Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående värntjänstutbildning för skolungdom jämte i ämnet väckta motioner.

1941-06-13 · 45 sidor, varav 43 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 43 av 45 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1941:179, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående värntjänstutbildning för skolungdom jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 179.

1

Nr 179.

Ankom till riksdagens kansli den 13 juni 1941 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

värntjänstutbildning för skolungdom jämte i ämnet

väckta motioner.

(2:a avd.)

I en den 21 mars 1941 dagtecknad proposition, nr 178, har Kungl. Majit,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit riksdagen, att dels till

Bidrag till vissa kostnader för värntjänstutbildning vid de allmänna läroverken

m. fl. läroanstalter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret

1940/41 under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 180,000

kronor; dels ock till Kurser i värntjänstutbildning vid de allmänna läroverken

m. fl. läroanstalter för budgetåret 1941/42 under åttonde huvudtiteln

anvisa ett reservationsanslag av 20,000 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren

av herr V. Söderkvist m. fl. (I: 204) och den andra inom andra kammaren

av herr E. Gustafsson i Bogla m. fl. (II: 273), vari hemställts, att riksdagen

måtte avslå Kungl Marits proposition nr 178 örn värntjänstutbildning för

skolungdom;

dels en inom andra kammaren av herr G. Skoglund i Umeå m. fl. väckt

motion (II: 292), vari likaledes hemställts, att riksdagen ville besluta avslå

Kungl. Maj:ts nyssnämnda proposition; j

dels en inom andra kammaren av herr P. L. Persson i Undersvik väckt

motion (11:278), i vars syfte herr E. Magnusson i Näsviken instämt och

vari hemställts, att riksdagen, med avslag å Kungl. Maj:ts proposition,

nr 178, i vad angår förslaget om sex dagars obligatorisk utbildning i värntjänst

för läroverksungdom, måtte besluta, att de medel som begäras användas

till stöd för en ungdomens utbildning till värntjänst på frivillig

grund efter de riktlinjer som av Kungl. Majit angivas;

dels ock en inom andra kammaren av herrar L. V. Lindén och E. Johansson

i Kalmar väckt motion (II: 293), vari hemställts, att riksdagen i anledning

av Kungl. Maj:ts proposition nr 178 måtte

a) såsom ett starkt önskemål i skrivelse uttala sin förhoppning, att obligatoriska

frilufts- och idrottsdagar i direkt samband med av Kungl. Majit

föreslagen värntjänstutbildning eller ändock snarast möjligt införas vid

Bihang till riksdagens jrrotokoll 19 kl. 6 sami. Nr 179.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 179.

landets folk- och småskolor i huvudsaklig överensstämmelse med av värntjänstutbildningssakkunniga

uppgjord plan eller — därest hinder härför

möter — såsom provisorisk anordning i avvaktan på förslag från 1940 års

skolutredning,

b) för sin del besluta, att vapenövningar och annan värntjänstutbildning

för manlig ungdom må taga sin början först vid 16-årsåldern och i läroverken

förläggas endast till gymnasiets elevklasser,

c) i skrivelse till Kungl. Maj:t begära utredning rörande möjligheterna

att anordna viss begränsad frivillig värntjänstutbildning för den ungdom

i åldern 16—20 år, som efter slutad skolgång i folkskola icke på annat sätt

berndes möjlighet till sådan utbildning.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de motionsvis gjorda yrkandena,

hänvisas, i den mån desamma ej framgå av den nedan lämnade redogörelsen,

till motionerna.

I. Inledning.

Vid 1940 års lagtima riksdag väcktes en motion (I: 95), vari hemställdes,

att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj:t anhålla örn en skyndsam

utredning om införande av skjututbildning för gossar samt utbildning

i röda kors- och lottaverksamhet för flickor vid de högre allmänna läroverken

och motsvarande läroanstalter.

Riksdagen framhöll i anledning härav (skrivelsen nr 264, sid. 7), att den

utbildningsverksamhet, varom här vore fråga, för närvarande omfattades

med ett betydande intresse av landets ungdom. Riksdagen ansåge för sin

del skäl föreligga för ett skyndsamt övervägande av frågan örn anordnande

för den mognare skolungdomen av en utbildningsverksamhet, inriktad på i

huvudsak de verksamhetsgrenar, som i motionen åsyftades. Av särskild

vikt syntes det enligt riksdagens mening vara att, därest denna utbildning

komme till stånd, den handhades på ett omdömesgillt sätt och under sådan

statlig kontroll, att den fyllde en verklig uppgift i den allmänna försvarsberedskapen.

Lämpligheten av att anknyta verksamheten i fråga till den

stadgade friluftsverksamheten vid omförmälda läroanstalter syntes även

böra övervägas. Riksdagen finge slutligen understryka, att en förutsättning

för utbildningens anordnande borde vara, att det egentliga skolarbetet

icke härigenom komme att eftersättas.

Med stöd av Kungl. Maj:ts den 24 maj 1940 givna bemyndigande tillkallade

chefen för ecklesiastikdepartementet särskilda sakkunniga för att

utreda frågan om värntjänstutbildning för skolungdom (värntjänstutbildningssakkunniga).

Med skrivelse den 24 december 1940 hava de sakkunniga överlämnat betänkande

och förslag angående värntjänstutbildning för skolungdom (statens

offentliga utredningar 1940: 38).

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 179.

II. Allmänna synpunkter.

a. översikt över de sakkunnigas förslag.

Den nuvarande friluftsverksamheten vid skolorna skulle enligt värntjänstutbildningssakkunnigas

förslag utgöra grundstommen för värntjänstutbildningen.

Vid folkskoleväsendet borde friluftsverksamhet förekomma

obligatoriskt i stället för såsom nu endast frivilligt.

För närvarande inrymmer friluftsverksamheten — förutom »exkursioner

och andra studieutflykter» — följande friluftsövningar:

fri idrott

simning och livräddning

skid- och skridskoidrott

orientering

vandringar, cykelturer, skidfärder o. d.

terränglekar

lägerliv

Förutom dessa friluftsövningar skulle enligt de sakkunnigas förslag förekomma

följande värntjänstutbildning (obligatorisk):

för alla åldersstadier

för yngre elever

folkskolan (ålder)

Högre skolformer

(ålder)

hela folkskolan

lägsta klassen (11 år)

fr. O; m. 36, 21 2 3 4, 37,

2® (fr. o. m. 13 år)

d:o

d:o

d:o

gossar: fr. o. m. 35,

24 (fr. o. m. 13 år)

flickor: 12—14 år

samt 17 och 18 år

6-7 (12-13 år)

fr. o. m. 25, l4

(fr. o. m. 12 år)

d:o

d:o

d:o

kl. 2‘—4\ l4-34

(12-14 år)

kl. 8 (14 år)

fr. o. m. 56, 44 -(-hela

gymnasiet (fr.l 5 år)

d:o

3 högsta ringarna

(fr. 16 år)

6-8 (12-14 år)

fr. o. m. lägsta klas- sen (fr. 11 år)

kl. 8 (ev.)

ring II4, I3, kl. 67,

5a (16 år)

kl. 8 (ev.)

näst högsta ringen

(klassen) (17 år)

1) tor både gossar och flickor:

trafikundervisning

luft-, gas- och brandskydd . ,

målspaning, rapportering, ordonnanstjänst . . . .

olycksfallsvård .........

2) speciellt för gossar:

handgranatkastning (träattrapper).

skjut-1 vapenkännedom och vapenvård......

ning: ( korthållsskjutning (luft- eller salongsgevär)

skolskjutning (armégevär)......

fältmässig skjutning (armégevär) . . .

3) speciellt tor flickor:

hem- och lägertjänst (»red-dig-själv-arbeten»,

»lotta verksamhet»)................

hemsjukvård

barnavård .

Enligt de sakkunnigas förslag skulle värntjänstutbildningen bedrivas

dels under läsåret på friluftsdagarna, vilkas antal borde för de allmänna

läroverkens vidkommande ökas med 3 genom förlängning av läsåret;

dels ock under ferierna i form av tillämpningsövningar, förlagda till som
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 179.

mariager om tre veckor, särskilda för gossar och särskilda för

flickor, vartdera för 50 elever.

Ändamålet med lägren skulle vara

1. att giva tillfälle till träning respektive fortsatt utbildning under fältmässigt

enkla förhållanden i sådana till värntjänstutbildningen hörande

grenar, vilka kunna utövas under sommartid. Träningen och den fortsatta

utbildningen skulle företrädesvis omfatta — utom lägerliv — fri idrott

och bollspel, simning och livräddning, orientering, luft-, gas- och brandskydd,

målspaning, rapportering och ordonnanstjänst samt olycksfallsvård

och därjämte för den äldre manliga ungdomen skjutning och för den

kvinnliga hem- och lägertjänst;

2. att bidraga till ungdomens moraliska fostran samt

3. att bereda ungdomen tillfälle att deltaga i nyttoarbete av olika slag

(främst lantbruksarbete).

Varje elev borde bliva delaktig av lägerutbildning minst en gång under

sin skoltid. Lägerutbildning skulle från början vara obligatorisk för

1) elever vid gymnasier och motsvarande klasser vid andra skolformer

efter genomgång av ring II4 (I3) respektive motsvarande klass vid flickskolor

(16—17 års ålder),

2) elever på realskolestadiet respektive motsvarande klasser vid andra

skolor efter genomgång av klass 45 (34) respektive motsvarande klass vid

flickskolor (14—15 års ålder),

3) folkskoleungdom i städer (större samhällen) efter genomgången 7 klass

(13—14 års ålder).

Beträffande folkskoleungdom från landsbygden hava de sakkunniga stannat

i olika meningar: två av de sakkunniga hava ansett deltagandet tills

vidare böra vara frivilligt, medan de övriga förordat obligatoriskt deltagande.

Ledningen av värntjänstutbildningen skulle enligt de sakkunnigas

förslag handhavas sålunda:

A. speciellt kvinnliga grenar:

hem- och lägertjänst: av vederbörande lärarinnor i hushållsgöromål och

kvinnlig slöjd;

hemsjukvård: examinerade sjuksköterskor;

barnavård: genom svenska fattigvårds- och bärna vårdsförbundets försorg.

B. värntjänstutbildningen i övrigt:

det huvudsakliga ansvaret skulle falla på gymnastikläraren; såsom medhjälpare

skulle dock anlitas så många som möjligt av de övriga lärarna

(utbildning för ändamålet skulle vara i princip obligatorisk för läraraspiranter).

I den mån behov av ytterligare ledare gjorde sig gällande, borde

detta på de flesta håll kunna tillgodoses genom anlitande av befäl (underbefäl)

från i skolans närhet förlagda truppförband.

För folkskolornas skjututbildning kunde anlitas bland annat militära

instruktörer respektive medlemmar i hemvärnet. Dessutom skulle inrättas

en särskild konsulentorganisation (26 lokala konsulenter i lönegraden A 21).

De sakkunniga beräkna kostnaderna, i avrundade tal, sålunda:

Årliga utgifter Engångsutgifter

Värntjänst under läsåret......... 740,000 300,000

Sommarlägren........ . . . . ■ . . 1,733,000_ 290,000

Summa kronor 2,473,000

590,000.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Statsutskottets utlåtande Nr 179.

b. Remissyttranden.

Överbefälhavaren över rikets försvarskrafter.

Mot den fysiska fostran och den utbildning i för den civila beredskapen

nödvändiga färdigheter, som inginge i den föreslagna värntjänstutbildningen,

hade överbefälhavaren ingenting att erinra. Tvärtom syntes förslaget

härutinnan mycket behj ärtans värt, då resultatet, direkt eller indirekt,

komme försvaret till godo.

Vad åter den militära sidan av värn tjänstutbildningen beträffade, ställde

sig överbefälhavaren tveksam, örn det vore lämpligt att för så unga personer

som lärjungarna i de lägre klasserna i läroverk och folkskolor obligatoriskt

införa en rent militär utbildning med hänsyn till deras ringa mognad,

outvecklade kroppskrafter o. s. v. Sådan utbildning syntes, framförallt

i fråga om skjututbildning, icke böra påbörjas tidigare än då eleverna

nått en ålder av 14 år.

Då det väsentliga i värn tjänstutbildningen enligt överbefälhavarens

mening borde vara att främja ungdomens fysiska och psykiska utveckling,

syntes huvudvikten böra läggas på friluftsdagarna, vilka borde vara obligatoriska

för all skolungdom. De härunder företagna övningarna, vilka

leddes av skolornas egen lärarpersonal, borde i allmänhet icke omfatta rent

militära övningar.

Därutöver vore det emellertid önskvärt att såsom en förberedelse för

värnpliktstjänstgöringen en verklig militär utbildning ordnades för manliga

elever i gymnasium samt, i mån av tillgång på instruktörer och vapen,

även för annan äldre manlig skolungdom. Denna utbildning, vilken helst

borde vara obligatorisk, skulle få ökat värde, örn den — åtminstone i viss

utsträckning — kunde koncentreras till en period av heldagsövningar i

början eller slutet av läsåret; den borde företrädesvis ledas av instruktörer

tillhörande försvarsväsendet.

Chefen för armén.

Arméchefen har anslutit sig till principerna i de sakkunnigas förslag.

Vissa modifikationer föreslås dock. Sålunda rekommenderas utbildning

under ett antal sammanhängande dagar i början eller slutet av läsåret vid

sidan av utbildning under friluftsdagar. Skjututbildningen borde vara frivillig

för folkskolorna. Sommarlägren borde omfatta endast barn från städerna

och vara frivillig.

Värntjänsten inneslöte värdefulla möjligheter att främja ungdomens

fysiska och psykiska utveckling, att bibringa den någon förtrogenhet med

de krav, som det nutida kriget ställde på medborgarna, att öka förståelsen

och solidariteten mellan olika kategorier ungdom samt — psykologiskt sett

icke minst betydelsefullt — att ingiva ungdomen en känsla av medansvar

och meddelaktighet i rikets försvar.

En värntjänstutbildning, som vore lämpligt avvägd och bedreves under

omdömesfull ledning, bleve en god förberedelse för de ungas tjänstgöring

i hemvärnet och för deras värnpliktsutbildning. Ur militär synpunkt måste

det därför hälsas med tillfredsställelse att frågan väckts och tagits upp till

grundlig prövning.

Värntj änstutbildn ingen borde igångsättas först sedan förberedelserna avslutats,

d. v. s. ledare, materiel, planer, erforderliga författningsbestäm
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 179.

melser, medel o. s. v. funnes till förfogande. Det torde få anses förenat

med mindre olägenhet att något uppskjuta igångsättandet än att börja

arbetet under betingelser, som icke garanterade ett gott resultat.

En närmare undersökning skulle måhända påvisa lämpligheten att börja

efterhand

först med äldre elever, småningom utvidgad med yngre,

först med läroverk och motsvarande, senare med folkskolorna,

först frivilligt, senare efter vunnen erfarenhet obligatoriskt.

De sakkunniga hade — i enlighet med för utredningen gällande direktiv

— icke upptagit till behandling frågan örn vämtjänstutbildnmg för den

ungdom i ålder 16—20 år, som efter folk- och fortsättningsskola uppsöges

av förvärvslivet. Denna kategori manlig ungdom vore genom sin storlek

den ur militär synpunkt viktigaste. Genom utbildning i en eller annan

form av denna ungdom skulle värn tjänstutbildningen i folk- och fortsättningsskolor

få en naturlig och önskvärd påbyggnad före inträdet i värnpliktsåldern.

Därigenom skulle också denna kategori i utbildningshänseende

bli jämnställd med läroverksungdomen. En lösning av frågan kunde

vinnas genom en anknytning till hemvärnet, som även ur andra synpunkter

tedde sig naturlig. Detta spörsmål förutsatte emellertid en särskild utredning,

som med hänsyn till frågans stora betydelse torde böra utan omgång

föranstaltas. Den föreslagna värntjänstutbildningen för skolungdom komme

sannolikt att inverka på den verksamhet med likartat syfte, som för

närvarande bedreves av ett flertal ideella ungdomsrörelser och organisationer.

Det syntes därför lämpligt, att samarbete inleddes med dessa rörelser

i syfte bland annat att utnyttja inom dem vunnen erfarenhet. Även i

övrigt bleve det förberedande arbetet med säkerhet omfattande och

besvärligt.

Skolöverstyrelsen.

Skolöverstyrelsen föreslår, att den obligatoriska värntjänstutbildningen

inskränkes till gymnasiet och den högsta realskoleklassen (respektive motsvarande

åldersstadier vid övriga högre skolformer) och koncentreras till en

(i-dagarsperiod före höstterminen. Friluftsdagarna skulle fortfarande hava

kvar sin nuvarande karaktär, dock med tillägg av utbildning i luft-, brandorf!

gasskydd samt annan samhällstjänst; i lämplig utsträckning skulle

sådana dagar även kunna användas för ytterligare övning i skjutning.

Inom folkskolan böra friluftsdagar enligt överstyrelsens mening obligatoriskt

förekomma. Sommarlägren avstyrkas såsom obligatorisk anordning.

Statsbidrag bör i stället utgå till frivillig lägerverksamhet genom redan

befintliga organisationer.

Statskontoret.

Statskontoret har avstyrkt de sakkunnigas förslag i vad detsamma avser

värn tjänstutbildning under ferierna (sommarläger).

Vidkommande värntjänstutbildningen under läsåret har statskontoret

förklarat sig dela de sakkunnigas uppfattning, att de s. k. friluftsdagarna

på elfektivast möjliga sätt borde utnyttjas för denna utbildning. Likaså

har ämbetsverket biträtt förslaget, att obligatoriska friluftsdagar skulle

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 179.

