Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 4 § lagen den 17 juni 1938

1942-03-12 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1942:10, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 4 § lagen den 17 juni 1938

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.

1

INr 10.

Ankom till riksdagens kansli den 12 mars 1942 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition

med förslag till lag angående ändrad lydelse av 4 §

lagen den 17 juni 1938 (nr 287) örn semester, dels

ock en i ämnet väckt motion.

Genom en den 13 februari 1942 dagtecknad proposition, nr 44, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit,

under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående ändrad lydelse av 4 § lagen den 17 juni 1938 (nr 287)

om semester.

Härigenom förordnas, att 4 § lagen den 17 juni 1938 örn semester1 skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

4§-

Semester utgår---mellan parterna.

Kätt till semester föreligger endast för kalendermånad, under vilken arbetstagaren

för arbetsgivarens räkning utfört arbete å minst sexton dagar. Härvid

skall med dag, å vilken arbete utförts, jämställas dag, varunder arbetstagaren

åtnjutit semester eller varit oförmögen till arbete på grund av olycksfall

i arbetet eller sådan sjukdom, som avses i lagen örn försäkring för vissa

yrkessjukdomar, eller fullgjort i 27 § värnpliktslagen eller med stöd därav

föreskriven militärövning örn högst sextio dagar, dock ej beredskapsövning

samt ej heller militärövning som direkt ansluter sig till första tjänstgöring.

I fråga om militärövning må likväl högst sextio dagar under varje kvalifikationstid

räknas arbetstagaren till godo. Dag, under vilken arbetstagaren varit

oförmögen till arbete eller fullgjort militär tjänstgöring, må icke räknas honom

till godo, därest arbete eljest uppenbarligen icke kunnat beredas honom å

sådan dag.

I semestern---däremot inräknas.

Denna lag länder till efterrättelse från och med den 1 januari 1942.

1 Senaste lydelse se SFS 1941: 559.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 2 sami. 2 avd. Nr 10.

619 49

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.

I samband med propositionen Ilar utskottet till behandling förehaft en i

anledning av densamma i andra kammaren väckt motion, nr 259, i vilken herrar

Lif och Jonsson i Skutskär hemställt, att riksdagen måtte besluta, att 6 §

semesterlagen kompletteras på det sätt, att arbetsgivaren ej må ha rätt att utan

arbetstagarens medgivande förlägga semestern under tid, då militär tjänstgöring

enligt 28 och 36 §§ värnpliktslagen fullgöres, samt att vederbörande utskott

måtte utarbeta erforderlig författningstext.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i propositionen framlagda

förslaget, ävensom i fråga örn de skäl, som motionärerna andragit till stöd för

sitt yrkande, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas här nedan,

hänvisa till propositionen och motionen.

Gällande bestämmelser.

Enligt 4 § första stycket lagen den 17 juni 1938 (nr 287) om semester

(ändrad genom lagen den 28 juni 1941, nr 559) skall semester till arbetstagare,

som enligt lagens övriga bestämmelser är berättigad till semester, utgå för

kalenderår och omfatta en dag för varje kalendermånad anställningen varat

under närmast föregående kalenderår (kvalifikationstid), för såvitt icke parterna

träffat överenskommelse om att annan period av samma längd skall

gälla såsom kvalifikationstid. Kätt till semester föreligger jämlikt andra

stycket i samma paragraf endast för kalendermånad, under vilken arbetstagaren

för arbetsgivarens räkning utfört arbete å minst 16 dagar. Härvid skall med

dag, å vilken arbete utförts, jämställas dag, varunder arbetstagaren åtnjutit

semester eller varit oförmögen till arbete på grund av olycksfall i arbetet eller

sådan sjukdom, som avses i lagen örn försäkring för vissa yrkessjukdomar,

eller fullgjort i värnpliktslagen föreskriven repetitionsövning, beredskapsövning,

landstormsrepetitionsövning eller landstormsbefälsövning. Bag, under

vilken arbetstagaren varit oförmögen till arbete eller fullgjort militär tjänstgöring,

må dock icke räknas honom till godo, därest arbete eljest uppenbarligen

icke kunnat beredas honom å sådan dag.

