Utlåtande i anledning av väckt motion örn en elektrisk kabel till Gotland.
1941-04-01 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1941:77, Utlåtande i anledning av väckt motion örn en elektrisk kabel till Gotland.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 17.
5
Nr 77.
Ankom till riksdagens kansli den 3 april 1941 kl. 4 e. ni.
Utlåtande i anledning av väckt motion örn en elektrisk
kabel till Gotland.
(4:e avd.)
I en inom andra kammaren väckt motion, nr 131, Ilar herr Th. Gardell henv
ställt, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn skyndsam
utredning rörande möjligheten av att förse Gotland med elektrisk kraft från
fastlandet.
I ett över motionen avgivet, den 11 mars 1941 dagtecknat yttrande har
vattenfallsstyrelsen, under erinran örn vissa tidigare nedlagda sjökablar, däribland
den 5.5 kilometer långa kabeln under Öresund mellan Hälsingborg och
Hälsingör, anfört bland annat följande:
Kabeln från fastlandet till Gotland blir 85 å 105 kilometer, beroende på
vilken sträckning, som väljes, och är sålunda i det närmaste 20 gånger så
lång som den längsta av de förut omnämnda kablarna. Het torde icke heller
i utlandet finnas någon högspänningssjökabel av tillnärmelsevis den längd,
som Gotlandskabeln skulle få. Denna skulle därför komma att inleda en ny
epok ifråga örn havskablar för högspänning. Det är vidare åtskilligt svårare
att förlägga en kabel till Gotland än någon av de förut nämnda kablarna på
grund av det stora djupet i Östersjön. Detta torde omöjliggöra eller i varje
fall försvåra kontroll av att kabeln lagts på lämpligt sätt på bottnen, varigenom
riskerna för skador och åverkan ökas i hög grad.
Kostnaden för en dylik kabel blir därjämte betydande. Enligt en preliminär
offert skulle vid nuvarande prisnivå en dylik kabel av 85 kilometers längd
kosta cirka 6 miljoner kronor, och örn man vid den otillräckliga kännedom,
som finnes rörande driftsäkerheten för sådana kablar, beräknar ränta, avskrivning
och underhåll till 10 procent av denna summa, alltså 600,000 kronor,
så blir enbart den fasta årskostnaden för kabeln åtskilligt större än kostnaden
under fredstid varit för hela den kolmängd, som årligen användes för
kraftproduktionen på Gotland.
Mot detta kan möjligen erinras, att kolkostnaden för närvarande är närmare
3 gånger större, och att kabeln med detta överpris på kolet borde kunna
avskrivas på 5 å 10 år. Dels är det emellertid ovisst, hur länge man skall
räkna med de nuvarande höga kolprisen, dels är kraftbehovet nu avsevärt
lägre än före kriget; av kraftproduktionen går nämligen normalt cirka 80
procent till cementindustrien, och dennas kraftuttagning har från 1939 till 1940
minskat till ungefär hälften. Vidare är såsom förut sagts, en trefas-kabel från
fastlandet till Gotland en riskfylld anläggning. Vattenfallsstyrelsen kan icke
tillstyrka dess utförande.
Styrelsen har redan under föregående år diskuterat denna fråga med Aktiebolaget
Gotlands Kraftverk, som handhar den huvudsakliga kraftproduktionen
6
Statsutskottets utlåtande Nr 77.
Utskottet.
och distributionen på Gotland. Det har därvid framkommit att om en kabel
skulle läggas från fastlandet till Gotland, så vore det ur såväl teknisk som
ekonomisk synpunkt sannolikt fördelaktigast att kabeln utfördes för högspänd
likström.
Under nu rådande förhållanden är det naturligtvis svårare än under fredstid
att insamla de senaste erfarenheterna från utlandet. Med den anhopning
av arbete, som föreligger, är det också svårt att hinna genomarbeta nya lösningar.
^ Vattenfallsstyrelsen vågar därför icke ställa i utsikt, att man nu skall
kunna åstadkomma den billigare lösning för kraftöverföring från fastlandet
till Gotland, som antagligen så småningom bör kunna ernås. Det synes sålunda
vara mindre motiverat att nu uppdraga åt vare sig vattenfallsstyrelsen
eller kommerskollegium att verkställa utredning om saken. Vattenfallsstyrelsen
kommer emellertid att lia sin uppmärksamhet riktad på frågan och
skall återkomma till densamma, ifall något användbart förslag framkommer.
