Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition med förslag till lag om vissa ändringar i lagen den 12 juni 1925

1942-01-29 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1942:1, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition med förslag till lag om vissa ändringar i lagen den 12 juni 1925

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 1.

1

Nr 1.

Ankom till riksdagens kansli den 29 januari 1942 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition med

förslag till lag om vissa ändringar i lagen den 12

juni 1925 (nr 338) örn värnpliktiga, vilka hysa

samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring.

Genom en den 3 januari 1942 dagtecknad proposition, nr 11, vilken hänvisats

till lagutskott oell behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om vissa ändringar i lagen den 12 juni 1925 (nr 338) om

värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter

mot värnpliktstjänstgöring.

Härigenom förordnas, att §§ 2 och 3, § 4 mom. 1 samt § 8 *) lagen den

12 juni 1925 örn värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring,

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

§ 2.

Tillstånd att fullgöra värnpliktstjänstgöring på sätt i § 1 sägs meddelas

av Konungen.

Ansökan örn sådant tillstånd göres i samband med inskrivningen. När

synnerliga skäl därtill föreligga, må för särskilt fall tillstånd som i första

stycket sägs meddelas, oaktat ansökan därom gjorts först efter inskrivningen.

§3.

1. Värnpliktig, vilken erhållit tillstånd att fullgöra värnpliktstjänstgöring

på sätt i § 1 a) angives eller att, enligt vad i § 1 b) sägs, i stället för

militär tjänstgöring utföra civilt arbete, är skyldig att under fredstid tjänst
'')

Senaste lydelse av §§ 2 och 3, § 4 morn. 1 saint § 8 se 1940: 244.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 9 sami. 2 avd. Nr 1. sos 42

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 1.

göra ett antal dagar, som i förra fallet med nittio och i senare fallet med

etthundratjugo dagar överstiger det sammanlagda antalet dagar, varunder

tjänstgöring i fredstid enligt 27 § 1 mom. värnpliktslagen skolat åligga

honom. Tjänstgöringen skall fullgöras i en följd eller i två omgångar.

2. Med stöd av bestämmelserna i 28 § 1 mom. värnpliktslagen äger

Konungen till tjänstgöring inkalla värnpliktig, som i mom. 1 här ovan

avses.

§4.

1. Befinnes tillstånd att fullgöra värnpliktstjänstgöringen på sätt i § 1

omförmäles hava grundats på uppenbart vilseledande uppgifter eller gör

den värnpliktige under tjänstgöringen sig skyldig till upprepade allvarligare

förseelser i tjänsten, må tillståndet av Konungen återkallas.

§ »•

Har värnpliktig under i § 3 mom. 1 föreskriven tjänstgöring blivit fälld

till straff för olovlig bortovaro av minst ett dygns varaktighet, eller har hans

tjänstgöring avbrutits för verkställighet av straffarbete, omedelbart ådömt

fängelsestraff, ungdomsfängelse, tvångsuppfostran, tvångsarbete, förvaring

eller internering, skall den tid, under vilken han olovligen varit frånvarande

eller hans tjänstgöring sålunda varit avbruten, ej tillgodoräknas honom

såsom tjänstgöringstid, där ej Konungen för särskilda fall annorledes förordnar.

I vad mån den värnpliktige må tillgodoräkna sig fullgjord del av

tjänstgöringen samt i vilken ordning han skall fullgöra återstående tjänstgöringsskyldighet

bestämmer Konungen.

Värnpliktig jämlikt---för böter.

Benna lag träder i kraft omedelbart och skall äga tillämpning jämväl

å ansökan örn tillstånd att fullgöra värnpliktstjänstgöring på sätt i § 1

sägs, som i samband med inskrivning under år 1942 gjorts före lagens

ikraftträdande.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det framlagda förslaget, får

utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till

propositionen.

Enligt lagen den 12 juni 1925 örn värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter

mot värnpliktstjänstgöring, må värnpliktiga, som på grund

av religiös övertygelse eller av annan jämförlig orsak hysa allvarliga samvetsbetänkligheter

mot värnpliktstjänstgöring i föreskriven ordning — s. k.

samvetsömma — under vissa förutsättningar antingen fullgöra sin tjänst
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 1.

3

göring vid krigsmakten utan att övas i vapens bruk eller bära vapen eller

ammunition, eller ock i stället för militär tjänstgöring utföra civilt arbete

inom försvarsväsendet eller eljest för statens räkning (§ 1).

