Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition angående anvisande av vissa anslag till det civila luftskyddet jämte i ämnet väckta motioner.

1941-06-17 · 22 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 19 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1941:203, Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition angående anvisande av vissa anslag till det civila luftskyddet jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 203.

1

Nr 203.

Ankom till riksdagens kansli den 17 juni 1941 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition angående

anvisande av vissa anslag till det civila

luftskyddet jämte i ämnet väckta motioner.

(4:e avd.)

I anslutning till vissa i årets statsverksproposition under femte huvudtiteln

(punkterna 188—191 och 193—197) gjorda framställningar har Kungl.

Maj:t i propositionen nr 272, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för den 9 maj 1941, föreslagit riksdagen att

I) godkänna

a) av föredragande departementschefen förordade grunder för bidrag av

statsmedel till anordnande av skyddsrum i undervisningsanstalter;

b) av departementschefen förordad personalförteckning och avlöningsstat

för luftskyddsinspektionen, den senare att tillämpas tills vidare från och med

budgetåret 1941/42;

II) å riksstaten för budgetåret 1941/42 anvisa

dels till Luftskyddsinspektionen: Avlöningar ett förslagsanslag av 296,000

kronor;

dels till Luftskyddsinspektionen: Omkostnader ett förslagsanslag av 161,000

kronor;

dels till Civilt luftskydd: Alarmeringsanordningar ett reservationsanslag

av 261,000 kronor;

dels till Civilt luftskydd: Gasskyddsutrustning ett reservationsanslag av

525.000 kronor;

dels till Civilt luftskydd: Anskaffande av viss gasskyddsmateriel för förbrukningsändamål

m. m. ett förslagsanslag av 495,000 kronor;

dels till Civilt luftskydd: Luftskyddsövningar ett förslagsanslag av 50,000

kronor;

dels till Civilt luftskydd: Försöksverksamhet ett förslagsanslag av 65,000

kronor;

dels till Civilt luftskydd: Statens luftskyddsskola ett förslagsanslag av

40.000 kronor;

dels till Civilt luftskydd: Bidrag till enskilda sammanslutningar för utbildning

av luftskyddspersonal m. m. ett anslag av 477,600 kronor;

dels till Civilt luftskydd: Bidrag till kommuner för anordnande av vissa

skyddsrum ett reservationsanslag av 4,000,000 kronor;

dels ock till Civilt luftskydd: Arvoden till vissa luftskyddschefer m. m. ett

förslagsanslag av 100,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 6 sami. Nr 203.

1S60 41

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 203.

I förevarande sammanhang har utskottet till behandling förehaft dels en

inom första kammaren av herr I. Anderson väckt motion nr 240, dels en

inom andra kammaren av herrar K. Bergström och O. Andersson i Malmö väckt

motion nr 330, dels ock en inom sistnämnda kammare av herr G. Nilsson i

Kristinehamn m. fl. väckt motion nr 331.

Luftskyddsinspektionen: Avlöningar.

För budgetåret 1940/41 har till luftskyddsinspektionen: avlöningar anvisats

ett förslagsanslag av 201,500 kronor.

I skrivelse den 27 mars 1941 har luftskyddsinspektionen bland annat

anfört, att enligt 4 § instruktionen för luftskyddsinspektionen den 11 juni

1937 (nr 506) inspektionen normalt skall bestå av en luftskyddsinspektör,

en inspektörsassistent såsom biträde åt inspektören, luftskyddskonsulenter

i enlighet med vad därom särskilt bestämmes samt, i mån av behov och

tillgång på medel, annan personal. Därjämte stöde till luftskyddsinspektionens

förfogande fast anställda sakkunniga till det antal Kungl. Maj:t bestämde,

varjämte inspektionen ägde för särskilt uppdrag tillkalla annan sakkunnig

i den utsträckning medel därför funnes tillgängliga. Under framhållande

av att denna organisation visat sig otillräcklig har luftskyddsinspektionen

i nämnda skrivelse framlagt förslag till ny organisation av inspektionen.

Förslaget innebär bland annat, att den nuvarande provisoriska organisationen

skulle bliva bestående även i fredstid och att ett flertal av de hos inspektionen

anställda befattningshavarna skulle vinna ordinarie eller extra ordinarie

anställning. Beträffande förslagets närmare innebörd får utskottet hänvisa

till propositionen (sid. 4—11).

Över luftskyddsinspektionens förslag till omorganisation av inspektionen

hava utlåtanden avgivits av statskontoret och allmänna lönenämnden.

Statskontoret har anfört bland annat följande (sid. 11 och 12):

Med hänsyn till att luftskyddsinspektionen börjat sin verksamhet redan

år 1937 torde det icke vara obefogat att antaga, att dess allmänt planläggande

och organisatoriska verksamhet — åtminstone i stort sett ■—- nu bör vara avslutad

och att de arbetsuppgifter, som i fortsättningen komma att åvila inspektionen,

i huvudsak äro av inspicierande och kontrollerande natur. Det förefaller

därför statskontoret, som örn tidpunkten nu vore inne för ett allsidigt

övervägande, örn och i vad mån inspektionens organisation kan beskäras.

Detta bör enligt statskontorets mening ske i etapper för att så småningom

nå fram till den organisation, som under normala fredsförhållanden kan anses

behövlig och lämplig. Att nu fastställa en organisation av en sådan omfattning

och innebärande inrättandet av ett så avsevärt antal med pensionsrätt

förenade tjänster, som av inspektionen föreslagits, kan statskontoret alldeles

icke förorda. Det torde ligga i sakens natur, att den hittillsvarande, inspektionen

åliggande arbetsbördan icke rimligen kan få bliva avgörande för organisationen

under normala tider. Hållbara utgångspunkter för ett bedömande

av det ifrågavarande organets ram saknas följaktligen för närvarande.

Enligt ämbetsverkets mening bör det sorgfälligt undvikas, att inspektionen

efter mönstret av de reguljära civila ämbetsverken organiseras på särskilda

avdelningar eller byråer. Beslutanderätten i luftskyddsärenden bör liksom

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 203.

3

hittills koncentreras i luftskyddsinspektörens hand, och till hans förfogande

böra i erforderligt antal ställas medhjälpare med olika för inspektionens verksamhet

erforderliga fackkunskaper. Hos inspektionen böra alltså anställas —

förutom en sekreterare jämte behövlig biträdespersonal — en konsulent för

vart och ett av verksamhetsområdena organisation (inklusive utbildning),

byggnadsteknik och brandskydd ävensom en förrådskontrollör.

Av det anförda följer, att statskontoret icke kan tillstyrka inrättande vid

inspektionen av ordinarie tjänster. I princip måste ämbetsverket även finna

det mindre lämpligt att nu uppföra några befattningar på extra ordinarie stat

med hänsyn till den med dylika tjänster förenade rätten till tjänste- och

familjepension. För den händelse det emellertid skulle för förvärvande och

bibehållande vid inspektionen av befattningshavare med vissa kvalifikationer

visa sig nödvändigt att bereda dessa befattningshavare extra ordinarie anställning,

anser statskontoret, att detta dock endast bör ske i mycket begränsad

omfattning.

Beträffande innehållet i statskontorets utlåtande i övriga delar får utskottet

hänvisa till propositionen (sid. 12).

Allmänna lönenämnden (sid. 12 och 13) har bland annat framhållit, att

det syntes svårt att bedöma, vilka arbetsuppgifter, som vid en återgång till

mera normala förhållanden framdeles kunde komma att åvila inspektionen.

Enligt lönenämndens mening vore det fördenskull angeläget, att organisationen

icke nu erhölle en sådan utformning, att en anpassning efter ändrade

framtida förhållanden skulle kunna försvåras. Med hänsyn till det anförda ansåge

sig lönenämnden icke kunna tillstyrka, att några ordinarie befattningar för

närvarande inrättades vid inspektionen. Nämnden ville i stället förorda, att

de föreslagna ordinarie befattningarna utbyttes mot extra ordinarie tjänster.

För befattningen såsom chef för luftskyddsinspektionen borde enligt lönenämndens

mening tills vidare avses ett arvode högst motsvarande avlöning

till befattningshavare i lönegraden C 8.

Departementschefen har för egen del anfört följande (sid. 13 o. i.):

I proposition, nr 211, till 1937 års riksdag med förslag till luftskyddslag

uttalade jag rörande civila luftskyddsutredningens förslag örn tillskapandet

av en särskild myndighet, luftskyddsinspektionen, för handhavandet av ledningen

av det civila luftskyddet bland annat, att, även efter det luftskyddsorganisationens

uppbyggande slutförts, behov komme att föreligga av en

särskild myndighet för handhavande av den centrala ledningen av det civila

luftskyddet, i det en inspekterande verksamhet torde vara av behovet påkallad

örn organisationens effektivitet icke skulle äventyras. Jag framhöll vidare, att

ett organ krävdes för vidmakthållandet av den centrala planläggningen, för omhänderhavande

av anslag till luftskyddet, för materielens underhåll och förnyande,

för ledande av utbildningen och upplysningsverksamheten samt icke

minst för följande av utvecklingen på luftskyddets område, vilken dittills

försiggått i ett mycket snabbt tempo. Luftskyddssynpunkternas egenskap att

göra sig gällande inom de mest skilda områden av samhällslivet gjorde det

vidare erforderligt, att luftskyddets intressen auktoritativt företräddes vid

handläggningen av en mängd frågor, som rörde lagstiftning och administra
tion.

