Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckt motion angående anslag till bidrag till verksamheten vid s. k. hemgårdar.

1941-06-17 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1941:190, Utlåtande, i anledning av väckt motion angående anslag till bidrag till verksamheten vid s. k. hemgårdar.

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 190.

11

Nr 190.

Ankom till riksdagens kansli den 17 juni 1941 kl. 12 m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion angående anslag till bidrag

till verksamheten vid s. k. hemgårdar.

(2:a avd.)

I en inom andra kammaren av fröken Kerstin Hesselgren m. fl. väckt

motion (II: 125) har hemställts, att riksdagen måtte i överensstämmelse med

i motionen angivna riktlinjer såsom bidrag till hemgårdarnas verksamhet för

budgetåret 1941/42 anvisa ett anslag av 69 400 kronor.

Till stöd för nämnda yrkande har i motionen anförts huvudsakligen följande:
Under

de sista 25 åren har i vårt land särskilt i industri- och stadssamhällen

på frivillighetens väg vuxit fram en ny form av social verksamhet:

settlements eller som de på svenska kallas hemgårdar. Denna hemgårdsrörelse

är ett nödvändigt och naturligt led i arbetet på att motverka de

faror för vilka den stigande industrialiseringen utsatt en växande och rotlös

stadsbefolkning. Hemmens möjlighet att fostra barnen och ungdomen

till arbete och yrkesskicklighet, liksom deras betydelse som centrum för fritidssysselsättningar,

har i den moderna storstadsmiljön så gott som försvunnit.

Hemgårdarna betyda för denna stadsungdom och delvis även för de

äldre en ersättning för vad det egna hemmet inte längre kan ge.

Deras syfte är att skapa gemenskap mellan skilda klasser, generationer och

livsområden. Hemgårdarna ordna praktiska och teoretiska kurser, studiecirklar,

pojk- och flickklubbar samt sysselsätta barnen efter skoltiden och

ta hand om de minsta i barnkrubbor och barnträdgårdar. De samla också de

vuxna till föräldraaftnar, samtal, föredrag och fester.

För att hjälpa varandra i det gemensamma arbetet ha hemgårdarna bildat

en samorganisation: Riksförbundet Sveriges hemgårdar.

Till ytterligare belysning av hemgårdarnas betydelse och den anda som

där råder må anföras, att barnen och de unga då de komma in i hemgårdarnas

gemenskapsatmosfär skyddas från skadliga inflytelser och förhjälpas

att från början få en positiv inställning till samhället. Den som vet

något örn pubertetsårens vansklighet i en tid då hemmen lia föga grepp

örn de unga, den som känner kamraters inflytande på varandra i denna

ålder, har inte svårt att inse vad det betyder, alt de ungas benägenhet att

gå i flock — bilda ligor och gäng — tidigt länkas in i rätta banor genom det

kamratskap, som en klubb nied ideell och opolitisk inställning erbjuder.

Kring hemgården hildas efter hand en vid krets av människor, som känna

att de här lia vänner, som de kunna gå till för att få råd och hjälp. Därigenom

får den ett inflytande i större kretsar. Sammanförandet i en hemliknande

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 190.

miljö av människor från olika arbetsområden och samhällsskikt i gemensam

strävan för personlig utveckling och karaktärsdaning är ägnat att utjämna

för folkgemenskapen hinderliga motsättningar och främja inbördes förtroende

och en god medborgaranda. Hemgårdarna bidra sålunda till folkgemenskapens

stärkande.

Med de aktuella förhållandena för ögonen synes hemgårdarnas verksamhet

mer av behovet påkallad än någonsin. Härvid torde man framför allt

böra tänka på den hotande utbredningen av arbetslösheten och den osäkerhet

som överhuvudtaget råder på arbetsmarknaden med nödtvungna omflyttningar

av arbetskraften.

Från alla håll påfordras åtgärder till ungdomens skydd och fostran, och

det skulle egentligen behövas ett nät av hemgårdar över hela landet. Det

vore då synnerligen oklokt och oekonomiskt om den verksamhet, som redan

bedrives med utomordentliga uppoffringar från enskilda medborgares sida,

nu på grund av alltför stora ekonomiska svårigheter tvingades inskränka sig.

Fastmer böra de redan existerande hemgårdarna beredas tillfälle utvidga sin

verksamhet bland den ungdom som är i trängande behov av deras moraliska

stöd.

Motionärerna vilja medverka till varje form av klokt sparande och inse

väl vilka krav ulgitterna för försvaret ställa på landets ekonomi, men anse

samtidigt att allt som nedlägges på försvaret mister sin mening om folkmaterialet

förfares.

Det är ett känt och skrämmande faktum att ungdomsbrottslighet och alkoholmissbruk

under de senaste åren befunnit sig i stigande särskilt bland

de mycket unga.

Till detta kommer nu den press på sinnena som läget utövar och det förråande

och förvildande inflytande som kriget i och för sig medför.

Ännu ett svårlöst problem har uppstått genom inkallelserna. Det gäller att

åter inpassa de hemvändande i det vanliga samhällslivet och arbetslivet och

samtidigt hjälpa dem att få känna något av den kamratanda som rådde vid

förläggningen. Just här kunna hemgårdarna med sitt personliga sätt att ta

hand örn människor göra mer än några officiella myndigheter förmå.

