Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts förslag angående anslag till kristidsstgrelserna saint bidrag till kristidsnämndernas verksamhet jämte i ämnet väckta motioner.

1941-06-13 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1941:177, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts förslag angående anslag till kristidsstgrelserna saint bidrag till kristidsnämndernas verksamhet jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 177.

1

Nr 177.

Ankom till riksdagens kansli den 13 juni 1941 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts förslag angående anslag till

kristidsstgrelserna saint bidrag till kristidsnämndernas

verksamhet jämte i ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

l:o) Kristidsstyrclserna m. m.: Avlöningar. Kungl. Majit har i propositionen,

nr 1, angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret

1941/42 under elfte huvudtiteln (punkten 16, sid. 52—58, av det vid propositionen

bilagda utdraget av statsrådsprotokollet över folkhushållningsärenden

för den 3 januari 1941) föreslagit riksdagen att till kristidsstyrelserna

m. m.: Avlöningar för budgetåret 1941/42 anvisa ett förslagsanslag av

2 488 000 kronor.

Av ovannämnda statsrådsprotokoll inhämtas bland annat följande:

Inom kristidsstyrelserna hava inrättats särskilda avdelningar för handhavandet

av frågor rörande bränsleförsörjningen, de s. k. bränslekontoren.

I anslutning till denna utvidgning av kristidsstyrelsernas verksamhetsområde

har Kungl. Majit den 23 augusti 1940 bemyndigat livsmedelskommissionen

att medgiva anställande hos kristidsstyrelserna av erforderligt antal befattningshavare

med viss högsta avlöning samt medgivit kommissionen rätt att

inom viss gräns bestämma ersättningar åt föreståndarna för bränslekontoren

(se härom statsliggaren för budgetåret 1940/41 sid. 734).

Vidare har Kungl. Majit genom beslut den 4 oktober 1940 förordnat, att

arvoden till ordförande, vice ordförande och övriga ledamöter i kristidsstyrelser

skulle, räknat från och med den 1 augusti 1940, utgå till ordförande

med 300 kronor för månad, till vice ordförande med 100 kronor för månad

och därutöver 15 kronor för sammanträdesdag samt till ledamot med 15

kronor för sammanträdesdag. Kostnaderna för avlöningar till befattningshavare

vid kristidsstyrelserna skola jämlikt Kungl. Majits beslut den 10 maj

1940 utgå från det för innevarande budgetår anvisade förslagsanslaget till

Statens livsmedelskommission m. m.i Avlöningar. För detta ändamål skulle

högst 600 000 kronor få tagas i anspråk av anslaget. Sedermera bar Kungl.

Majit den 22 november 1940 medgivit, att — utöver det genom nyss nämnda

beslut av den 10 maj 1940 anvisade beloppet — 1 200 000 kronor finge tagas

i anspråk för avlöningar åt kristidsstyrelserna.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 6 sami. Nr 177—178.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 177.

Livsmedelskommissionen har framlagt förslag även beträffande medelsbehovet

för kristidsstyrelserna under budgetåret 1941/42. I fråga

örn avlöningar till befattningshavare vid dessa styrelser har kommissionen i

skrivelse den 1 oktober 1940 beräknat anslagsbehovet till 2 350 000 kronor,

därav 900 000 kronor för bestridande av kostnaderna för avlöning av kontrollbyråernas

personal.

I en till folkhushållningsdepartementet överlämnad promemoria av den

26 oktober 1940 har från livsmedelskommissionens sida, såvitt angår anslagsbehovet

för avlöningar till kristidsstyrelsernas personal, dels ifrågasatts

en ökning av anslaget med 140 000 kronor till avlönande av särskilda vid

flertalet kristidsstyrelser anställda s. k. spannmålsinspektörer, — senare benämnda

spannmålsombud — dels ock meddelats, att ett mellan kontrollstyrelsen

och kommissionen träffat avtal angående ändrade grunder för beräknande

av ersättningen till systembolagen för deras medverkan vid kontrollen

över regleringen av handeln med vissa ransonerade varor syntes möjliggöra

nedsättning med 100 000 kronor av ovannämnda, i kommissionens skrivelse

den 1 oktober 1940 upptagna post å 900 000 kronor.

Vad angår grunderna för beräkningen av förenämnda post å 140 000 kronor

till spannmålsinspektörernas avlönande har i promemorian framhållits,

att spannmålsinspektör borde — förutom resekostnads- och traktamentsersättning

— äga uppbära avlöning i form av arvode av högst 18 kronor

för envar av 25 arbetsdagar i månaden, varför årskostnaderna för samtliga

26 spannmålsinspektörers avlönande kunde uppskattas till i avrundat tal

140 000 kronor.

Med iakttagande av nu angivna modifikationer i anslagsberäkningen kunna

anslagsbehoven för avlöningar åt kristidsstyrelsernas befattningshavare beräknas

till (2 350 000 + 140 000—100 000 =) 2 390 000 kronor.

I anslutning till här berörda äskanden av medel för avlöningar åt befattningshavare

vid kristidsstyrelserna har livsmedelskommissionen även framlagt

förslag beträffande kristidsnämndens för Stockholms

stad anslagsbehov för budgetåret 1941/42 och uppskattat detsamma till

148 000 kronor.