.

För bibehållande av organisationens effektivitet fordras emellertid härutöver

att personalens anställningsförhållanden äro sådana, att täta ombyten ej

riskeras å betydelsefulla poster inom inspektionen. XJr sistnämnda synpunkt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 203.

ter sig inspektionens nuvarande organisation mindre tillfredsställande. -Jag

erinrar sålunda om att ingen av inspektionens befattningar är uppförd på

ordinarie stat. Samtliga anställda i ledande ställning uppbära avlöning i form

av arvode och endast ett fåtal av dessa arvoden äro årsarvoden. Årsarvoden

utgå till luftskyddsinspektören, inspektörsassistenten, de två luftskyddskonsulenterna

samt en ingenjör. Härjämte utgå årsarvoden till två av inspektionens

tillfälliga sakkunniga. Tidsförhållandena lia emellertid nödvändiggjort

ytterligare anställning av kvalificerad arbetskraft i stor utsträckning.

De flesta av nu ifrågavarande anställda Ira betraktats såsom tillfälligt anlitade

sakkunniga och ha icke varit fast knutna till inspektionen. Deras anställningsförhållanden

lia reglerats för ett kvartal i sänder och arvodenas storlek

har likaledes fixerats för en tidsperiod av ett kvartal. Enligt Kungl. Maj:ts

beslut den 25 april 1941 äro för närvarande anställda i inspektionen 27 personer,

vilka innehava arvodestjänster av nu angivet slag. Vissa av dessa såsom

tillfälligt sakkunniga anställda personer fullgöra i hög grad betydelsefulla

uppgifter inom inspektionen.

De här antydda anställningsförhållandena sammanhänga givetvis med

svårigheten att för någon längre tid framåt överblicka såväl arten som omfattningen

av luftskyddsinspektionens arbetsuppgifter. Särskilt under de två

senaste åren ha arbetsuppgifternas relativa betydenhet ofta växlat. Vid en

tidpunkt har nödvändigheten att skaffa fullgod och tillräcklig gasskyddsutrustning

stått i förgrunden, vid en annan tidpunkt har skyddsrumsbyggandet

måst följas med särskild uppmärksamhet. Under en tredje period åter ha

frågor rörande brandskydd och anskaffande av brandskyddsmateriel tett sig

som den mest arbetskrävande uppgiften. På grund av dessa växlingar och

förskjutningar har inspektionens organisation måst göras i hög grad elastisk,

så att den kunnat smidigt anpassa sig efter lägets krav. Fördelen härav får

emellertid vägas mot olägenheten av att anställningsförhållandena för ledande

tjänstemän inom inspektionen blivit ganska otrygga. Härigenom riskeras

täta ombyten, vilket kan medföra att kontinuiteten och fastheten i inspektionens

arbete blir lidande.

Ett övervägande av nu angivna synpunkter ger till resultat att ordinarie

tjänster inom luftskyddsinspektionen endast i undantagsfall böra inrättas

under nuvarande förhållanden. Allenast de befattningar, örn vilka man med

säkerhet kan säga, att de komma att visa sig nödvändiga även under

normala tider, böra få en mera fast karaktär. Befattningar, örn vilka i detta

avseende någon tvekan kan råda, böra liksom nu vara arvodestjänster.

Det inom luftskyddsinspektionen utarbetade förslaget rörande inspektionens

personalorganisation avser, att den nuvarande provisoriska organisationen

(vilken torde vara att anse som en krigsorganisation), innebärande en

uppdelning av inspektionens arbetsuppgifter på fem avdelningar eller byråer,

skulle bliva bestående även i fredstid. Behov av ett antal fast anställda befattningshavare

vid inspektionen skulle till följd härav föreligga. Ett flertal

av de hos inspektionen anställda befattningshavarna föreslås därför böra

vinna ordinarie eller extra ordinarie anställning. Sålunda förordas inrättande

av följande ordinarie befattningar nämligen 1 överdirektör och chef (C 8).

2 luftskyddsinspektörer (A 28), 1 kassör (A 9), 1 portvakt tillika eldare (A 5),

1 expeditionsvakt (A 5), 2 kontorsbiträden (A 4) och 2 skrivbiträden (A 2)

samt följande extra ordinarie befattningshavare nämligen 1 överingenjör

(Eo 30), 1 intendent (Eo26), 1 sekreterare (Eo26), 2 förste byråingenjörer

(Eo24), 1 byråinspektör (Eo21), 3 byråingenjörer (Eo21), 1 notarie (Eo21).

1 kanslibiträde (Eo 7), 1 förrådsförman (Eo 7), 2 kontorsbiträden (Eo 4) och

2 skrivbiträden (Eo 2).

opaginerad Kontrollera mot PDF

i Statsutskottets utlåtande Nr 203.

5

Det följer av vad jag tidigare anfört, att jag betraktar det som uteslutet

att tillmötesgå inspektionens förslag örn inrättandet av ett så betydande antal

fasta tjänster inom inspektionen. Emellertid synes uppenbart, att — oberoende

av den organisation luftskyddsinspektionen i framtiden kan komma

att erhålla — behov kommer att förefinnas av vissa fast anställda befattningshavare.

En särskild chef för inspektionen torde sålunda städse bliva erforderlig.

Befattningen som sådan torde därför nu böra uppföras på ordinarie

stat. Denne bör förordnas av Kungl. Majit för en tid av sex år i sänder och

givas benämningen överdirektör. Med hänsyn till de särskilda kvalifikationer,

som måste ställas på denne befattningshavare, vill jag föreslå, att han i enlighet

med inspektionens förslag, erhåller placering i lönegraden C 8. Behov

torde även komma att förefinnas av de fem befattningar, vars innehavare

enligt inspektionens förslag avsågos bliva föreståndare för var sin byrå, nämligen

de två luftskyddsinspektörerna (nuvarande luftskyddskonsulenterna),

en överingenjör, en intendent och en sekreterare. Av nämnda befattningshavare

torde dock nu endast de båda luftskyddsinspektörerna böra erhålla

ordinarie anställning med placering i lönegraden Ä 26. De övriga torde böra

bliva extra ordinarie tjänstemän med placering, överingenjören i lönegraden

Eo 28 samt intendenten och sekreteraren i lönegraden Eo 26.

De befattningshavare, som, utöver nu nämnda, bliva erforderliga för nästa

budgetår, torde böra anställas efter i huvudsak samma grunder, som för närvarande

gälla för dem.

Innan jag ingår på en närmare anslagsberäkning vill jag framhålla, att, i

motsats till vad som förutsattes vid beräkningen av luftskyddsinspbktionens

avlöningsanslag för innevarande budgetår, inspektionens arbetsuppgifter hittills

ökat i omfattning. På grund härav har inspektionens personal måst förstärkas,

varför de under grundavlöningsposten anvisade medlen visat sig

otillräckliga. Innevarande års riksdag har därför på av Kungl. Majit i proposition

den 3 januari 1941, nr 2, gjord framställning medgivit, att posten finge

under budgetåret 1940/41 överskridas med högst 24,000 kronor.

Tillkallandet av tillfälliga sakkunniga har måst ske i något större utsträckning

än närmast föregående budgetår.

Yad härefter angår anslagsbehovet för budgetåret 1941/42 torde man böra

räkna med att luftskyddsinspektionens arbetsuppgifter jämväl för nästa

budgetår komma att bliva mycket omfattande, även örn man bör kunna utgå

från att en viss minskning kommer att inträda. Försiktigheten bjuder emellertid

att ej räkna med lägre anslagsbehov för nästa budgetår än för det innevarande.

Till de av mig föreslagna ordinarie befattningshavarna, överdirektören

och de två luftskyddsinspektörerna torde under en ny anslagspost avlöningar

till ordinarie tjänstemän böra upptagas ett anslag av 36,000

kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Majit, är i gällande stat upptagen till 100,000 kronor. Från denna

anslagspost bestridas för närvarande arvoden åt, bland andra, luftskyddsinspektören,

inspektörsassistenten och de två luftskyddskonsulenterna, sammanlagt

uppgående till 41,500 kronor. För nästa budgetår kommer i enlighet

med vad ovan sagts lön till dessa befattningshavare ej att utgå i form av

arvode och följaktligen ej att belasta ifrågavarande anslag. Emellertid anser

jag i trots härav, med hänsyn till den nuvarande belastningen å anslagsposten,

densamma böra beräknas till samma belopp, som det för innevarande

budgetår upptagna. Hänsyn har härvid även tagits till inspektionens förslag,

att årsarvodena till de tre fast anställda sakkunniga måtte bestämmas till ett

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 203.

fixerat belopp av 1,200 kronor för år, vilket förslag jag förordar. Det torde

få ankomma på Kungl. Majit att meddela närmare bestämmelser rörande

arvodespostens användning.