Motionärerna äro övertygade om att staten genom förebyggande ungdomsverksamhet

av ovannämnda slag årligen besparas stora utgifter i fråga om

vård av eljest urspårade individer på alkoholisthem, uppfostringsanstalter,

fängelser, skyddshem m. m.

Hemgårdarnas ekonomi bestrides f. n. genom frivilliga bidrag, som varje

år måste insamlas, samt genom anslag från kommunerna. Några medarbetare

äro avlönade — mycket lågt — andra, ja de flesta, helt oavlönade.

Utan de senare vore arbetet inte möjligt. Svårt är det emellertid särskilt att

fylla behovet av kvalificerade ungdomsledare.

Trots de små löner som hemgårdarna utbetala och de ofta mycket enkla

lokaler i vilka de lia sin verksamhet möter det mycket stora svårigheter för

dem att i längden kunna fortsätta densamma utan mera tryggad ekonomi.

Det är ingen överdrift att säga att nästan alla hemgårdar arbeta under ekonomiskt

bekymmersamma förhållanden och detta naturligtvis speciellt i

dessa tider av allmän åtstramning.

Med anledning av vad ovan anförts anhålla motionärerna att riksdagen

ville besluta tilldela hemgårdsverksamheten visst statsunderstöd.

Då staten givetvis måste för ekonomiskt understöd åt en hemgård fordra

vissa betingelser, synas följande villkor för att få del av statsbidraget böra

uppställas:

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 190.

13

1) Verksamheten bör ha pågått i minst två år, och hemgården som söker

statsunderstöd bör tillhöra riksförbundet »Sveriges hemgårdar». 2) Hemgården

bör förfoga över fasta lokaler, som helt och hållet användas för dess

verksamhet. 3) Vid hemgården bör finnas anställd en föreståndare eller föreståndarinna,

vilkens lön borde utgå efter av Kungl. Maj:t fastställd lönenorm.

För beräkningen av det statliga anslagets storlek för varje särskild hemgård

tillåta sig motionärerna att föreslå följande grunder:

Statsunderstödet utgår dels med ett grundanslag av exempelvis 3 000 kronor,

dels med ett tilläggsanslag beräknat efter antalet deltagare i studiecirklar,

i praktiska kurser av olika slag och i klubbar för vuxen ungdom, multiplicerat

med antalet undervisningstimmar per vecka. Om en hemgård sålunda

har 100 deltagare i sina studiecirklar m. m., med en lektionstimme i

veckan och med ett läsår av ungefär trettio arbetsveckor, kunde denna hemgård

exempelvis erhålla ett tilläggsanslag på 500 kronor. Om en annan hemgård

har sammanlagt 300 studiecirkelelever och klubbmedlemmar, skulle

elen, under förutsättning av samma timantal per vecka och samma antal arbetsveckor,

få ett statsanslag på 1 500 kronor etc. En preliminär beräkning

gjord 1939 gav vid handen, att det sammanlagda beloppet av enligt detta

förslag beräknade årsanslag till de nu verksamma hemgårdarna skulle uppgå

tili omkring 69 400 kronor, varav 36 000 kronor i grundanslag till tolv

hemgårdar och 33 427 kronor i tilläggsanslag.

Såsom av den i förevarande motion lämnade redogörelsen framgår och

enligt vad utskottet i övrigt har sig bekant fullgöra hemgårdarna en i många

avseenden samhällsgagnande verksamhet. Deras insatser i det frivilliga folkbildningsarbetet

och på det sociala området — särskilt deras uppgift av förebyggande

art i syfte att skydda den uppväxande ungdomen från skadliga

inflytelser — måste givas allt erkännande. I den mån hemgårdsverksamheten

är av social karaktär — vilket i väsentlig utsträckning torde vara fallet —

synes det utskottet i första hand böra ankomma på kommunerna att i ekonomiskt

avseende understödja densamma. Med hänsyn till önskvärdheten

av att den genom hemgårdarna bedrivna rörelsen vidmakthålles och vidare

utvecklas torde det likväl kunna ifrågasättas, att även staten i en eller annan

form träder hjälpande emellan. Härvid synes det utskottet ligga närmast

till hands att lotlerimedel tagas i anspråk för ändamålet i fråga. Skulle det

emellertid av olika anledningar visa sig lämpligt och erforderligt, att hemgårdsrörelsen

erhåller ett fastare stöd från statens sida i form av anslag

på riksstaten torde det böra ankomma på Kungl. Majit att efter verkställd utredning,

innefattande jämväl grunderna för utgivande av ett dylikt understöd,

för riksdagen framlägga förslag i ämnet.

Då syftet med hemgårdarnas verksamhet — såsom av det ovan anförda

framgår — synts utskottet behjärtansvärt, vill utskottet förorda, att för

nästa budgetår under åttonde huvudtiteln uppföres ett anslag å 5 000 kronor,

att av Kungl. Majit fördelas till de hemgårdar, som i främsta rummet

befinnas vara i behov av eli tillfälligt stöd från statens sida.

Utskottet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 190.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må, i anledning av motionen II: 125, till

Bidrag till hemgårdarnas verksamhet för budgetåret 1941/42

under åttonde huvudtiteln anvisa ett anslag av 5 000 kronor.

Stockholm den 17 juni 1941.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 189.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1941:422 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående anslag till bidrag till verksamheten vid s. k. hemgårdar. a1 i texten