7

införas även vid läroanstalter, där sådana icke nu förekomme. Statskontoret

ifrågasätter starkt lämpligheten av att påbörja skjututbildningen före gymnasiestadiet.

Medicinalstyrelsen.

Medicinalstyrelsen har i princip anslutit sig till de sakkunnigas förslag

med vissa betydelsefulla modifikationer. Sålunda ifrågasättes lämpligheten

av att införa vapenövningar för skolungdom under 15 år. Vidare avstyrkes

den obligatoriska karaktären av lägervistelsen. Medicinalstyrelsen har som

resultat av sin granskning tillrått en omarbetning av förslaget. Härvid

ville styrelsen emellertid understryka, att flera av de framförda problemen

syntes vara av den natur, att de fordrade snara åtgärder från det allmännas

sida.

Styrelsen för statens institut för folkhälsan.

Beträffande värntjänstutbildning under läsåret har styrelsen särskilt

betonat vikten av att övningarna riktigt anpassades efter ungdomens ålder

och mognadsgrad. Styrelsen har vidare ifrågasatt lämpligheten att genomföra

förslaget om värn tjänstutbildning under ferierna.

Socialstyrelsen.

Önskvärdheten av åtgärder för återinförande i de allmänna läroverken

av militärövningar i viss utsträckning anser socialstyrelsen i betraktande

av de rådande tidsförhållandena icke kunna bestridas. I främsta rummet

framträdde behovet av den manliga ungdomens utbildning i skjutning.

Även andra till den allmänna försvarsberedskapen hörande utbildningsgrenar

hade emellertid för skolungdomens vidkommande blivit aktuella.

Att den för vissa grupper av skolungdom föreskrivna friluftsverksamheten

utbyggdes och effektiviserades, funne styrelsen vara ur många synpunkter

gagneligt. När friluftsdagarna enligt de sakkunnigas förslag förvandlades

från friluftsdagar till frilufts- och värntjänstdagar, så betydde

detta emellertid i själva verket en inskränkning av antalet friluftsdagar.

Även örn man såge saken ur rent militära synpunkter, torde de sakkunnigas

förslag i detta stycke skjuta över målet. Det syntes vara angeläget,

att det icke inom den korta tid, som nu stöde till förfogande, pressades

in andra rent militärt betonade övningar än sådana, som kunde antagas

verkligen vara av behovet påkallade ur försvarssynpunkt.

Att obligatoriska vapenövningar i moderniserad form och särskilt skjutövningar

infördes i läroverken torde i och för sig vara fullt motiverat. Efter

styrelsens mening borde dessa vapenövningar, liksom de militära övningar,

som tidigare ägt rum i läroverken, likväl begränsas till de högre klasserna.

Örn också de psykologiska riskerna icke finge överdrivas, torde organiserade

vapenövningar för barn under 15 år näppeligen kunna anses lämpliga.

Kanslern för rikets universitet.

Kanslern har framhållit, att, ehuru programmet för den påtänkta värntjänsten

innehölle många värdefulla inslag, syntes de rent militära övningarna

hava fått ett alltför stort utrymme, särskilt i betraktande av värntjänstens

utsträckande till lägre åldersklasser av skolungdom.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 179.

Direktionen över gymnastiska centralinstitutet.

Direktionen Ilar till en början framhållit, att de nuvarande friluftsdagarna

fyllde en mycket väsentlig uppgift inom skolorna och hade även stor

betydelse i de avseenden, de sakkunniga genom sitt förslag sökte tillgodose.

Direktionen furule det därför betänkligt, att friluftsdagar i så stor utsträckning

tagits i anspråk för annat än det ursprungliga ändamålet. Detta gällde

speciellt för vissa åldersgrupper av kvinnlig ungdom, vars värn tjänstutbildning

i hem- och lägertjänst samt hemsjukvård vore förlagd inomhus och

måste medföra en minskning i antalet friluftsdagar.

Vad anginge värntjänstövningarnas förläggning, funne direktionen, att

de med hänsyn till möjligheten att ernå goda resultat syntes i många fall

vara alltför splittrade. Säkerligen torde en ökad koncentration av utbildningen

till mera samlade perioder vara önskvärd.

Av stor betydelse vore, att övningarna riktigt anpassades efter ungdomens

ålder och mognadsgrad. Det syntes direktionen, som om denna synpunkt

även borde vara vägledande vid bestämmandet av vid vilka skolformer

olika slag av övningar borde komma till utförande. En mera strikt tillämpning

av denna uppfattning torde komma att visa, att värn tjänstutbildningen

i sin föreslagna form kunde begränsas till skolor, där ungdomen uppnått

en lämplig ålder.

Domkapitlen.

Samtliga domkapitel hava — samtidigt som de principiellt uttalat sin anslutning

till tanken att göra även skolungdomen skickad att aktivt deltaga

i den allmänna försvarsberedskapen — avstyrkt införande av utbildningsgrenarna

handgranatkastning och skjutning på folkskolans program. Flertalet

domkapitel anse, att sådan utbildning icke bör bibringas ungdom

under 15 år. Domkapitlen i Skara, Karlstad, Luleå och Visby hava velat

begränsa vapenövningarna till gymnasierna och motsvarande skolformer,

domkapitlet i Strängnäs till pojkar över 15 år. Förslaget om obligatoriska

friluftsdagar för folkskolan har vunnit allmän anslutning. Vissa domkapitel

framhålla vikten av att övningarna anknytas till de redan befintliga ungdomsorganisationerna.

Det föreslagna programmet för den kvinnliga ungdomens

värn tjänstutbildning har icke framkallat några principiella erinringar.

Samtliga domkapitel hava givit uttryck för starka betänkligheter

mot att göra den av de sakkunniga förordade lägerutbildningen obligatorisk.

Erkännanden hava dock givits åt tanken på en ökning av den redan

nu förekommande lägerverksamheten; denna verksamhet borde dock liksom

hittills bygga på frivillighetens grund.

Flera domkapitel uttala varningar för att värn tjänstutbildningen skulle

komma att menligt inverka på det vanliga skolarbetet och förorda i sammanhang

därmed, att utbildningen koncentreras till en eller två perioder

vid höstterminens början, eventuellt även vid slutet av vårterminen.

Länsstyrelserna.

De flesta länsstyrelserna hava anslutit sig till tanken, att skolungdomen

bör erhålla ökad utbildning i syfte att stärka landets försvarskraft. Länsstyrelserna

i Göteborg och Jönköping hava avstyrkt förslaget i dess föreliggande

skick. Den förstnämnda länsstyrelsen vill i varje fall förbehålla begreppet

värntjänst för de mer mogna åldersgrupperna bland skolungdomen. Länsstyrelsen

i Härnösand, som framhåller, att de sakkunnigas förslag går längre

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 179.

9

än i direktiven avsetts, avstyrker förslaget av principiella skäl. I allmänhet

hava länsstyrelserna framhävt betydelsen av en utvidgad friluftsverksamhet

samt utbildning i säkerhets- och samhällstjänst, medan den rent militära

utbildningen ansetts böra förbehållas endast de högsta årsklasserna. Sålunda

hava de flesta länsstyrelserna avstyrkt vapenutbildning för de yngre barnen;

i allmänhet har gränsen ansetts böra dragas vid 15-årsåldern. Förslaget om

utökning och bättre utnyttjande av friluftsverksamheten i skolorna kan

sägas hava rönt allmän anslutning. Värdet av ökad fysisk fostran har sålunda

framhållits av ett flertal länsstyrelser. I fråga om utbildning i säkerhets-

och samhällstjänst hava vissa länsstyrelser förklarat sig anse de sakkunnigas

förslag innebära för stor splittring på olika grenar samt uttryckt

önskemål örn större specialisering, därvid bland annat vikten av förbättrad

luftskyddsutbildning framhållits. Flickornas utbildning bör enligt ett par

länsstyrelsers mening i görligaste mån förläggas utomhus. Svårigheten att

erhålla lämpliga ledare och vikten av denna frågas lösning har betonats i

ett flertal utlåtanden.

Att skolungdomen skulle obligatoriskt deltaga i sommarläger har avstyrkts

av flertalet länsstyrelser. Några hava gillat tanken på obligatorisk

lägervistelse men ansett sådan icke kunna genomföras till en början. Ett

antal länsstyrelser hava särskilt framhållit lämpligheten av frivilliga läger,

anordnade av befintliga ungdomsorganisationer.

Med hänsyn till framställda anmärkningar hava sju länsstyrelser påyrkat

överarbetning av de sakkunnigas förslag, varjämte två länsstyrelser föreslagit

frågans hänskjutande till 1940 års skolutredning och en förordat ny

utredning.

Övriga yttranden.

Några organisationer med syfte att verka för fredens sak hava av principiella

skäl motsatt sig obligatoriska vapenövningar för skolungdom, särskilt

för de yngre årsklasserna; ansåges vapenutbildning erforderlig för äldre

skolungdom, borde den ske på frivillighetens väg. Av de politiska ungdomsorganisationerna

hava vissa avstyrkt vapenövningar i skolan. Andra av

dessa organisationer hava i princip tillstyrkt förslaget eller velat förbehålla

den rent militära utbildningen för de högre åldersstadierna. Flera religiösa

och ideella sammanslutningar anse, att vapenövningar böra förekomma endast

för de högre åldersstadierna. De sakkunnigas grundsyn på betydelsen

av en ändamålsenligt bedriven fysisk fostran har vunnit allmän anklang och

likaså tanken på att främja lägerverksamhet för skolungdom; i sistnämnda

avseende råder dock en i stort sett enhällig uppfattning örn att lägerverksamheten

bäst tillgodoses genom ökat statligt stöd åt frivillig sådan verksamhet.

Ett mycket stort antal yttranden har infordrats av skolöverstyrelsen

från rektorer och kollegier vid läroanstalter, tillhörande skilda skoltyper,

frän samtliga folkskolinspektörer m. fl., från vederbörande lärarsammanslutningar

och liknande föreningar ävensom från ett antal idrotts- och

scoutförbund, svenska röda korset, kvinnoföreningar m. fl. Skolöverstyrelsen

Ilar sammanfattningsvis lämnat en redogörelse för innehållet i yttrandena,

varav inhämtas bland annat:

Själva principen örn införande av obligatorisk värntjänstutbildning

är i remissyttrandena i allmänhet godtagen antingen såsom under nuvarande

förhållanden sjiilvklar eller nied den uttryckliga motiveringen, att

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 179.

även skolungdomens insats till höjande av vårt lands värnkraft i denna

allvarsfyllda tid bör tillvaratagas. Ett kollegium uttalar, att värntjänstutbildningen

bör undan för undan anpassas efter tidens växlande krav. Från

flera håll uttryckes den uppfattningen, att värn tjänstutbildningen bör

betraktas såsom ett provisorium under nuvarande världsläge, och somliga

remissvar precisera sin ståndpunkt därhän, att, när normala tider återvända,

en förnyad prövning av problemet i hela dess vidd torde vara nödvändig,

eller därhän, att värntjänstutbildningen under fredligare förhållanden

icke får ge skolan eller skolarbetet en alltför ensidigt militär prägel.

Mera enstaka röster från läroanstalterna gå längre. Så mena ett par kollegier,

att värntjänstutbildningen är en rent militär angelägenhet och att

dess sammankoppling med skolarbetet är till förfång för bådadera. På liknande

sätt varnar en folkskolinspektör för att barnens lekar och övningar

bli inriktade på »sådant, som i sina yttersta konsekvenser avser att skada

andra människors liv och egendom». Dylika tankegångar möta särskilt i

uttalanden från kvinnoföreningars sida.

Från ganska många håll gör man gällande, att värntjänstutbildningssakkunniga,

till förmån för denna mera militärt orienterade utbildning,

underskattat värdet av skolungdomens andliga uppfostran och beredskap

samt även fysiska träning.

Uttalandena från sammanslutningar, som representera den militära fackkunskapen

och erfarenheten, i all synnerhet skjututbildningen, giva vid

handen, att, hur stor dessas tillfredsställelse än är över utsikten till

återupptagande av skjututbildning för skolungdom, önskar dock ingen

av dem lägre begynnelseålder för deltagarna än 14-årsåldern.

c) Departementschefen.

1940 års lagtima riksdag hade, erinrar departementschefen, uttalat sig för

ett skyndsamt övervägande av frågan örn anordnande för den mognarn

skolungdomen av en utbildningsverksamhet, inriktad i huvudsak på skjututbildning

för gossar samt utbildning i röda kors- och lottaverksamhet för

flickor. I direktiven för de sakkunniga, vilka jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande

tillkallats för utredning av denna fråga, hade departementschefen

framhållit, att utbildningen borde avse — förutom de av riksdagen

särskilt angivna grenarna — jämväl civilt luftskydd och vad därmed sammanhängde

och vissa andra, till den civila försvarsberedskapen hörande

grenar.

De sakkunniga hade nu framlagt ett omfattande program med syfte dels

att göra i stort sett all skolungdom i någon män förtrogen med och skickad

att fylla de uppgifter i den civila beredskapens tjänst, som till följd av tidsläget

kunde ankomma på civilbefolkningen, dels att låta den manliga ungdomen

erhålla viss insikt och färdighet i några grundläggande, militärt betonade

färdigheter, främst skjutning och handgranatkastning.

I de talrika yttranden, som avgivits över de sakkunnigas förslag, framträdde

en i stort sett enhällig opinion till förmån för åtgärder i det av de

sakkunniga angivna syftet.

Det framhölles sålunda praktiskt taget enstämmigt såsom värdefullt ur

allmän beredskapssynpunkt, att landets ungdom bibringades någon insikt

om de medel, som stöde civilbefolkningen till buds för skydd och värn emot

verkningarna för dess del av det nutida, totala kriget. En allmän uppfattning

vore vidare, att ungdomen borde sättas i stånd icke blott att pas
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 179.

11

sivt möta sådana påfrestningar utan även att i mån av förmåga aktivt deltaga

i arbetet för den civila försvarsberedskapen i de verksamhetsformer,

där de lämpligen kunde tagas i anspråk, såväl i hemmet som inom samhälleliga

beredskapsorganisationer. Från skilda håll hade talrika vittnesbörd

örn ungdomens beredvillighet att ställa sina krafter i det allmännas tjänst

framkommit. Lämpligheten av att utbildning i angivna hänseenden i så stor

utsträckning som möjligt upptoges på skolväsendets program syntes i allmänhet

icke heller hava satts i fråga. Departementschefen delade för egen

del de åsikter, som sålunda kommit till allmänt uttryck och komme i det

följande att gå närmare in på de former och den omfattning, som ifrågavarande

värn tjänstutbildning — således de grenar därav, som kunde sammanfattas

under benämningen utbildning i civil värntjänst — syntes böra

erhålla.

Den av de sakkunniga föreslagna värntjänstutbildning, som för de manliga

lärjungarna åsyftade en övning i de militärt betonade färdigheterna

skjutning och handgranatkastning, skulle enligt förslaget börja redan i folkskolans

sjätte klass respektive den fyraåriga realskolans första och den

femårigas andra klass, d. v. s. i 12—13-årsåldern. Med stor enstämmighet

hade man i de avgivna yttrandena av både pedagogiska och praktiska

skäl avrått från att låta vapenövningarna börja på ett så tidigt stadium.

I allmänhet ansåge man, att vapenövningar icke lämpligen borde

förekomma före 15-årsåldern. Därav följde, att dessa övningar icke skulle

komma att påbörjas, förrän ungdomen nått de åldersstadier, som motsvarade

de högsta klasserna i realskolan eller de lägsta på gymnasiet..1 Det

övervägande antalet statliga myndigheter — bland dem även de militära

— liksom flertalet enskilda sammanslutningar, som yttrat sig i ämnet, hade

förordat åtgärder för införande av obligatoriska vapenövningar närmast

för de åldersstadier, som motsvarade gymnasiet och den högsta realskoleklassen,

samt för motsvarande åldersstadier vid därmed jämförliga skolor.

Skolöverstyrelsen hade för sin del tillstyrkt, att övningarna gjordes obligatoriska

för realskolans avslutningsklass och frivilliga för den närmast lägre.

Vissa sammanslutningar hade uttalat betänkligheter även mot vapenövningar

på gymnasiestadiet.

Det hade i vissa yttranden, företrädesvis av enskilda organisationer, framskymtat

en viss tvekan rörande värdet för landets värnkraft av sådana

vapenövningar, varom här närmast vore fråga, särskilt sedan värnplikts
1

Lärjungarnas genomsnittsålder i vissa klasser (ringar) vid de viktigaste skolformerna åskådliggöres

av följande sammanställning:

Ålder

Folkskole-

klass

Läroverksklass

Flickskole-

klass

11

år.......

5

i5

i7

12

» ......

6

2“

27

13

».......

7

3r’

1‘

37

1»

14

».......

8

45

2‘

47

29

15

».......

—

r>5

i4

34

57

3“

16

>.......

—

i3

ii4

4‘

I4

G7

4"

17

».......

—

ii3

lii4

I»

II4

V

S"

18

».......

—

lii4

IV4

IIJ

lil4

6"

19

».......

