Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 19401, Al till lån för stödjande av bostadsproduktionen i vissa orter jämte en i ämnet väckt motion.

1941-04-22 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1941:91, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 19401, Al till lån för stödjande av bostadsproduktionen i vissa orter jämte en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 91.

1

Nr 91.

Ankom till riksdagens kansli den 23 april 1941 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag

å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 19401,

Al till lån för stödjande av bostadsproduktionen i

vissa orter jämte en i ämnet väckt motion.

(3:e avd.)

I propositionen nr 165 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 7 mars

1941, föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen förordade

grunder för lån för stödjande av bostadsproduktionen i vissa orter,

dels ock för ändamålet under Kapitalinvesteringar, Fonden för låneunderstöd

till Lån för stödjande av bostadsproduktionen i vissa orter å tilläggsstat

II till riksstaten för budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag av

5,000,000 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom första

kammaren av herr E. A. Lindblom m. fl. väckt motion, nr 199, vari hemställts,

att riksdagen vid behandlingen av förevarande proposition måtte

beakta de synpunkter och önskemål, som i motionen framförts.

Beträffande motiveringen får utskottet, i den mån icke redogörelse därför

lämnas här nedan, hänvisa till motionen.

Enligt gällande bestämmelser angående tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet

må tertiärlån beträffande flerfamiljshus ej överstiga vare

sig tjugu procent av det värde å fastigheten eller, där fråga är om tomträtt,

å byggnaden, som statens byggnadslånebyrå med ledning av en i särskild

ordning företagen värdering godkänt, eller tjugu procent av det taxeringsvärde,

som efter byggnadsföretagets fullbordande åsättes fastigheten eller,

där fråga är om tomträtt, byggnaden. Beträffande enfamiljshus må lånet ej

överstiga trettiofem procent av fastighetens, eventuellt byggnadens värde, beräknat

efter byggnadslånebyråns värdering. Vidare gäller, att de inteckningar,

som skola utgöra säkerhet för dylika lån, skola ligga beträffande

flerfamiljshus inom nittio procent och eljest inom åttiofem procent av nyss

angivna värden. Å tertiärlån utgår ränta efter fyra och en halv procent.

I några städer hava i samband med försvarsberedskapens stärkande vissa

industrier utbyggts i betydande omfattning. Med hänsyn härtill har en

ganska stark tillströmning av arbetare och tjänstemän ägt rum till dessa

Bihang till riksdagens protokoll 19M. (1 samt. Nr 91.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 91.

orter, vilket lett till en akut bostadsbrist diir. Detta är fallet särskilt i Linköping

och Trollhättan. En närmare redogöredse för läget på bostadsmarknaden

i dessa städer lämnas i propositionen sid. 2 och 3.

Statens byggnadslånebyrå har i ett den 1 mars 1941 avgivet yttrande framhållit,

att då bostadsnöden i dessa städer huvudsakligen vållades av tillströmningen

av arbetskraft, som arbetade med beställningar för försvarets räkning,

torde staten icke kunna undgå att där understödja nyproduktion av

bostadslägenheter på ett långt verksammare sätt än nu gällande författningar

möjliggjorde, även örn risken för kapitalförlust möjligen bleve något större

än vanligt. Byggnadslånebyrån anför vidare härutinnan:

Härvid kommer främst i fråga att bereda byggmästarna sådana förmåner,

som äro avsedda att befordra nyproduktionen enligt 1940 års byggnadskoslnadssakkunnigas

betänkande. Det är emellertid svårt att på detta stadium

anknyta till de sakkunnigas framtidsprogram, helst som ännu icke är avgjort,

huruvida eller i vilka former förslaget kommer att förverkligas. Byggnadslånebyrån

förmenar därför, att vissa speciella anordningar måste träffas.

Härmed åsyftar byrån, att tillfälle kan givas byrån att för bebyggelse i

Linköping och Trollhättan bevilja tertiärlån intill 90 procent av värdet med

omedelbar anslutning till det sekundärlån, som kan erhållas på öppna marknaden,

även om tertiärlånets undre gräns skulle understiga vad som eljest är

stadgat. På grund av förhållandena synas särskilda medel, vilkas totalbelopp

för de båda orterna byrån uppskattar approximativt till 3 å 5 miljoner kronor,

böra stå till förfogande. Fördelningen av lånemedel mellan de båda

orterna blir beroende på behov och efterfrågan.