Ansökan örn tillstånd att fullgöra värnpliktstjänstgöring på nyss angivet

sätt skall göras i samband med inskrivningen. Tillstånd meddelas av vederbörande

inskrivningsrevision. Oaktat ansökan om tillstånd att i särskild

ordning fullgöra värnpliktstjänstgöring ingives efter inskrivningen, må för

särskilt fall och då synnerliga skäl föreligga sådant tillstånd meddelas. Prövningen

ankommer emellertid därvid icke på inskrivningsrevisionen utan på

Kungl. Majit (§ 2).

Värnpliktig, som erhållit tillstånd att fullgöra värnpliktstjänstgöring på

angivet sätt, är (§ 3 mom. 1) skyldig att under fredstid tjänstgöra ett antal

dagar, som med 90, i vissa fall 120 dagar överstiger det sammanlagda antalet

dagar, varunder tjänstgöring i fredstid enligt § 27 mom. 1 eller 2 i

1936 års värnpliktslag skolat åligga honom. Tjänstgöringen skall fullgöras

i en följd eller i två omgångar.

I fråga örn krigstjänstgöring gäller, att Kungl. Majit med stöd av bestämmelserna

i § 28 mom. 1 och § 36 mom. 2 i 1936 års värnpliktslag äger inkalla

de samvetsömma till tjänstgöring.

Med stöd av Kungl. Majits den 30 augusti 1941 givna bemyndigande tillkallades

den 6 september 1941 sex sakkunniga att inom försvarsdepartementet

biträda med utredning rörande lagstiftningen örn samvetsömma värnpliktiga.

De sakkunniga torde komma att slutföra sitt uppdrag under första

halvåret 1942.

De myndigheter — inskrivningsrevisionerna — som enligt vad förut anförts

hava att pröva i samband med inskrivningarna ingivna ansökningar

från samvetsömma, hade enligt 1936 års värnpliktslag även ett flertal uppgifter

med avseende å de värnpliktigas inskrivning, såsom viss kontrollerande

verksamhet, uttagning och tilldelning av värnpliktiga samt handläggning

av besvärsmål.

Enligt värnpliktslagen den 30 december 1941 (nr 967), vilken trätt i kraft

den 1 januari 1942, skola emellertid alla inskrivnings- och därmed sammanhängande

ärenden slutbehandlas i inskrivningsnämnden såsom första instans.

Såsom högre instans för handläggning av inskrivningsärenden har

— i stället för inskrivningsrevisionerna, vilka i samband därmed avskaffats —

inrättats en för hela riket gemensam myndighet, inskrivningsrådet.

Enligt den nya lagen skall inskrivningsnämnden bestå av inskrivningschefen

— en regementsofficer — såsom ordförande samt av landsting eller

stad, som icke deltager i landsting, utsedda icke militära ledamöter till det

antal Konungen bestämmer, dock minst två. Enligt samma lag består inskrivningsrådet

av ordförande och två andra ledamöter, vilka samtliga förordnas

av Konungen för viss tid. Av ledamöterna skall en vara militär,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 1.

Frågan, till vilken myndighet handläggningen av ärenden enligt lagen om

samvetsömma bör överlämnas, sedan inskrivningsrevisionerna upphört att

fungera, har upptagits till behandling av försvarsväsendets rullför i ngsn ärnn d,

som i skrivelse den 7 oktober 1941 framlagt förslag om ändring av lagen

örn samvetsömma i syfte att såsom regel till inskrivningsnämnd förlägga

den prövning av de samvetsömmas ansökningar, som enligt vad här anförts

förut ankommit på inskrivningsrevisionen.

I en med skrivelse den 19 juni 1941 framlagd promemoria angående

de grunder, efter vilka inskrivningsväsendet och värnpliktsredovisningen

enligt rullföringsnämndens mening lämpligen borde ordnas, har nämnden

anfört följande rörande den ifrågasatta överflyttningen till inskrivningsnämnderna

av inskrivningsrevisionens åligganden beträffande de samvetsömma:
Mot

en sådan anordning synes endast kunna erinras, att den nuvarande

revisionen äger en lämpligare sammansättning än nämnden för bedömande

av hithörande ganska ömtåliga ärenden. Örn man emellertid anser, att inskrivningsrevisionen.

såsom den för närvarande är anordnad, med ett reformerat

inskrivningsväsende ej kommer att fylla något ändamål ur förut berörda

synpunkter, synes hänsynen till den relativt lilla grupp, de samvetsömma

utgöra, ej kunna motivera ett bibehållande av den nuvarande organisationen.

Därest inskrivningsrevisionen göres central för hela landet, skulle

behandlingen av de samvetsömma kunna helt anförtros åt denna centrala

instans. En sådan anordning kan dock icke förordas, emedan den skulle

komma att fördröja inskrivningens slutförande. Det torde kunna antagas,

att rättssäkerheten icke skulle bliva lidande, därest prövningen av de samvetsömma

upptoges av inskrivningsnämnden såsom första instans och de

värnpliktiga ägde anföra besvär över nämndens beslut. Rullföringsnämnden

föreslår därför sistnämnda anordning.