-

lil3

IV4

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 179.

tiden utökats. De närmast ansvariga militära myndigheterna framhölle

emellertid såsom önskvärt, att obligatoriska sådana övningar komme till

stånd såsom en förberedelse för värnpliktstjänstgöringen och för tjänstgöring

i hemvärnet. Övningarnas värde ur denna synpunkt syntes uppenbart,

så mycket mer som erfarenheten visade, att praktiska färdigheter,

exempelvis skjutskicklighet, borde grundläggas så tidigt som möjligt. Vad

övningarnas betydelse för speciellt hemvärnet beträffade, hade departementschefen

hos vederbörande militära myndigheter förvissat sig örn att en

utbildning av denna art skulle vara att anse som en verklig tillgång för

denna unga försvarsgren och verksamt bidraga till dess utveckling och stärkande.

Utbildningen vore ägnad att väcka ungdomens intresse för denna

försvarsgren liksom även för landstormens ungdomsorganisation, skytterörelsen,

lottarörelsen och annan likartad frivillig verksamhet och att utgöra

en lämplig förberedelse för frivilliga insatser på dessa områden.

Men värdet av utbildningen läge dock — och detta gällde både den

civila värntjänstutbildningen och de militärt betonade grenarna av denna

utbildning — måhända framför allt på ett annat plan. Det moderna krigets

våldsamma, totala karaktär medförde, att civilbefolkningen hänsynslösare

än någonsin tidigare utsattes för krigets påfrestningar och risker. Den måste

på många olika sätt aktivt deltaga i landets värnande. Man kunde i det

moderna kriget bli nödsakad att låta ungdomen långt ned i åldersklasserna

rycka in på de äldres platser och även i övrigt taga de unga i anspråk för

samhälleliga uppgifter på ett sätt, som nu knappast kunde förutses. Det

vore då välbetänkt, att samhället såge till att även dessa åldersklasser i så

stor utsträckning som möjligt i tid erhölle åtminstone någon utbildning för

de uppgifter, som kunde komma att åläggas dem. Redan nu förekomme

sådan utbildning även inom skolan, ehuru den icke bedreves så systematiskt

som fallet skulle bli vid ett genomförande av obligatorisk värntjänstutbildning.

Såsom riksdagen i sin förutnämnda skrivelse påpekat, omfattades

sådan utbildningsverksamhet för närvarande med ett betydande intresse

av landets imgdom. Staten borde icke försumma att tillvarataga detta

spontant framvuxna intresse och inrikta det så, att det på bästa sätt bomme

landets försvarsberedskap till godo. En likgiltig inställning från statens sida

till denna fråga skulle icke vara till fördel för vår allmänna beredskap.

Positiva åtgärder däremot vore ägnade att stärka denna beredskap och hos

de unga framkalla och vidmakthålla känslan av individuellt och gemensamt

ansvar för nationens tryggande.

Till det anförda borde fogas, att värntjänstutbildningen innehölle utbildningsmoment,

som både gossar och flickor även under fredliga förhållanden

borde göra sig förtrogna med och som det därför kunde vara befogat att på

ett naturligt sätt anslöte sig till skolans arbetsprogram. Departementschefen

ville i detta hänseende hänvisa till de metodiska anvisningar, som åtföljde

de sakkunnigas förslag till värntjänstutbildning (se propositionen,

sid. 29 ff.). Även om det närmast vore det allvarsfyllda tidsläget, som aktualiserat

den föreliggande frågan, borde det sålunda å andra sidan icke förglömmas,

att skolans undervisningsplan vid en lämplig avvägning av de

åtgärder, som nu borde komma i fråga, tillfördes ett delvis nytt innehåll,,

som i flera hänseenden kunde bli av bestående värde.

Departementschefen ville av dessa skäl i princip tillstyrka obligatoriskt

införande av utbildning i värntjänst vid allmänna läroverk och därmed jämförliga

läroanstalter i den utsträckning, som i det följande komme att när
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 179.

13

mare angivas. Redan i direktiven för de sakkunnigas arbete hade departementschefen

framhållit såsom självfallet mest angeläget att för de högre

klasserna organisera en utbildning i värn tjänst. Denna uppfattning funne

departementschefen sig efter den utredning, som nu kommit till stånd,

kunna vidhålla. En huvudsynpunkt vore enligt departementschefens mening,

att den egentliga värntjänstutbildningen borde i främsta rummet

meddelas i sådana åldersklasser, där de bästa fysiska och psykiska förutsättningarna

för ett gott utbildningsresultat kunde sägas föreligga.

Vid prövningen av frågan, i vilka klasser den obligatoriska skjututbildningen

med hänsyn härtill lämpligen borde taga sin början, hade departementschefen

i likhet med skolöverstyrelsen och det övervägande flertalet

myndigheter och organisationer — härvid bortsåges från det mindretal

yttranden, vari av principiella skäl all obligatorisk skjututbildning avstyrkts

— kommit till den uppfattningen, att denna utbildning nu lämpligen

borde påbörjas först vid 15-årsåldern, d. v. s. i de mot realskolans avslutningsklasser

korresponderande åldersstadierna. Det syntes lämpligt, att

samma åldersgräns valdes för annan värntjänstutbildning för manlig ungdom.

Departementschefen erinrade, att minimiåldern för inträde i den statsunderstödda

skytterörelsen och landstormens ungdomsorganisationer vore

14 år samt att för antagande till reservhemvärnsman fordrades en levnadsålder

av 16 år. Då svårigheter att erhålla väl kvalificerade ledare för värntjänstutbildningen

emellertid kunde tänkas till en början lägga hinder i

vägen för anordnande av sådan utbildning vid realskolor och jämförliga

läroanstalter, särskilt i landsorten, ville departementschefen göra det förbehållet,

att sådan utbildning — för att icke dess syftemål skulle förfelas

— borde komma till stånd endast där med hänsyn till ledarfrågan eller

eljest så prövades lämpligen kunna ske. Påpekas kunde även, att undantag

i fråga om vissa mindre realskolor kunde vara befogat av den anledningen,

att elevantalet i högsta realskoleklassen vore för ringa för att utgöra

ett tillräckligt underlag för en verksamhet av denna art. I dessa och liknande

fall borde sålunda obligatorisk värntjänstutbildning icke förekomma.

Givet vore, att individuell befrielse, helt eller delvis, från deltagande i

övningarna borde kunna lämnas när så prövades erforderligt.

Vad departementschefen sålunda förordat i fråga om obligatoriskt deltagande

i värntjänstövningar för manlig ungdom avsåge för flickornas vidkommande

deras deltagande i för dem lämpade värntjänstgrenar. Beträffande

värdet av kvinnlig värntjänstutbildning syntes i stort sett råda enighet

bland dem, som yttrat sig i ämnet.

Överbefälhavaren och chefen för armén hade uttalat önskemål om övervägande

av frågan örn värntjänstutbildning även för ungdom utanför de

högre skolornas krets men på motsvarande åldersstadium. Detta spörsmål

vore emellertid icke av natur att i detta sammanhang böra upptagas till

prövning.

Även kunde framhållas, att önskemål på sina håll framställts örn ändrad

benämning av den utbildning, varom här vore fråga. Departementschefen

medgåve gärna, att andra benämningar skulle kunna ifrågasättas, exempelvis

beredskapsutbildning, men ansåge denna namnfråga icke vara av

sådan betydelse, att anledning förelåge att pä denna punkt ifrågasätta

ändring i nu föreliggande förslag.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 179.

De sakkunnigas förslag om vämtjänstutbildningens anknytning till skolarbetet

hade på olika håll väckt gensagor. Ganska allmänt framhölles önskemålet,

att friluftsverksamheten under läsåret måtte få i sina huvuddrag

bibehålla den utformning, den nu hade. Vidare befarades att det

egentliga skolarbetet kunde komma att i viss mån bli lidande vid ett genomförande

av de sakkunnigas förslag. Stor vikt måste enligt departementschefens

mening även läggas vid den från sakkunnigt håll uttalade

tveksamheten rörande effektiviteten i en utbildning, som skulle utsträckas

över ett stort antal över hela läsåret spridda dagar, samt vid önskemålen,

att den väsentliga värntjänstutbildningen i stället måtte förläggas till en

eller flera samlade perioder.

Samtliga de sålunda framkomna önskemålen syntes i tillräcklig grad

hava blivit beaktade vid den överarbetning av sakkunnigförslaget, som

vidtagits av skolöverstyrelsen och som utmynnat i förslag örn den egentliga

vämtjänstutbildningens förläggande till en sexdagarsperiod före höstterminens

början. Enligt departementschefens mening tedde sig skolöverstyrelsens

förslag ur olika synpunkter lämpligt och ändamålsenligt, varför

departementschefen ansåge sig böra i huvudsak giva det sin anslutning.

I riksdagens förutnämnda uttalande liksom ock av de sakkunniga och i

remissyttrandena hade framhållits såsom synnerligen betydelsefullt, att

ledningen av värntjänstutbildningen lades i rätta händer. Ur denna synpunkt

hade en viss tveksamhet gjort sig gällande gentemot de sakkunnigas

förslag med hänsyn till den omfattning, verksamheten vid ett genomförande

av detta förslag skulle få, och svårigheterna att till erforderligt

antal anskaffa lämpliga ledare. Med den mera begränsade omfattning,

värntjänstutbildningen enligt vad departementschefen förordat borde erhålla,

syntes ur nu ifrågavarande synpunkt icke kunna anföras betänkligheter.

Lämpliga ledare torde i icke ringa antal redan nu finnas bland lärama

— departementschefen erinrade om de ledarkurser, som sommaren

1940 genom statens försorg anordnats — eller kunde anskaffas genom anordnande

av ytterligare ledarkurser på sätt i det följande föresloges. Då

värntjänstutbildningen vidare skulle komma att inskränkas till i stort sett

städer och andra större samhällen, syntes villiga och lämpliga ledare utan

större svårigheter kunna erhållas även utanför lärarkårens krets. Vad beträffade

vapenövningarna, finge det givetvis anses önskvärt, om för ändamålet

kunde åtminstone i viss utsträckning disponeras kvalificerade fackmän.

Departementschefen hade från vederbörligt håll förvissat sig örn att

möjligheterna att för ändamålet avdela militär personal underlättades, örn

vapenövningarna koncentrerades till en sammanhängande tidsperiod.

Departementschefen ville emellertid särskilt framhålla, att verksamheten

borde igångsättas endast i den män så vore lämpligt och möjligt med

hänsyn till tillgången på ledare och materiel och först efter planmässiga

förberedelser från vederbörande myndigheters sida. Departementschefen

ville erinra bland annat örn vad från de militära myndigheterna i detta

hänseende yttrats och ville understryka, att vid de särskilda läroanstalterna

den obligatoriska värntjänstutbildningen borde genomföras endast i

den mån förutsättningarna för ett ändamålsenligt bedrivande av verksamheten

enligt skolöverstyrelsens beprövande i varje särskilt fall befunnes

föreligga.

Ett viktigt led i värntjänstutbildningen skulle enligt de sakkunnigas

förslag utgöras av lägerverksamhet, i princip obligatorisk för all skolung
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 179.

15

dom. I remissyttrandena hade allmänt erkänts, att en utvidgning av den

för närvarande av enskilda organisationer bedrivna lägerverksamheten

vore synnerligen önskvärd; samtidigt hade man emellertid i stort sett enhälligt

avstyrkt förslaget till den del detta avsåge att göra deltagandet obligatoriskt

för elever vid vissa läroanstalter.

För egen del hade departementschefen på olika områden kunnat konstatera,

att en lägerverksamhet av denna art, planlagd på det rätta sättet

och bedriven under lämplig och erfaren ledning, kunde vara av den allra

största betydelse som ett led i ungdomens fostran för samhälleliga uppgifter.

Såtillvida vore departementschefen därför ense med de sakkunniga,

att staten borde uppmuntra en verksamhet med detta syfte. Däremot

kunde departementschefen icke följa de sakkunniga, då de föresloge, att

lägervistelse borde bli obligatorisk för skolans barn. En oeftergivlig förutsättning

för ett gott resultat av verksamheten vore att en erfaren ledarstab

stöde till förfogande. Lika säkert som att ett läger under god ledning gåve

ett gott resultat och bleve till avsedd nytta, lika säkert vore, att ett läger,

vars ledare icke vore uppgiften vuxna, vållade besvikelse och misstämning

bland deltagarna, kunde framkalla en dålig i stället för god anda i lägret

med alla de konsekvenser detta förde med sig och därför kunde bli till

allvarlig skada. Departementschefen vore i likhet med många myndigheter

icke övertygad om att möjligheter förelåge att inom rimlig tid anskaffa

ett mot den av de sakkunniga förordade lägerorganisationen svarande

antal ledare med den kompetens och lämplighet för denna uppgift,

som måste fordras. Enligt departementschefens mening borde denna verksamhet

i fortsättningen liksom hittills byggas på frivillighetens grund men

däremot med hänsyn till dess betydelse för ungdomens fostran i ökad utsträckning

understödjas av allmänna medel.

Departementschefen hade alltså endast i vissa hänseenden kunnat biträda

de sakkunnigas förslag till värn tjänstutbildning. Sådan utbildning borde

enligt departementschefens förslag införlivas med skolans normala arbetsprogram

endast försåvitt anginge gossar och flickor i de högre klasserna (i

åldern 15 år och därutöver) och igångsättas successivt i den mån de förutsättningar

förelåge, som av departementschefen angivits. Obligatoriska

sommarläger kunde departementschefen icke förorda och ej heller övningar

med militär anstrykning för folkskolans elever. Så begränsad, bleve verksamheten

i stort sett av den omfattning, som av departementschefen angivits

i direktiven för de sakkunniga.

d) Departementschefens förslag rörande värntjänstutbildning

i folk- och småskolor.

I detta sammanhang torde en redogörelse böra lämnas för departementschefens

förslag rörande värntjänstutbildning i folk- och småskolor.

Departementschefen framhåller, att han icke ansett sig kunna tillstyrka

de sakkunnigas förslag om införande inom folk- och fortsättningsskoleväsendet

av de mera militärt betonade grenarna av den föreslagna värntjänstutbildningen.

Departementschefen saknade sålunda anledning att hiir

niirmare beröra vad i detta hänseende anförts av de sakkunniga och i de

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 179.

avgivna yttrandena. Till övervägande kvarstode emellertid de sakkunnigas

förslag om införande av obligatoriska, friluftsdagar

inom folk- och fortsättn i ngsskoleväsend

e t. Ehuru detta spörsmål icke torde vara av natur att erfordra riksdagens

medverkan, hade departementschefen likväl ansett sig böra lämna

en kort redogörelse för innebörden i föreliggande förslag.

Framställningar om införande av obligatoriska friluftsdagar i folkskolan

ha gjorts av styrelsen för Sveriges folkskollär arför hund och centralstyrelsen

för Sveriges allmänna folkskollärarförening.

De sakkunniga hava i princip anslutit sig till de i dessa framställningar

anförda synpunkterna men ansett friluftsövningarnas innehåll böra bestämmas

i anslutning till förslaget örn obligatorisk värntjänst även för folkskoleungdom.

De sakkunniga framhålla, att de lokala myndigheterna, vilka i första

hand hade att fatta beslut om införande av friluftsdagar, över hela vårt

land ådagalagt insikt örn värdet av ungdomens fysiska fostran i skolans

hägn. I reglementena för skoldistrikten förekomme nämligen allmänt föreskrifter

om friluftsverksamhet. Antalet friluftsdagar varierade givetvis för

olika distrikt men syntes i allmänhet vara bestämt för distrikt med 39

veckors lästid till högst 6, för en del dock upp till 8, samt för distrikt, där

lästiden vore kortare, till högst 4. Även i reglementen för en del fortsättningsskolor

hade önskemål om friluftsverksamhet beaktats.

I de avgivna yttrandena har förslaget om obligatoriska friluftsdagar

vunnit allmän anslutning.

Skolöverstyrelsen har anfört bland annat, att — i avvaktan på den revision

av för folkskolan gällande undervisningsplan, varom förslag vore att

vänta från 1940 års skolutredning — ordnandet av friluftsdagar i folkskolan

borde provisoriskt kunna regleras redan innevarande år. Den definitiva

utformningen av programmet för dessa friluftsdagar borde emellertid

ske i samband med en revision av undervisningsplanen. Det syntes därför

lämpligt, att denna fråga hänskötes till 1940 års skolutredning.

Örn friluftsverksamheten skulle bli till verkligt gagn, borde den vara väl

organiserad och erhålla en målmedveten inriktning. Den borde icke endast

utgöra omväxling i det dagliga skolarbetet utan dessutom vara ett betydelsefullt

led i ungdomens fysiska fostran, giva lärjungarna någon kännedom

om och färdighet i samtliga inom skolan förekommande idrottsgrenar,

utveckla lärjungarnas kamratkänsla och hjälpsamhet samt uppamma mod,

rådighet och förmåga att uthärda strapatser. Friluftsdagarna syntes också,

ehuru i begränsad omfattning, kunna användas till studieutflykter.

Överstyrelsen erinrade om sin principiella ståndpunkt, att vapenövningar

icke borde förekomma i folkskolan. Överstyrelsen funne likväl vad de sakkunniga

föreslagit i fråga om icke militärt betonade övningar beaktansvärt.

Överstyrelsen ville för sin del ansluta sig till de sakkunnigas förslag,

att utbildning under friluftsdagarna borde så vitt möjligt ske i följande

grenar: smålekar, fri idrott, bollspel, idrottsliga lekar, trafikundervisning;

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 179.

17

simning och livräddning; skidlöpning och skridskoåkning; orientering; terränglekar;

lägerliv. Jämväl övningar i luft-, gas- och brandskydd, i målspaning,

rapportering och ordonnanstjänst samt i olycksfallsvård syntes,

där så ske kunde, böra anordnas. Flickorna borde därjämte erhålla utbildning

i hem- och lägertjänst, hemsjukvård och eventuellt barnavård. En del

av denna undervisning borde i vissa fall kunna förläggas till fortsättningsskolan.

