Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till åtgärder för arbetsmarknadens reqlerinq m. m.

1941-06-19 · 17 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1941:207, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till åtgärder för arbetsmarknadens reqlerinq m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 207.

1

Nr m.

A.nkom till riksdagens kansli den 19 juni 1941 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

anslag till åtgärder för arbetsmarknadens

reqlerinq m. m.

(3:e avd.)

I årets statsverksproposition har Kungl. Majit under femte huvudtiteln

(punkterna 16—18) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition

i ämnet, för budgetåret 1941/42 beräkna dels till Statens arbetsmarknadskommission

m. m.: Avlöningar ett förslagsanslag av 2,800,000 kronor, dels till

Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Omkostnader ett förslagsanslag

av 1,350,000 kronor, dels ock till Åtgärder för arbetsmarknadens reglering

m. m. ett reservationsanslag av 18,000,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i propositionen nr 285, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden den 30 maj 1941, föreslagit

riksdagen att för budgetåret 1941/42 anvisa dels till Åtgärder för

arbetsmarknadens reglering m. m. ett reservationsanslag av 40,000,000 kronor,

dels till Statens arbetsmarknadskommission m. m.i Avlöningar ett förslagsanslag

av 3,750,000 kronor, dels ock till Statens arbetsmarknadskommission

m. m.i Omkostnader ett förslagsanslag av 2,100,000 kronor.

Arbetsmarknadsläge och hjälpverksamhet. Allmänna

riktlinjer.

En utförlig redogörelse för arbetsmarknadsläget under år 1940 har lämnats

i proposition nr 30 till 1941 års riksdag.

Den nu föreliggande propositionen inledes med en redogörelse för arbetsmarknadskommissionens

hjälpverksamhet under år 1940 i dess olika former.

Beträffande innehållet i denna redogörelse hänvisas till propositionen, sid.

2—40.

I fortsättningen lämnas en översikt över utvecklingen å arbetsmarknaden

under tiden januari—april 1941 (sid. 40—45). Resultatet härav summerar

departementschefen sålunda.

Läget på arbetsmarknaden har icke undergått någon väsentlig förändring,

sedan proposition nr 30 angående anslag å tilläggsstat II till riksstaten för

budgetåret 1940/41 till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. avgavs.

Den i ifrågavarande proposition påtalade splittringen är alltjämt ett karak
Bihang

till riksdagens protokoll 1941. 6 sami. Nr 207. issi 4i 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 207.

teristiskt kännetecken för den svenska arbetsmarknaden, såsom denna utvecklats

under nuvarande krisförhållanden. Fortfarande råder stark efterfrågan

på arbetskraft inom verkstadsindustrin och skogsbruket medan å andra

sidan betydande arbetslöshet uppstått inom vissa fack. Byggnadsfacken

erbjuda även nu det bekymmersammaste sysselsättningsproblemet, trots

att byggnadsindustrins högsäsong normalt bolde infalla inom den närmaste

tiden. Den 31 mars 1941 torde omkring 45,000 av 100,000 organiserade

byggnadsarbetare ha befriats från erläggande av avgift till

respektive fackföreningar på grund av arbetslöshet. I vilken utsträckning

arbetslösheten drabbat yrkesgrenar utanför byggnadsfacken framgår bland

annat av fackföreningsstatistikens arbetslöshetsuppgifter. Bortsett från byggnadsfacken

voro de hårdast drabbade förbunden (arbetslösheten i mars inom

parentes) sågverksindustriarbetarförbundet (30.3), väg- och vattenbyggnadsarbetarförbundet

(29.i), stenindustriarbetarförbundet (22.6), transportarbetarförbundet

(20.i) och pappersindustriarbetarförbundet (19.:).

En viss föreställning örn tendenserna på arbetsmarknaden skänka sammanställningar

av de uppgifter örn anställande och entledigande av arbetskraft,

som industri- och byggnadsföretagare med flera äro skyldiga att ingiva

till arbetsmarknadskommissionen. Från juli 1940 till och med april 1941 ha

inom malmbrytning och metallindustri 5,075 flera nyanställningar rapporterats

än avskedanden. Inom livsmedelsindustrin överväga rapporterade nyanställningar

entledigandena med 490 och inom den kemisk-tekniska industrin

med 386. De näringsgrenar, inom vilka antalet entlediganden överskjuta

antalet nyanställningar, äro följande: Byggnadsverksamheten (2,880), pappersoch

grafiska industrin (1,957), träindustrin (1,123), jord- och stenindustrin

(1,071), läder-, hår- och gummivaruindustrin (525), textil- och beklädnadsindustrin

(196). De anförda talen få givetvis icke betraktas såsom angivande

hela den ökning eller minskning, som arbetarantalet undergått under ifrågavarande

10 månader inom respektive näringsgrenar, då ju rapportskyldighet

föreligger endast vid förändringar av viss omfattning. En viss bild av läget

på arbetsmarknaden torde de emellertid giva, och denna sammanfaller som

svnes nied den bild fackföreningssiffrorna skänka.

I regel användes som mått på arbetslösheten de siffror, som angiva antalet

personer, vilka såsom hjälpsökande vända sig till arbetslöshetskommittéerna.

Jag vill i korthet lämna några uppgifter beträffande antalet hjälpsökande

avbctslösci

Den svenska arbetsmarknaden företer som bekant en helt annan bild under

vinterhalvåret än under sommarhalvåret. När den nuvarande arbetslöshetssituationen

jämföres med läget under föregående år, torde det aärför vara

av värde att såsom jämförelsematerial använda medeltal för arbetslösheten

under årets sex vintermånader, oktober—mars. Detta halvårsmedeltal var

för den nu tilländagångna vintern 26,545. Siffran är cirka 12,000 större än

under vintern 1939—1940 men knappt 3,000 större än under senaste fredsvintern

1938—1939. Den är lägre än under alla vintrar från 1930 till 1937.

Störst var arbetslösheten vintern 1933—1934, då halvårsmedeltalet utgjorde

167,458, men även vintern 1932—1933 var arbetslöshetstrycket nästan lika

tungt med ett halvårsmedeltal av 163,471. Under vintern 1930 1931, som företer

åtskilliga likheter med den nyss tilländalupna vintern, utgjorde arbetslösheten

32,510. ....

I ett avseende var arbetslösheten under den gangna vintern säregen, nämligen

däri att den var så starkt koncentrerad till rikets städer, i första hand

dess storstäder. I genomsnitt var under vinterhalvåret nära 45 procent av de

arbetslösa från städerna Stockholm, Göteborg och Malmö. En så hög siffra

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 207.