6 § tredje stycket innehåller bland annat den föreskriften, att semestern

icke utan arbetstagarens medgivande får förläggas till tid, då arbetstagaren

fullgör sådan militär tjänstgöring, varom förmäles i 4 § andra stycket.

I detta sammanhang må anmärkas, att arbetstagare, som utför arbetet i sitt

hem eller eljest under sådana förhållanden, att det ej kan anses tillkomma

arbetsgivaren att vaka över arbetets anordnande, icke är berättigad till semester

utan endast till semesterlön (9 §), vars storlek bestämmes med hänsyn till

arbetstagarens sammanlagda arbetsinkomst hos arbetsgivaren under den

kvalifikationstid, som omförmäles i 4 § första stycket.

Jämlikt den till och med 1941 års utgång gällande värnpliktslagen den 30

juni 1936 (nr 443) omfattade vanlig repetitionsövning 25 eller 30 dagar, beredskapsövning

högst 30 dagar, landstormsrepetitionsövning 5 dagar och landstormsbefälsövning

12 dagar. Huvuddelen av de värnpliktiga skulle fullgöra en

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.

repetitionsöviling men viss för befälsutbildning uttagen personal skulle deltaga

i två sådana övningar.

I den från och med den 1 januari 1942 gällande nya värnpliktslagen

den 30 december 19il (nr 967) finnas upptagna bestämmelser rörande utbildningstiden,

som innebära väsentliga ändringar i förhållande till 1936

års värnpliktslag. Sålunda hava dels landstormsrepetitionsövning och

landstormsbefälsövning utmönstrats ur lagstiftningen, dels repetitions- och

beredskapsövningarna med avseende å såväl antal, längd som förläggning

blivit ändrade och dels slutligen vissa nya militära övningar införts, vilka

kunna vara av så kort varaktighet, att de kunna anses jämställda med de slag

av militär tjänstgöring, som för närvarande upptagas i andra stycket av 4 §

semesterlagen. Bestämmelser rörande de nu ifrågavarande övningarna återfinnas

i 27 § värnpliktslagen.

Jämlikt 28 § 1 mom. nya värnpliktslagen äger Konungen, då rikets försvar

eller dess säkerhet eljest det kräver, efter statsrådets hörande till tjänstgöring

inkalla samtliga värnpliktiga eller värnpliktiga till det större eller mindre

antal, som finnes behövligt.

Slutligen må erinras örn lagen den 28 juni 1941 (nr 560) om semester för

viss militär tjänstgöringstid m. m.

Promemoria rörande författningsändringar

med anledning av nya

värnpliktslagen.

I en inom försvarsdepartementet den 10 november 1941 upprättad promemoria

hava behandlats de av den nya värnpliktslagens bestämmelser berörda

författningar, för vilkas ändring krävdes riksdagens medverkan, med

undantag dock för lagen örn värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter

mot värnpliktstjänstgöring, beträffande vilken författning särskild utredning

påginge. I första hand har i promemorian behandlats semesterlagen.

Efter en redogörelse för stadgandena i semesterlagen och den äldre värnpliktslagen

ävensom för de föreslagna bestämmelserna i den nya värnpliktslagen

har i promemorian anförts:

I fråga örn de militära övningar, som enligt semesterlagen skola jämställas

med arbetad tid, medför den nya värnpliktslagen i huvudsak följande förändringar

i jämförelse med nu rådande förhållanden. För huvuddelen av de värnpliktiga

ökas antalet repetitionsövningar till två, varjämte övningarnas längd

för en del värnpliktiga ökas från 25 till 30 dagar och i vissa fall kan uppgå till

60 dagar. Medan värnpliktig enligt nu gällande bestämmelser är skyldig att

fullgöra allenast en beredskapsövning örn högst 30 dagar, skola de värnpliktiga

enligt förslaget till ny värnpliktslag vara skyldiga att deltaga i en eller

flera beredskapsövningar örn sammanlagt högst 180 dagar. Landstormsrepeti

tions- och landstormsbefälsövningarna avskaffas visserligen, men i stället införes

för flertalet värnpliktiga en efterutbildningsövning örn 30 dagar.