Överstyrelsen vore icke beredd att nu framlägga förslag om i vilka klasser

var och en av dessa olika idrottsgrenar och beredskapsövningar skulle

förekomma. Innan några detaljerade föreskrifter utfärdades, torde en viss

erfarenhet böra inhämtas. De olika skolorna borde därför till att börja med

hava frihet att pröva sig fram. Emellertid torde, som överstyrelsen redan

framhållit, frågan om värn tjänstutbildningens olika grenar böra prövas av

1940 års skolutredning och definitivt avgöras i samband med en revision

av folkskolans undervisningsplan.

Överstyrelsen avstyrkte förslaget att genom en generell föreskrift ålägga

skoldistrikten införa friluftsövningar i fortsättningsskolorna. Redan nu

förelåge möjlighet för de distrikt, som så önskade, att under gymnastiklektioner

anordna friluftsövningar av i huvudsak samma karaktär, som

de sakkunniga avsett.

I anslutning till förevarande fråga ville överstyrelsen erinra örn överstyrelsens

utredning och förslag den 26 juli 1938 om införande av obligatorisk

undervisning i hushållsgöromål. Om i enlighet med överstyrelsens

förslag undervisning i hushållsgöromål bleve obligatorisk för alla flickor i

folk- eller fortsättningsskolor, skulle därmed det av de sakkunniga framlagda

programmet för den kvinnliga värntjänsten i väsentliga punkter

kunna förverkligas. Ur beredskapssynpunkt måste ett genomförande av

överstyrelsens ifrågavarande förslag anses vara av större vikt än ett förverkligande

av vad de sakkunniga föreslagit. Det vore därför av betydelse,

att Kungl. Maj:t snarast täcktes upptaga till prövning vad överstyrelsen

i nämnda utredning föreslagit.

Departementschefen har för egen del framhållit, att det från flera håll

framkomna förslaget örn införande av obligatoriska friluftsövningar inom

folkskolan syntes förtjäna beaktande. Departementschefen delade i allt

väsentligt den uppfattning i denna fråga, som framförts av skolöverstyrelsen,

och hade för avsikt att framdeles underställa Kungl. Majit förslag

i ämnet. På sätt överstyrelsen förordat, torde friluftsverksamheten sålunda

till en början böra regleras provisoriskt i avvaktan på en mera definitiv

utformning i samband med den pågående revisionen av folkskolans undervisningsplan.

På av överstyrelsen anförda skill torde i fortsättningsskolans

kursplaner icke lämpligen böra för närvarande inrymmas obligatoriska friluftsövningar.

Skolöverstyrelsen hade i detta sammanhang erinrat örn sitt flir ett par

år sedan framlagda förslag om införande av obligatorisk undervisning i

hushållsgöromål i folk- och fortsättningsskolor. Ehuru departementschefen

tillfullo insågc önskvärdheten av att detta förslag snarast möjligt realiserades,

vöre han icke flir närvarande beredd att upptaga denna fråga till

definitivt övervägande.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 0 sami. Nr 179.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Statsutskottets utlåtande Nr 179.

e) Motioner.

Till stöd för avslagsyrkandet i motionerna I: 204 och II: 273 har anförts:

Det förslag till värntjänstutbildning för skolungdom, som Kungl. Majit

framlagt i proposition nr 178, kan näppeligen spela någon väsentlig roll

för landets försvarskraft under det nu pågående kriget. Vårt undervisningsväsendes

framtida utgestaltning är föremål för utredning, och även försvarsfrågan

torde komma under omprövning efter kriget. Under dessa

förhållanden synes såväl principiella som praktiska skäl tala för, att riksdagen

bör uppskjuta sitt ståndpunktstagande i fråga örn skolungdomens

värntjänst, tills erfarenheterna av vad som nu sker i världen kunna sammanställas

och den fortsatta internationella utvecklingen åtminstone i någon

mån överblickas. Jämväl ekonomiska skäl tala för uppskov.

I motionen II: 292, vari jämväl yrkats avslag på ifrågavarande proposition,

har anförts bland annat:

Till en början finge ifrågasättas lämpligheten av att framlägga förslag,

som till sina verkningar innebära en återgång till tidigare, starkt kritiserade

förhållanden. Man borde icke utnyttja konjunlcturella lägen som orsak

till åtgärder, vilka saknade stöd i det allmänna folkmedvetandet. Vad

som från olika håll yttrats över värntjänstutbildningssakkunnigas förslag

innebure tillräckliga bevis härför.

Åtskilliga ansåge måhända, att de principiella erinringarna icke vore tillräckliga

för att motivera ett avslag på propositionen. Den syftade ju till

ett stärkande av den s. k. värnkraften. Motionärerna vågade bestämt

hävda, att en militarisering av ungdomen icke skapade en god samhällsoch

medborgaranda. Propositionens väg vore därför inte den rätta. Ungdomen

skulle i stället fostras till socialt levande, tänkande och kännande

människor. Att lösa den uppgiften vore förvisso den bästa värntjänsten.

Arbetet därmed fordrade inga nya organisationer. Vi hade dem redan,

framförallt i våra många och stora ungdomsorganisationer. Mycket av den

samhällsanda, plikttrohet och offervilja, som i dag präglade den svenska

beredskapen, vore ett resultat av ungdomsorganisationernas fostringsarbete.

Även för skolan och dess undervisning måste enahanda principer

gälla. Av den anledningen bleve vad propositionen erbjöde något, som icke

ledde till det önskade målet. Undervisningen måste få en social tyngd och

till sitt innehåll vara betonad av förståelsen för det fria och folkstyrda Sverige.

Tilläte den nuvarande ramen för undervisningen icke detta, ja, då

borde det vara en uppgift för 1940 års skolkommitté att närmare undersöka

och pröva den frågan. Utrymmet finge dock icke göras så stort, att

det lämnade plats för militära moment i undervisningen.

På den fysiska fostrans område påginge en omfattande frivillig verksamhet.

Svensk scoutrörelse omfattade över 50,000 ungdomar, vilka på

olika sätt fostrades till fysisk spänst. Lägerliv, koloni- och sonnnarhemsverksamhet

vore också åtgärder, som verkade i samma riktning. Ungdomar

i skilda åldrar och från olika samhällsgrupper komrne där samman,

och verksamheten ökade årligen i omfattning. Ungdomen i våra skolor

vore också föremål för fysisk fostran. Undervisningsplanen för rikets folkskolor

föreskreve, »att undervisningen i gymnastik med lek och idrott har

till uppgift att genom lämpliga övningar befordra lärjungarnas sunda allsidiga

kroppsutveckling och såmedelst befordra deras kraft, hälsa och lev
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 179.

19

nadsglädje». Huruvida s. k. idrottsdagar skulle införas även för dessa

skolor torde 1940 års skolkommitté böra pröva. Ett införande av dem

behövde i varje fall inte hava något med den s. k. värntjänsten att skaffa.

Vad den föreliggande propositionen främst syftade till, nämligen att för

vissa årsklasser ungdomar skapa möjlighet till viss militär-teknisk utbildning,

vore också det ordnat på frivillig väg. Tillgången till skjutbanor och

förekomsten av en skytterörelse hade för övrigt redan år 1918 varit ett

av skälen till att vapenövningarna utmönstrades från skolans arbetsordning.

Örn det varit fallet år 1918, så borde det vara det så mycket mer i

våra dagar, då inte enbart skytterörelsen utan jämväl landstormens ungdomsrörelse

och hemvärnet stöde öppna för den ungdom varom propositionen

talade. Just det förhållandet syntes mer än annat tala för ett avslag

på den föreliggande propositionen.

Till stöd för det i motionen 11: 278 gjorda yrkandet har anförts bland

annat:

Det föreliggande förslaget är starkt begränsat med hänsyn till de sakkunnigas

förslag, och det kan ifrågasättas, om det står i någon proportion

till det angivna syftet och tidslägets krav på omedelbara beredskapsåtgärder

även i detta avseende. De svårigheter, som mött för ett realiserande

av de sakkunnigas förslag i vidare omfattning, ge förklaringen härtill. Departementschefen

har emellertid ansett att åtminstone något borde göras

omedelbart som ett första steg. Förslaget torde sålunda kunna betraktas

som ett experiment.

Men även från denna utgångspunkt kan man ställa sig frågande inför

förslaget. Från allmän beredskapssynpunkt får det värde blott för en liten

del av vår ungdom, och som experiment blir det knappast utslagsgivande

och vägledande för folkskolans och landsbygdens ungdom. Rent psykologiskt

sett kan det också ifrågasättas, om det är lämpligt och lyckligt att

början göres på ett sätt som begränsar värn tjänstutbildningen till läroverksungdomen.

Skall något göras på detta område, även örn det gäller ett

första steg och ett experiment, bör det åtminstone principiellt syfta till att

gälla hela vår ungdom.

Örn man emellertid för närvarande anser det inte vara möjligt att genomföra

en obligatorisk utbildning för all skolungdom, synes det mig som

om alternativet för omedelbara, begränsade åtgärder, i stället för att avse

några dagars obligatorisk utbildning för en liten grupp av ungdomen,

borde syfta till att efter den frivilliga linjen söka att komma i kontakt med

bredast möjliga lager av den svenska ungdomen.

Med de medel, som kunna ställas till förfogande, kan man på denna väg

säkerligen nå fruktbarare och effektivare omedelbara resultat för vår ungdoms

beredskap än örn de användas för några dagars undervisning för en

liten grupp av ungdomen.

Hur en sådan viirntjänstutbildning av ungdomen byggd på frivillig grund

kan stödjas av statsmakterna bör det ankomma på Kungl. Majit att ange

grundlinjerna med vägledning av de synpunkter, som framkommit under

utredningen och i diskussionen omkring de sakkunnigas förslag. Här kunna

endast anföras några allmänna synpunkter i denna diskussion.

Ledningen och kontrollen över verksamheten bör ligga i skolmyndigheternas

hand. De lokala skolmyndigheterna böra ha full frihet att ordna utbildningen

med hänsyn till de olika skiftande förutsättningarna i olika

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande-Nr 179.

orter, tillgången på lämpliga ledare och instruktörer o. s. v. Samarbete

bör sökas med ideella föreningar och ungdomsorganisationer.

En form för ungdomens utbildning i det syfte det här gäller, som från

alla håll uppskattas och vitsordas, är lägerverksamheten, i den män den får

en god och sakkunnig ledning. Till propositionens förslag om statligt stöd

till denna verksamhet ber jag därför att få ansluta mig. I flera yttranden

till sakkunnigeförslaget framhålles, att lägerverksamheten bör avse endast

ungdom från städerna och de större samhällena. Då denna verksamhet

synes omfattas med ett mycket stort intresse även av landsbygdens ungdom

förefaller det rimligt att någon principiell gränslinje ej här uppdrages,

även om det måste beaktas att lägerverksamheten har den största betydelsen

för städernas ungdom.

När det gäller de ämnen utbildningen bör omfatta torde det bästa resultatet

kunna nås genom koncentration omkring de viktigaste grundläggande

uppgifterna i stället för att splittra verksamheten på allt för många områden.

Det kan ifrågasättas örn ej den beredskapsutbildning som står under

skolans ledning bör begränsas till den rent civila värntjänsten och den militära

överlämnas till de speciella organisationerna på detta område, skytteföreningarna,

hemvärnet och dess ungdomsorganisationer. Samarbete med

dessa organisationer bör äga rum och de lämpligaste övergångsformerna

utexperimenteras på frivillig grund. Om utbildningen av den ungdom det

här gäller huvudsakligen koncentrerade sig på lägerverksamhet och vad

därtill hör av fysisk fostran och utbildning, olycksfallsvård, luft- och gasskydd,

rapport- och kurirtjänst, orientering, brandskydd och sådant, ger

detta ett alldeles tillräckligt program, men, kan man tillägga, ett program

som, om nian på allvar söker förverkliga detsamma, dock, vilket de militära

myndigheterna framhålla, har sin stora grundläggande betydelse för

den militära utbildningen, såväl som det ingår som ett viktigt led i den

civila beredskapen och ungdomens allmänna fostran. Vad det särskilt gäller

landsbygden skulle jag vilja understryka nyttan av att ungdomen får

övning och utbildning i orientering, rapport- och patrulltjänst och därmed

förbundna övningar i skogsbrandskydd.

När det gäller det rent ideella innehållet i en dylik verksamhet, bör det

framhållas, att den ej bör ge rum åt någon militaristisk romantik och nationalistiska

stämningar. Det bör väsentligen inriktas på tvenne ting, dels

fostran till samhällsanda och dels till förståelsen och kärleken till naturen.

Det bör göras klart för ungdomen att vad beredskapen gäller är försvaret

för Sveriges frihet och fred, värnet av dess tusenåriga rättskultur.

Övningarna ute i naturen böra också ledas i den andan, att ungdomen

fostras till att i naturen se något annat och mer än en terräng för träning

till fysiska topprestationer. Den bör också samtidigt med den fysiska träningen

få sina sinnen vakna för en djupare upplevelse av och inlevelse i

naturen.

I motionen II: 293 anföres i huvudsak följande:

Till en början torde böra uppmärksammas, att departementschefen uttalar,

att ''enligt de sakkunnigas förslag skulle grunden till denna speciella

värn tjänstutbildning läggas genom en systematiskt bedriven fysisk fostran.

— Den obligatoriskt förekommande friluftsverksamheten kunde betraktas

som grundläggande för all värn tjänstutbildning.’ Under förutsättning, att

departementschefen — som det vill synas — delat denna de sakkunnigas

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 179.

21

uppfattning, framstår det, som i propositionen med ett gemensamt namn

benämnts värn tjänstutbildning, såsom två ganska bestämt ärtskida utbildningsmoment:

ett tidigare med systematisk fysisk fostran, och ett senare,

där denna vid en viss tidpunkt övergår i eller utbygges med värn tjänstutbildning.

Departementschefen understryker också, att det är en huvudsynpunkt,

att den egentliga värn tjänstutbildningen bör i främsta rummet meddelas

i sådana åldersklasser, där de bästa fysiska och psykiska förutsättningarna

för ett gott resultat föreligga. Emellertid upptages i propositionen

endast följdmomentet, värn tjänstutbildningen, till utförlig behandling, medan

de förberedande åtgärderna, frilufts- och idrottsdagarna, bliva mycket

knapphändigt berörda.

Värntjänstförslaget kan näppeligen få någon mera betydande omedelbar

effekt för landets försvarsberedskap, men det innesluter helt visst värdefulla

möjligheter att även under fredliga förhållanden främja ungdomens fysiska

och psykiska möjligheter och kan i flera hänseenden bli av för framtiden

bestående värde. Men från denna utgångspunkt kan det icke vara önskvärt,

att värntjänstutbildningen bygges upp som en kristidsprodukt utan

att samtidigt få direkt samband med en föregående systematisk fysisk

fostran.

Med hänsyn till den meningen, att värntjänstutbildningen bör bygga på

en systematisk fysisk fostran i de lägre åldrarna, hade det varit betydelsefullt,

örn departementschefen redan i nu föreliggande proposition angivit

som sin avsikt att i samband med införandet av värn tjänstutbildning införa

obligatoriska frilufts- och idrottsdagar i folkskolan. Departementschefen

har visserligen utsagt, att förslaget örn friluftsövningar i folkskolan förtjänar

beaktande och att han har för avsikt att framdeles underställa

Kungl. Majit förslag i ärendet, men frågan örn frilufts- och idrottsdagarna

för ungdom under 15 år Ilar fått ett så vagt uttryck och en så undanskjuten

behandling, att den framstår som mindre betydelsefull i förhållande till

frågan örn den egentliga värntjänstutbildningen. Enligt mångas mening är

förhållandet alldeles tvärtom. Det torde därför icke vara utan betydelse,

att riksdagen uttalar en bestämd önskan örn införande av obligatoriska

frilufts- och idrottsdagar i folkskolan, reglerade i enlighet med en plan, som

står i huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas förslag.

Departementschefen har för närvarande avvisat förslaget om införande

av obligatorisk undervisning i hushållsgöromål i folk- och fortsättningsskolor.

Det torde emellertid icke råda någon tvekan därom, att en sådan

anordning icke endast skulle vara av betydelse för vårt folks värnkraft

utan ock med tillfredsställelse mottagas av en ganska enhällig folkopinion.

Den torftiga kosten i många svenska hushåll är ofta mera betingad av

bristande kunnighet i födans tillagning än bristen på födoämnen. Enligt

vår mening torde den allmänna fortsättningsskolan kunna för flickor, som

genomgått sjuårig folkskola, lämpligen ersättas med en motsvarande kurs

i enbart hushållsgöromål.

Med stor tillfredsställelse kan konstateras, att departementschefen vägrat

tillmötesgå önskemålen om obligatorisk lägertjänst och om skjutövningar i

folkskolan och realskolans lägre klasser. Beträffande skjutövningarna torde

det emellertid kunna ifrågasättas, örn inte till och med 15-årsåldern iir för

låg. Ur många synpunkter kan det diskuteras, örn skjutningar överhuvudtaget

skola ifrågakomma. Med hänsyn dels till riksdagens skrivelse år 1940

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 179.