Sammanfattningsvis har kommissionen beräknat avlöningskostnaderna

under förevarande anslag till (2 390 000 + 148 000 =) 2 538 000 kronor.

Föredragande departementschefen har anfört huvudsakligen följande:

De ransoneringsåtgärder, som hittills genomförts, hade medfört en utbyggnad

även av den lokala krisförvaltningen. Den organisation som nu

funnes syntes få förutsättas bliva i huvudsak oförändrad, varför nu utgående

kostnader torde kunna tagas till utgångspunkt för anslagsberäkningarna.

Mot de av livsmedelskommissionen gjorda uppskattningarna av kostnaderna

för arvoden till kristidsstyrelsernas ordförande och ledamöter, sekreterare

och kansliföreståndare, övriga befattningshavare å styrelsernas kanslier

och bränslekontoren ävensom till sakkunniga syntes icke kunna göras

några invändningar. Ej heller torde vara något att erinra mot de beräknade

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 177.

3

kostnaderna för föreståndarna å kontrollbyråerna inom systembolagen. Beräkningen

av utgifterna för annan personal å kontrollbyråerna grundade

sig på antagandet att ransoneringsarbetet skulle ökas med omkring 50 procent

i förhållande till göromålen den 1 oktober 1940. På grundval härav

antoges också kostnaderna stiga från, för år räknat, 600 000 kronor till

900 000 kronor, vilket belopp emellertid ansetts kunna begränsas till 800 000

kronor. Några säkra bedömningsgrunder för dessa utgifter funnes uppenbarligen

icke. Med hänsyn till den ovisshet, som rådde örn medelsbehovet

härför, ansåge departementschefen sig icke vilja föreslå någon ändring av

det äskade beloppet för detta ändamål. Anslagsposten till kristidsstyrelserna,

enligt kommissionens förslag ursprungligen å tillhopa 2 350 000 kronor,

torde efter avdrag av tidigare berörda 100 000 kronor å anslagsposten till

kontrollbyråerna och med avrundning nedåt med 50 000 kronor böra upptagas

med 2 200 000 kronor.

Vid sidan av den direkt till kristidsstyrelserna knutna personalen hade

särskilda befattningshavare, s. k. spannmålsombud, blivit nödvändiga för

att övervaka efterlevnaden av de i anslutning till beslaget å bröd- och fodersäd

meddelade bestämmelserna m. m. Det syntes kunna ifrågasättas, örn

icke efter någon tid en samordning av den kontroll, som utövades genom

kommissionens reseombud, och den här avsedda tillsynsverksamheten vore

möjlig. I avvaktan på de erfarenheter sorn kunde göras härom torde emellertid

den nuvarande ordningen böra bestå. Departementschefen vore även

beredd att för budgetåret 1941/42 förorda medelsanvisning för upprätthållande

av ifrågavarande verksamhet genom spannmålsombuden. Det härför

erforderliga beloppet för avlöningar torde i enlighet med livsmedelskommissionens

förslag kunna bestämmas till 140 000 kronor. Departementschefen

förutsatte emellertid, att, därest den inom livsmedelsförsörjningens område

erforderliga kontrollverksamheten skulle erhålla annan utformning, de medel

som kunde komma att beviljas med hänsyn till vad nu gällde finge användas

även för en blivande, ändrad organisation.

Kristidsstyrelsen i Stockholm hade från och med utgången av september

1940 upphört med sin verksamhet och kristidsnämnden i Stockholm hade

trätt i dess ställe. Å denna ankomme vissa statliga uppgifter, för vilka enligt

gällande bestämmelser ersättning skulle utgå av statsmedel. Det torde vara

lämpligt, att medel för delta ändamål anvisades under anslagen till kristidsstyrelserna.

Stadens ersättningskrav avsåge kostnaderna för kontrollbyråns

och bränslekontorets verksamhet ävensom för sådan annonsering, som regelmässigt

ankomme på kristidsstyrelse. De för dessa behov erforderliga medlen

hade, i vad anginge avlöningar, beräknats till 148 000 kronor. Mot storleken

av detta belopp hade departementschefen intet att erinra.

Sammanfattningsvis syntes i enlighet med det anförda anslaget till avlöningar

för kristidsstyrelserna m. m. böra upptagas till (2 200 000 + 140 000

+ 148 000 =) 2 488 000 kronor. Anslaget borde erhålla förslagsanslags natur.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot den av departementschefen

verkställda anslagsberäkningen oell icke heller funnit något att invända

mot att, därest den inom livsmedelsförsörjningens område erforderliga

kontrollverksamheten skulle erhålla annan utformning, de medel som för

ändamålet beviljas för budgetåret 1941/42 må användas även för en blivande,

ändrad organisation.

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 177.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må till Kristidsstyrelserna m. m.: Avlöningar

för budgetåret 1941/42 under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 2 488 000 kronor.

2:o) Kristidsstyrelserna m. m.: Omkostnader. I enlighet med Kungl.