Promemorian innehåller därefter följande:

Enligt uttalanden i samband med semesterlagens tillkomst utgör den

semester, som enligt lagen tillförsäkras arbetstagaren, principiellt en mot
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.

prestation till det arbete, som denne utfört för arbetsgivarens räkning, och

den avvikelse från denna princip, som skett därigenom, att viss militärtjänstgöring

likställts med utfört arbete, har föranletts av rena billighetsskäl. Att,

därest förslaget till ny värnpliktslag genomföres, låta beredskapsövningarna,

vilka ju som nämnts skola kunna erhålla en längd av ända till 180 dagar, bliva

jämställda med tid, varunder arbete utförts för arbetsgivarnas räkning, synes

därför knappast kunna komma i fråga. Däremot torde sådana övningar böra

i ifrågavarande avseende tillgodoräknas arbetstagaren, i den mån deras längd

icke överstiger 30 dagar. Därigenom sker ju ingen ändring i nu rådande för

hållanden. Repetitionsövningar och efterutbildningsövningar torde böra i

sin helhet jämställas med tid varunder arbete utförts. De förra skola visserligen

enligt den nya värnpliktslagen kunna för vissa mindre kategorier värnpliktiga

nå en längd av 60 dagar, men det skulle utan tvivel verka stötande,

örn dessa värnpliktiga finge tillgodoräkna sig allenast hälften av den tid de

fullgöra repetitionsövningar, medan flertalet värnpliktiga, som fått samma

slags tjänstgöring uppdelad på två övningar om vardera 30 dagar, skulle få

räkna sig hela denna tjänstgöringstid till godo.

Yttranden över försvarsdepartementets promemoria hava avgivits av socialstyrelsen,

kommerskollegium efter hörande av Sveriges industriförbund samt

handelskamrarna i Stockholm, Göteborg och Malmö, chefen för försvarsstaben,

svenska arbetsgivareföreningen, landsorganisationen i Sverige samt de anställdas

centralorganisation (Daco).

Beträffande innehållet i de avgivna yttrandena får utskottet hänvisa till

propositionen sid. 6—10.

I samband med nu föreliggande spörsmål har landsorganisationen i sitt

yttrande berört även andra bestämmelser i semesterlagen. Sålunda

anföres, att, då enligt förslaget viss tid för beredskapsövningar icke komme

att utgöra i kvalifikationshänseende privilegierad frånvarotid, semester skulle

på grund av bestämmelsen i 6 § tredje stycket semesterlagen kunna utan

arbetstagarens medgivande förläggas till sålunda icke privilegierad tid. Landsorganisationen

ifrågasätter, örn icke detta bör undvikas och därför erforderlig

ändring i sistnämnda lagrum vidtagas.

Landsorganisationen anser det vidare lämpligt, att i förevarande sammanhang

till reglering upptages frågan örn rätt för arbetstagare, vilkas semester

utgår enligt 9 § semesterlagen, att för kvalificering till semesterlön tillgodoräkna

sig i 4 § andra stycket samma lag omförmälcl, för dem ifrågakommande

frånvarotid. Med hänsyn till ordalydelsen av bestämmelsen i 9 § torde för

närvarande här ifrågavarande okontrollerade arbetstagare icke omfattas av

privilegieringen. De skälighetshänsyn, som åberopats för privilegieringen av

viss frånvarotid, hade emellertid ingalunda mindre giltighet för dessa arbetstagares

vidkommande än för andra, Att i fråga örn privilegierad militärtjänstgöring

göra någon åtskillnad mellan denna arbetstagarkategori och övriga

arbetstagare syntes särskilt oegentligt, sedan alla arbetstagare genom 1941 års

lag likställts i avseende å rätten att räkna tjänstgöring i förstärkt försvarsberedskap

såsom privilegierad frånvarotid.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har i propositionen

— efter att hava omnämnt nu gällande stadganden i 4 § andra stycket semesterlagen

samt bestämmelserna rörande utbildningstiden i nya värnpliktslagen

— anfört följande:

»De jämkningar i förhållande till vad tidigare gällt, som sålunda vidtagits

i värnpliktslagen, föranleda ändring av nyss omnämnda stadgande i semesterlagen.

