstalt

i Växjö och statens alkoholistanstalt därstädes:

Personalförteckning.

Befattning. Lönegrad.

Tjänstemän ä ordinarie stat.

1 första vaktfru ...................................................... A 0

0 vaktfruar ............................................................ Al;

XIII) godkänna följande avlöningsstat för statens tvångsarbetsanstalt

i Växjö och statens alkoholistanstalt därstädes, att

tillämpas tills vidare från och mod budgetåret 1941/42:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 172.

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis kronor 18,500

2. Rörligt tillägg, förslagsvis ........................... » 2,800

Summa förslagsanslag kronor 21,300;

XIV) till Statens tvångsarbetsanstalt i Växjö och statens

alkoholistanstalt därstädes: Avlöningar för budgetåret 1941/42

under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 21,300

kronor;

XV) till Statens tvångsarbetsanstalt i Växjö och statens

alkoholistanstalt därstädes: Omkostnader för budgetåret 1941/42

under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 45,400

kronor;

XVI) godkänna följande personalförteckning för statens alkoholistanstalt

å Haknäs:

Personalförteckning.

Befattning. Lönegrad.

Tjänsteman å ordinarie stat.

1 assistent av 4:e klass .......................................... A12;

XVII) godkänna följande avlöningsstat för statens alkoholistanstalt

å Haknäs, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1941/42:

Avlöningsstat.

1. Avlöning till en ordinarie tjänsteman, förslagsvis

................................................... kronor 4,000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t .......................................... » 2,650

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ... » 6,800

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ........................... » 1,650

Summa förslagsanslag kronor 15,100;

XVIII) till Statens alkoholistanstalt å Haknäs: Avlöningar för

budgetåret 1941/42 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 15,100 kronor;

XIX) till Statens alkoholistanstalt ä Haknäs: Omkostnader för

budgetåret 1941/42 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 19,500 kronor;

XX) godkänna följande avlöningsstat för statens alkoholistanstalt

å Venngarn, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1941/42:

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 172.

21

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

................................................... kronor 73,000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Majit ....................................... » 6,500

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal » 54,000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ........................ » 16,500

Summa förslagsanslag kronor 150,000;

XXI) till Statens alkoholistanstalt å Venngarn: Avlöningar för

budgetåret 1941/42 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 150,000 kronor;

XXII) till Statens alkoholistanstalt å Venngarn: Omkostnader

för budgetåret 1941/42 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 168,000 kronor;

XXIII) bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse

med av departementschefen förordade grunder meddela

beslut angående förtidspensioner och livräntor till viss

övertalig extra ordinarie personal vid stålens tvångsarbetsanstalt

å Svartsjö och statens alkoholistanstalt därstädes ävensom vid

statens tvångsarbetsanstalt i Landskrona och statens alkoholistanstalt

därstädes.

Stockholm den 13 juni 1941.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joli. Nilsson i

Malmö, Oscar Olsson, Asplund, Per Gustafsson, Pauli, Bergman, Torsten Ström,

Lindström, Heiding, Andrén och Carlström; samt

från andra kammaren: herrar Jonsson i Eskilstuna, Törnkvist, Skoglund i

Doverstorp, Eriksson i Stockholm, Svensson i Grönvik, Andersson i Prästbol, Ward,

Lindberg i Umeå, Viklund, Hansson i Rubbestad, Bergvall och Eriksson i kragsta.

av herr Lindström.

Reservation

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1941:387 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majus proposition angående anslag till statens tvångsarbeteoch alkoholistanstalter. s. 1 i texten