Posten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal torde böra

upptagas med ett belopp av i runt tal 185,000 kronor, i vilket belopp även

inräknats avlöningarna till samtliga vid inspektionens förråd anställda förrådsarbetare,

vilka nu i viss utsträckning avlönats från anslaget till anskaffande

av viss gasskyddsmateriel för förbrukningsändamål m. m.

Slutligen torde posten till rörligt tillägg böra uppräknas till 10,000

kronor.

Enligt departementschefens beräkningar skulle alltså inspektionens avlöningsanslag

för nästa budgetår uppgå till sammanlagt (36,000 + 100,000 +

185.000 + 10,000) 331,000 kronor.

I förenämnda motion, I: 240, har hemställts, att riksdagen vid behandlingen

av Kungl. Maj:ts proposition nr 272 angående anvisande av vissa

anslag till det civila luftskyddet måtte besluta, att de tvenne föreslagna luftskyddsinspektörerna

skola uppföras å ordinarie stat i 27 :e lönegraden.

Körande de skäl motionären anfört till stöd för sin hemställan får utskottet

hänvisa till motionen.

Luftskyddsinspektionen: Omkostnader.

Till ifrågavarande ändamål har för ett vart av budgetåren 1939/40 och

1940/41 anvisats ett anslag av 58,000 kronor.

För nästa budgetår föreslås upptagande av en ny post till sjukvård m. m.

med 1,000 kronor. Posten till reseersättningar föreslås höjd med 20,000

kronor. Posten till expenser föreslås böra uppräknas från för innevarande

budgetår beräknade 23,000 kronor till 70,000 kronor, så att densamma kommer

att motsvara de verkliga utgifterna för ifrågavarande ändamål. Till publikationstryck

skulle enligt Kungl. Majlis förslag erfordras ett från 15,000 till

50.000 kronor förhöjt belopp för bland annat utgivande av omarbetade upplagor

av de av inspektionen utfärdade anvisningarna.

Till omkostnader skulle alltså för nästa budgetår erfordras (58,000 + 1,000

+ 20,000 + 47,000 + 35,000 =) 161,000 kronor.

Civilt luftskydd: Alarmeriugsauordiiingar.

Till alarmeringsanordningar lia hittills anvisats tillhopa 3,647,000 kronor.

För nästa budgetår beräknas till drift- och underhållskostnader för alarmeringsanläggningar

m. m. 86,000 kronor. För anskaffande av ytterligare ett

antal larmaggregat har räknats med ett belopp av 35,000 kronor samt för

fortsatt utbyggande av telefonalarmeringsanläggningar 140,000 kronor. Under

anslaget till civilt luftskydd: alarmeringsanordningar erfordras sålunda

(86,000 + 35,000 + 140,000 =) 261,000 kronor.

Civilt luftskydd: (^skyddsutrustning.

Luftskyddsinspektionen hemställde i sin skrivelse den 28 september 1940,

att för ifrågavarande ändamål måtte för budgetåret 1941/42 anvisas ett

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 203.

7

till 2,300,000 kronor avrundat belopp. I anledning av framställning från inspektionen

hemställde Kungl. Majit i propositionen nr 67 till 1940 års urtima

riksdag, att riksdagen å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret

1940/41 måtte anvisa till Civilt luftskydd: Gasskyddsutrustning ett reservationsanslag

av 1,700,000 kronor. Denna Kungl. Maj:ts framställning bifölls

av riksdagen.

Departementschefen har nu föreslagit, att återstoden av det av luftskyddsinspektionen

begärda beloppet, 525,000 kronor, måtte av riksdagen anvisas.

Därjämte har departementschefen gjort viss anmälan beträffande beställandet

av vissa luftreningsaggregat för skyddsaggregat.

Civilt luftskydd: Anskaffande av viss gasskyddsmateriel

för förbrukningsändamål m. m.

Till förevarande ändamål ha anvisats för budgetåret 1939/40 150,000

kronor och för budgetåret 1940/41 500,000 kronor.

Luftskyddsinspektionen har hemställt örn anvisande av dels 450,000 kronor

för anskaffande av övningsmateriel, dels 15,000 kronor för undervisningsmateriel

vid statens luftskyddsskola, dels 25,000 kronor för transport av luftskyddsmateriel

m. m., dels 35,000 kronor för avlönande av vid inspektionens

förråd anställda förrådsarbetare m. fl., dels ock 5,000 kronor för viss ersättning

åt föreståndarna vid vissa gasskyddslaboratorier.

Emot luftskyddsinspektionens beräkningar har departementschefen intet

haft att erinra.

Civilt luftskydd: Luftskyddsövningar.

I enlighet med luftskyddsinspektionens förslag har departementschefen

för fortsatta övningar med civila luftskyddets personal beräknat ett belopp

av 50,000 kronor.

Civilt luftskydd: Försöksverksamhet.

Till ifrågavarande ändamål är för innevarande budgetår under anslagsposten

Civilt luftskydd: Anskaffande av viss gasskyddsmateriel för förbrukningsändamål

m. m. beräknat ett belopp av 30,000 kronor. För förevarande ändamål

erforderliga medel hava från och med nästa budgetår ansetts böra beräknas

under särskilt anslag.

Luftskyddsinspektionen har i sin skrivelse den 28 september 1940 ansett

att för nästkommande budgetår ett belopp av 40,000 kronor bör beräknas för

inspektionens egen försöksverksamhet. Därjämte har inspektionen föreslagit,

att ett belopp av 25,000 kronor måtte ställas till inspektionens förfogande att

användas till bidrag till täckande av kostnader för den försöksverksamhet, som

utföres av försvarsväsendets kemiska anstalt för inspektionens räkning.

Departementschefen har för egen del anfört följande (sid. 24):

Mot luftskyddsinspektionens beräkningar har jag intet att erinra.

I detta sammanhang får jag anmäla en skrivelse från luftskyddsinspektionen

av den 13 mars 1941, däri inspektionen hemställt, att, då något bidrag

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 203.

till täckande av kostnaderna för den försöksverksamhet, som av försvarsväsendets

kemiska anstalt utfördes för inspektionens räkning, ej anvisats för

budgetåret 1940/41, Kungl. Majit måtte bemyndiga inspektionen att av den

besparing, som enligt inspektionens förmenande för sagda budgetår bomme

att uppstå å reservationsanslaget till civilt luftskydd: gasskyddsutrustning,

till försvarsväsendets kemiska anstalt utbetala högst 25,000 kronor som bidrag

till ifrågavarande försöksverksamhet. Därest riksdagen ej har något att erinra

däremot, har jag för avsikt föreslå Kungl. Majit att bifalla inspektionens framställning.

Civilt luftskydd: Statens luttskyddsskola.

För ifrågavarande ändamål har för budgetåret 1940/41 anvisats ett förslagsanslag

av 45,500 kronor.

För nästa budgetår har luftskyddsinspektionen beräknat medelsbehovet till

40,000 kronor. Mot detta förslag har departementschefen intet haft att erinra.

Civilt luftskydd: Bidrag till enskilda sammanslutningar för

utbildning av luftskyddspersonal m. m.

För ifrågavarande ändamål har å riksstaten för budgetåret 1939/40 anvisats

ett anslag av 120,000 kronor. Därav har avsetts ett belopp av 100,000

kronor för bidrag till riksluftskyddsförbundet och ett belopp av 20,000 kronor

för bidrag till föreningen svenska röda korset.

Å tilläggsstat I till riksstaten för nämnda budgetår har vidare för samma

ändamål anvisats ett anslag av 125,000 kronor. Av beloppet avsågos 100,000

kronor för möjliggörande av en forcering av den av riksluftskyddsförbundet

bedrivna utbildningen av hemskyddspersonal och 25,000 kronor för understödjande

av genom enskild sammanslutning anordnad korrespondensundervisning.

Å riksstaten för innevarande budgetår har uppförts ett anslag av 240,000

kronor, därav 200,000 kronor beräknats för riksluftskyddsförbundets och

40,000 kronor för röda korsets verksamhet.

Slutligen har 1940 års urtima riksdag å tilläggsstat I till riksstaten för

budgetåret 1940/41 anvisat ett anslag av 25,000 kronor, vilket anslag avsetts

att tilldelas röda korset.

I enlighet med luftskyddsinspektionens förslag har departementschefen

för ifrågavarande ändamål för nästa budgetår beräknat 477,600 kronor, varav

427,600 kronor till riksluftskyddsförbundet och 50,000 kronor till föreningen

svenska röda korset.

Civilt luftskydd: Bidrag till kommuner för anordnande av vissa

skyddsrum.

För ifrågavarande ändamål hava av 1937, 1938, 1939 och 1940 års riksdagar

anvisats sammanlagt 11,800,000 kronor. Härjämte har innevarande års riksdag

å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41 anvisat ytterligare

2,000,000 kronor. För sistnämnda budgetår ha anvisats sammanlagt 3,000,000

kronor.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 203.

9

Bidrag kan utgå för tillgodoseende av behovet av ledningscentraler, av

skyddsrum för aktiv personal och hjälpplatser samt av offentliga skyddsrum.

Av de anvisade medlen har ett sammanlagt belopp av 1,500,000 kronor

avsetts för bidrag till skyddsrum vid hamnarna.