Jag finner, i motsats till vad i några yttranden anförts, skäl icke

föreligga att nu frångå den princip, som genomfördes vid semesterlagens

tillkomst, nämligen att vissa militära övningar av kort varaktighet av billighetsskäl

skola anses såsom arbetad tid och att den semesterlön eller semesterersättning,

som till följd därav skall utgå, skall bestridas av arbetsgivarna.

De nu ifrågavarande bestämmelserna i lagen äro av den natur, att de skola gälla

främst under normala förhållanden. Huru militärtjänstgöring jämlikt 28 §

1 mom. värnpliktslagen skall behandlas ur semestersynpunkt är däremot ett

spörsmål, som tarvar sin särskilda lösning. Vad sådan tjänstgöring under år

1940 beträffar bestämdes genom särskild lag den 28 juni 1941, att staten skulle

svara för därå belöpande semesterkostnader; huruvida liknande eller annan

anordning skall tillämpas såvitt angår av försvarsberedskapen föranledd militärtjänstgöring

under år 1941 och eventuellt under följande år är föremål för

övervägande av särskilda sakkunniga.

Regler i förevarande ämne kunna utformas så, att vissa i lagen angivna

särskilda slag av övningar — t. ex. repetitionsövningar — skola anses såsom

arbetad tid, oavsett övningstidens längd i det särskilda fallet, eller ock kan

föreskrivas, att militära övningar av vad slag det vara må, som omfatta

viss bestämd kortare tid, skola jämställas med arbetad tid. Den förra utvägen

har anlitats i gällande semesterlag, den senare utvägen tillstyrkes nu

av chefen för försvarsstaben.

De olika i den nya värnpliktslagen upptagna övningar, örn vilka nu synes

kunna vara fråga, äro:

repetitionsövningar: antingen två örn vardera 30 dagar eller en örn

60 dagar eller i vissa mera sällan förekommande fall två örn vardera 60 dagar;

efterutbildningsövning: en örn 30 dagar;

beredskapsövningar: en eller flera örn sammanlagt högst 180 dagar.

I fråga om den tidrymd, inom vilken de olika övningarna senast skola vara

fullgjorda, får jag hänvisa till den redogörelse, som lämnats i det föregående.

Vidare kan i detta sammanhang ifrågakomma även fortsatt tjänstgöring,

vilken åligger värnpliktiga, som uttagits för utbildning till officer

eller underofficer, samt värnpliktiga, som idka studier för utbildning till

läkare, tandläkare m. m.

Beträffande tjänstgöring för värnpliktiga, avsedda för handräckningst

jänst, äger Konungen meddela föreskrifter. Det kan givetvis

tänkas, att vissa kortvariga övningar därvid anbefallas.

Grunden till att den tid, under vilken vissa militära övningar fullgjorts, i

4 § semesterlagen förklarats jämställd med arbetad tid har varit den, att

frånvaron från anställningen under en kortare tid för fullgörande av en sådan

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.