Maj:ts förslag (punkt 17, sid. 58—60) hemställer utskottet,

att riksdagen må till Kristidsstyrelserna m. m.: Omkostnader

för budgetåret 1941/42 under elfte huvudtiteln anvisa

ett förslagsanslag av 762 000 kronor.

3:o) Bidrag till kristidsnämndernas verksamhet. I en den 28 mars

1941 dagtecknad proposition, nr 195, har Kungl. Majit under åberopande

av vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet över folkhushållningsärenden

för samma dag föreslagit riksdagen att dels godkänna av chefen

för folkhushållningsdepartementet i nämnda statsrådsprotokoll angivna

grunder för statsbidrag till kristidsnämndernas verksamhet, dels ock till

Bidrag till kristidsnämndernas verksamhet för budgetåret 1941/42 under elfte

huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 600 000 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft

dels en inom andra kammaren av herr E. Hansson i Vännäsby m. fl. väckt,

den 23 januari 1941 dagtecknad motion (II: 172), vari hemställts, att riksdagen

må vid behandling av den under elfte huvudtiteln berörda frågan

om anslag till kristidsstyrelserna m. m. i skrivelse till Kungl. Majit anhålla,

att Kungl. Majit måtte påskynda verkställandet av utlovad utredning

om statsbidrag till landets kommuner för kostnader, som föranledas

genom den lokala kristidsförvaltningen, samt till innevarande riksdag framlägga

det förslag, som därav förenledes,

dels ock en inom andra kammaren av herr E. Hansson i Vännäsby m. fl.

väckt motion (lii 296), vari yrkats, att riksdagen vid behandling av Kungl.

Majits proposition nr 195 måtte dels godkänna i motionens motivering under

avdelning C. angivna grunder för statsbidrag till kristidsnämndernas

verksamhet, dels ock till Bidrag till kristidsnämndernas verksamhet för

budgetåret 1941/42 under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av

2 800 000 kronor.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de motionsvis gjorda yrkandena,

får utskottet, i den mån redogörelse för desamma icke lämnas i det

följande, hänvisa till motionerna.

Av ovannämnda statsrådsprotokoll inhämtas huvudsakligen följande:

Den lokala kristidsförvaltningen handhaves för närvarande av kommunala

kristidsnämnder i enlighet med av Kungl. Majit eller statlig myndig
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 177.

5

het givna föreskrifter. Genom denna samverkan mellan stat och kommun

har det ansetts bliva lättare att vinna förståelse för de regleringsåtgärder,

som behöva vidtagas än om staten skulle genom egna organ ombesörja de

lokala förvaltningsbestyr, som föranledas av krisen. Man har även räknat

med att den personalkännedom och intressegemenskap, som vanligen är

att finna inom en kommun, skulle kunna bättre utnyttjas. Ett ytterligare

skäl för en anknytning av den lokala kristidsförvaltningen till den bestående

kommunala organisationen har varit de lägre administrationskostnader, som

därigenom förmenats skola uppstå.

Grunderna för kommunernas medverkan vid den lokala kristidsförvaltningen

regleras i lagen den 15 juni 1939 (nr 254) örn skyldighet för kommun

att fullgöra vissa av krig m. m. föranledda arbetsuppgifter. Med stöd

av denna lag har Kungl. Maj:t genom en den 8 september 1939 utfärdad

kungörelse (nr 658) ålagt kristidsnämnderna — för kristidsnämnden i

Stockholm gälla särskilda regler — ej mindre att fullgöra de uppgifter, som

i lag eller särskild författning äro eller bliva dem ålagda eller som av

Kungl. Majit, central kristidsmyndighet eller kristidsstyrelse bliva dem i

behörig ordning anbefallda än även att vidtaga andra åtgärder, som må

vara ägnade att lindra kristidens verkningar, varvid dock kristidsnämnden

icke må företaga något, som kan verka hindrande eller försvårande

för det statliga kristidsarbetet. De centrala krisorganen kunna sålunda

taga de lokala kristidsnämnderna i anspråk för fullgörande av en mångfald

skiftande uppgifter, vilka betingas av det rådande krisläget. Så har

ock skett i stigande utsträckning.

Enligt nyssnämnda lag gäller vidare, att kommun är skyldig att ställa

erforderliga medel till förfogande för bestridande av kostnaderna för kristidsnämnds

verksamhet. Kommunerna skola sålunda i princip svara för

den lokala krisförvaltningens kostnader. Dessa äro ej begränsade till endast

utgifter för den lokala krisadministrationen. Ät kristidsnämnd kan

nämligen även uppdragas t. ex. att utöva viss varuförmedlande verksamhet,

i vilket fall kostnaderna även för denna del av nämndens verksamhet drabba

vederbörande kommun.

Statens livsmedelskommission har i skrivelse den 7 februari 1941 inkommit

med utredningen angående kommunernas kostnader för kristidsnämndernas

verksamhet. I skrivelsen har kommissionen hemställt, att Kungl.

Majit ville till behandling upptaga frågan örn anvisande av statsanslag till

lindring av kommunernas kostnader för kristidsnämndernas verksamhet samt

att av kommissionen i skrivelsen framförda synpunkter därvid måtte vinna

beaktande. Kommissionen har tillika förordat, att kristidsnämnderna erhålla

förmånen av tjänstebrevsrätt eller, för den händelse alt förmånen av tjänstebrevsrält

skulle anses icke böra tillerkännas kristidsnämnderna, desamma

tillerkännas konlanta bidrag till belopp motsvarande utgifterna för postporton.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 177.

Livsmedelskommissionen har approximativt beräknat de sammanlagda

årliga kostnaderna för kristidsnämndernas

verksamhet till i runt tal 7 000 000 kronor.

Skillnaden i den kommunala utdebiteringen av kostnaderna för kristidsnämndernas

verksamhet framgår av följande av kommissionen upprättade

tablå:

Beräknad årskostnad

per skattekrona

i öre

Antal kristids- nämnder

Fördelning

i procent

Kostnad

i kronor

under 10

195

11,8

2 427 936

10,2— 25,0

593

35,8

2 033 232

25,1— 50,0

649

39,2

1 944 972

50.1— 75,0

170

10,2

504 414

75,1—100,0

42

2,5

136 386

över 100

8

0,5

24 402

Samtliga 1 657

100,0

7 071 342

Kommissionens utredning har vidare omfattat en jämförelse mellan

ifrågavarande kostnaders skattetryck inom städer

och köpingar (stadsbygden) å ena samt övriga kommuner

(landsbygden) å andra sidan. Kommissionen har med avseende härå

yttrat följande:

Jämförelsen ger det icke oväntade resultatet, att kostnaderna för kristidsnämndernas

verksamhet på ett avsevärt kännbarare sätt belasta landsbygdens

kommuner än städer och köpingar. Medan för 98,2 procent av stadsbygdskommunerna

skattetrycket utgör högst 25 öre per skattekrona, återfinnes

inom denna gräns för skattebelastningen blott 42 procent av landsbygdskommunerna.

Till gruppen av kommuner, för vilka skattebelastningen

stannar vid högst 10 öre per skattekrona, höra vidare icke mindre än 63,9

procent av stadsbygdskommunerna men blott 6 procent av landsbygdskommunerna.

Kommissionen har beträffande varje län, inom vilket bildats minst tio

kristidsförbund, gjort en jämförelse mellan ifrågavarande kostnaders inverkan

på den kommunala utdebiteringen inom å ena sidan kristidsförbund och

å andra sidan kommuner, som bilda egna kristidsnämndsdistrikt. Denna jämförelse

ger vid handen, att skattebelastningen i medeltal är större inom kristidsförbunden

än inom de självständiga kommunerna.

Kommissionen har vidare anfört, att av den verkställda utredningen framgår,

att kristidsnämndernas verksamhet åsamkat kommunerna avsevärda utgifter

ävensom att dessa utgifter drabbat åtskilliga kommuner, särskilt sådana

med svagt skatteunderlag, på ett kännbart sätt. Likaså hava kostnaderna

i förhållande till skatteunderlaget drabbat kommunerna synnerligen

ojämnt.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 177.

7

Livsmedelskommissionen bär, efter alt närmare hava övervägt de argument

som anförts till stöd för kraven på statshjälp till bestridande

av kommunernas kostnader för kris arbete t, ansett

sig böra förorda, att understöd från statens sida i en eller annan form

beviljades. Vid bedömandet av frågan, efter vilka normer statsbidraget syntes

böra utgå, bar kommissionen anfört huvudsakligen följande:

Vissa skäl tala för att konstruera statsbidraget som en ersättning för de

statliga arbetsuppgifter som kristidsnämnderna utföra. Oavsett svårigheten

att rättvist kunna bestämma storleken av de kostnader, som belöpa på kristidsnämndernas

statliga funktioner, kan emellertid mot denna norm för statsbidragets

bestämmande anföras, att kommuner, för vilka kostnaderna för

kristidsnämndernas verksamhet utgöra en högst obetydlig belastning och som

i allmänhet ej torde hava ifrågasatt att få komma i åtnjutande av statsbidrag,

skulle erhålla statshjälp i samma utsträckning som kommuner, för vilka

ifrågavarande kostnader utgöra ett högst kännbart skattetryck. Denna olägenhet

undvikes, örn man låter ett eventuellt statsbidrag i likhet med statsunderstöd

för kommunal verksamhet få karaktären av ett skatteutjämningsbidrag.

Slutligen skulle statsbidraget kunna bestämmas under hänsynstagande

till såväl ersättnings- som skatteutjämningsprincipen genom att låta

det utgå dels med t. ex. viss del av arvodet till kristidsnämndens ordförande,

dels ock med belopp, som ställes i relation till övriga kostnaders inverkan på

utdebiteringen. 0 . .