Med ett dylikt förfaringssätt i förening med kommunernas och de berörda

industriföretagens medverkan synes kapitalanskaffningsproblemet kunna

lösas. Detta lär emellertid icke innebära tillräcklig stimulans till erforderligt

bostadsbyggande. Åtminstone i ett avseende torde man vara tvingad att redan

nu upptaga en av byggnadskostnadssakkunnigas huvudtankar, nämligen att

bereda bostadsföretaget räntelättnad. Härvidlag kommer närmast i fråga att

göra sådan eftergift i anspråket på tertiärlånets förräntning under 10 år, att

eftergiftens storlek motsvarar skillnaden mellan å ena sidan lägsta uppnåeliga

ränta å primär- och sekundärkrediter för 10 år och å andra sidan 3V2 procent

ränta å primärkrediten och däremot svarande ränta å sekundärkrediten. Beräkningen

av eftergiftens storlek i det enskilda fallet synes skäligen böra anförtros

åt statsorganet.

Departementschefen har för egen del anfört:

För närvarande övervägas inom socialdepartementet möjligheterna att

bereda ett effektivt stöd från det allmännas sida åt den nära nog lamslagna

bostadsproduktionen. På grundval av byggnadskostnadssakkunnigas förslag

och de över sakkunnigas betänkande avgivna remissyttrandena torde vägar

kunna finnas, som leda till att åtminstone så stor bostadsproduktion skall

komma till stånd, att risken för bostadsbrist avvärjes. De problem, som möta,

äro emellertid i hög grad komplicerade, och jag är därför ännu icke beredd

att framlägga förslag i ämnet.

Ståndpunktstagandet till vissa bostadsfrågor kan dock icke utan stora olägenheter

uppskjutas, till dess ett mera allmänt program i bostadsfrågan hinner

uppgöras och behandlas.

I samband med försvarsberedskapens stärkande hava ett flertal industrier

inom riket i betydande omfattning utbyggts. Detta har medfört en icke

oväsentlig tillströmning av arbetare och tjänstemän till de orter, där dessa

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 91.

3

industrier äro belägna. Som vissa av dessa orter äro av förhållandevis ringa

storlek, har tillströmningen på sina håll medfört en besvärande och undan

för undan skärpt bostadsbrist. Så är enligt vad den föreliggande utredningen

utvisar fallet inom Linköping och Trollhättan. Enligt vad jag inhämtat föreligga

nära nog likartade förhållanden i några andra städer, bland dem Boden,

Karlskoga, Luleå och Nyköping.

Bostadsbristen i nu ifrågavarande städer innebär icke allenast ett socialt

problem. Dess avhjälpande ter sig som ett statsintresse av första ordningen,

då i annat fall viktiga industriers behov av arbetskraft äventyras. Såsom

industrikommissionen påpekat kommer läget på bostadsmarknaden i Linköping

och Trollhättan att menligt inverka p„å de uppgjorda planerna på flygindustriens

utbyggnad, örn icke särskilda åtgärder vidtagas. Effekten av åtgärderna

blir emellertid beroende på deras snabbhet. Under sådana förhållanden

anser jag mig nödsakad att redan nu undersöka möjligheterna att

med statens stöd få till stånd en mot behovet svarande bostadsproduktion i

de orter, där försvarsberedskapens krav vållat svårartad bostadsbrist. Redan

tidigare har för övrigt staten ansett sig böra ingripa i likartade fall. Jag vill

sålunda erinra örn att 1940 års urtima riksdag anvisade på förslag av Kungl.

Maj:t (prop. nr 38) ett anslag av 1,850,000 kronor för uppförande av bostäder

åt personalen vid den centrala torpedverkstaden.

Vid lösandet av centrala torpedverkstadens bostadsfråga avsågos de anvisade

medlen skola användas för alt helt bekosta uppförandet av sju byggnader

av närmare angiven typ, rymmande tillhopa 136 bostadslägenheter.