I utlåtande den 26 november 1941 har 1941 års utredning angående samvetsömma

värnpliktiga i anledning av rullföringsnämndens ifrågavarande förslag

anfört, bland annat, följande:

Enligt rullföringsnämndens förslag skulle inskrivningsrevisionernas befattning

med ifrågavarande ärenden övertagas av de föreslagna inskrivningsnämnderna.

Rullföringsnämnden finner mot ett dylikt förslag endast kunna

riktas den invändningen, att de nuvarande revisionerna hava en för bedömande

av hithörande, ganska ömtåliga ärenden lämpligare sammansättning

än de föreslagna nämnderna. De sakkunniga finna denna invändning synnerligen

vägande. Redan inskrivningsrevisionernas sammansättning är icke

i allo lämpad för ändamålet. På grund härav hava flera revisioner funnit

sig nödsakade att anmoda prästman att biträda revisionerna vid förhör med

samvetsömma. Reglerna för utseendet av ledamöter i de föreslagna nämnderna

— en regementsofficer såsom ordförande samt två eller flera valda

civila ledamöter — torde icke innebära tillräcklig garanti för att ärendena

om de samvetsömma komma att handläggas på ett med kravet på jämnhet

och rättvisa överensstämmande sätt. Det ligger i sakens natur att nämnderna,

som komme att handlägga endast ett relativt fåtal ärenden av detta

slag, icke kunna förvärva den mångsidiga erfarenhet på ifrågavarande område,

som måste anses eftersträvansvärd.

Rullföringsnämnden har som skäl mot att handläggningen av ärenden

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 1. 5

angående samvetsömma skulle ske centralt anfört, att detta skulle komma

att fördröja inskrivningens slutförande. Då flertalet av de värnpliktiga, som

av inskrivningsnämnd erhållit avslag på ansökan örn tillstånd till vapenfri

tjänst eller civilt arbete, sannolikt skulle anföra besvär, torde man emellertid

kunna antaga, att antalet samvetsömhetsärenden, som i allt fall skulle

prövas av central instans och sålunda medföra befarad tidsförlust, icke

skulle bliva obetydligt.

Enligt de sakkunnigas mening tala starka skäl för att inskrivningsrevisionernas

uppgifter med avseende å de samvetsömma överflyttas på en central

myndighet eller att de övertagas av Kungl. Majit. Den centrala myndighet,

som närmast skulle ifrågakomma, vore givetvis det föreslagna inskrivningsrådet.

Beträffande rådets sammansättning innehåller förslaget

till ny värnpliktslag endast att det skall bestå av tre av Kungl. Majit utsedda

personer, varav en militär. Det torde icke kunna förutsättas, att

rådet kommer att erhålla någon ledamot, som utsetts med hänsyn till särskilda

kvalifikationer för bedömande av till den andliga vården hörande

frågor. Att sådan sakkunskap står till buds vid avgörandet av ärenden angående

samvetsömma synes de sakkunniga angeläget.

Vid övervägande av de olika synpunkter, som enligt de sakkunnigas mening

borde anläggas på ifrågavarande spörsmål, hade det synts dem lämpligast

örn detsamma, åtminstone provisoriskt, löstes genom att samtliga

ansökningar örn befrielse från värnpliktstjänstgöring på grund av samvetsömhet

avgjordes av Kungl. Majit. Uppenbart vore visserligen att

härvid erfordrades biträde i fråga örn undersökningar av vederbörandes

personliga förhållanden m. m., men sådant biträde lämnades för närvarande

av särskilt förordnade prästmän (jfr kungörelsen den 24 januari 1941, nr 37).

Det syntes visserligen de sakkunniga önskvärt, att ifrågavarande förfarande

komme att kompletteras, eventuellt ersättas, genom inrättandet av ett särskilt

centralt organ, som skulle hava till uppgift att ombesörja utredningar

och avgiva yttranden i samtliga hithörande ärenden. Till en sådan organisation

torde de sakkunniga få anledning återkomma i sitt slutliga utlåtande.

Föredragande departementschefen, statsrådet Sköld, har i propositionen anfört

följande:

»Enligt 1941 års värnpliktslag, vilken som nämnts trätt i kraft den 1

januari 1942, hava de uppgifter, som jämlikt 1936 års värnpliktslag till

kommo inskrivningsrevisionerna, övertagits av inskrivningsnämnderna och

inskrivningsrådet. Vid anmälan av förslaget till ny värnpliktslag togs icke

ståndpunkt till frågan örn behandlingen av ärenden angående samvetsömma

(jfr propositionen 1941: 318, sid. 96). Kullföringsnämndeu har föreslagit, att

den prövning av nämnda ärenden, som enligt nu gällande bestämmelser

tillkommer inskrivningsrevisionerna, skall överlämnas till inskrivningsnämnderna.