Statsbidrag utgår som regel med två tredjedelar av de verkliga kostnaderna.

Skattetyngd kommun, vars invånare med hänsyn till kommunens utsatta

läge eller andra omständigheter äro i särskilt behov av skyddsrum, kan dock

erhålla högre bidrag. Bidrag får emellertid aldrig överstiga nio tiondelar av

den verkliga kostnaden.

Statsbidrag till skyddsrum i undervisningsanstalter.

Lagen den 1 mars 1940 (nr 119) örn skyldighet för ägare av anläggningar

och byggnader att anordna skyddsrum m. m. föreskriver bland annat, att

anläggning, som inrymmer undervisningsanstalt och är avsedd att hysa minst

25 personer, skall förses med skyddsrum (2 §). Skyddsrum skall såvitt

möjligt kunna hysa så många människor, som i allmänhet kunna antagas

samtidigt besöka eller vara sysselsatta eller bosatta eller eljest vistas inom

anläggningen eller den del därav, för vilken skyddsrummet anordnas (3 §).

Enligt 14 § samma lag äger länsstyrelsen helt eller delvis medgiva befrielse

från inrättande av skyddsrum i nu nämnd anläggning, örn inrättandet prövas

medföra oskälig kostnad eller ock sådan befrielse kan medgivas utan eftergivande

av skäliga anspråk på luftskydd. Skyldigheten att anordna skyddsrum

åligger undervisningsanstaltens ägare (11 §). I regel torde det sålunda

bliva kommunerna, som få bära kostnaderna härför. Skyldighet att anordna

skyddsrum gäller, enligt 1 § kungörelsen den 1 mars 1940 (nr 120) angående

inrättande av skyddsrum för anläggningar och byggnader m. m., endast inom

luftskyddsorter.

Till länsstyrelserna har inkommit ett stort antal ansökningar örn dispens

från anordnande av skyddsrum i undervisningsanstalter. I en del fall torde

sådan dispens ha medgivits. Tveksamhet har emellertid i många fall uppstått

beträffande spörsmålet, i vilken utsträckning dispens borde meddelas.

I skrivelse den 9 maj 1940 har luftskyddsinspektionen på anförda skäl

hemställt, att Kungl. Majit ville antingen förordna, att inom luftskyddsorter

skolundervisningen vid de under skolöverstyrelsens inseende stående läroanstalterna

vid krig omedelbart skulle inställas, eller ock, därest Kungl.

Majit icke skulle dela den av myndigheterna ovan uttalade uppfattningen,

meddela sådana direktiv rörande den omfattning, i vilken undervisningen

vid berörda anstalter vid krig skulle uppehållas att länsstyrelserna erhölle

erforderlig grund för bedömande av, i vilken utsträckning kravet på skyddsrum

inom skolbyggnader skulle upprätthållas.

I yttrande över luftskyddsinspektionens framställning har skolöverstyrelsen

bland annat anfört följande (sid. 31):

Inrättandet av skyddsrum vid undervisningsanstalter bör göras obligatoriskt

endast i de fall, där undervisningen icke anses kunna nedläggas trots

inträdande risker för flygangrepp. Skyldigheten att anordna skyddsrum

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 203.

komme under sådana förhållanden huvudsakligen att gälla i fråga om verkstadsskolor

och liknande skolformer.

Anläggning av skyddsrum i skolbyggnader bör genom tjänliga åtgärder

uppmuntras. Antalet och storleken av skyddsrummen torde därvid böra avpassas

efter de behov av offentlig art, som byggnaden vid krig kan tänkas

tjäna.

Frågan örn undervisningens inställande i händelse av krig bör av vederbörande

skolmyndigheter prövas alltefter omständigheterna vid krigsutbrottet.

Av statsrådsprotokollet inhämtas vidare, att i det inom luftskyddsinspektionen

utarbetade förslaget till ny luftskyddslag i det mot 2 § i nuvarande

skyddsrumslagen svarande stadgandet (9 §) undervisningsanstalterna undantag^

från de anläggningar, som skola vara försedda med skyddsrum. I motiveringen

härför hade anförts, att frågan örn ägare till undervisningsanstalt

skulle kunna åläggas skyldighet förse anstalten med skyddsrum vore helt

avhängig av den omständigheten, huruvida undervisningen vore avsedd att

under krig och luftskyddsberedskap pågå vid anstalten. Erfarenheterna från

den senaste tidens krigshändelser hade ansetts utvisa, att man under ett krig

måste inrikta sig på att hålla skoleleverna borta från de för luftanfall utsatta

orterna så länge kriget varade. Utredningen hade emellertid förutsatt, att

andra skäl kunde påkalla anordnande av skyddsrum. Härom hade i utredningen

anförts följande (sid. 33):

I åtskilliga fall komma undervisningsanstalterna att i händelse av krig

eller krigsfara tagas i anspråk för särskilda ändamål av civil eller militär

myndighet. Beroende på krigsfallet och andra omständigheter kan detta ianspråktagande

bliva av längre eller kortare varaktighet, varjämte det militära

ianspråktagandet kan komma att hänföra sig till allenast vissa delar av

landet. I den mån ifrågavarande myndigheter avse att utnyttja undervisningsanstalterna,

torde de själva hava att förse dem med erforderliga skyddsutrymmen.

För omhändertagande av personer, vilka blivit hemlösa till följd av att

deras bostäder mer eller mindre förstörts vid luftanfall, torde behov av

reservlokaler med tillgång till skyddsrum uppkomma. Dessa reservlokaler

skulle nämligen tjäna såsom upptagningsplatser, till vilka ifrågavarande

hemlösa kunde söka sig, och där de fingo kvarstanna till dess andra bostäder

kunnat anvisas. För det nu angivna ändamålet torde undervisningsanstalterna

i regel vara lämpliga. De skyddsrum, som äro avsedda för ovannämnda

»utbombade» personer, torde böra hänföras till kategorien offentliga skyddsrum

och anordnandet av desamma alltså åligga vederbörande kommun. På

grund av att det i viss utsträckning även måste anses vara ett statligt intresse

att skyddsrum anordnas för ifrågavarande hemlösa personer förutsättes, att

kommunerna vid anordnandet av skyddsrummen erhålla statsbidrag enligt

enahanda grunder, som gälla vid anordnande av offentliga skyddsrum i övrigt.

Beträffande kostnaderna för anordnande av skyddsrum har i utredningen

anförts följande (sid. 33):

I av luftskyddsinspektionen angivna riktlinjer för planläggningen av

reservutrymmen för hemlösa personer har angivits, att ifrågavarande planläggning

borde ske inom samtliga luftskyddsorter samt tills vidare omfatta

ungefär 1—5 procent av ortens fredstidsbefolkning, därvid 1 procent skulle

gälla för de större orterna och 5 procent för de minsta orterna. Efter en

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 203.

11

medelprocent av 2.5 procent skall planläggningen sålunda för samtliga luftskyddsorter

ske för sammanlagt omkring 90,000 personer. Efter en beräknad

skyddsrumskostnad av 60 kronor per person uppgå sammanlagda kostnaderna

för anordnande av skyddsutrymme för hemlösa personer till omkring 5.4

miljoner kronor, varvid staten såsom ovan nämnts synes böra bidraga med

omkring 3.6 miljoner kronor. Anordnande av dylika skyddsutrymmen kan

utgöra ett lämpligt medel att motverka eller minska förekomsten av arbetslöshet.

Örn det däremot skulle anses, att undervisningsanstalterna böra förses

med skyddsrum för undervisningsändamål, utvisar en inom luftskyddsinspektionen

verkställd utredning — till grund för vilken har legat elevantalet vid

de under skolöverstyrelsens överinseende stående läroanstalterna inom luftskyddsorterna

— att det antal skyddsrumsplatser, som kan anses vara erforderligt

för lärare och elever, uppgår till omkring 200,000. Efter en beräknad

genomsnittskostnad per skyddad person av 60 kronor uppgå kostnaderna sålunda

till i runt tal 12 miljoner kronor. Med tillämpning av de i ovannämnda

skrivelse angivna beräkningsgrunderna kunna kostnaderna avsevärt reduceras

och synes ett belopp av högst omkring 6 miljoner kronor kunna ifrågakomma.

I yttrande över lagförslaget har skolöverstyrelsen uttalat som sin mening

att skyldigheten att inrätta skyddsrum vid undervisningsanstalter borde vara

obligatorisk endast i de fall, där undervisningen icke kunde nedläggas trots

inträdande risker för flygangrepp, alltså i främsta rummet vid verkstadsskolor

och liknande skolformer. Anläggning av skyddsrum i skolbyggnader borde

dock genom tjänliga åtgärder uppmuntras.

Departementschefen har för egen del anfört följande (sid. 34 o. f.):

Enligt lagen den 1 mars 1940 (nr 119) örn skyldighet för ägare av anläggningar

och byggnader att anordna skyddsrum m. m. skall skyddsrum anordnas

i anläggning, som inrymmer undervisningsanstalt och är avsedd att hysa

minst 25 personer. Länsstyrelse äger emellertid helt eller delvis medgiva

befrielse härifrån, örn inrättandet av skyddsrum prövas medföra oskälig

kostnad eller ock sådan befrielse kan medgivas utan eftergivande av skäliga

anspråk på luftskydd. Under den tid av något mer än ett år, varunder lagen

varit i kraft, ha till länsstyrelserna inkommit ett stort antal dylika dispensansökningar.