Dessa byggnader bliva följaktligen en statens egendom. Ett dylikt arrangemang

— vilket för övrigt icke avses bliva definitivt beträffande nämnda sju

bostadshus — torde icke böra ifrågakomma i nu förevarande fall bland annat

därför att byggnadsbehovet är av en helt annan storleksordning.

Det förslag, som byggnadslånebyrån framlagt, syftar till att genom förbilligandet

av byggnadskrediterna uppmuntra privat företagsamhet att igångsätta

bostadsproduktion. Samma syfte har den av byggnadslånebyrån bedrivna

tertiärlånegivningen. Genom vissa ändringar och modifikationer i

grunderna för denna verksamhet skola enligt byrån — som företagit särskilda

undersökningar såväl i Linköping som Trollhättan — enskild företagsamhet

få möjligheter att igångsätta en ganska omfattande bostadsproduktion.

Enligt mili mening bör den av byggnadslånebyrån föreslagna lösningen

prövas. Riksdagens medgivande torde därför böra inhämtas till att tertiärlån

få utlämnas efter väsentligt ändrade grunder i de orter, där försvarsberedskapen

eller med denna nära sammanhängande åtgärder vållat svårartad

bostadsbrist. Jag upptager nu till behandling byggnadslånebyråns ändringsförslag.

Det första av dessa innebär endast att beträffande enfamiljshus tertiärlånets

övre gräns skulle förskjutas från 85 till 90 procent av värdet. Även

örn den fördel, som härigenom kan uppnås, synes skäligen obetydlig, anser

jag mig kunna ansluta mig till förslaget. Dessutom vill jag — i likhet med

vad byggnadskostnadssakkunniga i sitt betänkande föreslagit — förorda att

slopa bestämmelsen örn att tertiärlånen jämväl måste ligga inom 90 procent

av fastighetens taxeringsvärde. Bestämmelsen örn att lånen skola ligga under

ett av byggnadslånebyrån fastställt värde bör skänka tillräcklig trygghet mot

förlustrisker, även om dessa risker efter den föreslagna ändringen bliva något

större än vad nu är fallet.

Vad härefter angår byggnadslånebyråns förslag alt sänka tertiärlånens

undre gräns, biträder jag detsamma. En gräns för kreditgivningen torde

dock böra uppdragas, och jag föreslår i sådant hänseende, att tertiärlån i

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 91.

Utekottet.

förevarande fall ej böra beviljas, beträffande flerfamiljshus utöver 35 och

beträffande enfamiljshus utöver 45 procent av det uppskattade värdet. Jämväl

i detta avseende torde lånegränsen böra göras oberoende av taxeringsvärdet.

Vidkommande slutligen byggnadslånebyråns förslag angående räntesubvention,

vilket syftar till att giva samma effekt som byggnadskostnadssakkunnigas

förslag till finansiering av bostadsbyggandet, finner jag detsamma välbetänkt.

Med hänsyn till vad jag förut sagt angående betydelsen av att stimulera

det enskilda företagarintresset torde det vara ofrånkomligt att beträda

subventionsvägen. Beträffande subventionens storlek i det enskilda fallet

synes avgörandet härutinnan lämpligen böra anförtros åt byggnadslånebyrån;

dock torde räntan å tertiärlånen icke böra understiga 2.5 procent.

I sitt betänkande hava byggnadskostnadssakkunniga framlagt åtskilliga

förslag i syfte att förbilliga bostadsbyggandet. I den mån förverkligandet av

dessa förslag kan göras till villkor vid kreditgivning enligt nu antydda riktlinjer,

synes mig så böra ske. Byggnadslånebyrån bör sålunda sträva efter

att erforderlig tomtmark förvärvas till högst de priser, som voro gällande

år 1935.

Byggnadslånebyrån bör vidare med stor uppmärksamhet följa hyresutvecklingen

i de subventionerade husen. En hyresstegring, som skulle medföra

oförtjänta inkomster åt ägarna till de med statens stöd uppförda husen, bör

icke tillåtas.

För förverkligande av de framlagda förslagen räknar byggnadslånebyrån

för de nu ifrågavarande båda orterna med ett extra medelsbehov av 3 å 5

miljoner kronor.