Utskottet.

och dels till det förhållandet, att särskild värn tjänstutbildning utan skjutövningar

väl knappast kan lia någon betydelse, skall den sista frågan lämnas

därhän i detta sammanhang. Örn därför skjutövningar skola ifrågakomma,

synes av flera skäl 16-årsåldern vara att föredraga. Flera av de

hörda myndigheterna ha klart utsagt, att vapenövning ej bör förekomma

bland minderåriga, och även om dessa myndigheter i en del fall stannat vid

15 år som åldersgräns, vill det av deras argumentering synas, som om de

föredragit en något högre åldersgräns. Svensk socialvårdslagstiftning har

som regel angivit ungdom under 16 år såsom minderårig. Dessutom har

chefen för armén i ett annat sammanhang aktualiserat denna åldersfråga.

I sitt remissyttrande har han nämligen ifrågasatt, om icke ungdom i åldern

16—20 år och som efter slutad skolgång i folk- och fortsättningsskola uppsöges

av förvärvslivet, lämpligen borde bliva föremål för någon fonn av

värn tjänstutbildning. Skulle denna tanke vinna fast form, vore det sannolikt

riktigast att redan från början fastslå, att vapenövningar som regel icke

skola taga sin början före 16-årsåldern. Därvid borde föreskrivas, att vapenövningar

icke finge förekomma ens i sista klassen på realskolestadiet utan

endast i gymnasiets olika klasser.

I den offentliga diskussionen ha framförts betänkligheter emot en anordning,

som skulle medföra, att en viss relativt liten grupp skolungdom

finge en utbildning av värn tjänstutbildningens karaktär, medan den ojämförligt

större delen av svensk ungdom skulle ställas utanför. En del lia

velat göra gällande, att en sådan anordning skulle återinföra bestämda

klass- och gruppgränser; andra åter lia menat, att det skulle innebära en

viss fara att i vapenbruk endast utbilda den del av svensk ungdom, som

genom sina studier och kanske sin miljö står mer eller mindre främmande

för det stora flertalets uppfattning. Det torde vara tvivelaktigt, örn

sådana skäl kunna anses vara bärande. Men avser man att genom värntjänstutbildning

stärka vårt lands värnkraft torde det icke vara möjligt

att förbigå den del av den svenska ungdomen, som genom sin storlek är

den ur beredskapssynpunkt viktigaste. Detta spörsmål förutsätter emellertid,

som chefen för armén påpekat, en särskild utredning. Särskild svårighet

torde det komma att medföra att utan skada för vederbörandes förvärvsarbete

inordna denna ungdom i värntjänstutbildningen. Med stor

sannolikhet torde denna därför böra begränsas till vissa avgränsade uppgifter,

som kanske kunna lösas inom befintliga ungdomsorganisationer,

hemvärnet och den frivilliga sky t terörelsen. Under alla förhållanden bör

en sådan utbildning vara frivillig.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår innebär Kungl. Maj:ts föreliggande

förslag i princip införande av obligatorisk värn tjänstutbildning i

mera kvalificerad fonn efter vissa närmare angivna riktlinjer vid de allmänna

läroverken och därmed jämförliga läroanstalter. Denna utbildning

skulle enligt departementschefens förslag införlivas med skolans normala

arbetsprogram endast för så vitt angår gossar och flickor i de högre klasserna

(i åldern 15 år och däröver) och igångsättas successivt i den mån förutsättningarna

för ett ändamålsenligt bedrivande av verksamheten enligt

skolöverstyrelsens beprövande i varje särskilt fall föreligga. Den mera militärt

betonade värntjänstutbildningen föreslår departementschefen förlagd

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 179.

23

till en sammanhängande period före höstterminens början. Den nuvarande

obligatoriska friluftsverksamheten skulle i princip lämnas obeskuren, dock

att friluftsövningarnas program skulle i lämplig omfattning kompletteras

med sådana övningar, som ingå i den speciella värntjänstutbildningen, såsom

luft-, brand- och gasskydd samt annan beredskapstjanst. Det enligt

Kungl. Maj:ts beslut den 24 maj 1940 gällande medgivandet att i lämplig

utsträckning använda idrottsdagar till skjututbildning borde enligt departementschefens

förslag kvarstå, varigenom möjliggjordes vidmakthållande

av de färdigheter, som förvärvats under den samlade utbildningsperioden.

Departementschefen har ställt sig avvisande till det av värntjänstutbildningssakkunniga

framförda förslaget om införande av obligatoriska sommarläger

och ansett denna verksamhet i fortsättningen liksom hittills böra

byggas på frivillighetens grund. Vidare har departementschefen icke ansett

sig kunna förorda övningar med militär anstrykning för folkskolans elever.

Frågan om införande av obligatoriska friluftsövningar inom folkskolan har.

departementschefen ansett förtjäna beaktande och i allt väsentligt anslutit

sig till den uppfattning beträffande detta spörsmål, som framförts av skolöverstyrelsen.

Departementschefen har förklarat sig hava för avsikt att

framdeles underställa Kungl. Majit förslag i ämnet. Till en början torde —

framhåller departementschefen — denna friluftsverksamhet, på sätt skolöverstyrelsen

förordat, böra regleras provisoriskt i avvaktan på en mera

definitiv utformning i samband med den inom 1940 års skolutredning pågående

revisionen av folkskolans undervisningsplan. Överstyrelsen har framhållit,

att denna fråga borde provisoriskt kunna ordnas under innevarande

år.

I de ovannämnda motionerna I: 204 och II: 273 samt II: 292 har yrkats,

att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts föreliggande proposition angående

värn tjänstutbildning för skolungdom. I motionen II: 278 har föreslagits, att

värntjänstutbildningen skulle helt läggas på frivillig grund efter av Kungl.

Majit angivna riktlinjer. Slutligen har i motionen 11:293 hemställts, att

riksdagen måtte besluta dels att värntjänstutbildningen för manlig ungdom

skulle taga sin början först vid 16-årsåldern och i läroverken förläggas endast

till gymnasiets elevklasser, dels ock att i skrivelse till Kungl. Majit ej

mindre uttala sig för införande av obligatoriska frilufts- och idrottsdagar

vid folk- och småskolor, än även anhålla örn utredning beträffande anordnande

av frivillig värntjänstutbildning för den ungdom i 16—20 års-åldern,

som efter slutad skolgång i folkskola icke på annat sätt bereddes möjlighet

till sådan utbildning.

I sin skrivelse nr 264 framhöll — såsom i det föregående erinrats — 1940

års lagtima riksdag, att den utbildningsverksamhet, varom här vore fråga,

omfattades med ett betydande intresse av landets ungdom. Det år, som

gått sedan riksdagen gjorde detta uttalande, torde icke hava jävat att så

alltjämt är förhållandet. Utskottet är ense med departementschefen örn

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr 179.

att staten icke borde försumma att tillvarataga detta spontant framvuxna

intresse från ungdomens sida och inrikta det så, att det på bästa sätt kommer

landets försvarsberedskap till godo. De skäl, som i motionerna I: 204

och II: 273 samt II: 292 framförts för ett avslag å Kungl Maj:ts här ifrågavarande

förslag, kan utskottet icke finna bärande och ställer sig alltså avvisande

till motionerna i fråga. Det moderna kriget med dess totala karaktär,

vilket innebär nödvändigheten av civilbefolkningens aktiva medverkan

i landets försvar, medför, att ungdomen, långt ned i åldersklasserna, direkt

måste tagas i anspråk för olika samhälleliga uppgifter. En utbildning, som

tager sikte härpå, måste — så vitt utskottet kan finna — icke blott bliva

till fördel för vår allmänna beredskap, utan även, såsom departementschefen

framhållit, bliva ägnad att hos de unga framkalla och vidmakthålla

känslan av individuellt och gemensamt ansvar för nationens tryggande.

Vederbörande militära myndigheter hava också vitsordat betydelsen

av att värntjänstövningar komma till stånd såsom en förberedelse till värnpliktstjänstgöringen

och tjänstgöring i hemvärnet. Uskottet finner därför

liksom departementschefen befogat att värntjänstutbildning i viss utsträckning

upptages på skolväsendets program. Det måste enligt utskottets mening

ur olika synpunkter vara angeläget, att den uppväxande ungdomen

i tid bibringas uppfattning om nödvändigheten av dess medverkan till försvar

för vårt nationella oberoende och vår medborgerliga frihet.

De sakkunniga hava ansett, att grunden för värntjänstutbildningen skulle

läggas genom en systematiskt bedriven fysisk fostran. Liksom departementschefen

delar även utskottet denna mening. Det är emellertid då angeläget

att all ungdom i lämpliga åldrar blir delaktig av dylik fostran, således

också folkskolans elever. Lika viktigt är, att ungdomen i skolåldern

i största möjliga utsträckning erhåller utbildning i de speciella värntjänstgrenar,

som ansetts böra upptagas på de allmänna läroverkens och därmed

jämförliga skolors schema för friluftsdagarna, alltså luft-, gas- och brandskydd

för både manliga och kvinnliga lärjungar, hemtjänst och hemsjukvård

för kvinnliga lärjungar samt målspaning, rapportering och ordonnanstjänst

för samtliga lärjungar. Dylika övningar äro grundläggande och böra

i möjligaste mån förekomma i alla skolor. Införande av friluftsdagar även

i folkskolorna enligt i stort sett samma program som gäller och kan komma

att gälla för läroverken anser utskottet därför vara av största betydelse.

Utskottet ansluter sig alltså till den mening, som i detta hänseende framförts

i motionen II: 293. Denna fråga synes, såsom skolöverstyrelsen framhållit,

kunna provisoriskt ordnas redan under nästa läsår. Utskottet utgår

ifrån att så kommer att bliva förhållandet och vill betona vikten av att vid

dessa friluftsövningar särskilt beaktas följande grenar: simning, livräddning,

skidlöpning, skridskoåkning och orientering. Flickorna torde dessutom

framför allt böra utbildas i hemsjukvård. Jämväl övningar i luft-, gasoch

brandskydd, ordonnanstjänst och olyeksfallsvård m. m. dyl. synas så

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 179.

25

vitt möjligt böra anordnas. För landsbygdens del torde det ur beredskapssynpunkt

vara särskilt betydelsefullt att ungdomen utbildas för biträde vid

bekämpande av skogsbränder. En del av den ifrågasatta utbildningen torde

såsom skolöverstyrelsen ifrågasatt i vissa fall kunna förläggas till fortsätt - ningsskolan.

Utskottet vill även framhålla, att utskottet skulle anse det värdefullt,

örn vissa övningar av ovan angivet slag kunde göras gemensamma för läroverks-

och folkskoleungdom.

Vad beträffar de mera kvalificerade värntjänstövningarna, vilka skulle

äga rum i läroverkens och därmed jämförliga läroanstalters högre klasser

under en samlad tid före höstterminens början, är utskottet ense med

departementschefen om lämpligheten av en dylik anordning samt att övningarna

böra omfatta de åldersstadier, departementschefen ifrågasatt. Utskottet

kan alltså icke biträda det i motionen II: 293 framställda yrkandet

örn begränsning av den egentliga värntjänstutbildningen till ungdom över

16 år.

Av vad sålunda anförts följer, att utskottet icke heller kunnat tillstyrka

förslaget i motionen II: 278, att den ifrågasatta utbildningen skulle bygga

helt på frivillighetens grund. Givetvis bör dock såsom departementschefen

framhållit individuell befrielse, helt eller delvis, från deltagande i övningarna

kunna lämnas, när så prövas erforderligt.

Den lösning av frågan om anordnande av en kvalificerad värntjänstutbildning,

som innefattas i förslaget örn obligatoriska samlade övningar för

lärjungar i de högre klasserna av läroverken m. fl. skolformer, har emellertid

endast begränsad räckvidd. Större delen av landets ungdom skulle icke

bliva i tillfälle att erhålla denna utbildning, nämligen den ungdom som

efter genomgången folkskola direkt övergår till förvärvsarbete. Då dylika

övningar äro av betydelse för vår allmänna försvarsberedskap, är det önskvärt

att bereda även annan ungdom än den, som på här ifrågavarande

åldersstadium åtnjuter fortsatt skolundervisning, tillfälle att deltaga i värntjänstövningar.

Chefen för armén har för sin del framhållit, att sistnämnda

kategori manlig ungdom vore den ur militär synpunkt viktigaste, varför

en utredning beträffande värntjänstutbildning för denna ungdom, som i utbildningshänseende

jämställde densamma med skolungdom, borde utan omgång

vidtagas. Arméchefen har antytt, att en lösning av frågan kunde vinnas

genom en anknytning till hemvärnet. Andra anordningar kunna möjligen

också ifrågakomma. Under åberopande av vad sålunda anförts anser utskottet

sig böra förorda, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit

anhålla örn skyndsamt verkställande av utredning rörande anordnande av

dylik utbildning samt, sedan utredningens resultat föreligger, för riksdagen

framlägga förslag i ämnet. I avvaktan på att denna fråga vinner sin slutliga

lösning torde försöksvis de blivande värntjänstövningarna vid de allmänna

läroverken m. fl. läroanstalter — i män av utrymme — kunna hållas

öppna även för ungdom i åldern 15—20 år, som genomgått folkskola och

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande Nr 179.

icke på annat sätt beredes möjlighet till dylik utbildning och som anmäler

sig till frivilligt deltagande i övningarna. Det synes böra ankomma på Kungl.

Majit att — efter närmare prövning av samtliga på frågan inverkande omständigheter

— vidtaga de åtgärder som för vinnande av nämnda syfte

kunna befinnas möjliga och lämpliga.

Med vad utskottet sålunda anfört torde motionen II: 293 — så vitt nu

är i fråga — få anses besvarad.

Utskottet ansluter sig till departementschefens uppfattning, att den

obligatoriska värntjänstutbildningen vid de särskilda läroanstalterna bör

genomföras endast i den mån förutsättningarna för ett ändamålsenligt bedrivande

av densamma enligt skolöverstyrelsens beprövande i varje särskilt

fall befinnas föreligga.

I fråga örn lägerverksamhet anser utskottet i likhet med departementschefen,

att denna liksom hittills bör bygga på frivillighetens grund och i

ökad utsträckning understödjas av allmänna medel. Såsom i motionen

II: 278 framhålles, omfattas sådan verksamhet med mycket stort intresse

icke blott av städernas utan även av landsbygdens ungdom, varför någon

gränslinje mellan stad och landsbygd icke synes böra uppdragas, då det

gäller frågan om understöd till dylik lägerverksamhet.

Vad departementschefen i övrigt i detta sammanhang anfört och föreslagit

har icke givit utskottet anledning till erinran eller uttalande.

III. Värntjänstutbildningens närmare utformning.

a. Allmänna läroverk och högre kommunala skolor.

De sakkunniga hava förordat, att värntjänstutbildningen anknytes

till friluftsverksamheten.

De sakkunniga hava ansett sig beträffande friluftsdagarna vid de allmänna

läroverken och liknande undervisningsanstalter böra uttala, att dessa

dagar i så måtto uppfyllt förväntningarna, att de givit omväxling i det dagliga

skolarbetet, att de flerstädes givit kontakt med livet utanför skolan och

att de givit lärjungarna en del ökade kunskaper och färdigheter, men att

deras program på grund av bristfällig organisation och brist på kompetenta

ledare på många håll varit för lösliga. I detta hänseende måste en ändring

ske. Utan tvivel kunde en väl organiserad och skickligt ledd utbildning i

vederbörande friluftsgrenar i förening med gymnastikundervisningen bilda

grundstommen till en ungdomens försvarsberedskap. Till denna utbildning

ansåge de sakkunniga redan av detta skäl, att värntjänstutbildningen i första

hand borde anknytas.

Till de i friluftsverksamheten ingående grenarna, vilka för att värntjänstutbildningen

skulle kunna fylla sitt syfte måste erhålla ett delvis annat

innehåll, borde komma utbildning i luft-, gas- och brandskydd, målspaning,

rapportering och ordonnanstjänst samt olycksfallsvård. Vidare borde värntjänstutbildningen

omfatta för de manliga eleverna handgranatkastning,

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 179.

27

skjutning, vapenkännedom och vapen vård samt för de kvinnliga eleverna

hem- och lägertjänst, hemsjukvård och barnavård.

Beträffande tiden för värntjänstut bildningen förklara

de sakkunniga, att utbildningstiden borde kunna begränsas till 15 dagar.

I anslutning härtill föreslå de sakkunniga, att i stället för nuvarande bestämmelser

örn friluftsdagar för läroverk och liknande läroanstalter måtte

införas bestämmelser av innehåll, att vid dessa skolor skulle finnas minst

15 frilufts- och värntjänstdagar per läsår, vilket innebure en ökning med 3.

Ökningen skulle vinnas genom förlängning av läsåret.

Skolöverstyrelsen bär föreslagit, att den egentliga värntjänstutbildningen

koncentreras till en sexdagarsperiod före höstterminens början.

Det vore en mycket enhällig uppfattning bland fackmän, som representerade

skjututbildning, att för dennas effektivitet en samlad övningstid,

ofta beräknad till omkring 6 heldagar eller 12 halvdagar i följd, vore vida

att föredraga framför de sakkunnigas förslag.

Men härtill komme, att en sådan anordning utan tvivel vore fördelaktigast

även från organisatorisk synpunkt och med hänsyn till det övriga

skolarbetet. Om på detta sätt ett antal särskilt för den egentliga värntjänstutbildningen

avsedda dagar samlades vid höstterminens början, när

lärjungarna komme utvilade tillbaka till skolan, så bortfölle den av

många uttalade farhågan, att de hittillsvarande idrottsdagarnas ursprungliga

och egentliga uppgift skulle gå förlorad, då de ofta krävande värntjänstövningarnas

innehåll överflyttades till dem.

