Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning i syfte att bättre trygga utomåktenskapliga barns rätt till underhållsbidrag.
1942-04-20 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1LU 1942:21, Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning i syfte att bättre trygga utomåktenskapliga barns rätt till underhållsbidrag.
Dokumentets text
Första lagutskottets utlåtande Nr 21.
1
Nr 21.
Ankom till riksdagens kansli den 21 april 1942 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning i syfte att
bättre trygga utomåktenskapliga barns rätt till underhållsbidrag.
I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 143,
vilken behandlats av första lagutskottet, har herr Karl August Johanson hemställt,
att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t hemställa örn utredning i syfte att
bättre trygga de utomåktenskapliga barnens rätt till underhållsbidrag.
Till motivering av sitt yrkande anför motionären följande:
I lagen av den 14 juni 1917 om barn utom äktenskap förordnas bland
annat om föräldrarnas underhållsskyldighet och om barnens arvsrätt. Genom
denna lag avses att giva de utomåktenskapliga barnen skydd. Under förutsättning
att bindande avtal örn underhållsskyldighet träffats och att föräldrarna
fullgöra detta torde nog lagens bestämmelser vara tillfyllest för att
täcka vad man avsett och barnens rätt skulle bli tillgodosedd. Den praktiska
erfarenheten har emellertid visat att så inte är förhållandet. Trots tillfredsställande
avtal, såväl frivilliga som genom domslut fastställda, inträffar
det allt för ofta att fadern underlåter att fullgöra sin skyldighet. Även för
den mest energiske barnavårdsman är det omöjligt att få vederbörande att
fullgöra sina skyldigheter. Detta inträffar som regel då fadern ingår äktenskap
med annan kvinna och oftast då det blir barn i detta äktenskap. Familjens
underhåll går då i främsta rummet, och barnet utom äktenskapet
blir utan underhållsbidrag. Även örn mannen får ett arbetsföreläggande blir
inkomsten härav för liten att räcka både till familjens underhåll och till det
utom äktenskapet födda barnet. Det sistnämnda blir då helt utan bidrag
från faderns sida. Är moderns inkomstmöjligheter därtill små, som ofta är
fallet, får det allmänna träda emellan.
Det är alltså uppenbart att de utomåktenskapliga barnens rätt icke med
nuvarande lagstiftning är tillfredsställande bevakad. När det blir fråga örn
att skapa ett bättre rättsskydd för dessa barn, möta utan tvivel ganska stora
svårigheter. Anser man, att den omständigheten, att en fader till ett utomäktenskapligt
barn skaffar sig barn med annan kvinna, icke bör få medföra
rättslöshet för det förstnämnda barnet, måste i varje fall försök göras att
på detta område åstadkomma ett rimligare förhållande. Fråga är örn icke
det tidigare födda barnet bör äga prioritetsrätt till underhållsbidrag av fadern
och att i de fall då fadern ådagalägger oförmåga att sörja för både sådant
barn och barn i ett senare ingånget äktenskap, det allmännas stöd bör
lämnas åt barn inom äktenskap. Det torde även kunna övervägas om icke
restriktioner med avseende på rätten att ingå äktenskap böra införas för man
eller kvinna med utomåktenskapliga barn. Dylik man eller kvinna skulle i så
fall vara pliktig att före äktenskapets ingående förete bevis på att det utomäktenskapliga
barnets rätt till underhållsbidrag är tryggad.
Biliam/ till riksdagens protokoll 1942. 9 sami. 1 avd. Nr 21—22.
1
2
Första lagutskottets utlåtande Nr 21.
UtskoltU.