Till stöd för dessa ansökningar har anförts — förutom att anordnandet

av skyddsrum skulle medföra oskäliga kostnader — att i händelse

av krig bortflyttning av skolbarn från orten vore planlagd, att anstalten

komme att tagas i anspråk som militär förläggning, beredskapssjukhus eller

dylikt samt att undervisningen sålunda på grund härav ej kunde fortsätta.

Hos länsstyrelserna har tvekan uppstått, om och i vad mån sådana skäl kunde

godtagas för medgivande av befrielse från anordnande av skyddsrum. Till

följd härav har luftskyddsinspektionen i skrivelse till Kungl. Majit hemställt,

att Kungl. Majit måtto antingen förordna att inom luftskyddsorter skolundervisningen

vid de under skolöverstyrelsens inseende stående läroanstalterna

vid krig skulle omedelbart inställas eller ock meddela direktiv rörande i vilken

utsträckning undervisningen vid nämnda läroanstalter skulle uppehållas.

T det förslag till ny luftskyddslag, som utarbetats inom luftskyddsinspektionen,

har undervisningsanstalter ej medtagits bland de anläggningar,

i vilka skyldighet att anordna skyddsrum skulle föreligga. Enligt samma förslag

skulle emellertid kommun åläggas ombesörja, att inom kommunen funnes

reservlokaler med tillgång till skyddsrum, i vilka vid luftanfall skydd kunde

beredas personer, som blivit husvilla till följd av att deras bostäder skadats

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr SOS.

viel bombanfall. Som sådana reservlokaler ha undervisningsanstalter ansetts

som regel vara lämpliga. Endast de av nämnda anstalter, som avsåges som

reservlokaler, skulle sålunda enligt förslaget förses med skyddsrum. Därvid

förutsattes, att statsbidrag till kommunerna för anordnandet av skyddsrummen

skulle utgå enligt enahanda grunder, som gälla för anordnande av offentliga

skyddsrum i övrigt.

Då förslaget till lag örn skyldighet för ägare av anläggningar och byggnader

att anordna skyddsrum m. nr. behandlades av 1940 års riksdag, uttalade

riksdagen, under hänvisning till första lagutskottets utlåtande i ämnet, att det

med hänsyn till tidsläget måste anses ofrånkomligt att föreslagna åtgärder

till skydd mot luftanfall i erforderlig omfattning vidtoges snarast möjligt.

Härvid åsyftades även åtgärder för undervisningsanstalters förseende med

skyddsrum. Sedan nämnda uttalande gjordes, anser jag intet hava inträffat,

som skulle kunna föranleda en lindring av bestämmelsen att undervisningsanstalter

skola förses med skyddsrum. Snarare torde -— av senare inträffade

händelser att döma —- motsatsen vara fallet. Då ett fientligt överfall, inlett

av ett bombangrepp mot städer och andra viktigare orter, kan komma så gott

som utan föregående varsel och utan att luftskyddsmyndigheterna å respektive

luftskyddsorter hinna underrättas, förefinnes stor risk för att ett sådant

angrepp kan komma att insättas under pågående undervisning. Möjlighet för

lärare och elever att söka skydd i ett i undervisningsanstalten eller dess

omedelbara närhet beläget skyddsrum måste för sådant fall förefinnas. Någon

anledning att beträffande undervisningsanstalter dispensera från lagens bestämmelser

i större utsträckning än i fråga örn andra anläggningar anser jag

ej föreligga, utan det framstår tvärtom som angeläget att skyddsrum i dylika

anstalter i så stor utsträckning som möjligt och med det snaraste komma till

utförande. Med sitt ofta friliggande läge torde just skolbyggnader bliva

särskilt utsatta för bombanfall.

För omhändertagande av personer, vars bostäder blivit obeboeliga genom

luftanfall, torde undervisningsanstalterna, sedan dessa försetts med skyddsrum,

i regel lämpa sig mycket väl. Därigenom att så gott som samtliga undervisningsanstalter

å luftskyddsorter förses nied skyddsrum, tillgodoses behovet

av reservlokaler. Skyddsrummen i undervisningsanstalterna komma sålunda att

tjäna det dubbla syftet att bereda skydd för lärare och elever så länge undervisning

pågår och därefter bereda skydd för i anstalten inkvarterade, vare sig dessa

äro hemlösa personer, militär eller andra. På grund av att det i viss utsträckning

måste anses vara ett statligt intresse att skyddsrum anordnas i undervisningsanstalter,

förordar jag, att kommunerna för anordnande av dylika skyddsrum

må komma i åtnjutande av statsbidrag enligt enahanda grunder, som

gälla vid anordnande av skyddsrum för gatutrafikanter, för vilka grunder

redogjorts i propositionen nr 165 till 1940 års lagtima riksdag. Statsbidrag

bör alltså som regel utgå med två tredjedelar av kostnaden men torde under

vissa, i sagda proposition närmare angivna omständigheter, kunna utgå med

högre belopp, dock högst nio tiondelar av den verkliga kostnaden. I fråga om

statsbidrag till skyddsrum i undervisningsanstalter, vilka äro avsedda att

tagas i anspråk som beredskapssjukhus eller annexlokaler till sådana sjukhus,

torde böra gälla vad därom finnes särskilt stadgat. De skyddsrum, som anordnats

eller äro avsedda att anordnas för undervisningsanstalt i dess egenskap

av beredskapssjukhus, torde nämligen som regel vara tillräckliga även

för att skydda lärarpersonal och elever under den tid undervisningen pågår.

I fråga örn statsbidrag till kostnader för anskaffande av inventarier till

skyddsrum i undervisningsanstalter ävensom rätten att besluta rörande statsbidrag

till sådana skyddsrum torde böra gälla enahanda bestämmelser som

de, vilka gälla beträffande skyddsrum för gatutrafikanter.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 203.

13

I fråga om sådana undervisningsanstalter, vid vilka det ur försvarets eller

folkförsörjningens intresse är angeläget, att undervisningen under krig fortgår

eller rentav utvidgas trots inträdande risker för flygangrepp, såsom verkstadsskolor,

tekniska läroverk och skolor, textilinstituten, m. fl. anser jag

kostnaderna för anordnande av skyddsrum helt böra bekostas av statsmedel.

De här förordade grunderna för statsbidrag till skyddsrum i undervisningsanstalter

böra träda i tillämpning snarast möjligt, varjämte Kungl. Majit bör

äga befogenhet att i överensstämmelse med dessa grunder bevilja statsbidrag

för redan anordnat eller påbörjat dylikt skyddsrum.

Statens kostnader för anordnande av skyddsrum i undervisningsanstalter

å luftskyddsorter har av luftskyddsinspektionen uppskattats till i runt tal

6,000,000 kronor. Det ställer sig givetvis ganska svårt att närmare fixera

denna kostnad. Emellertid anser jag ett belopp av 4,000,000 kronor för ändamålet

bliva erforderligt under nästa budgetår. Kostnaderna torde böra utgå

från reservationsanslaget till bidrag till kommuner för anordnande av vissa

skyddsrum, varför sagda belopp bör tillföras nämnda anslag.

I förenämnda motion nr II: 330 har hemställts, att riksdagen måtte besluta,

att reservskyddsrum i undervisningslokaler sådana som folkskolor, läroverk

och liknande undervisningsanstalter endast böra anläggas i den mån, som de

kunna betingas av risker för lärare och elever som kunna föranledas av ett

oväntat krigsutbrott med fara för luftanfall, samt därutöver i en utsträckning,

som kan befinnas påkallad av militära behov, och att kostnaderna för sådana

skyddsrum helt bekostas av statsmedel.

I fråga örn vad motionärerna anfört till stöd för sin hemställan får utskottet

hänvisa till motionen.

Civilt luftskydd: Arvodeu till vissa luftskyddschefer.

Sedan Kungl. Maj :t genom brev den 5 juli 1940 uppdragit åt luftskyddsinspektionen

att avgiva förslag till bestämmelser om arvoden åt sådana luftskyddschefer,

vilka ej vore befattningshavare vid polisväsendet, har luftskyddsinspektionen

med skrivelse den 12 augusti 1940 inkommit med dylikt förslag.

Luftskyddsinspektionen har därvid förordat, att avlöning till luftskyddschef

och ställföreträdande luftskyddschef skall bestämmas i huvudsaklig

överensstämmelse med förordningen örn grunderna för avlöning av viss

personal tillhörande det allmänna luftskyddet. Därvid syntes enligt inspektionen

en höjning av daglönen böra ske utöver de 40 procent, som voro angivna

i nämnda förordning. En dylik förhöjning av lönen för luftskyddschef

syntes i allmänhet böra ligga inom skalan 50—100 procent beroende på

ortsklassen och övriga omständigheter. I undantagsfall syntes förhöjningen

böra kunna bestämmas till högst 150 procent.

Över inspektionens förslag har statskontoret avgivit yttrande (sid. 40

och 41).