Därtill komme yttermera, att dessa många över läsåret utströdda dagar

skulle onödigt splittra skolarbetet, vilket så långt som möjligt borde

skyddas.

Vidare vore det obestridligt, att det åtminstone ännu så länge vore

otillräckligt sörjt för ledare av värn tjänstövningarna, såvitt de skulle ligga

inströdda i skolåret, så att ett planmässigt anlitande av fackkunniga

krafter utanför skolan bleve försvårat eller omöjliggjort. Ja, ej ens skolans

egna krafter skulle kunna vid en sådan spridd anordning effektivt

tillvaratagas.

Efter att hava övervägt olika anordningar för anknytningen till

skolarbetet av denna sexdagarsperiod hade överstyrelsen

stannat för följande tillvägagångssätt:

Som bekant hade de allmänna läroverken och de kommunala mellanskolorna

266 dagars (38 veckors) undervisningstid under läsåret. Men dessa

38 veckor föreginges av en vecka, för vilken även avlöning utginge till

samtliga lärare och som i behövlig utsträckning skulle användas till inträdesoch

flyttningsprövningar. Denna veckas sex arbetsdagar kunde nu användas

till den egentliga värntjänstutbildningen. I den mån till ledare

vid dessa egentliga värntjänstövningar användes instruktörer utanför lärarnas

led, såsom, enligt överstyrelsens mening med fog, påyrkats av en

ansenlig mängd vittnesgill bedömare, uppstode ingen friktion alls med det

skolarbete, som då bedreves, d. v. s. prövningarna, utom att de lärjungar,

som deltoge i dessa, i behövlig grad finge permitteras.

Vid de kommunala flickskolorna, där ingen särskild vecka vore anslagen

till prövningar, torde för dessa övningar kunna tagas i anspråk dels de dagar,

som nu användes till prövningarna jämte uppropsdagen, tillsammans örn
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande Nr 179.

kring fyra dagar, dels två av de vanliga idrottsdagarna. Liknande anordning

torde bli erforderlig vid vissa högre folkskolor.

Vid läroverken funnes åtskilliga lärare, som ägde sådan utbildning och

sådant intresse för värntjänstutbildningen, att de borde ifrågakomma som

ledare. Det torde i viss utsträckning icke vara oöverkomligt att överflytta

dessas befattning med prövningarna på kamrater. Övningslärarna, alltså

exempelvis gymnastiklärarna och lärarinnorna i slöjd och hushållsgöromål,

vore i alla händelser då, ehuru avlönade, fria från undervisning och kunde

alltså stå till disposition, fastän billigheten syntes kräva viss gottgörelse

för deras genom värntjänstarbetet ökade arbetsprestationer.

Till ledare utom nyss avsedda lärare borde givetvis för pojkarnas övningar

— huvudsakligen skjutövningar och därmed sammanhängande moment

— i första hand anlitas militära instruktörer. Men då under nuvarande

förhållanden risk torde föreligga för att icke tillräckligt många sådana

kunde undvaras för militära behov, borde vidare lämpliga hemvärns- och

landst ormsmän kunna tagas i anspråk. En särskild kategori, som här, såvitt

möjligt, borde ihågkommas, utgjordes av läraraspiranter och unga lärare

utan anställning men med tillräcklig militär utbildning.

För ledningen av flickornas övningar borde ifrågakomma, utom gymnastiklärarinnor,

lämpliga instruktriser med god utbildning för sjukvård, respektive

barnavård o. s. v.

En sådan norm för utväljande av ledare för den egentliga värntjänstutbildningen

syntes överstyrelsen stå i god överensstämmelse med riksdagens

och departementschefens uttalade förutsättning: att utbildningen skulle

handledas på ett omdömesgillt sätt och under sådan statlig kontroll, att den

fyllde en verklig uppgift i den allmänna försvarsberedskapen.

Det borde åligga rektor att i god tid, exempelvis örn möjligt före den

1 juni varje år, inkomma till skolöverstyrelsen med uppgift på det beräknade

antalet ledare jämte förslag till sådana. På huvudledaren, alltså i

normala fall gymnastikläraren, borde det ankomma att utarbeta detaljerat

program för övningarna och minst en månad före övningarnas början underställa

rektor detsamma.

I anslutning till sin uppfattning angående lämpligt åldersstadium för den

egentliga värntjänstutbildningen föresloge överstyrelsen, att denna skulle

beröra allenast gymnasiernas och högsta realskoleklassens

lärjungar. Då emellertid, särskilt i mindre, fristående

realskolor och motsvarande skolformer, antalet lärjungar i högsta klassen

ofta vore mycket litet, syntes hinder ej böra möta för att lärjungar ur näst

högsta klassen, vilka ägde därför lämpad utveckling, finge frivilligt utfylla

sådana små lärjungegrupper.

Sedan Kungl. Majit fastställt de allmänna grunderna för värntjänstutbildningens

ordnande, syntes det lämpligen böra anförtros åt skolöverstyrelsen

att låta utarbeta provisoriska riktlinjer för verksamhetens bedrivande,

åtföljda av exempel på planläggning av övningarna. Åt 1940 års skolutredning

torde böra överlämnas att med stöd av vunnen erfarenhet överväga

en mera definitiv utgestaltning av värntjänstutbildningens och idrottsdagarnas

program.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 179.

29

Skolöverstyrelsen hade emellertid förutsatt, att i princip de över läsåret

spridda idrottsdagarnas hittillsvarande allmänna ändamål skulle kvarstå

oförändrat (och alltså bland annat fortfarande inbegripa biologiska, geografiska

och andra studieutflykter), dock med tillägg av utbildning i luft-,

brand- och gasskydd samt annan samhällstjänst. Kvarstå borde givetvis

även nu gällande tillstånd enligt Kungl. Maj:ts beslut den 24 maj 1940 att

i lämplig utsträckning använda sådana dagar för ytterligare övning i skjututbildning

för manliga lärjungar.

De av de sakkunniga och skolöverstyrelsen förslagsvis upprättade timplanerna

för de speciella värntjänstgr enarna, såvitt

de avse gymnasierna, realskolans avslutningsklass samt flickskolorna utvisa

följande ämnesfördelning.

De sakkunnigas förslag.

Antal dagar1 ägnade åt

Ämne

I4, 55, 44,57,46

II4,1’, 67, 56

lil4, II3, 77, 66

IV4,

lil3

gossar

flickor

gossar

flickor

gossar

flickor

gossar

flickor

Luftskydd m. m............

i

i

7»

7 *

i

i

lh

V*

Rapporttjänst m. m..........

2

2

17*

17*

i

17*

7*

7*

Olycksf alisy ård............

7*

—

''h

—

7*

7*

7*

2''/*

Skjutning m. m............

6

—

6

—

6

—

6

—

Hem- och lägertjänst.........

—

7

—

2

—

2

—

3

Hemsjukvård.............

—

—

—

5

—

—

—

Barnavård...............

—

—

—

—

—

4

—

—

Summa dagar

97»

10

87*

9

8 7*

9

77*

67.

'') Heldag beräknas till 4—5 timmar, halvdag till 2—27* timmar.

Skolöverstyrelsens förslag.

Antal timmar, ägnade åt

Ämne

I4, 5\ 4

4,57,48

II4, I3, 67, 56

lil4, II3, 77, 68

IV4,

lil3

gossar

flickor

gossar

flickor

gossar

flickor

gossar

flickor

Luft^kydd m. m............

3

2

4

2

3

27*

—

27-i

Bapporttjänst m. m.........

5

5

6

3

5

5

—

27*

Olycksfallsvård............

1

—

—

—

— ■

77*

—

10

Skjutning m. m............

19

—

20

—

16

—

16

—

Uppträdande i mindre militära enheter

—

—

—

—

4

—

6

—

Instruktion av yngre elever.....

—

—

—

—

—

—

8

—

Lägerliv................

2

—

—

—

o

—

—

—

Simning................

—

5

—

5

—

5

—

5

Hem- och lägertjänst.........

—

18

—

5

—

10

—

10

Hemsjukvård.............

—

—

15

—

—

—

Summa timmar

30

30

30

30

30

30

30

30

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande Nr 179.

Departementschefen har uttalat sin anslutning till skolöverstyrelsens förslag

rörande värn tjänstutbildningens förläggande till en samlad period

omedelbart före höstterminens början.

Vad överstyrelsen anfört syntes visa, att en dylik anordning rent organisatoriskt

vore till fördel och läte sig genomföra utan nämnvärda olägenheter.

De lärare, som lämpade sig såsom ledare, syntes sålunda utan större

tekniska svårigheter kunna stå till förfogande för utbildningsverksamheten.

Såsom av det föregående framginge, torde det vid en sådan planläggning av

verksamheten även vara lättare att erhålla militära instruktörer i den mån

sådana befunnes böra tagas i anspråk.

Mot detaljerna i överstyrelsens förslag torde i huvudsak intet vara att

erinra. Det borde framhållas, att utbildningsperioden vid de kommunala

flickskolorna och vissa högre folkskolor av skäl, som skolöverstyrelsen anfört,

torde böra inskränkas till fyra dagar. För att värntjänstutbildningen

skulle bli likvärdig för dessa skolors del, borde dock två av de obligatoriska

friluftsdagarna ägnas åt värntjänstutbildning, varvid borde tillses, att såvitt

möjligt endast utomhusövningar förekomme.

Beträffande de olika utbildningsgrenar, som borde ingå i värntjänstutbildningen,

hade skolöverstyrelsen i stort sett icke framställt några erinringar

mot de sakkunnigas förslag. Även departementschefen ansåge sig

kunna i huvudsak förorda det program, som av överstyrelsen föreslagits.

Emellertid ville departementschefen framhålla vikten av att värntjänstutbildningen

så långt ske kunde inriktades på individuell handledning av eleverna,

så att dessa på effektivaste sätt erhölle de kunskaper och färdigheter,

som med utbildningen åsyftades. Det torde få ankomma på Kungl. Majit

att med beaktande av vad sålunda anförts fastställa allmänna grunder för

värn tjänstutbildningens ordnande, varefter det borde ankomma på skolöverstyrelsen

att i samråd med vederbörande fackmyndigheter utarbeta

riktlinjer för verksamhetens bedrivande.

Värntjänstutbildningens utformning enligt de grunder, som sålunda av

departementschefen förordats, finge givetvis i viss mån försökskaraktär.

Jämkningar i programmet borde vidtagas i den män erfarenheter vunnes

eller ändrade förhållanden därtill föranledde.

En av de kvinnliga ämnesgrenar, som enligt de sakkunnigas förslag skulle

ingå i värntjänstutbildningen, nämligen barnavård, hade tilldragit sig ett

särskilt intresse i vissa remissyttranden. De sakkunniga hade tänkt sig

undervisningen i barnavård ordnad genom av svenska fattigvårds- och

barnavårdsförbundet anordnade ambulerande kurser örn tre dagar i följd.

Socialstyrelsen, medicinalstyrelsen och styrelsen för statens institut för folkhälsan

m. fl. hade tillstyrkt införande av obligatorisk utbildning i barnavård.

I vissa yttranden, bland annat av skolöverstyrelsen, yppades tvekan i fråga

örn värdet av en kortare kurs i detta ämne. Vid en koncentration av den

egentliga värntjänstutbildningen till en samlad period före höstterminens

början på sätt departementschefen förordat torde undervisning i barnavård

icke lämpligen kunna anordnas i den form, de sakkunniga tänkt sig. Med

hänsyn härtill och med beaktande av den tvekan rörande den föreslagna

utbildningens ändamålsenlighet, som kommit till synes, vore departementschefen

icke nu beredd att förorda införande av barnavårdsutbildning såsom

en obligatorisk utbildningsgren. Departementschefen ville dock framhålla

sina starka sympatier för de sakkunnigas uppslag och förutsatte, att spörsmålet

bleve föremål för övervägande inom 1940 års skolutredning.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 179.

31

Det förslag i fråga om värntjänstutbildningens utformning, som departementschefen

här förordat, lämnade i princip den nuvarande obligatoriska

friluftsverksamheten obeskuren. I likhet med skolöverstyrelsen förutsatte

departementschefen dock, att friluftsövningamas nuvarande program i

lämplig omfattning kompletterades med sådana övningar, som även inginge

i den speciella värntjänstutbildningen, såsom luft-, brand- och gasskydd

och annan beredskapstjänst. Det nu gällande medgivandet att i lämplig utsträckning

använda idrottsdagar till skjututbildning torde även böra kvarstå;

härigenom skulle möjliggöras vidmakthållande av de färdigheter, som

förvärvats under den samlade utbildningsperioden. — Med den ståndpunkt

rörande värntjänstutbildningens anknytning till friluftsverksamheten under

läsåret, som departementschefen sålunda intagit, saknade han anledning

att förorda en ökning av antalet friluftsdagar.

Det hittills anförda hade haft avseende närmast på de åldersgrupper, för

vilka värn tjänstutbildning borde vara i princip obligatorisk. För de lägre

klasserna torde vissa av de såsom värn tjänstgrenar betecknade övningarna

böra i lämplig utsträckning upptagas på programmet för friluftsverksamheten.

Sålunda torde övningar i luft-, gas- och brandskydd böra förekomma

liksom oek i någon utsträckning även i annan beredskapstjänst.

b. Folk- och småskoleseminariet*.

Departementschefen har framhållit, att frågan örn införande av obligatoriska

friluftsövningar vid folkskoleväsendet aktualiserade spörsmålet, i

vad mån folk- och småskollärarnas nuvarande utbildning toge sikte bland

annat på ledandet av dylika övningar. Skolöverstyrelsen hade anfört att

denna utbildning i viss utsträckning redan nu torde kunna anses i detta

hänseende vara tillfyllest. I likhet med skolöverstyrelsen funne departementschefen

dock önskvärt, att utbildningen kompletterades med en kurs,

speciellt avsedd för de civila värntjänstutbildningsgrenar, såsom luftskydd

och olycksfallsvård, som borde inordnas under folkskolornas friluftsverksamhet.

De blivande småskollärarinnorna syntes även böra göras förtrogna

med de uppgifter, som kunde komma att anförtros dem vid evakuering och

koloniverksamhet. Det borde ankomma på Kungl. Majit att meddela de

bestämmelser i ämnet, som kunde befinnas påkallade.

Några vapenövningar för manliga elever vid folkskoleseminarierna ifrågasatte

departementschefen icke.

c. Övriga högre skolformer.

Departementschefen har anfört i huvudsak följande:

Departementschefen ansåge sig icke böra ifrågasätta någon speciell värntjänstutbildning

för eleverna vid högre lärarinneseminariet. Dock borde eleverna

erhålla teoretisk kännedom örn värntjänstutbildningens innebörd och i

övrigt beredas tillfälle att i likhet med akademiskt utbildade lärare genomgå

de ledarkurser, vilka torde böra anordnas (se nedan).

Då skolköks- och handarbetsliirarinnor konnne att i viss utsträckning tagas

i anspråk såsom ledare av värntjänstutbildningen för kvinnliga lärjungar,

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande Nr 179.

Utskottet.

syntes det lämpligt att, vid skolköks- och handarbetsseminarier meddelades

sådan utbildning, som kunde göra lärarinnorna skickade att handhava dessa

uppgifter.

De sakkunniga hade förutsatt, att värntjänstutbildning vid statsunderstöddu

privatläroverk skulle anordnas i överensstämmelse med vad som föreslagits

för motsvarande statliga och kommunala skolor. Departementschefen

hade icke funnit anledning till erinran häremot. Dock borde vid bestämmelsernas

utformning hänsyn tagas därtill, att reglerande föreskrifter icke för

dessa skolors del meddelats rörande frilufts- och lovdagar.

Vid de tekniska gymnasierna borde värntjänstutbildningen lämpligen förläggas

parallellt med fältmätningsövningarna och begränsas till utbildning i

skjutning, luftskydd m. m. samt olycksfalls vård. Vid de tekniska fackskolorna

borde skjututbildning icke föreskrivas utan utbildning begränsas till att avse

luftskydd m. m. samt olycksfallsvård och omfatta 2 ä 3 dagar.

För handelsgymnasiernas lärjungar borde värntjänstutbildningen koncentreras

till en sexdagarsperiod vid höstterminens början, i samband varmed

arbetsåret borde förlängas från nuvarande minst 36 till minst 37 läsveckor.

Då emellertid vissa svårigheter kunde uppstå att anskaffa erforderliga ledare

för utbildningen — sålunda torde exempelvis särskild lärare i gymnastik i allmänhet

saknas — borde värntjänstutbildnings anordnande i de särskilda

fallen göras beroende av huruvida lämpliga ledare kunde i erforderlig utsträckning

stå till förfogande. , .

Beträffande de kommunala och enskilda anstalterna för yrkesundervisning

borde utbildningen även göras beroende av tillgången på lämpliga ledare.

Någon obligatorisk värntjänstutbildning syntes icke böra förekomma vid

folkhögskolorna. Departementschefen förordade dock att åtgärder vidtoges

för uppmuntrande av frivillig värntjänstutbildning vid dessa skolor. Det

anförda torde även böra gälla lantbruksundervisningsanstalterna.

Under åberopande av vad utskottet i det föregående anfört får utskottet

giva sin anslutning till vad departementschefen föreslagit med avseende å

värntjänstutbildningens närmare utformning vid allmänna läroverk, högre

kommunala skolor, folk- och småskoleseminarier samt övriga högre skolformer.

IV. Värntjänstutbildningens ledning.

a. Lokal ledning.