Med hänsyn till angelägenheten av att statsbidraget hålles inom rimliga

gränser har kommissionen ansett, att detsamma, åtminstone för närvarande,

bör begränsas till kommuner, för vilka utgifterna för kristidsnämnderna utgöra

en mera väsentlig skattebelastning. En dylik begränsning kan lämpligen

ernås genom att statsbidrag beviljas till ifrågavarande utgifter endast i

den mån de överstiga ett mot ett visst skattetryck svarande belopp. Kommissionen

vill för sin del föreslå (huvudförslag), att statsbidraget bestämmes till

40 procent av den del av kostnaden, som motsvarar ett skattetryck överstigande

25 öre men icke 50 öre per skattekrona, 60 procent av den del av

kostnaden, som motsvarar ett skattetryck överstigande 50 öre men icke en

krona per skattekrona samt 80 procent av den del av kostnaden, som motsvarar

ett skattetryck överstigande en krona per skattekrona.

Då kontrollen av att bland utgifter för kristidsnämndernas verksamhet

icke inräknas andra än sådana, som otvivelaktigt i sin helhet förorsakats av

nämndernas verksamhet, kan tänkas medföra vissa svårigheter, har kommissionen

i syfte att underlätta denna kontroll ansett sig böra såsom ett

alternativ (alternativförslag) till det nu framlagda förslaget föreslå, att vid

skattetryckets bestämmande tages hänsyn endast till följande utgiftsposter.

»1) Arvode till ordföranden. 2) Arvode till övriga ledamöter av kristidsnämnden.

3) Ersättning till prisombud. 4) Rese- och traktamentsersättningar. 5)

Avlöning av sekreterare, kontorspersonal, skrivhjälp o. dyl.» Härigenom

kommer emellertid ytterligare ett stort antal kommuner att tillföras den

grupp, för vilka det för statsbidraget aktuella skattetrycket understiger 25 öre

per skattekrona. På grund härav torde enligt alternativförslaget statsbidrag,

förslagsvis med 20 procent, böra utgå jämväl å kostnader, som motsvara ett

skattetryck (iverstigande 10 öre men icke 25 öre per skattekrona.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 177.

Vad slutligen beträffar frågan om kristidsnämndernas

tjänstebrevsrätt har kommissionen framhållit, att beviljandet av

tjänstebrevsrätt skulle innebära, att kommunerna erhölle ett i stort sett i förhållande

till kristidsnämndernas verksamhet avpassat statsbidrag.

Över livsmedelskommissionens skrivelse hava yttranden avgivits av statskontoret,

Överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser, kristidsnämnden för

Stockholms stad, ett flertal kristidsstyrelser och statens krisrevision samt

svenska landskommunernas förbund och svenska stadsförbundet, ävensom

av generalpoststyrelsen i vad angår fråga örn tjänstebrevsrätt. Av de hörda

myndigheterna och sammanslutningarna hava samtliga med undantag av

statskontoret i princip uttalat sin anslutning till livsmedelskommissionens

förslag örn statsbidrag för täckande av kommunernas kostnader för kristidsnämndernas

verksamhet.

Kommissionens förslag att tillerkänna kristidsnämnderna tormänen av

tjänstebrevsrätt har avstyrkts eller till lämpligheten ifrågasatts av Överståthållarämbetet,

länsstyrelsen i Jönköpings län. kristidsstyrelsen i Jönköpings

läns kristidsstyrelseområde, länsstyrelserna i Kronobergs, Västmanlands och

Jämtlands län, statskontoret samt generalpoststyrelsen, men av övriga i ärendet

hörda myndigheter och sammanslutningar antingen tillstyrkts eller lämnats

utan erinran.

Departementschefen har anfört huvudsakligen följande:

Det vore uppenbart att kommunerna på grund av gällande bestämmelser i

ämnet kunde komma att asamkas stora utgifter. Av den förebragta utredningen

tramginge att redan nu kostnaderna för kristidsnämndernas verksamhet

i flera fall vore mycket betydande i förhållande till bärkraften hos kommunerna.

I andra fall däremot föranledde berörda kostnader endast en obetydlig

höjning av det kommunala utdebiteringsbehovet. Dylika ojämnheter

vöre självfallet icke tillfredsställande. Visserligen funnes för närvarande

möjlighet för synnerligt skattetyngda kommuner att erhålla understöd av

skatteutjämningsmedel. Härigenom torde ock ojämnheterna i viss mån bliva

undanröjda. I många fall kunde dock dylikt understöd ej erhållas, då den

kommuna!:! skattebelastningen under tidigare år ej uppnått sådan höjd som

härför erfordrades. Med hänsyn härtill och då enligt vad den verkställda utredningen

syntes giva vid handen utgifterna för kristidsnämndernas verksamhet

drabbade de olika kommunerna synnerligen ojämnt vöre departementschefen

beredd att förorda särskilda statsbidrag för bestridande av ifrågavarande

kostnader.

I likhet med livsmedelskommissionen och flertalet i ärendet hörda myndigheter

och organisationer ansåge departementschefen, att varje kommun eller

kristidsförbund borde intill ett visst belopp för skattekrona ensam svara för

kostnaderna för vederbörande kristidsnämnd och att sålunda statsbidrag

borde utgå endast örn utgifterna överskrede detta belopp. Denna ståndpunkt,

vilken syntes stå i god överensstämmelse med grunderna för omförmälda lag

om skyldighet för kommun att fullgöra vissa av krig m. m. föranledda arbetsuppgifter,

hade ock Kungl. Maj:t redan intagit när det gällt frågan örn särskilt

statsbidrag åt kommuner, som medverkade vid vedanskaffningen.