Departementschefen har för egen del anfört (sid. 43 o. f.):

Såsom förut nämnts förutsattes vid luftskyddslagens tillkomst, att, i den

mån luftskyddschefsbefattningarna innehades av personer utanför polisen,

befattningarna skulle äga karaktären av medborgerliga förtroendeuppdrag.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 203.

Under den tid som förflutit sedan luftskyddstillstånd i april 1940 påbjöds

hava förhållandena emellertid obestridligen tett sig väsentligt olika mot vad

vid luftskyddslagens tillkomst kunde beräknas. De till följd av tidsutvecklingen

stegrade anspråken på luftskyddsorganisationens effektivitet hava

medfört, att det visat sig taga längre tid än beräknat att få de nödvändiga

luftskyddsåtgärderna genomförda i den utsträckning att man kan anse sig

hava själva uppbyggnadsperioden inom luftskyddet bakom sig. Det kan enligt

min mening utan tvekan fastslås, att luftskyddet under våren 1940 befann sig

i en utvecklingsperiod, som ställde betydande krav på luftskyddschefernas

arbetsförmåga och initiativ. I detta läge påbjöds luftskyddstillstånd, varav

följde såväl en ytterligare ökning av arbetsuppgifternas omfattning som en

stegring av det ansvar som kom att åvila luftskyddscheferna. En betydande

ökning av arbetsbördan i fråga örn ett oavlönat förtroendeuppdrag medför

emellertid svårigheter att kunna för sysslan välja den lämpligaste och synes

mig därför böra föranleda övervägande, huruvida förutsättningarna för att

uppdraget skall vara oavlönat fortfarande äro för handen.

Örn länsstyrelsen finner sig böra för luftskyddschefsbefattningen förvärva

en utanför polisen stående person, är det givetvis av största intresse att

kunna förvärva den för uppdraget lämpligaste. En omständighet, som kan

antagas hava ökat svårigheterna härvidlag är, att innehavare av åtskilliga av

krisförhållandena föranledda allmänna uppdrag tillerkänts ersättning, oaktat

uppdragen måhända få anses mindre betungande än uppdraget att vara luftskvddschef.

''Slutligen kan man icke underlåta att taga viss hänsyn till att den luftskyddschefen

underordnade personalen uppbär ersättning under luftskyddstilistånd.

Nu angivna omständigheter hava lett mig till den uppfattningen att de

förhållanden, som under senaste året rått och alltjämt råda inom luftskyddet,

motivera, att arvode tillerkännes de luftskyddschefer, som ej äro befattningshavare

vid polisväsendet.

I sitt i ärendet avgivna förslag har luftskyddsinspektionen med luftskyddscheferna

jämställt de ställföreträdande luftskyddscheferna. Enligt den i 4 §

luftskyddskungörelsen använda terminologien finnas ställföreträdande luftskyddschefer

av olika slag och med varierande arbetsuppgifter. Anledning

förefinnes icke att i detta sammanhang taga hänsyn till andra än vice luftskyddschefer.

Dessas uppgift inskränker sig visserligen enligt luftskyddskungörelsen

till att inträda i luftskyddschefens ställe, då denne är hindrad att

utöva befattningen. I praktiken har emellertid i många fall en arbetsuppdelning

skett mellan luftskvddschefen och vice luftskyddschefen. I luftskyddsområde

med mera än en luftskyddsort har sådan arbetsuppdelning i allmänhet

brukat ske på det sätt att luftskyddschefen handhaft den omedelbara ledningen

allenast å en av luftskyddsorterna, medan å den eller de övriga den

omedelbara ledningen — under luftskyddschefens inseende — handhafts av

en ställföreträdande luftskyddschef. Jag finner mig dock icke kunna i sådana

fall såsom allmän regel medgiva rätt för ställföreträdande luftskyddscheferna

att åtnjuta arvode. För att emellertid kunna åvägabringa en rättvis ordning

i sådana undantagsfall då ställföreträdande luftskyddschefen uppenbarligen

har med luftskyddschef kvalitativt och kvantitativt likvärdiga arbetsuppgifter

bör möjlighet finnas för Kungl. Majit att efter prövning i varje särskilt fall

tillerkänna ställföreträdande (vice) luftskyddschef arvode.

Det torde av sammanhanget framgå, att då i det föregående talats örn

luftskyddschefer och ställföreträdande luftskyddschefer endast åsyftats de

fall, där dessa uppdrag innehavas av personer, som ej äro befattningshavare

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 203.

15

vid polisväsendet. Vid skilda tillfällen kava emellertid framförts krav på att

även befattningshavare vid polisväsendet borde tillerkännas arvode för sitt

sysslande med luftskyddet. Jag är väl medveten örn att det under det senaste

året inneburit viss påfrestning för polischefer att jämsides med polisuppgifterna

handhava luftskyddsckefskapet inom distriktet. Till vilka åtgärder

de hittills gjorda erfarenheterna härutinnan böra för framtiden

leda, torde böra övervägas vid det fortsatta utredningsarbetet i fråga örn luftskyddslagstiftningen.

1 detta sammanhang måste emellertid såsom utgångspunkt

tagas den nu gällande lagstiftningen, enligt vilken befattningen med

luftskyddet såsom regel ingår i polischefens arbetsuppgifter. Det synes under

sådana förhållanden vanskligt att tillerkänna polischefer eller andra befattningshavare

vid polisväsendet ett tillskott i lönen för arbete, som alltjämt

anses regelmässigt ingå i polisuppgifterna. Jag anser mig därför icke kunna

framlägga något förslag i denna riktning.

Det förslag örn arvode till luftskyddschefer och ställföreträdande luftskyddschefer,

som jag ämnar framlägga, är, såsom nämnts, betingat närmast av de

speciella förhållanden, som varit rådande under senaste året, och därför att

betrakta som ett provisorium utan bindande verkningar för framtiden. Ställning

måste emellertid tagas till frågan, för vilken tid dessa provisoriska bestämmelser

böra gälla.

Det gäller då först frågan, huruvida arvodet bör bestämmas att utgå

retroaktivt. Att en sådan retroaktivitet är med hänsyn till de faktiskt

föreliggande omständigheterna berättigad, torde framgå av vad i det

föregående anförts. Ur andra synpunkter kunna väl skäl anföras i motsatt

riktning. Anledningen till att spörsmålet icke tidigare upptagits till

slutlig behandling är emellertid huvudsakligen den, att det ansetts önskvärt

att samtidigt komma fram till en slutgiltig framtida lösning av spörsmålet.

Tillfälle härtill beräknades }7ppa sig vid den revision av luftskyddslagstiftningen,

som var avsedd att föreläggas den nu samlade riksdagen. Då det

icke synes med rättvisa överensstämmande att låta denna yttre omständighet

inverka på ersättningsrätten för de luftskyddschefer och ställföreträdande

luftskyddschefer, som tjänstgjort under den tid luftskyddstillstånd hittills

rått, förordar jag, att de arvodesbestämmelser jag i det följande vill föreslå

förklaras skola äga tillämpning från och med den 1 juli 1940.

Det föreligger anledning antaga, att det nuvarande luftskyddstillståndet

kommer att fortbestå tills vidare. Man måste också räkna med risken

av en skärpning av det utrikespolitiska läget med därav följande återverkningar

för luftskyddet. Oberoende härav torde direktiv örn en intensifiering

av övningsverksamheten inom luftskyddet vara att förutse. Både på

grund härav och med hänsyn till utvecklingen i övrigt inom luftskyddet torde

under förutsättning att luftskyddstillstånd fortfarande råder någon nämnvärd

nedgång i luftskyddschefens arbetsbörda icke vara att räkna med under nästkommande

budgetår. Under nyssnämnda förutsättning synes arvode därför

böra utgå under hela nästa budgetår, eventuellt dock endast till den tidpunkt

dessförinnan då ny luftskyddslag träder i kraft.

Från dessa utgångspunkter föreslås, att följande principer läggas till grund

för bestämmandet av arvodena:

1. Till luftskyddschef, som ej är befattningshavare vid polisväsendet, utgår

månadsarvode med följande belopp:

i luftskyddsområde, som innehåller luftskyddsort av A-klass med mera än

30,000 invånare 160 kronor,

i luftskyddsområde, som innehåller luftskyddsort av A-klass med mindre

än 30,000 invånare, 120 kronor.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr H03.

i luftskyddsområde, som innehåller luftskyddsort av B-klass, 80 kronor,

i luftskyddsområde, som innehåller luftskyddsort av C- eller D-klass, 40

kronor.

Finnas inom luftskyddsområdet flera luftskyddsorter, anses två D-orter

eller en C- och en D ort lika med en B ort, två C-orter eller en B- och en

C-ort lika med en A-ort med mindre än 30,000 invånare samt två B örter lika

med en A-ort med mera än 30,000 invånare.

2. Har ställföreträdande (vice) luftskyddschef, som ej är befattningshavare

vid polisväsendet, arbetsuppgifter, vilka uppenbarligen äro i allo likvärdiga

med de arbetsuppgifter, vilka åvila arvodesberättigad luftskyddschef, må

Kungl. Majit på särskild framställning förordna, att till ställföreträdande

luftskyddschefen skall utgå högst 40 procent av det arvode, som enligt 1 punkten

tillkommer luftskyddschefen i området eller som skulle hava tillkommit

den sistnämnde, därest han icke varit befattningshavare vid polisväsendet.