I förevarande motion avses det förhållandet, alt ehuru skyldighet för den,
som är fader lill barn utom äktenskap, att utgiva underhållsbidrag till barnet
kan hava fastställts genom dom eller avtal, det kan visa sig svårt eller omöjligt
att utfå de bestämda underhållsbidragen av fadern, i synnerhet i sådana
fall då fadern ingått äktenskap med annan kvinna än barnets moder och
barn födes i detta äktenskap. Utskottet vill till en början påpeka, att olägenheter
av det slag, som motionären sålunda åsyftar, i icke obetydlig mån bliva
undanröjda genom den gällande lagstiftningen örn förskottering av underhållsbidrag
till barn. Enligt lagen i delta ämne av den 18 juni 1937 äger
barn, vars fader enligt rättens beslut eller skriftligt, av två personer bevittnat
avtal är pliktig alt utgiva underhållsbidrag, att örn bidraget icke erlägges å
förfallodag erhålla förskott å bidraget av allmänna medel (bidragsförskott).
Bidraget, som icke får överstiga vad fadern enligt dom eller avtal är skyldig
utgiva, utgår med olika belopp alltefter orlsgrupp och med viss reduktion i
förhållande till moderns årsinkomst. Utlämnat bidragsförskott må sedan av
vederbörande barnavårdsnämnd återkrävas av fadern; rätten att återkräva
bidragsförskott må emellertid eftergivas av barnavårdsnämnden, där den
underhållsskyldige genom att återbetala förskottet eller någon del därav kan
antagas komma all sakna nödiga medel lill underhåll för sig och de sina
eller eljest synnerliga skäl tala mot återkrävande av förskottet.
I motionen har denna lagstiftning örn förskottering av underhållsbidrag
till barn icke berörts. I stället framför motionären förslag om andra åtgärder
till tryggande av utomäktenskapligt barns möjlighet att utfå fastställt
underhållsbidrag. Sålunda ifrågasätter motionären, att i eli fall som det ovan
nämnda det tidigare utom äktenskap födda barnet skulle tillerkännas prioritetsrätt
till underhållsbidrag av fadern och att vid oförmåga hos fadern att
sörja för båda barnen det allmännas stöd skulle lämnas åt det inom äktenskap
födda barnet. Det förefaller emellertid uppenbart att ur samhällets synpunkt
intet skulle vinnas med en dylik ordning. Alt av en fader, som försörjer sitt
barn, uttvinga underhållsbidrag till ett annat hans barn på sådant sätt att i
stället det förstnämnda barnet faller samhället till last, kan icke anses lämpligt.
Motionären framför vidare tanken på att restriktioner med avseende å
rätten att ingå äktenskap borde införas för man eller kvinna med utomäktenskapliga
barn. Bestämmelser av dylik innebörd synas emellertid knappast
kunna komma i fråga.
Örn sålunda de av motionären anvisade utvägarna icke kunna anses framkomliga,
är det å andra sidan tydligt, att en förbättring av de utomäktenskapliga
barnens möjligheter att utfå underhållsbidrag kan ske genom ulbyggning
av den ovannämnda lagstiftningen om bidragsförskott. I sådant
hänseende må erinras, att Kungl. Majit den 17 oktober 1941 uppdragit åt
socialvårdskommittén alt verkställa en översyn av ifrågavarande lag. Det bör
jämväl framhållas att önskemålet örn utredning angående de utomäktenskapliga
barnens rättsliga ställning genom riksdagsskrivelse förts fram till
Kungl. Majit. I anledning av en väckt motion anhöll sålunda 1936 års riksdag,
alt Kungl. Majit ville låta verkställa en allsidig, förutsättningslös utred
-
Första lagutskottets utlåtande Nr 21.
3
ning angående de utomäktenskapliga barnens rättsliga ställning samt för
riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kan föranleda. Denna
skrivelse har av Kungl. Maj:t överlämnats lill sakkunniga för kodifiering av
ärvdabalken.
På grund av del anförda får utskottet hemställa,
att förevarande motion, 1:143, icke måne lill någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 20 april 1942.
På första lagutskottets vägnar:
N. GÄRDE.
Vid delta ärendes behandling lia närvarit:
från första kammaren: herrar Gärde, Wagnsson, Karl Emil Johanson, Kart Johan
Olsson, Theodor Magnusson, Coup, Ahlkvist och Albert Andersson*;
från andra kammaren: herrar Hedlund i Östersund, Ugberg*, Björling*, Berg, Larsson
i Hede, Landgren* och Andersson i Mölndal samt fröken Öberg.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.