Vid bedömande av kristidsnämndernas utgifter uppkomme emellertid

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 177.

9

fråga om alla eller endast vissa av krisen förorsakade kostnader borde få

medräknas. Därvid syntes det böra till en början fastslås, att endast sådana

utgifter som föranleddes av att nämnderna fullgjorde dem av statlig

myndighet ålagda arbetsuppgifter eller eljest förorsakades av de statliga

regleringarna borde medtagas. Kostnader för en åtgärd som kristidsnämnd

vidtoge på grund av vederbörande kommuns beslut utan sammanhang nied

det statliga kristidsarbetet borde sålunda ej inräknas. Ej heller samtliga

utgifter, som vore föranledda av de statliga regleringarna, borde medtagas.

Utgifter, som föranleddes av att kristidsnämnderna ålagts viss varuförmedlande

verksamhet i syfte att trygga försörjningen inom vederbörande

nämnds område, borde sålunda ej hänföras dit. Frågan i vad män staten

skulle bidraga till täckande av dylika utgifter för varuförmedlande verksamhet

syntes böra avgöras enligt av Kungl. Maj:t för varje särskilt fall

utfärdade bestämmelser. Till de kostnader, som borde beaktas i nu förevarande

sammanhang, skulle sålunda vara att hänföra endast sådana utgifter,

som sammanhängde med nämndernas administrativa verksamhet.

Anledning att av dessa kostnader frånskilja vissa utgiftsposter syntes ej

föreligga. Någon lättnad ur kontrollsynpunkt torde därigenom näppeligen

uppkomma. En dylik uppdelning av kristidsnämndernas kostnader för

administrativ verksamhet torde för övrigt ej kunna bliva rättvis, då förhållandena

inom de olika nämnderna gestaltade sig rätt olika.

Vad anginge storleken av det belopp, vartill kristidsnämnds utgifter

skulle uppgå i förhållande till antalet skattekronor inom nämndens område

för att statsbidrag finge utgå, ansåge departementschefen sig kunna

ansluta sig till vad livsmedelskommissionen härutinnan i sitt huvudförslag

förordat. Endast i den mån ifrågavarande utgifter överstege 25 öre för

skattekrona borde sålunda statsbidrag utgå. Enligt den verkställda utredningen

skulle därigenom antalet kristidsnämnder. sorn skulle bliva berättigade

till statsbidrag, komma att uppgå till cirka 870.

Statsbidraget hade av livsmedelskommissionen vidare föreslagits skola

utgå med viss procent av krisutgifterna till den del dessa överstege nyssnämnda

belopp. Procenttalet föresloges av kommissionen skola stiga enligt

viss skala i den mån utgifterna (»kas. Från vissa av de hörda myndigheterna

hade framhållits att livsmedelskommissionens förslag i sistberörda

punkt kunde leda till att kommunernas intresse att hålla nere kostnaderna

avtrubbades. Med hänsyn härtill samt i syfte att så långt möjligt förenkla

bidragsförfarandet ville departementschefen förorda att bidragsprocenten

bleve enhetlig, förslagsvis 60 procent. Statsbidraget skulle sålunda utgå

med 60 procent av kostnaderna i den mån dessa överstege 25 öre lör skattekrona.

Ej heller vid beräkning av statsbidragets storlek syntes lämpligt att .skilja

mellan olika slag av kostnader för nämndernas administrativa verksamhet.

I dessa kostnader torde sålunda böra inräknas även utgifter för porto

och dylikt. Tillräcklig anledning att i nu förevarande hänseende behandla

dessa utgifter på annat sätt än andra syntes ej föreligga. Av denna ståndpunkt

följde att departementschefen icke ansåge sig kunna biträda förslaget

örn tjiinstebrevsrätt teir kristidsnämnderna. Ej heller kunde han ansluta

sig till den meningen, att bidraget borde bestämmas lill viss andel av

ordförandens arvode. En sådan regel skulle medföra betydande orättvisor.

1 vissa kommuner inginge sålunda i ordförandearvodet även ersättning för

sekreterarehjälp m. m.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr /77.

Vid bifall till vad departementschefen sålunda förordat skulle bidraget

till en kristidsnämnd, för vars administrativa verksamhet kostnaderna per

skattekrona uppginge till en krona — därav 10 öre för portoutgifter —,

komma att utgöra 45 öre per skattekrona. Enligt livsmedelskommissionens

förslag skulle bidraget jämte gottgörelse för portoutgifterna uppgå till

44 öre. Vore kostnadstalen för närvarande en krona 50 öre respektive 15

öre bleve bidraget enligt här förordade grunder 75 öre och enligt livsmedelskommissionens

förslag 83 öre.

Statsbidraget torde böra utbetalas årsvis efter utgången av kalenderåret.