allmän medborgerlig plikt som värnplikt ansetts icke skäligen böra föranleda

förlust av semesterförmåner för samma tid. Kostnaderna härför hava ansetts

böra gäldas på samma sätt som övriga näringslivets omkostnader. Då

den i gällande lag av praktiska skäl använda metoden med uppräkning av

vissa övningar numera icke torde kunna utan undantag tillämpas, synes

det mig lämpligt att nu övergå till den andra, nyss angivna metoden,

vilken för övrigt närmare ansluter sig till grunden för nu ifrågavarande

bestämmelser. Därvid synes böra föreskrivas, att med dag, å vilken

arbete utförts, skall jämställas dag, under vilken arbetstagaren fullgjort

i 27 § värnpliktslagen föreskriven militärövning örn högst sextio dagar. Dagantalet

sextio har valts med hänsyn till repetitionsövningarnas längd. Det är

givetvis klart, att, örn en i och för sig längre militärövning, t. ex. första tjänstgöring,

avbrytes efter högst sextio dagar, t. ex. genom friskrivning på grund

av sjukdom, den fullgjorda tjänstgöringen icke blir sådan att den i semesterlagens

mening skall räknas såsom arbetad tid.

Bestämmelser av angivet innehåll medföra otvivelaktigt en ökad belastning

på näringslivet. Denna är emellertid enligt min mening icke av sådan

storleksordning, att annan princip för ifrågavarande övningars tillgodoräknande

såsom arbetad tid än den nu tillämpade, enligt vilken arbetsgivaren

och icke staten skall svara för kostnaden, bör övervägas; föreliggande förslag

bygger på de synpunkter, som voro avgörande vid semesterlagens tillkomst och

som då allmänt accepterades. Då de värnpliktiga åläggas starkt ökade bördor,

är det skäligt, att dessa icke göras tyngre än som är oundgängligt. Det

synes rimligt, att andra medborgargrupper bidraga till att lätta dessa bördor.

Från denna utgångspunkt synes den nyss omnämnda ökade belastningen på

näringslivet motiverad.

Vissa modifikationer i nyss angivna huvudregel synas emellertid böra

göras. Sålunda bör beredskapsövning över huvud icke få tillgodoräknas såsom

arbetad tid, även om den har en varaktighet av högst sextio dagar. Beredskapsövningar

avses nämligen icke skola ifrågakomma under ordinära förhållanden.

Vidare bör militärövning icke få anses jämställd med arbetad tid i

det fall, att övningen följer direkt på första tjänstgöring; medgåves detta

skulle de kategorier värnpliktiga, vilkas första tjänstgöring kan anses innefatta

även annan övning, bliva orättvist behandlade. Slutligen bör under en

och samma kvalifikationstid militärtjänstgöring icke få räknas såsom arbetad

tid till större tidslängd än sextio dagar.

I 27 § vämpliktslagen föreskrivna militärövningar, vilka icke under några

förhållanden komma att i semesterlagens mening räknas såsom arbetad tid.

bliva med tillämpning av de i det föregående föreslagna bestämmelserna föl

jande, nämligen första tjänstgöring (tjänstgöring i en följd), beredskapsövning,

fortsatt tjänstgöring om mer än sextio dagar samt tjänstgöring för

värnpliktiga, avsedda för handräckningstjänst, örn mer än sextio dagar.

Till militär tjänstgöringstid, som jämlikt nu föreslagna bestämmelser skall

få tillgodoräknas såsom arbetad tid, får arbetsgivaren enligt 6 § tredje stycket

ej förlägga semester för en arbetstagare, därest denne ej samtycker därtill.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 10. 7

För en utvidgning i nu förevarande sammanhang av ifrågavarande bestämmelse,

på sätt landsorganisationen ifrågasatt, synas mig icke föreligga tillräckliga

skäl.

Landsorganisationen har slutligen förklarat, att det syntes lämpligt att nu

till reglering upptaga frågan örn rätt för arbetstagare, vilkas semester utgår

enligt 9 § semesterlagen, att för kvalificering till semesterlön få tillgodoräkna

sig frånvarotid, varom förmäles i 4 § andra stycket semesterlagen. Nämnda

spörsmål innefattar emellertid principiella överväganden av den natur, att de

enligt min mening icke lämpligen kunna upptagas till prövning i nu förevarande

sammanhang.»