3

har icke tidigare förekommit. Den högsta tidigare noterade procentsiffran

för storstadsarbetslöshet var 24.4 under vintern 1939—1940, och den lägsta

var 13.i under vintern 1931—1932. Det följer av de höga storstadsarbetslöshetssiffrorna,

att landsbygdens procentuella andel av arbetslösheten är relativt

liten för närvarande. Medan under åren 1931—1936 arbetslösheten under

vintern till nära -k utgjordes av landsbygdsarbetslöshet, var densamma under

den gångna vintern icke fullt Vs av den samlade arbetslösheten. Den här

relaterade egenartade lokala fördelningen hos den nuvarande arbetslösheten

beror givetvis på att arbetslösheten drabbat allenast vissa fack, i första hand

sådana som äro koncentrerade till städerna, medan å andra sidan vissa

näringsgrenar med huvudsaklig förläggning till industrisamhällen och ren

landsbygd uppvisa brist på arbetskraft.

Så länge överflöds- och bristområden samtidigt existera på arbetsmarknaden,

blir arbetskraftens rörlighet av stort intresse. En betydande omflyttning från

områden, där arbetslöshet råder, till näringsgrenar, där sysselsättningsmöjligheterna

äro större, har otvivelaktigt ägt rum. För att i någon mån få material

för att belysa denna utveckling har jag låtit sammanställa uppgifter rörande

antalet fackföreningsmedlemmar i vissa fackföreningar inom byggnadsfacken

för tidpunkterna 29 februari 1940 och 28 februari 1941. Av

denna sammanställning framgår bland annat, att antalet organiserade byggnadsträarbetare,

byggnadsgrovarbetare inom grov- och fabriksarbetarförbundet

samt murare och målare i Stockholm minskat med betydligt över

2,000 personer från februari 1940 till februari 1941. Den procentuella

minskningen i antalet fackföreningsmedlemmar inom byggnadsfacken utgör

i Stockholm 10.4 procent, i Göteborg 9.8 procent, i Malmö 5.4 procent. För

landet i dess helhet ha de i undersökningen ingående fackföreningarna, vars

medlemssiffra den 28 februari 1941 uppgick till 86,185, minskat med 6.5

procent. Belysande för denna omflyttningsprocess är även, att av de 40,000

platser i skogsarbete som tillsatts genom den offentliga arbetsförmedlingen

under 1940 icke mindre än 8,000 platser besatts med personer från andra

yrkesgrupper än skogshushållning.

Beträffande de allmänna riktlinjerna för arbetsmarknadspolitiken under

nästa budgetår hänvisar departementschefen i första hand till det program,

som framlagts i proposition nr 30 till innevarande års riksdag och i allt

väsentligt av riksdagen godtagits. I stark sammanfattning återgiver departementschefen

programmet sålunda.

Under nuvarande krisläge bör i första hand produktionsbefrämjande åtgärder,

framförallt sådana som syfta till att åstadkomma ökad tillgång på

nyttiga konsumtionsvaror stödjas. Behovet av arbetskraft för livsviktiga

näringsområden bör tryggas genom effektivisering av arbetsförmedlingsverksamheten,

omskolning, yrkesutbildning och upplysningsverksamhet. Flyttningsbidrag,

hyres- och i undantagsfall familjebidrag ingå såsom led i

strävandena att förse vissa näringsgrenar, inom vilka brist på arbetskraft vore

särskilt ödesdiger, t. ex. jordbruket och skogsbruket, med arbetskraft. Genom

åtgärder på bostadspolitikens område, närmare angivna i proposition nr 251

till årets riksdag, öppnas möjligheter för ett bostadsbyggande till en kostnad

av cirka 300 miljoner kronor. De i proposition nr 2 upptagna, arbetsmarknadspolitiskt

motiverade arbetena till ett belopp av 128 miljoner kronor

jämte de beredskapsarbeten, vartill arbetsmarknadskommissionen beviljar

anslag, borde ge betydande sysselsättningsmöjligheter, varvid i första hand

ur allmänna synpunkter önskvärda arbeten böra komma till utförande. Kontantunderstödsverksamheten

anpassas i tillämpliga delar till familjebidrags
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 207.

kungörelsens bestämmelser. Statsbidrag till kommuner och i vissa fall enskilda

sammanslutningar utgår enligt de principer, vilka godkänts av innevarande

års riksdag.

I anslutning härtill yttrar departementschefen:

Någon anledning att nu upptaga till diskussion här angivna riktlinjer

anser jag icke föreligga. Däremot torde ett par omständigheter förtjäna

beaktande i nu förevarande sammanhang. Vissa svårigheter ha mött, när

det gällt att sysselsätta de arbetslösa i allmänna arbeten. Sådana svårigheter

ha städse tidigare kunnat konstateras, när massarbetslöshet

uppstått i ett relativt ringa antal stora kommuner. Under föregående

kris voro exempelvis i mars 1933 endast 8.7 procent av de hjälpsökande

i storstäderna hjälpta genom arbetslinjen. På landsbygden var däremot motsvarande

siffra 27.i procent. Läget i mars 1941 tedde sig ganska likartat. Då

voro 5.6 procent av de hjälpsökande i storstäderna sysselsatta i allmänna

arbeten, medan på landsbygden 29 procent hade dylik sysselsättning. Eftersom

storstadsarbetslösheten nu helt dominerar, bliva genomsnittssiffrorna

för landet i dess helhet för närvarande låga. Endast 19.5 procent av de hjälpsökande

arbetslösa voro i mars 1941 hjälpta genom arbetslinjen. Av så ringa

relativ betydenhet under mars månad har arbetslinjen icke varit någon gång

under 1930-talet. Det är min förhoppning, att det skall visa sig möjligt att

få till stånd en väsentlig utökning av arbetslinjen trots de svårigheter, som

här otvivelaktigt möta.

Arbetsmarknadskommissionen har i sin skrivelse den 2 maj 1941 såsom

av det följande framgår, påtalat en olägenhet för de storstadsarbetslösa, vilka

hänvisats till beredskapsarbeten i landsorten, nämligen den att deras inkomster

i några fall blivit så låga, att deras familjer knappast kunnat erhålla

en nödtorftig försörjning. Enligt min uppfattning böra de här påtalade förhållandena

bliva föremål för en skyndsam undersökning inom arbetsmarknadskommissionen.

Innan resultatet av denna undersökning föreligger, anser

jag mig icke kunna taga ställning till ärendet. Jag vågar emellertid hysa den

förhoppningen, att det skall visa sig möjligt att hänvisa familjeförsörjare till

sådana arbeten, som åtminstone ge lika höga inkomster, som den tidigare

tillämpade reservarbetslinjen, kompletterad med ortstillägg, skulle ha givit.

Jag vill vidare erinra örn att ett bifall till det förslag, som framställts i

proposition nr 214 angående ändring av vissa delar av förordningen örn

erkända arbetslöshetskassor, att arbetslöshetsförsäkringens daghjälp i vissa

fall skulle kunna kompletteras med kontantunderstöd från arbetslöshetskommittéerna,

föranleder en viss modifikation i de nuvarande grunderna för

kontantunderstödsverksamheten.

Kontoristarbetslösheten.