Utgår i sådant fall arvode jämlikt 1 punkten jämväl till luftskyddschefen,

skall detta arvode minskas med det belopp, som uppbäres av ställföreträdande

luftskyddschefen.

3. Har sådan luftskyddschef, som ej är befattningshavare vid polisväsendet,

på grund av sitt arbete inom luftskyddet gått miste örn kontanta avlöningsförmåner

av tjänst eller annan arbetsanställning, äger länsstyrelsen —

under förutsättning att länsstyrelsen finner det icke skäligen hava kunnat

påfordras, att arbetet inom luftskyddet fullgjorts vid sidan av det ordinarie

förvärvsarbetet — tillerkänna luftskyddschefen ersättning för de förmåner av

dylikt slag, vilka han styrker sig hava gått förlustig under ledighet för luftskyddsarbetets

fullgörande.

4. Bestämmelserna gälla från och med den 1 juli 1940 till och med den

30 juni 1942 eller den tidigare tidpunkt då ny lagstiftning örn luftskyddet

träder i kraft, dock allenast under förutsättning att luftskyddstillstånd råder

under sagda tid.

Det är icke avsett att arvode skall uppbäras annat än under tid då luftskyddschef

faktiskt tjänstgör. Något rätt till semester med bibehållet arvode

bör sålunda icke ifrågakomma. Däremot bör länsstyrelsen givetvis ej lägga

hinder i vägen för luftskyddschef eller ställföreträdande luftskyddschef att

erhålla tjänstledighet från respektive uppdrag under den tid han må åtnjuta

semester från sin huvudsakliga sysselsättning. Under sådan tid bör arvode

alltså utgå till den, som faktiskt utövar luftskyddschefskapet (vice luftskyddschefskapet).

Enligt vissa från länsstyrelserna under sistlidne januari infordrade uppgifter

utgjorde antalet luftskyddschef er, som ej voro befattningshavare vid

polisväsendet, 37. Motsvarande antal vice luftskyddschef er kan dels pa

grund av den inom olika län växlande terminologien, dels ock på grund av

ofullständighet i uppgiftsmaterialet — icke exakt angivas men torde belöpa

sig till 275—300. I vilken utsträckning ställföreträdande luftskyddschef kan

komma att av Kungl. Majit tillerkännas arvode kan icke på förhand beräknas.

Jag håller emellertid för troligt, att kostnaderna för arvoden och ersättningar

för mistad inkomst komma att för tiden den 1 juli 1940—den 30 juni 1942

uppgå till omkring 100,000 kronor.

Jag får därför hemställa, att ett förslagsanslag av 100,000 kronor anvisas

å riksstaten för budgetåret 1941/42 under rubriken civilt luftskydd: arvoden

till vissa luftskvddschefer m. m.

I motionen lii 331 har hemställts, att riksdagen matte uttala att i de

fall arvoden redan tillerkänts luftskyddschef respektive ställföreträdande

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 203.

17

(vice) luftskyddschef av kommunala medel rätten att utbekomma retroaktiv

arvodesersättning från den 1 juli 1940 skall tillfalla vederbörande kommun

samt att bestämmelsen örn att arvodet till vice luftskyddschef högst kan

nppgå till 40 procent av arvodet till luftskyddschef inom området måtte utgå

ur förslaget till regler för arvodenas beräknande.

Avlöning till blockledare.

Det civila luftskyddet indelas i allmänt luftskydd, industriluftskydd

och enskilt luftskydd. För det enskilda luftskyddet användes i stor utsträckning

jämväl benämningen hemskydd. Envar av dessa grenar av luftskyddet

har sin särskilda, med stöd av luftskyddsförfogandelagen uttagna

personalorganisation.

Den till det allmänna luftskyddet hörande personalen åtnjuter under tjänstgöringen

ersättning. Denna utgår i enlighet med förordningen den 31 maj

1940 (nr 432) om grunderna för avlöning av viss personal tillhörande det

allmänna luftskyddet; de på grund av 9 § luftskyddsförfogandelagen uttagna

kommunala kårerna avlönas dock jämväl under sin tjänstgöring inom luftskyddet

av vederbörande kommun.

I fråga örn grunderna för bestämmandet av arvode till den, som tjänstgör

under minst tre dagar i följd, får jag hänvisa till den i det föregående under

rubriken Arvoden till vissa luftskyddschefer m. m. lämnade redogörelsen.

Vid tjänstgöring under kortare tid i följd än tre dagar utgår — med vissa

undantag — timlön med en tiondel av daglönen för icke familjeförsörjare,

dock högst för en tjänstgöringstid av tolv timmar under samma dygn.

Hemskyddet inom de olika fastigheterna äro organisatoriskt sammanförda

i kvarter eller block, vilka stå under ledning av en blockledare, som har det

närmaste ansvaret för effektiviteten av hemskydden inom blocket.

I en den 4 september 1940 dagtecknad framställning har luftskyddsinspektionen

hemställt, att blockledare under vissa omständigheter måtte komma

i åtnjutande av ersättning enligt förordningen den 31 maj 1940. Inspektionen

har föreslagit, att till blockledare bör utgå ersättning motsvarande den, som

enligt av inspektionen utfärdade anvisningar tillämpas beträffande gruppchefer

eller personal i motsvarande befälsställning.

Departementschefen har för egen del bland annat anfört (sid. 51):

Det synes mig icke lämpligt att nu taga definitiv ställning till frågan, i

vilken utsträckning ersättning bör i händelse av högsta beredskap inom luftskyddet

utgå till hemskyddspersonal. Denna fråga bör nämligen närmare

övervägas i samband med den kommande revisionen av luftskyddslagstiftningen.

För den händelse beredskapsgrad I inom luftskyddet skulle Wiva

påbjuden innan frågan om ny luftskyddslagstiftning blivit slutligt avgjord,

har jag emellertid för avsikt att — därest riksdagen ej framställer erinran

däremot — genom särskilt beslut tillförsäkra blockledare samma ersättning

under nämnda beredskapsgrad som för närvarande tillkommer personalen vid

det allmänna luftskyddet.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. (1 sami. Nr 203.

1860 41 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 203.

Utskottet.

I likhet med statskontoret- anser utskottet, att den luftskyddsinspektionen

hittills åliggande arbetsbördan icke rimligen kan få bliva avgörande för organisationen

under normala tider och att hållbara utgångspunkter för närvarande

saknas för ett bedömande av det ifrågavarande organets lämpliga ram.

Utskottet delar den av såväl statskontoret som allmänna lönenämnden uttalade

meningen, att organisationen nu icke bör erhålla en sådan utformning,

att en anpassning efter ändrade framtida förhållanden skulle kunna försvåras.

Det synes utskottet, att de uppgifter, som nu med rätt fyllas av luftskyddsinspektionen,

under normala förhållanden kunna med fördel övertagas av

försvarsväsendets personal, som under senare år avsevärt utökats, och att en

särskild fristående organisation på grund härav kan bliva obehövlig.

Utskottet ansluter sig följaktligen till den av statskontoret och allmänna

lönenämnden uttalade meningen, att några ordinarie befattningar icke nu

böra inrättas inom luftskyddsinspektionen. För att underlätta bibehållande

vid inspektionen av befattningshavare med vissa kvalifikationer vill utskottet

dock förorda, att några befattningshavare beredas extra ordinarie anställning,

varigenom de tillförsäkras rätten till tjänste- och familjepension. Utskottet

föreslår att följande extra ordinarie befattningar inrättas inom luftskyddsinspektionen,

nämligen 1 överingenjör, 2 luftskyddsinspektörer och 1 sekreterare.

Yad chefen för luftskyddsinspektionen beträffar Ilar Kungl. Maj:t föreslagit,

att denne bör uppföras å ordinarie stat som överdirektör och chef. Utskottet

delar emellertid statskontorets och allmänna lönenämndens åsikt, att befattningen

bör bibehållas som arvodesbefattning. Allmänna lönenämnden har

ansett, att ett arvode som högst motsvarar avlöning till befattningshavare i

lönegraden C 8 bör utgå. Utskottet föreslår, att arvodet bestämmes till samma

grundbelopp, som upptages i Kungl. Maj:ts förslag eller 16,000 kronor.

Yad angår anslaget till avlöningar vid inspektionen torde detta böra bestämmas

till avlöningsstatens slutsumma 331,000 kronor.

Krigshändelserna lia ingalunda jävat utan tvärtom i hög grad bekräftat

den redan långt tidigare även från riksdagens sida hävdade meningen, att det

moderna luftkriget nödvändiggör synnerligen vidsträckta anordningar för

civilbefolkningens skydd. Ej heller utskottet har funnit skäl för närvarande

frångå den tanke, som legat till grund för 1940 års skyddsrumslagstiftning

och som också kommit till direkt uttryck i lagen nämligen, att jämväl undervisningsanstalterna

böra förses med skyddsrum. Även örn vid krigstillfälle

dessa byggnaders fortsatta bruk för undervisningsändamål ornöj liggöres torde

de dock med all sannolikhet få annan användning, främst för vissa militära

ändamål eller sjukvårdsändamål.