Jämlikt 4 § andra stycket lagen örn semester i lagrummets nu gällande

lydelse jämställas med arbetad tid dels repetitions- och beredskapsövningar

enligt 1936 års värnpliktslag, vilka övningar icke omfattat längre tidrymd än

vardera högst 30 dagar, och dels de enligt samma lag anordnade kortvariga

landstormsrepetitions- och landstormsbefälsövningarna. I den från och med

den 1 januari 1942 gällande nya värnpliktslagen av den 30 december 1941

hava upptagits bestämmelser rörande utbildningstiden, vilka innebära väsentliga

ändringar i förhållande till den äldre lagen. I anslutning härtill har i den

till behandling föreliggande propositionen föreslagits ändrad lydelse av 4 §

andra stycket semesterlagen av innehåll, att med arbetad tid skall likställas

i 27 § nya värnpliktslagen eller med stöd därav föreskriven militärövning örn

högst 60 dagar, dock ej beredskapsövning samt ej heller militärövning som

direkt ansluter sig till första tjänstgöring.

Utskottet — som delar föredragande departementschefens uppfattning, att

skäl icke föreligga att nu frångå den vid semesterlagens tillkomst genomförda

principen att militära övningar av kort varaktighet av billighetsskäl böra jämställas

med tid varunder arbete utförts för arbetsgivarens räkning — har vid

sin granskning av det framlagda lagförslaget ej funnit anledning till erinran

mot detsamma.

6 § tredje stycket semesterlagen innehåller bland annat den föreskriften,

att semestern icke utan arbetstagarens medgivande får förläggas till tid,

då arbetstagaren fullgör sådan militär tjänstgöring, varom förmäles i 4 §

andra stycket. I den i anledning av propositionen väckta motionen har framställts

yrkande av innebörd, att detta stadgande måtte utvidgas att avse jämväl

den till tiden obestämda tjänstgöring, till vilken jämlikt 28 § 1 mom. nya

värnpliktslagen inkallelse kan ske, då rikets försvar eller dess säkerhet

eljest det kräver. Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen har

även landsorganisationen ifrågasatt ändring av 6 § i syfte att semestern icke

utan arbetstagarens samtycke må förläggas till tid, då i 27 § värnpliktslagen

avsedd beredskapsövning fullgöres. För en sådan utvidgning i nu förevarande

sammanhang har emellertid departementschefen ansett icke föreligga tillräckliga

skäl.

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.

Enligt utskottets mening är det i regel icke lämpligt att semestern förlägges

till tid, då arbetstagaren till rikets skydd är inkallad till något slag

av militärtjänstgöring. Utskottet förutsätter emellertid, att så icke kommer

att ske utan bärande skäl. Med hänsyn härtill och då semesterlagen i enlighet

med Kungl. Majlis förslag endast torde böra reglera frågan, huru för

normala förhållanden avsedd tjänstgöringstid skall behandlas ur semestersynpunkt,

får utskottet hemställa att motionen icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Landsorganisationen har vidare berört frågan om rätt även för okontrollerade

arbetstagare, som avses i 9 § semesterlagen, att för kvalificering till

semesterlön få tillgodoräkna sig i 4 § andra stycket semesterlagen avsedd

militär tjänstgöringstid. Departementschefen har på denna punkt yttrat, att

frågan innefattade principiella överväganden av den natur, att de enligt hans

mening icke lämpligen kunde upptagas till prövning i nu förevarande sammanhang.

Utskottet, som delar denna departementschefens åsikt, vill för

egen del endast tillägga, att hithörande spörsmål synas väl förtjänta av uppmärksamhet

från statsmakternas sida.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte antaga det genom förevarande proposition

framlagda lagförslaget; samt

B. att motionen II: 259, i den mån den icke kan anses besvarad

genom vad utskottet under A. hemställt, icke måtte

föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 12 mars 1942.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Tamm, Löfvander, Wistrand, Olof

Carlsson, Sten, Nils Elowsson och Näslund;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, herrar Hage, Hermansson, Wallén*,

fru Johansson samt herrar Håstad och Jansson i Hällefors.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1942. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1942:75 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om förbud mot bebyggelse till hinder för försvaret. s. 7 i texten