I en den 27 maj 1941 dagtecknad framställning har arbetsmarknadskommissionen

framlagt förslag till vissa ändringar i fråga örn hjälpverksamheten för

kontoristarbetslösa och i samband därmed lämnat redogörelse för kontoristarbetslöshetens

omfattning.

Enligt av kommissionen infordrade uppgifter från arbetslöshetskommittéerna

i de kommuner, hos vilka den 30 november 1940 förefunnes kontorister

och dylika anmälda såsom hjälpsökande, uppgick antalet sådana hjälpsökande

inom de 18 kommuner, som inkommit med uppgifter, till 432. Nämnda arbetslösas

vrkestillhörighet framgår av nedanstående uppställning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 207.

5

Antal %

Ingeniörer, verkmästare m. fl.............................................. 31 7.2

Kontorschefer, kamrerare, kontorister m. fl............................ 139 32.2

Affärsföreståndare, affärsbiträden m. fl............................... 72 16.7

Agenter, försäljare m. fl....................................................... 130 30. i

Journalister, musiker m. fl................................................. 50 11.5

Förvaltningspersonal, lärare m. fl........................................ 10 2.3

432 lOO.o

Under erinran örn att säkra hållpunkter saknas för en uppskattning av kontoristarbetslöshetens

faktiska storlek, återgiver kommissionens såsom ett komplement

till ovannämnda siffror vissa uppgifter från den offentliga arbetsförmedlingen

örn antalet arbetsökande personer och tillsatta platser inom

den merkantila branschen, vilka uppgifter sammanfattats i nedanstående tablå.

Månad

år

Arbetssökande personer

Tillsätta platser

Hela

riket

Stock-

holm

Göteborg

Hela

riket

Stock-

holm

Göteborg

Kontorsarbete

September 1939 ..................

1,813

732

402

344

103

65

Januari 1940......................

1.685

597

314

479

189

71

Mars 1940 ........................

1,358

456

280

284

100

36

September 1940 ..................

2,590

923

528

410

100

27

Januari 1941......................

2,388

751

489

680

239

58

Mars 1941........................

2,281

614

503

624

210

89

Affärs- och lagerarbete

September 1939 ..................

3,108

1,053

551

1.010

350

182

Januari 1940......................

4,042

1,300

671

622

274

71

Mars 1940 ........................

3,582

1.101

635

602

245

65

September 1940 ..................

4,284

1,353

764

786

349

67

Januari 1941......................

5,042

1.514

934

754

291

48

Mars 1941........................

5.171

1,607

998

1,184

550

76

Kommissionen uttalar, att den arbetslösa, icke manuella arbetskraften principiellt

bör beredas hjälp genom sysselsättning. Sådan sysselsättning hade

huvudsakligen lämnats vid de i form av statligt reservarbete anordnade arkivarbetena.

Under innevarande år hade antalet vid arkivarbeten sysselsatta

ökat från 131 till 222 (april månad).

Kommissionen finner emellertid vissa ändringar i det för närvarande tilllämpade

arkivarbetssystemet påkallade. Kommissionen uppdrager därvid

först vissa riktlinjer för urvalet av de funktionärer inom de tekniska och

merkantila branscherna och med dem likställda, som böra i princip anses tillhöra

arkivarbetenas rekryteringsstab eller böra lämnas företräde till sådant

arbete. Vidare föreslås införande av hänvisningsförfarande från en ort till

annan ävensom av bestämda regler angående skiftesarbete. I sistnämnda hänseende

förordar kommissionen, att. sysselsättning vid arkivarbete normalt ej

bör få överskrida en sammanhängande period av sex månader. Skiftning skulle

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 207.

därefter äga rum och en fast vakansperiod om minst en månad för familjeförsörjare

och två månader för ungkarlar borde bestämmas.

Kommissionen föreslår härjämte ett nytt lönesystem för arkivarbetare,

vilket i huvudsak innebär en komplettering av nuvarande reservarbetslöner

med särskilda familjetillägg. Det nva systemets innebörd belyses närmare i

nedanstående tabell.

Förslag till nya arkivarbetslöner.

Ortsgrupp

Grundlön

per månad

Familjetillägg

Familje-

tillägg per

månad till

en familj

med hustru

4- 3 barn

Månadslön

hustru

dag

>er

barn per

dag

icke

familje-

försörjare

familjeför- sörjare med

hustru

-f 3 barn

1

2

3

4

S

6

7

A 1

B 1 ........................

C ..........................

190

—

—

75

—

50

58

50

190

—

248

40

D..........................

200

—

i

—

—

50

65

—

200

—

265

—

E .....................

210

—

i

—

—

50

65

—

210

—

275

—

F .................

220

—

i

—

—

50

65

—

220

—

285

—

G..........................

230

—

i

25

—

50

71

50

230

—

301

50

H..................

240

—

i

25

—

50

71

50

240

—

311

50

I ..........................

260

—

i

25

—

50

71

50

260

—

331

50

1 Arkivarbeten för arbetslösa kontorister hittills icke bedrivna inom kommuner, tillhörande

dessa ortsgrupper.

j Statens arbetsmarknadskommission hemställer härefter, att Kungl. Maj:t

''ville medgiva kommissionen att försöksvis från och med den 1 juli 1941 vid

arkivarbetena för de kontoristarbetslösa och med dem likställda i huvudsak

tillämpa de allmänna bestämmelser för arbetena ifråga, som ovan angivits,

ävensom den av kommissionen föreslagna lönesättningen vid sagda arbeten.

Mot detta kommissionens beslut har skriftlig reservation anförts av vice

ordföranden Hagman samt ledamoten Strindlund, vilka i stället förordat ett

under utredningen framkommet förslag till ortsgrupperade löner utan familjetillägg,

varierande mellan 200—300 kronor. Därjämte ha ledamoten Brodén

och ersättaren Styrman anmält sig icke kunna biträda beslutet i vad det avser

lönebeloppens storlek.

Börande den närmare innebörden av kommissionens förslag hänvisas till

propositionen, sid. 48—60.

Departementschefen har för egen del anfört, att kommissionens förslag

inkommit vid en så sen tidpunkt, att han icke för närvarande vore beredd att

inför Kungl. Maj:t föreslå åtgärder i den av kommissionen föreslagna riktningen.

Departementschefen har emellertid ansett det lämpligt, att i detta

sammanhang redogöra för kommissionens utredning och förslag för att bereda

riksdagen tillfälle att uttala sig angående lämpligheten av införande av familjelönssystem

vid arkivarbetena.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 207.

7

Särskilda frågor.

Beträffande vattenavledningsföretaget Lyckebyän, som jämlikt Kungl. Majits

beslut elen 30 april 1937 handhaves av den s. k. Lyckeby åutredningen, har i

propositionen meddelats, att arbetet på grund av rådande oljebrist helt legat

nere sedan början av november 1940. Utredningen har därför undersökt möjligheterna

att snarast åter få årensningsarbetet i gång genom anskaffande av

annan driftkraft till grävmaskinerna. För ändamålet har främst elektrisk kraft

eller gengasdrift ifrågasatts. Båda slagen av drivmedel medföra dock en rätt

betydande kostnadsökning, vilken torde komma att uppgå till omkring 90,000

kronor. Anvisande av ytterligare medel för företaget erfordras emellertid icke

för budgetåret 1941/42.

För inventering av de ofullständiga jordbruken i Blekinge län har för innevarande

budgetår anvisats ett belopp av 5,700 kronor såsom bidrag till länets

hushållningssällskap. För nästa budgetår äskas 6,200 kronor för samma ändamål

att utgå av de särskilda medlen till främjande av företagsamhet.

Företagarföreningar finnas för närvarande i Göteborgs och Bohus län,

Västernorrlands län, Västerbottens län, Norrbottens län, Jämtlands län, Värmlands

och Gävleborgs län. Föreningarna ha till uppgift att befordra möjligheterna

för lönande småföretagsamhet i vederbörande län. Verksamheten

omfattar dels långivning på fördelaktiga villkor samt i vissa fall subvention,

dels ock konsulentverksamhet av teknisk och kommersiell natur.

Ovannämnda företagarföreningar ha hittills av staten erhållit understöd

med sammanlagt 1,289,500 kronor, därav 750,000 kronor såsom lån och 539,500

kronor såsom subventioner. Sammanlagt ha föreningarna utestående lån till

ett belopp av omkring 640,000 kronor. Medelstorleken av varje lån utgör

ungefär 2,750 kronor.

Företagarföreningarnas verksamhet har varit föremål för behandling i det

betänkande med utredning och förslag till åtgärder för främjande av hantverk

och småindustri, som den 17 april 1941 avgivits av 1940 års hantverks- och

småindustriutredning. I detta betänkande föreslås att, därest ett av utredningen

förordat kreditsystem för långivning åt hantverk och småindustri inom

sådana delar av landet, där företagarföreningar för närvarande ej finnas,

komme till stånd, företagarföreningarnas finansieringsverksamhet borde omläggas

i överensstämmelse med samma system. Någon nybildning av företagarföreningar

har utredningen i varje fall under nämnda förutsättning ansett

ej böra ske. Utredningens ifrågavarande förslag äro för närvarande under övervägande

av Kungl. Majit. I avvaktan på det beslut, Kungl. Majit kan komma

att fatta i saken, anser departementschefen, att företagarföreningarna böra

erhålla ekonomiskt stöd av staten i samma former som hittills. För nästa

budgetår beräknas ett belopp av 500,000 kronor vara erforderligt för ändamålet.

Detta anses — liksom hittills huvudsakligen skett — böra anvisas från

medlen till främjande av företagsamhet.

Under rubriken »Vissa framställningar i övrigt» redovisas dels en fram
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottett utlåtande Nr 207.

ställning av medicinalstyrelsen örn anvisande av ett anslag å 2,500,000 kronor,

att ställas till egnahemsstyrelsens förfogande för att användas som bidrag till

förbättring av brunnar å landsbygden, dels en framställning av pensionsstyrelsen

örn anvisande av medel i arbetslöshetsbekämpande syfte såsom bidrag

till anordnande av mindre badanläggningar och gemensamhetstvättstugor å

landsbygden, dels och en av länsstyrelsen i Norrbottens län gjord framställning

örn anslag å 5,630,000 kronor för anläggande av cykelstigar i länet, att

fördelas på tre år.

I anledning av dessa framställningar hava yttranden avgivits av, bland

andra, egnahemsstyrelsen, statens institut för folkhälsan samt statens arbetsmarknadskommission

och industrikommissionen. Departementschefen har

beträffande dessa framställningar för egen del anfört:

Yad till en början angår medicinalstyrelsens framställning angående anvisande

av medel till förbättring av brunnar å landsbygden finner jag syftemålet

härmed behjärtansvärt. I likhet med statens industrikommission och

statens arbetsmarknadskommission anser jag emellertid frågan böra ytterligare

utredas, innan densamma förelägges riksdagen. Jag erinrar vidare örn

de möjligheter, som numera stå till buds att använda bostadsförbättringsbidrag

eller -lån för bestridande av kostnader, som uppkomma genom förbättring

av vattentäkt, varigenom åtminstone i viss utsträckning syftet med riksdagens

skrivelse den 23 maj 1936 angående åtgärder till åstadkommande av

utsträckt användning av vatten- och sanitetsledningar på landsbygden blivit

tillgodosett.

Genom pensionsstyrelsens utredning angående bidrag till anordnande av

mindre badanläggningar för folk- och skolbad samt gemensamhetstvättstugor

har ett värdefullt material erhållits, som enligt min mening bör utnyttjas i de

fall, då bidrag av statsmedel ifrågasättes för anläggningar av ifrågavarande

slag. Av särskilt värde torde vara att typritningar å lämpliga bad- och tvättstugor

nu erhållits. Vissa delar av pensionsstyrelsens förslag synas dock böra

bliva föremål för ytterligare utredning.

Vad nu sagts i fråga örn de av medicinalstyrelsen och pensionsstyrelsen

gjorda framställningarna bör givetvis ej utgöra hinder för att å orter med

arbetslöshet och varest förbättring av brunnar eller anordnande av badanläggningar

eller tvättstugor erfordras, statsbidrag må utgå av arbetslöshetsmedel

till utförande av nämnda arbetsföretag.

Beträffande länsstyrelsens i Norrbottens län framställning örn anordnande

av cykelstigar får jag hänvisa till mitt uttalande i detta spörsmål i nyssnämnda

proposition nr 236 till 1940 års lagtima riksdag nämligen, att därest arbetslöshet

skulle uppkomma inom de områden, där anläggandet av cykelstigar

vore påkallat, jag ville förorda, att statsbidrag utginge av arbetslöshetsmedel

till utförande av cykelstigar.

Reglering av anställnings- och lönevillkor vid arbetsformedlingsanstalterna.

Gällande bestämmelser. Enligt lagen örn offentlig arbetsförmedling den 15

juni 1934 (nr 267) åligger det landsting och stadsfullmäktige i stad, som icke

deltager i landsting, att inom sitt område anordna offentlig arbetsförmedling

med rätt att för härmed förenade utgifter uppbära visst statsbidrag enligt i

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 207.

9

lagen angivna grunder. Statsbidraget utgör i regel 50 procent, för vissa utgiftsposter

75 eller 100 procent av liela kostnaden. Tillsyn över arbetsförmedlingsanstalternas

verksamhet skall enligt lagen utövas av socialstyrelsen, som

också handhar utbetalningen av statsbidragen.

I kungörelsen den 7 maj 1940 (nr 329) örn statlig ledning av den offentliga

arbetsförmedlingen har Kungl. Majit med stöd av 5, 6 och 48 §§ i lagen örn

tjänsteplikt förordnat, att samtliga arbetsförmedlingsanstalter tills vidare skola

stå under ledning av vederbörande länsarbetsnämnder, som därvid bland annat

skola äga att å vederbörande anstalters vägnar anställa ny personal och besluta

örn personalens anställnings-, arbets- och avlöningsvillkor under den tid denna

anordning består. Vid meddelande av beslut angående anställningsvillkor för

arbetsförmedlingsanstalternas personal åligger det länsarbetsnämnderna att

iakttaga vad kommissionen därutinnan föreskrivit. Giltighetstiden för nämnda

kungörelse var ursprungligen begränsad till den 31 mars 1941 men har genom

kungörelse den 14 mars 1941 (nr 128) utsträckts tills vidare till och med den 30

juni 1942.

Enligt den samtidigt med förstnämnda författning utfärdade kungörelsen

örn länsarbetsnämnder (328/1940) äger statens arbetsmarknadskommission

att enligt Kungl. Majits föreskrifter bestämma ersättning till bland andra

nämndens direktör, medan ersättning till övrig kanslipersonal bestämmes av

nämnden enligt kommissionens anvisningar.

Arbetsmarknadskommissionen framhåller, att utöver den personal, som fanns

anställd vid kommissionens övertagande av anstalterna den 20 maj 1940, ett

avsevärt antal funktionärer måst nyanställas för handhavande av nytillkomna

arbetsuppgifter, åtskilliga tjänstemän ha förflyttats till nya poster vid andra

anstalter än de förut tillhört och för vissa befattningar ha lönevillkoren provisoriskt

ändrats, delvis i samband med ombyte av befattningshavare. För närvarande

hade man sålunda två olika grupper av tjänstemän, dels sådana som följa

anstalternas gamla lönevillkor, dels sådana som — oavsett örn de den 19 maj

1940 voro anställda i arbetsförmedlingen eller ej — uppbära lön enligt av

kommissionen fastställda grunder. De förra hade i många fall rätt till dvrtids-

och ålderstillägg, medan de senare vore beroende av särskilda kommissionsbeslut

för eventuella löneuppflyttningar.

ökningen av arbetsförmedlingskontorens personal och lönekostnader be
-

lyses med följande siffror:

Antal

Lönekostnad

tjänster

kr. per år

Vid början av år 1940 .....................

.................. 425

1,423,430

» » » » 1941 ........................

.................. 531

2,036,105

Ökning .............................................

.................. 106

612,675

För åstadkommande av en tillfredsställande ordning på detta område är

det enligt kommissionens mening nödvändigt att genomföra en enhetlig

lönereglering för arbetsförmedlingskontorens samtliga tjänstemän, varvid en

anknytning till det inom statsförvaltningen vedertagna lönesystemet förordas.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 207.

I anslutning härtill framlägger kommissionen följande förslag till tjänsteförteckning

för arbetsförmedlingen.

Befattningar Lönegrad

Skrivbiträde .............................................................................. 2

Expeditionsbiträde ..................................................................... 5

Kontorsföreståndare av 4:e klass ................................................ 5

Expeditionsvakt ........................................................................ 5

Eörste expeditionsvakt ............................................................... 7

Assistent av 3:e klass ............................................................ 8

Kontorsföreståndare av 3:e klass ................................................... 8

Förste kontorist ........................................................................ 10

Assistent av 2:a klass .................................................................. 12

Kontorsföreståndare av 2:a klass ................................................... 12

Assistent av Ira klass .................................................................. 15

Kontorsföreståndare av Ira klass ................................................... 15

Länsarbetsdirektör i Visby ......................................................... 15

Förste assistent ........................................................................ 18

Föreståndare vid arbetsförmedlingen i Norrköping ........................ 18

Föreståndare vid arbetsförmedlingen i Hälsingborg ........................ 21

Inspektör (vid arbetsförmedlingen i Stockholm) ........................... 21

Länsarbetsdirektör ..................................................................... 21

Direktör i Göteborg och Malmö ................................................... 24

Direktör i Stockholm .................................................................. 26

Beträffande löneklassplaceringen innebär förslaget, att avlöningarna vid

övergången till det nya lönesystemet i regel skulle utgå enligt lägsta löneklassen

i löneplanen för extra ordinarie tjänstemän (löneplan Eo).

Löneregleringen borde omfatta endast sådana befattningar, som vore att

anse såsom heltidstjänster. Inalles skulle löneregleringen komma att omfatta

cirka 450 befattningshavare. Av dessa kunde cirka 400 betraktas såsom fast

anställda, medan de övriga skulle placeras som extra tjänstemän.

Enligt av arbetsmarknadskommissionen utförda beräkningar skulle en

omedelbar lönereglering efter angivna riktlinjer med nu utgående rörliga

tillägg och kristillägg kunna beräknas medföra en merkostnad av cirka 81,000

kronor per år.

Arbetsmarknadskommissionen har hemställt, att Kungl. Majit, med fastställande

av ovan intagna tjänsteförteckning, ville bemyndiga kommissionen

att med giltighet från den 1 juli 1941 tills vidare, så länge arbetsförmedlingen

står under statlig ledning, vid bestämmandet av anställnings- och avlöningsvillkor

för tjänstemän hos länsarbetsnämnderna och de offentliga arbetsförmedlingsanstalternas

huvud- och avdelningskontor föreskriva följande.

1. För ifrågavarande tjänstemän skall, med undantag av föreskrifterna i

civila tjänstepensionsreglementet och allmänna familjepensionsreglementet,

gälla vad som finnes stadgat angående dem, å vilka gällande civila icke-ordinariereglemente

äger tillämpning.

2. Kommissionen skall äga bestämma, huruvida tjänsteman skall hänföras

till löneplan Eo eller Ex, ävensom fastställa hans placering i löneklass inom

den i tjänsteförteckningen angivna lönegraden.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 207.

11

3. Lön till tjänsteman, som hänförts till löneplau Eo, skall utgå med i

löneplan upptaget belopp, jämte därå belöpande rörligt tillägg och kristillägg,

minskat med det avdrag, som eljest skulle verkställas enligt civila tjänstepensionsreglementet

eller allmänna familjepensionsreglementet.

4. Örn tjänsteman genom tillämpning av dessa bestämmelser skulle lida

minskning i de förmåner, som han förut åtnjutit, skall på sätt kommissionen

bestämmer gottgörelse härför beredas honom.

5. Kommissionen skall äga att från förslagsanslaget till Statens arbetsmarknadskommission

m. m.: Avlöningar bestrida pensionsavgifter, som

tjänsteman i egenskap av kommunal befattningshavare har att gälda.

Över arbetsmarknadskommissionens förslag ha yttranden infordrats från

statskontoret, allmänna lönenämnden och arbetsförmedlingstjänstemännens

riksförbund.

Departementschefen anför för egen del:

Av den förut i annat sammanhang lämnade redogörelsen för den offentliga

arbetsförmedlingens nuvarande organisation framgår, att sedan dess ställande

under statlig ledning våren 1940 åtskilliga förändringar företagits i organisationen.

Sålunda har genomförts en centralisering av dess ledning, och för att

möta de ökade och förändrade arbetsuppgifter, som krisen fört med sig, har

personalen utökats och vissa omflyttningar företagits. I arbetsmarknadskommissionens

här återgivna framställning har även framhållits, att dessa i

snabb takt genomförda förändringar dragit med sig vissa komplikationer i

fråga örn personalens avlöningsförhållanden. Redan den omständigheten, att

personalen hos de olika arbetsförmedlingsanstalterna följa olika, av respektive

huvudmän fastställda avlöningsbestämmelser, medför helt naturligt svårigheter

vid en centralisering av den organisatoriska ledningen och vid en i

effektiviseringssyfte genomförd omflyttning av den dugligaste personalen

anstalterna emellan. Även sådana förändringar som nyinrättande av tjänster

och beredande av lönekompensation för ökade levnadskostnader försvåras av

oformligheter i det nu tillämpade systemet. Av kommissionens framställning

synes mig framgå, att det vore i hög grad önskvärt, örn ett enhetligt lönesvstem

för arbetsförmedlingspersonalen i hela riket kunde tillämpas.

Mot kommissionens förslag har under remissbehandlingen vissa erinringar

framförts. Den diskussion om förslagets utformning i olika hänseenden,

som förts i remissyttrandena över förslaget och i kommissionens erinringar i

anledning härav, har jag icke funnit anledning att mera utförligt återgiva, då

jag — av skäl, som framgå av det följande — icke ämnar föreslå något Kungl.

Maj:ts beslut i ärendet.

Frågan, huruvida under nu rådande förhållanden arbetsförmedlingsanstalternas

huvudmän äga rätt att självständigt besluta örn anställningsvillkor och

löner för anstalternas personal och huruvida som konsekvens härav skyldighet

föreligger för statsverket att under alla omständigheter gälda de kostnader, som

följa av sålunda fattade beslut bör enligt min uppfattning besvaras nekande.

Jag vill erinra, att i 5 § tjänstepliktslagen stadgas, bland annat, att länsarbetsstyrelse

äger besluta örn arbetsförmedlingsanstalts organisation och verksamhet

samt förfoga över dess personal. Vidare har i 4 § av kungörelsen den 7

maj 1940 (nr 329) om statlig ledning av den offentliga arbetsförmedlingen

— vilken kungörelse utfärdats med stöd av bestämmelserna i tjänstepliktslagen

— föreskrivits, att arbetsförmedlingsanstalternas personal är underställd

länsarbetsnämnderna, som äga att å anstalternas vägnar anställa ny personal

och besluta örn personalens anställnings-, arbets- och avlöningsvillkor. Enligt

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 207.

bestämmelse i sistnämnda paragraf skola nämnderna i här omförmälda frågor

iakttaga vad arbetsmarknadskommissionen föreskrivit. Av dessa bestämmelser

framgår, att arbetsmarknadskommissionen äger att öva det avgörande inflytandet

beträffande anställnings- och avlöningsvillkoren för arbetsförmedlingsanstalternas

personal.

Att denna möjlighet också bör av kommissionen utnyttjas synes mig klart.

Det lärer böra ankomma på kommissionen att utfärda de ytterligare föreskrifter

i ämnet, som erfordras för åstadkommande av enhetlighet i lönevillkoren

och för vinnande av den justering av lönebeloppen, som kan befinnas

påkallad med hänsyn till levnadskostnadernas stegring.

Av det sagda framgår, att jag icke anser mig böra förorda kommissionens

förslag, i vad det avser att Kungl. Majit skulle fastställa en tjänsteförteckning

för ifrågavarande tjänster. Att jag icke tillstyrker en sådan åtgärd beror

främst därpå att ett beslut i denna riktning skulle kunna tolkas såsom innebärande

ett ställningstagande till spörsmålet örn berörda befattningshavares

framtida löneställning och därmed skulle kunna föregripa den lönereglering

för befattningshavarna, som en gång kan komma att äga rum i samband med

ett eventuellt definitivt förstatligande av arbetsförmedlingsanstaltema.

Arbetsmarknadskommissionen torde vid utfärdande av de föreskrifter i

ämnet, som för närvarande må befinnas påkallade, böra taga under omprövning

i vad mån de under remissbehandlingen framförda erinringarna böra

föranleda jämkningar i de grunder, på vilka det av kommissionen framlagda

löneförslaget är baserat.

Statsbidrag till pensioner åt befattningshavare vid den

offentliga arbetsförmedlingen.

I skrivelse den 13 mars 1941 har statens arbetsmarknadskommission anfört

bland annat, att pensionsförhållandena för personalen vid den offentliga

arbetsförmedlingen icke vore ensartat reglerade utan företedde stora olikheter

vid de särskilda arbetsförmedlingsanstaltema. Vid somliga anstalter

hade den mera fast anställda personalen genom särskilda, av vederbörande

landsting eller stad fastställda reglementen erhållit rätt till tjänste- och

familjepension, ibland förbunden med skyldighet att erlägga pensionsavgifter

eller vidkännas pensionsavdrag, ibland utan sådan skyldighet. Vid andra

arbetsförmedlingsanstalter funnes inga pensionsbestämmelser, utan anstaltens

huvudman hade från fall till fall beslutat örn pension och bestämt dess storlek.

Statsbidrag till pensionerna hade i allmänhet utgått med 50 procent.

Frågan örn arbetsförmedlingstjänstemännens pensionsförhållanden har,

framhåller kommissionen, kommit i ett annat läge genom kungörelsen den 7

maj 1940 (nr 329) örn statlig ledning av den offentliga arbetsförmedlingen.

Då utgifter för pensioner till f. d. befattningshavare vid arbetsförmedlingsanstalterna

samt till änkor och barn efter avlidna dylika befattningshavare

icke gärna kunna hänföras till kostnader för arbetsförmedlingsanstalternas

verksamhet, kunna pensionerna i fråga enligt nu gällande bestämmelser icke

såsom arbetsförmedlingsanstalts övriga utgifter helt gäldas av statsmedel.

Eftersom 10 § arbetsförmedlingslagen är satt ur kraft, så länge provisoriet

varar, kan icke heller statsbidrag till pensionerna utgå på sätt förut skett.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 207. 13

Frågan, hur linder det nu gällande provisoriet skall förfaras nied dessa

pensioner, synes därför tarva reglering.

I sådant syfte har kommissionen hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen medgiva, att bidrag av statsmedel måtte kunna utgå till pensionering

av f. d. befattningshavare vid den offentliga arbetsförmedlingen samt

av änkor och barn till avlidna dylika befattningshavare för tiden från och med

den 20 maj 1940 tills vidare, så länge arbetsförmedlingen stöde under statlig

ledning, med iakttagande av följande:

1) förutsättning för statsbidrag skall vara, i fråga örn pension, som börjat

utgå före den 20 maj 1940, att jämlikt 10 § 3 mom. lagen den 15 juni 1934

om offentlig arbetsförmedling ersättning av statsmedel utgått för arbetsförmedlingsanstaltens

utgifter för pensionen, samt i fråga om pension, som

börjat utgå den 20 maj 1940 eller senare eller ock framdeles kan komma

att beviljas, att pensionens belopp godkänts av kommissionen.

2) statsbidrag skall utgå med 50 procent av pensionens belopp, försåvitt

icke med hänsyn till särskilt förhållande Kungl. Majit finner skäl medgiva,

att statsbidrag bestämmes till högre belopp.

3) statsbidrag må icke utgå i den mån pensionen grundar sig på inbetalade

pensionsavgifter.

Över framställningen hava utlåtanden infordrats från statskontoret, riksräkenskapsverket

och statens pensionsanstalt, varjämte svenska stadsförbundet

och svenska landstingsförbundet beretts tillfälle yttra sig i ärendet.

Departementschefen har för egen del anfört.

På av statens arbetsmarknadskommission anförda skäl finner jäg det lämpligt

att för den tid arbetsförmedlingsanstalterna stå under statlig ledning

vissa regler för statens bidrag till pensioner åt befattningshavarna vid

dessa anstalter fastställas. Härvid finner jag mig i likhet med flertalet

remissinstanser kunna i huvudsak förorda kommissionens förslag i ämnet. En

förutsättning för att statsbidrag skall kunna ifrågakomma beträffande pension,

som börjat utgå innan staten övertog ledningen av arbetsförmedlingsanstalterna,

synes sålunda böra vara, att pensionen redan under denna tid delvis bestreds

med statsmedel. Dessutom synes en förutsättning härför böra vara

att vederbörande landsting (stad) bereder skäliga pensionsförmåner åt befattningshavare,

som avgå efter övertagandet, samt åt dessas efterlevande.

Det torde lämpligen böra föreskrivas, att arbetsmarknadskommissionen skall

godkänna dylika pensionsförmåner. Skulle kommissionen finna sig ej kunna

lämna dylikt godkännande, torde frågan härom böra hänskjutas till Kungl.

Maj:ts prövning.

Det synes mig vidare klart att, därest en nu utgående pension grundar sig

å sådana förut inbetalda pensionsavgifter, till vilka statsbidrag utgått, dylikt

bidrag ej bör kunna utgå för pensionens utbetalande. Ej heller synes statsbidrag

böra utgå, då pensionen grundar sig å avgifter, som den enskilda befattningshavaren

haft att vidkännas. I likhet med statens pensionsanstalt

anser jag det böra ankomma på arbetsmarknadskommissionen att, efter företagen

utredning i värjo särskilt fall, bestämma i vad mån sådan begränsning

av statsbidraget skall ske.

Statsbidraget torde såsom arbetsmarknadskommissionen föreslagit lämpligen

kunna sättas till 50 procént av pensionens belopp, försåvitt icke med

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 207.

hänsyn till särskilt förhållande Kungl. Majit finner skäl medgiva, att statsbidraget

bestämmes till högre belopp. Likaledes torde statsbidrag med 50

procent böra utgå till pensionsavgifter vilka bestridas av huvudmännen.

Ehuru jag i likhet med riksräkenskapsverket finner det vara principiellt

riktigt att vid bifall till ifrågavarande förslag ett särskilt anslag för ändamålet

borde upptagas under pensionshuvudtiteln, anser jag dock, att erforderliga

medel under nästa budgetår kunna bestridas från arbetsmarknadskommissionens

avlöningsanslag. Därest det kan antagas, att de nuvarande provisoriska

förhållandena i fråga örn arbetsförmedlingsanstalterna komma att

bli bestående jämväl under budgetåret 1942/43, torde förslag örn uppförande

av ett särskilt anslag för ändamålet lämpligen kunna upptagas i samband med

1942 års statsverksproposition.

Anslagsbehovet för nästa budgetår.

Arbetsmarknadskommissionen har framhållit, att behovet av medel för

arbetsmarknadsreglerande åtgärder är i väsentlig grad avhängigt

av den utsträckning, i vilken störningar i näringslivet uppkomma. Kunna

dessa störningar icke bemästras genom direkt eller indirekt stöd med statsmedel

i annan ordning, ökas medelsbehovet på arbetsmarknadsanslaget; vid

motsatt förhållande minskas detsamma. Det synes önskvärt, att de arbetslösa

under nästa budgetår bringas hjälp i form av arbete i förhållandevis större

utsträckning än som kunnat ske under innevarande budgetår. Detta medför

ökade kostnader även vid i stort sett oförändrat arbetslöshetsläge. Med

reservation för det ytterligare medelsbehov, som kan uppkomma, antingen på

grund av att sådan stödverksamhet anses böra bedrivas med medel från

arbetsmarknadsanslaget eller på grund av att förhållandena på arbetsmarknaden

försämras i mera avsevärd omfattning, utgår kommissionen därför från

att under budgetåret 1941/42 för arbetsmarknadsreglerande åtgärder bör stå

till förfogande minst ett belopp lika med det under innevarande budgetår till

förfogande stående. Detta utgör 61,900,000 kronor. Då vid innevarande

budgetårs utgång beräknas uppkomma reservationer på omkring 22,000,000

kronor, synes det under nyss angivna förutsättningar vara tillfyllest, örn för

arbetsmarknadsreglerande åtgärder anvisas ett anslag av 40,000,000 kronor.

Eventuella inkomster från uppdragsgivare förutsättas, i likhet med vad förr

om åren varit fallet, direkt få tågås i anspråk för verksamheten.

Anslagsbehovet för kommissionens centrala förvaltning m. m. har av

kommissionen preliminärt beräknats på följande sätt.

Avlöningar:

kommissionens centrala förvaltning m. m......................... kronor 1,000,000

länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna ...... » 3,000,000

Omkostnader:

kommissionens centrala förvaltning m. m................. » 600,000

länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna ...... » 1,500,000

värnpliktslånenämnderna ................................................ » 100,000

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 207.

15

Departementschefen har för egen del förordat bifall till kommissionens

framställning angående anslagsberäkningen för ar betsmarknads reglerande

åtgärder och hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå, att ett

reservationsanslag av 40 miljoner kronor anvisas till detta ändamål för budgetåret

1941/42. Av detta belopp föreslås cirka 2 miljoner kronor böra stå till

Kungl. Majlis förfogande för främjande av företagsverksamhet, bland annat

för att möjliggöra fortsatt stöd åt företagarföreningarna saint bidrag till anläggande

av enkronasvägar i de delar av landet, där detta kan visa sig

motiverat.

Beträffande anslagsbehovet för kommissionens centrala förvaltning

m. m. har departementschefen ansett en sänkning på vissa punkter motiverad

och beräknat kostnaderna härutinnan sålunda.

Avlöningar:

Kommissionens centrala förvaltning m. m...................... kronor 950,000

Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna...... » 2,800,000

Summa kronor 3,750,000

Omkostnader:

Kommissionens centrala förvaltning m. m...................... kronor 600,000

Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstalterna...... » 1,400,000

Yärnpliktslånenämnderna ............................................. » 100,000

Summa kronor 2,100,000

Utskottet.

Departementschefen har i statsrådsprotokollet utgått från att de allmänna

riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken, som framlades i propositionen nr 30

till innevarande års riksdag och i allt väsentligt av riksdagen godtogos, skola

vara normgivande för de arbetsmarknadsreglerande åtgärderna jämväl under

nästa budgetår. Häremot har utskottet i princip intet att erinra.

Av propositionen framgår, att icke obetydliga svårigheter mött, när det

gällt att med anlitande av arbetslinjen bekämpa den huvudsakligen till storstäderna

koncentrerade arbetslösheten. I samband härmed har arbetsmarknadskommissionen

riktat uppmärksamheten på det förhållandet, att arbetslösa

från storstäderna, som hänvisas till beredskapsarbeten å landsbygden,

med tillämpning av öppna marknadens lönevillkor i vissa fall erhålla så låga

arbetsförtjänster, att de icke kunna nödtorftigt försörja sina familjer. Enligt

departementschefens uppfattning bör detta förhållande göras till föremål för

skyndsam undersökning inom arbetsmarknadskommissionen, innan eventuella

åtgärder i anledning därav övervägas.

Utskottet inser tillfullo de svårigheter, som sålunda berörts. I anslutning

till vad departementschefen härutinnan anfört hyser utskottet emellertid förhoppning

om att det skall visa sig möjligt att få till stånd en väsentlig utökning

av arbetslinjen under nästa budgetår och att tillfälle därvid skall

erbjuda sig att hänvisa arbetslösa familjeförsörjare till sådana arbeten, som

åtminstone giva lika höga inkomster, som den tidigare tillämpade reservarbetslinjen,

kompletterad med ortstillägg, skulle ha medfört.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 207.

T statsrådsprotokollet har redogjorts för ett av arbetsmarknadskommissionen

i skrivelse den 27 maj 1941 framlagt förslag till vissa ändringar beträffande

hjälpverksamheten för arbetslösa kontorister, avseende bland annat införande

av särskilda familjetillägg vid de s. k. arkivarbetena. Departementschefen

har med hänsyn till den sena tidpunkten för förslagets framläggande

förklarat sig icke vara beredd att för närvarande förorda åtgärder i den av

kommissionen angivna riktningen men likväl ansett sig böra redovisa förslaget

för att bereda riksdagen tillfälle att uttala sig örn lämpligheten av att

införa familjelönesystem vid arkivarbetena.

Utskottet vill i anledning härav som sin uppfattning framhålla, att fog

synes föreligga för att åtminstone i viss omfattning vidtaga åtgärder för en

höjning av arbetsförtjänsten vid dessa arbeten. Utskottet har emellertid icke

kunnat undgå att hysa betänkligheter mot att åstadkomma denna höjning

genom införande av familjelön, särskilt med hänsyn till de konsekvenser beträffande

lönesättningen vid andra med statsmedel understödda arbeten, som

därav kunna befaras uppstå. Enligt utskottets mening bör såvitt möjligt samma

lönesystem tillämpas vid arkivarbetena som vid andra arbeten, vilka anordnats

i arbetslöshetsbekämpande syfte.

Vad departementschefen anfört under rubriken »Särskilda frågor» har icke

givit utskottet anledning till erinran. Beträffande förbättring av brunnar vill

utskottet dock framhålla angelägenheten av att dithörande arbeten så planeras

och utföras, att de lämna ett ur hälsovårds- och vattenförsörjningssynpunkt

tillfredsställande resultat.

I fråga örn regleringen av anställnings- och lönevillkoren vid arbetsförmedlingsanstalterna

torde det vara uppenbart, att ett enhetligt lönesystem för

arbetsförmedlingspersonalen i hela riket skulle medföra avsevärda fördelar.

På sätt departementschefen framhållit lärer arbetsmarknadskommissionen äga

möjlighet att genom allmänna anvisningar till länsarbetsnämnderna, som

enligt gällande bestämmelser hava att anställa ny personal samt besluta örn

personalens anställnings-, arbets- och lönevillkor, öva ett avgörande inflytande

i nämnda hänseende. I likhet med departementschefen anser utskottet därför

icke påkallat, att en särskild tjänsteförteckning för hithörande personal fastställes

av Kungl. Maj:t, helst som en dylik åtgärd skulle kunna innebära ett

föregripande av deli lönereglering, som kan komma att äga rum i samband

med ett eventuellt definitivt förstatligande av arbetsförmedlingsanstalterna.

Utskottet förutsätter emellertid, att arbetsmarknadskommissionen vid utarbetande

av sina allmänna anvisningar beaktar, att lönesättningen vid arbetsförmedlingsanstalterna

icke blir högre än den, som gäller motsvarande arbete

inom statens verk.

Beträffande de ifrågasatta grunderna för statsbidrag till pensionering av

arbets förmedlingsans tält ornäs personal finner sig utskottet kunna i huvudsak

godtaga kommissionens förslag med de av departementschefen förordade jämkningarna.

Härvid förutsätter utskottet, att bidrag som regel skall utgå med 50

procent såväl vad angår pensioner, som börjat utgå före den 20 maj 1940, som

beträffande pensioner, som börjat utgå senare. Likaså finner utskottet rim
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 207. 17

ligt, att statsbidrag utgår med 50 procent av de årliga avgifter eller avsätt

ningar, som huvudmannen påtagit sig för pensionering av i tjänst varande

befattningshavare.

Kungl. Maj :ts beräkning av medelsbehovet för nästa budgetår har icke

givit utskottet anledning till erinran.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må för budgetåret 1941/42 under femte huvudtiteln

anvisa

a) till Åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. ett

reservationsanslag av 40,000,000 kronor;

b) till Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Avlöningar

ett förslagsanslag av 3,750,000 kronor;

c) till Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Omkostnader

ett förslagsanslag av 2,100,000 kronor.

Stockholm den 19 juni 1941.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joh. Nilsson i

Malmö, Oscar Olsson, Asplund, Heiding, Sven Larsson, Karl Andersson, Bäckström,

Gustaf hvar Anderson, friherre De Geer, Sundberg och Ekströmer; samt

från andra kammaren: herrar Jonsson i Eskilstuna, Törnkvist, Eriksson i

Stockholm, Andersson i Prästbol, Danielsson, Ward, Persson i Falla, Lindberg i

Umeå, Isacsson, Andersson i Södergård, Hansson i Rubbestad och Eriksson i

Frägsta.

Bihang till riksdagens protokoll 1941

6 sami.

Nr 207.

1881 41

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1941:436 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. s. 8 i texten