Emellertid torde, såsom 1941 års utredning angående samvetsömma

värnpliktiga framhållit, inskrivningsnämnderna icke erhålla en för bedömande

av ifrågavarande ganska ömtåliga ärenden lämplig sammansättning. Därtill

kommer, att behovet av likformighet vid ärendenas behandling bäst till
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 1.

godoses, om ärendena prövas av en för hela riket gemensam myndighet.

Då det här är fråga örn allenast en provisorisk lösning av frågan — med

en mera bestående reglering av hithörande spörsmål torde böra anstå i

avbidan på de sakkunnigas definitiva förslag i ämnet — synes en särskild

myndighet icke böra tillskapas för ändamålet. Någon erfarenhet föreligger

ännu icke rörande omfattningen av inskrivningsrådets arbetsuppgifter. Av

denna anledning anser jag mig icke heller böra för närvarande förorda, att

ifrågavarande ärenden överlämnas till handläggning av denna myndighet.

Däremot finner jag mig kunna godtaga de sakkunnigas förslag, att samtliga

ansökningar från samvetsömma örn tillstånd att i särskild ordning fullgöra

värnpliktstjänstgöring skola avgöras av Kungl. Maj:!. I detta sammanhang

må nämnas, att under nu rådande förhållanden de i samband med inskrivning

ingivna ansökningarna från samvetsömma äro relativt fåtaliga i jämförelse

med antalet ansökningar, som ingivas först efter inskrivningen och

sålunda redan enligt gällande bestämmelser skola prövas av Kungl. Majit.

Ärendenas handläggning hos Kungl. Majit lärer kunna ske med sådan

snabbhet, att någon nämnvärd försening av inskrivningsarbetet icke, såsom

rullföringsnämnden befarat, behöver förekomma.

I samband med den ändring av 2 § lagen örn samvetsömma, som med

anledning av det nu sagda erfordras, torde böra upptagas till behandling

frågan örn vissa andra av den nya värnpliktslagen betingade ändringar i

lagen örn samvetsömma.

Såsom av den lämnade redogörelsen för gällande bestämmelser framgår,

utgör de samvetsömmas tjänstgöringstid under fredsförhållanden den för

värnpliktiga i allmänhet jämlikt § 27 mom. 1 eller 2 i 1936 års värnpliktslag

föreskrivna tjänstgöringstiden, ökad med 90, i vissa fall 120 dagar. Den

i § 27 mom. 2 a i samma lag omnämnda beredskapsövningen skall icke

medräknas vid bestämmandet av underlaget för de samvetsömmas tjänstgöringstid.

Med hänsyn till att mom. 1 och 2 i 1936 års värnpliktslags

27 § ersatts av allenast 1 mom. i motsvarande paragraf i den nya värnpliktslagen,

kräves en härav betingad ändring i § 3 mom. 1 lagen örn

samvetsömma. Med en prövning av frågan, huruvida efter den nu genomförda

förlängningen av tjänstgöringstiden för värnpliktiga i allmänhet de

i lagen örn samvetsömma bestämda tilläggstiderna kunna anses lämpligt

avvägda, synes böra anstå i avbidan på den förestående allmänna revisionen

av nämnda lag.

Bestämmelserna i 1936 års värnpliktslags § 28 mom. 1 och § 36 mom. 2

hava i den nya värnpliktslagen sammanförts i 28 § 1 mom. På grund härav

erfordras jämväl en mindre ändring i § 3 mom. 2 lagen örn samvetsömma.

I anledning av den föreslagna ändringen i § 2 kräves jämväl en formell

ändring i § 4 mom. 1.

För vinnande av överensstämmelse med motsvarande stadgande i den

nya värnpliktslagen torde slutligen med de i § 8 lagen örn samvetsömma

angivna avbrotten i tjänstgöring böra jämställas vissa ytterligare därmed

jämförliga fall av avbrott.»

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 1. 7

Viel granskning av det genom propositionen framlagda lagförslaget kar

utskottet icke funnit anledning till erinran mot detsamma. Utskottet får

därför hemställa,

att förevarande proposition måtte bifallas av riksdagen.

Stockholm den 29 januari 1942.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Linder, Tamm, Löfvander, Wistrand,

Boos, Olof Carlsson och Nils Elowsson;

från andra kammaren: fröken Andersson, herrar Olovson i Västerås, Hallagård,

Pettersson i Hällbacken, Hermansson, Holm, Barnekow och Limdgren.

Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1942:14 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om vissa ändringar i lagen den 12 juni 1925 a1 i texten