Från gotlänningarnas sida kommer naturligtvis att resas det anspråket, att
kraften skall tillhandahållas på Gotland till pris, som icke i väsentlig grad
överstiger det kraftpris, som tillämpas på fastlandet. I sådant fall måste
emellertid överföringsanläggningen från fastlandet till Gotland utföras med
statsmedel utan anspråk på ränta. Man torde få vara nöjd, örn underhåll och
drift av denna överföring kan täckas ur kraftinkomsterna.
En kabel till Gotland bör på fastlandet anslutas till någon punkt mellan
Nynäshamn och Västervik. Eftersom staten äger kraftledningsnäten, som leda
fram till denna kuststräcka, torde man få förutsätta, att staten även kommer
att tillhandahålla kraften till Gotland.
Stora statliga insatser ha som bekant på senaste tiden gjorts för landsbygdens
elektrifiering. De motiv, som härvidlag varit de för statsmakterna
vägledande, måste med en alldeles särskild styrka göra sig gällande ifråga
örn en landsdel med Gotlands från det övriga riket avskilda läge. Enligt vad
i motionen vitsordas har också under de senaste åren ett intensivt arbete nedlagts
för att utbreda den elektriska kraften på ön och särskilt för att minska
den efterblivenhet, som Gotland intagit i fråga örn elektrifieringen på landsbygden.
I motionen uttalas nu farhågor för att resultaten av detta arbete kunna
äventyras, om strömproduktionen på grund av brist på koks och stenkol måste
beskäras. I anslutning härtill framför motionären tanken på strömtillgångens
säkerställande medelst en kabelanläggning från fastlandet.
Dessa önskemål måste utskottet i och för sig finna i hög grad förståeliga
och behjär tans värda. Utredningar, som redan verkställts, utvisa emellertid,
att en kabelanläggning av den omfattning, varom här är fråga, är ett tekniskt
sett visserligen ej ogenomförbart men ändock rätt oprövat och vanskligt företag,
som dessutom ur ekonomisk synpunkt ställer sig ofördelaktigt. Mot fördelen
av en av de knappa bränsletillgångarna oberoende strömtillförsel — en
fördel som i ett avspärrningsläge sådant som det nuvarande ej minst ur försvarsberedskapens
synpunkt gör sig starkt gällande — måste dock ställas
riskerna för kabelavbrott liksom ock de just nu likaledes starkt framträdande
olägenheterna av att för detta speciella ändamål disponera stora mängder
kabelmaterial, varpå knapphet råder.
Även örn utskottet på nu angivna grunder nödgas avstyrka motionens be
-
Statsutskottets utlåtande Nr 77.
7
gäran örn en skyndsam utredning av kabelfrågan, lärer dock Gotlands försörjning
med elektrisk kraft vara ett beredskapsspörsmål av den betydelse,
att detsamma det oaktat ägnas tillbörlig uppmärksamhet. Beträffande själva
det ifrågasatta kabelföretaget får det väl förutsättas, att detta spörsmål framdeles
ånyo överväges i den mån och så snart gynnsammare tekniska och ekonomiska
förutsättningar kunna antagas föreligga. Härvid lärer också bli tillfälle
närmare ompröva, i vilken form statens medverkan kan vara befogad
för planens förverkligande. Utskottets här uttalade uppfattning vinner stöd
av vad vattenfallsstyrelsen i ärendet anfört.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att motionen II: 131 ej må av riksdagen bifallas.
Stockholm den 1 april 1941.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joli. Nilsson i
Malmö, Torsten Ström, Lindström, Heiding, Sven Larsson, Carlström, Karl
Andersson, Bachström, Boman, friherre De Geer och Nisser; samt
från andra kammaren: herrar Jonsson i Eskilstuna, Eriksson i Stockholm,
Svensson i Grönvik, Andersson i Prästbol, Danielsson, Ward, Lindberg i Umeå,
Isacsson, Persson i Tidaholm, Staxäng, Hansson i Rubbestad och Eriksson i
Frägsta.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.