Departementschefen har i fråga om värntjänstutbildningens lokala ledning

anfört:

I det föregående hade departementschefen framhållit betydelsen av att

lämpliga ledare i tillräckligt antal stå till förfogande för värntjänstutbildningen.

Vid en begränsning i enlighet med departementschefens förslag av utbildningsverksamhetens

omfattning, både vad anginge medtagna ämnesområden

och urvalet av läroanstalter, ökades givetvis möjligheterna att sovra

bland de ledarkrafter, som kunde stå till buds. Departementschefen förutsatte,

att vederbörande skolors lärare i första hand i så stor utsträckning som möjligt

anlitades såsom ledare. Först i andra hand syntes utomstående krafter böra

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 179.

33

tagas i anspråk, varvid det givetvis vore önskvärt, att endast kvalificerade

fackmän såvitt möjligt komme i fråga.

Vad nu anförts gällde värntjänstutbildningens samtliga grenar, såväl de

egentliga vapenövningarna som ock övriga grenar. Huvudansvaret för utbildningen

borde åligga vederbörande gymnastiklärare, såvitt anginge andra än

de rent kvinnliga utbildningsgrenarna hem- och lägertjänst samt hemsjukvård.

Utbildningen i hem- och lägertjänst borde närmast ankomma på de kvinnliga

övningslärarna med biträde av behövligt antal andra därtill lämpade lärarinnor

eller, där så funnes påkallat, utomstående kvinnliga krafter. Undervisningen

i hemsjukvård borde, där så ske kunde, anordnas i samverkan med

svenska röda korset eller andra organisationer.

Departementschefen ville betona nödvändigheten av att urvalet av ledare

i varje särskilt fall skedde med den största omsorg och att ledarskapet endast

anförtroddes kompetenta och för saken intresserade personer med förmåga

både att handhava undervisningen och att väcka ungdomens intresse för de

uppgifter, utbildningen ville tillgodose. Departementschefen erinrade i detta

sammanhang om att utbildningsverksamheten, såsom förut antytts, borde

igångsättas vid varje särskild skola först sedan det visats, att skolan verkligen

förfogade över lärare, som kunde godtagas såsom ledare för värntjänst utbildningen.

I det följande ämnade departementschefen närmare ingå på frågan örn anordnande

av utbildningskurser för lärare i syfte att göra dem skickade att

handhava ledningen av värntjänstutbildningen. I detta sammanhang ville

departementschefen dock framhålla, att han i likhet med flertalet i ärendet

hörda myndigheter och sammanslutningar icke kunde tillstyrka, att genomgång

av dylik utbildningskurs bleve ålagd nuvarande eller blivande lärare som

en skyldighet. Ett sådant åläggande syntes icke erforderligt, ej heller principiellt

eller praktiskt lämpligt.

b. Central ledning.

De sakkunniga lia föreslagit dels en särskild konsulentorganisation, beståstående

av 26 lokala konsulenter (värntjänstkonsulenter) och huvudsakligen

avsedd för värntjänstutbildningen vid landsbygdens folkskolor, dels

ock en förstärkning av skolöverstyrelsens gymnastikinspektion genom inrättande

av ytterligare en befattning såsom andre gymnastikkonsulent och

förste gymnastikkonsulentbefattningens ersättande med en gymnastikrådstjänst

i 30 lönegraden. Beträffande motiveringen för det förstnämnda förslaget

torde få hänvisas till betänkandet.

Skolöverstyrelsen har avstyrkt förslaget om en särskild konsulentorganisation

men tillstyrkt förslaget om förstärkning av överstyrelsens gymnastikinspektion.

Statskontoret har bestämt avstyrkt inrättandet av lokala värntjänstkonsulenter

liksom även en förändring av förste och andre gymnastikkonsu
Bihang

lill riksdagens protokoll 101)1. 6 sami. Nr 170.

s. 34 Kontrollera mot PDF

JJtskottet.

34 Statsutskottets utlåtande Nr 179.

lenternas löneställning. Däremot har statskontoret icke motsatt sig inrättandet

av ytterligare en gymnastikkonsulentbefattning i lönegraden Eo 21.

Medicinalstyrelsen har framhållit, att, därest den föreslagna värntjänstutbildningen

skulle kunna organiseras med den omfattning de sakkunniga

tänkt sig, skolläkarorganisationen måste genomföras för alla skolformer i

vårt land. Som en ofrånkomlig konsekvens härav följde, att skolöverstyrelsen,

som av naturliga skäl föreslagits komma att ha hand örn överledningen

av skolungdomens värn tjänstutbildning, kompletterades med nödig medicinsk

sakkunskap. I första hand borde tillsättas en skolöverläkare såsom

ledare av en skolhygienisk avdelning inom skolöverstyrelsen.

Chefen för armén har funnit det naturligt och lämpligt, att överledningen

av utbildningen anförtroddes åt skolöverstyrelsen.

Departementschefen har för egen del anfört:

Departementschefen delade den av de sakkunniga uttalade uppfattningen,

att den centrala ledningen av värntjänstutbildningen borde ankomma på skolöverstyrelsen

och närmast dess gymnastikinspektion. Det vore av största vikt,

att skolöverstyrelsen noggrant följde och övervakade värntjänstutbildningens

planläggning och biträdde den lokala ledningen med råd och anvisningar. Då

denna verksamhet torde komma att medföra en avsevärd utökning av de

arbetsuppgifter, som nu ankomme på gymnastikinspektionen, syntes det nödvändigt,

att denna förstärktes på ändamålsenligaste sätt. Någon tids erfarenhet

syntes emellertid böra avvaktas, innan en mer definitiv omorganisation av

gymnastikinspektionen ifrågasattes. Departementschefen begränsade sig för

närvarande till att föreslå, att ett visst belopp ställdes till överstyrelsens förfogande

att användas till ersättning åt den särskilda personal, som funnes

böra anställas för ändamålet. Departementschefen erinrade, att av de anslagsmedel,

som för närvarande stöde till skolöverstyrelsens förfogande för grundavlöningar

till icke-ordinarie personal, ett belopp av 8,500 kronor vore avsett

till ersättning åt inspektörer och sakkunniga biträden hos skolöverstyrelsen

utan närmare angiven fördelningsgrund. Departementschefen förordade för

egen del, att detta belopp för nästa budgetår förstärktes med förslagsvis 8,000

kronor i syfte att tillgodose behovet av särskilda sakkunniga biträden vid

sidan av de nuvarande gymnastikkonsulenterna för ledning av värntjänstutbildningen.

I annat sammanhang ämnade departementschefen vid anmälan av

skolöverstyrelsens anslagsbehov för nästa budgetår hemställa om ifrågavarande

anslagsförstärkning.

De sakkunnigas förslag om inrättande av en särskild lokal konsulentorganisation

funne departementschefen sig med den ståndpunkt han intagit i fråga

örn värntjänstutbildning inom folkskoleväsendet icke kunna förorda.

Medicinalstyrelsens förslag om tillsättande av en skolöverläkare som ledare

för en skolhygienisk avdelning inom skolöverstyrelsen borde icke i detta sammanhang

komma under bedömande utan upptagas i samband med den

aktuella frågan örn ordnandet av den skolhygieniska verksamheten i vårt land.

Emot departementschefens förslag med avseende å värntjänstutbildningens

ledning har utskottet icke funnit anledning till erinran. Utskottet finner sålunda,

bland annat, i likhet med departementschefen, att genomgång av särskild

utbildningskurs icke bör åläggas lärare såsom en skyldighet.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 179.

35

V. Kostnadsberäkningar.

a. Kostnader för ledare.

De sakkunniga ha föreslagit, att de lärare, på vilka ansvaret för planläggningen

och ledningen av skolungdomens värntjänstövningar i första

hand skulle komma att vila, d. v. s. vanligen vederbörande gymnastiklärare,

skulle tillerkännas ersättning för detta arbete i form av en ökning

från tre till fyra av det antal veckotimmar, vartill arbetet med organiserandet

av friluftsverksamheten jämlikt civila avlöningsreglementets bestämmelser

högst må uppskattas vid bestämmandet av årslönen. Detta

förslag har biträtts av skolöverstyrelsen, som därjämte förordat, att även

övriga lärare i övningsämnen skulle tillerkännas ersättning efter enahanda

grunder. Andra lärare skulle enligt de sakkunniga erhålla ersättning endast

i form av minskning av den egentliga undervisningen för vecka i enlighet

med därför gällande bestämmelser; skolöverstyrelsen däremot har föreslagit,

att även dessa lärare skulle tillerkännas kontant ersättning för arbetet

med värntjänstutbildningen, nämligen i form av visst arvode för undervisningstimme.

För egen del har departementschefen i likhet med statskontoret icke kunnat

tillstyrka särskild ersättning åt lärare, vilka tjänstgjorde såsom utbildningsledare.

Sådan tjänstgöring borde — liksom medverkan vid ledning av friluftsverksamheten

— ingå såsom ett led i den läraren åliggande undervisningsskyldigheten.

Att utbildningstiden vid bifall till vad departementschefen förordat

komme att förläggas till tiden närmast före höstterminens början syntes icke

kunna åberopas såsom skäl för en motsatt mening. Departementschefen erinrade

om att lärare som regel vore skyldig att utan särskild ersättning lämna

erforderligt biträde vid de inträdes- och flyttningsprövningar, som påginge just

under ifrågavarande tid. Lärarna måste sålunda under alla omständigheter

vara beredda att fullgöra arbete för skolans räkning under denna tid, varför

ett deltagande i värntjänstutbildningen såsom ledare icke torde kunna betraktas

såsom alltför tyngande, särskilt örn — såsom förutsattes — de för denna

speciella uppgift lämpliga lärarna i så stor utsträckning, som prövades lämpligen

kunna ske, befriades från prövningsarbete under ifrågavarande tid. Departementschefen

vore övertygad om att lärarna beredvilligt skulle ställa sina

krafter till förfogande för medverkan i denna utbildning.

Örn departementschefen sålunda på anförda skäl icke vore beredd att förorda

särskild ersättning åt skolans egna lärare för arbetet med värntjänstutbildningen,

ställde sig saken likväl annorlunda, därest såsom utbildningsledare

anlitades utomstående personer. I dessa fall torde ersättning böra utgå

med belopp, som prövades skäligt, dock med högst 5 kronor flir utbildningstimme.

Dagsersättningen torde böra maximeras till 20 kronor. Det borde

framhållas, att någon särskild ersättning till såsom ledare kommenderad militär

personal icke torde böra utgå. Örn såsom militär ledare anlitades personal

från annan ort än den, där värntjänstutbildningen .skulle äga rum, torde reseoch

traktamentsersättning böra utgå enligt de grunder, som tillämpades inom

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande Nr 179.

försvarsväsendet. Anmärkas kunde i detta sammanhang, att hemvärnspersonal

torde böra erhålla ersättning enligt samma grunder, som förordats för

utomstående personer.

Kostnaderna för såsom ledare anlitade utomstående torde, under antagande

att omkring hälften av ledarna äro lärare, kunna beräknas till högst omkring

50,000 kronor för nästa budgetår, vilket belopp komme att reduceras i den

mån för de manliga lärjungarnas vapenövningar kunde påräknas kommenderad

militär personal.

Det hittills anförda hade närmast avseende på statliga läroanstalter och

högre kommunala skolor. Utgifterna för ifrågavarande ersättningar vid dessa

skolor torde böra bestridas från de anslag, ur vilka lönekostnader i allmänhet

vid nämnda läroanstalter bestredes. Härvid förutsattes, att dessa ersättningar

skulle vad beträffade de högre kommunala skolorna fördelas mellan statsverket

och skolornas huvudmän på sätt skedde beträffande avlöningskostnaderna

i övrigt vid dessa skolor. Någon ändring i de i andra sammanhang verkställda

anslagsberäkningarna för nästa budgetår syntes icke vara erforderlig.

Det borde påpekas, att sannolikheten talade för att den obligatoriska värntjänstutbildningen,

med hänsyn till vad i det föregående yttrats rörande betingelserna

för ett igångsättande av sådan utbildning, icke torde kunna under

nästa budgetår i full utsträckning komma till stånd.

Vid övriga läroanstalter, där värntjänstutbildning i egentlig mening skulle

kunna förekomma, torde utbildningsledarna böra tillerkännas ersättning i

samma utsträckning som nyss angivits. Det syntes dock icke erforderligt att

i detta hänseende meddela reglerande föreskrifter. Då det torde vara motiverat,

att kostnaderna i vassa fall till en del ersattes av statsmedel, ville departementschefen

föreslå, att anslagsmedel ställdes till förfogande, ur vilka efter

prövning i varje särskilt fall borde beviljas bidrag för ändamålet, dock högst

med belopp, som kunde utgå vid tillämpning av de i det föregående förordade

grunderna. Det torde vara tillräckligt, om för detta ändamål för nästa budgetår

avsåges ett belopp av 10,000 kronor.

I detta sammanhang ville departementschefen framhålla, att han icke

funnit anledning föreligga att för närvarande taga ställning till frågan, huruvida

och i vad mån handelsgymnasierna borde tillerkännas ersättning för de

merkostnader, som kunde uppstå vid förlängning av läsåret. Till denna fråga

torde ställning böra tagas först efter närmare utredning i samband med

anslagsberäkningarna för budgetåret 1942/43.

De kostnader, som kunde uppkomma vid anordnandet av de i det föregående

angivna särskilda kurserna vid folk- och småskoleseminarier, torde böra

i vanlig ordning bestridas från de för dessa läroanstalter anvisade anslagen,

under vilka dock särskilda medel för ändamålet knappast torde böra beräknas.

b. Kostnader för materiel.

Departeme?itschefen har förordat anvisande av ett engångsbelopp å 50,000

kronor såsom bidrag till anskaffande av materiel. Det vore uppenbarligen av

största betydelse, att undervisningsmateriel funnes tillgänglig i erforderlig utsträckning,

därest värntjänstutbildningen skulle kunna bli effektiv. I nämnda

summa hade inräknats även de kostnader, som belöpte på innevarande budgetår

och som efter närmare prövning kunde befinnas böra ersättas av statsmedel.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 179.

37

De årliga utgifterna för materiel till värntjänstutbildningen avsåge allenast

vissa utgifter för skjututbildningen, i första hand ammunition. För detta ändamål

torde ett belopp av 120,000 kronor vara tillräckligt. I detta sammanhang

kunde framhållas, att, enligt vad departementschefen inhämtat, svårigheter

icke torde uppstå att anskaffa för skjututbildningen erforderlig materiel.

Departementschefen förordade alltså, att tillhopa (50,000 + 120,000 =)

170,000 kronor anvisades till anskaffande av materiel, varav 50,000 kronor

belöpte på engångsutgifter. Då materielanskaffningen syntes böra i god tid

äga rum, borde lämpligen nämnda belopp anvisas på tilläggsstat II till riksstaten

för innevarande budgetår såsom ett reservationsanslag till bidrag till

vissa kostnader för värntjänstutbildning vid de allmänna läroverken m. fl.

läroanstalter. Det syntes av praktiska skäl lämpligt att i detta anslag inräkna

jämväl förutnämnda anslagsmedel till vissa ledararvoden, 10,000 kronor, varför

anslaget torde böra uppföras med tillhopa (170,000 -j- 10,000 =) 180,000

kronor.

c. Kostnader för ledarkurser.

Skolöverstyrelsen har erinrat om att under sommaren 1940 anordnats

två fristående kurser i värntjänstutbildning för gymnastiklärare vid de allmänna

läroverken m. fl. läroanstalter, den ena för manliga och den andra

för kvinnliga gymnastiklärare (jfr propositionen nr 1 till 1940 års urtima

riksdag, sid. 29). En fristående kurs av samma slag borde enligt överstyrelsens

mening anordnas sommaren 1941. Kostnaden kunde beräknas till

omkring 23,000 kronor enligt följande uppställning:

Arvode till föreståndaren för kursen.......................... 350 kronor

Arvoden till 4 biträdande ledare å 250 kronor................... 1,000 »

Dagtraktamenten ä 8 kronor åt 90 deltagare under 3 veckor (90x21x8) . . . 15,120 »

Resekostnadsbidrag å 50 kronor............................ 4,500 »

Föreläsningar....................................... 400 »

Hyra av materiel..................................... 1,000 »

Organisationskostnader............................. 500 >

. Summa 22,870 kronor.

Departementschefen har anslutit sig till skolöverstyrelsens förslag, dock

med den ändringen, att han funne kostnaderna böra begränsas till 20,000

kronor. Ett särskilt reservationsanslag borde anvisas för detta ändamål på

riksstaten för nästa budgetår.

I detta sammanhang har departementschefen erinrat, att skolöverstyrelsen

hemställt örn anvisande av 50,000 kronor av statsmedel såsom bidrag till

enskilda sammanslutningar för beredande av frivillig lägervistelse åt skolungdom.

Departementschefen funné det för egen del synnerligen önskvärt, att

statligt bidrag lämnades till detta ändamål. Medel för främjande av sådan

frivillig lägerverksamhet torde dock icke böra anvisas på riksstaten under

s. 38 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

38 Statsutskottets utlåtande Nr 179.

åttonde huvudtiteln utan i stället i ökad utsträckning ställas till förfogande ur

fonden för friluftslivets främjande. I detta hänseende hade departementschefen

samrått med chefen för handelsdepartementet. Departementschefen ville

påpeka, att denna fond redan nu toges i anspråk för sådana ändamål.

Då utskottet icke funnit något att invända mot de verkställda kostnadsberäkningarna

och vad därmed står i samband, tillstyrker utskottet Kungl.