Bidraget syntes böra utgå första gången för år 1941. Som villkor för bidragets

åtnjutande borde gälla att ansökan ingåves till vederbörande kristidsstyrelse

före dag, som Kungl. Maj:t bestämde. Vid ansökan skulle fogas

specifikation av utgifterna enligt fastställt formulär. Kristidsnämnderna

borde vidare vara skyldiga att ordna sin bokföring i enlighet med livsmedelskommissionens

anvisningar. Kristidsnämnd, för vilken ansökan örn

statsbidrag ingivits, borde vara skyldig att underkasta sig den revision från

statliga myndigheters sida, som kunde befinnas påkallad. Ansökningarna

skulle av kristidsstyrelserna med eget utlåtande översändas till livsmedelskommissionen,

som hade att efter inhämtande av erforderliga ytterligare

upplysningar för Kungl. Majit framlägga förslag rörande storleken av de

bidrag, som finge utgå till vederbörande kristidsnämnder, samt om de villkor

i övrigt vilka kunde befinnas påkallade för bidragens åtnjutande. Fastställande

av bidragen borde ankomma på Kungl. Majit.

Därest ett bidragssystem i enlighet med det anförda bleve genomfört

komme vissa, icke obetydliga kostnader att uppstå för staten. Enligt livsmedelskommissionens

preliminära beräkningar skulle de totala administrativa

kostnaderna kunna beräknas till i runt tal 7 000 000 kronor. Med tilllämpning

av förut angivna beräkningsgrund för statsbidrag — 60 procent

av de utgifter, vilka representerade en skatteökning av mer än 25 öre per

skattekrona — skulle statsbidragen åsamka staten en utgift av omkring

540 000 kronor per år. Då emellertid kostnaderna under innevarande år

kunde beräknas överstiga förutnämnda kostnadsbelopp, torde försiktigheten

bjuda, att man uppskattade statsbidraget till omkring 600 000 kronor.

Departemenlschefen ville därför tillstyrka att för tillgodoseende av medelsbehovet

för statsbidrag åt kommunerna för 1941 års verksamhet ett förslagsanslag

å 600 000 kronor anvisades under elfte huvudtiteln. Till jämförelse

kunde nämnas, att kostnaderna för en understödsanordning enligt

livsmedelskommissionens förslag — statsbidrag jämte ersättning för portoutgifter

m. m. — kunde beräknas till omkring 1 000 000 kronor. Anslaget,

som icke lämpligen syntes böra knytas till något nu befintligt anslag utan

upptagas särskilt, borde förslagsvis benämnas Bidrag till kristidsnämndernas

verksamhet.

Till stöd för det i motionen 11: 296 framställda yrkandet har anförts bland

annat:

De av departementschefen i propositionen nr 195 föreslagna statsbidragsreglerna

vöre icke tillfredsställande ur kommunernas synpunkt. Genom

den föreslagna 25-öresregeln orsakades dels att 788 kristidsnämnder med

sammanlagda utgifter av 4 461 168 kronor icke erhölle något som helst

statsbidrag, dels ock att 669 kristidsnämnder med sammanlagda utgifter

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 177.

11

av 2 610 174 kronor kunde erhålla det 60-procentiga statsbidraget på

900 000 kronor eller 540 000 kronor.

Det torde vara ställt utom all diskussion, alt de lokala kristidsnämnderna

till övervägande delen utförde ett arbete, vilket staten ålagt kommunerna

i bela samhällets intresse. Under sådana förhållanden f dref olle det

föga följdriktigt att fastställa sådana bidragsregler, att till kristidsnämndernas

sammanlagda utgifter på över 7 000 000 kronor endast utginge statsbidrag

å 540 000 kronor, motsvarande 7,65 procent av dessa totala utgifter.

Det förefölle rimligt, att statens bidrag nu utformades på ett sådant sätt,

att kommunerna av sparsambetsskäl icke inskränkte på den del av kristidsnämndernas

verksamhet som syftade till förbättrande av landets allmänna

försörjningsläge och vars gynnsamma verkningar ofta tillf olle andra

kommuner än dem som utförde detta arbete.

Starka skäl talade för ett ej alltför lågt tilltaget statsbidrag för kristidsnämndernas

verksamhet under budgetåret 1941/42, eftersom kommunerna

ej erhållit någon som helst ersättning för de utgifter kristidsnämnderna

orsakat dem under tiden före den 1 januari 1941.

Efter att hava övervägt vissa olika förslag till ändrade bidragsgrunder

hava motionärerna föreslagit, att statsbidraget skulle utgå efter de regler,

som i motionen angivits under avdelning C.

C. Ytterligare en utväg vore att överhuvud meddela statsbidrag till alla

berörda kommuner. Då alla kristidsnämnder utförde i huvudsak samma

statliga arbetsuppgifter i lika omfattning, funnes det ej någon rationellt

grundad anledning att utestänga en del av dem från statsbidrag, över

85 procent av kristidsnämnderna syntes hava genomsnittliga utgifter på

över 3 000 kronor.

Om man fastställde reglerna för statsbidraget sålunda, att staten ersatte

40 procent av kristidsnämndens samtliga kostnader, dock lägst med 600

kronor och högst 4 000 kronor, skulle man erhålla en rättvis avvägning av

fördelningen av dessa utgifter mellan stat och kommun.

Den lägsta utgift statsverket därigenom skulle ådraga sig vore 994 200

kronor och den högsta cirka 2 800 000 kronor.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har motionen II: 172 väckts

den 23 januari 1941. Sedan Kungl. Maj:t numera genom den föreliggande

propositionen nr 195 framlagt förslag i det i nämnda motion angivna avseendet,

synes vad i motionen yrkats icke böra till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Den i propositionen omförmälda utredningen har enligt utskottets mening

givit vid handen, att goda skäl föreligga för beviljande av statsbidrag i

en eller annan form åt kommunerna för bestridande av viss del av kostnaderna

för kristidsnämndernas verksamhet. Utskottet är ense med departementschefen

om att varje kommun eller kristidsförbund bör intill visst belopp

för skattekrona ensam svara för kostnaderna för vederbörande kristidsnämnd

och alt statsbidraget sålunda bör utgå endast örn utgifterna överskrida

detta belopp. Utskottet kan alltså icke tillstyrka det i motionen II: 296

framställda förslaget att statsbidrag skulle tillerkännas samtliga kommuner

Utskottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 177.

eller kristidsförbund. I likhet med departementschefen anser utskottet, att

vid bedömande av skattetrycket endast sådana utgifter, som sammanhänga

med kristidsnämndernas administrativa verksamhet, böra tagas i beaktande.

Utskottet är vidare ense med departementschefen om att man vid beräkning

av statsbidragets storlek icke lämpligen bör skilja mellan olika slag av administrativa

kostnader och att i dessa .sålunda böra inräknas även utgifter för

porto och dylikt.

Departementschefen har förordat, att statsbidrag skall utgå endast i den

mån kristidsnämnds utgifter i förhållande till antalet skattekronor inom

nämndens område överstiga 25 öre för skattekrona samt att bidraget fastställes

till 60 procent av de kostnader, som överstiga 25 öre för skattekrona.

Enligt dessa grunder skulle statsbidraget enligt departementschefens beräkningar

kräva ett anslagsbelopp av 600 000 kronor. Kristidsnämnderna,

vilkas totala administrativa kostnader av livsmedelskommissionen preliminärt

uppskattats till 7 000 000 kronor, fullgöra såsom av den i ärendet verkställda

utredningen framgår i stor utsträckning funktioner av statlig karaktär.

Med hänsyn härtill och med beaktande jämväl av vad i motionen II: 296

anförts Ilar utskottet funnit skäligt, att statsbidrag till kommunerna för kristidsnämndernas

verksamhet kommer att utgå efter något förmånligare grunder

än de av departementschefen angivna. Utskottet har — efter övervägande

av olika alternativ tor ifrågavarande bidragsverksamhets anordnande —

funnit sig böra förorda att statsbidrag må i förevarande avseende utgå med

40 procent av kostnader mellan 15,1 och 25,0 öres utdebitering för skattekrona

och med 50 procent av kostnader, överstigande 25 öres utdebitering för skattekrona.

En högre bidragsprocent än 50 procent har utskottet i nuvarande

läge, innan närmare erfarenhet vunnits rörande bidragssystemets verkningar,

icke ansett sig kunna tillstyrka, då utskottet finner det angeläget, att

normerna för statsbidraget i möjligaste mån avpassas så, att kommunerna

vinnlägga sig om nödig sparsamhet och försiktighet vid utgifternas bestämmande.

Liksom departementschefen anser utskottet att statsbidraget bör utbetalas

årsvis efter kalenderårets utgång och bör utgå första gången för år 1941.

Fastställande av bidragen bör ankomma på Kungl. Majit. Emot vad departementschefen

föreslagit med avseende å ansökningsförfarande, kristidsnämndernas

bokföring och revision m. m. har utskottet icke funnit något att

erinra.

Med tillämpning av de av utskottet ovan angivna beräkningsgrunderna för

statsbidragets utgående torde statsutgiften för ändamålet för 1941 års verksamhet

kunna uppskattas till i runt tal 850 000 kronor, vilket i förhållande

till Kungl. Maj:ts förslag innebär en merutgift av 250 000 kronor.

Utskottet vill slutligen framhålla, att av den ståndpunkt utskottet i det

föregående intagit följer, att utskottet ställer sig avvisande till det i motionen

11:296 framställda yrkandet.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 177.

13

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

I. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

proposition,

a) godkänna de av utskottet i det föregående angivna

grunderna för statsbidrag till kristidsnämndernas verksamhet;
b)

till Bidrag till kristidsnämndernas verksamhet för budgetåret

1941/42 under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 850 000 kronor;

II. att ovannämnda motioner II: 172 och 11:296 icke må

till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 13 juni 1941.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joh. Nilsson i

Malmö, Oscar Olsson, Per Gustafsson, Pauli, Bergman, Lindström, Heiding, Andrén,

Sven Larsson, Carlström och Berntson;

från andra kammaren: herrar Jonsson i Eskilstuna, Törnkvist, Skoglund i

Doverstorp, Eriksson i Stockholm, Svensson i Grönvik, Ward, Persson i Falla, Lindberg

i Umeå, Wallentheim, Viklund, Hansson i Rubbestad och Bergvall.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1941:394 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag angående anslag till kristidsstyrelserna samt bidrag till kristidsnämndernas verksamhet. s. 4 i texten