Utskottet vill emellertid tillägga, att frågan örn storleken av de olika

skyddsrummen liksom ock örn hela deras planläggning inrymmer spörsmål,

som kunna kräva olika lösning i det särskilda fallet. En synpunkt som härvid

förtjänar beaktas är huruvida anläggningen kan befinnas behövlig och lämplig

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 203.

19

även såsom offentligt skyddsrum för samhällets befolkning. I vissa fall då

det exempelvis kan förutses att en skolbyggnad vid krigstillfälle kommer att

tagas i bruk för visst militärt ändamål torde det vara skäligt, att luftskyddsanläggningen

bekostas av statsmedel. Skyddsrum i undervisningslokaler, som

äro avsedda att disponeras som beredskapssjukhus, må enligt redan gällande

bestämmelser helt bekostas av statsmedel.

I övrigt föranleder propositionen uttalande från utskottets sida endast i

vad angår de föreslagna normerna för arvoden till luftskyddschefer och vice

luftskyddschefer. I anslutning till motionen II: 331 vill utskottet sålunda

framhålla, att skäl torde kunna anföras för att i de fall, då arvoden redan

tillerkänts luftskyddschef respektive vice luftskyddschef av kommunala medel,

rätten att utbekomma retroaktiv arvodesersättning från den 1 juli 1940 bör

tillfalla vederbörande kommun. Utskottet vill likaledes i anledning av sistnämnda

motion ifrågasätta, huruvida ej arvodena till vice luftskyddschefer

vid tillämpning av propositionens normer i vissa fall kunna bli väl knappt

tillmätta, något som kan förtjäna ytterligare beaktas i samband med prövningen

av hithörande arvodesfrågor.

Med åberopande av vad sålunda anförts får utskottet tillstyrka bifall till

propositionen dock med iakttagande av vad ovan anförts i fråga örn luftskyddsinspektionens

stat samt skyddsrum i undervisningsanstalter. Utskottet

hemställer,

A. att riksdagen må

I. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt motionen II: 330

godkänna av departementschefen förordade grunder för bidrag

av statsmedel till anordnande av skyddsrum i undervisningsanstalter

med tagen hänsyn dock till vad utskottet ovan anfört;

II. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å

motionen I: 240 godkänna följande personalförteckning för luftskyddsinspektionen:
-

Personalförteckning.

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än den 20:e.

Befattning. Lönegrad.

1 överingenjör ...................................................... Eo 28

2 luftskyddsinspektörer .......................................... Eo 27

1 sekreterare ......................................................... Eo 26;

III. godkänna följande avlöningsstat för luftskyddsinspektionen,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1941/42:

Avlöningsstat.

1. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis ..................... kronor 126,000

2. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal » 195,000

3. Itörligt tillägg, förslagsvis ........................ » 10,000

Summa förslagsanslag kronor 331,000;

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 203.

IV. å riksstaten för budgetåret 1941/42 under femte huvudtiteln

anvisa

a) till Luftskyddsinspektionen: Avlöningar ett förslagsanslag

av 331,000 kronor;

b) till Luftskyddsinspektionen: Omkostnader ett förslagsanslag

av 161,000 kronor;

c) till Civilt luftskydd: Alarmering sanordningar ett reservationsanslag

av 261,000 kronor;

d) till Civilt luftskydd: Gasskyddssutrustning ett reservationsanslag

av 525,000 kronor;

e) till Civilt luftskydd: Anskaffande av viss gasskyddsmateriel

för förbrukningsändamål m. m. ett förslagsanslag av 495,000

kronor;

f) till Civilt luftskydd: Luftskyddsövningar ett förslagsanslag

av 50,000 kronor;

g) till Civilt luftskydd: Försöksverksamhet ett förslagsanslag

av 65,000 kronor;

h) till Civilt luftskydd: Statens luftskyddsskola ett förslagsanslag

av 40,000 kronor;

i) till Civilt luftskydd: Bidrag till enskilda sammanslutningar

för utbildning av luftskyddspersonal m. m. ett anslag av 477,600

kronor;

j) till Civilt luftskydd: Bidrag till kommuner för anordnande av

vissa skyddsrum ett reservationsanslag av 4,000,000 kronor;

k) till Civilt luftskydd: Arvoden till vissa luftskyddschefer

m. m. ett förslagsanslag av 100,000 kronor;

B. att motionen II: 331 må anses besvarad genom vad utskottet

ovan anfört.

Stockholm den 17 juni 1941.

På statsutskottets vägnar:

J. B. .JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson,

Asplund, Per Gustafsson, Bernhard Nilsson, Torsten Ström, Heiding, Andrén,

Bäcklund, Karl Andersson, Bäckström och Gillström; samt

från andra kammaren: herrar Jonsson i Eskilstuna, Eriksson i Stockholm,

Svensson i Grönvik, Andersson i Prästbol, Danielsson, Persson i Falla, Lindberg

i Umeå, Andersson i Malmö, Bergström, Hansson i Rubbestad, Åkerström och

Eriksson i Frägsta.

s. 21 Kontrollera mot PDF

/Stalsutskottets utlåtande Nr 203.

21

Reservationer:

1) av herrar Johan Bernhard Johansson, Heiding, Andersson i Prästbol och

Andersson i Malmö, vilka ansett, att utskottets yttrande och hemställan bort

hava följande lydelse:

»T samband med sitt antagande år 1937 av luftskyddslagen framhöll riksdagen,

att allmän enighet syntes råda rörande behovet av särskilda skyddsåtgärder

gentemot de faror, som vid krig hota civilbefolkningen. I överensstämmelse

härmed beslöts också vid 1937 års riksdag inrättandet av en

luft shy d d sins pele t i o n. Behovet av ett permanent organ för överinseendet över

det civila luftskyddet — med alla de mångskiftande uppgifter på ordningsoch

polisväsendets, brandskyddets, byggnadsväsendets samt gasskydds- och

sjukvårdstjänstens områden, som falla därunder, och med en betydande

materialförvaltning — har alltså redan långt tidigare varit allmänt erkänt.

Då nu i propositionen föreslås en mera fast organisation av denna myndighet,

kan tvivelsutan som stöd härför också åberopas de senaste årens erfarenheter.

Med hänsyn till dessa erfarenheter torde man lia befogad anledning

antaga, att denna myndighet även på längre sikt sett skall få betydligt mera

omfattande arbetsuppgifter, än man kanske tidigare räknat med. Inspektionens

arbete har naturligen också i hög grad aktualiserats av tidsläget och

det just nu starkt framträdande behovet av en god personalrekrytering. Detta

gäller i all synnerhet de ledande posterna. I allmänhet torde emellertid befattningarna

inom inspektionen tillsvidare böra behållas som arvodestjänster

efter förebild av kristidsförvaltningen i övrigt och med tanke på den rätt

betydande avveckling av vissa arbetsuppgifter, som väl omsider åter skall

bli möjlig.

Från dessa allmänna utgångspunkter vill utskottet tillstyrka Kungl. Majis

förslag att som ordinarie anställa inspektionens chef och två luftskyddsinspektörer.

Däremot kan utskottet ej tillstyrka inrättandet för närvarande

av de tre extra ordinarie befattningarna som överingenjör i lönegraden Eo 28

samt intendent och sekreterare i lönegraden Eo 26.

Ett motionsvis framställt yrkande att de båda som ordinarie föreslagna

befattningarna som luftskyddsinspektör skulle inplaceras i lönegraden A 27

i stället för lönegraden A 26 har utskottet — utan att underskatta de ansvarsfulla

arbetsuppgifter som åvila dessa båda tjänstemän — ej ansett sig kunna

tillstyrka.

Vid bifall till vad utskottet sålunda föreslagit torde anslagsposten till

arvoden, bestämda av Kungl. Maji, böra uppräknas med 30,000 kronor till

130,000 kronor under det posten till avlöningar till övrig icke ordinarie personal

torde kunna sänkas med motsvarande belopp till 155,000 kronor.

Vad angår anslaget till avlöningar vid inspektionen torde detta böra bestämmas

till avlöningsstatens slutsumma 331,000 kronor.

Krigshändelserna ha ingalunda — -- — undervisningsanstalter. Utskottet

hemställer,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 203.

A. att riksdagen må

I. i anledning — — — utskottet ovan anfört;

II. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å

motionen I: 240 godkänna följande personalförteckning för luftskyddsinspektionen:
-

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 överdirektör ......................................................... C 8

2 luftskyddsinspektörer .......................................... A26;

lil. godkänna följande avlöningsstat för luftskyddsinspektionen,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1941/42:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för
-

slagsvis ................................................... kronor 36,000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Majit, förslagsvis ..................... » 130,000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal » 155,000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ........................ » 10,000

Summa förslagsanslag kronor 331,000;

IV. å liksstaten----av 100,000 kronor;

B. att motionen--- — utskottet ovan anfört.»

2) av herr Andrén.

Stockholm 1041. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1941:460 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anvisande av vissa anslag till det civila lujtskyddet jämte i ämnet väckta motioner. s. 7 i texten