Maj:ts förslag örn anvisande dels å tilläggsstat II för innevarande budgetår

av ett anslag å 180,000 kronor till Bidrag till vissa kostnader för värntjänstutbildning

vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter, dels ock för budgetåret

1941/42 ett anslag å 20,000 kronor till Kurser i värn tjänstutbildning vid

de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter.

VI. Hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

I. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts ifrågavarande

proposition och med avslag å motionerna I: 204

samt II: 273, II: 278 och II: 292,

a) till Bidrag till vissa kostnader för värntjänstutbildning

vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter å tilläggsstat

II till riksstaten för budgetåret 1940/41 under åttonde huvudtiteln

anvisa ett reservationsanslag av 180,000 kronor;

b) till Kurser i värntjänstutbildning vid de allmänna läroverken

m. fl. läroanstalter för budgetåret 1941/42 under

åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 20,000

kronor;

c) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Majit

ville skyndsamt låta verkställa utredning i av utskottet

ovan angivna hänseenden;

IIV att motionen II: 293, i den mån den icke må anses

besvarad med vad utskottet här ovan anfört och hemställt,

icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 13 juni 1941.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 179.

89

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joh. Nilsson i Malmö, Oscar Olsson,

Per Gustafsson, Pauli, Bergman, Lindström, Heiding, Andrén, Sven Larsson, Carlström och Berntson;

samt

från andra kammaren: herrar Jonsson i Eskilstuna, Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Svensson

i Grönvik, Ward, Persson i Falla, Lindberg i Umeå, Holmdahl, Wallentheim, Viklund, Hansson i

Rubbestad och Bergvall.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets utlåtande Nr 179.

Reservationer:

1) av herrar Per Gustafsson, Heiding, Jonsson i Eskilstuna, Törnkvist,

Eriksson i Stockholm och Svensson i Grönvik, vilka ansett,

dels att utskottets yttrande under avdelning II. Allmänna synpunkter bort

hava följande lydelse:

»Såsom av den---läroverks- och folkskoleungdom.

Vad beträffar de mera kvalificerade värntjänstövningarna, vilka skulle

äga rum i läroverkens och därmed jämförliga läroanstalters högre klasser

under en samlad tid före höstterminens början, är utskottet principiellt

ense med departementschefen örn lämpligheten av en dylik anordning. Utskottet

anser emellertid i anslutning till det i motionen II: 293 framställda

yrkandet, att obligatoriska skjutövningar böra bedrivas allenast i gymnasiets

tre översta ringar och motsvarande klasser i därmed jämförliga skolformer,

således ej i högsta realskoleklassen eller i med denna jämförlig gymnasieklass;

i dessa klasser bör salunda en obligatorisk sammanhängande

övningsperiod icke förekomma. Härigenom skulle i huvudsak tillgodoses

önskemålet örn att skjutövningar icke skulle bedrivas med lärjungar

under 16 år.

Av vad---i ämnet. I avvaktan på att denna fråga vinner sin slutliga

lösning torde försöksvis de blivande värntjänstövningarna vid de allmänna

läroverken m. fl. läroanstalter — i mån av utrymme — kunna hållas öppna

även för ungdom i åldern 16—20 år, som genomgått folkskola och icke på

annat sätt beredes möjlighet till dylik utbildning och som anmäler sig till

frivilligt deltagande i övningarna. Det synes böra ankomma på Kungl. Maj:t

att — efter närmare prövning av samtliga på frågan inverkande omständigheter

— vidtaga de åtgärder som för vinnande av nämnda syfte kunna befinnas

möjliga och lämpliga.

Med vad utskottet salunda anfört torde motionen II: 293 få anses besvarad.

Utskottet ansluter sig---erinran eller uttalande.»;

dels att utskottets yttrande under avdelning III. Värntjänstutbildningens

närmare utformning bort hava följande lydelse:

»Utskottet kan giva sin anslutning---högre skolformer, dock med

den modifikation, som följer av vad utskottet i det föregående anfort.»;

dels att utskottets yttrande under avdelning V. Kostnadsberäkningar bort

hava följande lydelse:

»Utskottet har icke funnit annan anledning till erinran mot de verkställda

kostnadsberäkningarna och vad därmed står i samband, än att utskottet med

hänsyn till den ståndpunkt i fråga örn värntjänstutbildningens omfattning,

som utskottet i det föregående intagit, funnit sig böra beräkna de årliga kost
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 179.

41

naderna för materiel till 100,000 kronor i stället för 120,000 kronor. Till följd

härav torde det av Kungl. Majit på tilläggsstat II till riksstaten för innevarande

budgetår äskade anslaget å 180,000 kronor till bidrag till vissa kostnader

för värntjänstutbildning vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter

kunna minskas med 20,000 kronor till 160,000 kronor. Kungl. Maj:ts förslag

om anvisande av ett reservationsanslag å 20,000 kronor till kurser i värntjänstutbildning

vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter tillstyrkes

av utskottet.»;

dels ock att utskottets hemställan bort erhålla följande lydelse:

»Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

I. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts ifrågavarande

proposition och med avslag å motionerna I: 204

samt II: 273, II: 278 och II: 292,

a) till Bidrag till vissa kostnader för värntjänstutbildning

vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter å tilläggsstat

II till riksstaten för budgetåret 1940/41 under åttonde huvudtiteln

anvisa ett reservationsanslag av 160,000 kronor;

b) till Kurser--- 20,000 kronor;

c) i skrivelse---angivna hänseenden;

II. att motionen II: 293 må anses besvarad med vad utskottet

här ovan anfört och hemställt.»;

2) av herr Hansson i Rubbestad, som — med biträdande i övrigt av den

under 1) angivna reservationen — ansett, att de stycken (sid. 24 och 25) i

utskottets yttrande under avdelning I. Allmänna synpunkter, vilka börja

med orden »De sakkunniga hava» samt sluta med orden »läroverks- och folkskoleungdom»

bort utgå och ersättas med ett uttalande av följande lydelse:

»De sakkunniga hava ansett, att grunden för värntjänstutbildningen skulle

läggas genom en systematiskt bedriven fysisk fostran. Liksom departementschefen

delar även utskottet denna mening. Lika viktigt är, att ungdomen i

skolåldern särskilt i de högre årsklasserna i största möjliga utsträckning erhåller

utbildning i de speciella värntjänstgrenar, som ansetts böra upptagas

på de allmänna läroverkens och därmed jämförliga skolors schema för friluftsdagarna,

alltså luft-, gas- och brandskydd för både manliga och kvinnliga

elever, hemtjänst och hemsjukvård för kvinnliga lärjungar samt målspaning,

rapportering och ordonnanstjänst. Denna fråga synes, såsom skolöverstyrelsen

framhållit, kunna provisoriskt ordnas redan under nästa läsår. Utskottet

utgår från att så kommer att bliva förhållandet, och vill betona vikten av

att vid dessa friluftsövningar särskilt beaktas följande grenar: simning, livräddning,

skidlöpning, skridskoåkning och orientering. Flickorna torde dessutom

framför allt böra utbildas i hemsjukvård. Jämväl övningar i luft-, gasoch

brandskydd, ordonnanstjänst och olycksfallsvård m. m. dylikt synas så

vitt möjligt böra anordnas.

Bihang till riksdagens protokoll 19^1. 6 sami. Nr 179.

4

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets utlåtande Nr 179.

Kravet om införande av friluftsdagar även i folkskolorna enligt i stort sett

samma program som kan komma att gälla för läroverken, såsom yrkats i

motionen II: 293, anser sig utskottet icke kunna biträda, då ungdomen i det

åldersstadium, som gäller för folkskolan, bör vara befriad från värntjänstövningar.

»;

3) av herrar Oscar Olsson och Ward, vilka ansett,

dels att utskottets yttrande under avdelning I. Allmänna synpunkter bort

hava följande lydelse:

»Såsom av den---läroverks- och folkskoleungdom.

Vad beträffar de mera kvalificerade värntjänstövningarna, vilka skulle

äga rum i läroverkens och därmed jämförliga läroanstalters högre klasser

under en samlad tid före höstterminens början, är utskottet principiellt

ense med departementschefen örn lämpligheten av en dylik anordning. Utskottet

anser emellertid, att skjutövningar böra bedrivas allenast i gymnasiets

tre översta ringar och motsvarande klasser i därmed jämförliga skolformer,

således ej i högsta realskoleklassen eller i med denna jämförlig gymnasieklass;

däremot torde under ifrågavarande tid för dessa klassers vidkommande

böra bedrivas obligatoriska övningar i övriga värn tjänstgrenar.

Härigenom skulle i huvudsak tillgodoses det i motionen II: 293 framställda

önskemålet örn att skjutövningar icke skulle bedrivas med lärjungar under

16 år.

Av vad sålunda anförts följer, att utskottet icke kunnat biträda förslaget

i motionen II: 278, att den ifrågasatta utbildningen skulle bygga helt på

frivillighetens grund. Av motiveringen framgår emellertid att motionärens

opposition mot den obligatoriska värntjänstutbildningen egentligen endast

riktar sig mot de rent militära övningarna, således praktiskt taget skjutövningarna.

Den starka opposition, som på många håll kommit till synes

mot förslaget, torde i stort sett hava samma motivering. Full enighet torde

kunna vinnas, om förslaget ändrades på den enda punkten att skjutövningarna

bleve frivilliga. Enligt överbefälhavarens mening borde det väsentliga

i värntjänstutbildningen vara att främja ungdomens fysiska och psykiska

utbildning. Någon risk för att ett mera betydande antal lärjungar skulle

undandraga sig skjutövningarna, även om dessa bleve frivilliga, torde inte

föreligga. Då utskottet anser det vara betydelsefullt, att nationen så långt

möjligt står enig omkring det väsentligen bärande i den genomgripande åtgärden

att införa värntjiinstövningar i skolorna, och då angelägenheten av

skjutövningar synes kunna tillgodoses lika väl på frivillighetens väg, förutsätter

utskottet att Kungl. Maj:t vid förslagets genomförande träffar anordningar,

som inte göra dessa övningar obligatoriska för eleverna.

Därvid torde också böra övervägas lämpligheten av att inordna de rent

militära övningarna helt eller delvis i hemvärnsorganisationen och den frivilliga

skytteröreisen. Chefen för armén har tänkt sig, just genom en an
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 179.

43

knytning till hemvärnet, en värntjänstutbildning för den ungdom i åldern

16—20 år som efter folk- och fortsättningsskolan uppsuges av förvärvslivet.

Utskottet anser i likhet med arméchefen att denna kategori manlig ungdom

är den ur militär synpunkt viktigaste, varför en utredning borde skyndsamt

föranstaltas beträffande en värntjänstutbildning för denna ungdom som i

utbildningshänseende jämställde densamma med skolungdom. Men lämpligare

än att skilja läroverksungdomen från denna ungdom under värntjänstutbildningen

vore att på något sätt sammanföra båda kategorierna i

hem värnsorganisationen.

I avvaktan på att denna fråga vinner sin slutliga lösning torde försöksvis

de blivande värntjänstövningarna vid de allmänna läroverken m. fl.

läroanstalter — i mån av utrymme — kunna hållas öppna även för ungdom

i åldern 16—20 år, som genomgått folkskola och icke på annat sätt beredes

möjlighet till dylik utbildning och som anmäler sig till frivilligt deltagande

i övningarna. Det synes böra ankomma på Kungl. Majit att —

efter närmare prövning av samtliga på frågan inverkande omständigheter

— vidtaga de åtgärder som för vinnande av nämnda syfte kunna befinnas

möjliga och lämpliga.

Med vad utskottet sålunda anfört torde motionen II: 293 — så vitt nu

är fråga — få anses besvarad.

Utskottet ansluter sig---erinran eller uttalande.»;

dels att utskottets yttranden under avdelning III. Vämtjänstutbildningens

närmare utformning och avdelning V. Kostnadsberäkningar bort erhålla samma

lydelse som i den under 1) angivna reservationen föreslagits;

dels ock att utskottets hemställan bort erhålla följande lydelse:

»Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

I. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts ifrågavarande

proposition och med avslag å motionerna I: 204

samt II: 273 och II: 292,

a) till Bidrag till vissa kostnader för värntjänstutbildning

vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter å tilläggsstat

II till riksstaten för budgetåret 1940/41 under åttonde huvudtiteln

anvisa ett reservationsanslag av 160,000 kronor;

b) till Kurser--- 20,000 kronor;

c) i skrivelse---angivna hänseenden;

IT. att motionerna II: 278 och II: 293 må anses besvarade

med vad utskottet här ovan anfört och hemställt.»;

4) av herrar Bergman, Sven Larsson, Berntson, Lindberg i Umeå och Viklund,

vilka ansett, att utskottets yttrande och hemställan i anledning av förevarande

proposition och i ämnet väckta motioner bort hava följande lydelse:

»Enligt utskottets mening torde egentliga militärövningar knappast vara

att tillråda, när det gäller skolungdom. Genom den föreslagna inkallelsen

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets utlåtande Nr 179.

sex dagar före den vanliga skolterminens början skulle visserligen ingen inkräktning

ske på skolans vanliga arbetsprogram, men därigenom skulle

dock ungdomens välbehövliga ferier inskränkas och hemmen ådragas i nuvarande

ekonomiska läge icke önskvärda ökade kostnader. Därtill kommer

att sex dagars övningar av i propositionen avsett slag knappast torde kunna

för stärkande av vår försvarsduglighet vara av så stor betydelse att de uppväga

den kostnad de skulle föranleda för staten. Utskottet avstyrker därför

i anslutning till motionerna I: 204 och II: 273 samt II: 292 den del av propositionen,

som innefattar förslag om sådana sexdagarsövningar. Däremot

delar utskottet departementschefens mening att de genom 1927 års skolreform

införda s. k. friluftsdagarna i läroverken m. fl. skolor borde kunna

utnyttjas på ett i nuvarande tidsläge mera ändamålsenligt sätt än i vissa

fall hittills skett för den fysiska uppryckning, som med dem var avsedd och

vilken är av värde för sådan hälsa och spänstighet som är en förutsättning

även för upprätthållande av vår försvarskraft. Sålunda kunde enligt utskottets

mening under nuvarande beredskapsförhållanden de i och för sig annars

värdefulla museibesöken, för vilka icke sällan vissa friluftsdagar använts,

utbytas mot lämplig fysisk träning. Alltefter årstiden och orternas beskaffenhet

kunde därvid livräddnings- och simövningar, skidlöpning m. m.

ifrågakomma, eventuellt där så ske kan instruktion i avseende på åtgärder

vid brandfara o. s. v.

Då friluftsdagarna från början närmast avsågo att bereda den i städerna

undervisade läroverksungdomen en motvikt mot stadsluften och stillasittandet,

så hava de ej införts i folkskolor på landsbygden, där rörelse i fria

naturen ej saknas, men ingenting torde hindra att städernas och andra tättbebyggda

samhällens äldre folkskoleungdom finge samma förmån, varvid

det i vissa fall kunde vara önskvärt och möjligt att anordna gemensamma

friluftsutflykter och övningar i civila idrotter. Därigenom gagnades säkerligen

samförståndet mellan olika klassers ungdom.

Vad flickorna beträffar synes förutom den skolköksundervisning, som i

många skolor redan införts, även någon sjukvårds- och förbandsövning böra

försökas, varjämte givetvis även för dem lämplig friluftsverksamhet ej får

försummas.

Den del av propositionen som innefattar förslag örn ändamålsenligt utnyttjande

för civila idrotter och annan lämplig fysisk träning av ickemilitär

art vill utskottet tillstyrka. Då emellertid de för dessa frilufts- och

idrottsdagar av de sakkunniga utarbetade planerna fått en vidsträcktare,

även militärt betonad omfattning (med skjutövningar m. m.), anser utskottet

en överarbetning nödvändig med beaktande av vad ovan anförts. En

sådan kan säkerligen, med det värdefulla förarbete, som redan föreligger,

utföras på ganska kort tid, så att försök kunna göras redan under instundande

arbetsår.

För bestridande av kostnaderna för dessa försöks verkställande torde sär
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 179.

45

skilda medel böra anvisas för nästa budgetår, och får utskottet föreslå, att för

ändamålet på riksstaten uppföres ett reservationsanslag av 50,000 kronor.

Från detta anslag torde enligt Kungl. Maj:ts beprövande böra få bestridas

jämväl eventuellt uppkommande kostnader för anordnande av ledarkurser.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts ifrågavarande

proposition och motionerna I: 204, II: 273, II: 278, II: 292

och II: 293, må

I. i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om

a) skyndsam överarbetning av föreliggande förslag till i

nuvarande läge ändamålsenligare utnyttjande och — där så

lämpligen ske kan — utsträckande även till andra skolors

jämnåriga ungdom av de frilufts- och idrottsdagar, som ingå

i vissa skolors program,

b) föranstaltande av provisoriska försök redan instundande

läsår till friluftsdagarnas utnyttjande på sätt utskottet

ovan anfört,

c) vidtagande av åtgärder för införande av sjukvårdsoch

förbandsundervisning för kvinnlig skolungdom, där

sådan lämpligen kan anordnas;

II. till Viss särskild utbildning av icke militär art vid de

allmänna läroverken m. fl. läroanstalter för budgetåret 1941/

42 anvisa ett reservationsanslag av 50,000 kronor.»;

5) av herr Joli. Nilsson i Malmö.

Bihang till riksdagens protokoll 19//1.

6 sami. Nr 179.

5

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1941:459 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående vämtjänstutbildning för skolungdom jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten