Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion örn en elektrisk kabel till Gotland.

1941-04-01 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1941:77, Utlåtande i anledning av väckt motion örn en elektrisk kabel till Gotland.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 17.

5

Nr 77.

Ankom till riksdagens kansli den 3 april 1941 kl. 4 e. ni.

Utlåtande i anledning av väckt motion örn en elektrisk

kabel till Gotland.

(4:e avd.)

I en inom andra kammaren väckt motion, nr 131, Ilar herr Th. Gardell henv

ställt, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn skyndsam

utredning rörande möjligheten av att förse Gotland med elektrisk kraft från

fastlandet.

I ett över motionen avgivet, den 11 mars 1941 dagtecknat yttrande har

vattenfallsstyrelsen, under erinran örn vissa tidigare nedlagda sjökablar, däribland

den 5.5 kilometer långa kabeln under Öresund mellan Hälsingborg och

Hälsingör, anfört bland annat följande:

Kabeln från fastlandet till Gotland blir 85 å 105 kilometer, beroende på

vilken sträckning, som väljes, och är sålunda i det närmaste 20 gånger så

lång som den längsta av de förut omnämnda kablarna. Het torde icke heller

i utlandet finnas någon högspänningssjökabel av tillnärmelsevis den längd,

som Gotlandskabeln skulle få. Denna skulle därför komma att inleda en ny

epok ifråga örn havskablar för högspänning. Det är vidare åtskilligt svårare

att förlägga en kabel till Gotland än någon av de förut nämnda kablarna på

grund av det stora djupet i Östersjön. Detta torde omöjliggöra eller i varje

fall försvåra kontroll av att kabeln lagts på lämpligt sätt på bottnen, varigenom

riskerna för skador och åverkan ökas i hög grad.

Kostnaden för en dylik kabel blir därjämte betydande. Enligt en preliminär

offert skulle vid nuvarande prisnivå en dylik kabel av 85 kilometers längd

kosta cirka 6 miljoner kronor, och örn man vid den otillräckliga kännedom,

som finnes rörande driftsäkerheten för sådana kablar, beräknar ränta, avskrivning

och underhåll till 10 procent av denna summa, alltså 600,000 kronor,

så blir enbart den fasta årskostnaden för kabeln åtskilligt större än kostnaden

under fredstid varit för hela den kolmängd, som årligen användes för

kraftproduktionen på Gotland.

Mot detta kan möjligen erinras, att kolkostnaden för närvarande är närmare

3 gånger större, och att kabeln med detta överpris på kolet borde kunna

avskrivas på 5 å 10 år. Dels är det emellertid ovisst, hur länge man skall

räkna med de nuvarande höga kolprisen, dels är kraftbehovet nu avsevärt

lägre än före kriget; av kraftproduktionen går nämligen normalt cirka 80

procent till cementindustrien, och dennas kraftuttagning har från 1939 till 1940

minskat till ungefär hälften. Vidare är såsom förut sagts, en trefas-kabel från

fastlandet till Gotland en riskfylld anläggning. Vattenfallsstyrelsen kan icke

tillstyrka dess utförande.

Styrelsen har redan under föregående år diskuterat denna fråga med Aktiebolaget

Gotlands Kraftverk, som handhar den huvudsakliga kraftproduktionen

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 77.

Utskottet.

och distributionen på Gotland. Det har därvid framkommit att om en kabel

skulle läggas från fastlandet till Gotland, så vore det ur såväl teknisk som

ekonomisk synpunkt sannolikt fördelaktigast att kabeln utfördes för högspänd

likström.

Under nu rådande förhållanden är det naturligtvis svårare än under fredstid

att insamla de senaste erfarenheterna från utlandet. Med den anhopning

av arbete, som föreligger, är det också svårt att hinna genomarbeta nya lösningar.

^ Vattenfallsstyrelsen vågar därför icke ställa i utsikt, att man nu skall

kunna åstadkomma den billigare lösning för kraftöverföring från fastlandet

till Gotland, som antagligen så småningom bör kunna ernås. Det synes sålunda

vara mindre motiverat att nu uppdraga åt vare sig vattenfallsstyrelsen

eller kommerskollegium att verkställa utredning om saken. Vattenfallsstyrelsen

kommer emellertid att lia sin uppmärksamhet riktad på frågan och

skall återkomma till densamma, ifall något användbart förslag framkommer.

Från gotlänningarnas sida kommer naturligtvis att resas det anspråket, att

kraften skall tillhandahållas på Gotland till pris, som icke i väsentlig grad

överstiger det kraftpris, som tillämpas på fastlandet. I sådant fall måste

emellertid överföringsanläggningen från fastlandet till Gotland utföras med

statsmedel utan anspråk på ränta. Man torde få vara nöjd, örn underhåll och

drift av denna överföring kan täckas ur kraftinkomsterna.

En kabel till Gotland bör på fastlandet anslutas till någon punkt mellan

Nynäshamn och Västervik. Eftersom staten äger kraftledningsnäten, som leda

fram till denna kuststräcka, torde man få förutsätta, att staten även kommer

att tillhandahålla kraften till Gotland.

Stora statliga insatser ha som bekant på senaste tiden gjorts för landsbygdens

elektrifiering. De motiv, som härvidlag varit de för statsmakterna

vägledande, måste med en alldeles särskild styrka göra sig gällande ifråga

örn en landsdel med Gotlands från det övriga riket avskilda läge. Enligt vad

i motionen vitsordas har också under de senaste åren ett intensivt arbete nedlagts

för att utbreda den elektriska kraften på ön och särskilt för att minska

den efterblivenhet, som Gotland intagit i fråga örn elektrifieringen på landsbygden.

I motionen uttalas nu farhågor för att resultaten av detta arbete kunna

äventyras, om strömproduktionen på grund av brist på koks och stenkol måste

beskäras. I anslutning härtill framför motionären tanken på strömtillgångens

säkerställande medelst en kabelanläggning från fastlandet.

Dessa önskemål måste utskottet i och för sig finna i hög grad förståeliga

och behjär tans värda. Utredningar, som redan verkställts, utvisa emellertid,

att en kabelanläggning av den omfattning, varom här är fråga, är ett tekniskt

sett visserligen ej ogenomförbart men ändock rätt oprövat och vanskligt företag,

som dessutom ur ekonomisk synpunkt ställer sig ofördelaktigt. Mot fördelen

av en av de knappa bränsletillgångarna oberoende strömtillförsel — en

fördel som i ett avspärrningsläge sådant som det nuvarande ej minst ur försvarsberedskapens

synpunkt gör sig starkt gällande — måste dock ställas

riskerna för kabelavbrott liksom ock de just nu likaledes starkt framträdande

olägenheterna av att för detta speciella ändamål disponera stora mängder

kabelmaterial, varpå knapphet råder.

Även örn utskottet på nu angivna grunder nödgas avstyrka motionens be
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 77.

7

gäran örn en skyndsam utredning av kabelfrågan, lärer dock Gotlands försörjning

med elektrisk kraft vara ett beredskapsspörsmål av den betydelse,

att detsamma det oaktat ägnas tillbörlig uppmärksamhet. Beträffande själva

det ifrågasatta kabelföretaget får det väl förutsättas, att detta spörsmål framdeles

ånyo överväges i den mån och så snart gynnsammare tekniska och ekonomiska

förutsättningar kunna antagas föreligga. Härvid lärer också bli tillfälle

närmare ompröva, i vilken form statens medverkan kan vara befogad

för planens förverkligande. Utskottets här uttalade uppfattning vinner stöd

av vad vattenfallsstyrelsen i ärendet anfört.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen II: 131 ej må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 1 april 1941.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joli. Nilsson i

Malmö, Torsten Ström, Lindström, Heiding, Sven Larsson, Carlström, Karl

Andersson, Bachström, Boman, friherre De Geer och Nisser; samt

från andra kammaren: herrar Jonsson i Eskilstuna, Eriksson i Stockholm,

Svensson i Grönvik, Andersson i Prästbol, Danielsson, Ward, Lindberg i Umeå,

Isacsson, Persson i Tidaholm, Staxäng, Hansson i Rubbestad och Eriksson i

Frägsta.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.