Jag har redan framhållit, att behov av åtgärder kan föreligga även i ett

par andra orter. Under sådana förhållanden torde man kunna uppskatta medelsbehovet

till 5,000,000 kronor. Ett så betydande belopp kan icke disponeras

för detta ändamål av de medel, som för närvarande stå till förfogande

för utlämnande av tertiärlån. Enligt vad jag inhämtat finnas denna dag

allenast cirka 1,700,000 kronor kvar odisponerade å anslaget till tertiärlån

till viss bostadsbyggnadsverksamhet. Förslag torde därför böra föreläggas

riksdagen om medelsanvisning för ändamålet. Då jag sannolikt inom kort får

anledning att återkomma till frågan om förstärkning av reservationsanslaget

till tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet under innevarande budgetår,

torde för den särskilda låneverksamhet, varom nu är fråga, böra anvisas

å tilläggsstat II för innevarande budgetår under Kapitalinvesteringar,

Fonden för låneunderstöd ett särskilt reservationsanslag benämnt Lån för

stödjande av bostadsproduktionen i vissa orter.

Utskottet finner för sin del rimligt att staten stödjer bostadsproduktionen

i de orter, där försvarsberedskapen eller med denna nära sammanhängande

åtgärder vållat svårartad bostadsbrist, genom tillhandahållande av lån på

gynnsammare villkor än eljest. Utskottet anser sig även kunna giva sin anslutning

till de av departementschefen i sådant hänseende förordade grunderna.

Därvid har utskottet icke förbisett den ökade risk för kapitalförlust,

som kan bliva följden. Utskottet förutsätter emellertid, att den värdering,

som skall äga rum genom byggnadslånebyråns försorg, verkställes med nödig

omsorg och på ett sådant sätt, att största möjliga trygghet mot förluster

vinnes. Utskottet utgår vidare från att byggnadslånebyrån beaktar de möjligheter

till bidrag från kommuners och industriers sida, som kunna föreligga.

Det synes utskottet ock böra understrykas, att ett godtagande av

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 91.

5

Kungl. Maj.ts förevarande förslag betingas av de särskilda förhållanden,

som sammanhänga med försvarsberedskapen, och alltså icke innebär ett

ställningstagande i princip från utskottets sida till de mera vittgående spörsmål,

som avse statens stödjande av bostadsproduktionen i allmänhet.

I motionen I: 199 ha utöver de allmänna synpunkter, som av utskottet

härovan berörts, uttalats farhågor för att den föreslagna räntelättnaden

skulle komma att medföra en oskälig sänkning av hyrorna i de äldre bostadshusen.

Ur denna synpunkt ha motionärerna funnit påkallat, att hyrorna

i de subventionerade bostadshusen reglerades så, att de icke finge understiga

den hyresnivå, som gällde för likartade lägenheter på orten. Utskottet kan

för sin del icke dela motionärernas betänkligheter härutinnan och är alltså

icke berett att förorda någon åtgärd i anledning av motionens uttalande i

detta hänseende.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

I:o) att riksdagen må

a) godkänna de grunder för lån för stödjande av bostadsproduktionen

i vissa orter, som av departementschefen

förordats i statsrådsprotokollet över socialärenden den 7

mars 1941;

b) till Lån för stödjande av bostadsproduktionen i vissa

orter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41

såsom kapitalinvestering i fonden för låneunderstöd anvisa

ett reservationsanslag av 5,000,000 kronor;

II:o) att motionen 1:199, i den mån den icke kan anses

besvarad genom vad utskottet anfört, icke må föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 22 april 1941.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joh. Nilsson i Malmö,

Oscar Olsson, Per Gustafsson, Pauli, Bernhard Nilsson, Torsten Ström, Heiding, Andrin,

Sven harsson, Bäckström och Gustaf Iwar Anderson; samt

från andra kammaren: herrar Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Svensson i Grönvik,

Andersson i Prästbol, Danielsson, Persson i Falla, Isacsson, Persson i Tidaholm, Holmdahl,

Viklund, frit Alvén och herr Hansson i Rubbestad.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 0 sami. Nr 01.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1941:207 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Martts ■proposition angående anslag å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41 till lån för stödjand s. 14 i texten